Natten i Grönland

Det var sent igår kväll. Jag satt inne i ateljén framför datorn och Johan satt i fåtöljen intill och gjorde mig sällskap innan han skulle gå och sova. Det var kolsvart utanför fönstret, och regned öste ned. En sådan där riktigt mysig höstkväll.
Jonna, är det något?” Sa Johan lite oroat när han tittade på mig där jag satt framför datorskärmen.
Va? Aha..nej, om jag såg lite spänd ut så är det bara för att det pirrar så himla mycket i magen när jag reser till Grönland. Med Google Earth.
Att utforska jordklotet med Google Earth är något jag alltid älskat. Att följa små vägar som jag vet att jag aldrig någonsin kommer vandra på. Att besöka små samhällen i utkanten av städer jag inte ens visste fanns. Försöka tänka mig in hur det är att leva där. Fantisera om de människorna som bor och lever där just nu. Det pirrar i magen på samma sätt som när jag blir höjdrädd. Eller när jag går in i en spännande skog. Eller utforskar ett mystiskt gammalt hus. Det är precis samma känsla.

Men igår blev det något helt annat. Jag reste till Grönland. En ö som inte såg så rolig ut uppifrån. Nästan helt täckt av vitt.
Jag scrollade mig ned och följde bergskanten längst havet. Förundrades över de små, helt ensamma byarna på de karga klipporna. Så fantastiskt.

Sen, började jag flyga över själva ön, och hittade plötsligt platser där satellitbilderna var så skarpa att jag nästan tappade hakan. Största delen av ön är som täckt av en vit bild. Men här och var gick det att komma ”under” och se själva ytan. Jag har aldrig blivit så fascinerad av något jag sett på Google Earth innan. Jag trodde på riktigt att jag råkade få komma in i någon hemlig databas med satellitbilder som det absolut inte var meningen att jag skulle se.

Johan satt med mig en stund men skulle sedan gå och lägga sig.
Jag kommer snart och lägger mig jag med, jag ska bara titta lite till” sa jag. Men det var bara början. Min resa i Grönland fortsatte långt in på natten. 
Jag var som uppslukad av de fantastiska vyer jag hittade på denna ödsliga plats på jorden. Varje gång jag såg något vackert så tog jag en printscreen.
Det dröjde inte länge tills jag liksom hamnade i samma mood som jag ofta gör när jag är ute och fotograferar. Allt var så vackert att jag nästan kände en frustration över hur jag någonsin skulle kunna fånga detta och sedan förmedla det vidare. Jag letade efter olika vinklar och sökte mig med spänning vidare över bergen och glaciärerna.

Jag lyssnade samtidigt på vacker musik, och i kombination med alla vackra mönster, isformationer och häpnadsväckande färger så blev det en så otroligt stark upplevelse att jag till och med fick tårar i ögonen. Det kändes som att uppleva en stark film ungefär. Som att slukas in i en annan värld ett tag. Jag reste över stora delar av Grönland denna natten och tog flera hundra bilder.

Idag samlade jag några av mina favoritbilder från Grönlands mystiska yta och gjorde en liten film. Kanske kan ni förstå och känna samma känsla som jag gjorde igår, om ni ser filmen?För mig är detta en av de starkaste konstupplevelser jag har haft. Jag har aldrig tidigare sett så vackra abstrakta mästerverk än Grönlands yta. Det var liksom…för bra för att vara sant. Förstår ni vad jag menar? Titta gärna på min video i HD, fullscreen och med bra ljud!

Jag begriper inte ens hur det är möjligt att det kan skapas så fantastiskt vackra former och färger på glaciären. Och här och var finns små sjöar mitt ute på isen, som är av den allra vackraste blåfärg man kan tänka sig. Ytan på glaciären ser ofta ut som huden på en gigantisk elefant, och på vissa ställen formar dessa ”hudveck” enorma geometriska konstverk. Grönland…vilket ställe. Jag skulle gjort vad som helst för att kunna flyga runt över ön i verkligheten och se dessa vyer som jag sett på satellitbilderna.

Det är något fascinerade med vetskapen om hur öde det är. Att på de flesta av dessa ställen har nog ingen människa satt sin fot. Och tanken av att befinna sig där…mitt ute i ingenstans…den är så ljuvligt otäck. Och där, under den flera kilometer tjocka isen gömmer sig jordens historia.
Jag gjorde även ett litet kollage med några av mina favoritbilder från min resa, haha 🙂
Efter nattens resa i Grönland kände jag mig så inspirerad av alla vackra färger och former. Jag kanske borde gått och lagt mig, men istället tog jag fram mina målargrejer. Jag kunde inte bara sova bort all den här inspiration. Jag ville måla, med inspiration av Grönlands glaciärer.
Jag klurade länge, och försökte komma fram till något sätt att skapa samma textur på duken som Grönlands yta har. Det där veckade, rutiga, skrynkliga, streckade.
Jag blandade spackel, texturpasta och vitfärg.
Sedan jag la på tunt med plast och skapade veckade mönster. Idag drog jag bort plasten och det blev bättre än jag hade vågat hoppats på. Men den där texturen med sprickor, det måste jag försöka klura ut. Jag har verkligen lust till att göra min nästa kollektion tavlor med inspiration från Grönland.
Nanook låg och sov bredvid mig i ateljén. Innan det blev morgon kröp jag ned i sängen bredvid Johan. Det kändes verkligen som om jag hade varit ute på en lång resa till en annan värld. Och sen drömde jag om Grönland hela resten av natten. Dit ska jag åka någon dag.