En liten resa

Åh, vilket helt galet intensivt dygn jag haft. Just nu är jag så trött att jag nästan ser lite suddigt. Men jag är så otroligt lättad och glad så jag har lite energi kvar att ge innan dagen går mot sitt slut.

Igår kväll bestämde jag mig ganska hastigt för att bege mig till Sundsvall idag. Jag har ju ett fotouppdrag där jag ska leverera ett antal vinterbilder kring trakterna i Sundsvall. Eftersom det varit den konstigaste vintern i hela mitt liv där vädret totalt gjort uppror så har jag liksom gått på spänn inför detta sedan november och inväntat rätt väder. Men nu började tiden rinna ut så jag visste att jag var tvungen att bara ta första bästa dag med bra och kyligt väder, och hoppas på att lite vinter kan göra sig synligt i bilderna. Så igår såg jag att det skulle bli bra väder idag.

Så jag packade väskan, gick och la mig i tre timmar och klev sedan upp 03.00 på natten för att hinna köra till Sundsvall och vara där lagom till gryningen. Det var en härlig känsla när jag kom fram, och fick sitta där på Norra berget och blicka ut över staden som vaknade till liv.
Jag hade konstigt nog en sådan himla bra känsla i kroppen hela vägen till Sundsvall. Jag liksom kände på mig att det skulle bli en bra dag. Jag hade ingen direkt plan för vilka ställen jag skulle fota på men alltså…dagen blev bara så jäkla underbar. Den var den roligaste dagen på länge. Jag har upptäckt så otroligt många vackra platser i Sundsvall, och jag fick så mycket bättre bilder än vad jag hade vågat drömma om. Det var som om allt bara flöt på hela tiden. Så underbart när det blir så!

Jag hade ju planerat att stanna minst en natt i Sundsvall, men jag kände att jag fått det jag behövde så jag åkte faktiskt hem ikväll. Så nu har jag nyss kommit hem och tänkte bara snabbt säga hej och godnatt! Jag har en massa bilder från gårdagen att visa er, men jag orkar helt enkelt inte sätta mig och redigera det nu, så det får jag skjuta upp till i morgon istället. Däremot ska jag sätta mig och läsa och svara på alla era fina kommentarer på mitt tidigare inlägg. Det blir en härlig avslutning på den här långa dagen ♥

Vi hörs mer i morgon. Sov gott allihopa!
Kramar

FacebookTwitter

En lång videoblogg från helgen

Först och främst, TACK för alla gratulationer till priset på mitt förra inlägg. Ni är fullkomligt underbara. Är så djupt tacksam för allt ni ger! ♥

Efter en händelserik vecka kom en händelserik helg. Det blev bland annat en tur till jour-veterinrären på lördag då Nanook fick ett djupt sår i en av sina trampdynor efter ett slagsmål om ett gosedjur (!!). Det är första gången han behövt åka till veterinären och det känns verkligen jobbigt att behöva se att han har ont. Men nu är allt under kontroll och nu får vi hålla tummarna att det läker fort så han snart kan springa omkring som vanligt igen.
Lille Nanook med tratt på huvudet, som han tur nog inte behöver ha på sig nu eftersom han inte rör bandaget på tassen.
Johan, Nanook och veterinären Linnea efter att Nanook blivit klar med behandlingen för sitt sår. Är så tacksam att distriktsveterinärerna i Sollefteå kunde ta emot honom på lördag eftermiddag. Hade inte stått ut att vara så orolig hela helgen.

Utöver det har jag och Johan mest spenderat tid här hemma tillsammans innan han i morgon far iväg på resejobb igen. Vi har skålat med bubbel för vinsten i torsdags, vi har lagat god mat och tittat på film. Haft sovmorgon och myst med djuren.
Tänkte i fredags att jag skulle göra ett nytt ”avsnitt” av en helg med mig och Johan, som den förra videobloggen jag la upp i november. Så jag filmade en hel del under helgen, som nu resulterade i ännu en väldigt lång videoblogg.

Så för er som vill få en inblick i vad vi gjorde i helgen, här kommer en 17 minuter lång video! ♥ Enjoy!

