Åh tänk att det kom snö ändå, alldeles lagom till jul. Jag blev så glad när jag gick ut i natt för att skaka de sista mattorna och fick syn på de stora flingorna som sakta dinglade ner. När jag städat klart gick jag ut med Nanook en stund och satte mig på sparken och drack varm glögg.
Huset är städat, granen är klädd, snön faller och jag välkomnar julen ute i natten med en kopp varm glögg. Bättre kan jag knappast ha det.
Allt blir så vackert i nysnö!
Julkänslor <3
Nu var det ett dygn sedan jag kom hem från Italien och det känns fortfarande ganska konstigt när jag tänker på att jag alldeles nyss var på paradisön Elba och snorklade i vattnet. När jag tänker tillbaks på veckan som varit så känns det som jag upplever det på nytt. Alla minnen är fortfarande så klara att jag minns varenda detalj. Jag kan fortfarande känna alla dofterna, känna värmen och hettan i luften och höra ljudet av fläkten i taket som gick på högvarv hela nätterna. Syrsorna i natten och vågorna som slog mot stranden. Allt är så nära, och ändå så långt bort.
Den här semester var verkligen den bästa någonsin och jag hade aldrig vågat drömma om att den skulle bli så bra. Allt var perfekt. Platsen, hotellet, ön, naturen, värmen. Ja allt. Och inte minst att få dela den här resan min underbara vän Mathias. Jag tror det var det som gjorde att det blev det där lilla extra. Vi är så otroligt lika när det gäller så mycket så att resa ihop gick lätt som en plätt. Vi har aldrig behövt tjafsa eller ens diskutera kring vad vi vill göra. Vi har hela tiden haft samma känsla kring hur vi vill lägga upp dagarna. Vi blir hungriga på samma tider, trötta på samma tider. Vi har ibland gjort olika saker och sedan mötts upp lite senare, så vi fått det där utrymmet som vi båda behöver för att må bra. Så det har varit så lätt att göra det här tillsammans. Det känns så fint att jag inte varit ensam om alla de här upplevelserna, utan att jag faktiskt fått dela allt det här vackra med en annan människa.
Även om jag redan visat er massor med bilder under veckan i Elba så har jag fortfarande massa fler bilder som jag vill visa er. Så nu kommer det där bildbomb-inlägget som jag lovade er tidigare! Enjoy ♥
Här är stranden nedanför hotellet där vi badade allra mest. En helt fantastisk liten strand med allt man kan önska. Vacker botten att snorkla och dyka i, och stenar istället för sand. Och grönt, klart vatten.
Men vi åkte ut med bilen varje dag och upptäckte nya ställen också. Ibland åkte vi till stan och ibland åkte vi och letade upp nya små stränder längs kustkanten. Den här vackra platsen heter Crocetta och det var helt underbart här! Man kunde hitta sin alldeles egna lilla “stenstrand” utan folk.
Vy över Crocetta.
Det är något med Italienska hus som jag tycker har en märklig tendens till att se fula och fina ut på samma gång.
I Marciana Marina och går längs de smala gatorna. Här var det väldigt vackert tycker jag!
Som jag nämnde tidigare så åkte vi upp med en linbana till Elbas högsta punkt, Monte Capanne. Det var en slags linbana med små burar där det högst fick plats två personer. Resan upp till toppen gick på ca 20 minuter.
Såhär kul tyckte jag resan med linbanan var. Jag var rädd redan innan jag satte mig i buren och hade strängt bestämt mig för att Mathias skulle få åka upp själv. Men då jag är så himla lättpåverkad så slutade med att jag ändå stod i den där buren på väg upp mot toppen. Det var stundtals ganska otäckt men samtidigt väldigt vackert! Är glad att jag gjorde det!
Uppe på toppen! Det var en obeskrivligt skön känsla att kliva ur buren och sedan uppleva den här vyn. Det var så stilla och tyst där uppe. Helt magiskt! Det här fotot tog Mathias på mig, och jag tycker det så tydlig visar känslan som var där uppe på toppen.
