Drömma sig bort

Hej mina solar!
Vill bara börja med att återigen tacka för att ni är så himla goa jämt. Era fina kommentarer känns som varma kramar ända in i själen. Ni ska bara veta hur mycket energi och inspiration det ger. Speciellt en sådan här tid när livet känns lite extra motigt och tungt. Så tack kära ni!
Under den senaste veckan har jag i princip ägnat all min tid åt att måla. Jag har ändå inte känt mig tillräckligt pigg för att göra något annat, och att försvinna in i färgernas värld kan verkligen vara helande. Jag påbörjade ju en ny kollektion vinter-tavlor för en tid sedan. Så jag har jobbat på med den nu dag som natt. Lyssnat på vacker musik, druckit ingefära-te och sett på medan snön yr utanför fönstren.
För en tid sedan så beställde jag nya linnedukar att måla på. Hade slut på dukar nämligen. Så denna gången beställde jag riktigt rejäla dukar, de absolut finaste dukar och kilramar man kan hitta. Äkta linne med fin struktur. Och jädrar vilken känsla att få måla på dom. Ni ser t.ex den uppspända duken bakom mig, den har liksom extra många kilramar för att få absolut bästa stabilitet. Kan ju säga att man går som en katt runt het gröt innan jag vågar lägga på första lagret med färg.
Den här tavlan målade jag samma kväll som isproppen hade släppt i avloppet. Haha, tycker mig se att det inspirerade mig lite.
Sen har vi bara försökt ta det lugnt här hemma. Johan är fortfarande hemma från jobbet på grund av förkylningen, men nu börjar han också krya på sig. Nu hoppas vi verkligen att vi klämt ur de sista sjukdomarna för den här vintern.

Dock har nu min katt Nayeli blivit sjuk (tror vi) och fick åka in till veterinären igår, samtidigt som någon av katterna (vi har inte tagit reda på vilken av dom än) börjat kissa inne. Bara skvätt liksom. Små droppar på vissa speciella ställen på övervåningen. Ser ut som markeringar.
Var helt bombsäker på att det var Nayeli eftersom hon dricker så ovanligt mycket vatten (därför vi åkte till veterinären).  Men en kväll nyligen när jag satt på yogamattan och försökte vara lite hälsosam så kom Toulouse (kastrerad hankatt) och kissade på mig och yogamattan.
Förstod ingenting! Rusade ned med yogamattan till duschen och sedan dess har vi inte riktigt vetat vem av dom som kissar inne. Idag har vi skurat golvet (för hundrade gången) och särat på katterna för att försöka lista ut detta. Nayeli är hos min mamma för tillfället.

Ni vet den nya soffan vi köpte? Den är full av kissfläckar nu. Både i soffan och på kanterna. Suck! Någon dag när vi listat ut detta och fått bukt med problemet måste hela soffan tvättas. Tur att det är avtagbara tyger.
Nu måste vi bara se till att ta reda på vem av dom som kissar inne och sedan ta reda på varför.
Även om jag känner mig piggare igen så har jag känt mig lite deppad den här veckan. Ingen ork eller lust till att göra något speciellt. Förutom att måla då. Har längtat efter sommaren så det nästan värkt i hjärtat på mig. Ofta brukar den längtan komma någonstans i mars eller april.
Just denna veckan har jag antingen velat gå i ide som en björn och bara sova tills allt är bra igen och tills värmen återkommit. Eller så har jag velat packa väskorna och bara åka iväg någonstans. Till ett varmt ställe och dricka nyttiga smoothies med färsk ananas.
Innerst inne vet jag att det bara är en slags flykt ifrån nuet att vilja åka bort när allt känns lite extra jobbigt. Nu är vi här, och allt är bra, trots allt. Snart kommer vi båda känna oss pigga och glada igen. Men jag tycker om att bara få drömma mig bort en stund ibland.

Om du fick göra precis vad du ville nu, vad skulle du göra då?” frågade jag Johan idag när vi satt i köket och sippade på var sitt glas med citronvatten.
Då skulle jag resa iväg med dig till ett varmt land” svarade han.
Haha, bara av att höra de orden fick mig att börja gråta.

Medan han drömmande beskrev de blågröna vattnet, fötterna på varma stenar, gröna träd och mjuka sandstränder så satt jag och verkligen storgrät. Ni vet den där riktiga ”gammelful-gråten” när ansiktet bara vill skrynkla ihop sig och snoret rinner och halsen liksom knyter sig för man försöker att inte släppa ut allt haha. Det kommer så kraftigt, som en våg av gråt som man har svårt att hejda. Jag skrattade och grät samtidigt, för jag insåg hur himla knäpp jag måste sett ut. Johan bara log och torkade mina tårar. Han är så bra att gråta med. Han förstår att det inte är så allvarligt som det ser ut. Det bara måste få komma ut liksom.

Jag grät inte för att jag var ledsen, utan bara för att det var så jäkla skönt att bara få vara där en stund i tankarna.
En paus från snön, kylan, förkylningarna, snoret och kattpisset. En paus från precis allt.

Ibland räcker det att bara få drömma sådär en stund. Då känns allt lite bättre.
Sen tog jag en D-vitamin och en varm dusch. Det är så nära en solsemester som jag kan komma just nu.
Och nu sitter jag här vid datorn och försöker få gjort lite jobb, och snart blir det en promenad med lille Nanook ute i snön.

Sänder er alla en stor varm kram! Hoppas ni får en riktigt fin onsdag ♥

En explosion av färger

Idag gick jag ut för att se på höstens färgexplosioner i skogen. Jag tror aldrig jag varit med om att färgerna ändrats så fort. Alldeles nyss var allt grönt, men som på ett ögonblick var skogens björkar klädda i guld. Den här tiden är helt underbar. Naturen skapar konstverk med färger, kontraster och ljus. Det är så fantastiskt vackert. Som jag älskar september.
091502091505091503091506091406091507