Hjärtats röst tog mig hit igen

Åh, hej på er kära ni!
Det känns som det var så väldigt länge sedan jag skrev här, även om det bara var två dagar sedan. Jag tänkte ju höra av mig när jag var framme i Stekenjokk men det känns som allt på den här resan gick åt skogen haha. I all fall de två första dagarna. Alltså, jag vet inte hur jag ens ska kunna förklara allt i en hel bok. Jag har både gråtit och skrattat åt allt elände. Jag kommer berätta mer om allt men kort och gått så körde vi till Stekenjokk i onsdags, och möttes av fruktansvärt dåligt väder som tydligen skulle hålla i sig i tre dagar. Efter stor besvikelse och grubbel körde vi hemåt igen, för att fota kampanjbilderna i Höga Kusten. Men ni vet när man redan har en sådan där stark känsla och vision över hur man vill ha det, och så kan man för allt i världen inte släppa det? Hur fint det än var i Nordingrå så var det inte den miljön jag sökte. Och sedan fanns det inte ens en enda plats att fota bilarna på utan att jag skulle behöva stå ute i vägen och avbryta så fort det kom en bil. Det var solnedgång, allt var riggat och klart, och jag satte mig på asfalten och grät en skvätt haha. Ush, allt hade gått fel den dagen. Men det slutade med att vi körde uppåt igen, samma dygn som vi kört nedåt. 40 mil körde vi i natt. Jag skulle fota i Stekenjokk, så var det bara. Spelade ingen roll om det så skulle regna dygnet runt. Då skulle jag i alla fall gjort mitt bästa.

Men den känslan när vi kom upp till fjälls igen kommer jag aldrig glömma. Det där ”flowet” infann sig igen. Vädret blev bra, och nu har jag fotat hela, hela dagen till mörkret lade sig. Jag är så tacksam. De här två senaste dagarna har varit så fruktansvärt jobbiga. Ni vet när man vill leverera bra och man inte riktigt hittar rätt väg dit. Man tänker för mycket. Oroar sig för mycket. Och mitt i allt sorl så hör man inte hjärtats röst som alltid vägleder. Men det ordnade sig tillslut. Jag var bara tvungen att lära mig två saker.
Att aldrig lita på väderprognoser igen, och att aldrig ge upp.

Jag satte mig på fjället i kväll efter många lyckade fotograferingar och tackade Stekenjokk för hjälpen. Ett lugn liksom la sig i själen. Jag andades ut.
I morgon blir det en tidig fotografering till, innan vi sedan beger oss hemåt igen.
090201Sov gott mina älskade läsare, och tack för alla superfina kommentarer på förra inlägget. Ska ta igen lite och svara er när jag kommer hem igen ♥
Kramar på er!

Så var man där igen

När jag återigen stod där med penseln i handen och började måla listerna runt den pastell-smuts-rosa dörren så fick jag en känsla av att jag gjort det här väldigt mycket de senaste månaderna. Det är inte klokt vad mycket väggar, dörrar, köksluckor, och lister som jag nu målat till ljudet av karlavagnen på radion och en suckande Nanook på någon närliggande matta. När jag var klar med hallen så kändes det så skönt att jag inte hade något mer som behövde renoveras här hemma. Men det tog tydligen bara några veckor innan jag var igång igen.

Fast, nu är det faktiskt bara dörrarna här inne som jag ska måla. Så det är ingen renovering på gång. Tack o lov 🙂

Måndagkväll hemma hos mig.

Måndagkväll hemma hos mig.

Tjohoooo

Tjohoooo

Vi möts igen

Idag har jag varit på begravning av någon som jag tyckte väldigt, väldigt mycket om. En man med det största av hjärta, och med en omtänksamhet och kärlek som skulle kunna sträcka sig flera varv runt jorden. Han brydde sig verkligen, på ett sätt som man sällan påträffar i sitt liv. Han gav kramar som ingen annan, och han visste vägen till den hemliga John Bauer-skogen.
Inga ord räcker till. Han är väldigt saknad, av många, många..

Vila i frid Börje ♥
012601

Om jag hade vetat att den där dagen i skogen när snöflingorna föll så vackert, var den sista gången jag fick se dig, hade jag gett dig en stor kram och sagt hur mycket du gett mig och betytt för mig. Tack för att du lärt mig att inte ta någon för givet och att visa mer kärlek till de man tycker om <3 Det ska jag ta med mig för resten av livet.

Om jag hade vetat att den där dagen i skogen när snöflingorna föll så vackert, var den sista gången jag fick se dig, hade jag gett dig en stor kram och sagt hur mycket du gett mig och betytt för mig, och tackat dig för alla gånger du frågat hur jag mått och för att du är en sådan fin människa… Tack för att du lärt mig att inte ta någon för givet och att visa mer kärlek till de man tycker om <3 Det ska jag ta med mig för resten av livet. 