Man kunde se nästan hela Elba härifrån. Mäktigt.
Friiiiiiii!! Också fotat av Mathias.
När vi sedan kom tillbaks till hotellet och gick ner till stranden så förstod vi äntligen vad den där högsta toppen längst bort på berget var för något; Monte Capanne där vi just varit. Kändes häftigt att få se det från två olika perspektiv.
Porteferraio var staden som låg närmast Viticcio där vi bodde, så vi åkte ibland dit på kvällarna och åt på någon restaurang. En vacker hamnstad!
Tror aldrig jag badat så mycket som jag gjort under denna veckan. Det var så varmt i vattnet att jag aldrig började frysa, för annars har jag väldigt lätt att bli kall. Men här kunde man bada i timmar utan att frysa. Till och med när solen gått ner.
De fanns de mest fantastiska färger på stenarna i vattnet! Jag har aldrig varit med om maken!
Jag kunde ibland ägna timmar åt att bara dyka efter vackra stenar och samla i påsar.
Haha Mathias den stackarn fick bli försöksperson i min alldeles egna “Sten-chackra-healing”. Det tog mig mycket tid att samla ihop stenarna i alla olika färger, så jag ville ju göra något vackert av det sedan och då tyckte jag att ett konstverk på Mathias skulle bli alldeles utmärkt. Haha han är så snäll, det är nog inte många som skulle gå med på att ligga helt stilla så länge med stenar på sig mitt ibland alla strandfolk. Men visst blev det fint? 😉
Och det här är ett annat stenkonstverk som jag gjorde, som jag döpte till “Fifty shades of grey”. Japp, räkna stenarna 😀
Älskar att dyka!! Vilken frihet det är.
Ingenstans utan våra cyklop 😀
En vacker kväll vid ett berg längs Sansone beach. Solnedgångarna på Elba var utan tvekan de vackraste jag någonsin sett.
Vi spenderade mycket tid med att fota på kvällarna. Mathias tar otroligt fina bilder, och han har laddat upp några på sin instagram @semborg, så gå gärna in och kika där om ni vill se bilder från hans perspektiv 🙂
Elba by night 🙂
Den här känslan, att ligga i det klargröna vattnet längs stranden och gunga med i vågornas rytm, och känna solen mot ansiktet. Obeskrivligt. Fotat av Mathias.
Underbara, älskade Elba. Minnen för livet har jag fått under dessa dagar. Lycka ♥
Vilken fantastisk kväll jag hade igår på vernissagen! Kände mig alldeles varm i hjärtat efter alla möten med fina människor som kommit dit. Både familj, släkt, vänner och en massa andra. Hade aldrig väntat mig att det skulle komma så mycket folk!
Känner mig så nöjd och glad. Och en liten känsla av lättnad också. Det har varit intensiva dagar med att fixa och greja inför vernissagen. Så nu kan jag pusta ut lite.
Jag kände mig så lycklig när jag gick omkring där och minglade med ett glas cider. Jag har drömt om en utställning så länge. Det har varit en av mina stora drömmar och mål. Så jag kände en pirrig glädje när jag gick omkring där i den miljön. Att bara få befinna sig i den situationen som jag bara haft i mina tankar innan. Det kändes så fint.
