Nu kan ni se dokumentären om mig!

Åh som jag har längtat efter denna stund. Nu finns äntligen Mitra Sohrabian’s dokumentärfilm om mig att se online. Jag vet att det är många av er läsare som frågat och längtat tills den finns att se på nätet, efter att jag hade varit på premiärvisningen av dokumentären i Luleå i våras.

Mitra hade ju hoppats på att SVT skulle köpa dokumentärfilmen, men de var inte intresserade, vilket gjorde att hon fick kämpa så otroligt mycket med att få den klar. Jag är så full av beundran över hennes driv att slutföra projektet helt på egen hand. Jag vet att det ligger så mycket jobb och slit bakom detta. Under lång tid nu har vi väntat på att den skulle kunna gå att hyra eller köpa online, och nu är det alltså möjligt.

En hel timmes dokumentär som spelades in under 2014 och som handlar om mitt liv här i Grundtjärn. Allt från min bakgrund, min livssyn, till mitt liv bakom bloggen och kärleken till byn och mina rötter. Som jag skrivit innan, så finns det ingen som jag tycker fångat mitt liv och mig själv så bra som just Mitra. Med henne kunde jag vara helt mig själv. Hon kunde ibland sitta långa, långa stunder tyst framför kameran och bara låta mig prata. Eller låta mig vara tyst. Hennes tålamod, kreativitet och hennes stora hjärta har verkligen berört mig. Jag är så tacksam för filmen hon gjort.

Här kan ni se en kort TRAILER från dokumentären // Here is a short trailer from the documentary

Om ni vill se dokumentären så finns den här på Vimeo att hyra eller att köpa.  Att hyra kostar 48 kr och att köpa den kostar 72 kr. Om man hyr den kan man se på den i 24 timmar. Den är såklart på svenska, men har engelska undertexter så att även följare från andra länder ska kunna se den. Skriv gärna en kommentar om ni har några funderingar eller behöver hjälp med hur ni genomför köpet. Men det ska inte vara några konstigheter. Man kan betala med kort eller Paypal, precis som när man hyr vilken film som helst på nätet, eller köper något via en webshop.

ÅHH, det känns så spännande nu när ni äntligen kan få se den. Både nervöst och pirrigt. Precis som jag kände när jag satt i biosalongen sist och undrade vad alla människor skulle tänka när dom såg den. Det är ju ändå en väldigt speciell känsla att ha fått en hel timmes dokumentär gjord om sig själv och sitt eget liv. Men också, vilken gåva jag fått av Mitra. Jag är så obeskrivligt tacksam för att hon fångat ögonblick ur mitt liv som aldrig kommer att komma tillbaks igen.
Jag hoppas ni tycker om den och att ni får en ännu bättre bild av mitt liv här i Grundtjärn efter att ha sett den.
Om några av er kommer att vilja se den ikväll eller under helgen (eller när som helst för den delen), så vore det superkul om ni ville lämna en liten kommentar efteråt om vad ni tyckte! Jag hoppas såklart ni kommer tycka om den och att ni får en mysig filmstund!

Som sagt, säg till om det är något ni undrar över med själva köpet så ska jag försöka hjälpa till så gott jag kan!
Nu önskar jag er alla en helt fantastiskt fin helg! KRAM PÅ ER! ♥

Det vi inte kan styra över

Godkväll på er!
Klockan är snart elva på kvällen och jag och Johan kom nyss in efter att ha varit ute och grejat i trädgårdslandet. Det är lätt att glömma bort tiden när det är så ljust ute på kvällarna. Men också skönt att kunna vara ute så länge. Tänk vad mycket mer man hinner än på vintrarna när det blir mörkt mitt på dagen.

Nu håller vi på att göra ordning för det kommande potatislandet. Något som var lättare sagt en gjort. Trots att vi gick några varv med jordfräsen där i våras och rensade lite ogräs så hade det redan hunnit växa upp en äng. Inte klokt vad det växer mycket där man inte vill att det ska växa. Jag var lite naiv som vanligt och trodde att vi skulle hinna sätta potatisen ikväll. Men det blir nog några kvällar till innan allt är klart.
Förhoppningsvis kommer det en dag under hösten då vi får plocka upp vår alldeles egen potatis, och då kommer det kännas värt allt slit.
062015062020Efter många varv lyckades vi ta oss igenom alla starka rötter. Det är väldigt tungt att gå med jordfräs, så vi turades om. Den ena gick med jordfräsen och den andra fick börja kratta upp allt ogräs och alla rötter. Jag insåg när jag stod där med krattan att det kommer ta sin tid att få upp allt. Det gäller ju att få jorden så ren som möjligt så att allt inte växer upp direkt igen. Hur gör ni för att få bort ogräs egentligen? Redan nu har en gräsmatta börjat växa över våra jordgubbar, trots att vi gjorde allt så noggrant. Kan det bero på jorden tro?
062017Haha och åh, vet ni? Ni är så himla gulliga som skrev så fint på förra inlägget om att ni såg fram emot mina bilder som jag ska ta den här natten. Årets ljusaste natt och fullmåne. Men jag sitter här och nästan mår lite dåligt över oron att jag inte kommer kunna leverera några vackra bilder överhuvudtaget. För molnen har dragit ihop sig och det blåser starka vindar. Solens syns inte till, och inte heller månen. Det är så lite magi i luften att om jag så vore uppe hela natten och verkligen gjorde mitt allt för att hitta något vackert så skulle jag komma hem tomhänt. Jag är inte inspirerad för fem öre. Och det känns så himla ledsamt att göra er besvikna. Jag ville så gärna få uppleva en sådan där riktigt vacker juninatt, med dansande dimmor och midnattsljus, och fånga den på alla möjliga sätt så att ni även skulle få uppleva det genom mina bilder.

