Ett farväl inför vintern

Som jag skrev nyligen så var det i måndags dags för kvigorna att lämna byn och åka tillbaks till gården över vintern. Jag gick upp tidigt på morgonen för att sjunga och kula för dom en sista gång. Och som alltid var Stjärna den första som mötte mig innan resten av kvigorna kom springande med sina bjällror som vackert ekar över Grundtjärn. Jag saknar dom redan så otroligt mycket.

Här är en liten film från kvigornas sista dag i Grundtjärn.

Massor med kärlek till er ♥

Inför utställningen

Godkväll på er kära ni!
Det är en riktigt vacker julikväll här i Grundtjärn. Så där så jag knappt får ro att sitta inne. Vill bara springa ut och uppslukas av sommarkvällen.

Det har blivit mycket timmar inne i ateljén de här dagarna för att hinna klart med allt inför utställningen i Junsele på måndag. Men det har också varit så roligt att få greja med alla bilder. Rama in och klura ut vilka bilder som ska sitta bredvid varandra. Det är så extra roligt nu när jag fick så mycket plats att hänga på. På tidigare utställningar har jag bara varit tvungen att välja mina ”bästa” bilder, som jag tror folk allra helst vill se, eftersom det varit ont om plats.
Nu känns det som jag får utrymme att inte bara visa mina populäraste foton, men även att få berätta en historia på något vis. Jag ser kopplingar mellan mina målningar och fotografier som jag aldrig tidigare tänk på. Och jag ser en röd tråd i måna fotografier. Som olika stilar som vävs ihop till en. Det är svårt att förklara. Men efter alla dessa timmar jag spenderat med att skriva ut mina foton och rama in så har jag liksom sett allt från ett annat perspektiv.
Jag har varit så inne i all inramning de senaste två dagarna att jag glömt bort att dokumentära vad jag gjort. Men jag tog lite bilder idag. Nu är jag klar med alla fotografier så nu har jag ägnat mer tid åt målningarna. Fick lite feeling så jag påbörjade två nya tavlor natten till idag, som jag ska fortsätta med ikväll. Och samtidigt håller jag på att grundmåla nya canvasdukar.

Jag ska ta med mig några målningar från tidigare kollektioner men funderar även på om jag ska ta dit några målningar som ingår i min kommande kollektion. Mina juni-målningar i toner av rosa och guld.
Jag har aldrig njutit av att måla så mycket som jag gjort när jag målat för den här kommande kollektionen. Ändå var det kombinationer av färger som från början kändes så fel att jag nästan inte villa låta mig prova ens. Men när jag väl kom igång och letade fram olika toner och färgblandningar så kändes det plötsligt så självklart. Det är så häftigt det där, hur man kan komma in i olika färg-perioder. Innan har jag målat mycket i mörkblåa toner. Som havet. Nu vill jag måla himlen.
Så idag har jag förberett för lite kvällsmålning, och så får jag se vilka tavlor som får följa med på utställningen. Sen har jag en hel del pappers-göra kvar. Verk-listor och texter osv. I morgon ska jag till Junsele för att hänga upp allt, så det blir en sen natt igen!
Men som sagt så har det varit svårt att hålla sig inne när vädret varit så otroligt vackert! Ville ut för att fånga lite solsken. 
Jag plockade en bukett med blommor så att jag skulle kunna få känslan av sommaräng även inomhus.
Sen ägnade jag några timmar åt att klippa gräsmattan och trimma. Det blev så fint!! Älskar känslan när det är klart.
Nu blir det till att fortsätta jobba! Ville bara säga hej och ge er en liten uppdatering om vad jag gör just nu. Har ju blivit lite mindre tid till bloggen senaste tiden, men ett litet inlägg såhär känns ju bättre än inget alls. Jag hoppas att ni har en helt underbar helg! TACK för alla era fina ord. Vi hörs snart! Kram på er ♥

