En liten hälsning från sjukhuset

Hej mina älskade läsare!

Jag kände att jag ville skriva ett snabbt och kort inlägg och låta er veta att jag är inlagd på sjukhus sedan lördag natt. Några av er har ju sett mina stories på Instagram och fått en liten inblick vad som hänt. Det kommer ett längre inlägg sen men vill först och främst bara att ni ska veta att jag mår bra.
Jag fick ett plötsligt bortfall av halva mitt synfält i lördags kväll. Saker och personer som befann sig i mitt högra synfält försvann ur bilden, samtidigt som jag tappade känseln i mina armar. Det var en fruktansvärt otäck upplevelse och jag har nog aldrig varit så rädd förut.

Jag blev inlagd på intensiven samma natt och eftersom symptomen pekade på blodpropp så fick jag väldigt snabb behandling. Synen blev bättre igen bara efter några timmar. Sedan dess ligger jag inne för utredning av stroke. Och ja det känns helt overkligt att bara skriva den meningen. Det är mycket känslor i kroppen nu. Men samtidigt är jag så oändligt tacksam att det gick så bra som det gjorde. Jag har verkligen haft tur.

Jag fick permission från sjukhuset igår så att jag äntligen fick komma hem och sova i min egen säng. Men nu är jag tillbaks på Sollefteå sjukhus igen med min älskade Johan bredvid mig, och snart ska vi till Sundsvall för vidare undersökning. Han har tagit ledigt från jobbet hela veckan så att han kan köra mig och finnas där. Är så tacksam för det. Han är en ängel.

Jag har dessa dagar hållit på med ett större blogginlägg där jag berättat mer detaljerat om allt, men det tar så lång tid för mig att skriva då min syn fortfarande inte är helt återställd. Det blir så ansträngande för ögonen så jag måste pausa hela tiden. Så jag tänkte vänta med att fortsätta med det inlägget tills det känns bättre.

Men nu vet ni lite om vad som hänt, och att jag mår bra. Jag längtar tills jag kan skriva oavbrutet för jag har så mycket tankar och känslor kring det här som jag vill dela med mig av. Snart kommer allt bli som vanligt igen. Som sagt, jag är så tacksam att allt gått såpass bra.

Och tack för alla fina meddelanden, kommentarer och mail som skickats under dagarna. Det värmer så i hjärtat ♥

Vi hörs snart igen. Ta hand om er!
Tack för att ni finns ♥ Kramar

Videoblogg från en kaotisk men underbar dag

Hej på er!
Jag sitter i skrivande stund i bilen på väg till Örnsköldsvik, men tänkte bara snabbt lägga upp en videoblogg från den lite stressiga, märkliga men underbara dagen igår. Jag hade bestämt mig på morgonen att jag skulle filma under hela dagen, så att ni skulle få följa med en hel vanlig torsdag från morgon till kväll. Jag hade nämligen äntligen fått hem min nya filmkamera också!

Ganska snabbt kände jag att det var en sådan där typisk dag när allting liksom tycks gå fel. Jag vaknade med en stressklump i magen.
Men jag kände ändå att jag ville fortsätta filma eftersom jag tror vi alla kan känna igen oss i dessa dagar. Ibland är man inte på topp helt enkelt. Men det är ju kontrasterna i livet som också gör det fina stunderna ännu bättre.
Däremot så vände min jobbiga dag när jag tog en time out för att åka och hälsa på Stjärna istället. Det stunden lever jag fortfarande på.
Ni kommer säkert förstå varför om ni ser videobloggen. Kan inte förstå att det ens är möjligt att en ko är så kärl

Jag tänkte visa er lite bilder till detta inlägget också men jag mår så illa av att sitta med datorn i bilen så jag lägger endast upp videobloggen nu haha. Men nu önskar jag er en UNDERBAR helg så hörs vi snart igen. Tack för allt ni ger. Kramar 

En liten inblick i vardagen

Hej på er!
Åh nu var det verkligen många dagar sedan jag gjorde mitt senaste blogginlägg. Det var inte meningen att det skulle dröja så länge. Hoppas ni inte tror att jag blev uppslukad av storstaden. Dagarna har bara rusat iväg! Först var jag ju i Stockholm under hela helgen och nu under måndagen och tisdagen har jag behövt jobbat intensivt med några projekt så jag har helt enkelt inte haft tid med så mycket annat. Men nu är jag tillbaks!

