En speciell morgon

Den här morgonen klev jag upp vid 04:45 för att göra ordning lite frukost. Det var längesedan nu som jag klev upp samma tid som Johan, eftersom jag istället varit vaken ganska sent och målat i ateljén. Men denna morgonen var lite extra speciell, för det är nämligen Johans födelsedag idag. Så jag ville få den där mysiga morgonstunden och fixa lite frukost och kaffe och fira honom lite innan han åkte iväg i snöstormen.
Insåg att jag hade saknat den här stunden tidigt på morgonen innan solen gått upp och långt innan dagen börjat. Det är något speciellt att få sitta och sippa på kaffet tillsammans bland levande ljus. Det blir annat än när jag kliver upp själv och äter frukost framför datorskärmen. Att vakna upp såhär är bland det bästa jag vet.
Nanook satt med vid bordet såklart och drömde om en ostskiva.
Så idag fyller min älskade Johan 33 år! Min själsfrände, bästa vän och blivande man ♥ Vi ska fira lite mer ordentligt med hans familj till helgen. Idag blir det bara en lite extra god middag till kvällen. Paj var Johans önskemål. Och det är bland det godaste jag vet också. Så det får det bli!
Sen fick Johan ett litet paket, och Nanook trodde såklart att det var till honom. Jag måste filma någon gång och visa er hur otroligt glad Nanook blir av paket. Spelar ingen roll vem som får  det, han blir lika glad ändå. Bara ordet paket får honom att lysa som en sol.
Sen skulle Johan iväg till jobbet, men bara några minuter efter att han gått från dörren så hörde jag röster utifrån vägen. Det har ju snöat hela natten och Johan råkade köra en bit utanför vägen med ena hjulet, och sen var det kört och han satt fast med bilen.
Som tur var så var vår granne Bosse ute med traktorn och snöslungan. Det är han som plogar och håller vägarna öppna här i Grundtjärn under vintern. Så han kunde hjälpa oss att få upp bilen ur diket genom att dra den med traktorn.
Vilken vinter vi fick alltså!
Allt gick bra och sen kunde Johan köra iväg mot jobbet igen. Det är alltid lite action här i Grundtjärn. Det blir små vardagsäventyr lite då och då. Men det gör det lite extra spännande också.

Jag hoppas ni alla får en riktigt bra tisdag! Och tack för alla fina kommentarer på förra inlägget!
Ska svara på lite kommentarer senare idag. KRAM PÅ ER ♥

Att fånga isens sång och vinterns själ

Hej på er!
Idag lyser solen på en klarblå himmel och det gör mig så glad att se hur solen står tillräckligt högt på himlen för att lysa in i köket nu. Den där känslan är lika underbar varje år. Ljusets återkomst.
Den här veckan har jag ju bara varit hemma och jobbat eftersom jag vill vänta lite tills jag känner mig helt och hållet frisk igen innan jag sätter igång på riktigt med saker och ting. Så jag har inte varit i min studio i Myckelgensjö nu på nästan två veckor, förutom när jag och Johan åkte dit en kväll för att hämta hem datorn och lite annat som jag behövde för att kunna jobba här hemma istället.
Men jag ser fram emot att åka dit på måndag igen. Jag hann ju knappt vara där någonting innan jag blev sjuk igen. Jag hann liksom aldrig komma igång på riktigt. Så en del av mig tror nästan att allt var en dröm. Att min vackra studio och arbetsplats bara var något tillfälligt. En dröm som jag sedan vaknade ur, och som nu suddas bort mer och mer för varje dag.
Men så är det inte. Den finns kvar och väntar tålmodigt på att jag ska komma dit och sätta igång med mina projekt. Vilken lycka!
Istället har jag den här veckan ägnat mycket tid åt målning. Och jag är så innerligt glad att inspirationen och känslan kommit tillbaks. Nu känner jag det där flowet och den där speciella energin som krävs för att jag ska kunna måla.

Ni anar inte hur frustrerad jag känt mig under vintern nu. Jag har försökt målat flera gånger, men jag har inte kunnat! På riktigt, det har varit som om ett lock lagts över mig. Som om någon hade trollat bort allt jag någonsin lärt mig om målning. När jag försökte måla så blev det bara hemska, tunga färger i den mest fruktansvärda röra man kan tänka sig. Haha, att bara titta på målningarna fick mig att må illa! Så tillslut struntade jag i att försöka, för jag insåg att jag inte kan tvinga fram den känslan.
Jag visste inombords att det kommer en dag när inspirationen och känslan kommer tillbaks igen. När allt är i balans och när locket lyfts och energin kan flöda fritt igen.