Vad har ni gjort i helgen?  Jag hoppas den har varit precis så som ni önskat! Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

En ny vecka och nya tag

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte ”Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?” 

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

FacebookTwitter

En torsdag hemma hos mig

Hej på er!
Torsdag mitt på dagen, och jag sitter i mitt lilla arbetsrum och försöker få lite saker gjort. Vill först och främst passa på att tacka för allt engagemang på mitt förra inlägg. Det är ju definitivt ett ämne som berör, oavsett åsikt. Och Sundsvalls tidning och Allehanda skrev en artikel igår om mitt blogginlägg och mitt ställningstagande, dock måste man vara prenumerant för att kunna läsa artikeln. Men jag är väldigt glad att debatten får ta mycket plats.

Idag kommer största delen av dagen spenderas här inne framför datorn. Jag städade äntligen mitt arbetsrum igår, så äntligen känns det mysigt att sitta här inne igen. Senaste dagarna har jag suttit i köket istället eftersom jag rymt iväg från röran. Men plötsligt fick jag den där känslan av ”get shit done” och röjde i stöket.

Så här ser det ut där jag sitter och jobbar om dagarna.
Jag fick en stor skärm av Johan i julklapp (!!!) och det känns nästan som att öppna dörren till en ny värld. Jag hade aldrig riktigt tänkt på vilken skillnad det är att t.ex redigera bilder och film på en större skärm. Ändå hade jag ofta fått frågan om jag bara redigerar mina bilder på laptopen. Men jag kunde inte ana att det faktiskt blev en sådan skillnad. Man ser allt så mycket tydligare. Dock känns det fortfarande ovanligt att se allt på den större skärmen, men jag har börjat lära mig nu.
Nanook satt i köket och filosoferade. Det såg så lugnt och mysigt ut. Men några sekunder efter att bilden togs hörde Nanook en bil som körde genom byn och hoppade upp med frambenen på köksbordet för att titta ut genom fönstret, och välte ut koppen med kaffe över den nytvättade duken. Bleh.
Blev så glad när jag hittade min lilla varg när jag rotade i kameraväskan idag. Min maskot.
Jag fick den av min syster Jannike. Nej, hon är inte min biologiska syster, men jag kallar henne för min syster, för det känns så. Hon bor i Göteborg, så vi träffas vääääldigt sällan numera. Sist var 2011. Men hon är en nära vän till både mig och min mamma. När jag bodde i Göteborg så drömde både jag och Jannike om att ha en varghund. En blandning av varg och hund helt enkelt. Det var en sådan där romantisk dröm som säkerligen inte är lika romantisk i verkligheten. Men då fick jag den här lilla varg-valpen av Jannike. Sedan dess har jag haft den i min kameraväska. Den har legat där i 7 år! Den har följt med mig överallt. Dag ut och dag in. Över skogar och berg. Över atlanten och till andra sidan jorden. Och varje gång jag ser den när jag rotar i väskan för extra batterier eller något annat som ligger i det där lilla facket så blir jag så otroligt glad. Jag tänker att det är den är vargen som ser till att det blir bra bilder.
Och den här lilla ekorren hängde jag upp på väggen för ett tag sedan. Den gör mig också glad varje dag. Fick den i ett jättevackert brev från en läsare som heter Michelle, och är illustrerad av finskan Henna Adel. Den är så söt att jag inte kan annat än le när jag ser den.
I skrivande stund sitter jag och lyssnar på Att resa-podden. Jag fick äran att träffa Annika och Lisa som skapat den här podden när jag var på Winter Workation i Åre för två veckor sedan. De driver båda två varsin reseblogg och startade tillsammans Sveriges första rese-podd! När vi sågs i Åre så passade de på att göra ett avsnitt där de intervjuar några av oss.

