En natt av kärlek och magi

Så kom natten, som jag under alla mina år i Grundtjärn spenderat ute bland skogarna och dimmorna. Natten mot min födelsedag, den 29 juni. Det bara blev så, att just dessa nätter varit så vackra och att jag därför velat fira genom att befinna mig i naturen. På platser som jag älskar allra mest. Få vandra bland dimman över ängarna som en gång i tiden brukats av mina förfäder. Få se den spegelblanka sjön breda ut sig mot horisonten och få känna doften av alla nyutslagna blommor. Höra nattfåglarna sjunga och vara mitt i den där stämningen som bara en natt i juni kan skapa.

0629111

Jag åkte först ut med bilen på ensliga grusvägar och stannade till lite här och där. Precis sådär som jag älskar att göra. Jag såg tre stora älgar vid olika tillfällen, som med sina mäktiga steg skyndande över vägen för att sedan försvinna in i skogen igen. Det kändes fint att tänka på att alla skogens djur finns där omkring mig, och gör mig sällskap i den stilla natten.
0629112Sedan åkte jag hemåt till Grundtjärn. Dimman var tjock och kom dansade över ängarna och skogarna. I nattens tystnad hördes det vackra ljudet av koklockorna som ekade över byn. Jag gick ner till ängen mot sjön där de stilla betade i det daggvåta gräset, och började kula för dom. Jag har länge undrat om de någonstans i sitt allra djupaste inre kan känna igen ljudet av kulning. En gång i tiden var det så man kallade hem korna. Jag gillade tanken på att de kanske kände den känslan. Som att bli påmind om något som fanns för länge, länge sedan, men som de fortfarande bär med sig i sitt blod, och i sina hjärtan.
0629113

Korna kom springande och jag älskade känslan av att få kula för dom, trots att de också tog med sig miljoner små knott och myggor. Men känslan av att få stå där och dela en stund med korna var oslagbar. För att inte tala om avslutet.
Efter kulningen mötte min katt Nayeli upp mig vid grusvägen. Även hon brukar lystra till kulning och komma springande. Sedan begav vi oss tillsammans hem igen. Klänningen och skorna var genomblöta av allt dagg, och knotten hade tagit sig in i håret och under kläderna och bitit mig i ögonlocken. Jag frös lite, men kände mig ändå varm efter allt fint jag fått uppleva under natten.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn för att ladda in bilderna och filmerna jag tagit under natten. När jag öppnade Facebook fick jag se att Johan nyss hade lagt upp en text, skrivet för fem minuter sedan. Han låg ju uppe i sovrummet och sov sedan länge? Trodde jag.
När jag började läsa tog det inte lång tid innan tårarna rann. Återigen hade han skrivit en text som totalt fick mig att tappa andan. Orden gick rakt in i hjärtat och berörde mig så djupt att jag bara satt där och grät en stund och stirrade rakt in i skärmen. Sedan rusade jag upp i sovrummet och där låg han med ett leende. Det var svårt att få fram ord när jag slängde mig i hans famn i min blöta,kalla klänning och med myggbitna armar. Aldrig tidigare har jag fått uppleva en sådan kärlek som Johan ger mig. Varje dag, varje sekund. Hans sätt att beskriva sina känslor och beskriva kärlek är det vackraste jag någonsin sett.

0629114Jag fick lov att lägga ut Johans text, eftersom den berörde mig så djupt.
Och jag som trodde att ingen hörde mig i natt… : )

”Jag tittar ut genom sovrumsfönstret, ut i den svala sommarnatten. Dimman ligger tät, tusen fåglar sjunger sin sång och ljudet av koskällor hörs eka över de blomtäckta ängarna. Ur dimmans djup framträder den vackraste av röster. Behagliga toner som hämtade från den mest uråldriga tid. Likt magi från en saga, vävs intrycken ihop. Platsen, lukten, ljuden och lugnet. Naturens orörda ting visar sig en aning. En ung kvinna som sjunger till så många som redan sover, samt till de få som fortfarande är vaken… Hon sjunger till alla, när alla egentligen bör sjunga för henne.
Det har nu blivit din födelsedag. Den första jag får uppleva med dig. Tänk att för 27 år sedan föddes just du, en liten flicka som skulle uppfostras och utvecklas till att bli världens finaste människa.
Aldrig har någon fått mig att tappa så många ord och uttryck, då de känts så otillräckliga. Aldrig har jag grävt så djupt i mitt inre efter sanningen bakom så många känslor. Aldrig har jag varit så stum av förundran, men samtidigt har aldrig så mycket blivit nedskrivet och berättat som nu, sen jag träffade dig.

