Ett år av kärlek

Idag, den 13 november, så firar jag och Johan ett år tillsammans. Ett år av så mycket kärlek att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig.
Ett år är ju inte så mycket egentligen, men för mig har det betytt allt. När Johan kom in i mitt liv kändes det som om livet fick en helt ny mening. Att få dela det med honom blev plötsligt det allra viktigaste.

Jag har nästan svårt att förstå allt fantastiskt som hänt sedan den 13 november förra året. Ett år som känns som ett ögonblick och som en evighet.
Jag minns det som igår när han satt här i mitt kök en mörk oktoberkväll allra första gången vi sågs. Ett möte som stundtals var tystare än speed-datingen i ”Bonde Söker Fru”. Aldrig hade jag tidigare känt mig så nervös av en kopp kaffe med en annan människa. Aldrig hade jag haft så svårt att få fram ord. Men sen hade jag heller aldrig träffat någon som honom förut. Det gick inte att vara något annat än nervös och stum av förundran när den finaste människan jag någonsin mött satt mitt emot mig och tittade på mig med stora, varma ögon. Hans blick var något annorlunda. Så full av kärlek och genuin vänlighet…och redan där drunknade jag.

Andra gången vi sågs så var jag säker. När han klev ut ur bilen och mötte upp med Nanook på gården så tittade jag på honom och log inombords. ”Där är han ju. Min framtida man” sa jag till mig själv.

070116

Sen den dagen har han varit ljuskällan i mitt hjärta, och ett helt nytt kapitel i mitt liv tog vid. Den 26 februari berättade jag här på bloggen om mig och Johan, och sedan i detalj om hur vi träffades.
Övergången från att leva ensam till att leva med Johan gick så smidigt att det knappt var märkbart. Trots att livet har förändrats på så många sätt så skedde allt så naturligt. Det gick så lätt. Vi bara följde med i kärlekens flow, och efter tre månader flyttade han in till mig i Grundtjärn. Jag hade inte kunnat vänta en dag mer.

Ett år har gått och det har varit det mest fantastiska år i hela mitt liv. Att få vakna varje morgon bredvid den mest fascinerande och vackra människa är den största lyckan jag kan tänka mig. Och tanken på att få dela ännu ett år med honom…och många, många mer år, gör mig så lycklig att inga ord kan beskriva. Ändå känns en livstid som alldeles för lite tid. Därför lovade vi varandra att döden aldrig ska skilja oss åt. 
072201Varje gång jag ser den här bilden så blir jag tårögd. Den väcker så mycket känslor i mig, för så många olika anledningar. Den är tagen natten när vi förlovade oss, och det minnet gör mig alldeles varm inombords. Och så Johan, bland alla blommor i det skära gryningsljuset.
När jag ser den här bilden, så tänker jag att det är såhär det kommer att se ut när vi möts igen. Den dagen vi inte längre finns på jorden.
Därför kan jag inte se på den utan att bli alldeles känslosam. Som en vacker sorg.
072209Ett år med Johan. Och nu fortsätter vi skriva på livets bok tillsammans. Jag kan bara ana att ännu ett fantastiskt år väntar framöver. Nu blir det en liten tillbakablick i form av bilder från årets gång.
jj11Februari. En av de första bilder som jag tog på mig och Johan.
jj2jj14Vintern blev ju naturligtvis den mysigaste vintern någonsin. Vi spenderade mycket tid framför elden i köket. Det var här vi lärde känna varandra på djupet.
031510040811April och våren på ingående.
040503041117Livet blev så lekande lätt med Johan. Plötsligt var vi två som hjälptes åt med allt. Och det blev så mycket roligare! Tråkiga vardagssysslor blev som dagarnas höjdpunkt om jag fick göra dom med Johan.
041344

fa2Slutet av April, och jag och Johan åkte till Stockholm för att gå på Finest Awards galan på Café Opera, där jag vann bloggpriset ”Årets inspiratör”. Åh, så stolt jag var att få gå bredvid Johan denna kväll och visa upp honom för alla på galan 😉
051401Den 13 maj, och denna kväll firade vi ett halvår tillsammans. Snön hade nyss smält och våren hade blommat ut.
051405050907Under maj månad ägnade vi varenda lediga minut åt vårt trädgårdsland. Jordgubbar i massor. Det var så många härliga kvällar i vårljuset. Slitsamt, men så roligt.
050901