Så i det här avsnittet intervjuar det mig om bland annat glädjen i att resa inom Sverige och upptäcka platser på nära håll. Jag ger tips på min absoluta favoritplats i Sverige, och jag svarar också på frågan om varför jag inte skrivit så mycket om Göteborg, där jag växte upp.
De intervjuar också Jennifer Sandström som driver bloggen Forever Abroad, och hon berättar riktigt intressant om hennes upplevelser från när hon bott utomlands. Både med och motgångar. Vi får också otroligt bra och tänkvärda fototips från fotografen och resebloggaren Katarina som driver bloggen Äntligen VilseVill ni lyssna på avsnittet så hittar ni det här

Nu ska jag ta mig lite lunch. Lite senare i eftermiddag ska jag åka och hämta min storebror Isac på flygplatsen. En stor del av familjen kommer samlas nu till helgen. Inte av ett bra skäl egentligen. Vi ska på begravning för min nära släkting. Jag mår verkligen så dåligt inför begravningen då jag vet att sorgen kommer slå mig som ett slag i magen. Men samtidigt känns det fint att få samlas allihop och finnas där för varandra i livets tyngre stunder.

Nu hoppas jag att ni får en fortsatt fin torsdag! Sänder en stor kram till er alla ♥

FacebookTwitter

En ny horisont

Dagens sysslor var klara, och kvällen hade lagt sig tillrätta. Milda vindar och starkt månljus.
Jag fick en sådan stark känsla av att ge mig ut på sparken en stund. Jag behövde komma ut. Och vägarna var som gjorda för en sparktur i månskenet.  Så jag tände en lykta och begav mig av.
Jag sparkade så fort jag bara kunde och bytte ben av och till för att inte få för mycket mjölksyra. Det var en härlig känsla att komma upp i sådan fart. Jag susade fram genom byn. Stannade till vid byns allra sista hus. Byns allra sista ljus. Innan den mörka, milslånga skogsvägen tar vid.


Jag fortsatte in på skogsvägen där månljuset bildade ett vackert skuggspel över vägen. Jag sparkade mig fram under den stjärnklara himlen tills svetten rann och benen nästan darrade. Som alltid när jag når den där känslan av att inte orka mer, så satte jag mig ner på sparken och kände pulsens tryck i hela kroppen. Blodets dån i öronen. Hjärtats slag under mitt bröst.
Jag lever. 
För allas hjärtan slår inte.
Någras hjärtan tystnar allt för tidigt. Och om man lyssnar noga kan man höra tystnaden som blir efteråt. Något märkligt stilla, innan tystnaden ersätts av fågelkvitter, eller vindarnas sus. En liten rytm av hjärtslag som saknas, i ett hav av andra hjärtslag. Men det hörs.

I helgen somnade en nära släkting in, efter många års kämpande i cancer. Trots att man under en tid vetat åt vilket håll det kommer gå, så verkar det aldrig gå att vara förberedd på att någon ska dö. När det väl händer, blir det en sådan våg av sorg som sköljer över.
Jag ville tända ett ljus, för Margareta. Och som så många, många gånger förut blickade jag frågande upp mot stjärnhimlen. Kände mig sådär obefintligt liten jämfört med oändligheten ovanför mig. Jag blir inte klok på livet, och dess mening. Och ibland är det som att jag letar efter ett svar där uppe bland stjärnorna. Men de blinkar bara gåtfullt tillbaks. Men kanske finns det någon mening med det. Så jag bara betraktar.
 Stjärnorna vandrar sin stilla gång över himlavalvet. Nästan obemärkt. En stor stjärna försvinner sakta ner bakom horisonten i väster. Den syns inte mer. Inte för oss.
Men någon annanstans reser den sig över en ny horisont och fortsätter sprida sitt stjärnljus.
Kvällsbrisen blev starkare och jag vände hemmåt, allt medan ett svagt norrsken uppenbarade sig bakom skogen i norr.
Små upplysta hus välkomnade mig i byn. Mina grannar, som går att räkna på två händer. Jag kände en värme av tanken på att vi ändå har varandra. Det kan inte vara en slump att av alla jordens miljarder människor, så har just vi hittat vår plats i denna lilla by i skogen. Ibland glömmer jag bort hur viktigt det är att vi har varandra.

