Igår kväll när solen var på väg ner tog jag bilen och begav mig ut på skogsvägarna. Det var längesedan jag gjorde så sist, och jag bara älskar den där känslan av frihet som jag får när jag tar med mig kameragrejerna, en termos med kaffe och planlöst kör runt på ensliga grusvägar och letar efter vackra platser och ögonblick att föreviga på bild.
Jag stannade till vid en vacker plats jag varit vid många gånger tidigare. En myr som sedan övergår till skog. När jag klev ut från bilen och blickade ut över myren så kände jag årets allra första doft av vår. Det var som om något i mig väcktes till liv bara av att känna den doften. Det är någon fuktig doft från träd, bark och mossa. Gissar att den kommer till av snön som smälter på dagarna.
Solen var på väg ner bakom träden, det var alldeles vindstilla och det doftade vår. Jag fick ett rus av känslor som bara ville komma i uttryck, så jag kulade en melodi som ekade över skogarna. Eftersom min förra kulnings-film blev så uppskattad så bestämde jag mig för att spela in en ny. Så denna fredagkväll tänkte jag bjuda er på lite kulning från skogarna i Grundtjärn.
Ända sedan jag började lära mig kula för några månader sedan så gör jag det nästan alltid när jag är ute i skogen. Det har blivit som en naturlig del av upplevelsen. Men den här gången var det något speciellt. Det var som om hela skogen sjöng med.
(Rösta på mig i Finest Awards här)