Och den här veckan kände jag att något hände. Något kom tillbaks igen, och när jag en kväll började måla så var det som det mest naturliga jag någonsin gjort. Det kändes fjäderlätt. Som musik. Jag bara följde med och färgerna dansade på dukarna.
Jag fick en väldigt stark känsla av att jag ville måla i blått igen. Blå är min absoluta favoritfärg när det gäller att måla. Den är frisk och klar. Den är helande och stärkande. Den är kall som midvinterns vindar och djup som de mörkaste hav.

Jag har lagt märke till nu har målningarna styrs av naturens egna cykler och årstider. Nu är det vintermålningar som gäller. Jag inspireras av isens mönster. Jag inspireras av de blåa, kalla vinterljuset, snöflingor och snöstormar och vinternattens dansande norrsken och de isande vindars sus. Jag vill fånga isens sång och vinterns själ i mina tavlor.
Nordanvind ska denna nya serie tavlor heta.
När jag frågade er om vilka inlägg ni önskar att jag ska göra mer av på bloggen så var inlägg om målning det mest önskade! Jag blev så himla chockad, för det kunde jag aldrig ana. Men det gör mig väldigt glad att så många är intresserade av att börja måla eller att hitta lite ny inspiration till målning.

Jag har ju gjort inlägg innan där jag berättat om vilka färger och verktyg jag använder. Och precis som förut så använder jag mig mycket av färgerna från Golden Acrylics som heter High flow acrylics. Och jag har även börjat använda något som heter Acrylic Ink.
Innan jag börjar måla så gör jag ofta olika lager med texturer. Här har jag till exempel använt mig av något som heter Crackle Paste och som skapar sprickor när det torkar. Det finns massvis med olika medier man kan använda till målning, och det skapar häftiga effekter som sen blir extra vackra när man målar över dom.
Sen brukar jag lägga mycket tid med att blanda fram olika nyanser av färger innan jag påbörjar en målning. Jag brukar blanda färger tills jag hittar en nyans jag tycker om och sedan målar jag på ett papper och skriver upp vilka färger jag använda. Sen brukar jag döpa dom till olika namn. Den här färgen döpte jag till ”Lofoten blue” och är inspirerad av Lofoten på vintern.

En vän till mig (som jag lärde känna via min Patreon) som heter Cenk och bor i Turkiet var nyligen på en resa i Lofoten. Han besökte bland annat Bleikestranda i Andøya, som några av er vet är en strand som kom att få en otroligt stark betydelse för mig. På den stranden har jag en av mina starkaste och lyckligaste minnen någonsin. Ni kan läsa om varför och se filmen HÄR. Cenk visste hur mycket den här stranden betydde för mig så han åkte dit och skickade en massa små filmklipp från stranden på vintern, trots att det var isande kallt och blåste starka vindar och han nästan förfrös sina händer av att filma med mobilen. Och när jag fick se de här filmklippen här om kvällen så fick jag så otroligt mycket inspiration.
Det var vackert! Det såg så kallt och kargt ut, men så vackert med vattnet som strilades mellan de isiga stenarna. Och så de mörka bergen i bakgrunden. Och ljudet av vågornas kraft mot stranden och det starka vindarna. Jag blev så inspirerad att jag blandade ihop den här färgen som jag döpte till ”Lofoten blue” och sedan använde till en av tavlorna jag påbörjade samma natt.
På kvällarna nu så lyser kvällssolen in i ateljén, och det blir ett så magiskt vackert ljus. Ljuset kommer egentligen inte direkt från solen, för fönstret är mot norr. Ljuset kommer från ett fönster från en av stugorna på andra sidan vägen. Så när solen går ned träffar ljuset fönstret som sedan reflekterar ljuset in i ateljén. Så vacker hur ljuset kan resa sådär.
Nu ska strax gå ut på en liten promenad i solen och få i mig lite D-vitamin, sen tänkte jag ägna resten av dagen och kvällen med att fortsätta måla. Det gäller ta vara på inspirationen och energin när den väl kommer!

