Så vackert att det gör ont

Jag har haft en himla tur som fått uppleva en alldeles magisk vinter mitt i allt jobbigt som hänt. Det är i naturen jag hämtar kraft, energi och inspiration, och förra veckan behövde jag det mer än någonsin. De senaste två veckorna har varit väldigt kyliga. Över -25 grader den mesta tiden. Som vanligt har det varit kämpigt med värmen inomhus, men det har jag knappt tänkt på, eftersom det ute har varit ett magiskt vinterland.

Varje dag har jag klätt mig riktigt varmt för att gå ut och andas in lite iskall vinterluft och uppleva naturen i rimfrost. Det har verkligen betytt så mycket för mig att få vara omgiven av allt det här vackra. Ibland har jag nästan tappat andan när jag tittat mig omkring. Det är så vackert att det nästan gör ont.

012820
012707012702012710012706012703012709012711012705
012704012719

Att våga sätta värde på det man gör

Jag känner att jag bara måste ventilera mig om en sak som jag stör mig fruktansvärt mycket på. Jag kan tänka mig också att det inte bara berör mig, utan kanske är något som många råkar ut för som jobbar inom något kreativt eller driver eget företag.

011802
I 9/10 jobbförfrågningar jag får (det kan handla om allt från fotojobb/samarbeten/utställningar/köp av bilder/föreläsningar osv)
så låter det alltid på samma sätt. Någon hör av sig, oftast via mail, och är väldigt intresserad av något slags samarbete eller att jag ska utföra ett jobb åt dom på något sätt. Jag blir alltid jätteglad såklart, TILLS jag läser raden ”Tyvärr har vi ju väldigt liten budget till det här…

Det slår aldrig fel. Jag har på sista tiden börjat undra om det bara är jag som alltid får jobbförfrågningar från företag eller personer som inte har råd att betala mig det som de egentligen tycker att det är värt. För jag förutsätter att anledningen till att de nämner att de har liten budget är för att de själva inser att de inte kommer ha råd att betala mig det som jag kommer att behöva för att tjäna på det tillräckligt för att det ska kännas bra.

Jag tror absolut att det har att göra med vad man jobbar med. Och eftersom kreativa och konstnärliga yrken av olika slag aldrig riktigt fått den status jag tycker att det förtjänar så är det liksom helt okej för folk att vilja ha produkten eller jobbet mycket billigare.

Tänk om jag skulle gå till affären och lägga upp varorna på bandet och säga till kassörskan ”Jag vill köpa det här, men min budget är tyvärr för liten för det, men det kanske går att ordna ändå?” Eller leja en snickare för att renovera köket och  först säga ”Jag kommer inte ha råd att betala det som jobbet är värt, men du kanske ändå kan känna att det gynnar dig på något sätt?”

012404
Jag menar inte att peka ut någon med detta, eftersom jag förstår att ingen egentligen menar något illa med det. Att någon vill att jag ska göra ett jobb är ju egentligen smickrande i sig och gör mig väldigt glad, även om de själva tycker att de inte har den tillräckliga budgeten för det. Jag önskar bara att det här ska lyftas fram lite mer. Att man inte ska behöva sänka sig prismässigt bara för att man driver eget företag eller jobbar med något som inte tycks ha riktigt ”fasta” priser.

Just i år så har jag bestämt mig för att vara mycket mer noggrann med vad jag lägger min tid på. Allt för många gånger så har jag satt mig i situationer eller tackat ja till olika saker som i slutändan inte gett mig någonting. Det här året ska jag få lite mer skinn på näsan och våga välja det som känns bra, och inte bara tacka ja till första bästa i hopp om att få in några slantar. Det här året vill jag lära mig sätta värde på det jag gör, och inte sänka mig för att vara snäll mot någon annan eller för att jag tror att det ska gynna mig på något mirakulöst sätt i slutändan. Jag har insett att det inte funkar i längden. Och det är helt upp till mig att förändra det.

