Att leva med tre lömska katter

När jag och Johan flyttade ihop blev vi inte bara ett par. Vi blev en väldigt stor familj på köpet. På gott och ont. Jag hade en hund och en katt, och han hade en hund och två katter. Så det blev jag och Johan, och fem underbara, fruktansvärda, älskvärda husdjur.
Innan vi tittar på filmen nedan, vill jag ge er en liten kort presentation om våra katter.

Nayeli, som jag hade sen innan. Hon kallar vi ofta för "Tonåringen", eftersom hon beter sig mycket som en tonåring. Vill helst vara för sig själv, är bara social på sina egna villkor och kan ge ganska kalla blickar om man pratar gulligt till henne. Men hon är också väldigt fin och trogen. Följer med oss på varenda promenad med hundarna. Dag som natt. Hon följer till och med ut i skogen.

Nayeli, som jag hade sen innan. Hon kallar vi ofta för ”Tonåringen”, eftersom hon beter sig mycket som en tonåring. Vill helst vara för sig själv, är bara social på sina egna villkor och kan ge ganska kalla blickar om man pratar gulligt till henne. Men hon är också väldigt fin och trogen. Följer med oss på varenda promenad med hundarna. Dag som natt. Hon följer till och med ut i skogen.

Och här har vi Toulouse, en av Johans katter. Ja...vart ska man börja? Haha. Han får ofta smeknamnet "Den dumma katten". Det är inget illa menat, utan säger ganska mycket om hans personlighet. Han gör allt för att jävlas. Han liksom gillar att få oss att reagera på hans bus. Väldigt krävande. Hörs och syns mycket. Fast också en väldigt lugn katt. Han sover mest hela dagarna uppe i sängen och älskar när vi går och lägger oss så han kan ligga på brösten och få en att drömma hemska mardrömmar om att man drunknar eller stryps. Sen tycker han om att stampa lite extra över känsliga delar på magen så man vaknar med panik. Men han är gosig. Han älskar närhet. Han är bara lite tung.

Och här har vi Toulouse, en av Johans katter. Ja…vart ska man börja? Haha. Han gör allt för att jävlas. Han liksom gillar att få oss att reagera på hans bus. Väldigt krävande. Undviker alltid ögonkontakt. Hörs och syns mycket. Fast också en väldigt lugn katt. Är knappt ute någonting. Det är som om han bara går ut och tar lite luft en stund. Han sover mest hela dagarna uppe i sängen och älskar när vi går och lägger oss så han kan lägga sig och sova på bröstkorgen och få en att drömma hemska mardrömmar om att man drunknar eller stryps. Sen tycker han om att stampa lite extra över känsliga delar på magen så man vaknar med panik. Men han är gosig. Han älskar närhet. Han är bara lite tung.

Nayeli var olyckligt kär i Toulouse sedan han flyttade in i februari. Men det har som tur är börjat släppa just nu. Det var nästan plågsam och se hur hon gjorde allt för att han skulle se henne. Men eftersom han är kastrerad så förstår han inte riktigt vad han ska göra, så istället brukade han örfila henne. Så kärlekssagan är krossad, men de är bästa vänner!

Nayeli blev olyckligt kär i Toulouse när han flyttade in i februari. Men det har som tur är börjat släppa just nu. Det var nästan plågsamt att se hur hon gjorde allt för att han skulle se henne. Men eftersom han är kastrerad så förstår han inte riktigt vad han ska göra, så istället brukade han örfila henne. Så kärlekssagan är krossad, men de är bästa vänner!

Och så har vi Kira, som är syster till Toulouse från samma kull. Också Johans katt. Hon kallar vi för "mormor". Inte för att hon är särskilt gammal, men för att hon är så lugn och går lite knackligt. Hon vill helst ligga i fåtöljen i köket och sova. Men när hon är ute är hon en extremt duktig jägare. Möss och fåglar ligger utanför dörren varje dag under sommarhalvåret. Så därför behöver Toulouse aldrig jaga, eftersom Kira kommer med fångst till honom. Hon älskar hundarna, och sover alltid med dom på nedervåningen. Hon gör inte mycket väsen av sig och är väldigt tacksam och kärleksfull och älskar ögonkontakt.

