Galleriöppning och andra tankar

Nu på lördag kommer vi ha öppet i galleriet för andra gången. 1 november hade vi invigning och det blev så mycket bättre än jag någonsin hade vågat drömma om. Det kom upp emot 200 besökare och det var stundtals fullsmockat i både galleriet och köket. Det kändes faktiskt ganska overkligt. Jag kände mig så lycklig att det gick så bra!

Vi har haft fullt upp att tillverka smycken den senaste tiden, inför nästa öppning. Vår förhoppning var att ha öppet varje helg i december innan jul. Men återigen är vi tvungna att inse vår begränsning. Vi gör alla smycken från grunden. Från en egen idé och design till färdigt silversmycke. Vissa dagar sitter vi i verkstaden från morgon till sena natten och tillverkar, och då har vi andra jobb vid sidan om. Så vi har helt enkelt svårt att hinna med allt som vi vill. Jag hade velat komma upp med min nya webshop till 1 december men det har varit i princip omöjligt. Det är väldigt frustrerande det där, att inte kunna växa i samma takt som efterfrågan. Men samtidigt så är jag så tacksam och glad att det är just det problemet vi har, och inte tvärtom. Jag ser bara alla möjligheter att lyckas nu.

Vi kommer bara att ha öppet denna lördag i december, så ni som vill och har möjlighet att komma hit och kika innan jul, passa på nu! 🙂

Efter öppningen till helgen väntar ett roligt planeringsmöte och ett nytt upplägg inför det nya året. Nu har jag en klar plan över hur vi ska lägga upp det här på ett sätt som vi båda hinner med, och samtidigt får behålla kreativiteten och tiden till att designa och skapa. Det som jag älskar. Och jag har tusen idéer så jag nästan spricker. Bloggen kommer också få sig en nystart, och jag längtar så tills jag blir klar med det! Ni kommer inte bli besvikna 😉

Nu blev det här ett längre inlägg än jag tänkte mig. Men det har varit mycket tankar senaste tiden om hur jag ska ordna allt på ett sätt som känns bra. Hur jag ska få till en stabil vardag med rutiner som jag mår bra av. Som innefattar lediga dagar och bara något så simpelt som att ha tid att laga mat och äta bra. Hur jag ska sluta stå och stampa på samma ställe och kunna utveckla det jag gör och har idag. Det känns fint att dela lite av dem tankarna med er. Ibland kan jag tänka mig att det man visar utåt alltid är det som ser bra ut. Speciellt om man är en officiell person. Det kan se ut som om man bara lyckas hela tiden. Som om vägen är spikrak och enkel. Men det är så mycket bakom allting, som det är för alla människor. Jag kan helt ärligt säga att de fyra åren jag bott här har varit de mest kämpiga åren i mitt liv, med den krokigaste stigen jag någonsin vandrat på. Med upp och nedgångar, med tårar och stundtals starka tvivel på mig själv och det jag gör. Men utan tvekan den vackraste tiden i mitt liv och som i slutet av dagen alltid fyllt mitt hjärta med lycka. Med en stark känsla att jag ändå är på rätt väg.
Jag känner mig väldig hoppfull nu. Det kommer att ordna sig och bli bra. Jag ser fram emot det nya året som väntar oss ♥

Nu åter till ämnet som det var tänkt att jag skulle skriva om. Nämligen galleri-öppningen! Vill bara önska er varmt välkomna (även om de flesta av er bor minst 100 mil ifrån). Det kommer vara i princip som förra gången vi hade öppet. Smycken och tavlor och mingel! Och kaffe och pepparkakor förstås! 🙂

Hoppas ni har en härlig start på veckan! Kram på er ♥

120101

Den andra sidan av att driva eget företag

Tack för era peppande kommentarer och tips på förra inlägget!
Jag överlevde helgen, och bokföringen och bokslutet blev klart. Jag har lärt mig en hel del när det gäller just bokföring. Innan jag somnat har jag upprepat konton och siffror i huvudet så att jag inte ska glömma. Jag har drömt om debet och kredit. Och i morse när alarmet på mobilen ringde och jag snoozade så trodde jag att varje alarm-ringning var en verifikation i ett bokföringsprogram. Jag var tvungen att gå igenom alla verifikationer och kolla så att det var rätt innan jag fick kliva upp, så jag snoozade i över en och en halv timma innan jag faktiskt vaknade till på riktig och insåg vilken galenskap jag höll på med.

Trots allt jag lärt mig i helgen inser jag ändå att jag bara förstått kanske 15 % av vad bokföring, momsredovisning, bokslut och deklaration är för något. Om jag ska vara ärlig så har jag stundtals känt att  jag inte vill ha ett eget företag längre, på grund av att det inte känns som jag med gott samvete kan säga att jag är egen företagare när jag förstår så lite av företagsekonomi-världen. Ju mer jag läser om det desto mer inser jag hur lite jag vet, och hur otroligt svårt det är att lära sig allt. Jag kan förstå om just den biten avskräcker många från att starta eget företag. Men så vill jag ju verkligen inte att det ska vara. Och jag vill heller inte känna så själv. Det är nog bara att ta tjuren i hornen och lära sig, lite i taget.

Jag vet att jag har svårt för just ekonomi och allt det där. Jag driver eget men jag är absolut ingen ”business-woman”. Tyvärr. Det hade säkert gått bättre för mig med mina projekt om jag inte fått dåligt samvete av att skicka fakturor till kunder, eller att jag absolut hatar att sätta ett pris på mina bilder/tavlor osv. Att blanda in pengar i det jag älskar att göra tar bort magin på något vis. Samtidigt som det ju är så viktigt för att jag ska kunna fortsätta göra det jag vill göra. Men det känns som ingenting går att göra riktigt fullhjärtat om det i botten ligger en tanke om att tjäna pengar på det. Så är det i alla fall för mig. Jag tror det bland annat handlar om en rädsla att behöva leva upp till ett pris, och att den pressen sätter stopp på hela maskineriet och på kreativiteten.
Det är därför jag aldrig vågat tacka ja till att fota bröllop, bebisar och annat, för då måste jag plötsligt jobba med en press på att leverera något som lever upp till det pris de ska betala mig. Och den pressen tar bort precis allt det som jag älskar med att fota. Och det är svårt att göra något bra när passionen och glädjen har försvunnit.

Kanske är jag för självkritisk. Kanske är jag för mesig. Eller kanske är det bara så jag är.
Jag beundrar verkligen alla människor som kan och tycker om att vara kreativa under ”press”. Det är något jag önskar att jag kunde. Men något jag hoppas kunna utveckla hos mig själv så småningom.

Jag skulle nog egentligen behöva gå en liten kurs i företagsekonomi. Även om det låter som den absolut tråkigaste kursen i världen enligt mig. Men om jag lär mig mer kanske jag tycker det blir mer intressant. Om man inte förstår något så är det väldigt lätt att ogilla det. Som någon slags skyddsmekanism. Man bortförklarar något med att man inte tycker om det fast det egentligen beror på att man inte förstår sig på det.

I alla fall, så är helgen över och jag är tacksam att jag hade mamma som kunde hjälpa mig över detta hinder. Nu är det äntligen klart! Tills nästa år ska jag se till att deklarationen och bokslutet inte ska få skapa sådan ångest som det gjorde hos mig denna gången. Jag ska lära mig! 🙂

041402 041401