Tiden mitt emellan

Det är en speciell känsla att köra hem genom skogen på natten och se en förnimmelse av sommarnattens ljus längs horisonten. Natten blir inte lika mörk längre. Och väldigt snart kommer stjärnhimlen att försvinna i ljuset, till en symfoni av fåglar som sjunger hela natten lång. Inte förrän i augusti syns den igen. Vi byter stjärnorna mot solljuset.
Livets eviga balans. Något slocknar, och något annat tänds.

Jag brukar stanna till varje natt och kliva ut på den leriga grusvägen och bara lyssna en stund. Känner luften som är både varm och kall samtidigt. Det är så stilla och tyst den här tiden innan allt vaknar till liv. Någon enstaka skogsduva hörs med sin dova sång en bit bort.
När jag ropar får jag bara svar av mitt eget eko.
Men den tystnaden är också så underbar. Även om jag tycker att tiden innan maj månad känns som en enda lång jobbig längtan, så är det också en tid för att bara låta lugnet vara sig själv en stund, innan stormen drar igång.
Snart är det sommar med sprudlande liv och rörelse.
Så nu njuter vi en stund av tiden mitt emellan.

Mitt emellan natt och morgon

Denna morgon var jag återigen uppe och vaken någonstans mitt mellan natt och morgon. När jag gick ut på en promenad med hunden var månen precis på väg ner bakom skogen och på andra sidan himlen syntes en svag förnimmelse av en kommande gryning. Älskar den där tiden på dygnet. Morgonen blir så lång och det känns alltid som om jag får en så bra början på dagen när jag är vaken den tiden, även om det blir några timmars mindre sömn.
021901

Det såg helt magiskt ut när månen gick ned bakom horisonten. Som en solnedgång, fast med månljus istället. Lite mer mystiskt, svagt ljus.
021904

 

När jag kom in kokade jag lite mer kaffe och tände några ljus.
021902

Och satt framför elden en stund. Det bästa jag vet är att släcka ner alla lampor i köket så bara ljusen och elden lyser upp. Då blir det så mysig stämning och varmt, fladdrande ljus.
021903021905
Godmorgon allihopa ♥ Hoppas ni får en bra start på dagen och en riktigt mysig fredag! Kram på er!

Tiden mitt emellan

I morse var jag uppe i gryningen innan fullmånen gått ner och solen stigit upp. Det är något speciellt med den stunden som är varken natt eller morgon. En stund som är alldeles mitt emellan. Jag får alltid en känsla av att allt nollställs just då. Som en omstart av systemet. Luften är som ny och allt har gjort sig redo för en ny dag. Jag tycker om att vara uppe då och känna att jag får vara en av de första att kladda på den nya sidan. Och jag gillar att se solens ljus röra sig sakta fram över ängen i takt med att den stiger över horisonten, tills ljuset slutligen träffar mitt ansikte. Så här skulle jag vilja börja varje dag, om det inte var så att man behövde mer än tre timmars sömn om natten.
050411

Fullmånen på väg ner igen.
050413

Vaknar med skogen och fåglarna.
050412

Räven är ute och spanar på min katt.
050409

Men henne skyddar jag med hjärta och själ.
050407