Färder genom natten

samarbete3Det var snart en månad sedan nu som jag lämnade ”rymdstenen”, eller Santa Fe’n som den egentligen heter, efter vår fantastiska resa norrut. Ett fotosamarbete med Hyundai som egentligen var menat för bara en månad. Men till min stora glädje blev de så nöjda att de ville fortsätta samarbetet med mig som fotograf och influencer, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Så även om tiden med rymdstenen i början av juli var över, så fick jag istället med mig en annan bil hem, som jag nu kört och fotat i snart en månad. En blå Hyundai i30.
Eller den ”blå draken” som jag kallar den. Gissar att varenda bil kommer få ett smeknamn framöver. Men det bara blir så, av första intrycken och känslan som jag får.
072815Om någon hade sagt till mig för några år sedan att jag vid sidan om allt annat jag gör också skulle fota bilar, så skulle jag skakat på huvudet. Jag som inte ens tycker om att fota saker/produktbilder/studiobilder/människor. Att ens fota något på beställning brukar få mig att tappa lusten direkt. Att behöva prestera något och känna press på att göra någon annan nöjd, det får min kreativitet att försvinna på en sekund.
Men när jag först fick frågan om samarbetet med Hyundai och Santa Fe´n, så kändes det bra. Jag fick fria händer och de hade inga krav på hur bilderna skulle se ut. Och någonstans så visste jag att de antagligen inte ville ha ”vanliga” snygga, rena produktbilder, för i så fall skulle de anlitat en annan fotograf. Så jag kände mig säker av tanken på att de nog ville ha bilbilder med en touch av Jonna, och därför kändes det plötsligt väldigt roligt. Som något nytt och spännande.
072811Jag gillade utamningen på något vis, och mitt i allt så upptäckte jag hur roligt det var att försöka få ett sådant modernt och tekniskt objekt att smälta in i naturen. Att få den att passa in bland allt det andra. Jag kunde ägna timmar åt att bara försöka hitta rätt vinklar, ljus och reflektioner. Så i Norrbotten trädde en ny dimension fram inom mitt fotograferande, och därför känns det nu så roligt att få fortsätta utveckla det. Att varje månad leverera ett antal bilder till Hyundai känns som en extra krydda till allt annat. En rolig utmaning.
Det bästa är nog att det smälter in så mycket i det jag gör ändå. Jag tar ju för det mesta bilen med mig när jag ska ut och fota, så den är ju med på alla mina äventyr. Dag som natt. Därför tänkte jag nu visa lite bilder från våra små äventyr under månaden som varit.
072810Förutom att den här bilen är väldigt smidig och lättsam så är den också väldigt bränslesnål. Något jag tyckte var bra nu under sommaren då blir väldigt mycket bilkörning. Speciellt under sommaren så kör jag mycket bil. Inte så långa turer, men många små korta turer. Ofta på kvällar och nätter när ljuset och dimmorna lockar ut mig med kameran för att leta upp de rätta platserna att fota på. Även om jag egentligen inte kör så långt hemifrån så kan ändå milen dra iväg fort.
Som jag skrivit många gånger tidigare, så är det bland det bästa jag vet. Att packa kameraväskan och en termos med kaffe och sedan ge mig ut med bilen och köra ut på ensliga skogsvägar. Hitta nya spännande vägar jag aldrig kört på och upptäcka nya platser. Det är något så obeskrivligt mysigt med just de stunderna.

