Sikta framåt när livet drar dig bakåt

Åh jag kan inte nog uttrycka hur lättad och tacksam jag är över att förra veckans blogg och serverkrasch är över. Jag såg att vissa av er lagt märke till att jag lagt upp de ”förlorade” blogginläggen igen. Jag gick upp vid 04 i morse och satt vid datorn med en kopp kaffe fram tills solen gick upp och gjorde bloggen hel igen, och det kändes som en enorm lättnad när det var klart.

Och jag var så himla glad över att det var måndag idag. Nu kan jag lämna förra veckan bakom mig och komma igång med allt igen. När jag var som mest ledsen över allt som kraschade för mig förra veckan (för tro mig, det är inte bara bloggen som strulat sista tiden) så tänkte jag på ett citat som jag verkligen älskar, och som alltid får mig att känna lite jävlar anamma och inte ge upp.

”An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back with difficulties, it means that it’s going to launch you into something great. So just focus, and keep aiming!”

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

012506

Ett steg framåt

Det har hänt något fantastiskt här i Grundtjärn. Vi har fått tillgång till bra mobiltäckning och snabbt internet! 4G till och med! I somras upptäckte vi plötsligt en telefonmast på en höjd en bit bort i skogen som vi aldrig sett förut. Vi åkte dit för att titta en tidig vårkväll, men då var den fortfarande under uppbyggnad. Nyfikna som vi Grundtjärnsbor var läste vi en text på en låda där det stod ”Mastmaterial Grundtjärn, Tele2-Telenor”. Jag vågade inte riktigt tro att det var sant. Höll dom verkligen på att bygga en mast så vi skulle få telefontäckning? Och kanske till och med internet? Jajamen! I augusti var masten klar och plötsligt hade vi tillgång till 4g, i lilla Grundtjärn!

I fyra år har jag suttit och surfat på internet i en hastighet på 0.5 mbit/sek. Och uppladdningshastigheten ska vi inte ens tala om. Att ladda upp några bilder på bloggen tog mig ofta MINST en halvtimma. Och skulle jag ladda upp en videoblogg var jag tvungen att göra det över natten. ”Varför laddar du aldrig upp dina videor i bra kvalitet?” fick jag ofta som fråga. Svar: Därför att om jag laddade upp dem i HD skulle det ta 45 år, 27 dygn och 18 minuter. Och skulle jag skicka stora filer, som t.ex stora bilder till företag eller tidningar så kunde de ta en hel dag innan alla var uppladdade.
Med andra ord, att driva en blogg i Grundtjärn har av och till varit riktigt frustrerande och tidskrävande.

Jag har ändå vant mig vid att inte kunna titta på Youtube, filmer osv. Det laddar alldeles för mycket och slutar oftast i att man blir irriterad. En stor del av internet har jag liksom inte kunnat utnyttja alls.

Och telefontäckningen här har varit ännu värre. Jag har en plats i mitt hus där jag har täckning, om det inte regnar eller är väldigt mulet så klart. I köksfönstret. Fett-avtryck från min näsa och panna täcker nästan hela mitt köksfönster för det mesta. Det räcker nämligen inte att stå VID fönstret. Man måste trycka sig upp mot fönstret. Att stå där och snacka i telefon gör att jag helst inte pratar i telefon överhuvudtaget. Riktigt viktiga samtal måste jag alltid ta ute på ängen. Då går jag där med telefonen i skyn för att leta upp en bra plats där det i alla fall är ”en plupp av fem”, om ni förstår.
Att jag är svår att nå har blivit en del av min personlighet. Man ringer inte mig om man vill nå mig. Så är det bara.

Men så hände ju det som jag aldrig vågade tro skulle hända. En mast sattes upp här i skogen och nu har vi tillgång till snabbt internet och telefontäckning. Det var på tiden!
I början av oktober skaffade jag den nya tele2-routern. Jag köpte så jag har hastigheten 20 mbit/sekund, och 30 GB surfmängd i månaden. Kunde tyvärr inte fixa bra telefontäckning än då jag har Telia (som var det enda som funkade innan masten sattes upp) och är bunden i ett år till innan jag kan byta till Tele 2. Men det är bara att hålla ut.

Men ÅHH! Ni anar inte känslan när jag satte igång mitt nya internet och plötsligt fick uppleva internet i en helt ny dimension. De senaste två veckorna har det varit alldeles underbart att vara ute på nätet. Att blogga går superfort! En bild laddas upp på en sekund istället för flera minuter. Jag kan ladda upp videobloggar på några minuter och titta på Youtube, serier och ja ALLT. Det har verkligen varit så underbart fantastiskt.

Nu har halva månaden gått och i morse när jag skulle kolla mailen så hade jag plötsligt inget internet längre. ”Du har uppnått din begränsade surfmängd. Klicka här för att köpa mer”. Haha. VA?! Förut hade jag 25 GB och hade aldrig några problem. Nu har jag 30 GB i månaden och bara efter halva månaden har jag gjort slut på det.

Snacka om att jag vant mig fort att kunna använda mer av internet. Jag har tittat på serier varje kväll innan jag lägger mig. Det är supermysigt ju! Jag har ju ingen TV men plötsligt fick jag lite TV-känsla hemma. Somna till en film eller surfa runt på Youtube. Det rann iväg fort tyvärr. Nu har jag inget internet hemma resten av månaden, om jag inte lägger till några GB. Jag får skylla mig själv som slösat så. Men, jag ångrar ingenting 😉 Jag har verkligen utnyttjat det på bästa sätt!
Sitter hos mamma just nu och lånar hennes internet. Det går ju det med, men snacka om att man är beroende av internet. Känns så tydligt att något fattas hemma nu. Kommer antagligen fylla på med några GB så jag i alla fall kan kolla mailen och skriva blogginlägg hemifrån.

Tänk vad fort man vänjer sig med bekvämligheter!

100802