Hoppas ni har en UNDERBAR dag allihopa! Sänder er en stor, varm kram! ♥

Att slitas mellan två språk och en liten tillbakablick från förr

Hej på er!
Tack snälla för all fin respons på mitt förra inlägg om webshopen. Så roligt och höra att ni tycker om den! För er som undrade så kommer jag senare försöka göra en svensk version av sidan också om det inte är allt för krångligt. Ska kolla upp det! Det är jobbigt det där med språket ibland. Har många gånger de senaste året hamnat i funderingar och grubblerier kring om jag ska göra något på svenska eller engelska. Även om bloggen har mest svenska läsare, och för alltid kommer vara skriven på svenska, så har jag i det stora hela numera en mycket större skara följare utanför Sverige på de andra sociala plattformarna. Vilket såklart känns helt fantastiskt roligt! Det är en sådan fin möjlighet att få nå ut med det jag gör utanför landets gränser, och det är såklart en dröm på ett vis. Men då har ju jag många gånger behövt ta beslut om jag ska göra något på svenska eller engelska, vilket inte alltid varit enkelt.

Som t.ex min Youtube-kanal där 95% av mina 75 000 följare inte pratar svenska. Efter många råd och tips och en lång tid av grubblerier så valde jag att börja göra mina videor på engelska istället. Det kändes egentligen från mitt håll ganska roligt och spännande, men det fanns också en rädsla att göra några av mina svenska följare besvikna. Jag förstår ju om det inte längre blir samma sak, och att några kanske tappar intresset för mina videor, speciellt om man har svårt att förstå engelska. Så under en lång tid gjorde jag inga videor, för jag orkade inte ta ett beslut av rädslan att såra eller göra folk besvikna. Men tillslut tänkte jag såhär; vad vill jag? Vilket alternativ känns bäst och får mig att bli mer inspirerad till att skapa videor och vloggar? Och då kändes det plötsligt inte svårt att ta ett beslut. Och jag blev faktiskt så otroligt lättad över att jag inte fick så mycket negativ respons för det som jag först hade trott. Men det är ju så, när man har de finaste och mest förstående läsarna och följarna i världen. För det har jag verkligen. Det är inte många gånger som det blivit en massa negativ respons, och det är jag så tacksam över.

Lite så blev det ju med min webshop också, men beslutet att göra den på engelska tog jag redan vid en min förra webshop, så därför ville jag fortsätta med det. Men som sagt så hoppas jag kunna göra en svensk version också! Vill inte att några ska känna sig utestängda på grund av svårigheter med språket ♥
Den här veckan har varit speciell på många vis. Mamma har ju börjat jobba i företaget och nu håller vi som mest på att gå igenom en massa saker så att mamma får chans att rensa i röran. Det är så skönt att ha någon som tar itu med allt det där svåra. Som att ringa Tullverket och ta reda på allt hur det fungerar med leveranser och frakter till andra länder. Sådant som bara känts som en stor svart ångestklump för mig innan. Någon som tar tag i allt som jag annars skjuter upp.

Dessutom har den här veckan varit så obeskrivligt vacker. Det har varit kallt minsann. Runt -23 på nätterna. Men som alltid när det blir riktigt kallt så blir det också väldigt vackert. På dagarna har jag fått några minuters sol i ansiktet, och det har betytt så mycket. Och sen, att bara få andas den här krispiga luften! När det är kallt ute så känns det alltid som om jag äntligen kan andas på riktigt igen. Kan ni känna igen er i det?
Den här morgonen tog jag med mig datorväskan på sparken för att åka till mamma och ha ett litet möte. När jag åkte där på sparken i solskenet så kom jag att tänka på kontrasterna mot förr, innan jag bodde här. Det såg lite annorlunda ut när jag åkte till jobbet då. Trängsel på spårvagnar och bussar. Stress genom stan. Inte som nu, när jag har tusen kvadratmeter för mig själv åt alla håll. Inga människor att trängas med. Inga starka parfymer att må illa av. Ingen cigarettrök på perrongen. Ingen stress över att missa nästa buss. Här kan jag gå i det tempot som passar mig. Jag kan glida fram över det isiga underlaget utan att behöva väja för mötande människor. Jag flyger fram.

Här stannar jag till en stund varje dag. Andas in av solskenet för att få lite energi. För ja, jag känner att mörkret tär, även om jag också älskar det. Tröttheten kryper sig på, men samtidigt ska jag i år ha i åtanke att vi under vintertiden får lov att vara trötta. Vi får sakta ned vårt tempo. Vi får lov att sova mer och bli mindre produktiva. Det är ju trots allt naturens egen cykel. Vi behöver spara på den lilla energi vi får nu, till att må bra. Inte till att ägna den åt att hacka ned på oss själva för att vi inte är tillräckligt duktiga eller för att vi inte får gjort lika mycket som vi annars får. Nej, vi rår om oss själv nu tycker jag, i den här mörka tiden. När solen inte lyser lika starkt får vi bli vårt egen och varandras ljus.
Tänk vad mycket som är sig likt ändå. Här är jag, min första vinter i Grundtjärn, 2010. Samma grusväg, samma hund och samma kameraväska som slarvigt ligger nedkastad på marken. Samma glädje över att få bo här.

