En ny horisont

Dagens sysslor var klara, och kvällen hade lagt sig tillrätta. Milda vindar och starkt månljus.
Jag fick en sådan stark känsla av att ge mig ut på sparken en stund. Jag behövde komma ut. Och vägarna var som gjorda för en sparktur i månskenet.  Så jag tände en lykta och begav mig av.
Jag sparkade så fort jag bara kunde och bytte ben av och till för att inte få för mycket mjölksyra. Det var en härlig känsla att komma upp i sådan fart. Jag susade fram genom byn. Stannade till vid byns allra sista hus. Byns allra sista ljus. Innan den mörka, milslånga skogsvägen tar vid.


Jag fortsatte in på skogsvägen där månljuset bildade ett vackert skuggspel över vägen. Jag sparkade mig fram under den stjärnklara himlen tills svetten rann och benen nästan darrade. Som alltid när jag når den där känslan av att inte orka mer, så satte jag mig ner på sparken och kände pulsens tryck i hela kroppen. Blodets dån i öronen. Hjärtats slag under mitt bröst.
Jag lever. 
För allas hjärtan slår inte.
Någras hjärtan tystnar allt för tidigt. Och om man lyssnar noga kan man höra tystnaden som blir efteråt. Något märkligt stilla, innan tystnaden ersätts av fågelkvitter, eller vindarnas sus. En liten rytm av hjärtslag som saknas, i ett hav av andra hjärtslag. Men det hörs.

I helgen somnade en nära släkting in, efter många års kämpande i cancer. Trots att man under en tid vetat åt vilket håll det kommer gå, så verkar det aldrig gå att vara förberedd på att någon ska dö. När det väl händer, blir det en sådan våg av sorg som sköljer över.
Jag ville tända ett ljus, för Margareta. Och som så många, många gånger förut blickade jag frågande upp mot stjärnhimlen. Kände mig sådär obefintligt liten jämfört med oändligheten ovanför mig. Jag blir inte klok på livet, och dess mening. Och ibland är det som att jag letar efter ett svar där uppe bland stjärnorna. Men de blinkar bara gåtfullt tillbaks. Men kanske finns det någon mening med det. Så jag bara betraktar.
 Stjärnorna vandrar sin stilla gång över himlavalvet. Nästan obemärkt. En stor stjärna försvinner sakta ner bakom horisonten i väster. Den syns inte mer. Inte för oss.
Men någon annanstans reser den sig över en ny horisont och fortsätter sprida sitt stjärnljus.
Kvällsbrisen blev starkare och jag vände hemmåt, allt medan ett svagt norrsken uppenbarade sig bakom skogen i norr.
Små upplysta hus välkomnade mig i byn. Mina grannar, som går att räkna på två händer. Jag kände en värme av tanken på att vi ändå har varandra. Det kan inte vara en slump att av alla jordens miljarder människor, så har just vi hittat vår plats i denna lilla by i skogen. Ibland glömmer jag bort hur viktigt det är att vi har varandra.

Jag susade hem igen, denna gången i motvind. Men jag kände en lättnad hela vägen hem. Som om den här lilla kvällsturen gav mig något jag verkligen behövde. Norrskenet glödde i bakgrunden och jag var glad att jag hann hem innan Johan hade gått och lagt sig, så jag fick ge honom en godnattkyss.

Skickar en stor kram till er alla. Ta hand om er ♥

FacebookTwitter

En sång från skogen

Hej på er fina ni!
Åh måste bara säga att ni skriver så himla fina kommentarer att jag bli alldeles rörd. Tänk att jag har så många där ute som bryr sig, som peppar och kommer med goda råd. Jag är bara så galet tacksam för det. Så TACK, ni är verkligen de bästa läsarna man kan tänka sig.

Nu börjar snart helgen och trots att jag inte alls känner att jag fått tillräckligt mycket gjort den här veckan för att med gott samvete känna en skön ”fredagskänsla”, så känns det som helgen är väldigt välkommen. Jag och Johan ska dock spendera mesta tiden i hans hus i Överå och fortsätta med flytten. Det är väldigt mycket som ska göras när man ska lägga ut ett hus till försäljning, men det känns väldigt skönt att vi börjar närma oss slutet. Snart har vi bara Grundtjärn att rå om, och då kommer en stor sten lättas från våra axlar. Så nu kör vi på järnet tills det är klart!
120203120202
Denna fredag har mest bestått av jobb inne. Slagit in fotoprints som ska skickas iväg och svarat på mail. Spillt ut en hel kopp kaffe på den nya julduken och letat efter Nanook på rymmen. Dammsugit och plockat undan i ateljén. Och sen åkte jag ut en sväng för att få lite solljus, innan solen gick ner vid 13.30. Jag får alltid bråttom ut numera, eftersom jag inte vant mig vid att den går ner så fort.
Det var väldigt tyst och lugnt ute idag. Alldeles stilla, och klar himmel. Jag fick lite feeling och kulade lite. Det var en sådan enormt skön känsla att kula ute igen. Det har inte blivit lika mycket senaste tiden, på grund av vädret. Men nu äntligen var det dags.