En rädsla kring att få barn

Jag har funderat så mycket på det här den senaste tiden. Någonting ligger i gnager i mig och jag känner mig stundtals både besviken, arg och orolig. Det handlar om det här med att BB läggs ned i Sollefteå. Det var ett fruktansvärt slag i magen på alla vi boende i Västernorrlands län. Vi är många som redan hade flera mil till sjukhuset, men plötsligt fick dubbelt så långt. Dock slutar det inte där. Troligtvis kommer även samma sak ske i Örnsköldsvik, som blir vårt nästa närmaste BB, 9 mil bort. Det besultet är inte taget än, så än finns hopp kvar. Men det skulle i så fall betyda att många kommer ha nära 20 mil till närmaste BB. Och för vissa, ännu längre.

Clara Lidström skrev en debattartikel om detta här om dagen, gå gärna in och läs det HÄR.

Precis som Clara skriver så drabbar inte detta bara glesbygden. Storstädernas sjukhus och BB är överbelastat och det finns ingen plats för de som ska föda barn. De får ringa runt och leta plats, skickas till olika sjukhus och invänta att någon ska kunna ta emot dom. Fy sjutton säger jag bara. Jag kan inte ens tänka mig in i den oron och den panik som de blivande föräldrarna ska behöva gå igenom den dagen då deras barn ska komma till världen. En känsla av övergivenhet.

Självklart blir det överbelastat på de fåtal BB som kommer finnas kvar, när de läggs ned i mindre orter. Någonstans måste ju alla ta vägen. Och inte ser de större sjukhusen till att göra sig redo för att ta emot alla mindre städers och hela glesbygdens förlösande kvinnor. Istället skär de ner på personal även där. Sparar pengar. Som de gör överallt inom vården. Barnmorskor, sjuksköterskor, undersköterskor…allihopa kämpar och går snart på knäna inför den fruktansvärda press de har på sitt jobb.

Det är inte konstigt att det då inte finns plats. Hur kan man lägga ner BB i en stad och förvänta sig att sjukhushet i nästa stad (som redan hade nog mycket från början) ska klara av att ta emot alla nya från staden där BB lades ner? Utan att utöka. Det är en så fruktansvärt enkel ekvation. Det blir överbelastat. De kan inte ta emot fler.

Om jag tänker mig in hur det kan bli, så är det inget konstigt framtidsscenario att vi kommer behöva åka 20 mil i förlossningsvärkar till Sundsvall för att sedan inte få plats på BB, och slutligen i rädsla och panik behöva föda barn med huvudet före i golvet.

Men för att vi ska kunna tackla det här problemet bättre, så har ABF i Sollefteå ordnat kurser i bilförlossning för blivande föräldrar.
 Jag menar, det är väl jättebra?
Tänk om vi inte kan knipa ihop ordentligt under alla mil på väg till BB, och står inför att behöva välkomna barnet i bilen på en enslig grusväg, tillsammans med en orolig och rädd partner. Då kan det vara bra att veta vilka grejer man ska ha med sig.
T.ex en ren sax, en filt och en gummimatta.

Allvarligt, det är tragiskt att det ska behöva vara såhär. Jag har inget emot kurserna i bilförlossningar egentligen. Jag kommer kanske själva behöva gå den någon dag. Men det är tragiskt att det ska behövas. Det är 2017, och om man jämför med tillgången till BB från förr, så har det inte blivit bättre. Vi håller på att backa bandet.

Sjukvården har blivit bättre rent tekniskt. Allt fler överlever problematiska förlossningar tack vare den kunskap och de hjälpmedel som vi har idag, och tack vare duktig sjukvårdspersonal. Det är sorgligt att vi då inte tar vara på det. Det är sorgligt att vi nu ska behöva återgå till en osäkrare sjukvård, där både kvinnor och deras nyfödda barn riskerar att inte överleva förlossningen.
Det får mig verkligen att undra vart Sverige är påväg? Jag växte upp med känslan på att vi lever i världens bästa land, med trygghet och säkerhet på alla dess vis. Men nu känns det som det håller på att braka ihop på riktigt.
Hade vårt Sverige prioriterat samhällets välmående och medborgarnas trygghet, så är tillgången till bra sjukvård det allra sista som skulle läggas ned. De allra, allra sista där det ska behöva göras besparingar.