Underbaraclara har skrivit ett jättebra inlägg som ni kan läsa HÄR, om hur man ska ta betalt som egen företagare. Jag har läst det många gånger, men som jag nu verkligen vill ta till mig på riktigt. Jag har alltid tyckt det varit svårt att kombinera mitt jobb med att ta betalt, något som man tycker borde vara det mest självklara. Men det är svårt, och det kommer jag nog alltid tycka oavsett. Men att våga sätta rätt värde på det man gör tror jag är en väldigt bra grund, och där ska jag börja nu.

Är det någon som känner igen sig i detta eller har några tankar och erfarenheter att dela med sig av? Varför är det såhär? Och kanske är ni några som också känner att ni skulle behöva sätta mer värde på det ni gör! ♥

Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer

I början av sommaren brukar jag alltid vilja att tiden ska stanna, och jag nästan räds inför att sommaren och de ljusa nätterna ska ta slut. Men varje sensommar så ändras det och plötsligt så känns det som jag gärna tar emot hösten och de kallare årstiderna med öppna armar. Det är för att jag inser att varje tid har sin egen magi på något sätt.
När det blir kallare, så får jag elda i vedpannan och tända ljus. När sommarens växtlighet dör så får jag uppleva en färgexplosion. Och när mörkret faller så vaknar stjärnhimlen och norrskenet till liv. Allt som försvinner öppnar upp en dörr mot något nytt.

I natt sprang jag ut i min morgonrock och stövlar och beskådade ett norrsken som täckte hela himlen. När jag stod där och blickade upp mot himlavalvet så insåg jag att jag haft en helt magisk sommar, men att det också väntar en helt magisk vinter.
082701082605082702

Fråga inte vad jag gör

Vad gör jag ute på en myr djupt in i den norrländska skogen halv tolv på natten, iklädd flanellkjorta och lång sommarkjol, och har dragkamp med en hund som vägrar komma tillbaks med mina förtappade strumpor?

Det är när jag tittar på material som detta som jag ibland kan undra om jag verkligen är riktigt klok.

Men, jag håller faktiskt på att filma inför en liten video som jag ska lägga upp om någon dag. Då kommer ni förstå bakgrunden till detta lilla klipp ; )

Det mörker du ser, gör att stjärnorna märks lite mer

Hej på er kära läsare!
Det är är en regnig, men vacker förmiddag här i Grundtjärn, och jag har spenderat morgonen vid arbetsbänken. Men så fastnade jag stund vid datorn och lyckades snubbla in på en länk som fick mig att åka en mycket känslofylld berg och dalbana. I en timma vankade jag fram och tillbaks i köket och var alldeles upprörd, och samtidigt kände jag mig riktigt mesig som blev upprörd över något så litet. Men tro det eller ej, så är jag väldigt känslig när det gäller vissa saker. Jag kan vara hur lycklig som helst, men ett litet hårt ord riktat mot mig kan få mig att gå i tusen bitar. Jag är känslig som en porslinsdocka, som en tant en gång sa. Jag tar åt mig väldigt mycket, speciellt om det är något negativt. Det är ju verkligen dumt att man är sådan, men jag tror jättemånga av er kan känna igen sig i det. Det är nog ganska mänskligt att av tusen positiva ord ta åt sig mest av ett enda negativt. Visst är det märkligt?

Men i alla fall, så gick jag runt i köket och mycket tankar flög i luften. Jag kände ganska snabbt ett starkt behov av att få skriva om det här, och få ner mina tankar till ord. Den här länken som jag pratar om, är en krönika i Västerbottens Folkblad skriven av Emma Lövgren, som handlar om just bloggande och där jag nämns ett antal gånger. HÄR kan ni läsa krönikan.