Helgen i Stockholm var jätterolig, förutom att jag fick migrän på morgonen när jag kom dit så jag missade ett viktigt möte. Men jag sov några timmar på hotellet och var sedan tillräckligt pigg för att ge mig av till självaste Google kontoret där jag var på ett så kallat Youtube Bootcamp. Jag satt med i en panel tillsammans med Isabel Boltenstern, Sabina Decireé, Margaux Dietz och Joakim Kvist . Vi fick chans att berätta och inspirera andra Instagrammare hur man lättast kommer igång med YouTube och dela med oss av våra erfarenheter. Det var riktigt kul, och jag fick träffa så många fina människor. Önskar att jag hade haft lite bilder från dagen att visa er. Men det kanske kommer fram bilder lite senare.

På söndag kväll var jag åter hemma i Grundtjärn igen, och även om det var superroligt i Stockholm så kändes det verkligen som om det nu måste dröja ett tag innan jag reser iväg nästa gång. Just att resa sådär, det tar på krafterna på något vis. Samtidigt som det ibland är väldigt skönt att komma iväg och få lite nya intryck och nya perspektiv.
Idag har jag spenderat hela dagen inomhus och bland annat grejat med en liten filminspelning och redigerat film. Jag har också börjat jobba på webshopen! Får frågor nästan varje dag om när den öppnar igen, och jag blir SÅ glad att ni är så många som väntar på att den ska öppna. Den skulle egentligen vara klar för längesedan.

Tanken var att jag skulle fixa en helt ny webshop som har bra funktioner och fraktalternativ för ordrar utomlands. Men då julen börjar närma sig och det har blivit ont om tid så ska jag nu istället öppna den gamla webshopen och göra om den lite så det funkar ändå. Och så kommer jag uppdatera med massor av nya bilder! Det är verkligen mitt prio nummer ett nu så jag hoppas att den kommer upp inom väldigt kort. Tack för ert tålamod! ♥
Nanook har gjort mig sällskap hela dagen. Ibland har han sådana där dagar när han knappt vill gå ut. Han bara ligger inne och myser. Och det är så skönt, för då hinner jag få mer gjort. Idag var en sådan dag.
Nu under kvällen har vi bara tagit det lugnt hemma. Det blir alltid en sådan skön paus när Johan kommer hem från jobbet. Då stänger jag alltid av allt som jag håller på med och så lagar vi mat tillsammans. Ibland blir det en vilopaus på soffan.
Både jag och Johan är så glad för den där kökssoffan som vi gjorde i ordning i somras. Det är så otroligt skönt att ha en plats i köket där man kan lägga sig en stund och sova.

Jag sov där i två timmar i morse efter att Johan gått till jobbet. Det blir en sådan där lagom djup sömn. Och så är det något obeskrivligt mysigt med att sova i husets hjärta, där allting händer. Det påminner lite om när man var liten, och somnade under bordet eller i soffan när det det var gäster hemma. Det blir så tryggt på något vis.
Haha Nayeli är inte så mycket för att gosa. Bara ibland, på hennes villkor. Men ibland får det bli på mina villkor ändå.
Nanook lyckligt ovetande om att bullarna i ugnen inte är till honom.En liten kvällsfika efter middagen.
Haha, den här bilden skulle kunna vara en återblick av vår allra första dejt. Så nervös har jag nog sällan varit i hela mitt liv.
Men det gick ju bra ändå! ♥
Kan vi bara ta en bild till, när vi båda tittar in i kameran?” sa jag och satte mig i soffan igen medan självutlösaren pep i kameran. Precis när bilden skulle tas så kraffsade Toulouse (katten vid fönstret) på fönsterrutan i en märklig takt så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Nu ska resten av kvällen ägnas åt att fortsätta med lite projekt här hemma så jag blir klar. Ville mest bara skriva ett litet inlägg och uppdatera er med det senaste som hänt i livet. Hoppas att ni har det bra allihopa, och ha en fin kväll! Vi hörs i morgon!
Kramar i massor ♥