Jag filmade lite, och provade den nya mikrofonen till kameran. Dock insåg jag att jag i framtiden måste stå ännu längre från kameran när jag kular, eftersom vissa höga och starka ljud inte alls tas upp bra och får ett ljud av dålig kvalitet. Inte lätt att veta vilket avstånd som blir bra. Men jag lär mig lite varje gång 🙂

Nu hoppas jag att ni alla får en riktigt mysig helg. Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Tårar, dans och en lång videoblogg

Hej på er underbara ni!
Efter en vecka som kändes lite ovanligt tung, seg och mörk så känns det nu skönt att det är fredag. Även om helgen främst kommer bestå av flyttstädning i Johans hus. Men att bara göra något helt annat kan vara rätt så befriande ibland. Och skönt att göra något som måste göras, och bli av med en punkt i att-göra-listan. Och ikväll ska jag, Johan, mamma och Tage åka in till Junsele och ta en pizza. Det är sådant man får göra en fredagkväll!

Den här vecka var verkligen konstig. Som om allt bara stod helt stilla. Men en läsare i förra inlägget tipsade om ett podavsnitt (tack!!) som handlade om just de här stilla stunderna när inspirationen är som bortblåst….och jösses, tårarna bara föll och jag kände hur jag bara kapitulerade, på ett skönt och fridfullt vis. Som ett löv som släpper taget och struntar i vilket håll det blåser. Bara följer med i den stilla vinden och njuter av färden. Det var det vackraste jag hört på länge och det var som om varje ord rörde i min själ. Jag tog åt mig så hårt. Det var meningen att jag skulle lyssna på det där. Det var precis vad jag behövde höra. Efteråt var det som att det riktiga lugnet la sig. Jag njöt av stillheten och då tog det plötsligt inte lång tid innan jag kände hur den där energin sipprade in igen. Sån himla fin upplevelse. Lyssna gärna ni också om ni någonsin känner er totalt oinspirerade och ofrivilligt stilla på ett sätt som stressar en eftersom man desperat försöker få igång allt igen.

111802Idag har jag suttit större delen av dagen och redigerat en film! Alltså, jag älskar verkligen att göra små filmer och videobloggar. Det är så förbaskat roligt! Speciellt om man har mycket material att jobba med, och det hade jag nu.

Förra helgen när jag och Johan firade ett år tillsammans, så bestämde jag mig för att filma i princip hela lördagen och söndagen. Jag visste inte om jag skulle få användning för det, men jag ville oavsett dokumentera vår helg tillsammans. Efteråt kändes det självklart att jag skulle göra en videoblogg av det. Som nu blev nästan en halvtimme lång haha.
Men jag tyckte det var roligt att få dela med lite av vårt ”vardagliga” liv, även om detta ju var på en helg. Men jag minns att någon frågade för ett tag sedan vad jag och Johan brukade göra på kvällarna. Och då väcktes idén om att visa lite av vårt liv bakom det jag vanligtvis bloggar om. Just helger brukar jag numera försöka vara ledig från datorjobb och annat, så därför tänkte jag att det var lite extra kul att få visa hur en helg hemma hos oss kan se ut. Och kanske för att lära känna oss lite mer på hemmaplan. Just denna helg var lite extra mysig, eftersom vi ville fira vårt år tillsammans och i princip bara hade tid för varandra. Det var en väldigt fin helg som jag är glad att jag sparat i en film.

Så, här kommer en halvtimmes lång videoblogg från förra lördagen och söndagen. Den innehåller allt från dans på isen, utegöra, nattliga äventyr och smärtsamma bilfärder till tysta kaffestunder och märkliga diskussioner om hur pinsamt och svårt det var att äta på vår första dejt. När eller om ni har tid och lust att titta på den, så kolla gärna i fullscreen och HD om ni har möjlighet, för bästa upplevelse 🙂 ENJOY ♥

111801 111804 111805 111806

Nu önskar jag er en underbar helg! Tack för att ni finns ♥ Stor kram på er!

