Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer

I början av sommaren brukar jag alltid vilja att tiden ska stanna, och jag nästan räds inför att sommaren och de ljusa nätterna ska ta slut. Men varje sensommar så ändras det och plötsligt så känns det som jag gärna tar emot hösten och de kallare årstiderna med öppna armar. Det är för att jag inser att varje tid har sin egen magi på något sätt.
När det blir kallare, så får jag elda i vedpannan och tända ljus. När sommarens växtlighet dör så får jag uppleva en färgexplosion. Och när mörkret faller så vaknar stjärnhimlen och norrskenet till liv. Allt som försvinner öppnar upp en dörr mot något nytt.

I natt sprang jag ut i min morgonrock och stövlar och beskådade ett norrsken som täckte hela himlen. När jag stod där och blickade upp mot himlavalvet så insåg jag att jag haft en helt magisk sommar, men att det också väntar en helt magisk vinter.
082701082605082702

Borde inte du göra något annat?

Ibland får jag höra ”Men du som är så ung, du ska ju ha roligt och leva livet”. Jag blir alltid lika förvånad när någon säger så till mig. Först och främst kan jag inte förstå hur någon kan döma andra för hur dom lever sitt liv, och sen förstår jag inte riktigt vad den personen menar. Visst, det är inte det vanligaste att bosätta sig långt ifrån allt när man är ung. Det vanligaste är ju att flytta ifrån landet till staden. Men bara för att man bor såhär betyder det inte att man inte kan ha roligt. Jag har ett flertal gånger känt mig nedtryckt av en sådan kommentar. Bara det påståendet gör ju att jag hamnar i en position där jag måste försvara mig ”Jo men jag har visst roligt…ehh..

Jag brukar fundera på vad det är som räknas som roligt för unga idag. Eftersom jag av vissa människor tydligen inte räknas till en av dem som ”har roligt och lever sitt liv”, så vad är det då jag ska uppnå för att inte stämplas som någon som har väldigt tråkigt och kastar bort sitt liv? Jag vill veta vad en person som säger så till mig egentligen syftar på? Vilka krav av roligheter är det jag inte lever upp till i mitt liv?
Egentligen så förstår jag ju med detsamma vad personen menar när den frågan ställs. Jag gissar att i att ha roligt ingår : Att vara ute bland folk,  bo i en stad, festa, träffa mycket vänner, resa, shoppa, gå på café och andra nöjen.

Jag kanske har helt fel, men jag gissar att det är något i den stilen. För om jag leker med tanken på att jag hade gjort mycket mer av det i min vardag, så tvivlar jag på att någon någonsin skulle ställa den frågan till mig. Det som provocerar mig när någon säger så är att det känns så fruktansvärt tråkigt att alla idag ska stöpas i samma form. Går man lite utanför ramarna eller inte följer normen så är man avvikande. Som om inte unga hade nog med krav på sig idag så ska man också ”leva sitt liv” och ha ”så jäkla roligt” och leva upp till allt som man ”borde” göra för att fullt njuta av sitt liv. Njuta av sin ungdom. Men vem är det som bestämmer vad som hör till det?
Alla är vi ju olika, även om vi nästan tvingas till att bli väldigt likadana och tycka om samma saker redan från barnsben idag. Men vi är ju alla så unika innerst inne och vi mår ju som bäst om vi bara får vara som vi är. Väljer man att gå en annan stig i livet så ska man inte behöva höra från andra att man ”gick miste om det roliga” bara för att man inte följde idealen eller normen.

Jag kan helt ärligt säga att för mig var det tvärtom. Jag utnyttjade inte allt roligt som finns i stan när jag bodde där. Jag längtade mest bort. Däremot nu när jag bor här så kan jag älska att åka in till Stockholm lite då och då och njuta av det som finns där! Gå på café och vara bland folk. Känna storstadspulsen. Och jag har bara en dryg timma till Övik, där jag har allt det där som jag inte har i Grundtjärn. Men mitt hem, det har något som ingen stad i världen kan erbjuda, och det prioriterar jag. Att bo som jag gör behöver aldrig betyda att man väljer bort något annat. Jag älskar balansen. Om jag vill ut och festa eller gå på stan kan jag göra det. Om jag vill vara i naturen kan jag vara det. Men jag väljer att ha närheten till det sistnämnda. Jag bor på den vackraste plats jag kan tänka mig och samtidigt kan jag ta del av alla nöjen som finns, även om det är längre bort och det krävs mer planering.

Sedan, en annan viktig sak är att vi ju alla roar oss på olika sätt. Alla behöver inte tycka om att göra samma saker! Som sagt så kan jag tycka det är jättekul att åka till stan någon helg, men sedan räcker det för mig ett tag. Det som jag roar mig mest med finns redan här. Jag kan ha hur roligt som helst, även när jag är helt ensam i en stor skog. Och det borde inte anses mindre värt eller mindre roligt för det.

Så till alla dessa trångsynta så vill jag bara säga: Låt alla få välja sitt eget liv. Inget är mer rätt eller fel än det andra. Bara man är sig själv och går sin egen väg! Det borde lyftas och prioriteras mer än att uppnå något slags ideal för hur man ska leva sitt liv ♥

021603021604

Vad älskar du idag?