Nya tag

Minns ni i maj när jag jobbade med ved i skogen? Det vart hårt men roligt jobb under ca två veckors tid. När jag efter mycket slit äntligen hade vedklabbarna på gräsmattan utanför vedboden så var det ju dags att klyva dem. Jag påbörjade arbetet men sedan kom mycket annat i vägen och ärligt talat var jag nog just då så trött på ved att jag inte orkade bära en endaste vedklabbe till. Så allt ligger kvar i klabbar där ute, redo att klyvas. Eftersom jag redan har tillräckligt med gammal ved kvar så gör det inget att jag inte kluvit det än. Det ska ändå inte användas denna vintern. Men det har ändå legat och gnagt i mig att det inte är klart.

Så idag började jag och Michael med veden. Han började rensa i vedboden och flyttade den gamla veden åt sidan så vi skulle få plats med den nya veden, och jag började klyva. Känns jätteskönt att det är påbörjat nu. Ska jobba några timmar med veden varje dag så är den nog klar inom någon vecka 🙂
080801080803

Michael skulle såklart prova att balansera klabbarna haha :)

Michael skulle såklart prova att balansera klabbarna haha 🙂

Nu bär det av

Nu har precis solen gått upp och jag ska strax bege mig iväg! Jag ville bara skriva ett sista inlägg och påminna er om länken där ni kommer att kunna följa oss live, HÄR är den! 🙂
Och hoppas att ni alla får en underbar vecka, så hörs vi sen igen! Jag är pirrig och nervös och har knappt kunnat sova inatt haha. Men åhh…som jag längtat efter denna dagen. NU ÄR DET DAGS!

HEJDÅ allihopa! Kram på er!! <3

Solen går upp utanför fönstret. Det här är en dag jag väntat på så länge! :)

Solen går upp utanför fönstret. Det här är en dag jag väntat på så länge! 🙂

Så var det dags igen

Inne vi vedboden! Varje gång jag går in här får jag en slags "må-bra-känsla". Att se all denna ved som kommer hålla mig varm i vargavintern känns som att se en hel hög med guld! Och bara känslan av att veta att jag kämpat med veden själv, att jag klarat det! 🙂 Och att jag nu får allt tillbaks! 100 gånger mer! 🙂

Hämtar med mig lite ved för att elda under den kommande, kyliga höstkvällen

Fyller skottkärran med ved. Det borde räcka ikväll. Men när det blir riktigt kallt, då går det åt flera sådana här lass varje dag.

Wiiiiiiiiii 🙂

Ved igen ;)

Hej!
I morse när jag vaknade hade det kommit en massa snö. Och det verkar som om det kommit snö över hela Sverige. Mysigt med snö nu när det börjar närma sig jul 🙂
Idag har jag hållit på en hel del med ved. Haha ni måste tycka att jag tjatar om ved hela tiden, men det är en stor grej i min vardag nu. Det gäller hela tiden att hålla kaminerna igång, och eftersom jag inte han förbereda inför vintern så har det varit väldigt mycket jobb med ved. Jag minns när jag bodde i lägenheten i Göteborg, vad annorlunda det var då. Vad jag bara tog för givet att det var varmt hela tiden. Jag gick upp på morgonen, och det var inte 6 grader inne. Det var varmt och gott, och man kunde sätta sig och äta frukost utan att behöva gå ut och hämta ved och göra upp eld och frysa de första 3 timmarna innan det blivit varmt. Men trots att det är jobbigt med värmen så längtar jag inte tillbaks till en varm lägenhet. Jag kommer att klara av den här vintern 🙂 Nästa vinter kanske det finns ett bättre värmesystem här, och nästa år hoppas jag att jag har en hel vedbod full med torr fin ved så jag slipper hålla på såhär 🙂

Här kommer lite bilder från när jag höll på att fixa ved 🙂

Klyver stor ved till mindre bitar

Jag är inte så bra på att hugga ved än haha. Men jag får skylla på att yxan var riktigt slö också 😉

I vedbon och hämtar ved

🙂

Den här sparken fick jag av Sven-Olof idag, Tack!! 🙂 Den har en hel historia bakom sig, och den är jättegammal. Min mormors faster Tilda hade den här sparken. Hon bodde här i Grundtjärn och drev postkontoret som fanns här då på den tiden 🙂 Det känns verkligen speciellt att veta att Tilda en gång för länge sedan åkte runt på den här sparken här i Grundtjärn, och nu gör jag samma sak. Tänk om hon visste det när hon levde 🙂