Tänk om jag visste då att jag skulle bo kvar här sju år senare. Att allt skulle ordna sig. Att jag skulle få fortsätta på den kreativa vägen och driva eget företag. Att bloggen skulle vara mer levande än någonsin och att jag skulle ha alla er att dela min vardag med. Att jag skulle få hitta min själsfrände och dela livet med en man jag älskar mer än något annat. Att Nanook fortfarande skulle vara frisk och pigg och springa omkring och leka i snön, och att jag dessutom skulle ha två katter och en stjärnkviga. Att få tänka sig in i något så vackert, det skulle nog knappt vara möjligt då.  Jag är så väldigt tacksam att jag är kvar här, och det hoppas jag får vara länge, länge till. 

Nu börjar mörket lägga sig här och jag ska ut på en promenad med Nanook igen innan det blir kolsvart. Jag hoppas att ni har en jättebra torsdag allihopa!
Kram på er ♥

En liten hälsning från sjukhuset

Hej mina älskade läsare!

Jag kände att jag ville skriva ett snabbt och kort inlägg och låta er veta att jag är inlagd på sjukhus sedan lördag natt. Några av er har ju sett mina stories på Instagram och fått en liten inblick vad som hänt. Det kommer ett längre inlägg sen men vill först och främst bara att ni ska veta att jag mår bra.
Jag fick ett plötsligt bortfall av halva mitt synfält i lördags kväll. Saker och personer som befann sig i mitt högra synfält försvann ur bilden, samtidigt som jag tappade känseln i mina armar. Det var en fruktansvärt otäck upplevelse och jag har nog aldrig varit så rädd förut.

Jag blev inlagd på intensiven samma natt och eftersom symptomen pekade på blodpropp så fick jag väldigt snabb behandling. Synen blev bättre igen bara efter några timmar. Sedan dess ligger jag inne för utredning av stroke. Och ja det känns helt overkligt att bara skriva den meningen. Det är mycket känslor i kroppen nu. Men samtidigt är jag så oändligt tacksam att det gick så bra som det gjorde. Jag har verkligen haft tur.

Jag fick permission från sjukhuset igår så att jag äntligen fick komma hem och sova i min egen säng. Men nu är jag tillbaks på Sollefteå sjukhus igen med min älskade Johan bredvid mig, och snart ska vi till Sundsvall för vidare undersökning. Han har tagit ledigt från jobbet hela veckan så att han kan köra mig och finnas där. Är så tacksam för det. Han är en ängel.

Jag har dessa dagar hållit på med ett större blogginlägg där jag berättat mer detaljerat om allt, men det tar så lång tid för mig att skriva då min syn fortfarande inte är helt återställd. Det blir så ansträngande för ögonen så jag måste pausa hela tiden. Så jag tänkte vänta med att fortsätta med det inlägget tills det känns bättre.

Men nu vet ni lite om vad som hänt, och att jag mår bra. Jag längtar tills jag kan skriva oavbrutet för jag har så mycket tankar och känslor kring det här som jag vill dela med mig av. Snart kommer allt bli som vanligt igen. Som sagt, jag är så tacksam att allt gått såpass bra.

Och tack för alla fina meddelanden, kommentarer och mail som skickats under dagarna. Det värmer så i hjärtat ♥

Vi hörs snart igen. Ta hand om er!
Tack för att ni finns ♥ Kramar

Videoblogg från en kaotisk men underbar dag

Hej på er!
Jag sitter i skrivande stund i bilen på väg till Örnsköldsvik, men tänkte bara snabbt lägga upp en videoblogg från den lite stressiga, märkliga men underbara dagen igår. Jag hade bestämt mig på morgonen att jag skulle filma under hela dagen, så att ni skulle få följa med en hel vanlig torsdag från morgon till kväll. Jag hade nämligen äntligen fått hem min nya filmkamera också!

