En torsdag hemma hos mig

Hej på er!
Torsdag mitt på dagen, och jag sitter i mitt lilla arbetsrum och försöker få lite saker gjort. Vill först och främst passa på att tacka för allt engagemang på mitt förra inlägg. Det är ju definitivt ett ämne som berör, oavsett åsikt. Och Sundsvalls tidning och Allehanda skrev en artikel igår om mitt blogginlägg och mitt ställningstagande, dock måste man vara prenumerant för att kunna läsa artikeln. Men jag är väldigt glad att debatten får ta mycket plats.

Idag kommer största delen av dagen spenderas här inne framför datorn. Jag städade äntligen mitt arbetsrum igår, så äntligen känns det mysigt att sitta här inne igen. Senaste dagarna har jag suttit i köket istället eftersom jag rymt iväg från röran. Men plötsligt fick jag den där känslan av ”get shit done” och röjde i stöket.

Så här ser det ut där jag sitter och jobbar om dagarna.
Jag fick en stor skärm av Johan i julklapp (!!!) och det känns nästan som att öppna dörren till en ny värld. Jag hade aldrig riktigt tänkt på vilken skillnad det är att t.ex redigera bilder och film på en större skärm. Ändå hade jag ofta fått frågan om jag bara redigerar mina bilder på laptopen. Men jag kunde inte ana att det faktiskt blev en sådan skillnad. Man ser allt så mycket tydligare. Dock känns det fortfarande ovanligt att se allt på den större skärmen, men jag har börjat lära mig nu.
Nanook satt i köket och filosoferade. Det såg så lugnt och mysigt ut. Men några sekunder efter att bilden togs hörde Nanook en bil som körde genom byn och hoppade upp med frambenen på köksbordet för att titta ut genom fönstret, och välte ut koppen med kaffe över den nytvättade duken. Bleh.
Blev så glad när jag hittade min lilla varg när jag rotade i kameraväskan idag. Min maskot.
Jag fick den av min syster Jannike. Nej, hon är inte min biologiska syster, men jag kallar henne för min syster, för det känns så. Hon bor i Göteborg, så vi träffas vääääldigt sällan numera. Sist var 2011. Men hon är en nära vän till både mig och min mamma. När jag bodde i Göteborg så drömde både jag och Jannike om att ha en varghund. En blandning av varg och hund helt enkelt. Det var en sådan där romantisk dröm som säkerligen inte är lika romantisk i verkligheten. Men då fick jag den här lilla varg-valpen av Jannike. Sedan dess har jag haft den i min kameraväska. Den har legat där i 7 år! Den har följt med mig överallt. Dag ut och dag in. Över skogar och berg. Över atlanten och till andra sidan jorden. Och varje gång jag ser den när jag rotar i väskan för extra batterier eller något annat som ligger i det där lilla facket så blir jag så otroligt glad. Jag tänker att det är den är vargen som ser till att det blir bra bilder.
Och den här lilla ekorren hängde jag upp på väggen för ett tag sedan. Den gör mig också glad varje dag. Fick den i ett jättevackert brev från en läsare som heter Michelle, och är illustrerad av finskan Henna Adel. Den är så söt att jag inte kan annat än le när jag ser den.
I skrivande stund sitter jag och lyssnar på Att resa-podden. Jag fick äran att träffa Annika och Lisa som skapat den här podden när jag var på Winter Workation i Åre för två veckor sedan. De driver båda två varsin reseblogg och startade tillsammans Sveriges första rese-podd! När vi sågs i Åre så passade de på att göra ett avsnitt där de intervjuar några av oss.