Min fina brorsson Noak.

Tanken med det här inlägget var egentligen att jag vill dela mina känslor inför det här. Jag tar upp ämnet med Johan var och varannan dag, därför att det ligger i mitt bakhuvud och får mig att känna en viss oro inför framtiden.

Jag är inte gravid, och att få barn och bilda familj är inget som känns aktuellt för oss just nu. Men det betyder inte att jag inte tänker på hur det skulle vara om jag skulle bli gravid. Om vi vill och kan få barn längre fram. Och inte minst, för alla de som väntar barn nu. Eller snart. För alla mina systrar i hela länet som kommer behöva föda i bilen. Som kommer behöva vara rädda. Som inte får känna den trygghet som fanns en gång.
För alla i hela Sverige för den delen, som inte får plats och som inte får möjlighet att föda sitt barn i trygga händer.

Även om jag inte har någon erfarenhet av detta, så känner jag att just en förlossning måste vara något av det mesta fantastiska och mest känslosamma en människa kan vara med om. Att få se sitt barn för första gången. Att få välkomna ett nytt liv till jorden. Bara tanken griper tag i hjärtat på mig. En känsla så stark att det nästan får en att tappa fotfästet.

Jag kan verkligen tänka mig in i den stora betydelsen av att få föda i lugn och ro. I säkra händer. Att få känna sig omsvept av trygghet och värme. Att få hjälp av människor som vet vad de gör. Som finns där. Att få känna att man inte är ensam och övergiven.
Att man som blivande mamma får ge sitt barn den allra bästa tänkbara start i livet genom att under förlossningen få känna styrka, glädje, och trygghet istället för oro, panik och rädsla. Att med sin eventuella partner får dela en stund av enorm lycka, istället för att resten av livet minnas det som en hemsk upplevelse. Det tror jag kan påverka mer än vad vi anar.

Jag grubblar. Funderar. Frågar Johan.
Vad hade vi gjort? Om vi väntade barn, skulle vi behöva flytta? Skulle vi behöva gå kursen i bilförlossning? Skulle jag våga riskera vårt barns liv? Skulle vi välja bort att få barn på grund av detta? Skulle rädslan för förlossningen bli större än lyckan att få bära ett nytt liv?

Ja, som jag känner just nu.

Vi har valt att bo långt ifrån en stad. Vi har valt ett liv på landsbygden. Vi har prioriterat bort närheten till vissa saker, för att istället få närheten till naturen. Jag har accepterat tanken på att vi bor 6 mil ifrån sjukhuset. Bodde. Snart kanske 10 eller 20 mil bort från närmaste sjukhus och BB. Det är en enorm skillnad. Jag kan inte låta bli att känna oro inför det.

Min mamma hade inte överlevt två av hennes tre förlossningar om hon inte hade haft tillgång till akut vård under förlossningen. Min mamma hade inte överlevt om hon fött barn i bilen på väg till sjukhuset. Det väcker mycket tankar och känslor hos mig. Det väcker rädsla inför alla det framtida förlossningar som kommer ske i bilar. Eller i sjukhus där personalen inte räcker till och där det brister i resurserna. Vilka kommer behöva sätta livet till för att Sverige lägger ned sjukhus och BB på mindre orter? Det kan vara du, det kan vara jag. Det kan vara vår bästa vän. Det kan vara vem som helst.

Jag vet att jag inte är ensam om att känna en frustration över det som håller på att hända. Jag är inte den enda kvinnan i Sverige som numera känner en oro inför att få barn. Vi är många och vi blir fler. Jag kan för allt i världen inte förstå eller acceptera att vi blir av med något som vi istället borde prioriterat.