062020Juni likaså. Här med det kommande potatislandet, vars potatis vi nu njutit av till middagarna under oktober och november månad.
062704Midsommarafton.
062403070603Juli och veden skulle in i vedboden. Veden som vi nu dagligen bär ut igen för att elda med.
070615Och ägnade kvällarna åt att bygga en hundgård.
071112 070106Det var även i början av juli som vi upptäckte det vackra stället Högland. En gammal gård mitt ute i skogen, och där vi möttes av vår livs vackraste soluppgång.
072206Sedan återvände vi dit någon vecka senare för att fira vår förlovning.
072203Förlovning i soluppgången. Årets lyckligaste stund ♥
072802Vi åkte ofta ut på bilfärder under sommaren och bara upptäckte nya vackra platser runt omkring.
080226Augusti ♥
080215Solbrända och glada.
080209080803Och i augusti blev hundgården äntligen klar. Vårt första riktiga bygge tillsammans!
091001I början av september åkte vi iväg på vår livs resa till Yosemite nationalpark i Kalifornien. I två veckor var vi på resande fot och fick uppleva det som jag innan bara kunnat drömma om. Här mötte vi den nya dagen framför populära Tunnel View.
091110091303Jag är så lycklig att vi fick dela den här resan tillsammans. Den fick våra band att växa sig ännu starkare, och den gav oss minnen för livet.
101407För exakt en månad sedan, den 13 oktober, stod vi här under norrskenet. Vi stod med stora ögon och betraktade naturens skådespel, och pratade om hur tacksamma vi är över att få på den här platsen.
103007November, och vi mötte mörkret och vintertiden nere vid sjön.
111301Igår, den 12 november dansade vi vals nere vid sjön (Bilden är tagen från ett filmklipp ur en videoblogg från helgen som jag kommer visa er i morgon.) Hela den här helgen har varit så mysigt. Som ett enda långt ettårsfirande. Vi har bara varit med varandra och njutit av vår lediga tid tillsammans. Åkt ut i skogen, varit ute med hundarna, lyssnat på isens sång och ätit goda middagar. Och pratat om vårt vackra år tillsammans.

Tack Johan för att du finns och för att du gör mig till världens lyckligaste. Nu ser jag fram emot året som kommer.
Och tack alla mina kära läsare för att NI finns och för att ni följer oss på livets äventyr här i bloggen. Det är alltid lika roligt att få dela livets alla stunder med er. Stor kram allihopa, och hoppas ni haft en mysig helg ♥

Bekämpa mörker med ljus

Det sägs ju att det enda sättet att bekämpa ondska är med kärlek. Och det enda sättet att bekämpa mörker…är med ljus.
Igår fick jag vara med och bevittna något väldigt vackert. Sollefteå stad släcktes ned, och längs alla gator brann marschaller. Och inne i parken hjälptes människor åt att tända upp över femtusen ljus. Ljusen var en symbol för hedra alla de 5500 barn som fötts på Sollefteå BB under 2000-talet, och en symbol för att hedra all personal som hjälpt dessa barn till livet. Sollefteå blev ett hav av ljus.
110408Det var ganska nyligen som den fruktansvärda nyheten nådde oss boende här i Västernorrland. Sollefteå BB ska läggas ned. Det tog nog ett tag innan jag verkligen trodde på det. Är det ens möjligt? Är det ens lagligt av landstiget att stänga ner något så viktigt i en kommun? Något som är kärnan till utveckling och framtid. Kärnan till trygghet för så många människor. Vården är bland det viktigaste vi har. Det är det som får oss människor att känna oss trygga. Vetskapen om att vi har en fungerande vård och att den finns inom räckhåll.  Och jag övertygad om att något så viktigt som BB och kvinnovård är helt avgörande för många unga människor och familjer i deras val av boplats.
Det är ju inte direkt så att det kryllar av sjukhus i Norrland, och att många redan har många mil att åka till närmaste BB är inget nytt. Det är för mig helt obegripligt hur de då kan stänga ner det som ska få unga att vilja flytta och bo kvar i Sollefteå med omnejd, om de inte medvetet vill avbefolka bygden.

