Nominerad till Årets Landsbyggare

Hej på er!
Nu känns det som det gått lite för många antal dagar sen mitt senaste inlägg. Det har bara varit väldigt intensivt och mycket jobb, som ni kommer få ta del av lite senare. Igår hade jag varit uppe 33 timmar i sträck och höll på att somna mitt i middagen. Så kvällens blogginlägg som jag hade tänkt skriva blev i princip helt omöjligt att få till. Så klockan 20 igårkväll, medan solen fortfarande sken in i sovrummet så somnade jag.
Men nu är jag här, pigg och glad! Och jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer. Jag har inte svarat på flera dagar nu så jag vill bara att ni ska veta att jag kommer gå igenom och svara alla kommentarer ikväll eller i morgonbitti. Det är ju kontakten med er som gör bloggandet så himla roligt! Och jag är så tacksam för att ni alltid är så förstående och har så mycket tålamod, och för att ni fortsätter skriva även de dagar när jag inte svarat på länge. Det betyder så galet mycket.
Idag är det en speciell dag. Det är landsbyggaredagen som Leader Höga Kusten är arrangör för. Det är en dag som är till för entrepenörer, föreningar och drivna personer som verkar för en levande landsbygd här i Höga Kusten. Hela dagen så kommer det att vara en massa aktiviter på Friluftsbyn som ligger vid Skuleberget utanför Örnsköldsvik, med föreläsningar och diskussioner med andra företagare. Jag hade SÅ gärna velat vara med under dagen, men var tvungen att stanna hemma under dagen idag för att göra klart en massa saker och deadlines (snart blir det lugnare). En sådan dag är precis vad som behövs. Att driva företag på landsbygden är en helt annan sak än att driva företag mitt i städerna. Så jag tycker det är ett fantastiskt initiativ. Finns ingenting som inspirerar så mycket som att faktiskt få träffa andra i liknande situation, och prata och diskutera och nätverka. Dessutom har jag aldrig varit på Friluftsbyn eller ens varit vid Skuleberget.

Men, vilken tur att jag då ska dit ikväll! För vet ni vad?
Jag har blivit nominerad till Årets Landsbyggare i kategorin ATTITYD! Så himla häftigt. Fick redan på det förra veckan och blev ställd. Vilken ära!! Gå gärna in och kika HÄR på alla nominerade. Så ikväll på Friluftsbyn är prisutdelningen och middag!
Jag är nominerad i kategorin Attityd tillsammans med två av de coolaste människorna i världen. På riktigt. Jag ser upp till dom så himla mycket. De inspirerar och berör varje dag. Jerry Engström och Katarina Östholm.

Bild lånad från www.leaderhogakusten.se

Jerry Engström träffade jag första gången på en fotografering tillsammans med Fjällräven där han jobbade. Vi hade paddlat kanot  och på kvällen satt vi alla och åt runt en lägereld ute i naturen. Jag satt och pratade med Jerry och han berättade om den här idén som han hade med FriluftsByn, som skulle bli en mötesplats för friluftsmänniskor från hela världen. Han hade så mycket visioner att jag nästan trillade baklänges. Han ville SÅ mycket. Jag såg verkligen vilken djup passion han kände för detta. Ni vet när man verkligen kan se den där elden som brinner i någons ögon? Sådär så att vissa människor nästan backar och bara ” woow….easy grabben…du måste ned på jorden”. Men jag kände inte alls så. Jag kände bara…”wow…han kommer att lyckas så jäkla stort”.

Han driver FriluftsByn nu och jag har följt utvecklingen lite sporadiskt på facebook och tidningsartiklar. 2016 blev FrifultsByn nominerad till Stora Turismpriset och i februari vann han Årets Nyföretagare på Företagarkvällen i Örnsköldsvik, där jag vann Årets Normbrytare. Vi stod på scenen tillsammans och sprudlade av glädje för prisen vi vunnit! Gå gärna in på FriluftsByn och läs vidare. Det är dit jag ska ikväll, och det ska bli så fantastiskt kul att äntligen få se det i verkligheten.
Katarina Östholm träffade jag för allra första gången för tre år sedan. Det var den 14 maj 2014 och hon skulle göra ett reportage för Tidningen Allehanda där hon nu är kulturredaktör. Reportaget skulle komma ut i sommarbilagan och handla om mina tips på de bästa smultronställen. Vi möttes upp i Näsåker, eftersom jag ville tipsa om den vackra Nämforsen. Sedan åkte vi iväg i hennes vita gamla härliga Volvo och stannade till vid min favoritplats. Ganska snabbt kände jag att det här är en helt fantastisk människa. Hon hade så mycket kloka tankar om livet, samhället och vart vi är påväg. Det är en sådan underbar känsla när man träffar en människa och känner att man klickar på en gång. Man förstår varandra. Man bär på samma känsla och samma funderingar. Efter hon fotograferat och intervjuat mig så pratade vi hela vägen i bilen tillbaks och vi hade kunnat fortsätta i tusen år till.

Sedan dess har jag träffat henne några gånger till när hon varit här för att göra olika reportage. Och varje gång hon skrivit ett reportage så har jag blivit så otroligt rörd. För det första har jag inte ens förstått hur hon bär sig åt. Hon förstår saker på ett djupare plan, utan att hon ens behöver fråga om det. Vissa ställer hundra frågor efter varandra och har ändå inte förstått vad man menat. Hon behöver knappt ställa en fråga. Hon ser och känner. Eller jag vet inte hur hon bär sig åt. Men varje gång så har jag känt mig så förstådd av henne. Och det…det är fanimej en av de bästa känslor man kan känna. Här är ett av hennes otroligt vackra reportage om mig ”Träden är tidens dröm”.

Senaste året har hon skrivit krönikor som på olika vis berör landsbygden. Och vet ni, jag har suttit med tårar och rysningar i hela kroppen när jag läst hennes texter. Det är så bra skrivet att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Hon sätter huvudet på spiken varje gång och jag har så många gånger önskat att hon var vår stadsminister. Hon har fattat grejen. Sen, har hon ett alldeles unikt sätt att skriva. Hennes poetiska beskrivningar som målar upp känslor så starkt att jag kan känna dofter medan jag läser, blandat med sylvassa argument och kritik mot samhällets orättvisor.
Ibland gör det nästan ont att läsa hennes texter, för att det är så bra. De når in i själen på mig. Nuddar en punkt som aldrig tidigare blivit berörd. Den dagen hon ger ut en bok…vad den än må handla om…så är jag den första att kasta mig på den.

Läs gärna någon av hennes krönikor. DENNA är min favorit. Eller varför inte ”Landsbygden behöver inga bidrag – det är storstäderna som är problemet” som delats nästan 18 000 gånger! HEJA KATARINA! ♥
Så, att bli nominerad till Årets Landsbyggare tillsammans med dessa….det är liksom vinsten för mig. Och att få bo och kämpa för landsbygden tillsammans med dom, och med alla andra inspirerande människor som finns här i regionen, det är lycka. Jag hoppas få träffa dom ikväll och njuta av en god middag och för första gången se lite av Skuleberget. Det blir en minnesvärd kväll! ♥
Hoppas ni får en fantastiskt dag och kväll! KRAM på er ♥