Så i det här avsnittet intervjuar det mig om bland annat glädjen i att resa inom Sverige och upptäcka platser på nära håll. Jag ger tips på min absoluta favoritplats i Sverige, och jag svarar också på frågan om varför jag inte skrivit så mycket om Göteborg, där jag växte upp.
De intervjuar också Jennifer Sandström som driver bloggen Forever Abroad, och hon berättar riktigt intressant om hennes upplevelser från när hon bott utomlands. Både med och motgångar. Vi får också otroligt bra och tänkvärda fototips från fotografen och resebloggaren Katarina som driver bloggen Äntligen VilseVill ni lyssna på avsnittet så hittar ni det här

Nu ska jag ta mig lite lunch. Lite senare i eftermiddag ska jag åka och hämta min storebror Isac på flygplatsen. En stor del av familjen kommer samlas nu till helgen. Inte av ett bra skäl egentligen. Vi ska på begravning för min nära släkting. Jag mår verkligen så dåligt inför begravningen då jag vet att sorgen kommer slå mig som ett slag i magen. Men samtidigt känns det fint att få samlas allihop och finnas där för varandra i livets tyngre stunder.

Nu hoppas jag att ni får en fortsatt fin torsdag! Sänder en stor kram till er alla ♥

Några sekunder som påverkade hela mitt liv

112304

Tänk att en liten sekvens av en reklam på TV:n kan påverka en så starkt att det sätter spår i en resten av livet. I alla fall hände det mig. Det säger ju ganska mycket om hur kraftfull reklamen och TV:n är. Det är svårt att förstå hur mycket vi påverkas eftersom det sker så fint och omedvetet. Men den här gången var det inte så omedvetet. När jag såg reklamen på TV:n var och varannan dag så var det som om världen stannade. En kort sekvens som fick mig att känna något jag aldrig tidigare känt. Som väckte en märklig känsla av längtan, av förundran och fascination. En känsla av att bli lite rädd av allt det mäktiga, men ändå vilja se mer.

Jag var nog inte mer än 3-4 år när jag såg den här sekvensen på SVT för första gången, och den gick rakt in i hjärtat på mig. 
Nu sitter ni säkert där och undrar vad i hela fridens namn det var jag såg på TV:n som påverkade mig så starkt. Och jag kan ju säga att jag blev bubblande lycklig när jag hittade den sekvensen på Youtube för några år sedan, så att jag fick möjlighet att se den igen. Det var precis som att besöka en plats man minns från barndomen och inse hur litet allt var egentligen, allt som man som barn upplevde som så mäktigt och stort. Det var nästan skrattretande hur den lilla biten av musik och tecknat landskap kunde föra mig bort till fantasins värld så starkt. Samtidigt som jag kan förstå vad det var som väckte den känslan i mig. För jag valde att i mitt vuxna liv gå den väg som ledde mig till den känslan igen.

Det var en sekvens av Radiotjänst i Kiruna.
Tänk att Radiotjänst av alla skulle få mig på fall. Inte själva reklamen, utan den där biten i slutet, när bakgrunden blir blå och nattsvart, och olika städer nämns. Och sedan kom biten som verkligen bet tag i min lilla barnasjäl. Norrskenet över lapporten och den mystiska musikbiten. Åh. När jag skriver om detta vill jag nästan gråta haha. För jag känner det så starkt igen. Och det är ju löjligt nästan, men ändå så verkligt. Se själva i slutet av den här videon. Ni kan spola fram till 00:55.

När namnen på städerna räknades upp så satt jag alltid med förväntan och hoppades innerligt att min stad skulle nämnas, eftersom jag trodde att städerna som nämndes var de städer där dit det mystiska ljuset skulle komma.
Jag visste inte som fyraåring att de där mörka bergen i bakgrunden var Lapporten. Och jag visste inte heller att det där gröna skimrande ljuset var ett norrsken. Jag visste inte ens att det fanns i verkligheten. Men det var något utav det vackraste jag någonsin sett, och jag tror det var den sekvensen som fick mig att känna en viss känsla för allra första gången. En känsla som blivit grunden till mitt skapande idag. Grunden till min inspiration. Något nordiskt, mystiskt, magiskt. Nästan som om det bär på något sorgligt. Fast sorgligt på det mest kraftfulla och rena vis. Jag kan än idag inte förklara hur.