Det påverkar inte bara Sollefteå och oss alla boende i omnejd. Det påverkar hela Sverige när delar av sjukvården stängs ner i mindre orter och förflyttas till större sjukhus. Det betyder istället mer belastning på dessa ställen. Och det betyder att människor inte längre får ett val att leva och bo där de vill. Genom att minska på tryggheten och tillgängligheten till sjukvård så tvingas människor att flytta. Det känns så märkligt att det fungerade förr i tiden. Då fanns det skolor, affärer och sjukhus även för människor boende på landsbygden. Men idag, 2016, när man tycker att det borde vara ännu bättre, så stängs Sveriges mindre orter successivt ner för att förflyttas till städer. Det blir bara svårare och svårare för oss att kunna välja vart vi vill bo.
Och någonstans undrar jag om det inte är det som är meningen. Tänk vad mycket billigare att samla hela Sveriges befolkning i de största städerna. Som tre gigantiska myrstackar, och där landsbygden och naturen används som industrier för att utvinna energi.
Vi skulle bli så mycket bättre medborgare. Mycket lättare att påverka och kontrollera. Mycket bättre konsumenter och säkerligen mycket deppigare och behöva äta ännu mer mediciner. Ja,de skulle helt enkelt tjäna på det på alla sätt och viss.

Priset skulle dock vara människors valmöjligheter. Människors frihet och livskvalitet.
Men vad är det värt idag? 

Jag tycker det är så vackert när människor går ihop i tider av motstånd. Den här ljusmanifestationen tycker jag verkligen visar på kärlek och hopp. Jag blev väldigt rörd igår kväll av alla ljus som tändes. Det var inga demonstrationer. Inga arga tal. Inga argument. Inte ens musik.
Bara en tyst, stilla ljusmanifestation som fokuserade på det positiva. På att hedra alla barn som tagit sitt första andetag på Sollefteå BB, och för all fantastisk personal som varje dag kämpar och som får kvinnor att känna sig trygga i en av livets allra sårbaraste stunder.
110404
Det var en kylig kväll med många minusgrader men ljusen och stämningen spred en mysig värme.
110403Idén till en ljusmanifestation startades av Maria Eriksson från Långsele. Tänk att en idé kan bli till något så vackert och starkt, och engagera så många människor. Ni kan läsa mer om ljusmanifestationen här om ni vill.
110406110407Ljusbärare i alla åldrar var med och hjälpte till att sprida ut alla 5500 ljusen.
110409Vissa hade skrivit sina barns namn på ljuset och vilket år de föddes på Sollefteå BB.
110410Att se barn sprida ut ljusen fick mig nästan att bli lite tårögd. Det var så vackert. Som små änglar ♥
110402Tänk vad vi människor kan skapa mycket vackert om vi går ihop tillsammans och hjälps åt. Alla ljus kändes som en symbol för allt hopp som fortfarande lever kvar. Och jag kände mig hoppfull och stärkt efter denna vackra manifestation. På något sätt måste det lösa sig. Om inte politikerna och landstinget vill kämpa för Sollefteå och Västernorrlands landsbygds framtid, så får vi göra det själva.

En dag i paradiset

Godmorgon på er!
Hemma i Sverige har ni precis påbörjat en ny dag, medan vi här fortfarande är kvar i gårdagen. Det är sent på kvällen och jag sitter här med datorn i knät och lyssnar till syrsornas spel och den forsande floden precis utanför balkongdörren. Kvällens milda luft känns så skön och mjuk efter en dag ute i Kaliforniens värme. Jag försöker smälta allt vackert som jag fått vara med om även denna dagen. Jag har fortfarande nästan svårt att förstå att allt som jag får vara med om nu är på riktigt. Flera gånger om dagen säger jag och Johan drömmande till varandra ”Tänk att vi verkligen är här nu.