Jag susade hem igen, denna gången i motvind. Men jag kände en lättnad hela vägen hem. Som om den här lilla kvällsturen gav mig något jag verkligen behövde. Norrskenet glödde i bakgrunden och jag var glad att jag hann hem innan Johan hade gått och lagt sig, så jag fick ge honom en godnattkyss.

Skickar en stor kram till er alla. Ta hand om er ♥

FacebookTwitter

En sång från skogen

Hej på er fina ni!
Åh måste bara säga att ni skriver så himla fina kommentarer att jag bli alldeles rörd. Tänk att jag har så många där ute som bryr sig, som peppar och kommer med goda råd. Jag är bara så galet tacksam för det. Så TACK, ni är verkligen de bästa läsarna man kan tänka sig.

Nu börjar snart helgen och trots att jag inte alls känner att jag fått tillräckligt mycket gjort den här veckan för att med gott samvete känna en skön ”fredagskänsla”, så känns det som helgen är väldigt välkommen. Jag och Johan ska dock spendera mesta tiden i hans hus i Överå och fortsätta med flytten. Det är väldigt mycket som ska göras när man ska lägga ut ett hus till försäljning, men det känns väldigt skönt att vi börjar närma oss slutet. Snart har vi bara Grundtjärn att rå om, och då kommer en stor sten lättas från våra axlar. Så nu kör vi på järnet tills det är klart!
120203120202
Denna fredag har mest bestått av jobb inne. Slagit in fotoprints som ska skickas iväg och svarat på mail. Spillt ut en hel kopp kaffe på den nya julduken och letat efter Nanook på rymmen. Dammsugit och plockat undan i ateljén. Och sen åkte jag ut en sväng för att få lite solljus, innan solen gick ner vid 13.30. Jag får alltid bråttom ut numera, eftersom jag inte vant mig vid att den går ner så fort.
Det var väldigt tyst och lugnt ute idag. Alldeles stilla, och klar himmel. Jag fick lite feeling och kulade lite. Det var en sådan enormt skön känsla att kula ute igen. Det har inte blivit lika mycket senaste tiden, på grund av vädret. Men nu äntligen var det dags.

Jag filmade lite, och provade den nya mikrofonen till kameran. Dock insåg jag att jag i framtiden måste stå ännu längre från kameran när jag kular, eftersom vissa höga och starka ljud inte alls tas upp bra och får ett ljud av dålig kvalitet. Inte lätt att veta vilket avstånd som blir bra. Men jag lär mig lite varje gång 🙂

Nu hoppas jag att ni alla får en riktigt mysig helg. Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Tårar, dans och en lång videoblogg

Hej på er underbara ni!
Efter en vecka som kändes lite ovanligt tung, seg och mörk så känns det nu skönt att det är fredag. Även om helgen främst kommer bestå av flyttstädning i Johans hus. Men att bara göra något helt annat kan vara rätt så befriande ibland. Och skönt att göra något som måste göras, och bli av med en punkt i att-göra-listan. Och ikväll ska jag, Johan, mamma och Tage åka in till Junsele och ta en pizza. Det är sådant man får göra en fredagkväll!

Den här vecka var verkligen konstig. Som om allt bara stod helt stilla. Men en läsare i förra inlägget tipsade om ett podavsnitt (tack!!) som handlade om just de här stilla stunderna när inspirationen är som bortblåst….och jösses, tårarna bara föll och jag kände hur jag bara kapitulerade, på ett skönt och fridfullt vis. Som ett löv som släpper taget och struntar i vilket håll det blåser. Bara följer med i den stilla vinden och njuter av färden. Det var det vackraste jag hört på länge och det var som om varje ord rörde i min själ. Jag tog åt mig så hårt. Det var meningen att jag skulle lyssna på det där. Det var precis vad jag behövde höra. Efteråt var det som att det riktiga lugnet la sig. Jag njöt av stillheten och då tog det plötsligt inte lång tid innan jag kände hur den där energin sipprade in igen. Sån himla fin upplevelse. Lyssna gärna ni också om ni någonsin känner er totalt oinspirerade och ofrivilligt stilla på ett sätt som stressar en eftersom man desperat försöker få igång allt igen.