Om du bara visste…
Om jag bara kunde förklara, mitt hjärtas otaliga ord. Allt som det berättar, intygar och ger till känna varje minut som går. Ett språk bortom vår uppfattning, tecken som saknar begrepp, en röst utan stämma… men som sjunger starkare än något annat.
Om du bara visste…
Om du bara kunde se med mina ögon, vad jag ser varje dag. Ditt ljus, din värme och din oförklarliga utstrålning. Skönhet som ingen spegel kan reflektera, ljuvlighet som ingen kamera kan fånga. En beskådning ingen tavla kan återge. Hur någon från den här jorden kan ha blivit så vacker och praktfull. En skimrande diamant bland grus, en strålande sol bland månar, en skinande ängel bland så många människor.
Om du bara visste…
Om du bara kunde ana hur stolt du gör mig, för varje stund som går. Hur du jämt och ständigt gör det svårt för mig att finna de rätta orden. Hur du alltid fascinerar mig med din syn på livet och på världen. Alla dina funderingar, all konst och magi i ditt sinne, som likt en pensel målar mina dagar från morgon till kväll. Ditt tålamod, din styrka och ditt fantastiska sätt. Din godhet och ömhet i allt vad det innebär, som aldrig tar slut.
Om du bara visste…
Om jag ändå kunde visa, varje del av det jag känner. Hur min själ blir berörd av dina tankar, din vackra röst och din trygga famn. Hur ditt leende får eldar att blossa upp i mina innersta vrår. Hur din blick släpper lös tusen och åter tusen fjärilar i min mage. Hur ditt skratt får både hjärta och själ att dansa av glädje. Lyckan i att få leva vid din sida och dela min tid i denna verklighet med dig. Att få känna din sagolika kärlek. Att få hålla handen med den underbaraste människan jag kan tänka mig…
Om du bara visste…
Om du bara visste…
…hur mycket jag älskar dig…”
Grattis på födelsedagen, min underbara Jonna. Du är mitt liv, min värld och mitt allt…
0629116

Efter en magisk natt och med den allra vackraste kärleksförklaring i hjärtat somnade jag gott. Nu är jag 27 år och aldrig har jag känt mig lyckligare någonsin. Och som pricken över i:et blir det idag en stor jordgubbstårta!

Kram på er underbara ni! ♥

Så mycket kärlek

Åh vad ni återigen berör mig med era fantastiska ord. Sitter framför datorn och både skrattar och gråter åt era kärleksberättelser. Man skulle ju gjort en bok med alla era samlade berättelser! Jag bara älskar att få höra om hur par träffade varandra. Det är alltid så fascinerande historier bakom. Det är även en vanlig fråga som jag brukar ställa till folk. Vet ni varför? Därför att jag älskar att se hur något plötsligt börjar tindra i ögonen på par som berättar om sin allra första tid tillsammans. Det syns extra tydligt på äldre par. De är som att de blir nykära igen när de tänker tillbaks på allting. Prova det så får ni se 

Jag ska läsa igenom alla era fina kommentarer och svara er lite senare. Just nu har jag precis fått i mig lite lunch och ska ut med hundarna i solen en sväng, innan jag återgår till jobbet igen. Det är en lugn dag här hemma i Grundtjärn och jag sitter mest och jobbar framför datorn och i ateljén idag. Lyssnar på vacker pianomusik och dricker kaffe.