Jag har också lärt mig väldigt mycket! Om hur det funkar att ha en utställning och vad jag bör tänka på tills nästa gång. För ja, jag drömmer redan om min nästa utställning. Och den ska va mycket större! Jag ser framför mig hur jag har en stor, stor lokal helt för mig själv där jag får dela in rum med olika teman. Där jag får inreda precis som jag vill och skapa en helt egen värld. Med både fotografier, målningar, digital konst och skulpturer. Med musik, filmer och annat som ska väcka känslor hos människor. En utställning som jag jobbar med i minst ett halvår eller år innan. Allt ska vara uttänkt i minsta detalj. Alla som kommer in ska sugas in i min värld och fyllas av känslor och bli berörda i hjärtat. På ett bra sätt. Åhhh…det konstiga är att jag verkligen ser allt framför mig. Har tusen idéer redan. Det enda svåra är hitta vart det skulle vara någonstans och vart jag skulle få den möjligheten. Ett stort konstgalleri någonstans. Låter helt omöjligt kanske. Men om det är något jag lärt mig under åren jag bott här, så är det att inget är omöjligt. Jag flyttade hit utan pengar, jobb eller någon plan, till en stuga utan varmvatten, dusch eller värmesystem. Och nu har jag fått ha min allra första utställning! Så ja, jag vågar lita på att jag någon dag kommer kunna göra verklighet av den drömmen, precis som den här drömmen blev verklighet ♥
Tack alla som kom på vernissagen, och tack alla ni andra som följer mig här via bloggen. Här kommer lite bilder så ni får “vara med” på vernissagen också! Och självklart, tack till Sollefteå Konstförening som gav mig chansen att få ställa ut! Den här dagen betydde mycket för mig.
Jag hade som ett eget litet rum i lokalen där jag ställde ut mina verk. Här är en av hörnorna där. Bilden togs några minuter innan vernissagen öppnade.
Lokalen var ganska liten så vi alla fick verkligen göra allt för att få plats med allt. Jag fick klumpa ihop tavlorna i fyra såhär. Kanske inte optimalt för en utställning men jag tror det såg ganska bra ut ändå. Fick ta bort några tavlor som jag ville ha med också, men förhoppningsvis finns mer plats nästa gång 😉 Är ändå tacksam att jag fick ett helt rum med fyra väggar att hänga upp allt på.
Vernissagen i full gång!
Jag hade knappt tid att fota något själv och fick inte så mycket bilder under vernissagen när det var som mest folk, men en snäll bloggläsare var där och fotade några bilder som jag fick använda här!
Foto: Christer Torgrimsson
Här står jag och min mamma och pratar med underbara Hervor Sjödin som är fru till Nicke sjödin. Om ni inte vet vem han var så kan ni läsa mitt inlägg här som jag skrev när jag bildtolkat en av hans dikter. 2013 vann jag Nicke Sjödins stipendie, och jag har så fina minnen från den galakvällen. Hela familjen Sjödin är fantastiska människor och betyder mycket för Sollefteå. Så jag blev alldeles varm i hjärtat när Hervor kom till vernissagen. Foto: Christer Torgrimsson
Den här härliga tjejen som heter Sofia kom och förgyllde kvällen. Hon var från Stockholm och har tagit bilen med sin hund och katt och åkt ut på en roadtrip i Norrland. Bara sådär! Utan någon plan. Så himla underbart! Hon har läst min blogg ett bra tag och befann sig nu i Sollefteå så hon kom på vernissagen. Dessutom köpte hon en tavla av mig. Eftersom hon inte var ifrån trakten så fick hon ta med sig den direkt. Jag hade ju inget att slå in den i men hon tyckte inte det gjorde något, så hon tog den precis som den var. Det såg så fint ut när hon gick iväg med tavlan under armen. Så inspirerande människa <3
Här står jag med Katarina Norström och Anneli Nowén som jag har utställning med. Anita Berg som också är med i utställningen fattas tyvärr på bilden.
Glada och nöjda efter en superfin kväll!
Det var en lång men rolig dag igår med inspelning. Tog några bilder så ni skulle få följa med lite och se vad vi gjort.
Nu kommer de strax hit igen för att filma en dag till. Det känns mycket bättre nu när jag sovit i natt, till skillnad från de tidigare två nätterna. Nu är pigg och redo för en ny dag!
Det var några som frågade när den här dokumentärserien kommer visas, och jag vet inte exakt. Men vad jag hört kan det bli någon gång till hösten. Jag lovar självklart att hojta till om det på bloggen så fort jag vet när det blir! : )
Hoppas ni får en underbar torsdag allihopa ♥
Här har vi Peter som är inslagsproducent och filmaren Kalle! Supertrevliga!