111802Idag har jag suttit större delen av dagen och redigerat en film! Alltså, jag älskar verkligen att göra små filmer och videobloggar. Det är så förbaskat roligt! Speciellt om man har mycket material att jobba med, och det hade jag nu.

Förra helgen när jag och Johan firade ett år tillsammans, så bestämde jag mig för att filma i princip hela lördagen och söndagen. Jag visste inte om jag skulle få användning för det, men jag ville oavsett dokumentera vår helg tillsammans. Efteråt kändes det självklart att jag skulle göra en videoblogg av det. Som nu blev nästan en halvtimme lång haha.
Men jag tyckte det var roligt att få dela med lite av vårt ”vardagliga” liv, även om detta ju var på en helg. Men jag minns att någon frågade för ett tag sedan vad jag och Johan brukade göra på kvällarna. Och då väcktes idén om att visa lite av vårt liv bakom det jag vanligtvis bloggar om. Just helger brukar jag numera försöka vara ledig från datorjobb och annat, så därför tänkte jag att det var lite extra kul att få visa hur en helg hemma hos oss kan se ut. Och kanske för att lära känna oss lite mer på hemmaplan. Just denna helg var lite extra mysig, eftersom vi ville fira vårt år tillsammans och i princip bara hade tid för varandra. Det var en väldigt fin helg som jag är glad att jag sparat i en film.

Så, här kommer en halvtimmes lång videoblogg från förra lördagen och söndagen. Den innehåller allt från dans på isen, utegöra, nattliga äventyr och smärtsamma bilfärder till tysta kaffestunder och märkliga diskussioner om hur pinsamt och svårt det var att äta på vår första dejt. När eller om ni har tid och lust att titta på den, så kolla gärna i fullscreen och HD om ni har möjlighet, för bästa upplevelse 🙂 ENJOY ♥

111801 111804 111805 111806

Nu önskar jag er en underbar helg! Tack för att ni finns ♥ Stor kram på er!

FacebookTwitter

En förtrollad plats

Varje gång jag får frågan om vilken plats jag tycker om allra mest kring trakterna där jag bor, så svarar jag alltid ”Den magiska skogstjärnen”. Jag vet inte hur många foton jag tagit kring denna plats, och hur många gånger jag bloggat om den här lilla tjärnen i skogen med sitt gröna vatten och vackert utspridda näckrosor. Den magiska skogstjärnen, med sina gamla trötta granar längs kanten som under hela sin livstid beskådat dimman som dansat i sommarnätterna över det spegelblanka vattnet. Och sett hur den sakta frusit till is i november, för att sedan strös med ett lager av snö som smälter bort i april. Oavsett tid på året och tid på dygnet, så finns här något jag verkligen tycker om.

Det är hela stämningen kring tjärnen och platsen. Som om något vackert, varmt och tryggt låg över denna plats. Jag känner mig så välkommen här, precis som jag är. Kanske känner träden igen mig efter alla år. Dom har sett mig som allra skörast. Både gråtande och naken, sittandes vid kanten och blicka ner i djupet. Dom har sett mig nykär och sprudlande, när jag i vintras tog med min Johan hit. Hundarna sprang lyckliga över tjärnens is och lekte med pinnar. Jag tror granarna har både gråtit och skrattat med mig.

Den magiska tjärnen. En plats som kan vara förtrollande vacker på alla olika vis. Rysande gåtfull eller bländande skir. Sagolikt ljuvlig eller underligt mörk. Praktfullt färgsprakande eller alldagligt grå. Sorglöst livlig eller sällsynt tyst.
Precis som vi.

101901

Jag gick dit idag, till den magiska lilla skogstjärnen. Jag beskådade hur hösten tömt ur de sista färgerna på marken och lyssnade till korpens eko över skogarna. Jag råkade som alltid fastna med fötterna i myren och kände hur det iskalla oktobervattnet fylldes i mina skor. Allt var sig likt.
101903101904101902101906101905

FacebookTwitter