Vårt tankesätt tror jag är en stor grundsten till hur vår livssituation ser ut, och hur vi mår. Hur vi uppfattar världen, och oss själva. En liten vacker, positiv tanke tror jag kan förändra så mycket, att om vi verkligen anade vilken kraft våra tankar hade skulle vi aldrig någonsin mer tänka något negativt om oss själva eller andra. Aldrig mer.

Ändå så är det så svårt att sluta tänka i negativa tankebanor. Vi är så vana med det att vi gör det omedvetet. Men jag har så många gånger fått bevis för att när tankarna ändras till det positiva, så kan mirakel ske. Det ligger en sådan kraft i att se på livet ur en positiv synvinkel. Det är då våra drömmar slår in. Jag tror det funkar så, att om vi vill något, så är det som att sätta ett litet frö i jorden. Om vi vattnar det med positiva tankar och känslor, så växer det.

021010

Nyckeln till att tänka positivt tror jag är att vara tacksam för det vi har just nu. För det är först när vi är tacksamma för det vi redan har, som något nytt kan komma in i livet. Att känna tacksamhet för även de allra minsta stunder och saker i livet kan vara den allra största kraften till förändring.

Jag brukar försöka känna tacksamhet åt något varje dag. Det spelar ingen roll vilken skitdag man haft, hur mycket problem man har i livet, vad man varit med om eller hur ledsen och sorgsen man känner sig, eller hur meningslöst livet än känns. Jag tror alltid att det finns något, hur litet det än är, som får en att le eller känna tacksamhet. Det kan vara vad som helst. Att du har ätit dig mätt idag eller att du frisk, eller har någon som du tycker om. Det finns alltid något i livet som vi älskar och kan känna tacksamhet för, de gäller bara att lyfta fram det ur sörjan av allt vi känner oss missnöjda med.


Idag är jag tacksam över att jag  fick mitt morgonkaffe. Att solen lyste på mig. Att jag kunde gå ut med Nanook utan koppel utan att han sprang iväg. Att jag nyss gjort upp en eld och känner att värmen sprider sig. Att jag fick ett vackert mail och ett fint brev på posten. Att jag har ett hem, en säng och mat varje dag. Att jag fått skratta idag. Att alla i min familj är friska och mår bra. Att jag har skogen som utsikt. Idag är jag tacksam över att jag får leva.

Vad är du tacksam för idag?

Det mörker du ser, gör att stjärnorna märks lite mer

Hej på er kära läsare!
Det är är en regnig, men vacker förmiddag här i Grundtjärn, och jag har spenderat morgonen vid arbetsbänken. Men så fastnade jag stund vid datorn och lyckades snubbla in på en länk som fick mig att åka en mycket känslofylld berg och dalbana. I en timma vankade jag fram och tillbaks i köket och var alldeles upprörd, och samtidigt kände jag mig riktigt mesig som blev upprörd över något så litet. Men tro det eller ej, så är jag väldigt känslig när det gäller vissa saker. Jag kan vara hur lycklig som helst, men ett litet hårt ord riktat mot mig kan få mig att gå i tusen bitar. Jag är känslig som en porslinsdocka, som en tant en gång sa. Jag tar åt mig väldigt mycket, speciellt om det är något negativt. Det är ju verkligen dumt att man är sådan, men jag tror jättemånga av er kan känna igen sig i det. Det är nog ganska mänskligt att av tusen positiva ord ta åt sig mest av ett enda negativt. Visst är det märkligt?

Men i alla fall, så gick jag runt i köket och mycket tankar flög i luften. Jag kände ganska snabbt ett starkt behov av att få skriva om det här, och få ner mina tankar till ord. Den här länken som jag pratar om, är en krönika i Västerbottens Folkblad skriven av Emma Lövgren, som handlar om just bloggande och där jag nämns ett antal gånger. HÄR kan ni läsa krönikan.

Om ni nu läst krönikan så förstår ni nog vad som fick mig att bli så berörd. Jag ser det nu som ett väldigt bra tillfälle att visa hur jag tänker om det här. För visst stämmer det som Emma skriver, att jag alltid är positiv om precis allting, och det verkar som om jag aldrig har några dåliga dagar eller stunder då livet känns extra tufft.  Några har faktiskt sagt till mig ” Jonna…livet är ingen dans på rosor”.

Självklart förstår jag det, och självklart har jag lika mycket upp och nedgångar i livet som vem som helst. Speciellt det senaste året har varit otroligt tufft. Men även de dagar med mycket motgångar försöker jag vända om till något positivt. Om jag inte hade gjort det så hade det här året blivit tusen gånger jobbigare. Jag hade kunnat fokusera på det negativa och jobbiga när jag t.ex. skrev inläggen om när jag ägnade större delen av juni till att klyva ved, eller de kalla vinternätterna när plusgraderna här inne började närma sig minus. Men jag fokuserar istället på det som är positivt. Jag har också väldigt lätt för att bli jätteglad för ”småsaker”.

Jag tror att hur man upplever världen och livet helt beror på hur man själv väljer att se på det. En fantastisk upplevelse kan för en annan upplevas helt annorlunda. Allt kommer inifrån oss själva. Oavsett vad som händer så tror jag att vi skapar vår verklighet genom hur vi själva uppfattar den.

Och ja, det stämmer också det som Emma skrev, att jag hejdlöst romantiserar livet. Jag är en romantiker. En stor sådan. Jag romantiserar det mesta i livet men det är också för att jag helt enkelt upplever verkligheten så, inifrån 🙂

Jag, en överglad hopplös romantiker 😉