Ett farväl inför vintern

Som jag skrev nyligen så var det i måndags dags för kvigorna att lämna byn och åka tillbaks till gården över vintern. Jag gick upp tidigt på morgonen för att sjunga och kula för dom en sista gång. Och som alltid var Stjärna den första som mötte mig innan resten av kvigorna kom springande med sina bjällror som vackert ekar över Grundtjärn. Jag saknar dom redan så otroligt mycket.

Här är en liten film från kvigornas sista dag i Grundtjärn.

Massor med kärlek till er ♥

Ett storslaget farväl

Det var en sådan häftig känsla den morgonen, när jag sa farväl till fjällvärlden.
Jag hade trott att jag inte skulle känna mig helt redo att fara hem igen, eftersom det fanns så mycket mer att fånga av allt det vackra från Abisko och alla platser runt omkring. Jag hade varit ute hela den natten, för att verkligen se till att fota de sista bilderna som jag ville ta, och filma de sista scenerna. Och njuta av ännu en natt ute i det vilda.

Efter några timmar nära riksgränsen kände jag mig klar och satte mig i bilen för att köra tillbaks mot Abisko igen. Natten höll på att övergå till morgon och midnattssolen lyste upp molnen som färgades rosa och aprikos. Allting var så stilla. Och plötsligt så kände jag ett starkt lugn inom mig. Som om en motor stängdes av, och jag tog ett djupt andetag.

Jag var klar nu.
053104
Det var en så tydlig känsla. Jag var nöjd nu och kände att jag fått precis allt det där som jag önskade, och ännu mer. En känsla av att vara redo att lämna denna plats för att åter vända hemåt igen.
053114När jag närmade mig Abisko fick jag se månen resa sig över Lapporten. Jag stannade bilen och gick ut för att titta på detta mäktiga skådespel.
053102Och hela Torneträsk låg i vila, och utstrålade ett lugn. Det var så vackert att det nästan gjorde ont.
053106053101053105Jag stannade där en lång stund. Det var känslosamt på något vis. Jag fick det mest vackra och storslagna farväl jag kunnat tänka mig. Känslan i luften var som en fin låt till eftertexterna i en lång, vacker film. En sådan film som får en att gå runt i en bubbla i en vecka efteråt, eftersom den påverkat en så starkt att något hänt där inne i djupet av hjärtat. Något som kommer finnas kvar för alltid.

Efter farvälet körde jag till vandrarhemmet och sov några timmar på morgonen. Sedan satte jag mig i bilen och körde till Kiruna, där jag gick in på det mysiga caféet Mommos Veranda igen, och satte mig för att jobba några timmar och la upp blogginlägget om Silverfallet. Sedan tankade jag bilen full, och körde raka vägen hem till Grundtjärn. 70 mil genom Norrland.
053111
Jag körde hela kvällen och hela natten. Jag förstår egentligen inte riktigt hur jag orkade, eftersom jag knappt hade sovit något natten innan. Men tanken på att Johan fanns där hemma och väntade på mig gjorde att jag fick någon slags superenergi. Och Nanook, och alla våra djur. Min familj. Jag log hela vägen hem och kände mig så tacksam över allt jag fått vara med om på resan, och att jag nu får komma hem till allt jag älskar.
053108

Det var något alldeles magiskt med att återigen få se hur landskapen ändras mil efter mil. Från höga snötäckta fjäll till täta skogar och skogstjärnar. Det fick mig att verkligen inse att alla platser har sin alldeles egna charm.
053110Att färdas 70 mil i bil i ett enda sträck gjorde också att jag upplevde sådana kontraster. När jag närmade mig mitt hem fick jag se ”Juvanklocken” som den heter. Den spetsiga toppen mitt i skogen. Jag skrattade lite åt mig själv eftersom jag alltid upplevt den så ”mäktig”. Som ett berg som reser sig i skogarna. Nu plötsligt, efter att ha varit bland alla höga fjäll och berg i allra nordligaste Sverige, så såg det där mer ut som ett litet sandslott i en sandlåda. Jag tyckte det var häftigt också att månen var precis ovanför Juvanklocken, när jag natten innan hade sett den precis ovanför Lapporten. Juvanklocken får vara vår alldeles egna Lapport.
053115053112 053116Tidigt på morgonen var jag återigen hemma. Grundtjärn välkomnade mig med grönska och sommarvärme. Jag somnade väldigt gott i min egen säng. Vilken resa. Vilket äventyr. Nu tar det nog ett tag innan jag smält allt som jag fått vara med om. Återigen, tack för att ni följt mig på resan! ♥

Farväl skogarna och tystnaden

I kväll åkte jag upp på en hög höjd ovanför Grundtjärn. En plats jag ofta återkommer till för att få njuta av den vackra utsikten över sjön och över byn. Jag hoppades få se solnedgången en sista gång innan jag far iväg mot Stockholm, men mörka moln låg tungt över himlen och medan jag stod där och viskade hejdå till mina älskade skogar så kom vindarna med snöflingor. Vårvintern ville göra sig påmind om att den fortfarande lever, och det blev en vacker stund med virvlande flingor, kalla vindar och en dramatisk himmel. Grundtjärn vinkar av mig på det bästa tänkbara sätt. Nu är jag härdad och redo för nya vidder!
041815041817041816Nu blir det huvudstaden nästa. Som att kliva in i en annan värld. Jag ser fram emot det. Nya äventyr. Människor. Lukter och ljud. Att resa ser jag alltid som ett sätt att fånga in nya perspektiv. Och oavsett vart jag reser, så stärker det bara min kärlek till denna plats. Vi ses snart, Grundtjärn.

Farväl vinter

I flera dagar har det varit ovanligt varmt för att vara mars här. Solen har smält bort enorma mängder snö och just nu har det bildats en stor sjö ute på ängen utanför huset, som det alltid gör när våren kommer. Men det brukar aldrig hända förrän i april.
När jag är ute med hundarna halkar jag runt på isgator och ur alla stuprännor forsar vatten. Den riktiga vintern är över nu, och våren växer sig starkare för varje dag.
031612031610

Det är en vacker melankolisk känsla när vintern tar sina sista andetag. En lycka över ljuset och värmen som väntar där framme, blandat med en känsla över att ett stormigt äventyr når sitt slut. En vacker, magisk tid som lärt en uppskatta livet ännu mer, men som tagit på krafterna. Det är en liten sorg att det är över. Kylan, snöstormarna, den konstanta eldningen, rimfrosten, den sjungande isen och doften av snö.

Men också en lättnad. Som att få gråta ut i vårens trygga famn.

(Rösta på mig i Finest Awards här)

Farväl sommar

I kväll var jag ute för att se sommarens sista solnedgång, och för att ta in sommarens sista kväll. Det är alltid en melankolisk känsla när augusti är över. En ny tid tar vid. Nytt ljus och ny luft. Jag tackar för en fantastisk sommar och gör mig redo för en magisk månad. September.
083112
083105

Blommorna tar sina sista andetag.
083106083108083111

Farväl Göteborg

Hittade en liten video som jag gjorde innan jag flyttade från Göteborg. Det är bara en bild och en låt, men den betyder väldigt mycket för mig. Jag stod på Götaälvbron en tidig vårmorgon och tittade på soluppgången, och hela staden sov fortfarande. Det var ett magiskt ögonblick, och på något sätt kändes det som mitt farväl till Göteborg.[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=dJgJdmKX0_s[/youtube]