Några tankar från en influencer – #jagärinos

För mig är det väldigt nytt det här med att bli kallad influencer. Det var inte förrän ganska nyligen som jag tog till mig vad det faktiskt betyder. Det är ett nytt ord för en relativt ny yrkesroll.
Influencer kallas man när man på olika sätt påverkar många människor via olika sociala plattformar, som t.ex en blogg, på Instagram eller en Youtube-kanal. Man delar helt enkelt med sig av något offentlig och på så sätt inspirerar andra människor med texter, videor, bilder eller annat kreativt som skapats. Som influencer har man en stor möjlighet till att just påverka andra.  Oftast så har man byggt upp ett förtroende till sina följare under många år, vilket också gör att de tar till sig väldigt starkt av det man skriver, berättar eller delar med sig av. Man påverkar helt enkelt, vare sig det är vardagsbetraktelser och personliga berättelser, eller samarbeten med andra företag. Detta är ju något som växt något enormt senaste åren. Det var inte längesedan som dessa plattformar inte ens fanns, så hela den här branschen är väldigt ny.

Att jobba som influencer är det bästa jag vet. Jag skulle för allt i världen inte kunna tänka mig ett bättre drömjobb. Det passar mig helt perfekt. Det ligger dock enormt mycket jobb bakom som aldrig riktigt syns, och det tog många år av slit innan jag kom till den här punkten, men nu är jag så evigt tacksam att jag inte gav upp. Jag är fri att skapa som jag vill. Jag är min egen chef och jag får både möjlighet till att vara kreativ samtidigt som jag får nå ut till människor som tycker om det jag gör. Jag får berätta och inspirera. Jag får chans att samarbeta med företag jag tycker om och jag kan använda mina sociala plattformar som ett sätt att marknadsföra det jag gör. Även om min inkomst inte alltid kommer direkt från blogg och Instagram så är det där min grund ligger, för det är där jag visar upp det jag gör. Det blir som en enorm portfolio.
Därifrån når jag ut och får nya spännande möjligheter till jobb, som t.ex min tapetkollektion.

Det är det jag älskar mest med dagens nya teknik, att vi har en mycket större möjlighet idag att nå ut till människor. Vi är inte längre lika beroende över ett bra betyg från skolan eller att vänta på att få ett godkännande från någon annan för att kunna leva på sin talang eller sin kreativitet. Vi är mer fria att prova våra egna vingar. Vi kan skapa, skriva, fota, filma och dela med världen och hitta just de människor som finner värde i det man gör. Det är precis det jag gjort nästan varje dag de senaste sju åren. Delat mina tankar och känslor. Visat upp mina bilder, mina filmer, mina målningar och mina sånger. Och på det viset sakta men säkert byggt upp en trogen skara följare. Det är fantastiskt, och jag är verkligen tacksam.
Jag var 21 år när jag startade bloggen, i samband med att jag flyttade från Göteborg till Grundtjärn. Och jag skulle kunna skriva en hel bok om hur min resa varit från att jag startade bloggen tills idag då jag lever helt och hållet på mitt yrke som influencer. Det känns verkligen som om jag spenderat en hel livstid på att bygga upp det som jag har idag. Det enda som fick mig att hålla ut och fortsätta kämpa var min kärlek till att skapa och berätta.
När jag började blogga och dela med mig av mina bilder, texter och filmer så fann jag min passion i livet. Att beröra andra människor. Att påverka.

Men det är allt annat än enkelt att vara influencer. Det ligger så enormt mycket jobb bakom.
Samtidigt som det ännu inte riktigt blivit en accepterad yrkesroll i samhället. 
Speciellt senaste året, när allting liksom tog fart och växte för mig, så har jag stundtals haft svårt att greppa hur jag någonsin ska hinna med allt. Man driver i princip en stor verksamhet alldeles ensam, där man själv ska ansvara för alla olika områden. För min del så innebär det att jag är fotograf och ska se till att ta foton till alla sociala kanaler – helst nya varje dag. Jag ska skriva inlägg, som kan liknas vid stora reportage eller artiklar i tidningar, också det helst varje dag – på alla kanaler. Jag ska redigera bilder och planera en passande layout. Filma och redigera videobloggar, helst en gång i veckan. Jag ska vara företagets kontaktperson och ansiktet utåt, och se till att svara på allt från telefonsamtal till mail. Med detta inräknas även sammanlagt ca 500 kommentarer varje dag från alla mina olika sociala kanaler. Jag hinner givetvis inte svara på allt, men försöker så gott jag kan.