Ganska snabbt kände jag att det var en sådan där typisk dag när allting liksom tycks gå fel. Jag vaknade med en stressklump i magen.
Men jag kände ändå att jag ville fortsätta filma eftersom jag tror vi alla kan känna igen oss i dessa dagar. Ibland är man inte på topp helt enkelt. Men det är ju kontrasterna i livet som också gör det fina stunderna ännu bättre.
Däremot så vände min jobbiga dag när jag tog en time out för att åka och hälsa på Stjärna istället. Det stunden lever jag fortfarande på.
Ni kommer säkert förstå varför om ni ser videobloggen. Kan inte förstå att det ens är möjligt att en ko är så kärl

Jag tänkte visa er lite bilder till detta inlägget också men jag mår så illa av att sitta med datorn i bilen så jag lägger endast upp videobloggen nu haha. Men nu önskar jag er en UNDERBAR helg så hörs vi snart igen. Tack för allt ni ger. Kramar 

En liten inblick i vardagen

Hej på er!
Åh nu var det verkligen många dagar sedan jag gjorde mitt senaste blogginlägg. Det var inte meningen att det skulle dröja så länge. Hoppas ni inte tror att jag blev uppslukad av storstaden. Dagarna har bara rusat iväg! Först var jag ju i Stockholm under hela helgen och nu under måndagen och tisdagen har jag behövt jobbat intensivt med några projekt så jag har helt enkelt inte haft tid med så mycket annat. Men nu är jag tillbaks!

Helgen i Stockholm var jätterolig, förutom att jag fick migrän på morgonen när jag kom dit så jag missade ett viktigt möte. Men jag sov några timmar på hotellet och var sedan tillräckligt pigg för att ge mig av till självaste Google kontoret där jag var på ett så kallat Youtube Bootcamp. Jag satt med i en panel tillsammans med Isabel Boltenstern, Sabina Decireé, Margaux Dietz och Joakim Kvist . Vi fick chans att berätta och inspirera andra Instagrammare hur man lättast kommer igång med YouTube och dela med oss av våra erfarenheter. Det var riktigt kul, och jag fick träffa så många fina människor. Önskar att jag hade haft lite bilder från dagen att visa er. Men det kanske kommer fram bilder lite senare.

På söndag kväll var jag åter hemma i Grundtjärn igen, och även om det var superroligt i Stockholm så kändes det verkligen som om det nu måste dröja ett tag innan jag reser iväg nästa gång. Just att resa sådär, det tar på krafterna på något vis. Samtidigt som det ibland är väldigt skönt att komma iväg och få lite nya intryck och nya perspektiv.
Idag har jag spenderat hela dagen inomhus och bland annat grejat med en liten filminspelning och redigerat film. Jag har också börjat jobba på webshopen! Får frågor nästan varje dag om när den öppnar igen, och jag blir SÅ glad att ni är så många som väntar på att den ska öppna. Den skulle egentligen vara klar för längesedan.

Tanken var att jag skulle fixa en helt ny webshop som har bra funktioner och fraktalternativ för ordrar utomlands. Men då julen börjar närma sig och det har blivit ont om tid så ska jag nu istället öppna den gamla webshopen och göra om den lite så det funkar ändå. Och så kommer jag uppdatera med massor av nya bilder! Det är verkligen mitt prio nummer ett nu så jag hoppas att den kommer upp inom väldigt kort. Tack för ert tålamod! ♥
Nanook har gjort mig sällskap hela dagen. Ibland har han sådana där dagar när han knappt vill gå ut. Han bara ligger inne och myser. Och det är så skönt, för då hinner jag få mer gjort. Idag var en sådan dag.
Nu under kvällen har vi bara tagit det lugnt hemma. Det blir alltid en sådan skön paus när Johan kommer hem från jobbet. Då stänger jag alltid av allt som jag håller på med och så lagar vi mat tillsammans. Ibland blir det en vilopaus på soffan.
Både jag och Johan är så glad för den där kökssoffan som vi gjorde i ordning i somras. Det är så otroligt skönt att ha en plats i köket där man kan lägga sig en stund och sova.

Jag sov där i två timmar i morse efter att Johan gått till jobbet. Det blir en sådan där lagom djup sömn. Och så är det något obeskrivligt mysigt med att sova i husets hjärta, där allting händer. Det påminner lite om när man var liten, och somnade under bordet eller i soffan när det det var gäster hemma. Det blir så tryggt på något vis.
Haha Nayeli är inte så mycket för att gosa. Bara ibland, på hennes villkor. Men ibland får det bli på mina villkor ändå.
Nanook lyckligt ovetande om att bullarna i ugnen inte är till honom.En liten kvällsfika efter middagen.
Haha, den här bilden skulle kunna vara en återblick av vår allra första dejt. Så nervös har jag nog sällan varit i hela mitt liv.
Men det gick ju bra ändå! ♥
Kan vi bara ta en bild till, när vi båda tittar in i kameran?” sa jag och satte mig i soffan igen medan självutlösaren pep i kameran. Precis när bilden skulle tas så kraffsade Toulouse (katten vid fönstret) på fönsterrutan i en märklig takt så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Nu ska resten av kvällen ägnas åt att fortsätta med lite projekt här hemma så jag blir klar. Ville mest bara skriva ett litet inlägg och uppdatera er med det senaste som hänt i livet. Hoppas att ni har det bra allihopa, och ha en fin kväll! Vi hörs i morgon!
Kramar i massor ♥

