Något på hjärtat?

Jag hade glömt bort att oktober kunde vara så vacker. Det känns annars som en månad som liksom glöms bort. Både och oktober och november är alldeles för underskattade. Det är något sorgligt vackert över trädens nakenhet och den tjocka morgondimman.
101701Att sitta på en stubbe en tidig oktobermorgon bland den smältande frosten i den råa morgonluften och betrakta dimman och ljusets stilla rörelser är så obeskrivligt lugnande. Så här skulle jag velat börja varje morgon.
101702På tal om ingenting så tänkte jag snart göra en videoblogg där jag svarar på era frågor. En ”frågor & svar” video helt enkelt. Har sparat några frågor jag fått tidigare i kommentarer och mail, men tänkte också nämna detta så ni kan passa på att ställa frågor nu om ni har något på hjärtat 🙂 Alltid roligt med frågor och jag kommer försöka svara på så många som möjligt. Så om ni undrar över något så kan ni lämna en kommentar till det här inlägget med er fråga så kanske jag tar med den i videon sedan.

Vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer på förra inlägget! Ni är bara för underbara ♥
Hoppas att ni fått en härlig start på den nya veckan! Kram på er!

Platser som berör i hjärtat

Hej på er!
Åhh jag blir alldeles rörd av att läsa era fina kommentarer på förra inlägget. Ni är ju bara för underbara! Önskar att jag haft mer tid att svara er, men jag får ta igen det senare. Som sagt så läser jag allt ni skriver, och det värmer i hjärtat av att veta att ni är med mig på denna resan. Det känns alltid så roligt att få dela med mig av lite nya bilder till er.

Jag sitter just nu på hotellrummet på vackra ”Tenya Lodge” dit vi anlände igår kväll. Här ska vi spendera vår sista dag i Yosemite nu. Känns konstigt att vi snart lämnar detta paradis. Tiden har gått så fort, samtidigt som det känns som om vi varit här i en månad med tanke på allt vi upplevt. Den ena dagen efter den andra har bjudit på total magi och jag antar att det kommer ta lång tid att verkligen landa i allt det här. Att smälta alla fina upplevelser.

Jag har så sjukt mycket filmer och bilder som bara ligger och väntar på att få laddas upp nu. Jag nästan exploderar snart! Vill visa er ALLT! Men internet här borta har varit för långsamt för att ladda upp videobloggar, och sen så har det varit ont om tid för att blogga. Så ni vet att det väntar en massa inlägg sen när jag återkommit hem igen och det finns mer tid. Ser så mycket fram emot att gå genom alla videoklipp och foton från resan.

Tänkte visa er några snabba bilder från våra två senaste dagar här i Yosemite, så ni i alla fall får en liten uppdatering av vad som hänt sedan sist.
091502Vi har utforskat mer av Tuolumne Meadows som är en plats som verkligen berörde mitt hjärta. Jag vet ännu inte riktigt varför. Jag bara mår så himla bra i själen av att vara här. Det är något med hur landskapet är uppbyggt. Bergen, ängarna och skogarna. Kanske att det påminner lite om hur det ser ut hemma, bara att allt är mer gigantiskt. Vi vandra omkring en stund här och klättrade upp på ett litet berg. Där satt vi länge och bara njöt av utsikten.
091503091504Det rinner en liten flod genom Toulumne Meadows. Den här tiden på året så är det många bäckar som torkat ut, så därför känns det alltid lite extra fint att hitta ett ställe med mycket vatten. Vi stannade här tills solen gått ned. När jag såg Johan sitta där vid floden så kändes det som jag kastats in i en gammal western film.
091505Underbara paradis. Tuolumne Meadows. Jag älskar att säga det namnet, även om jag än idag har svårt att uttala det rätt. ”tualamni mädows”. Ungefär så ska det låta. Ja, de flesta namn här i Yosemite är så vackra. Det är för att det är indianerna som namngett alla platserna. Hela Yosemite är ju gamla indianmarker. Här levde indianerna innan européerna tog över. Den vetskapen gör att Yosemite får ännu en dimension av något oförklarligt vackert.
091506Under två dygn fick vi bo i vår alldeles egen liten stuga i ”The Redwoods”, omgiven av vackra träd. Det var så otroligt mysig stämning här. Så lugnt och harmoniskt. Älskar hur alla platser i parken liksom har sin alldeles egen energi på något vis. Är så otroligt glad att vi fått chansen att se och uppleva så många olika delar av Yosemite.
091501Och självfallet har vi nu varit och sett de omtalade Sequia träden, som är jordens största levande organism. Det var mäktigt att få röra vid ett träd som funnits på jorden i nästan 3000 år. Det går inte riktigt att ta in. Det blir övermäktig på något vis. Har så många fler bilder att visa er sedan.
091510Igår vandrade vi den 11,3 km långa vandringen till ”Chilnualna falls”, som började alldeles intill vårt boende i The Redwoods. Det var en ganska tuff vandring då man ständigt gick uppåt, med en höjning på 732 meter. Men vi tog det lugnt och stannade lite då och då och drack vatten och njöt av den vackra utsikten.
091508När vi kom fram tog vi ett dopp i en ”pool” precis vid kanten av vattenfallet. Det kändes nervkittlande att veta att 1 meter ifrån oss fanns ett stup rakt ned. Annars brukar här ju rinna stora mängder vatten ned för stupet men på grund av låg vattennivå så hade vattnet liksom stannat av lite. Det är många gånger under den här resan som jag trotsat min höjdrädsla, och det är verkligen otroligt vad snabbt man anpassar sig.
091509Vi stannade vid Chilnualna Falls i några timmar innan vi vandrade ner igen. Det var så vackert och lugnt här uppe. Som om vi återigen funnit ett eget litet paradis.

