Den långa vandringen

Den här dagen, 10 augusti, för exakt ett år sedan så befann jag mig någonstans mellan Sälka och Alesjaure högt upp i norra Sverige, med en ryggsäck, ömma fötter och omgiven av vackra fjäll. Jag vandrade den 110 km långa vandringen ”Fjällräven Classic” som går mellan Nikkaluokta och Abisko. Just nu pågår ju årets vandring och jag blir lite nostalgisk och önskar att jag var där, samtidigt som jag nästan upplever allt igen när jag tittar på filmerna och bilderna. Det var några väldigt tuffa och slitsamma dagar med 3 mils vandring varje dag. Att jag blev sjuk i hosta och knappt sov något om nätterna gjorde det hela ännu jobbigare. Men ändå är det alla fantastiska upplevelser och vyer som jag minns starkast. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker tillbaks på dagarna ute på vandringsleden.

081002
Det blev en lite speciell vandring eftersom vi samtidigt filmades för Fjällräven. Jag gick tillsammans med Angeliqa som driver Vandringsbloggen, och Johan som driver Nordic Bushcraft. Och själva ”filmteamet” var Nils från Fjällräven och en kille som heter Rikard som var kameraman. Så vi vandrade som vanligt men hade lite film-pauser när vi intervjuades om vandringen, och sedan lades filmerna upp på Fjällrävens hemsida. Det blev en liten film för varje dag, som jag samlade i ett blogginlägg efteråt som ni kan se HÄR om ni vill.

Även om vi ibland hade svårt att koncentrera oss under intervjuerna och fnissade och vi fick ta om det tusen gånger så är det nu i efterhand så sjukt kul att få titta på dom och minnas. Samtidigt så visar det så lite av vandringen och allt vi upplevde. Det är ju omöjligt att få med allt i små korta filmklipp. Det är som när man gör en film av en bok. Det känns som minst hälften av all känsla försvinner eftersom man upplevt så mycket mer än det som går att fånga på kort eller film.

081001

Underbara vandringsvänner! Angeliqa,  Rikard, Johan och Nils.

Underbara vandringsvänner! Angeliqa, Rikard, Johan och Nils.

Från högsta punkten på Kungsleden. Tjäktja.

Från högsta punkten på Kungsleden. Tjäktja.

081004 081007 081006

 

Jag hade med mig min lilla kamera under vandringen och filmade en hel del jag med. När jag kom hem så klippte jag ihop allt material som tillslut blev till en ganska lång film. En halvtimmes lång film! Jag är enormt glad att jag filmade såpass mycket under vandringen för jag känner verkligen att den återger väldigt mycket känslor och upplevelser. Både det positiva och det negativa. Både skratt från roliga stunder när vi stannade och åt i solen och till gråt och klagan över svullna fötter mot målgången. Det var jättelängesedan jag tittade på den nu, så jag ska faktiskt göra det ikväll så jag får uppleva vandringen en gång till. Den har blivit visad mycket på youtube och det är den första filmen som kommer upp om man söker på Fjällräven Classic. Den har fått snart 20 000 visningar och jag får kommentarer och mail angående filmen nästan varje dag, både från svenskar och också många från andra länder som tittat på den och tyckt om den trots att de inte ens förstått vad vi sa. Det känns väldigt roligt!

Så om ni inte har sett den och har tid över och vill ”uppleva” den 11 mil långa vandringen från mitt perspektiv så rekommenderar jag att titta på den. Ni som har vandrat mycket känner nog igen en hel del av känslorna från en lång vandring. Jag längtar verkligen till nästa gång jag åker upp och vandrar i fjällen. Det är något alldeles speciellt. Och det känns som jag vill göra lite revansch eftersom jag var så sjuk sist. Jag får se om jag hinner iväg något i år. Det vore fantastiskt ♥

Jaja, nu ska jag sluta babbla. Här är kommer den! 🙂

Korta dagar, långa kvällar och mörka nätter

Nu märks det verkligen att vi är i november. Dagarna är korta och trots att det är ljust ute är det inte tillräckligt ljust, då jag ändå måste ha lampor tända inomhus under dagen. I hallen är det rentav mörkt om ingen lampa tänds.

Ja, den här tiden tycker jag är ganska tung. Speciellt om det är mulet under lång tid som det har varit nu, och ingen snö. En liten gnutta sol kan göra så mycket.
Men samtidigt så tycker jag om den här tiden också, på ett speciellt sätt. Det är ett sådant kontrast mot juni månad. Och jag gillar kontrast.

November blir lättare att handskas med om jag inte gör motstånd, har jag kommit på. Det är definitivt en månad då jag känner mig mindre produktiv, mindre kreativ, mindre positiv, och lite lugnare. Stillare. Och istället för att försöka få igång mig själv så inser jag att det blir bättre om jag bara låter november få vara november. Och låta mig själv sakta ner tempot lite. Följa med i naturens rytm, istället för att försöka gå emot den.

Ljusare tider väntar. Men medan vi är här, i höstmörkrets årstid med vintern på ingående, så ska jag försöka göra det bästa av det.

Vad tycker ni om den är årstiden? Hur påverkas ni av de korta ljustimmarna?

Lamporna är tända inomhus hela dagen. Det är ju tur att vi lever nu, när det finns elektricitet. Kan bara föreställa mig hur det var under höst och vintermånaderna för länge, länge sedan när bara stearinljus och fotogenlampor fanns.

Lamporna är tända inomhus hela dagen. Det är ju tur att vi lever nu, när det finns elektricitet. Kan bara föreställa mig hur det var under höst och vintermånaderna för länge, länge sedan när bara stearinljus och fotogenlampor fanns.