Men jag måste vara ärlig. Om natten fortsätter såhär så kommer jag inte ha några vackra bilder i morgonbitti. Jag kommer ändå ställa klockan vid 2-3 i natt och gå upp och tittade hur det ser ut och hoppas på att det lugnat sig ute. Men det ser mörkt ut.
Det känns så himla trist, eftersom det alltid varit en tradition att fånga den här natten. Och konstigt nog har det nästan alltid varit sådär riktigt vackra nätter också just under sommarsolståndet. Men i år blev det inte så. Hela juni har varit väldigt märklig. Men det är ju därför naturen är så fantastiskt också. Den lever sitt eget liv och vi kan inte göra så mycket åt det. Och jag har aldrig kunnat tvinga fram en känsla. För att jag ska få inspiration och vilja ta bilder, så behöver jag känna en viss stämning och känsla. Annars är det hopplöst.

Jag hoppas ni inte blir ledsna nu i morgonbitti när det inte bjuds på några vackra nattbilder. Förhoppningsvis kommer det en vacker natt snart så jag kan ge mig ut och fota! Då ska jag ta igen för allt jag missat : )

Sov gott underbara ni! Eller godmorgon ni som ser detta på morgonen ♥
Kramar!

Man kan ju inte vara bra på allt

Varför bränner jag nästan all mat som jag steker?! Om jag bara kunde förstå mig själv. Idag försökte jag verkligen att inte bränna maten som jag skulle steka, men vad tror ni jag gjorde? Jo jag brände den.

Antingen så beror det på att jag blivit ”skadad” av att min mamma alltid varit så himla noga med att steka allt extra länge. Eller så beror det på att jag alltid har så brottom när jag lagar mat, antingen för att jag är superhungrig så jag darrar eller så vill jag bara ha det gjort…ur vägen liksom, så man kan göra annat som är roligare. Eller så beror det på att jag sätter mig vid datorn under tiden det steks på ena sidan, och tror att jag sitter vid datorn i bara 1 minut när det i själva verket var 5 minuter. Eller så…kan jag inte laga mat helt enkelt. Jag tror det är en perfekt blandning av alla de där alternativen jag nämnde ovan.

Jag skulle behöva gå en matlagningskurs. Jag kan ju för sjutton inte ens steka köttbullar utan att bränna dom. Jag är så fruktansvärt trött på den där brända smaken som jag lyckas få i nästan all mat jag lagar. Nä, nu får det vara slut på det här. Nu har jag lovat mig själv att det är sista gången jag sitter och knaprar på bränd mat 😉

Dagens matlagning...Smaklig måltid Jonna!

Dagens matlagning…Smaklig måltid Jonna!

Nu kan vi int koka nå kaffe

Jag har nyss varit ute och hämtat snö i en hink som jag skall låta smälta till vatten. Som om man inte redan levde väldigt primitivt haha. Men det är faktiskt så att Grundtjärn råkat ut för en vattenläcka tidigare idag. Ingen vet vart än. Jag hoppas att den inte är stor! Och med min otur så kan jag inte låta bli att tänka att den säkert är hos mig. Fast det tror jag inte. I morgon ska vi ut allihopa och hjälpas åt att lösa det här problemet.

Som tur är har mina grannar Håkan och Birgitta en egen källa där de får vatten så nu har vi varit där nästan hela byn och hämtat lite vatten så man har till…KAFFE! Haha jag tycker det är så gulligt att nästan allas första tanke var ”åh nej, nu kan vi int koka nå kaffe!” Det är det man lever på här ute i Grundtjärn 🙂

Jag hoppas i alla fall att allt skall ordna sig fort och att läckan inte är så stor. Och att vattnet snart kommer tillbaks. Först när man inte har något vatten inser man hur beroende man är av det. Det får mig att tänka på de som ständigt lever utan rent vatten. Tänk vad man borde vara tacksam egentligen, som kan vrida på kranen och få rent vatten.   Kan nästan äcklas av hur bra man har det jämfört med andra när man tänker så.

Snön som jag smälter i hinken tänkte jag inte dricka föresten 🙂 Tänkte ha det ut i fall det behövs till något. Vet ju inte hur länge man kan bli utan vatten nu. En sak som jag däremot tycker om när det händer något oväntat sådär, är att det blir lite starkare gemenskap i byn. Då måste man kämpa tillsammans liksom. Det är mysigt tycker jag 🙂

Hoppas ni har en bra kväll! Kramar <3

Fyller snö i en hink

Där jag kan vara helt mig själv

I lördags var det en jättevacker dag med sol och värme. Jag spenderade hela dagen ute i skogen på lite olika ställen för att fota och filma, och ägnade även lite tid till mitt andra stenprojekt ute i skogen som jag påbörjat för ett tag sedan.
Åh det var en sådan otroligt vacker dag. Skogen nästan lyste i grönt och jag kände sådan lycka över att få vara på alla vackra platser. Skogar, bäckar, sjöar, myrar…

Åh vad energi naturen ger. Jag får aldrig nog av det. Ju mer tid jag får vara i skogen desto mer behöver jag det.