Varje dag är fylld med så mycket nya intryck. Så många storslagna landskap och så många äventyr. Och för varje dag som går känns det som jag kommer en liten bit närmare Yosemites hjärta. Det är som om något speciellt ligger över denna plats. Jag vet inte vad än. Men det kanske jag kommer på tillslut. Oavsett, så är jag i mina drömmars paradis.
091111Idag tog vi bilen och körde in på Tioga Road. En väg som väldigt många invånare i Mariposa tipsade om. Och idag förstod jag verkligen varför. Hela den vägen var häpnadsväckande vacker. Ett flertal gånger kändes det som om vi flög uppe i luften bland örnarna. Vyerna var som bortom denna värld.
091112Jag kan ju ärligt säga att jag då och då håller andan när vi kör på vägarna genom de branta bergen. Det är lite annat än grusvägarna hemma i Grundtjärn haha.
091110Idag skulle vi vandra den berömda ”Clouds rest hike” med sin spektakulära utsikt. Jag och Johan var i denna stund lyckligt ovetande om att vi i gått helt fel väg. För andra gången. Som tur var började vi ana att något inte stämde och mötte tillslut två andra vandrare som bekräftade att vi gått in på fel stig. Så vi fick vända om igen. Vi slog följe med de två andra och fick som tur i oturen några nya vänner.
091113091114När vi äntligen kom in på rätt stig drog ett oväder in över Tenaya Lake. Precis åt det hållet vi skulle gå. Jag hade läst innan att vädret kunde ändras ganska snabbt uppe bland bergen och att de inte rekommenderade att man skulle vandra mot Clouds Rest om det såg ut att bli åska/dåligt väder. Vi hade redan kommit in en bit in på stigen så vi fick även då vända om, och i sista sekund innan regnet öste ner tog jag en bild.
091116Vi satt i bilen en stund och funderade över vad vi nu skulle göra. Vi hoppades att ovädret skulle vara förbi fort men de såg ut att hålla i sig ett tag, vilket gjorde att vi inte kunde vandra till Clouds Rest som var tänkt, eftersom det då skulle hinna bli mörkt innan vi kommit hem igen. Så vi fick skjuta upp det till en annan dag.
Vi bestämde oss istället för att åka vidare på Tioga road, mot Tuolumne Meadows. Ända sedan jag hörde det namnet första gången har jag känt en oförklarlig dragning till den platsen. Speciellt efter att ha tittat på bilder därifrån. Så att fara dit kändes som en väldigt bra plan B.
091117Det var precis så vackert som jag hade tänkt mig. De vidsträckta, gula ängarna och de höga granarna mot de vita bergen i bakgrunden. Som en tavla. Som en scen ur en film.
091115Det dröjde inte lång stund innan ovädret även nådde Tuolumne Meadows. Men vi fick en liten stund bland dessa vackra vyer innan regnet kom. Jag kände mig inte alls klar med Tuolumne Meadows, så vi bestämde oss för att köra hit i morgon igen.
091120När vi kom ner ifrån Tioga Road uppe bland bergen så var det som att vädret ändrades på några sekunder. Närmare Yosemite Valley lyste solen mot en klarblå himmel, och på vägen mot hotellet stannade vi intill Merced River, som är en 23 mil lång flod som går längs Yosemite från Sierra Nevada. Vi klättrade ner för den steniga sluttningen bortom vägen och hittade ett eget litet paradis. Just nu är vattennivån i parken otrolig låg på grund av torkan som infaller under hösten, men just här fanns det gott om vatten i floden.
091118091121Jag gick ner i vattnet för att bada de varma fötterna efter dagens vandring, och det var en helt magisk känsla. Vattnet lyste i guld och grön, och efter fotbadet kunde jag inte hålla mig. Och inte Johan heller.
091124Det blev ett svalkande dopp i Merced Rivers klara vatten. Vilken känsla. Temperaturen på vatten var sådär alldeles perfekt, och vi bara skrattade åt hur underbart det kändes. Ett sådant där scenario som jag bara sett på bild innan. Nu fick jag själv uppleva att bada i ett paradis. Helt klart en av dagens bästa stunder.
091125Sedan kom vi tillbaks till vårt hotell ”Yosemite View Lodge”, där vi nu ska sova vår tredje och sista natt innan vi åker vidare mot The Redwoods. Kommer aldrig glömma känslan när vi kom in i hotellrummet för första gången. Jag har alltid drömt om att ha ett hotellrum med pool. Som om inte drömmen om Yosemite redan räckte, så slog även denna drömmen in. En bubbelpool, mitt i rummet!
091126Och utanför balkongen rinner Mercid River längs skogarna och de höga bergen. Kan ju säga att vi verkligen har haft det riktigt bra här dessa dagar.