Jag tror att det här i slutändan blir ett dyrt pris för Sverige. Mycket dyrare än de slantar de sparar in på att lägga ned våra sjukhus och vår tillgång till BB och annan sjukvård. Vad tror ni? Har ni någon erfarenhet eller tankar kring detta? Delar ni samma tankar och känslor eller tycker ni att det är bra med besparingarna på tillgången till BB och sjukvård? Dela gärna med er! 

Städning och dans

Hej på er!
Och glad första advent, i efterhand! Jag hade tänkt göra ett sådant där mysig adventsinlägg igår men jag hann inte klart med städningen i tid. Så det var först i morse när jag klev upp i mörkret och möttes av det varma ljuset från adventsstjärnan i fönstret som jag fick en riktig adventskänsla. Och just nu i skrivande stund så faller äntligen snön. Men jag vågar inte hoppas på för mycket, men vilken lycka om den skulle få ligga kvar nu.

Igår ägnade jag hela dagen åt att städa i köket, medan Johan var i sitt hus och flyttstädade. Jag fick som tur var ett sådant där naturligt städryck, när det nästan blir roligt för att jag blir så galet kvävd av all smuts och hundhår att jag får någon slags superkraft. Jag bara måste få rent.
Och jag ville inte göra fint inför advent om det inte var rent i grunden, så att säga. Så då blev det en storstädning här inne.
112804Äntligen, för första gången i mitt liv har jag inhandlat ett par julgardiner till köket. Varje jul har jag gått och tänkt att jag vill ha julgardiner men det har aldrig blivit av. Men nu var det dags! Så jag tror städningen blev extra rolig eftersom jag visste att jag i slutet skulle få hänga upp de nya gardinerna. Som pricken över i:et.112803
112802Det var en väldigt vacker dag igår, och en del av mig ville bara ge mig ut och fota. Men jag sprang ut i stövlar och tog den här bilen som hastigast, när solen var på väg ner med miljoner snöflingor i luften.
112801Ganska sent på kvällen blev köket klart. Och jag älskar den där friden som blir i huset när man städat. Det är som om jag kan andas bättre och känner ett lugn i kroppen. Dock har jag några rum kvar som jag vill städa, men det tar jag senare.
112805Det blev så otroligt mysigt här inne. Som alltid när jag plockar fram julen så önskar jag att jag kunde stanna tiden. Konstigt nog är det precis samma härliga känsla när man plockar bort det i januari. Men just nu känns det helt fantastiskt mysigt.
Visar lite resultat av städningen i slutet av denna video som jag spelade in igår.
Nu önskar jag er en härlig start på den nya veckan! Och vill passa på att tacka för alla fina kommentar också. Ska svara er i kväll! 🙂
Stor kram på er ♥

En liten teaser

I våras var två personer här från SVT-Edit som skulle filma en liten dokumentärserie om mig. NU är den klar och första avsnittet kommer att visas i morgon. Jag kommer självklart att länka och visa er första delen här ifrån bloggen, men först tänkte jag visa er en liten trailer som kom ut igår.
092310
Det känns väldigt spännande och nervöst. Det är en märklig känsla att se och höra sig själv sådär. En helt annan sak än när jag själv fotar och filmar mig. Nu är det genom andras ögon. Men det känns väldigt bra och jag tycker om trailern. Peter och Kalle var otroligt proffsiga. Även om den bara är på 40 sekunder så gillar jag känslan och stämningen de skapat. Så jag ser verkligen fram emot första avsnittet i morgon.

Här är trailern! (Ni kan behöva låta den ladda en liten stund innan)

 

Inför vernissagen

Idag håller jag som mest på i ateljén och ramar in och gör klart inför utställningen. sommarsalong2Precis när jag kände som mest stress så fick jag ett samtal från Katarina som jag ska ställa ut med samtidigt, och fick då reda på att utställningen
skjuts upp fram till måndag. Åhhh tuuur! Jag drog en lättnades suck efter samtalet.
Egentligen var jag ju inställd på att ha vernissage nu på onsdag men ingen av oss kände oss helt klara och dessutom hade vi ändå inte hunnit ut med några reklamblad om utställningen. Så det kändes helt rätt att skjuta upp den några dagar. Nu känner jag inte stress inför detta alls. Tvärtom kanske jag får tid till att göra det där lilla extra!