FacebookTwitter

En förtrollad plats

Varje gång jag får frågan om vilken plats jag tycker om allra mest kring trakterna där jag bor, så svarar jag alltid ”Den magiska skogstjärnen”. Jag vet inte hur många foton jag tagit kring denna plats, och hur många gånger jag bloggat om den här lilla tjärnen i skogen med sitt gröna vatten och vackert utspridda näckrosor. Den magiska skogstjärnen, med sina gamla trötta granar längs kanten som under hela sin livstid beskådat dimman som dansat i sommarnätterna över det spegelblanka vattnet. Och sett hur den sakta frusit till is i november, för att sedan strös med ett lager av snö som smälter bort i april. Oavsett tid på året och tid på dygnet, så finns här något jag verkligen tycker om.

Det är hela stämningen kring tjärnen och platsen. Som om något vackert, varmt och tryggt låg över denna plats. Jag känner mig så välkommen här, precis som jag är. Kanske känner träden igen mig efter alla år. Dom har sett mig som allra skörast. Både gråtande och naken, sittandes vid kanten och blicka ner i djupet. Dom har sett mig nykär och sprudlande, när jag i vintras tog med min Johan hit. Hundarna sprang lyckliga över tjärnens is och lekte med pinnar. Jag tror granarna har både gråtit och skrattat med mig.

Den magiska tjärnen. En plats som kan vara förtrollande vacker på alla olika vis. Rysande gåtfull eller bländande skir. Sagolikt ljuvlig eller underligt mörk. Praktfullt färgsprakande eller alldagligt grå. Sorglöst livlig eller sällsynt tyst.
Precis som vi.

101901

Jag gick dit idag, till den magiska lilla skogstjärnen. Jag beskådade hur hösten tömt ur de sista färgerna på marken och lyssnade till korpens eko över skogarna. Jag råkade som alltid fastna med fötterna i myren och kände hur det iskalla oktobervattnet fylldes i mina skor. Allt var sig likt.
101903101904101902101906101905

FacebookTwitter

Drömmen om en ranch

Jag har nog alltid haft en sådan där romantisk dröm om att bo på en ranch med hästar och ha en egen vingård. Jag vet inte varför det känns så vackert på något vis. Kanske för att jag sett så många filmer med de inslagen. Det är något obeskrivligt lockande med hela den livsstilen.

Nu när vi var i Mariposa i Kalifornien så avslutade vi dagen med att besöka just en sådan ranch. Jag har alltid velat göra det, så även där gick en liten dröm i uppfyllelse. Och även om jag verkligen insåg att det måste ligga så enormt mycket jobb bakom en sådan ranch mest hästar, kor och en stor vingård, så kan jag ändå inte säga att min romantiska bild av det försvann. Snarare tvärtom. Jag älskade verkligen hela känslan över den platsen. Och någon gång, kanske i nästa liv, så vill jag ha en egen ranch i Mariposa.
100401Vi åkte ut till landsbygden utanför staden Mariposa, och där fanns ”Rauch Ranch Rusty Nail” som den så vackert heter.
100402Leslie Rauch som ägde ranchen mötte upp oss och visade oss runt på gården.
100405Det var inte bara jag och Johan som var där, utan vi åkte dit tillsammans med Julie som var min kontaktperson från Yosemite under resan, och Vicky som driver äventyrsranchen som vi var på innan vi kom hit (ziplinen och guldvaskningen) och som är fru till Bryan som visade mig hur man vaskade guld, om ni minns från förra inlägget. Så vi var ett helt gäng!
100403100408100406De hade några rejäla kor, och en tjur, som de ville att jag skulle ”kula” för haha.
100407Och en jättesöt hund som hette ”Spit” och som tyckte om att springa till till tjuren och leka och stångas, som ni kan se på videobloggen. Modig hund!
100411100410Allt var så vackert här! De hade ett litet hus som de hyr ut, och där fanns en vacker veranda och en gungstol, precis så som i filmerna! En sådan här veranda med en gungstol vill jag också fixa här i Grundtjärn någon gång.
100413Och så fick vi se den vackra vingården! Jag nästan smälte inombords. Såååå vackert! Jag kan inte ens tänka mig in i vilket jobb det måste vara att ta hand om allting. Rensa från ogräs och plocka alla druvor. Men åh, resultatet blir ju fantastiskt!
100409Vi fick ju sedan gå in i deras vinkällare och smaka på både rött och vitt vin från gården. Jag är inte så duktig på viner men de smakade riktigt gott. En väldigt speciell smak. Det gav ju också lite extra känsla av vetskapen att vinet är gjort på druvorna från vingården.
100414Vilken plats! Jag var som sagt ganska berörd efter alla vackra upplevelser denna dagen. Alltså alla mina tre senaste inlägg från Mariposa (rundturen i staden, linbanan och guldvaskningen, och nu besöket på ranchen) är alla från en och samma dag. Vår allra första dag i Kalifornien. Så ni kan ju tänka er att vi var helt fyllda av alla upplevelser och nya intryck efteråt. Det var som om jag drömt eller klivit in i en film för en stund.

