Att ge plats för ny kraft

Hej på er allihopa!
Jag har nu haft semester i en dryg vecka och det har verkligen varit så skönt. De första nätterna kunde jag inte somna eftersom jag var så sprudlande glad över min ledighet att jag inte ville sova. Jag låg och väntade på att det skulle bli morgon. Det var längesedan jag kände sådär, att se fram emot morgondagen så mycket att natten känns för lång. Men vad underbart.

De första dagarna kändes det ovanligt och konstigt att inte hela tiden uppdatera och visa världen vad jag höll på med. Som om jag hela tiden glömt något viktigt. Men sedan släppte den känslan och jag har under dessa dagar knappt rört varken datorn eller mobilen. Jag har vant mig bort från känslan att ständigt behöva vara uppkopplad. Jag har kunnat njutit fullt ut av varje stund, utan att behöva känna att jag egentligen borde göra något viktigare. Det är en sådan lättnad att jag inte ens kan beskriva i ord. Fy fasiken vad jag behövde det här. Jag har verkligen, verkligen insett vikten av att ta ledigt nu. Att låta själen få vila ut och fylla på med mer kraft.

Det roliga är ju att jag denna veckan verkligen jobbat hårt på andra sätt. Men det har bara varit skönt.
Jag och Johan har påbörjat lite renovering här hemma, samtidigt som vi röjt och städat hela huset och alla lador och ja…hela gården. Såpass att vi tillslut beställde en stor container. Från morgon till natt har vi grejat här hemma. Och det kan tyckas märkligt att sätta igång sådana projekt när man ska ta det lugnt. Men jag har njutit av att få städa och rensa och bygga. Jag har verkligen längtat efter det. Röran och kaoset här hemma har tyngt oss under lång tid så det kom så naturligt att sätta igång med detta nu. Vi har ändå tagit det lugnt och då och då gått ner till stranden för ett bad om vädret varit bra. Blandat hårt arbete med lugnare stunder.