031601

Idag åt jag ”frukostbullar” till lunch. Jag är en riktig mack-människa. Jag skulle kunna leva på mackor. Det går fort och det är gott! Speciellt när det blir hembakat bröd! Det är så rysligt goda och jag tröttnar aldrig på dom. Jag brukar alltid baka frukostbullar till frukosten på lördagar. Men de funkar ju lika bra som lunch också. Tar bara tio minuter!
031603

Nanook ligger och sover i solen som skiner in genom fönstret. Åh, älskar denna tiden när solen lyser in i köket igen!
031604
Och Danny tränger som vanligt ihop sig i fåtöljen. Han är som en stor, gosig bebis.
031602

Mums! Helst ska man äta dom direkt, så smöret smälter! Så jädrans gott.
031605

Och det är ett fasligt springande på katterna ut och in nu. De är soligt och varmt ute, men slaskigt och blött, vilket gör att de vill gå ut, och sedan ångrar sig. Då ställer de sig i fönstret såhär och blänger på mig tills jag är tvungen att gå och öppna. Men snart är den riktiga våren här och då kommer de vara ute dygnet runt, så jag får passa på att njuta av tiden som de hellre är inne och ligger i mitt knä och kurrar.
031606

Idag var sotaren här för att sota skorstenen, vilket gjorde att jag inte kunde göra upp en eld direkt på morgonen. Så det var riktigt skönt nu när jag kunde göra upp en eld igen och få lite värme inne. Det var inte kallt inne, bara lite sådär rått så man går och småfryser. Men jag satte mig framför kaminen nu och värmde fötterna samtidigt som jag åt lunch, medan Nanook tittade bedjande på mig. Känns skönt nu också att skorstenen är sotad och ren efter vinterns hårda eldande. Då känns det tryggt att elda!

Önskar er alla en fortsatt fin onsdag ♥ Tack igen för all kärlek ni ger!  Kram på er!

(Rösta på mig i Finest Awards här)

Mitt livs kärlek

Nu mina älskade bloggläsare, så ska jag äntligen öppna upp mitt hjärta för er och berätta om något nytt som kommit in i mitt liv och förgyllt hela min värld. Jag har de senaste månaderna fått vara med om det vackraste och starkaste jag någonsin upplevt. Jag har hållit det hemligt här på bloggen men gett små ledtrådar då och då, som säkert vissa lagt märke till. Det har varit svårt att inte säga något om detta, eftersom det har blivit en så stor del av mitt liv. Och nu, i skrivande stund, känns det nästan som jag ska explodera! Nu bara måste jag få uttrycka mina känslor och få berätta om vad som fått mig att känna en lycka så stark att jag knappt vet hur jag ska hantera det.

Jag har träffat mitt livs kärlek. Min själsfrände. Min andra hälft. Min Johan.
I den allra mörkaste tid på året möttes vi en höstkväll under månljuset, och sedan den kvällen har vi knappt kunnat släppa taget om varandra. Han fick den mörkaste tid att kännas som den allra ljusaste. Och den kallaste vinternatt att kännas som den allra varmaste. Johan har blivit som kärnan i mitt liv. Det allra vackraste och viktigaste. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är att just jag får uppleva detta.
jj16

Jag minns så tydligt en av de allra första kvällarna som vi träffades. Vi var ute med våra hundar, Nanook och Danny, och stod ute på grusvägen här i Grundtjärn och tittade upp mot himlen. Det var ett magiskt vackert norrsken ute den kvällen. Johan höll om mig och vi blickade tillsammans upp mot det dansande ljuset och då kände jag en lycka och en frid inuti mitt hjärta som jag aldrig någonsin känt. Det fanns ingen annanstans jag hellre velat vara än just där, just då, med Johan. Jag blev så tårögd och rörd över hela situationen. Jag bara visste i den stunden, att Johan är mannen som jag kommer spendera resten av mitt liv med. Jag kände det i varenda cell i min kropp. En känsla av att ha hittat hem.

Samma år som jag flyttade hit till Grundtjärn, flyttade han också från stan ut på landet.
Fem mil tvärs över skogen från mig har han bott i sitt hus, med hund och katt, precis som jag själv. Jag kan inte bestämma mig för om det känns bra eller jobbigt av tanken på att han under alla år har funnits så nära mig, utan att jag vetat om det. Att vi levt våra liv utan vetskapen om att vår andra hälft bara funnits en bit bort över skogen. Jag undrar hur många kvällar vi rastat våra hundar och samtidigt blickat upp över stjärnhimlen, som fascinerar oss båda lika mycket.
Men jag brukar tänka att allt händer i rätt tid. Det var meningen att vi skulle träffas nu.
jj11

Jag trodde inte ens att det var möjligt att känna en sådan här stark kärlek till en annan människa. Nu förstår jag varför det skrivs miljoner sånger om bara kärlek, och nu vet jag vad som menas med att hitta den rätta. Så många gånger jag undrat om det varit rätt, eller hur det ska kännas. Men nu vet jag, att när det är rätt, så existerar inte ens den frågan längre. Det finns inget alternativ. Allting bara stämmer, på det mest mirakulösa vis.