Om jag har riktigt tur så får jag också köra hem i gryningen igen med kameran fullproppad av bilder jag tagit i naturen under natten. Den känslan är också helt oslagbar. Att känna sig sådär lite trött och nöjd och med vetskapen att några riktiga guldklimpar till foton finns fångade på minneskortet.
072801Till skillnad från tidigare så kan jag nu också dela sådana mysiga stunder med min andra hälft. Aldrig hade jag vågat hoppats på att Johan också skulle älska att spontant åka ut med bilen på kvällarna och bara upptäcka nya platser. Några kvällar denna månaden har vi packat lite gott att äta och gett oss ut på skogsvägarna. Den här kvällen skulle vi åka till ett ställe som heter ”Mobodarna” och som är en gammal fäbodvall som ligger i Oringsjö naturreservat bara några mil från Grundtjärn. Först körde vi upp på en gammal grusväg upp till en höjd för att se solnedgången.
Ja, vi var ganska sent ute.
072802Jag trodde att jag visste vägen dit men råkade ta en väldig omväg. Men vi stannade till på en massa vackra platser och jag fick gå loss med kameran.
072804
072803
072805Och det var när vi kom till denna platsen kring midnatt, som jag insåg att det fanns en mening med att jag körde fel. Jag tappade nästan andan när vi gick genom en liten skogsstig och sedan kom fram till detta. Som om naturen just skapat den vackraste tavla. Allting var så magiskt vackert.
072806Det kändes nästan lite trolskt att få se hur svanen med sin lilla bebis simmade där i dimman.
072807072809Vi stannade länge vid denna plats och bara betraktade naturens skådespel. Jag var så tacksam att jag kört fel så jag fick uppleva denna stund.
072808Efter att ha kört fel några ytterligare gånger och kört förbi infarten till Mobodarna hade det mörknat ute när vi väl kom fram. Eller, det var egentligen inte mörkt, men eftersom det var en bit att gå igenom skogen kände vi att det var tillräckligt mörkt för att skjuta på det till en annan kväll. Men det gjorde inget alls. Vi fick uppleva så mycket fint på vägen dit, och nu har vi fortfarande Mobodarna kvar att se.
072812På grusvägen hemma i Grundtjärn. Jag gjorde mig redo för att ge mig ut i natten och fota. Det hade varit en regnig kväll och molnen höll precis på att spricka upp. Om det har regnat på kvällen så brukar det alltid bli väldigt mycket dimma på natten, så därför brukar jag ofta ge mig ut med kameran då. Jag älskar dimma. Det kan förvandla vilken plats som helst till en helt annan.
072814

Dimman gör också att ljuset från bilen sprider sig på ett så mjukt sätt. Hela den natten kändes sådär mystiskt vacker. Jag åkte omkring och lyssnade på musik och stannade till på några platser för att fota. Det var dock fasligt mycket mygg ute den natten. Det brukar bli så när det är fuktigt ute. Därför njöt jag mest av att uppleva natten genom bilrutan och se hur de dimmiga skogarna bredde ut sig intill grusvägen.
072816072817Och den här natten kommer jag såklart aldrig glömma. När vi firade vår förlovning ♥ Självklart var bilen med på ett hörn där med, eftersom vi med den tog oss ut i naturen till en plats vi tycker mycket om. Vi hade varit ute under natten och fotat och filmat, och blivit illa bitna av alla miljoner mygg. Speciellt Johan som på något vis lyckas dra åt sig mycket mer mygg än jag själv.
Solen hade gått upp och vi var lite trötta efter natten, och skulle precis sätta oss i bilen och köra hemåt.
Vänta lite! Jag måste bara fota bilen i detta ljuset!”, sa jag och sprang iväg med kameran och ställde upp den på stativet.
072819Jag minns inte varför men vi fick ett skrattanfall åt allt möjligt under denna stunden. Antagligen var vi så trötta efter natten att allt blev roligt. Eller så var vi bara så väldigt lyckliga och glada åt allt vi fått vara med om, och för den vackra, vackra morgonen som lyste upp som guld.
072820Jag fick i alla fall fotat några bilder på bilen i det vackra morgonljuset, och det var ju en bonus efter den fantastiska natten med alla bilder som togs för att föreviga vår förlovning.
072822Sen körde vi hemåt i soluppgången. Med den där underbara känslan av lättnad och lycka. Trötta och nöjda, efter ännu en magisk natt ute i naturen. Och jag visste, att i kameran hade jag massvis med bilder jag snart skulle få dela med er.

Nu väntar en ny månad med nya äventyr. Ser fram emot att se vad som väntar härnäst ♥

En resa genom en sagovärld

Kylan håller fortfarande i sig och det är kämpigt med att behålla värmen. Det blir flera lass skottkärror varje dag som ska köras in och när det är såhär kallt sover jag på en madrass framför kaminen så jag kan hålla elden vid liv hela nätterna. Sömnen blir inte lika djup och det är kämpigt med att behålla värmen, men det är ändå så värt det. När jag sedan får komma ut i naturen och se rimfrosten, isen och dimman så kan jag inget annat än älska denna rysliga kyla. Även idag var det så vackert ute att inga ord kan beskriva riktigt. Jag hade en ganska stressig dag egentligen, och skulle försöka hinna in till Junsele (3 mil) för att posta paket och hämta paket innan klockan 13. Med den bitiga kylan så tar allt lite mer tid. Speciellt också när vägen dit var så vacker att jag var tvungen att stanna titt som tätt för att gå ut och fota.