Jag ska även vara säljare (åt mig själv), skicka välgjorda offerter till olika jobbförfrågningar, och ansvara för fakturor, budget och ekonomin. Jag ska också göra redovisningar efter samtliga samarbeten med statistik och siffror. Jag ska vara mitt företags talesman och ställa upp på intervjuer och reportage, som kan ta så mycket mer tid och energi än någon kan ana. Jag ska vara ansvarig för administration och se till att allt tekniskt funkar. Utöver det säljer jag produkter och ska paketera varor och sköta en webshop. Sen, ska jag behålla kreativiteten mitt i allt sorl av jobb, eftersom det är det jag lever på i grunden. Min kreativitet.

Men jag väljer det själv, och trots att det ibland innebär så galet mycket jobb så älskar jag det, och skulle aldrig vilja göra något annat än det jag gör nu.
Trots alla dessa ansvarsområden och det omfattande jobb som det innebär med att vara influencer, så har det än idag inte blivit ett helt respekterat yrke. Företag jagar oss ständigt med de mest skamlösa förslag och nästan dagligen måste vi på olika sätt kämpa för att bli respekterade. Och den jobbigaste biten har inte varit allt jobb som det inneburit. Utan att stå ensam med alla frågor. Eftersom det är en helt ny bransch så har det inte funnits några tydliga riktlinjer, vilket gör att det varken blir lätt för företagen eller influencers. Missförstånd och osäkerhet.

Det är inte helt lätt att komma in in en nystartad bransch, där ingen riktigt vet vad som gäller. Hur funkar det att jobba som influencer? Hur ska jag märka ut inläggen när jag gör samarbeten? Måste jag märka ut inlägg om jag länkar till min egen webshop? Vad är reklam?  Vad kostar en bild att sälja? Vad menas med PR? Om ett företag skickar en produkt utan att jag bett om det, måste jag skatta? Vad får jag skriva och inte skriva?
Vad är mitt värde? Vad ska ett sponsrat Instagram-inlägg kosta?

Så många frågor, och så lite svar. Inga kollegor att bolla idéer med. Ingen att fråga om råd.
Den biten höll på att krossa mina drömmar. Jag undvek alla mail som handlade om samarbeten eftersom jag överhuvud taget inte visste vad jag skulle svara. Jag vågade inte ta betalt och kände att själva business-biten var som ett enda stort mörker. Om något företag ville köpa bilder eller om någon ville göra ett samarbete så hade jag ångest i flera dagar för att jag inte visste vad jag skulle svara. Ändå är det en sådan otroligt viktigt del i att vara influencer, annars kommer ekonomin aldrig att gå runt. Precis som för vilken företagare som helst.

I samma veva som jag var på väg att ge upp, på grund av att jag inte klarade mig ekonomiskt (som jag skrev om i det här inlägget) så lärde jag känna Linda Hörnfeldt, som är VD och grundare för Influencers of Sweden, som startades för ett år sedan. Då hette det Better Bloggers, och var även då som ett nätverk för bloggare. Linda fick mig att se på mitt jobb med helt nya ögon. Jag kunde ställa alla de där frågorna jag innan varit helt ensam i, och hon gav sitt perspektiv på saken. Herregud, det var på riktigt som att öppna en ny dörr. För första gången fick jag en uppfattning om mitt eget värde som influencer. Jag fick självförtroende och ryckte upp mig.

Efter det ändrades allt. Och för ett år sedan startade hon Influencers of Sweden, tillsammans med Sara Rönne och Clara Lidström. En branschorganisation för bloggare. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på hur mycket detta betytt för mig.

I en bransch där man så länge varit ensam och famlat omkring i mörkret, så finns nu en plats där man kan fråga om ALLT som rör vårt yrke. Det blir en otrolig gemenskap och en plats för alla, såväl nya som gamla influencers att hämta information och hjälpa varandra. Det blir som en fackorganisation för bloggare, där kan man diskutera om allt från hur man ska ta betalt eller hur man ska bemöta företag som kommer med skamlösa förslag. Jag här lärt mig så otroligt mycket därifrån.
Därför blev jag så otroligt illa berörd idag när jag såg en artikel som handlar om olika stora influencernätverk (de som kopplar samman företag med influencers för samarbeten) som gjort uppror mot Influencers of Sweden (Inos). De påstår kort och gott att InoS driver sin egen agenda, för egen ekonomisk vinning. Detta är så fel som det bara går att bli, därav det här långa blogginlägget. Dock har Linda nu gett ett briljant svar på tal, som ni kan läsa här. Och Clara Lidström har precis lagt ut ett inlägg som sätter huvudet på spiken.