Allt med dig är som önskningar som slagit in från tusen stjärnfall.
Så skrev han till mig strax efter vi lärt känna varandra. Och jag kände precis samma sak för honom. Det är som om universum plötsligt ger en alla önskningar i en enda människa.

Jag har fått lära känna Johan under några månader nu, och fortfarande förvånar han mig varje dag med sitt stora hjärta som tycks rymma en hel värld. Många gånger har jag tittat in i hans ögon och frågat ”Vart kommer du ifrån egentligen?”.
Han är så overkligt fin på alla dess vis. Om jag fick chansen att skapa en människa som skulle bli min livskamrat så skulle jag inte ens i min vildaste fantasi kunna skapa ihop någon så fin som Johan. Han har allt, och ännu mer. Små detaljer som jag aldrig innan ens vetat om att jag älskar. Bara hur han rör sig. Hans skratt. Hans blickar. Ömheten i hans röst. Alla hans små egenheter som får mig att le av lycka.
jj13
Jag har aldrig någonsin upplevt någon som tittat på mig så som Johan gör. Nästan varje gång jag vänder mig om för att titta på Johan, så tittar han redan på mig. Och hans stora varma ögon blir som ett oändligt universum av ren kärlek. Det är så vackert att se det. Jag smälter varje gång och släpper allt jag håller på med. Jag hittar inga ord som kan beskriva den känslan. De blickarna säger verkligen ”Jag älskar dig”.

Att få älska Johan, och få vara älskad av honom tillbaks, är det mest kraftfulla jag upplevt i hela mitt liv. Det känns inte längre som om några yttre omständigheter kan rubba den här grunden av lycka som jag känner i livet nu. Bara jag får vara med Johan, så spelar inte resten så stor roll. Allting ordnar sig om vi är tillsammans. Precis så känns det.

Jag förstår inte hur vi även kunnat haft sån tur med våra hundar som går så otroligt bra ihop! De har blivit som bästa vänner och har så roligt ihop varje dag.

Jag förstår inte hur vi även kunnat haft sån tur med våra hundar som går så otroligt bra ihop! De har blivit som bästa vänner och har så roligt ihop varje dag.

Den här vintern har känts som den lättaste vintern någonsin, eftersom jag haft Johan vid min sida. Inte bara att vi tillsammans burit in ved och hjälpts åt hemma med att hålla värmen, utan också för han gör mig så galet lycklig. Jag får energi utöver det vanliga och ingenting känns riktigt jobbigt längre.

Vi har för det mesta varit hemma hos mig här i Grundtjärn, även om det blir väldigt långt för Johan att köra på vardagarna när han ska till jobbet utanför Örnsköldsvik. Vi kliver upp vid 04.00 morgonen och äter frukost tillsammans. Trots att jag är världens mest morgontrötta människa så har det aldrig känts så enkelt att kliva upp på morgonen som nu. Nu har jag ju en viktig anledning till att göra det och då känns det så lättsamt. Att kliva upp och ställa fram frukost och sedan äta tillsammans innan vi skiljs åt för dagen är bland de bästa stunder jag vet. Hur trötta vi än är när vi sitter där vid köksbordet framför elden och sörplar i oss vår yoghurt, så kan vi bara inte sluta le när våra blickar möts.
jj14

Många, många timmar har vi spenderat framför elden denna vinter. Vi har pratat om allt. Om livet. Om drömmar. Om funderingar. Om oss. Gjort otaliga försök till att sätta ord på kärleken vi känner. Vi har berättat och lyssnat. Och ibland bara delat tystnaden tillsammans. För ja, Johan är en sådan som jag kan vara helt tyst med. Och helt ensam med. Jag som aldrig trodde jag skulle klara av att vara med någon annan mer än några veckor. Men med Johan, så kan jag alltid vara helt mig själv.  Han kan på något magiskt vis ge mig oändligt med utrymme samtidigt som det alltid känns som om jag är i hans varma närhet. För mig är det obegripligt hur vi kan matcha varandra så bra. Vi är som varandras drömmar och vi gör varandra hela på alla dess vis.
Ja, det är verkligen som en dröm. Trots att det gått några månader nu så känns det nästan overkligt när jag tänker på det. Jag nästan skakar på huvudet och nyper mig på armen.