Jag tänkte visa lite bilder från förra veckan så ni får se lite av vad vi håller på med!
Det började på måndagkväll förra veckan. Vi började städa upp och röja på övervåningen, i det rum som vi länge tänkt ska bli vårt framtida vardagsrum. Där var fullsmockat med flyttkartonger blandat med en massa grejer från min ateljé. Packmaterial, wellpapp i stora lass och gamla tavlor jag målat. Och sen, en massa tvätt och ja…bara allt möjligt. Stökigt som bara den har det varit här uppe.
Så vi började städa och röja undan så att vi sedan skulle kunna måla golvet vitt. För vår tanke var helt enkelt att göra ordning här uppe så att vi äntligen kan få vårt efterlängtade vardagsrum till hösten.
I de gamla skrymslena hittade vi gamla saker från de som tidigare bott här. Kan ana att dessa skor kanske tillhörde Hildur, som bodde här tillsammans med Lasse, som var busschaufför här i byn när min mamma var liten.
Vet inte om folk hade väldigt små fötter förr i tiden eller om storlekarna var annorlunda? Det stod storlek 36 på dom, men jag som har storlek 38 fick knappt på dom över tårna haha. Som små barnskor. Synd, för dom var ju lite häftiga.
Nästa dag fortsatte vi att röja där uppe och vi bar ut gamla golvmattor och masonitskivor.
Vi har ju många sådana här små dörrar in till små förvaringsutrymmen på övervåningen, vilket är superbra! Men om vi skulle få plats med en soffa framför fönstren som vi tänkt så skulle en av dörrarna stå i vägen. Så då bestämde vi oss för att slå in väggen emellan dessa två förråd och bygga för det ena, och sedan lägga på ny pärlspont.
Himla bra att ha dessa små utrymmen för förvaring av saker som man vill ha kvar men inte vill ha framme.
Haha ♥
Medan vi höll på att renovera på övervåningen så började vi samtidigt att röja ute i vedboden/ladan. Det bara råkade bli så. Det kändes först som ett helt enormt projekt eftersom det där inne var så fullt av grejer att man knappt kunde gå in. Saker som tidigare husägare lämnat kvar blandat med våra grejer som bara blivit liggande på hög. Men solen sken och vi kände att det var helt perfekt att greja i ladan på dagarna så man fick vara ute och njuta av lite sol och värme. Och då och då ta sig en kopp kaffe.
Vi tömde först ladan på grejer så vi fick bättre översikt och så att vi kunde städa ur den. Vi bar bort gammalt skrot som skulle på tippen och fick då mycket mer plats för de saker vi ville ha kvar. Det såg verkligen ut som om vi hade en stor loppis på gården! 🙂
Vi rensade ut precis allt så att vi kunde städa upp allt damm och smuts.
Johan spikade fast de gamla golvplankorna som lossnat.
Vi gjorde ordning på alla gamla saker och verktyg som vi hittade. Vi gjorde tillslut en hel vägg bara för alla gamla vackra saker som vi nu kallar för ”museet”. Ska visa er bild på det senare!
Det här var en rejäl spik det.
Det kändes så rent och fint när vi sopat upp allt smuts. Då kändes det riktigt roligt att börja ta in grejerna igen och hitta en bra plats för allt. Vi bestämde oss också för att snickra ihop stora trähyllor och bygga en ny träbänk. Så vi köpte virke till det några dagar senare. Än är inte hyllorna på plats men vi ska greja med det sen när vardagsrummet är klart.
Den här gamla vedlåren som låg inne i ladan ska slipas upp och målas om och sedan sättas in i vårt kök. Vi ska byta ut den som redan är där eftersom den här är större och vackrare 🙂
När ladan var urstädad (ska visa er bilder sen) så var det dags att börja måla golvet på övervåningen. Det blir ett vitt trägolv, precis som jag gjorde i ateljén. Älskar vita trägolv!
Eftersom vi har sovrummet på övervåningen var vi tvungna att sova på en madrass nere i köket under några nätter tills golvet hade målats i tre omgångar. Men åh, det var verkligen så mysigt. Jag har alltid älskat den där känslan när det är någon speciell situation så man måste anpassa sig och kanske leva lite enklare ett tag. Ni vet känslan när man är nyinflyttad, och måste använda en flyttkartong till bord nära man äter. Eller när strömmen gått och alla samlas hos den som har vedspis så man kan få värme och laga mat ihop. Den känslan 
Nanook brukar alltid sova själv nere i köket på sommaren eftersom det är så mycket svalare där än uppe i sovrummet. Så han var nog väldigt glad över sällskapet dessa nätter.
Kärlek. Det är vad jag ser i den här bilden.
Att få krypa ned bredvid min sovande Johan. Ett tänt ljus och en bok.
Trots att vi jobbat som djur i en hel vecka så har jag njutit av varje sekund. Jag har ändå fått spendera all tid tillsammans med Johan, och det är huvudsaken. Vi har svettats, svurit, skrattat och kämpat. Röjt upp allt gammalt. Allt tungt, som håller en tillbaks. Slängt överflödiga saker som bara tagit plats. Släppt taget om det gamla för att få plats åt ny kraft och energi. Byggt på vårt bo.
Dagarna har gått och varje dag har vi kommit lite längre. En hel container har fyllts med gammalt bröte som fyllt hela det vita huset och ladan och garaget. Och jag har rensat i gamla skrymslen med grejer jag inte rört på flera år. Det känns så skönt. För varje gång jag släppt en soppåse över kanten på containern så har känt hur ännu en liten sten fallit från mina axlar. När vi är klara med detta projekt kommer det kännas som att flytta in på nytt.
Så nu fortsätter projekten. Och semestern.
Men det känns så himla roligt att få visa lite av vad vi hållit på med. Och det är en fantastisk känsla att känna den där riktiga viljan att skriva igen. Jag minns att jag senaste halvåret liksom tappat det lite. Jag upplevde många gånger att jag inte längre kunde skriva på samma sätt. Som om jag tappat kärnan och djupet. Som om en vägg skiljde mig åt från orden. Men nu….varenda dag känns det som jag överöses med idéer. Jag vill skriva. Berätta. Jag fyllas av känslor som översätts till ord i mitt huvud, och jag ser så mycket fram emot att skapa igen.
Det är ju såhär det ska kännas.

I skrivande stund håller Johan på med listerna på övervåningen. Så nu ska jag strax gå upp och hjälpa till. Det kommer bli så himla fint! Ser så mycket fram emot att visa er resultatet sedan.

Jag hoppas ni alla har en jättefin sommar! Hoppas er juli har varit fantastisk, och att augusti blir minst lika bra.
Tack för att ni finns! STOR KRAM ♥

Där jag hämtar kraft

Åh jag hade ju helt missat det, att idag kom ett stort reportage om mig ut i Allehanda, Tidningen Ångermanland, som handlar om min kärlek till naturen och träden. Journalisten Katarina Östholm och fotografen Leif Wikberg var här för ca två veckor sedan, samma dag som jag vann tävlingen ”Årets trädfotograf 2015”. Nu kom reportaget ut i både skrift, bilder och en liten film från det som filmades den dagen blandat med mina fotografier.