Några tankar från en influencer – #jagärinos

För mig är det väldigt nytt det här med att bli kallad influencer. Det var inte förrän ganska nyligen som jag tog till mig vad det faktiskt betyder. Det är ett nytt ord för en relativt ny yrkesroll.
Influencer kallas man när man på olika sätt påverkar många människor via olika sociala plattformar, som t.ex en blogg, på Instagram eller en Youtube-kanal. Man delar helt enkelt med sig av något offentlig och på så sätt inspirerar andra människor med texter, videor, bilder eller annat kreativt som skapats. Som influencer har man en stor möjlighet till att just påverka andra.  Oftast så har man byggt upp ett förtroende till sina följare under många år, vilket också gör att de tar till sig väldigt starkt av det man skriver, berättar eller delar med sig av. Man påverkar helt enkelt, vare sig det är vardagsbetraktelser och personliga berättelser, eller samarbeten med andra företag. Detta är ju något som växt något enormt senaste åren. Det var inte längesedan som dessa plattformar inte ens fanns, så hela den här branschen är väldigt ny.

Att jobba som influencer är det bästa jag vet. Jag skulle för allt i världen inte kunna tänka mig ett bättre drömjobb. Det passar mig helt perfekt. Det ligger dock enormt mycket jobb bakom som aldrig riktigt syns, och det tog många år av slit innan jag kom till den här punkten, men nu är jag så evigt tacksam att jag inte gav upp. Jag är fri att skapa som jag vill. Jag är min egen chef och jag får både möjlighet till att vara kreativ samtidigt som jag får nå ut till människor som tycker om det jag gör. Jag får berätta och inspirera. Jag får chans att samarbeta med företag jag tycker om och jag kan använda mina sociala plattformar som ett sätt att marknadsföra det jag gör. Även om min inkomst inte alltid kommer direkt från blogg och Instagram så är det där min grund ligger, för det är där jag visar upp det jag gör. Det blir som en enorm portfolio.
Därifrån når jag ut och får nya spännande möjligheter till jobb, som t.ex min tapetkollektion.

Det är det jag älskar mest med dagens nya teknik, att vi har en mycket större möjlighet idag att nå ut till människor. Vi är inte längre lika beroende över ett bra betyg från skolan eller att vänta på att få ett godkännande från någon annan för att kunna leva på sin talang eller sin kreativitet. Vi är mer fria att prova våra egna vingar. Vi kan skapa, skriva, fota, filma och dela med världen och hitta just de människor som finner värde i det man gör. Det är precis det jag gjort nästan varje dag de senaste sju åren. Delat mina tankar och känslor. Visat upp mina bilder, mina filmer, mina målningar och mina sånger. Och på det viset sakta men säkert byggt upp en trogen skara följare. Det är fantastiskt, och jag är verkligen tacksam.
Jag var 21 år när jag startade bloggen, i samband med att jag flyttade från Göteborg till Grundtjärn. Och jag skulle kunna skriva en hel bok om hur min resa varit från att jag startade bloggen tills idag då jag lever helt och hållet på mitt yrke som influencer. Det känns verkligen som om jag spenderat en hel livstid på att bygga upp det som jag har idag. Det enda som fick mig att hålla ut och fortsätta kämpa var min kärlek till att skapa och berätta.
När jag började blogga och dela med mig av mina bilder, texter och filmer så fann jag min passion i livet. Att beröra andra människor. Att påverka.

Men det är allt annat än enkelt att vara influencer. Det ligger så enormt mycket jobb bakom.
Samtidigt som det ännu inte riktigt blivit en accepterad yrkesroll i samhället. 
Speciellt senaste året, när allting liksom tog fart och växte för mig, så har jag stundtals haft svårt att greppa hur jag någonsin ska hinna med allt. Man driver i princip en stor verksamhet alldeles ensam, där man själv ska ansvara för alla olika områden. För min del så innebär det att jag är fotograf och ska se till att ta foton till alla sociala kanaler – helst nya varje dag. Jag ska skriva inlägg, som kan liknas vid stora reportage eller artiklar i tidningar, också det helst varje dag – på alla kanaler. Jag ska redigera bilder och planera en passande layout. Filma och redigera videobloggar, helst en gång i veckan. Jag ska vara företagets kontaktperson och ansiktet utåt, och se till att svara på allt från telefonsamtal till mail. Med detta inräknas även sammanlagt ca 500 kommentarer varje dag från alla mina olika sociala kanaler. Jag hinner givetvis inte svara på allt, men försöker så gott jag kan.