När jag såg den där sekvensen så började jag alltid att fantisera om att jag helt ensam vandrade på de där mörka bergen i bakgrunden, med natten och det gröna ljuset ovanför mig. Jag älskade den där skräckblandade förtjusningen som den tanken gav mig. Så otäckt utelämnad i mörkret på en plats långt, långt borta, men med sällskap av det magiska ljuset och de karga bergens uråldriga själ.
Det är precis samma skräckblandade förtjusning som jag känner idag som vuxen när jag står i närheten av nordens fjäll och berg. Snövita toppar och branta klippor. Eller när jag blickar upp mot stjärnhimlen. När jag ser norrskenets dans på den nattsvarta himlen. När jag lyssnar till isens råmande, trygga sång inför vinterns begynnelse.
112301Det är ju självklart väldigt mycket mer som påverkat och inspirerat mig under livets färd och som lett mig dit jag är idag. Men jag tror att den lilla sekvensen har en liten betydande roll i allting ändå. Den väckte en känsla så stark att jag i vuxen ålder valde att söka mig till den igen. Och jag tycker om att tänka på att jag idag faktiskt lever ett liv där jag då och då får uppleva det. Jag får uppleva samma magi som den reklamen fick mig att känna. Ett liv där jag får blicka upp och se det dansande skimrande ljuset på himlen, och stå vid foten av Lapporten.
112303112302Har ni något speciellt som ni minns påverkade er starkt som barn, och som på något sätt satt spår i även ert vuxna liv? Det kan vara litet som stort. En livshändelse eller så knasigt som en TV reklam. Skulle vara roligt o höra era tankar och berättelser! Älskar när ni delar med er ♥

Den vackraste våren

Åhh är det verkligen sant att det är maj nu? Det känns nästan för bra för att vara på riktigt. Igår när jag och Johan stod och räffsade i trädgårdslandet och jag sa ”Det är första maj idag” så var det som om vi båda nästan vart lite chockade. Det är nu det börjar. Den underbaraste och allra mest magiska tiden på året. Vi har hela maj och juni framför oss nu, och de månaderna älskar jag så mycket att jag knappt vet hur jag ska uttrycka mig. Nu ska jag verkligen ta vara på varenda dag!

050101Under helgen kom äntligen solen och värmen fram efter en lång tid med mulet och kallt väder. Det kändes som hela min själ törstade efter sol. Gårdagen var därför väldigt behövlig! Jag och Johan var ute på gården och grejade hela dagen. Vi planterade om våra plantor och börja göra ordning i trädgårdslandet där vi sedan ska sätta potatis och morötter.
050102Det är konstigt det där vad fint väder gör mycket. Jag vet att vi svenskar är beroende av att prata om väder och jag tror jag definitivt tillhör den skaran, men det är för att jag nästan upplever världen som två olika platser om det är mulet eller soligt. Och nästan mig själv som två olika människor haha. Det är något med den där känslan i luften, som inte riktigt går att förklara. Jag känner hur hela naturen lever upp när solen och värmen kommer, och hur jag själv lever upp. Det är alldeles underbart. Och det går ändå inte att jämföra med att vara utomlands och få massa sol. Det är just den här första värmen och vårsolen som är så otroligt speciell.
050103050110Det växer så det knakar och snart känns det som hela övervåningen är fylld av krukor, eftersom alla hela tiden behöver flytta till större krukor. Snart får det inte plats mer, men jag hoppas att maj blir riktigt fint nu så man kanske kan börja plantera ut lite tomater i växthuset i början av juni.
050104Danny sitter och tittar ut över sina ägor.
050105Och Nanook suckar åt vårvärmen. Så fort det blir lite varmt så börjar han gräva gropar för att komma ner till kylan. Knasbollen.
050106Ute i trädgårdslandet och räffsar upp allt hö som växt över jordgubbslandet. Jag hade inte rensat det på två somrar nu så det vart nästan en gräsmatta där, och jag trodde inte jordgubbarna skulle klara sig. Men nu såg jag att små jordgubbsplantor börjat växa så då bestämde vi oss för att ta oss an det stora jobbet med att rensa det. Jag räknade ut att varje fåra kommer ta ca 3 timmar att rensa. Nu har vi det vi gör!
050107Lyckliga katter. Nayeli och Kira.
050108Det spelar ingen roll om landet skulle ta fem veckor att rensa. Det är ändå så otroligt rogivande och härligt att vara ute och greja, och att dessutom få göra det tillsammans med Johan. Allt blir så mycket lättare när man är två. Att kämpa tillsammans och glädjas över alla små steg man tar framåt. Det är så vackert och jag blev nästan tårögd igår när jag såg Johan stå där och räffsa och alla små katter som sprang omkring över ängarna. De små molnen som dansade över himlen och den där underbara känslan när solen tittade fram. Även om jag haft allt det här i flera år så är det som om glädjen och lyckan har blivit tusen gånger starkare just för att jag får dela den med någon.
050109Det här kommer bli den bästa våren i mitt liv. Det bara vet jag! Och det väntar så mycket spännande grejer nu i maj som jag ser fram emot att berätta om!