Om ni nu läst krönikan så förstår ni nog vad som fick mig att bli så berörd. Jag ser det nu som ett väldigt bra tillfälle att visa hur jag tänker om det här. För visst stämmer det som Emma skriver, att jag alltid är positiv om precis allting, och det verkar som om jag aldrig har några dåliga dagar eller stunder då livet känns extra tufft.  Några har faktiskt sagt till mig ” Jonna…livet är ingen dans på rosor”.

Självklart förstår jag det, och självklart har jag lika mycket upp och nedgångar i livet som vem som helst. Speciellt det senaste året har varit otroligt tufft. Men även de dagar med mycket motgångar försöker jag vända om till något positivt. Om jag inte hade gjort det så hade det här året blivit tusen gånger jobbigare. Jag hade kunnat fokusera på det negativa och jobbiga när jag t.ex. skrev inläggen om när jag ägnade större delen av juni till att klyva ved, eller de kalla vinternätterna när plusgraderna här inne började närma sig minus. Men jag fokuserar istället på det som är positivt. Jag har också väldigt lätt för att bli jätteglad för ”småsaker”.

Jag tror att hur man upplever världen och livet helt beror på hur man själv väljer att se på det. En fantastisk upplevelse kan för en annan upplevas helt annorlunda. Allt kommer inifrån oss själva. Oavsett vad som händer så tror jag att vi skapar vår verklighet genom hur vi själva uppfattar den.

Och ja, det stämmer också det som Emma skrev, att jag hejdlöst romantiserar livet. Jag är en romantiker. En stor sådan. Jag romantiserar det mesta i livet men det är också för att jag helt enkelt upplever verkligheten så, inifrån 🙂

Jag, en överglad hopplös romantiker 😉

Nu har jag det jag gör

Idag var det dags att ta itu med den stora vedhögen som ligger på gräsmattan. Nu har den nämligen torkat klart och nu ska veden in i vedboden. Har börjat lite smått idag. Det gäller verkligen att inte se hela högen, då känns det som en evighetsgöra haha 🙂 Jag ska göra nya regler här hemma. Om någon ska komma och hälsa på måste de bära in 100 vedträn innan jag släpper in dom! Haha nejdå. Men det hade vart himla bra 😉

Så ja, nu har jag det jag gör! 😀 Men vad glad jag kommer bli i vinter! =)

 

Något som gör mig glad varje dag

Jag vet att jag har skrivit säkert tusen gånger om hur glad jag är för den vackra utsikten som jag har från könsfönstren. Så jag måste bara säga det igen. Jag är SÅ glad för utsikten som jag ser genom mitt köksfönster!! Det är som om jag har första parkett på en vacker film. Jag behöver bara titta ut genom fönstret och känna hur en känsla av fridfullhet och ro i själen sprider sig i hela kroppen.

Utsikt från mitt ena köksfönster. Solen har precis gått ned bakom skogen och kvällsdimman börjar lägga sig över sjön. Så vackert.

 

Gör fint i sovrummet

Hej!
Jag har varit dåligt på att skriva i helgen, men det har sin förklaring 😉 Jag var i Sollefteå i lördags, och var ute på krogen med kusinerna. Det var första gången jag var ute sen jag flyttat hit, alltså ett halvår sedan, så det var verkligen jätteroligt att komma ut och träffa lite folk och dansa! 🙂 Hoppas ni hade en jättebra helg!
Jag håller på att storstäda här nu. Och som vanligt blir det på natten. Det är endast på natten jag kan få mina ryck att städa! 🙂 Jag möblerar om nu till och med! Nu är det ju varmt igen så sovrummet har jag öppnat upp, och jag vill göra lite mysigt där nu.
Mitt i städningen tänkte jag att jag bara måste lägga upp ett inlägg på bloggen, så ni inte tror jag dog i kylan i fredags. Men det var faktiskt bara 2 grader på morgonen när jag vaknade då. Det var svårt att lämna sängen kan jag säga 🙂

Städar och möblerar om i sovrummet. Nanook ligger och gnyr i sängen. Han är sur för att jag inte går och lägger mig 🙂