Och här kommer en liten videoblogg från vårt besök på ranchen, och även lite videoklipp från senare på kvällen. Enjoy ♥

FacebookTwitter

En snabb hälsning

Åh hej på er!
Äntligen har jag fått en liten lucka att göra ett snabbt blogginlägg så jag kan berätta för er att vi nu är framme i Kalifornien! Resan gick jättebra vi kom fram till Mariposa (en liten, vacker stad innan Yosemite) i förrgår kväll. Det var en helt otrolig känsla att kliva ut ur bilen och mötas av den vackra kvällssolen och värmen.
09901Allt känns fortfarande lite overkligt och det tog ett tag innan man liksom kom in i den nya dygnsrytmen här.
Vi spenderade hela dagen igår med att se och upptäcka Mariposa. Vi var på två museum och lärde oss om Mariposas fantastiska historia, och därefter har vi åkt zipline, besökt en ranch och ätit middag med personal på stället vi sov på inatt, Yosemite Bug Rustic Resort.
Det var en sådan otroligt rolig dag igår på så många vis, och jag har SÅ mycket jag vill berätta om och SÅ många bilder och videor som jag vill lägga upp men det har verkligen inte funnits någon tid över till att redigera bilder och blogga osv. Idag ska vi in till själva parken för första gången och jag håller tummarna att stället vi ska bo på de kommande tre nätterna har bra internet så att jag kan visa lite mer bilder och hålla er uppdaterade.
080902090904Denna morgon vaknade vi upp här, på ett vackert hotell som heter Yosemite Bug. Man får som egna små hus bland träden och hela platsen påminde mig om filmen Avatar. Så otroligt fint.
090903Hemma i Sverige är klockan 17.30 i skrivande stund, men här är den bara 8.30 på morgonen så vi ska precis gå ner till restaurangen för att få i oss lite frukost innan vi beger oss iväg till Yosemite National park. Den här dagen blir riktigt spännande!

Nu vet ni att vi lever och att vi har det bra! Längtar tills jag får lite tid att visa er mer från vår resa. Det känns som det gått en hel månad efter allt vi hunnit upplevt, så jag ser fram emot att dela med mig av allt! Stor kram till er alla! ♥

FacebookTwitter

Några dagar som ger minnen för livet

Hej mina solstrålar!
Åh, ledsen att jag inte uppdaterat här sedan i måndags. Jag hoppades ju kunna göra i alla fall något mer blogginlägg, men datorns batteri tog slut utan att jag visste ordet om det. Men nu är jag åter hemma i Grundtjärn igen hos min Johan och alla djur, och jag har fotat slut på kamerabatteriet, fyllt två stora minneskort med bilder och filmer, och fyllt mitt hjärta med de vackraste vyer och minnen.

Åh, jag får en reaktion att jag vill gråta när jag tittar på bilderna som jag just nu håller på att överföra till datorn. Det väcker redan så mycket minnen och känslor. Det har varit tre magiska dagar och det känns nästan som jag varit borta mycket längre. Och att bara se Nanook så lycklig har varit den största lyckan med resan. Att få dela detta äventyret med honom och ge honom den bästa födelsedagspresent han någonsin kunnat drömma om. Jag är så tacksam och glad för dessa dagar.

Jag har så mycket att berätta och visa er. Har massvis med bilder och filmer att gå igenom nu så i några blogginlägg framöver kommer ni få höra mer från vår resa. Ska läsa och svara på era kommentar sedan också! Tusen tack för alla tips också med ställen att besöka. Jag har försökt hinna med så mycket som möjligt, men Stekenjokk stal mitt hjärta. Så vi spenderade mycket tid där.