Utdrag ur Clara’s blogginlägg;
Jag känner mig alldeles trött av tanken på det. Att ännu en gång kommer ett gäng chefer (som själva inte producerar innehåll utan bara profiterar på det) och berättar vad influencers ska göra. Kritiserar en organisation som kämpar för influencers men som samtidigt motarbetas av de företag som omsätter mångmiljonbelopp på att knyta dessa till sig.

Till skillnad från InoS så tjänar dessa företag och influencernätverk pengar på att koppla ihop företag med influencers. Influencers of Sweden är en ekonomisk förening där all vinst går tillbaka till medlemmarna. Det fungerar ungefär som vårt fackförbund, som jag skrev tidigare. Därför kändes det bara så orättvist att läsa artikeln. InoS står på medlemmarnas sida och alla har möjlighet att vara med och bestämma agendan. Det stärker oss i vårt yrke så att vi kan fortsätta jobba med det vi älskar. Jag är så evigt tacksam för det, och vet att det är många fler därute som delar min tacksamhet.

Ja, som ni kanske märker så var den här biten väldigt viktig för mig. Har knappt kunnat tänka på annat idag, och jag kände att jag ville skriva lite om detta, från en influencers perspektiv. Nu när jag ändå har möjlighet att påverka 🙂 Och samtidigt dela med mig lite av hur yrket som influencer faktiskt fungerar.

KRAM på er ♥

Mitt paradis på jorden

Hej på er allihopa!
Den här veckan har verkligen gått ovanligt fort. Jag tycker det känns som om det borde vara onsdag idag, och inte fredag. Men det känns skönt att helgen är här nu. Jag och Johan kommer ägna vår helg åt att fortsätta renoveringen i hallen. Det känns roligt att få börja med det igen, efter ett tags paus. Vi har köpt panel som nu ska upp på väggarna. Så det kommer vi börja med i morgon. Ska bli så spännande att se hur hallen kommer se ut med vacker, ljus panel. Jag tror det kommer bli så himla fint!

Idag har varit en helt underbar dag. Har känt mig så pigg och glad. Och jag tror det beror på att jag hade en sådan otroligt fin morgon ute i skogen i morse. Det var solsken, lite dimma och bara sådär magiskt vackert som en tidigt sommarmorgon kan vara. Jag har faktiskt spelat in ännu en videoblogg idag, fast nu på engelska. (Kommer göra svenska subtitles inom kort för de som har svårt för engelska). Jag fick feeling nu efter att jag gjorde videobloggen igår. Jag tycker verkligen det är SÅ roligt att göra film. Det blir en så härlig förlängning av bloggandet. Och jag hade ju innan tagit en ganska lång paus där jag inte gjort några videobloggar. Så det känns extra roligt att komma igång igen nu.

ENJOY ♥
Det blev en promenad till min magiska skogstjärn, som jag skrivit och fotat så många gånger under åren. Precis som jag nämner i videobloggen så är den här tjärnen min absoluta favoritplats på hela jorden. Skogen runtom är också den så vacker och mysig. Jag får en trygg känsla av att vara här.
Nanook lyckades även denna dag göra en häftig bild!
Vattnet i skogstjärnen är så klart att man kan se ned till botten. Och alldeles grönt. Och fullt med näckrosor. Varje morgon och kväll så dansar dimman över tjärnen, trots att det inte är dimma någon annanstans.

När jag kom hem tog jag dragspelet och kopp kaffe och satte mig ute i solen på den vackra träbänken som Johans pappa snickrat åt oss. Jag spelade morfars favoritlåt, ”Liveti finnskogarna” (som ni även kan se i videobloggen).
Jag skrattade när jag efteråt fick se att alla djuren var närvarande. De verkar som om de gillar dragspelsmusik.