Så, det nya datumet för vernissagen i Sollefteå är måndagen den 13 juli, kl.18.00! Förstår att Sollefteå ligger låååångt bort från många av er, men om det finns några som bor i närheten och har möjlighet och lust att gå på vernissage så är ni varmt välkomna. Vi är fyra konstnärer som ställer ut några verk och vi kommer vara där och mingla hela kvällen.

Det känns väldigt skönt nu, att inte behöva stressa. Det har varit så himla mycket med allt möjligt sista månaden. Ja senaste tre månaderna egentligen. Så vad jag än gjort känns det som jag gjort det med en slags stress i kroppen. Ett ständigt bakgrundssorl. En evig lista av saker som måste göras och som jag aldrig hinner bocka för.

Men jag tror vi alla hamnar där ibland. När allting snurrar på för snabbt och man inte hinner med. Som tur är så är jag ändå bra på att koppla bort lite då och då. Jag ger mig ändå ut i skogen så ofta jag kan, och där laddas jag alltid med ny energi. Och sedan har jag faktiskt en underbar semestervecka framför mig, med en resa till ett vackert, varmt land i slutet av juli. Jag tror det är min livs första riktiga semesterresa. I vuxen ålder liksom. Det känns stort. Jag längtar. Och det ska bli såååå kul att få ”ta er med” dit. Fota på en helt ny plats. Och samtidigt koppla av. Komma bort från vardagen och alla måsten. Där ska jag bara vara.

Men nu känner jag mig peppad och laddad inför denna vecka! Nu ska jag fortsätta jobba med inramning i ateljén.
Älskar att vara i ateljén. Det är mitt drömrum. En plats där jag får bré ut mig hur mycket jag vill. Så det här kommer bli en bra vecka. Det känner jag på mig ♥
070603
Inne i min kära ateljé!
070608

Bästa rummet. Blir alldeles lycklig av att vara här inne.
070606070605Kaffe är viktigt! Älskar doften av nykokat kaffe. Och till det doften av några syrenkvistar som jag klippte från syrenträdet utanför mitt hus. Det här vackra brickbordet fick jag av mina släktingar när jag fyllde år. Blev så glad! Det passar så bra här hemma. Mysigt litet fikabord!
070607
070604
Min storebror Isac sa att det känns som att komma tillbaks till försommaren igen när man kommer hit. Och han har nog helt rätt. Här har precis syrenen blommat. Det gjorde den för en månad sedan i Stockholm. Det känns fint att fortfarande ha allt kvar. Just nu är ängen och alla blommor på sin absoluta topp. Älskar doften av syren ♥
070610
Jag har ca 11 bilder som ska ramas in. Det är ganska tidskrävande. Och jag vill inte att något smuts eller damm ska hamna innanför ramen. Det ska vara perfekt! 🙂
070602

Inför nästa helg

Helgen har ägnats åt förberedelser inför nästa helg då vi ska ha öppet i galleriet. Har känt mig väldigt stressad denna vecka då det varit så mycket olika saker samtidigt. Italienresan kunde nog inte hamnat på ett sämre datum. Men det var helt underbart och behövdes som en paus mitt i allt. Nu känns det som jag äntligen fått lite koll på allt igen. Jag fick mycket gjort nu under helgen så det känns riktigt skönt. Nu är jag ”back on track”. Det ska bli SÅ roligt nästa helg. Som jag längtat efter att få öppna upp galleriet och visa upp våra kreationer.

