Ingen sorg i Göteborg

Hej på er!
Nu är jag tillbaks hemma i skogarna igen efter några väldigt roliga och intensiva dagar på resande fot. Vi kom hem igår och jag måste säga att det tagit lite tid att landa efter alla intryck. Lite snurrig har jag faktiskt känt mig det här dygnet. Vi åkte först ca 120 mil till Ljungby för att köpa en bil som vi tittat på, och sedan åkte vi mot Göteborg där vi bodde två nätter i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. På söndagen åkte vi till Stenungsund där jag växte upp och efter det körde vi de 100 milen hem till Grundtjärn igen.

Alltså, de här dagarna har varit så underbara på så många vis. Jag hade ju länge känt nu att jag verkligen ville resa tillbaks, både till Göteborg och Stenungsund. Under många år så kände jag nästan tvärtom, att jag inte alls ville tillbaks. Men nu längtade jag starkt efter att få återse platserna där jag växte upp. Komma tillbaks och se allting från ett annat perspektiv. Och det var väldigt betydelsefullt.

Så det blev några dagar med mycket minnen, kärt återseende av vänner och en rejäl dos av Göteborgs härliga stämning.
Jag insåg nu när jag kom hem att jag inte alls hade fotat och filmat så mycket som jag hade tänkt innan. Det började bra på resan dit men sen vet jag inte vad som hände. Trodde jag skulle fylla hela bloggen med bilder från Göteborg och Stenungsund nu men det blev inte riktigt så. Hade jag haft längre tid på mig skulle jag velat gå runt och fota mycket mer. Men nu blev det så kort om tid så jag tror den mesta fokusen gick åt att bara vara där och uppleva i stunden.

På bilden ovan står jag i Brunnsparken i Göteborg. Tyckte det var roligt att jag nu plötsligt kände mig som en turist i min gamla hemort, där jag stod och posade på den välkända bron. Johan älskade Göteborg. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att få visa upp staden. Det är något med stämningen och folket. Det är en sådan enorm skillnad på hur det känns när jag är i Stockholm. Här är allt lite mer avslappnat. Folk rör sig lite långsammare och här får man lite mer tid till att stanna upp och tänka till utan att man blir överkörd av strömmen med människor. Sen är det något med dialekten. Den känns så varm och välbekant. Så glad och välkomnande. Allt sådant här tänkte jag inte på när jag bodde här.

När jag bodde i Göteborg så var jag inte alls lycklig med livet. Jag kände mig förvirrad, instängd och kvävd. Så Göteborg förknippade jag med ett liv jag inte trivdes med. Men egentligen var det ju min längtan efter ett helt annat liv, ute i naturen, som gjorde att jag otrivdes i stan.
Göteborg hade ingenting med det att göra egentligen. Jag hade varit olycklig i vilken stad eller på vilken plats som helst. Jag ville ju till Grundtjärn.

Nu när jag kom hit igen så kändes det nästan som om jag ville säga förlåt till Göteborg. Förlåt för att jag skyllde min olycka på en stad som inte kunde hjälpa att jag inte trivdes där. Jag är ju ändå så tacksam att jag fick några år i Göteborg. Om jag ändå skulle bott i en stad så är det Göteborg jag föredrar. Och allt fantastiskt som jag fått uppleva dessa år och all den lycka jag känner för mitt liv idag, har jag ju att tacka allt jag tidigare fått uppleva. Allt som hänt i ens liv, både bra och dåliga upplevelser, har ju lett en dit man är idag. Så tack Göteborg. Tack.
Vi bodde i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. Nu var det ju så precis att pappa är i Grundtjärn nu under semestern så vi gick liksom om varandra. Men det var väldigt smidigt att vi kunde bo här. Nära och bra in till stan. 
På lördagen hade vi bestämt att vi skulle gå på Universeum (eftersom det skulle regna HELA dagen), men nu vart det istället strålande sol och supervarmt, så vi gick mest runt på stan i solen. Fikade och åt min favoritmat Sushi. Det finns det gott om i Göteborg 🙂 På kvällen åkte vi sedan och hälsade mina älskade vänner Jannike och Arild och deras familj.
På söndag åkte vi till Stenungsund som ligger 5 mil norr om Göteborg, där jag bodde från att jag var 5-16 år gammal. Så Stenungsund är ju den plats där jag växt upp på. Och vi besökte såklart Kristinedal (bilden ovan), området där vi bodde i alla år. Från att vi klev ur bilen här så blev jag liksom lite snurrig. Det var en väldigt märklig känsla, eftersom det var så extremt längesedan jag var här.