Nu börjar klockan närma sig midnatt här och jag ska gå och lägga mig för att få några timmars sömn. I natt ska vi upp vid halv tre tiden för att åka in i parken och fota stjärnhimlen från Glacier Point, och sedan soluppgången. Tror det kommer bli helt fantastiskt. Så, dags och sova lite!
Hoppas allt är bra med er där hemma, och jag önskar er en alldeles fantastisk dag! Tack för allt fint ni skriver, och stor kram till er ♥

Ett framsteg

Det är måndag morgon och jag sitter här med en kopp kaffe och försöker piggna till efter en helg med mycket hårt arbete. Men vilken lättnad.
Hundgården är äntligen klar. Det kan låta som en simpel sak men den där hundgården har liksom hängt över både mig och Johan under hela vintern, våren och sommaren. Det är en viktig del för att få livet med två hundar att gå så smidigt som möjligt. Både för hundarna själva och för oss.
Nanook har ju alltid suttit fastkopplad i en lång lina utanför huset under årets varmare månader när jag t.ex är inne och jobbar osv, men jag har alltid drömt om att han ska få en hundgård så att han får röra sig fritt, och även gå in under tak. Så nu när vi har två hundar har det känts viktigare än någonsin.
Själva stommen har stått klar en längre tid, och nu har vi under några veckor försökt få till ett lass med grus som vi skulle fylla i hundgården, så att de inte ska bli en enda lerhög där inne. Det var svårt att få tag i grus, och vi har även försökt hämta själva men traktorns hydraulik gick sönder, så den orkade inte med. Men förra veckan fick jag äntligen tag på någon som kunde leverera grus snabbt, så i fredags låg den efterlängtade grushögen på gården. Då kunde vi sätta fart igen!
080801Vi åkte ju till Urkultsfestivalen en sväng på fredagen. Men när vi kom till Näsåker öste regnet ner, och skulle enligt väderprognosen fortsätta hela kvällen. Vi han inte ens in på själva området och marknaden, utan satt en timma vid ett matställe och sökte skydd från regnet. Tillslut så bestämde vi oss för att åka hem igen och ägna kvällen åt att lasta in grus i hundgården i stället. Det låter säkert urtrist, men allt jag ville i helgen var att bli klar med detta projektet så vi kunde släppa det. Så jag var väldigt glad över att ha fått ägnat hela helgen åt detta. För nu är den äntligen klar!!
080805Senaste nätterna har både jag och Johan drömt feberliknande drömmar om att sätta upp stängsel. Det var ett trassligt projekt men det gick ju bra tillslut!
080802080803Sent igår kväll blev vi klar med dörren, precis innan mörkret lagt sig. Just då var vi så less på allting att vi knappt hade ork till att vara glada över att den var klar haha. Men nu i morse när vi för första gången fick visa hundarna den så kändes det underbart. Förutom att Nanook smet ut genom dörren efter 30 sekunder och försvann någonstans i horisonten. Då insåg vi att vi behövde sätta ett lås även på insidan av dörren så att man kan låsa den när man ska gå in och fylla vattenskålen osv. Men när han väl var upphittad igen och vi gjorde ett nytt försök så kändes det väldigt bra. Man såg att de båda mådde riktigt bra av att kunna gå omkring fritt. De såg så glada ut! De har ett litet hus med bäddar och filtar. Och bakom det lilla huset har de som en liten altan där det är skugga hela dagen.
080804Jag gick ut nyss och tog den här bilden. Det känns nästan overkligt!! Jag har drömt om en hundgård i flera år. Är så tacksam och glad att det nu blivit verklighet. Det här kommer förenkla mycket.

