En ny horisont

Dagens sysslor var klara, och kvällen hade lagt sig tillrätta. Milda vindar och starkt månljus.
Jag fick en sådan stark känsla av att ge mig ut på sparken en stund. Jag behövde komma ut. Och vägarna var som gjorda för en sparktur i månskenet.  Så jag tände en lykta och begav mig av.
Jag sparkade så fort jag bara kunde och bytte ben av och till för att inte få för mycket mjölksyra. Det var en härlig känsla att komma upp i sådan fart. Jag susade fram genom byn. Stannade till vid byns allra sista hus. Byns allra sista ljus. Innan den mörka, milslånga skogsvägen tar vid.


Jag fortsatte in på skogsvägen där månljuset bildade ett vackert skuggspel över vägen. Jag sparkade mig fram under den stjärnklara himlen tills svetten rann och benen nästan darrade. Som alltid när jag når den där känslan av att inte orka mer, så satte jag mig ner på sparken och kände pulsens tryck i hela kroppen. Blodets dån i öronen. Hjärtats slag under mitt bröst.
Jag lever. 
För allas hjärtan slår inte.
Någras hjärtan tystnar allt för tidigt. Och om man lyssnar noga kan man höra tystnaden som blir efteråt. Något märkligt stilla, innan tystnaden ersätts av fågelkvitter, eller vindarnas sus. En liten rytm av hjärtslag som saknas, i ett hav av andra hjärtslag. Men det hörs.

I helgen somnade en nära släkting in, efter många års kämpande i cancer. Trots att man under en tid vetat åt vilket håll det kommer gå, så verkar det aldrig gå att vara förberedd på att någon ska dö. När det väl händer, blir det en sådan våg av sorg som sköljer över.
Jag ville tända ett ljus, för Margareta. Och som så många, många gånger förut blickade jag frågande upp mot stjärnhimlen. Kände mig sådär obefintligt liten jämfört med oändligheten ovanför mig. Jag blir inte klok på livet, och dess mening. Och ibland är det som att jag letar efter ett svar där uppe bland stjärnorna. Men de blinkar bara gåtfullt tillbaks. Men kanske finns det någon mening med det. Så jag bara betraktar.
 Stjärnorna vandrar sin stilla gång över himlavalvet. Nästan obemärkt. En stor stjärna försvinner sakta ner bakom horisonten i väster. Den syns inte mer. Inte för oss.
Men någon annanstans reser den sig över en ny horisont och fortsätter sprida sitt stjärnljus.
Kvällsbrisen blev starkare och jag vände hemmåt, allt medan ett svagt norrsken uppenbarade sig bakom skogen i norr.
Små upplysta hus välkomnade mig i byn. Mina grannar, som går att räkna på två händer. Jag kände en värme av tanken på att vi ändå har varandra. Det kan inte vara en slump att av alla jordens miljarder människor, så har just vi hittat vår plats i denna lilla by i skogen. Ibland glömmer jag bort hur viktigt det är att vi har varandra.

Jag susade hem igen, denna gången i motvind. Men jag kände en lättnad hela vägen hem. Som om den här lilla kvällsturen gav mig något jag verkligen behövde. Norrskenet glödde i bakgrunden och jag var glad att jag hann hem innan Johan hade gått och lagt sig, så jag fick ge honom en godnattkyss.

Skickar en stor kram till er alla. Ta hand om er ♥

En ny horisont närmar sig

Så var det bara en dag kvar innan nyårsafton och det där årliga pirret börjar kännas i magen. Spänning och förväntan inför ett helt nytt år som snart sätter fart samtidigt som det känns konstigt att släppa taget om året som var. Jag minns den här dagen förra året. Aldrig tidigare hade jag laddat upp med en sådan kraft inför det nya året. Det var som om jag satte ned foten och bestämde mig för att jag aldrig, aldrig mer skulle känna mig nedstämd på nyår över att jag inte riktigt uppnått det jag ville och drömt om.

Så hela det här året har egentligen varit en slags nystart. Från första dagen i januari bestämde jag mig för att det här skulle bli ett väldigt bra år. Och det blev det. Jag har aldrig tidigare känt mig så nöjd och lycklig över allt jag fått vara med om under dessa tolv månader. Jag har gett mitt allt i att bryta gamla mönster och släppt så mycket oro och rädsla och det har verkligen förändrat allt. Så inför det nya året känner jag mig bara väldigt pirrig och glad. För jag känner på mig att det väntar en ny horisont där framme, med ett 2016 som kommer bli helt fantastiskt. Känner ni det också? ♥
123001Jag kommer skriva ett inlägg sedan med lite olika händelser från året. Lite tillbakablickar från bloggen och en liten sammanfattning om vad jag ändrat på för att nå en positiv förändring och vad jag ser fram emot under 2016 : )