Allting kändes så mycket mindre än vad jag trodde. Alla hus, alla gator, alla parkeringar. Det var som om allt var ihoptryckt. Och sen, känslan att gå på den väg man sprungit på så många gånger som barn. Jag vet inte, det var så mycket känslor på samma gång. Det var som om en del av mig reste tillbaks i tiden.
Vi bodde i ett radhusområde, och här är gården som är precis utanför huset. Det kändes väldigt märkligt att sitta vid gungorna igen. Och återigen…Ochad litet allting var! Den här gården kändes ju stor när vi sprang omkring här som barn. Vi lekte alla möjliga lekar. Och det var verkligen en helt underbar plats att växa upp på.
Och så gick vi upp på mitt “berg”. Bakom huset vi bodde i så fanns det här lilla berget, där jag alltid lekte. Även det hade krympt 🙂
Och bakom berget låg skolan. Så det tog en minut för mig att gå till skolan när vi bodde här. Det var riktigt härligt.
Och sen hade vi turen att få träffa min gamla granne Berndt Johansson, som fortfarande bor kvar i Kristinedal. Jag var SÅ glad att se honom igen. Det var verkligen en höjdpunkt. Så vi stannade där ett tag och fick en god kopp kaffe medan vi pratade gamla minnen.
På väg tillbaks var jag ju bara tvungen att göra en snurr runt “de gula stångarna” som jag alltid gjorde när jag var liten.
Sen avslutade vi med att gå en promenad genom Stenungstorg och längs hamnen. Det var söndag eftermiddag så det mesta var stängt och det var väldigt lugnt på folk. Jag höll hela tiden utkik på om jag skulle se någon jag kände igen. Kanske någon gammal klasskamrat eller kompis.

Sen tog vi en pizza på en pizzeria som fortfarande fanns kvar och var sig lik, och Johan tittade på mig med ett varmt leende medan vi åt. Jag undrade om jag inte hade betett mig lite märkligt under vår lilla visit i Stenungsund, och han nickade och log.
Jag förstod det, eftersom jag kände mig aningen förvirrad. Det var som att befinna sig i dåtiden och nutiden på samma gång, och hjärnan liksom gick på högvarv för att smälta allt.

Men det kändes väldigt bra. Jag var väldigt glad att äntligen få besöka platsen där jag växte upp. Jag hoppas det blir fler tillfällen framöver och med lite mer tid.
Det här blev en kort sammanfattning av våra dagar i Göteborg och Stenungsund. Är väldigt tacksam för den här lilla resa. Det kändes verkligen som det behövdes. Nu är vi tillbaks till Grundtjärn och tystnaden igen och det känns underbart ♥

Hoppas ni har det bra allihopa! Och TACK för alla kommentarer. Ska som vanligt gå igenom och svara er lite senare.
Stor kram på er ♥

Ingen höjdare direkt

I kväll sitter jag med pappersarbete. I morgon klockan 00.00 ska momsredovisningen skickas in. Blä. Det hade känts bättre om jag ändå kunde förstå vad det är jag gör. Sedan jag startade min enskilda firma för nästan ett år sedan så har jag var tredje månad varit extra tacksam över att min mamma kan sådant där som bokföring. Jag lär mig mer och mer för varje gång men det känns ändå som själva grundförståelsen till hur det funkar fattas.

Jag har suttit och googlat nu…”lära sig bokföring” och läser på lite så att jag ska förstå mer. Det är väl baksidan av att driva eget företag. Så mycket som ska redovisas. När jag tjänar tillräckligt någon gång så ska jag nog skaffa en revisor. Tänk vilken lättnad det måste vara.

Nu blir det lite mer kaffe och sedan kommer resten av kvällen att ägnas till detta. Än så länge håller jag bara på att sortera alla kvitton, fakturor osv i datumordning. Det klarar jag av bra i alla fall 😉

Jaja, lika bra o få det gjort! Kram på er ♥

Kvällens och morgondagens jobb.

Kvällens och morgondagens jobb.

Ingen snö!

Det känns nästan konstigt att gå ut och inte se någon snö. Det har jag inte sett på flera månader. Men åh så härligt det är! Och tänk när allt börjar bli grönt och vackert. Åhh vilken fantastisk tid vi har framför oss nu!