Och så har vi Kira, som är syster till Toulouse från samma kull. Också Johans katt. Hon kallar vi för ”mormor”. Inte för att hon är särskilt gammal, men för att hon är så lugn och går lite knackligt. Precis som Nayeli så vill hon också följa med mig och Johan ut på hundpromenaderna, hon brukar dock ligga ca 50 meter efter oss alla andra. Som om hon var en mycket gammal tant med rullator och som kämpar för att komma ikapp. Så vi blir som ett långt tåg som går genom byn. Hon vill helst ligga i fåtöljen i köket och sova. Men när hon är ute är hon en extremt duktig jägare. Möss och fåglar ligger utanför dörren varje dag under sommarhalvåret. Så därför behöver Toulouse aldrig jaga, eftersom Kira kommer med fångst till honom.
Hon älskar hundarna, och sover alltid med dom på nedervåningen. Hon gör inte mycket väsen av sig och är väldigt tacksam och kärleksfull och älskar ögonkontakt.

Såhär kan en vanlig tisdagkväll se ut hemma hos oss, om man äter grillad kyckling och potatissallad, och lever ihop med tre gangster katter. Innan jag skaffade katt så hade jag fördomar om att katter är lömska och luriga. Jag kan ju säga att jag inte ändrat den åsikten.

(Haha, och notera att jag knäppt upp gylfen på mina byxor i slutet. Jag hade ätit så magen inte fick plats i byxorna, om ni undrar varför)
Med detta önskar jag er en underbar helg! Kram på er ♥

Att leva mer på mindre

Jag älskar att läsa och får jag lite tid över så ägnar jag gärna den stunden åt att läsa i någon bra bok. Speciellt innan jag lägger mig tycker jag det är extra mysigt att läsa en stund. Senaste tiden har jag läst i en bok som jag tycker är så otroligt inspirerande att jag bara måste tipsa er om den. ”Lev mer på mindre” heter denna bok och är skriven av Maria Österåker.
Maria och hennes familj levde som vilken vanlig familj som helst, där merparten av tiden gick åt till att jobba och att stressa sig igenom vardagen med allt som hör till. Sakta men säkert började de tänka om. En längtan började gro. En längtan efter en mer medveten livsstil, mindre jobb och stress, och mer tid för sig själv, familjen och kärleken. Att få leva mer med naturen, odla egna grönsaker. Det som egentligen är så värdefullt i livet, men som så sällan numera finns tid till.
De här tankarna hos Maria och hennes familj utvecklades sedan till att de tog steget mot att börja ett nytt liv, som självförsörjande. Boken handlar om deras liv som självförsörjande, med trädgårdsodling, djurskötsel, matlagning, recept, mängder av praktiska tips, inspirerande texter och fantastiska foton från deras vardag och gård.

Det jag älskar med den här boken är att den är så lättsam och så nära. Det är precis som Maria själv skriver, att i media framställs alltid självförsörjning som något extremt. Som något som är så långt borta ifrån ”vanliga” människor. Som något som inte tillhör denna värld och något som man absolut själv inte skulle kunna klara, för att man inte är ”sån”. Men den här boken visar verkligen på att det inte alls behöver vara sådär extremt som det så länge framställts som. Den här boken är så rätt i tid nu, för det märks så tydligt att människor börjar tänka om. Tänka de här tankarna som Maria gjorde, och känna en stark längtan efter att vilja leva ett annat liv än det man så ofta lever idag där pengar och tidspress är i fokus.

Jag blev otroligt inspirerad av denna boken. Jag har länge haft drömmar om att någon gång kunna bli mer självförsörjande. Vilken lycka det hade varit. Jag tror det är precis så som bokens titel är, ”Lev mer på mindre”, att man kan få ut så mycket mer av livet, trots mindre pengar. Det är ju lite av den anledningen jag valt att flytta hit, även om inte jag är självförsörjande på det sättet. Jag lever ett liv långt från lyx, och har bara pengar så jag precis klarar mig för dagen, men jag känner ändå att jag lever mer än tidigare, och får ut mycket mer av tiden.

Boken inspirerade mig och gav mig något som jag kommer ta med mig och ha nytta av, därför vill jag även tipsa er om den. Kanske finns det någon av er som redan läst den? 🙂
Här kan ni läsa mer om boken och den finns att köpa på adlibris.se om ni skulle vara intresserade! 🙂

Kram på er <3

Boken "Lev mer på mindre", som jag haft nära till hands och läst varenda lediga stund senaste tiden.

Jag älskar att det är så vackra bilder i boken. Här står det om biodling. Något jag länge själv gått och funderat på. Bin har minskat jättemycket de senaste åren, och det är få som egentligen vet hur livsviktiga bin är för växterna och människornas överlevnad. Kanske i framtiden att jag kan skaffa en egen biodling och sälja vackra burkar med "Grundtjärns honung" . Det hade varit något 🙂