Otroligt vackert reportage. Katarina har en förmåga att skriva så man blir alldeles trollbunden. Som att läsa en saga. Det känns återigen som en ära att få läsa ett sådant här reportage om sig själv. Jag blir rörd.

Läs gärna reportaget och se filmen HÄR.
1200

Brukar lägga mig ner och vila på den här mjuka platsen täckt av mossa i skogen. Den här dagen följde Katarina och Leif från Allehanda med. Foto: Leif Wikberg

En stund att samla ny kraft

Hej på er!
Jag har nyss varit ute i skogen en stund. Det var så otroligt härligt att komma ut lite.
Har suttit inne och jobbat från morgon till mitt i natten i snart två veckor i sträck. För lite sömn, för mycket jobb och en ständig oro över att dygnets timmar inte räckt till för allt som skall göras gjorde att jag nästan helt tappat inspiration. Så nu kändes det att jag behövde åka ut lite i skogen för att samla lite ny kraft 🙂 Och om det finns något ställe där jag verkligen känner att jag kan ladda batterierna så är det ute i naturen.
Men det blåste isande vindar idag så det var rysligt kallt ute, så det gick inte att vara ute så länge. Men det räckte med någon timma, för nu känns det mycket bättre igen! 🙂

Önskar er en härlig fredag! Kram på er <3

Gick till ett jättevackert ställe med en stor bäck. Snart kommer den nog frysa till is så det var fint att få uppleva vattnet forsa genom vinterskogen.

Nanook tog såklart ett bad. Det gjorde nästan ont i kroppen när jag såg honom simma runt. Förstår inte att han inte börjar frysa.

I veckan fick jag ett paket med jättefina vantar som jag blev sponsrad med av en som heter Thomas och jobbar på Kläppen. Idag hade jag dem på mig för första gången, och de var så varma och goa. De känns som de var precis vad jag behövde för att klara av ännu en vinter haha 🙂 Tack snälla Thomas!

Jag satte mig ner en stund bredvid bäcken och bara slappnade av lite. Åh, det är sådana här gånger som jag inser hur viktig naturen är för människan. Alla borde få möjlighet till att gå ut i skogen en stund när det behövs. Jag är så tacksam att jag bor som jag gör med naturen utanför dörren. Då behöver det inte bli något stort projekt för att komma iväg lite. Jag behöver bara springa över grusvägen eller ängen så kommer jag till de vackraste av skogar. Jag tror det är den friheten som gör att jag valt att bo såhär som jag gör.

Kraft från förr i tiden

Hej på er!
Jag sitter här som en jordhög och tuggar grus i munnen. Gissa vart jag har varit? Ja i trädgårdslandet!  Fy sjutton vilket slit det var att sätta potatis, och för att inte tala om den hemska mygginvationen. Har blivit myggbiten i hela ansiktet, och min underläpp är helt uppsvullen av myggbett. Jag ser inte klok ut. Men nu är det klart i alla fall! Har även hällt lite kodynga i jorden så nu hoppas jag att det blir mycket pärer till hösten 😀

Varje gång jag håller på med något tungt arbete och nästan håller på att falla ner på marken av trötthet så brukar jag tänka på hur mycket värre det måste varit förr, när de hade mycket större marker att sköta om, massor av djur av ta hand om, många barn att mata, tvätta alla smutsiga kläder för hand och allt annat som hörde deras vardag till. Det var ändå inte så längesedan det var på det viset. Allt har utvecklats så fort och nu kan man knappt tänka sig in i hur människorna slet varje dag för att få mat på bordet till kvällen. Jag försöker att tänka på det så ofta jag kan, för på något vis är det som någon kraft vaknar till liv i mig då, och jag känner mig mycket starkare och uthålligare.
Klarade mina förfäder allt det där jag nämnde ovan, ja då borde jag klara vad som helst med tanke på alla dagens hjälpmedel. Det ger mig en liten extra energikick.

När allt känns riktigt jävligt så kan jag tänka att det ändå inte är något jämfört med hur de kände det förr i tiden.

Efter en lång dags jobb vid arbetsbänken var det dags att gå ut och sätta potatis i trädgårdslandet.

Köra jordfräs är roligt! Det går undan!

Nanook körde också jordfräs fast på sitt eget vis

Några timmar senare, och 78 miljoner myggbett senare; täcker över sista fåran med potatis.