Egentligen är nog november den sämsta månad att öppna upp galleriet för första gången. Det är ju verkligen en väldigt stilla månad på något sätt. Man orkar inte göra så mycket. Allting ligger i vila inför vintern och det händer inte så mycket roligt. Det är i alla fall min tolkning av november. Men jag har inga höga förväntningar och jag känner att det bara kommer kännas så SKÖNT att vi äntligen öppnat upp det. Då kommer det bli lättare att planera in nästa öppningsdatum. Att bara komma igång med det hela känns som mitt mål för denna helg. Sen kommer det självklart kännas alldeles tokroligt att träffa lite folk som bor i närheten och har möjlighet att komma. Eller dem som har ork att ta sig ända till Grundtjärn 😉
Kommer ni? 🙂

FIxar och donar i galleriet. Ändrar om lite för att få plats med allt!

FIxar och donar i galleriet. Ändrar om lite för att få plats med allt!

Sådär ja! Den där trädlådan hittade jag ute i ladan. Sedan målade jag den i vattnig vitfärg. Målade även en vacker kvist som jag hittade ute på en myr och sedan satte jag fast en ljusslinga på den och satte fast den i lådan. Blev en riktigt mysig effekt. Kommer hänga smycken där :)

Sådär ja! Den där trädlådan hittade jag ute i ladan. Sedan målade jag den i vattnig vitfärg. Målade även en vacker kvist som jag hittade ute på en myr och sedan satte jag fast en ljusslinga på den och satte fast den i lådan. Blev en riktigt mysig effekt. Kommer hänga smycken där 🙂

Inbjudningen som jag delat på facebook. Måste ju ladda upp den här också! :)

Inbjudningen som jag delat på facebook. Måste ju ladda upp den här också! 🙂

Inför Fjällräven Polar 2013

Goddag på er!
Åhh nu är det söndag. Dagen innan det stora äventyren. I morgonbitti åker jag med flyg från Örnsköldsvik till Arlanda där jag kommer möta alla de andra nästan 30 deltagarna från olika länder. Vissa sitter redan på flyget just nu, de som åker från USA och Kina och annat. Men jag har bara en timmes flygtur, så det är ju skönt 😉
Vi kommer att stanna första natten i Stockholm, eftersom vi där kommer att få prova alla våra kläder och en del av utrustningen som vi ska ha med oss. Och vi kommer nog även få lite utbildning gissar jag på. Det är ju väldigt mycket nytt man ska lära sig inom en kort tid. Om två dagar ska jag köra ett alldeles eget hundspann för första gången i mitt liv 😀 Det är nog lite annat än att åka i en babypulka efter Nanook haha.

Jag håller just nu på att packa i allt i min väska. Behöver knappt ta med mig något, då vi kommer få alla kläder och utrustning som behövs av Fjällräven. Men självklart ska jag ha med mig kameraväskan och stativet. Ska även ta med mig min filmkamera, så att jag kan dokumentera så mycket som möjligt från resan 🙂
Men, nu kommer jag göra en del besvikna, för jag har sett att många skrivit i kommentarerna att det ska bli kul att följa min resa på bloggen. Tyvärr så kommer jag inte att kunna blogga, då det inte finns någon täckning där ute i vildmarken. Men jag kommer ju visa bilder och filmer i efterhand när jag kommit hem igen.

MEN däremot så kommer ni ändå att kunna följa oss, på ett nästan ännu bättre sätt. Fjällräven använder något grymt satellit-grejs så de kommer att sända LIVE och även lägga upp bilder och filmklipp hela tiden under resans gång. Så om ni vill kommer ni att kunna ha full koll på vad jag gör! 😀

HÄR är länken till sidan där ni kan se oss live och lite annat!

Åhhhh vad spännande! Nu börjar jag verkligen bli nervös på riktigt. Men det ska bli SÅ roligt! Kan tänka mig att jag kommer hem sedan med väldigt mycket mer erfarenhet och med en fantastisk resa i minnet som jag aldrig kommer glömma. Jag är peppad nu! 😀

En bild från hemsidan!

En bild från hemsidan!

Så här ser det ut på sidan där ni kommer att kunna följa vårt äventyr  varje dag! :)

Så här ser det ut på sidan där ni kommer att kunna följa vårt äventyr varje dag! 🙂

JAG ÄR REDO! :D

JAG ÄR REDO! 😀