Haha, det här kanske inte var världens mest intressanta inlägg, men för mig är det jättestort. Och efter helgen som varit så känns det som alla tankar upptagits av hundgården, så det känns skönt att få skriva av sig lite och berätta att det äntligen är klart. Jag är SÅ glad! Och det tror jag hundarna är också. Nu kan en ny tid börja, haha! ♥

Hoppas ni alla har en fantastiskt fin måndag!
Kramar i massor ♥

I ett hav av eldört

Igår kväll åkte jag ut för att uppleva sensommarkvällen vid lite olika vackra platser. Bland annat åkte jag till det här fältet där miljoner mjölkörter slagit ut. Här brukar det varje sommar bli som ett stort rosa hav av blommor och jag bara älskar känslan av att befinna mig mitt i det. Bland surrande humlor och små flygande frön som färdas med sommarvindarna från de blommor som blommat ut.
På engelska kallas blomman fire weed. Jag tycker det låter så vackert.
Eldört.
080502080505Det är något speciellt med denna sommaren. Det har varit ovanligt mycket blommor överallt. På ängarna, i dikena och vid kalhyggen. Speciellt dessa blommor har blommat upp precis överallt. Men jag tycker de är så vackra. De ger mig känslan av norrländsk sommar.
Efter att de blommat klart så öppnas kapslarna upp med bomullsliknande frön som flyger med vinden. Ungefär som maskrosorna gör.
Speciellt i slutet av sommaren och vid tidig höst kan man se dessa flyga omkring lite överallt. Det är fascinerande…för en enda planta kan sprida 80 000 frön.
080503080504080506Sensommarens färger. Så vackert.
080501Det är kvällar som dessa som ger mig så mycket kraft och glädje. Bara få vara ute i naturen med min kamera och ta in allt det vackra. Förmedla vidare och berätta om upplevelser och platser. Om det inte vore för myggen hade jag kunnat sitta här i flera timmar och se kvällen förvandlas till natt. Se hur färgerna och ljuset skiftar för varje minut.

Nu är det fredag och ikväll tänkte jag och Johan åka ner till Urkultsfestivalen en sväng och kolla läget lite. Den är ju i Näsåker, bara tre mil härifrån. Jag har ju tidigare år jobbat på ”Sigges camping” där och varit med från festivalens början tills att sista tältet slagits ner. Det är en häftig känsla på något vis, och se hur lilla Näsåker växer till liv och bubblar av musik, dans och folk. Men i år har jag fått prioritera bort festivalen eftersom det är så mycket annat just nu. Igår vid midnatt när det var den stora invigningen, eldnatten, så satt jag istället inne i ateljén och påbörjade en ny tavla till sommarens kollektion som ska ställas ut i Norrköping i september. Men jag riktigt myste där inne av tanken på att tusentals människor just nu fick bevittna något riktigt vackert och häftigt, medan jag satt inne i min värld av färger och försökte måla känslan av ett fält med mjölkörter.
Eldörter.

Vill passa på att önska er alla en fantastiskt fin helg. Och nu i helgen ska jag svara på alla kommentarer på de senaste inläggen som jag inte hunnit gjort i veckan. TACK för allt fint ni skriver. Ni berör mig i hjärtat varje dag ♥
Kram på er!