Vad ska ni göra i helgen? Hoppas ni får en underbar helg vad ni än har för er.
Kramar i massor! ♥

En sång bland skogar och dimmor

Natten vaknar till dimmornas dans,
till röster och sånger från flera tusen år
En värld bortom bergen, som ingen trodde fanns
en plats så avskild, dit bara ekon når.

Här kommer en liten godnatt-visa till er såhär på kvällskvisten, som jag spelade in en helt magisk natt för någon vecka sedan. Ibland känns det verkligen som om jag hamnar i en annan värld för en stund. Just denna natten var en sådan.
Jag spenderade flera timmar vid den här skogstjärnen men det kändes som ett ögonblick.

Jag filmade. Fotade. Kulade. Snubblade över den mjuka, blöta myren i min långa vita klänning. Gjorde glädjetjut som ekade över berg och dal. Betraktade allt det vackra som levde runt omkring mig.
Sådana här nätter…det är ren och skär magi för mig. Och jag lägger min själ i att försöka fånga det så att jag kan återberätta det på ett sätt så ni så verkligt som möjligt kan få uppleva att ni också är där. Mitt i skogens magiska skådespel.

En liten kulning i skogen, med Mats Pettersson på mandola i slutet. En fantastisk musiker som jag har äran att få samarbeta med i den kommande kulnings-skivan som jag kommer jobba stenhårt med nu till hösten och vintern.  Det är verkligen min största dröm att få till skivan precis sådär som mitt hjärta önskar, och jag längtar efter den dag under 2018 när den är klar och redo släppas fri.

Nu önskar jag er en riktigt fin kväll allesammans. God natt och dröm vackra drömmar ♥

En känsla av att inte räcka till

Efter två väldigt intensiva månader med mycket jobb och innesittande tänkte jag nu ta en efterlängtad sommarvila. En liten semester. Få tid till att göra allt det där som jag känt att jag behövt prioritera bort den senaste tiden. Just nu längtar jag bara som en tok efter att få städa hemma. Hänga tvätt. Allt det där vardagliga som jag känt att jag inte ens hunnit med på sistone. Få ordning och reda på mitt kaos. Få vakna på morgonen utan att behöva titta på en ”att-göra-lista” det första jag gör. Kunna ta dagen lite mer som den kommer. Göra oplanerade utflykter på kvällarna med Johan. Göra goda middagar. Vara ute med kameran och känna den där kreativiteten flöda igen, som bara kommer när jag inte måste fota. Det där riktiga flödet som infinner sig när man känner ett lugn.

Det har jag verkligen inte gjort på sistone. Jag vet inte vad det är med mig, men stundtals har jag mått riktigt dåligt över att jag inte räcker till. Senaste månaderna har den där känslan kommit krypande allt mer. Ändå har ju allt gått så otroligt bra senaste månaderna. Så bra att så mycket nya roliga möjligheter öppnar upp sig och jag vill tacka ja till allt. Göra allt. Tills det blivit så mycket att jag känt en oavbruten stress över allt annat jag inte hinner. När jag jobbar hårt med en sak, så blir en annan lidande. Om jag svarar på ett mail, så blir ett annat mail obesvarat. Om jag spenderat en dag inne med kontorsarbete, så försvinner en dag för att fota och vara kreativ.

Varje kväll jag gått och lagt mig (eller varje natt) så har jag känt en besvikelse över att jag ändå inte hann med det jag skulle. Inte ens i närheten. Mailinkorgen är ett kaos. Jag känner mig ledsen över alla vackra, fina mail och brev jag får, som jag aldrig hinner svara på. Jag känner mig ledsen över att jag inte varit tillräckligt kreativ. Inte bloggat som jag borde. Inte varit ute i naturen och fotat. Att min Instagram-feed fylls med gamla bilder . Ledsen över att jag inte hunnit svara på alla kommentarer. Ledsen över att jag inte hunnit göra en videoblogg på länge. Ledsen över att jag inte hunnit jobba med min kulnings-skiva som var mitt största mål med det här året. Ledsen över att jag inte skickat iväg mina webshop-beställningar i tid. Ledsen över att jag tackat nej till två bokförlag för att jag inte hinner skriva en bok. Ledsen över att jag numera spenderar mer tid med administrativt arbete än att faktiskt vara kreativ.  Det är som om vad jag än gör och hur mycket jag än försöker hinna ikapp, så är det omöjligt.