Nu blir det lite kvällsmat och vila här hemma. Tack för att ni följt med så gott ni kunnat!
Visar tre bilder jag hunnit överföra så länge. Så kommer det mer sen.
Puss och kram från mig och en väldigt trött och nöjd Nanook ♥
082405Det känns konstigt att tänka att vi igår låg här på en fjälltopp och njöt av den värmande solen och de friska fjällvindarna. Vilken känsla det var. Vilken frihet. Det kändes som vi var uppe i himlen.
082402Att bara få se dessa landskap är som det godaste ögongodis man kan tänk sig. Flera gånger har jag nästan velat nypa mig i armen för att jag trott att jag drömt.
082401Hans ögon har lyst av lycka under hela resan. Som att han ständigt har gått runt med ett leende. Det har värmt mitt hjärta må ni tro. Nu ligger han och sover gott på mattan här i köket, och jag tror han är lika lyckligt över resan som jag. Så många minnen som kommer finnas med för resten av våra liv.

FacebookTwitter

I en värld av berättande

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Nextory
081810

Om jag ska vara helt ärlig, så var det väldigt längesedan jag läste en riktig bok, från början till slut. Kanske flera år sedan. Det har mest blivit att jag tagit fram någon bok när jag ska lägga mig, och hinner läsa en sida innan jag somnar med boken i famnen. Ofta då en faktabok av något slag. Om symboler och gyllene snittet i naturen, om indianer och shamaner, eller kanske den stora boken om universum. Men den är så tung att hålla upp när man ligger ner så den läser jag bara när jag är riktig pigg.

Jag hade heller aldrig någonsin lyssnat på en ljudbok, fram till för två veckor sedan när jag fick ett erbjudande om att göra ett samarbete med tjänsten Nextory som har just ljudböcker och e-böcker. Det konstiga var att jag sedan min resa till Norrbotten i maj många gånger funderat på att lyssna på en ljudbok, eftersom jag under alla de hundra milen jag körde insåg att det var så otroligt mysigt att lyssna på någon som berättade om något. Det kom sådana där dokumentärer på radion ibland, och ofta blev jag så fast i berättelsen att jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart även om jag egentligen skulle gå ut och fota. Det är så det ska kännas. Det är väl så nära man kan komma känslan av att inte kunna lägga ifrån sig en bok för att man bara måste fortsätta läsa.

Men i och med samarbetet med Nextory så har jag också fått använda deras tjänst gratis en månad (vilket ni också har möjlighet till, läs mer om erbjudandet längst ner i inlägget) och har därför börjat lyssna på mitt livs första ljudbok, och tänkte berätta lite om detta. Jag insåg att jag gör detta inlägget så fruktansvärt mycket längre än vad jag egentligen behöver, men det finns så mycket att skriva om detta ämne. Det känns nog lite som om jag gläntat på en dörr som länge vart stängt. Dörren in till böckernas värld.
081808Jag får då och då böcker skickade till mig av olika förlag och författare, antagligen med lite hopp om att jag ska läsa den och kanske ge ett uttalande om boken här på bloggen eller i andra sociala medier. Jag älskar att få böcker. Det känns som att få en liten skatt. En skatt av någons inre värld och av någons tid. Jag blir lika glad även om det är böcker som jag i min vildaste fantasi aldrig ens skulle titta på i en bokhandel, och allra sist köpa. Men det är det som är så kul med det. Jag gillar tanken på att det är en bok som det kanske var meningen att jag skulle få.

Den här boken ”Körsbärslandet” av Dörte Hansen fick jag i början av sommaren. Utan att egentligen veta om det är en bok jag kommer tycka om så sa jag till Johan ”Den här ska jag läsa under sommaren!”. Blev det någon bokläsning tror ni? Inte ens en sida.
Problemet för mig är tiden. Eller, det känns orättvist att säga så. Vi har alla lika många timmar per dygn. Jag kanske ska säga prioriteringen. Enda stunderna jag känner att jag har tid, ro och lust att läsa en bok är när jag går och lägger mig, och som jag skrev innan så hinner jag knappt läsa en sida innan jag blir så trött att ögonen går i kors. Så därför har jag senaste åren knappt läst något. Jag vill, men jag hittar ingen sätt att få det att fungera med min vardag just nu.