Här satt jag och intervjuades en lång stund igår. Min mage kurrade så högt att det förstörde ljudinspelningen några gånger hahaha. PINSAMT?! Så himla typiskt mig att min mage börjar kurra högt som en råmande ko i en sådan situation när man absolut inte vill det.
När intervjun var klar åkte vi istället ut i skogen. Härligt!
Det blev en fin kväll igår. Då var vi ute och filmade jättefina scener i kvällssolen. Ser verkligen fram emot att se dom sen!
Hej på er!
Befinner mig i Finland just nu och tänkte bara att jag snabbt skulle slänga upp ett litet blogginlägg för att hålla er uppdaterade om mina dagar här! 🙂
Idag har jag varit och föreläst på Campus Allegro i Jakobstad för studerande bildkonstnärer. Jag var supernervös men det var väldigt roligt och lärorikt! Det var sååå fint där inne. En sådan där miljö som jag trivs i. En gigantiskt fotostudio, ateljeér och coola rum. Jag kände att om jag någonsin skulle få för mig att plugga så skulle jag vilja göra det typ där 🙂
Resten av dagen tog Mikaela Smediga (som jag bor hos just nu) med mig ner till havet och skogen. Det känns kul att jag får lite extra tid att se mig om lite här i Finland denna gången. Det är väldigt vackert nere vid havet!
I morgon är det föreläsning med mig och Lars Losvik på Juthbacka och det ska bli superkul! Så i kväll ska jag sätta mig och göra klart lite förberedelser. Det blir en lite längre föreläsning i morgon så det ska bli spännande.
Nu vet ni lite vad jag har för mig här borta i Mumindalen! Hoppas allt är bra med er!
Hör av mig snart igen! Kram ♥
En bild från föreläsningen på Campus Allegro idag.
Coola studenter ♥
Snygg skola! ♥
Tycker det var lite roligt att jag höll min föreläsningen under solförmörkelsen. Det var fortfarande lite kvar när jag kom ut och det märktes på ljuset. Som jag önskar att jag hade haft min systemkamera just då.
Nere vid havet
Det blåste kallt och friskt.
På stranden fanns så underbart len sand. Fick inte nog av den.
Vilken fantastisk kväll jag hade igår på Företagargalan 2015 i Örnsköldsvik. Är så glad att jag fick vara med! Jag halkade verkligen in på ett bananskal. Markus hörde av sig om en biljett som var över och bjöd mig på den om jag ville följa med (Ni kanske märkt att jag har väldigt många snälla och grymma grannar i Myckelgensjö). Och självklart ville jag det! Även om jag hade väldigt lite tid på mig innan vi skulle fara. Men så brukar det för det mesta vara i mitt liv. Snabba ryck haha!
Det var verkligen gala-stämning där. Det var första gången jag var på en sådan. Med mingel, tre rätters middag, prisutdelning och uppträdande. Så jag hade en superrolig kväll och fick träffa så mycket underbara människor! ♥
Här kommer lite bilder från kvällen!
Jag åkte till Myckelgensjö där jag mötte upp med Markus! Sedan åkte vi i hans dunder-bil till Örnsköldsvik. MEN strax efter denna bilden togs hände något riktigt otäckt!
En mötande lastbil med släp höll på att köra av vägen. Hela släpet var i diket och vi trodde att den skulle köra av helt. Precis när vi möter den kommer den upp på vägen igen, rakt emot oss och vi är en halv sekund från att krocka med den! Jag bara skrek av panik och har aldrig känt mig så nära döden som då!
Jag blev helt chockad efteråt! Jag har en väldig respekt för lastbilar, timmerbilar osv, och ryser nästan alltid när jag kör förbi sådana. Jag ogillar att köra bil på trafikerade vägar överhuvudtaget (bortglömda grusvägar är mer i min smak), eftersom det inte spelar någon roll hur regelrätt och lugnt man kör då man aldrig kan styra över hur den man möter kör. En trafikolycka orsakas ju sällan av båda trafikanter samtidigt.