Nu ska vi ta vara på vår allra sista dag här i Yosemite. Hoppas allt är bra med er! Vi hörs snart. Stor kram på er ♥

Låt fjällvind blåsa hjärtat rent

Några minuter efter att det blev bestämt att jag skulle fara på min drömresa norrut, så skuttade jag ut genom dörren av glädje. Det var slutet av april månad, och solen sken. Jag sprang till brevlådan för att hämta in dagens post, och där låg ett paket. Ivrig som jag är öppnade jag det med en gång, och inuti låg ett vackert inslaget paket med en grattishälsning, till vinsten av Årets Inspiratör på Finest Awards. Jag kände igen namnet direkt. Pia Johansson. Hon hade röstat på mig vareviga dag, och det märktes alltid hur mycket hon ville att jag skulle ta hem det.

Jag gick hem och öppnade sedan det inslagna paketet. Där i låg en film, med en titel så vacker att den direkt gick rakt in i mitt hjärta och skapade en reaktion som jag inte var beredd på. Jag blev tårögd, och ville helst bara fortsätta gråta en kvart. För att det var så vackert.

Låt fjällvind blåsa hjärtat rent

Det var en dokumentärfilm, som Pia själv hade gjort, när hon och hennes man gjorde verklighet av en dröm, och i två månader vandrade 80 mil genom Lappland. Från Fattmomakke i söder till Treriksröset i norr. Jag satt en lång stund och bara tittade på fodralet och läste titeln om och om igen. Det kändes som det fanns en mening med att jag skulle få den här presenten just denna dag, då jag själv precis fått reda på att jag skulle på en resa till Lappland, och uppleva Sveriges allra nordligaste vyer. Någon vecka senare tittade jag på dokumentären, och den berörde mig djupt. En sådan ärlig berättelse från deras vandring, med både med och motgångar. Och vackra möten med samer och andra fjällfolk. Jag kunde känna igen mig så mycket, från vandringen jag gjorde för två år sedan, då jag gick 11 mil från Nikkaloukta till Abisko. Det går inte ens att jämföra med Pia’s vandring, men ändå så var det så många scener som fick mig att känna att jag nästan var där. Vyerna, matlagningen på gasköket, kylan, vindarna, de tyngre dagarna och de lyckliga stunderna som tar andan ur en. Den väckte en ännu starkare längtan i mig.
En längtan efter fjällvärlden.
060301

Den vackra titeln kommer från en dikt som är skriven av den samiske poeten och slöjdaren Paulus Utsi (1918-1975). Inte bara titeln fick mig att bli rörd till tårar. Hela dikten är så vacker och rör något väldigt djupt i hjärtat på mig. Och enligt mig, så bär den på en sanning lika ren som det forsande vattnet i fjällbäckarna.

Naturen har en läkande effekt på oss människor. Det är en övertygelse jag haft så länge jag kan minnas. Vi är en del av den, och den en del av oss. Vi hör samman. Det är när vi skiljs åt och tappar det där viktiga bandet till naturen som vi också tappar en del av oss själva. Vi försöker fylla tomrummet med annat istället, men det går aldrig att ersätta.
Dikten berör mig så starkt, eftersom jag verkligen känner hur naturen kan tvätta bort våra negativa tankar och känslor. Hur den kan få oss att blomstra och plötsligt uppskatta sådant vi aldrig tidigare lagt märke till. Hur det kan få oss att känna oss lätta som vinden. Jag tror de flesta kan känna igen sig i hur en stund ute i naturen kan få en att sänka det inre tempot och verkligen landa. Som att bli pånyttfödd, och hitta ny livskraft.  Det är därför jag flyttat hit, för att kunna ta del av det där dagligen. För att få känna naturens helande, som jag behöver för att må bra.

060302

Låt fjällvinden smeka kinden
Låt regn skölja ansiktet
Låt fjällvind blåsa hjärtat rent
Kom och se Lekfulla ljuset
Och lysande Himmelsstöttan
Kom, lek med fjällvind

Var inte rädd. Ge dig iväg långt
Var inte rädd. Vind visar väg!
Låt fjällvinden smeka kinden
Kom!

052309

Under hela resan så bar jag med mig dikten i hjärtat. Jag hörde den i huvudet medan jag vandrade längs fjällen under nätterna. När jag kände mig rädd, och när det mäktiga landskapen nästan tog över, så fann jag trygghet i dikten. Den låg där i bakgrunden som en vacker melodi. Den fick mig att känna hur jag verkligen lät fjällvindarna blåsa mitt hjärta rent.