Även om jag under lång tid känt att jag behöver ta det lugnt ett tag och ta semester, så är det också en stress i att göra det. Att ta det steget att faktiskt pausa är skrämmande. Eftersom allt mitt skapande och hela mitt yrke i princip är beroende av det ständiga uppdaterandet på sociala kanaler, så är det en rädsla i sig att faktiskt pausa det. En rädsla att allt ska dö bort. Att allt man jobbat för i så många år ska rinna ut i sanden om jag slutar att uppdatera ett tag. Jag är säker på att många i samma bransch kan känna igen sig. Bara jag ligger en dag efter i uppdateringar så stressar det mig något enormt. Som om allt jag någonsin gjort kan försvinna på en dag. Jag vet, det är helt galet att ens känna och tänka så. Men världen vi lever i idag är banne mig inte lätt. Det är ett högt tempo på allt.

Senaste veckorna har jag känt mig som ett nervrak. Det kan räcka med en oplanerad händelse, eller ett oplanerat möte som gör att jag nästan bryter ihop inombords. Det rubbar hela tidsschemat. Det kan räcka med att någon vill boka ett datum för att det ska upplevas som om min sista gnutta frihet försvinner.  Jag vet ju att det inte är så, och jag försöker hela tiden att intala mig att ta det lugnt. Men den här långvariga oron och stressen har på något vis övergått till att minsta lilla händelse känns som en stor sten över mina axlar.

Det är så tokigt det där. Förr var min allra största stress att jag inte hade tillräckligt med jobb, och att jag inte tjänade tillräckligt med pengar. Det gjorde mig stundtals så obeskrivligt orolig och ledsen. Nu är min allra största stress att jag har för mycket jobb.
Förr hade jag tid, men var olycklig över oron att behöva ge upp. Nu har jag ingen tid, men mitt företag blomstrar som aldrig förr. Det vore nice med en balans på det där. Jag vet att det inte ska behöva vara såhär. Men det var som om allt kom på en gång. Det blev en sådan upswing att jag inte riktigt hann med. Som att kastas in i något helt nytt som jag inte hade någon erfarenhet av.

Så nu tror jag att jag behöver lite tid att organisera upp allt det här. Ladda batterierna och få ordning i mitt kaos. Och ta lärdom av den här nya erfarenheten och förvandla den till något bra istället.
Jag vet att det kommer att bli bättre framöver. Jag har redan spånat på lösningar. För jag vill ju inget annat än att fortsätta med allt jag gör. Jag vill inte behöva skära ned på saker och ting. Jag vill ju få fortsätta utvecklas och hålla på med allt jag älskar. Få låta min kreativitet fortsätta expandera. Samtidigt som jag nu också vet hur viktigt det är med återhämtning. Att få jobba intensivt med det jag älskar, men samtidigt få tid över till vila.

Jag tror den här sommarvilan kommer göra underverk. Att bara få andas ut ett tag och se saker från ett annat perspektiv. Få tid till att organisera om lite och komma på smarta lösningar. Få hämta ny kraft så att jag till hösten känner mig redo att ta nya tag igen.
Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle dela allt det här. Jag tänkte mest bara berätta att jag skulle gå på lite semester ett tag och att bloggen kommer uppdateras mindre nu under ett tag. Men sen sipprade allt ut och jag kände att det kanske är lika bra att vara ärlig och dela även dessa lite tyngre känslor. Det finns inget jag själv tycker om mer än när andra vågar glänta på dörren till sitt inre känsloliv. För väldigt ofta, så kan man känna igen sig, och då känns plötsligt allt lättare.

Och att bara få skriva av mig nu kändes väldigt skönt. Som om jag var tvungen att dela detta innan jag kunde släppa taget och gå på semester. Jag vill ju att ni läsare ska få följa med mig i livets berg och dalbana, med allt vad det innebär. Så då känns det såklart också viktigt att dela känslor och händelser som är mindre bra. Även om det ibland tar emot.

Nu har jag lovat, att från och med i morgon så har jag semester. Då blir det ett lugnare tempo och tid för eftertanke. Det ser jag verkligen fram emot. Jag hoppas ni läsare, vilka ni än är och vart ni är är, också tar er tid till ett lugnare tempo och att ni får njuta riktigt ordentligt av sommaren. Tack älskade ni för att ni finns! ♥