Hoppas ni haft en riktigt härlig helg och valborg! Nu är det ny vecka med nya möjligheter. Kram på er underbara ni ♥

När alla sinnen vaknar till liv

Varje vår så känns det som om jag föds om på nytt och upplever livet för allra första gången. Som om jag andas för första gången.  Det är som om alla sinnen vaknar upp ur en sömn och är känsligare än någonsin. Bara ljudet av fågelkvitter kan få min själ att dansa av lycka. Och jag kan inte beskriva den känslan som fyller hela mitt hjärta när jag får se det där vårljuset på himlen på kvällarna. Det är som en befrielse. Hela mitt väsen vaknar till liv igen och en våg av bubblande lycka sköljer över mig.
031407

En urkraft som vaknar till liv

Eftersom det varit en sådan mild vinter fram till nu så hade jag nästan glömt bort hur det kändes när graderna sjönk mot -30. Jag har verkligen längtat efter riktig kyla, rimfrost och iskristaller som flyger i luften. Och nu när den väl är här påminns jag om hur omständigt saker blir. Det är så lätt att sitta och längta efter kyla när det är milt ute och det är varmt inne. Men nu kommer jag ihåg hur mycket tid och energi det går åt till att bara hålla sig varm. När det är väldigt kallt ute så känns det lite som om kroppen går in i något energi-sparläge. Om jag kunde skulle jag nog bara sitta framför brasan inlindad i filtar hela dagen.
Samtidigt så önskar jag att jag bara kunde vara ute och fota hela tiden eftersom det är väldigt vackert ute i naturen när det är såhär kallt ute. Det blir något speciellt med ljuset. En slags magi i luften.

Ute i -30 grader. Luften är rysligt kall men ändå älskar jag att ta riktigt djupa andetag av riktigt iskall luft. Det känns så uppfriskande. Som om man andas in ny energi som renar hela kroppen.

Ute i -30 grader. Luften är rysligt kall men ändå älskar jag att ta riktigt djupa andetag av riktigt iskall luft. Det känns så uppfriskande. Som om man andas in ny energi som renar hela kroppen.

Men än hur vackert det är så tar det verkligen emot att springa ut med kameran och fota. Att bara ta av sig vantarna i 30 sekunder för att göra några inställningar på kameran gör att dom hinner bli bedövade av kylan. Och sladden till fjärrutlösaren fryser så den nästan bryts av om man råkar vika den lite.

Det går åt otroliga mängder ved just nu.

Det går åt otroliga mängder ved just nu.