Ett avslut och en ny början

070501

Nu är min tid med rymdstenen över, och jag har nu lämnat tillbaks den efter två roliga och spännande månader. Jag fick låna bilen när jag gjorde ett samarbete med Hyundai. Många av er följde mig på min drömresa till Norrbotten i maj månad. En resa jag aldrig kommer glömma. Allt bara var sådär overkligt bra. Ni kan läsa mitt reportage och se ett kollage från resan HÄR. Sedan finns det ju massvis med blogginlägg från resan också!
Måste erkänna att det kändes lite sorgligt att lämna den nu, efter allt vi varit med om och alla vägar vi kört tillsammans. För nu var det mer på riktigt. Jag lämnade den egentligen sista maj enligt vårt avtal. Men fick åka och hämta den igen bara någon dag efteråt. De var så nöjda och älskade bilderna jag tagit och berättelserna från resan med bilen, så de ville fortsätta vårt samarbete. Den dagen ville jag nästan gråta av glädje. Jag visste att det skulle innebära en positiv förändring i mitt liv där jag fick ännu mer utrymme till att vara kreativ och fortsätta med det jag älskar, och samtidigt få göra spännande och roliga samarbeten som jag helhjärtat vill skriva och dela med mig av.

Solen sken i förrgår, när vi i Sollefteå skrev på det nya avtalet. Nu kommer jag löpande att jobba som fotograf och influencer åt Hyundai, vilket innebär att jag redan nu har en annan bil hemma på gården som kommer få följa med på några äventyr under sommaren. Det jag älskar med detta är att det egentligen är ett jobb som smälter in i det jag redan gör. Det enda nya är att jag då och då ska fota bilbilder. Men efter resan i Norrbotten upptäckte jag att jag verkligen tycker om det så länge jag får fria händer och får göra det på mitt sätt.  Och en gång i månaden kommer jag att lägga upp ett litet blogginlägg i samarbete med Hyundai där jag skriver om någon resa eller utflykt med bilen. Jag vet att det finns några få som ogillar blogginlägg med samarbeten, men ni kan vara lugna. Jag kommer tydligt märka ut dom : )
Jag ser så mycket fram emot det här. Som sagt så är det en positiv förändring som gör det ännu mer möjligt för mig att fortsätta med det jag redan gör.
052809Det är så mycket bra saker som hänt sista tiden, och jag känner sådan tacksamhet för alla nya möjligheter som hela tiden öppnar upp sig. Kärleken, utställningar, resor, roliga samarbeten, magiska stunder och nya vänner. Som att allt jag drömt om under mina 6 år i Grundtjärn plötsligt händer på en och samma gång. Det tog tid. Många tårar, mycket kämpande. Kanske den värsta, men också den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Och varje dag är som ett nytt äventyr. Jag vet aldrig riktigt vad som väntar nästa vecka, eller nästa månad. Skillnaden nu är att jag känner mycket mer trygghet. Därför älskar jag att få fortsätta ha det såhär. Leva så fritt och spontant som det bara går i balans med rutiner och vardag.

Alldeles nyligen blev det också klart att en riktigt stor resa väntar till hösten. Till ett ställe som jag bara sett på film, och bara kunnat drömma om.  Många, många timmars flygresa. Men där borta väntar ett paradis av höga berg, stora granar, spegelblanka sjöar och vildmark. Ännu ett jobb, där jag får åka och bara göra det jag älskar. Och dessutom får jag ta med min Johan.
Kan ni gissa vart? Det känns fortfarande lite overkligt. Men ÅH, som jag ser fram emot att berätta mer om detta sen och ta er med på resan i minsta detalj.
040702Kanske är det alla fluffiga maskrosor jag blåst iväg med önskningar som gjort att så många drömmar går i uppfyllelse. Eller så är det alla stjärnfall jag bevittnat under vinternätternas mörka natthimmel. Oavsett, så har jag verkligen insett att det viktigaste av allt, är att aldrig ge upp. Fortsätta följa sin inre röst och känsla, även om det innebär att under lång tid ensam trampa upp en ny stig. Svårt, tungt, långt, men den leder alltid till något vackert.
070506