Bara tanken på att något skulle hända Johan har fått mig att hysteriskt gråta och få panik. Jag minns särskilt en kväll när jag inbillat mig att han var med i en trafikolycka som rapporterades på radion, när han var på väg till mig. Har aldrig fått sådan panik innan och jag grät så mycket att maten jag höll på att laga nästan översvämmades av mina tårar. När jag efter en stund fick kontakt med honom på telefonen och fick reda på att allt var lugnt, så sprang jag till mamma och frågade vad som var fel på mig.
Hon log och sa ”Jadu Jonna…det är så det blir när man hittat rätt
jj10

Jag är så evigt tacksam över att jag får uppleva detta under min livstid. Att just jag fått hitta min livs kärlek. Det kunde jag aldrig tro. För jag bara vet det, att jag och Johan är menade för varandra. Plötsligt känns framtiden bara som en vacker, ljus port där kärleken strömmar in. Hela livet har förgyllts och fått en helt ny mening.
jj12

I förrgår skickade Johan in sin adressändring. Snart kommer det stå på pappret att vi bor tillsammans.
Ja, jag kan ana att många tänker att det är tidigt att flytta ihop redan.
Men om ni kunde känna det som jag känner, så skulle ni inte oroa er. För jag och Johan har redan varit ifrån varandra tillräcklig stor del av vårt liv. Vi har ingen tid att förlora. Jag är så redo som jag kan bli. Även om själva flytten och försäljningen av han hus osv kommer ta längre tid, så ser vi det redan som att han bor här i Grundtjärn nu. Han kommer vara här så många dagar i veckan som han bara kan. Och förra helgen flyttade hans två katter in.

Så nu mina kära läsare, bor jag inte själv i Grundtjärn längre. En ny fas i livet har tagit sin början, och det känns så underbart och nästan overkligt! Nu bor jag med Johan, två hundar och tre katter. Nu är vi en stor familj med mycket kärlek.

Bara tanken på att jag nu kommer få börja ett liv tillsammans med mannen som jag älskar över hela mitt hjärta, får mig att gråta av lycka. Jag är så kär, och så lycklig 

En helg med mycket kärlek

Godmorgon på er!
Jag sitter med morgonkaffet bredvid mig och vaknar upp till en solig lördag. Jag ska strax göra mig i ordning inför en bröllopsfotografering. Både igår och idag är jag fotograf på ett bröllop hos några vänner i grannbyn. Och idag är det dags för vigseln. Det ska bli spännande. Och jag är sååååå glad att det är fint väder idag eftersom vigseln skall hålla till utomhus. Det kommer bli så vackert. Och jag känner nästan redan nu hur rörd jag blir. Jag vet inte vad det är med mig nu mera, jag kan knappt se en film på något känslosamt/kärleksfullt/sorgligt utan att börja gråta. Vet inte om det brukar vara så, ju äldre man blir desto känsligare blir man?

Jag ville mest bara skriva något kort och berätta vad jag gör i helgen, eftersom jag inte hann skriva något igår. Vad ska ni göra den här helgen? ♥
082901

Augustihimmel. Som jag älskar kvällarna och färgerna i augusti.

Grön kärlek

Vilken underbart härlig dag det varit idag. Sol hela dagen. Vinden en aning kall men det var ändå varmt och skönt i solen. Jag har grejat i växthuset en stor del av dagen. Det växer så det knakar där inne. Så det är dags att plantera om de flesta växter. Och vissa är snart redo att planteras ut.