Nu kommer en drös med bilder från bilresan idag. Det var -25 grader ute. Brrrr!
Vill passa på att önska er en underbar helg också ♥

winter sweden - jonna jinton

Ibland kommer sådana där dagar när naturen skapar scener som känns som hämtade ur en romantisk film. Herregud alltså. Den här platsen stannade jag på tills jag nästan höll på att förfrysa mina fötter. Jag var inte riktigt klädd för att vara ute och fota i den kylan.
011501

Ljuset var som kommen från en annan värld. Samtidigt dansade dimman över vattnet och isen. Åh. Januari-magi när den är som bäst!
011502011506

Jag stötte på renar lite här och där, och var ju naturligtvis tvungen att ge mig ut för att fota dom också. Det är något med renar som jag älskar. De bär något magiskt över sig. När jag gick ut ur bilen sprang de först iväg men jag brukar sjunga och ropa för dom och då stannar de för att lyssna. Då blir det bli lättare att få bra bilder. De är väldigt nyfikna själar.

reindeer - jonna jinton011509

Jag tycker att jag valt en vacker plats på jorden att bo på. När jag tittar ut över vidderna känner jag bara en sådan stark kärlek till denna plats och till naturen runt omkring.
011507

Jag frös så mycket bitvis att jag var tvungen att stanna och låta motorn gå så jag kunde ta av mig skorna och trycka fötterna mot fläktarna så att de skulle tina upp igen.

011508

011510 011511

När jag äntligen kom fram till Junsele var jag 40 minuter försenad och borde missat postgången. Men jag hade en himla tur att posten var försenad så mina paket kom iväg i sista sekund. Jag pustade ut. Sedan insåg jag att jag inte hade ätit någon frukost så jag köpte mig en chokladkaka och åt upp halva den på säkert 5 minuter.

Så med munnen full av choklad körde jag sedan hem mot Grundtjärn igen med en pirrande fredagskänsla i magen.

Genom livets berg och dalbana

Jag tycker det är något obeskrivligt fint över människor som kan känna med andra, och som kan glädjas åt när någon är glad, och tvärtom. Det är en av de sakerna jag älskar med att blogga. För jag känner på riktigt att ni läsare bryr er. I motgångar och medgångar så känner jag alltid att det är så himla många som hoppas och hejar. Som tröstar, som peppar. Som förstår och som sprider glädje. Det är bara så fint att jag blir rörd. Så jag ville egentligen bara klämma in ett litet tack här. Tack, för att ni följer mig genom livets berg och dalbana ♥

Jag tänkte att jag skulle skriva och påminna om dokumentärserien om mig i två delar som finns på SVT-play. Många av er har säkert sett den redan men det kommer ju ständigt nya läsare och de som inte läst bloggen på ett tag. Så, om ni inte sett den redan så finns första avsnittet HÄR, och andra avsnittet hittar ni på samma länk. 
55.Beauty of life - L

Jag har ägnat hela dagen åt att ladda upp produkter och bilder på webshopen. Har laddat upp 300 bilder nu, och ändå har jag över det dubbla kvar. Det blir en lång kväll framför datorn. Tur att det finns kaffe! 😀

Hoppas att ni haft en fantastisk dag och att ni får en härlig kväll! Kramar ♥

En trogen vän genom åren

I ur och skur finns han där. Den där håriga följeslagaren som alltid vaknar på morgonen och är glad och nyfiken på dagen som väntar. Hans glädje smittar av sig, och hur irriterad jag än kan bli på honom ibland så blir han aldrig irriterad på mig. Hundar är fantastiska djur. De ger verkligen ovillkorlig kärlek. Ett liv med hund berikar så mycket! Kan inte ens tänka mig hur det hade varit att bo här utan min Nanook.

Liten

Liten

Och stor :)

Och stor 🙂