Ett kärt återseende

Först och främst vill jag bara tacka för all er fantastiska respons på det tidigare inlägget. Det är så otroligt intressant att läsa era tankar, erfarenheter och känslor kring ett ämne som definitivt just väcker mycket känslor hos många. Det spelar ingen roll om många har olika åsikter och inte håller med varandra. Det viktiga är ju att vi faktiskt delar med oss av våra uppfattningar och samtidigt lyssnar och tar in vad andra har att säga, och i slutändan ändå respekterar varandra för att vi tänker och känner olika. Tack för att ni gör det och för att ni delar med er. Jag ska svara på lite kommentarer senare i kväll ♥

Men nu till något helt annat!
0628111Förra året blev jag framröstad till ”Årets trädfotograf 2015” med bilden ni ser ovan. En tävling som anordnas av Vi skogen, som är en svensk biståndsorganisation som planterar träd i länder i Afrika som drabbats hårt av avskogningen. Jag var så otroligt glad över att få vinna den fina titeln, eftersom jag älskar träd. Jag har fotat träd sedan första dagen jag satte min fot i Grundtjärn, och jag kommer alltid att förundras och fascineras av träd.

I måndags gick årets tävling ”Sveriges bästa trädbild” av stapeln igen, och jag har fått den stora äran att sitta i juryn tillsammans med Tidningen Vi. Jag kommer därför vara med och utse ett antal bidrag som kommer gå vidare till omröstningen. Jag tänkte nu därför tipsa om denna tävling till er som gillar att fota träd. Spelar ingen roll om ni är proffs eller amatörer. All bidrag välkomnas varmt!

Ni kan skicka in era bidrag fram till 15 augusti. För att vara med och tävla, läs mer info HÄR
062811Ikväll tog jag med mig diplomet ut i skogen och letade upp den gamla granen som var med på min vinnarbild. Jag hade inte varit där sedan den där tidiga, dimmiga morgonen i augusti förra året, när jag i pyjamasbyxor och tjocktröja begav mig ut i gryningen för att fota. Det var något speciellt med den granen, trots att den stod bland hundratals andra likadana granar. Solen steg upp precis bakom den vilket gjorde att konturerna av trädet liksom lyste upp. Den såg änglalik ut. Jag ställde upp stativet för att fota den, och gick sedan fram till granen med fjärrutlösaren i min hand. Jag knäppte av några bilder där jag stod. Men jag stod kvar länge. Länge.
Det var en väldigt speciell känsla. Som om jag och granen delade en stund tillsammans. Jag kände en sådan trygghet och ett djupt lugn. Andades ut och ville nästan gråta en stund.
Jag tänkte på hur länge den säkert stått där, och att det kanske var den första kramen den någonsin fått.
Kanske till och med den första beröringen av en människa. 

Jag är väldigt tacksam, för den stunden. Den gav mig inte bara titeln ”Årets trädfotograf 2015”, utan också ett minne och en känsla jag aldrig kommer glömma. Är också evigt tacksam för alla som röstade fram mig till vinnare.

Nu ser jag med glädje fram emot att hjälpa till att utse detta årets trädfotograf. Lycka till! ♥

Ett lugn

Efter några alldeles fantastiska dagar och nätter under midsommarhelgen är det återigen vardag. Regnet faller utanför fönstret och jag myser av ljudet från dropparna på fönsterbrädan. Det är som att regnet kommer med en känsla av lugn. Stillhet och återhämtning. Som om det spolar bort och renar luften från det som varit och ger oss en nytvättad kuliss inför den nya veckan. En vecka att skapa och fylla med nya upplevelser och minnen.

062702

Helgen bjöd på de mest underbara nätter och jag har så mycket att berätta och så mycket bilder att visa er. Ser fram emot att gå igenom allt material så fort jag får tid. Nu är det måndag morgon och jag ska precis koka mig ännu en kopp kaffe och sätta igång med dagen.
Jag önskar er en alldeles underbar måndag! Kram på er ♥