När jag skulle prova Nextory nu i augusti så såg jag till min förtjusning att denna boken fanns som ljudbok där. Så det var ingen tvekan av val, jag hade ju redan bestämt mig för att läsa denna boken, som handlar om en kvinna som heter Vera och som var ett flyktingbarn från Ostpreussen.
081809Så senaste tiden så har jag lyssnat på ljudboken lite då och då. Många gånger inne i ateljén eftersom jag spenderat mycket tid där. Oftast lyssnar jag på musik, men det kommer stunder när jag inte alls vills lyssna på musik när jag målar. Då vill jag lyssna på något lugnt prat. Sällan har radion just exakt det som jag vill lyssna på, och då har ljudboken passat perfekt.
081801081803Jag är alltid väldig noga med vad jag lyssnar på när jag är inne i ateljén, likaså när jag redigerar bilder eller skriver blogginlägg. Jag måste ha ”rätt stämning”. Ibland räcker tystnaden. Men oftast vill ja ha något form av ljud som inspirerar. Det blir mycket instrumental musik, men ibland musik med lite mer drag i.  Ofta sent på kvällarna tycker jag om att lyssna på ett pratigt radioprogram. Men det är skört med radion, för rätt som det är kommer en jobbig låt eller något som stör. Eller att de pratar om ett ämne som inte passar in. Så jag har verkligen njutit av att kunna lyssna på en ljudbok dessa stunder istället. Då vet jag vad jag får. En lugn, harmonisk röst som berättar och får mig att lyssna sådär intensivt så att jag knappt tänker på vad jag gör. Och de stunderna är de bästa.
081805Här om dagen var jag inne i vedboden för att fota lite bilder när jag lyssnade på ljudboken. Jag älskar ljuset och hela stämningen där inne. Så jag gillar att gå in där ibland för att fota vissa saker, och för att få lite inspiration.
081806Men jag fastnade verkligen där inne. Trots att bilderna var klara så satt jag kvar på den gamla träkistan länge och bara lyssnade. Det blev en sådan otroligt fin stund på något vis. Ljuset föll in så vackert mellan springorna i träväggarna. Sommarvindarna blåste starkt utanför och fick hela ladan att knaka till ibland. Jag riktigt myste där jag satt skyddad från blåsten och tittade på svalorna som flög omkring uppe bland takbalkarna.

Ibland har jag fått för mig att det inte är bra att läsa böcker, se på filmer osv när jag själv är mitt uppe i en skapande process. Som att jag är rädd att jag ska påverkas så starkt av det att jag tappar fotfästet i min egen värld ett tag. Men när jag satt där i ladan och lyssnade den här dagen, så var det som om jag verkligen insåg hur skönt det var att för en stund lämna sin egen bubbla, och kliva in i någon annans värld. Att fullt ta del av något som någon annan skapat i sitt inre. Som att få en paus.

Sen, att lyssna.
Hur ofta gör vi det numera egentligen? Och då menar jag att verkligen lyssna, för att ta in. Och inte lyssna för att ge ett svar.
Vad underbart det är. Det påminner mig om när jag var liten och mamma och pappa läste sagor varje kväll. Av min barndom så är det bland det starkaste minnena jag har. Berättandet, som funnits i oss sedan urminnes tider. Som lär oss fantisera och visualisera. Så viktigt det är.

Som Einstein sa ”Om du vill att dina barn ska bli kloka, läs sagor för dem. Om du vill att de ska bli ännu klokare, läs fler sagor för dem.

Så jag är glad, att den moderna tekniken gjort det möjligt att lyssna på böcker, och inte bara läsa dom. Jag tänker också att det måste vara en underbar utveckling för de som har skadad syn eller är blinda. Ett steg i rätt riktigt, och något jag kommer fortsätta med framöver.

Som sagt, så har jag ett samarbete med Nextory och får nu erbjuda mina läsare en gratis månad för att prova på deras tjänst. De har tusentals titlar i både e-böcker och ljudböcker som man kan läsa/lyssna på offline. Det är heller ingen bidningstid om man skulle vilja börja prenumerera på tjänsten. Om ni är intresserade av att prova detta, så får ni en gratis månad HÄR. Se till så att koden JONNA står med som kampanjkod.

Vad har ni för relation till böcker/ljudböcker/e-böcker? Läser ni mycket? Skulle vara jätteroligt att få höra lite om era tankar. Och ge gärna tips på böcker ni tycker om! Så får jag lite tips inför vad nästa ljudbok blir framöver ♥

FacebookTwitter