Var redo, för här kommer jag.

Min måndag började ovanligt tidigt denna morgon. Jag blev väckt av Nanook vid halv tre. Efter en liten kattmats-incident igår kväll så vart han dålig i magen och behövde ut och spy. Efter knappt två timmars sömn svor jag lite för mig själv medan jag öppnade dörren och släppte ut honom. Jag förstod att han skulle behöva vara ute en stund, så jag passade på att göra upp en eld och sopa golvet i köket. Sedan gick jag ut i blåsten för att skaka mattor, och fick då syn på ett vackert norrsken som dansade över himlen.

Jag kunde inte låta bli att få ett leende på läpparna, där jag stod i morgonrocken och skakade mattor mitt i natten under norrskenet tillsammans med en magsjuk hund. Jag blickade upp mot himlen och kunde inte annat än bara älska stunden. Det är trots allt sådana här små märkliga stunder som ofta får mig att känna lycka, hur konstigt det än må låta. Det är väl en slags känsla av frihet och att få uppleva magiska ögonblick i de mest vardagliga situationer. Att få leva så nära skogarna och stjärnhimlen gör att jag hela tiden blir påmind om livets storhet.

020805Det var så himla varmt ute att det nästan kändes konstigt. Säkert 3 plusgrader. Att stå ute i morgonrock i en kvart var inga problem alls, trots att vindarna stormande. Den här bilden tog jag egentligen bara för att testa om jag ställt in fokus rätt, och var inte meningen att jag skulle använda till något. Men när jag tittade på den nu i efterhand så skrattade jag högt. Den visar ju hur det verkligen såg ut, och dessutom tycker jag att morgonrocken, handskarna och målar-tightsen nästan ser ut som en superhjälte-outfit. Och min blick säger ju ”Ready or not, here I come world”. Precis så som man vill känna sig en måndagmorgon.
020801Jag minns att någon sa att norrsken kommer när änglarna skakar sina mattor. Tänkte på det när jag skakade mattorna under norrskenet till ljuset från pannlampan. Att nu skakar vi våra mattor samtidigt : )
020802Och eftersom det var så vackert ute med norrskenet så kunde jag ju bara inte gå in och sova igen. Så jag sprang ut och fotade lite. Stjärnorna såg extra stora ut i  natt. Man kan se Andromeda-galaxen på bilden igen. Rakt ovanför huset till höger, en bit upp. Älskar när stjärnhimlen är sådär overkligt klar.
020804Nästan så vackert att det blev läskigt. Ibland blir jag nästan lite ”höjdrädd” när jag tittar upp mot en riktigt klar stjärnhimmel. Det är nästan så jag vill huka mig ner så att jag inte ska trilla upp. Ner. Ut.
020803Nu är klockan halv sju på morgonen och norrskenet denna natt/morgon gav mig nog en rejäl energikick för jag är fortfarande superpigg. Får hoppas att det håller i sig hela dagen! Nu blir det en stor kopp kaffe. Önskar er en riktigt fin måndag allihopa ♥

Med mörkret kommer stjärnorna

I natt är det första natten som jag verkligen kan se stjärnhimlen igen. Helt klar himmel och tillräckligt mörkt för att se en hel del stjärnor. Så vackert. Jag älskar de ljusa nätterna i juni och juli, men att se stjärnhimlen är också något alldeles underbart. Jag klädde på mig varma kläder och gick ut en stund för att titta på stjärnorna och fota. Jag fick se ett litet, litet norrsken också! Lyste lite svagt grönt en stund men det försvann ganska snabbt. Fint var det i alla fall 🙂
081601

Månen i kväll

Månen i kväll

När minusgraderna kommer för tidigt

När jag vaknade en morgon för några dagar sedan och tittade ut genom fönstret så var det något som inte såg riktigt rätt ut i trädgårdslandet. Blasten på all potatis hade vissnat. Jag kunde inte tro mina ögon eftersom jag var där dagen innan och tittade till dem.

Jag började sedan förstå var det var frågan om när grannar och närboende började prata om att det varit minusgrader på natten. Flera berättade att de fick skrapa rutorna på bilen på morgonen. Jag tyckte det lät helt sjukt eftersom det faktiskt bara är augusti. Men i går morse när jag tittade ut genom fönster ca 5 på morgonen så fick jag bevis. Hela gräsmattan var täckt av vit frost. När jag sedan gick och tittade på termometern var där 1,9 minusgrader. I augusti!
Förra året när det blev minus i mitten av september tyckte jag det var tidigt redan då. Kunde aldrig tro att kylan skulle komma så fort i år.

Det har varit minusgrader i flera nätter denna veckan och många av mina växter har strukit med. Mina tomater han inte ens blomma, och nästan alla mina solrosor som hade fått stora fina knoppar har vissnat.
Det känns faktiskt lite tråkigt att det blev kallt så fort eftersom jag sett fram emot en varm och fin höst då det knappt var någon sommar. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag försöker att hålla hoppet uppe om en fin höst i alla fall. Jag hoppas att de här nätterna med minusgrader bara var en engångsgrej denna veckan 🙂

Här är beviset på minusgraderna. Jag har en termometer som kan visa max och minimun temperatur både inne och ute. 10 grader inne är inte heller så varmt det, så nu börjar det bli dags att bära in ved i farstun och elda i vedspisen.

Såhär ser det ut i potatislandet nu. Dags att börja ta upp potatisen eftersom blasten ändå fryst.

Haha titta på minipotatisarna. Blev inte så mycket till potatis i år, men om jag får ihop riktigt många så kanske det räcker till en middag eller två? 😉

En stackars solros som fryst.

Huvva

Jag fick i alla fall en solros som slog ut och som klarat sig! Och det är jag så glad för. Den lyser verkligen upp som en sol där ute i höstrusket. Älskar solrosor 🙂