När största paniken lagt sig var jag glad över att mitt liv på jorden inte var över än! Redo för galakväll…haha.
Framme i Örnsköldsvik. Galan skulle hålla till i Fjällräven Center.
Mingel! 🙂
Jag fastnade på en mingelbild! Foto: Allehanda
Och här har vi fotografen och journalisten från Allehanda som uppdaterade med bilder och händelser från kvällen.
Inne på dass och tar en “Kvällens-outfit-selfie”. Det är ju sällan jag är finklädd på mina outfit bilder. Haha och så tänkte jag “Hoppas ingen på bloggen märker att jag haft den här klänningen varje gång jag ska på något finare event“. Men sen tänkte jag “Skit samma, vad spelar det för roll“. Den här klänningen har jag alltid på mig när jag ska vara fin. Typ på min brors bröllop, eller när jag vann Nicke sjödin priset. Och ändå är det inte ens min klänning. Det är min mammas. Att min årliga budget för inköp av kläder ligger på ca 0 kr är inget att hymla med. Som tur är gör jag mig fin så sällan att det alltid känns som en ny klänning när jag sätter på mig den! haha 🙂
Mycket folk! Foto: Allehanda
Verkligen en känsla av gala! Så fint! Foto: Allehanda
God mat bjöds det på!
Bästa sällskapet! Markus från Myckelgensjö och Ann-Catrin från Bredbyn! Efter galan samåkte vi hem till våra byar!
Alcazar uppträdde! Vilket drag det blev!
Jag står framme med kameran i högsta hugg såklart. Foto: Allehanda
Sedan vart det dans! Wohooo!!
Jag satt vid bästa bordet! Med bästa och gladaste människorna!
Markus bjöd upp till dans! Trots att han har diskbråck och förfärliga smärtor i ryggen dansade vi någon minut mellan borden. Det var jätteroligt 😀
Min blick var naturligtvis riktad på fötterna under hela dansen för att försöka hänga med så gott jag kunde. Jag har dansat salsa i många år men när det kommer till bugg och foxtrot måste jag koncentrera mig tills jag kommer in i rytmen. Det kan ta länge 😀
När själva galan var slut spenderades resten av kvällen/natten i guldbaren.
Klockan halv två på natten var det dags att åka hemåt. Jag, Markus och Ann-Catrin. Vi bestämde innan att jag skulle köra hem efter galan. Något nervös var jag att köra den där megastora dunderbilen.
Men det gick bra! Jag kände mig som en kung bakom ratten. Och knappt någon trafik så sent på natten så det kunde inte vart bättre.
Men TACK underbara ni för era tips om D-vitamin! Jag visste inte att det ändå är så många som äter det under vintern. Nu blev jag jättepepp på detta och ska så fort som möjligt börja äta D-vitamin. Jag tror säkert att det kan påverka positivt och göra att jag känner mig piggare under den solfattiga tiden på året.
Det konstiga är att jag blir som mest trött och hängig under månaderna februari, mars och april. De är definitivt de månaderna under året som jag minst tycker om. Fast de flesta norrlänningar brukar leva upp som mest då. Pimpla på isen, åka skoter, sola i snön! Tjoho! Men då brukar jag ofta känna mig ganska nöjd med vintern och längta efter den riktiga våren, solen och värmen. Det är ljusare dagar men solen är ändå inte tillräckligt stark för att ge någon större effekt. Så jag brukar faktiskt må bättre i november/december konstigt nog. Men jag tror det är för att det då inte gått så långt tid sedan det faktiskt var soligt och varmt. Men i februari och mars så har det nästan gått ett halvår utan riktig sol och då börjar kroppen känna av det. Det är bara min teori!
I alla fall, tusen tack för tipsen. Ni är bäst! ♥
Här kommer några bilder tagna just nu i stunden.
De här blickarna får jag av djuren när jag suttit och jobbat för länge. (Titta inte på mitt smutsiga golv. Min dammsugare har varit trasig i tre månader nu vilket betyder att jag måste låna min mammas dammsugare och det sker inte så regelbundet)