Jag ska även vara säljare (åt mig själv), skicka välgjorda offerter till olika jobbförfrågningar, och ansvara för fakturor, budget och ekonomin. Jag ska också göra redovisningar efter samtliga samarbeten med statistik och siffror. Jag ska vara mitt företags talesman och ställa upp på intervjuer och reportage, som kan ta så mycket mer tid och energi än någon kan ana. Jag ska vara ansvarig för administration och se till att allt tekniskt funkar. Utöver det säljer jag produkter och ska paketera varor och sköta en webshop. Sen, ska jag behålla kreativiteten mitt i allt sorl av jobb, eftersom det är det jag lever på i grunden. Min kreativitet.

Men jag väljer det själv, och trots att det ibland innebär så galet mycket jobb så älskar jag det, och skulle aldrig vilja göra något annat än det jag gör nu.
Trots alla dessa ansvarsområden och det omfattande jobb som det innebär med att vara influencer, så har det än idag inte blivit ett helt respekterat yrke. Företag jagar oss ständigt med de mest skamlösa förslag och nästan dagligen måste vi på olika sätt kämpa för att bli respekterade. Och den jobbigaste biten har inte varit allt jobb som det inneburit. Utan att stå ensam med alla frågor. Eftersom det är en helt ny bransch så har det inte funnits några tydliga riktlinjer, vilket gör att det varken blir lätt för företagen eller influencers. Missförstånd och osäkerhet.

Det är inte helt lätt att komma in in en nystartad bransch, där ingen riktigt vet vad som gäller. Hur funkar det att jobba som influencer? Hur ska jag märka ut inläggen när jag gör samarbeten? Måste jag märka ut inlägg om jag länkar till min egen webshop? Vad är reklam?  Vad kostar en bild att sälja? Vad menas med PR? Om ett företag skickar en produkt utan att jag bett om det, måste jag skatta? Vad får jag skriva och inte skriva?
Vad är mitt värde? Vad ska ett sponsrat Instagram-inlägg kosta?

Så många frågor, och så lite svar. Inga kollegor att bolla idéer med. Ingen att fråga om råd.
Den biten höll på att krossa mina drömmar. Jag undvek alla mail som handlade om samarbeten eftersom jag överhuvud taget inte visste vad jag skulle svara. Jag vågade inte ta betalt och kände att själva business-biten var som ett enda stort mörker. Om något företag ville köpa bilder eller om någon ville göra ett samarbete så hade jag ångest i flera dagar för att jag inte visste vad jag skulle svara. Ändå är det en sådan otroligt viktigt del i att vara influencer, annars kommer ekonomin aldrig att gå runt. Precis som för vilken företagare som helst.

I samma veva som jag var på väg att ge upp, på grund av att jag inte klarade mig ekonomiskt (som jag skrev om i det här inlägget) så lärde jag känna Linda Hörnfeldt, som är VD och grundare för Influencers of Sweden, som startades för ett år sedan. Då hette det Better Bloggers, och var även då som ett nätverk för bloggare. Linda fick mig att se på mitt jobb med helt nya ögon. Jag kunde ställa alla de där frågorna jag innan varit helt ensam i, och hon gav sitt perspektiv på saken. Herregud, det var på riktigt som att öppna en ny dörr. För första gången fick jag en uppfattning om mitt eget värde som influencer. Jag fick självförtroende och ryckte upp mig.

Efter det ändrades allt. Och för ett år sedan startade hon Influencers of Sweden, tillsammans med Sara Rönne och Clara Lidström. En branschorganisation för bloggare. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på hur mycket detta betytt för mig.