Jag vet att jag sagt det förut, men jag verkligen älskar det där växthuset. Det doftar så gott där inne av mynta, citronmeliss, salvia, dill, gurka, sallad, tomtater och allt annat som växer. Jag blir glad varje gång jag går dit och får se hur allt har växt. Det är så skönt att bara gå dit och sätta sig på kvällen, eller sitta i solen utanför på morgonen. Är så glad för växthuset ♥

Planterar om växter som växt ur sina små krukor :)

Planterar om växter som växt ur sina små krukor 🙂

Nayeli följde med och sprang in i växthusets glasfönster tre gånger innan hon förstod att det inte funkade så.

Nayeli följde med och sprang in i växthusets glasfönster tre gånger innan hon förstod att det inte funkade så.

061408

Tomater på gång!

Tomater på gång!

061404

Sommar <3

Sommar <3

061407

Höst, kärlek och känslor

Löven ändrar färg för varje dag som går och det blir bara vackrare och vackrare ute. Jag älskar den här tiden. Speciellt nu då det är så varmt och soligt. Hösten är en speciell tid. Det känns alltid som en nystart på något vis. Jag får ny energi och blir alltid full av inspiration.
Igår kväll tog jag och Nanook bilen och åkte iväg på skogsvägarna. Vid gick sedan ut i skogen och åt blåbär. Jag bara njöt av den friska, svala luften. Den där luften och lukten som bara hösten har. Så underbart.

Det är många som frågar om Michael och vad som händer nu. Jag förstår att många undrar. Någon skrev att det känns som att man läst en bok och sedan är de sista sidorna utrivna. Jag har inte skrivit så mycket om oss den senaste tiden, men det är för att det har varit en väldigt jobbig och känslosam tid. Mycket upp och ner, precis så som livet är. Efter en hel sommar tillsammans är han nu tillbaks i USA, och vi kommer att fortsätta framtiden som vänner. Även om det kanske inte blev så som vi trodde så är jag ändå så tacksam över att vi båda gav oss en chans och spenderade sommaren tillsammans. Jag har mycket fina minnen för livet.

Så nu vet ni hur det ligger till. För att jag ska kunna gå vidare så tror jag det också är en viktig del för mig att skriva om det så att jag inte låter er alla hänga kvar i ett frågetecken som ligger kvar och gnager, i både er och mig.

Kärleken är så vacker och kraftfull, men på samma gång så väldigt skör.

090502090505090503090501090506

Kärlek till det lilla

När jag sent i år kväll satt uppe i sovrummet och grejade lite, så fastnade jag som vanligt vid en gammal dagbok och började läsa lite. Det fick mig att le inombord när jag läste om min sorg efter min ena guldfisk Zasha som dog. Jag minns att jag tidigare lagt upp en dikt som jag skrev till min guldfisk. Haha, jag inser att kärleken till mina fiskar var enorm.

Eller så ville jag bara skapa någonting att älska och bry mig om. Det var ju på den där tiden man var 13-14 år och livet i skolan kändes som en mardröm. Att få älska två små fiskar var så vackert och lätt.

Zasha som guldfisken hette, fick något fel i magen så hon inte kunde simma upp och hämta luft. Satt uppe i flera timmar och bar upp henne till ytan lite då och då så hon skulle få luft.

"Det är så tomt i skålen nu". Haha åhh....kan ni förstå att jag gick i 8:an här? Den där tiden då man ska vara så tuff och cool. När jag läser detta kan jag för första gången förstå varför jag var lite utanför.

Kärlek

Idag är det alla hjärtans dag, så jag tänkte att jag måste ju skriva ett litet inlägg och önska er en underbar alla hjärtans dag! 😀
Jag har aldrig ”firat” alla hjärtans dag, men jag ser det som ett bra tillfälle att påminna sig själv om hur viktig kärleken är i våra liv. Jag ser kärlek som den största och vackraste kraft i livet, och det finns ingeting som kan ersätta det.  Hur olika vi människor än är runt om på jordklotet, så är det ändå en sak vi alla har gemensamt, och det är kärlek. Och hur olika vi än är, så tror jag att alla kan känna igen den känslan man får när man är kär=) Det är något som vi alla har inom oss. För mig är kärlek det absolut viktigaste i livet.

Ha en underbar alla hjärtans dag! 😀
Kramar <3