När huvudet får spratt

Godkväll på er!
Hoppas ni haft en bra lördag och har en härlig kväll just nu!
Den här dagen har varit så konstig för mig. Har känt mig lite ”borta” och haft migrän som äntligen börjat släppa. Så jag missade en rolig LRF-träff som jag hade sett fram emot idag. Konstigt med migrän, hur det bara slår till ibland.

Kommer aldrig glömma natten i augusti, när jag kom till Finland för att ta emot Mittnordenkommitténs kulturpris. Första natten på hotellet i Vasa var nog den värsta natten i mitt liv. Det var en viktig och stor dag för mig som väntade morgonen efter. Men jag fick ett migränanfall på natten och den smärtan jag hade då har jag aldrig upplevt i hela mitt liv. Mitt i natten ringde jag till receptionen och undrade om de hade någon värktablett, men de hade de inte. Och jag bara lade mig på sängen och grät. Jag trodde seriöst att jag skulle dö. Jag var tvungen att gunga mitt huvud fram och tillbaks för att det inte skulle sprängas av trycket. Och så fort jag blundade såg jag hemska scener spelas upp i huvudet i 300 km/h typ. Ja ni som haft migrän någon gång kan nog förstå vad jag menar. Vilken mardrömsnatt! Nu mera går jag aldrig någonstans utan värktabletter ifall det skulle slå till. Men oftast händer det när jag är nervös eller spänd inför något eller när något speciellt ska hända. Vilket är en väldigt dålig timing, eftersom det är då man vill vara på topp och vara med ju!

Jaja, sådant är livet. Nu sitter jag här med en kopp te och jobbar lite smått. Lyssnar på musik och tar det lite lugnt. Ska strax gå ut med Nanook och dela ut de där bilderna till grannarna som jag skulle gjort i morse som inte blev av.

Och tack föresten för era fina kommentarer om min fotokalender. Roligt att ni gillade mitt urval av bilder! 🙂

Ha nu en underbar lördagkväll! Kram på er från mig och Nanook ♥

Blev inget fotande idag så här kommer en bild från vackra september istället! :)

Blev inget fotande idag så här kommer en bild från vackra september istället! 🙂

Jag får så mycket tillbaks

Hej på er!
Det är en superfin dag igen här i Grundtjärn, och jag sitter här och jobbar lite. Under lunchen nu gick jag ut en stund och satte mig utanför huset i solen med en kopp thé. Åh så mysigt det var. Solen nästan brände i ansiktet, och förutom fåglarna som sjöng lite längre bort var det alldeles tyst. Jag tänkte på hur lycklig jag är att få bo såhär underbart, med naturen och lugnet precis utanför dörren. När jag vill kan jag gå ut och sätta mig i snön med en kopp thé i tio minuter och få uppleva den där känslan som man annars måste åka på semester för att få uppleva.

Trots slitsamma dagar här så finner jag alltid något att glädja mig åt. Minst en gång om dagen påminns jag om varför jag valt att leva här. Jag får så mycket tillbaks av naturen, av solen, vinden och tystnaden, och allt annat i denna vackra omgivning.

Lunchrast i solen. Kan det bli bättre? 🙂

Nanook låg bredvid och verkade njuta lika mycket som jag av solen och värmen.

Mys!

Om man får drömma…

Idag tog jag en promenad till ”backen” som det kallas. Det är en liten stuga i Grundtjärn som ligger på höjden. Min mormor och morfar hade den stugan en gång i tiden, och det är min andra gammelmorbror Sigfrid som byggt den. Det är från den stugan jag har mina första minnen från Grundtjärn. Jag var där första gången när jag bara var 10 dagar gammal.
Tage äger stugan nu, men den har stått orörd i många år, och den håller på att förfalla. Senast jag var där och sov över var jag runt 12-13 år, och redan då var det knappt så man kunde vara där, eftersom hela golvet lutade. Men det gjorde inte mig någonting då, jag minns att jag tyckte det var såååå mysigt att vara där.

Nu när jag besöker stugan kommer en massa minnen tillbaks från när jag var liten. Det är nästan så jag dras tillbaks i tiden. Och om jag får drömma…så skulle jag önska att jag hade massor av pengar och sen renovera upp hela stugan och göra den fin igen, räta upp den, dra el och avlopp, och kanske bygga ut den lite. Sen skulle jag bo där =)

Stugan i backen

Det var riktigt djup snö där uppe

Önskar jag var lika lätt som Nanook och kunde gå på snön 🙂

Står och tittar på utsikten från den mysiga altanen

Så vackert

Minnen...

Där inne står tiden fortfarande stilla