I en bransch där man så länge varit ensam och famlat omkring i mörkret, så finns nu en plats där man kan fråga om ALLT som rör vårt yrke. Det blir en otrolig gemenskap och en plats för alla, såväl nya som gamla influencers att hämta information och hjälpa varandra. Det blir som en fackorganisation för bloggare, där kan man diskutera om allt från hur man ska ta betalt eller hur man ska bemöta företag som kommer med skamlösa förslag. Jag här lärt mig så otroligt mycket därifrån.
Därför blev jag så otroligt illa berörd idag när jag såg en artikel som handlar om olika stora influencernätverk (de som kopplar samman företag med influencers för samarbeten) som gjort uppror mot Influencers of Sweden (Inos). De påstår kort och gott att InoS driver sin egen agenda, för egen ekonomisk vinning. Detta är så fel som det bara går att bli, därav det här långa blogginlägget. Dock har Linda nu gett ett briljant svar på tal, som ni kan läsa här. Och Clara Lidström har precis lagt ut ett inlägg som sätter huvudet på spiken.

Utdrag ur Clara’s blogginlägg;
Jag känner mig alldeles trött av tanken på det. Att ännu en gång kommer ett gäng chefer (som själva inte producerar innehåll utan bara profiterar på det) och berättar vad influencers ska göra. Kritiserar en organisation som kämpar för influencers men som samtidigt motarbetas av de företag som omsätter mångmiljonbelopp på att knyta dessa till sig.

Till skillnad från InoS så tjänar dessa företag och influencernätverk pengar på att koppla ihop företag med influencers. Influencers of Sweden är en ekonomisk förening där all vinst går tillbaka till medlemmarna. Det fungerar ungefär som vårt fackförbund, som jag skrev tidigare. Därför kändes det bara så orättvist att läsa artikeln. InoS står på medlemmarnas sida och alla har möjlighet att vara med och bestämma agendan. Det stärker oss i vårt yrke så att vi kan fortsätta jobba med det vi älskar. Jag är så evigt tacksam för det, och vet att det är många fler därute som delar min tacksamhet.

Ja, som ni kanske märker så var den här biten väldigt viktig för mig. Har knappt kunnat tänka på annat idag, och jag kände att jag ville skriva lite om detta, från en influencers perspektiv. Nu när jag ändå har möjlighet att påverka 🙂 Och samtidigt dela med mig lite av hur yrket som influencer faktiskt fungerar.

KRAM på er ♥

Mitt paradis på jorden

Hej på er allihopa!
Den här veckan har verkligen gått ovanligt fort. Jag tycker det känns som om det borde vara onsdag idag, och inte fredag. Men det känns skönt att helgen är här nu. Jag och Johan kommer ägna vår helg åt att fortsätta renoveringen i hallen. Det känns roligt att få börja med det igen, efter ett tags paus. Vi har köpt panel som nu ska upp på väggarna. Så det kommer vi börja med i morgon. Ska bli så spännande att se hur hallen kommer se ut med vacker, ljus panel. Jag tror det kommer bli så himla fint!

Idag har varit en helt underbar dag. Har känt mig så pigg och glad. Och jag tror det beror på att jag hade en sådan otroligt fin morgon ute i skogen i morse. Det var solsken, lite dimma och bara sådär magiskt vackert som en tidigt sommarmorgon kan vara. Jag har faktiskt spelat in ännu en videoblogg idag, fast nu på engelska. (Kommer göra svenska subtitles inom kort för de som har svårt för engelska). Jag fick feeling nu efter att jag gjorde videobloggen igår. Jag tycker verkligen det är SÅ roligt att göra film. Det blir en så härlig förlängning av bloggandet. Och jag hade ju innan tagit en ganska lång paus där jag inte gjort några videobloggar. Så det känns extra roligt att komma igång igen nu.

ENJOY ♥
Det blev en promenad till min magiska skogstjärn, som jag skrivit och fotat så många gånger under åren. Precis som jag nämner i videobloggen så är den här tjärnen min absoluta favoritplats på hela jorden. Skogen runtom är också den så vacker och mysig. Jag får en trygg känsla av att vara här.
Nanook lyckades även denna dag göra en häftig bild!
Vattnet i skogstjärnen är så klart att man kan se ned till botten. Och alldeles grönt. Och fullt med näckrosor. Varje morgon och kväll så dansar dimman över tjärnen, trots att det inte är dimma någon annanstans.

När jag kom hem tog jag dragspelet och kopp kaffe och satte mig ute i solen på den vackra träbänken som Johans pappa snickrat åt oss. Jag spelade morfars favoritlåt, ”Liveti finnskogarna” (som ni även kan se i videobloggen).
Jag skrattade när jag efteråt fick se att alla djuren var närvarande. De verkar som om de gillar dragspelsmusik.

Vad ska ni göra i helgen? Hoppas ni får en underbar helg vad ni än har för er.
Kramar i massor! ♥