Jag gjord en liten film av några av de klipp som jag filmat under resan. Så det här blir som en liten förhandstitt till den lite längre filmen jag senare kommer att göra.

Vill passa på att önska er en underbar helg allihopa ♥ Kramar i massor!

Ord från hjärtat

Åhh…mitt hjärta smälter. Alltså, jag vet inte hur jag ska kunna tacka er. Att läsa er respons på det tidigare inlägget gör att jag sitter här med världens största leende och tårar i ögonen. Det värmer så i hjärtat att läsa era vackra ord. Jag är så glad att ni tycker om klädseln och smyckena, och är säker på att även min mamma blev rörd av alla vackra komplimanger för armbanden.
Nu känns det ännu roligare att gå på galan, nu när ni ”godkänt” min klädsel och tycker att det blev så bra. Jag ska svara på så många kommentar jag hinner sedan, men vill också säga TACK här för er härliga respons! Ni anar inte hur glad jag blir!

Idag stänger röstningen, och efter den här månaden så måste jag erkänna att det känns väldigt skönt. Jag känner mig lättad. Nu har vi gjort allt vi kan, och jag är tacksam bortom ord för ert otroliga engagemang och för att ni röstat på mig. Ni upphör aldrig att förvåna mig. Jag måste seriöst ha de snällaste och mest kärleksfulla läsare i världen. Ni vill verkligen att jag ska vinna, och det är det som är så himla fint. Jag blir på riktigt väldigt rörd av detta. Att ni hela tiden vill mig väl och vill att det ska gå bra. Jag är så evigt tacksam ♥

041503Idag har jag haft en sådan där lugn känsla, som att jag pustar ut efter ett långt äventyr. Det blir nog så också. Ett slags lugn lägger sig när jag vet att varken jag eller ni kan påverka längre. Det känns skönt, och även om jag fortfarande är nervös, spänd och förväntansfull inför galan nästa vecka så är jag så glad och tacksam över alla röster jag fått, alla fina kommentar och att bara ha blivit nominerad. Det känns stort. Och nu är det fredag, och en härlig helg väntar.
041501Vädret har också haft något sådant där konstigt lugn över sig idag. Små, små droppar och snöflingor som susat runt i luften och tunga moln och dimmiga skogar. Väldigt tyst. Knappt någon fågel som sjungit. Jag gissar att det beror på den kyliga luften. Men jag bestämde mig för att ta med mig kameran och en kopp kaffe ner till isen idag på eftermiddagen. Allt kändes ändå så vackert på något sätt, och jag tyckte det skulle vara ett fint avslut på denna fredag.
041502041508Isen ligger fortfarande tjock över sjön och den kommer nog ligga kvar ovanligt länge i år verkar det som, eftersom nätterna varit så kalla. -10 hade vi här om natten. Men jag har ingen brådska. Den får ligga kvar ett tag till om den vill.
041506041509En värmande kopp kaffe i handen blev ett mysigt kontrast till de kalla vårvindarna.
041505041510Jag älskar den här platsen. Det är så lätt att gå hit. Bara att gå över ängen och sedan har man hela sjön som utsikt och det här vackra gamla båthuset, vars tak jag suttit på många gånger, som ni säkert känner igen från några bilder. Kanske är det därför det håller på att rasa? 😀
041507Och mitt absoluta favoritträd. Det som är dött men som ser så levande ut. Jag leker fortfarande med tanken på att om jag bara besöker det tillräckligt många gånger till så kommer det snart ta sig igen. Lite som man ska göra med blommor ni vet, att man ska prata med dom för att de ska växa sig starkare. Jag undrar vad det är för trädsort egentligen? Det har så vacker form och ser så mäktigt och starkt ut.
041511

Nu vill jag önska er en riktigt mysig fredag och en underbar helg! Tack för att ni finns ♥

Varm i hjärtat

Hur ska jag kunna tacka er alla för all fin respons på luciafilmen? Jag är alldeles varm i hjärtat av alla fina ord, kommentarer och mail som jag fått. Så glad att ni tyckte om den! Kunde aldrig ana att det skulle bli sådan otrolig respons på filmen. Tack underbara ni ♥

Bloggkommentatorerna skrev ett inlägg igår och uppmärksammade filmen. Det kändes fantastiskt roligt! Hoppade runt av glädje när jag såg det. Och i fredags uppmärksammades min förra luciafilm i Panelen (webb-tv. Spola fram till 10:50) på Allehanda. Deras tema handlade om just lucia och i fredags hade ju inte min nya film kommit ut än. Men den fick väldigt fint betyg och jag nästan smälte när jag lyssnade på allt fint som sades om mig, filmen och bloggen.

Så jag känner mig så glad och tacksam nu. Precis som förra gången jag gjorde en luciafilm har jag fått så otroligt mycket tillbaks av alla ni läsare. Tack från hela mitt hjärta! ♥

2 3 4