Men även om det är väldigt kallt och saker blir väldigt omständigt och värmen rymmer ut från mitt hus så är det ändå en speciell känsla att behöva kämpa lite. Det väcker någon urkraft i mig ändå. Att få kämpa lite för att överleva. Det skulle vi behöva lite oftare tror jag.
010708

Nu är det bara hälften av veden kvar i vedboden. Inte klokt vad mycket ved som gått åt trots att det varit en mild vinter. Får hoppas att den räcker fram till maj/juni.

Nu är det bara hälften av veden kvar i vedboden. Inte klokt vad mycket ved som gått åt trots att det varit en mild vinter. Får hoppas att den räcker fram till maj/juni.

010711

Efter branden i helgen har jag haft blandade känslor vad gäller eld. Igår vågade jag tända värmeljus igen för första gången. Och att se lågorna inne i pannan påminner mig om lågorna i gardinerna. Samtidigt så skulle jag vara helt körd utan värmen som lågorna ger. Eld kan verkligen bara det bästa och det värsta.

Efter branden i helgen har jag haft blandade känslor vad gäller eld. Igår vågade jag tända värmeljus igen för första gången. Och att se lågorna inne i pannan påminner mig om lågorna i gardinerna. Samtidigt så skulle jag vara helt körd utan värmen som lågorna ger. Eld kan verkligen bara det bästa och det värsta.

Det bästa med kylan är att det är så vackra soliga dagar. Även om solen bara syns drygt en timma ovanför träden så är den timman alldeles underbar. Igår var jag ute och tankande solenergi så länge jag kunde. Vetskapen om att det blir ljusare och ljusare för varje dag som går gör mig så lycklig. Även om det känns som en ny istid är på väg just nu så vet vi ju att det kommer en till vår. Vi kommer att få uppleva våren igen. Och tanken på det gör mig alldeles varm.

Det bästa med kylan är att det är så vackra soliga dagar. Även om solen bara syns drygt en timma ovanför träden så är den timman alldeles underbar. Igår var jag ute och tankande solenergi så länge jag kunde. Vetskapen om att det blir ljusare och ljusare för varje dag som går gör mig så lycklig. Även om det känns som en ny istid är på väg just nu så vet vi ju att det kommer en till vår. Vi kommer att få uppleva våren igen. Och tanken på det gör mig alldeles varm.

Äckliga kakor och ett nytt liv

Vilka gulliga kommentarer på förra inlägget. Skönt och höra att jag inte är ensam om att ha dagar då allt bara kör ihop sig. Men det är ju sådana dagar som gör att man uppskattar bra dagar mycket mer. Det har fortfarande känts som lite kaos idag. Jag sov nästan ingenting natten till idag för att jag frös så fruktansvärt. Jag hann inte elda något igår så det var lite kyligt här hemma. Och så låg jag vaken två timmar och tänkte att jag ville gå upp och ta på mig strumpor. Men jag bara orkade inte. Önskar så att jag hade gjort det direkt istället för att ödsla två timmar på att ligga vaken och frysa.
Sen drömde jag massa konstiga drömmar resten av natten. Och en gång vaknade jag av att jag satt med mobilen i handen och läste era kommentarer på bloggen haha. I sömnen! Herregud. Som resulterade i att jag drömde att vi hade ett stort bloggmöte här i Grundtjärn där alla bloggläsare var inbjudna. Jag bjöd på kakor med sockrade och stekta pissmyror på. Fy.

Idag har tiden bara sprungit iväg och det var lite samma känsla som igår. Men som tur var fick denna dagen också ett magiskt avslut. Jag var och hälsade på mina vänner Åsa och Arvid som precis fått en liten bebis. Som jag längtat efter denna bebis haha. Åhh…mitt hjärta smälte. Det var verkligen en underbar stund att få snusa på en liten nykomling. Blir alldeles rörd när jag tänker på vilket mirakel det egentligen är, att ett nytt liv kan bli till sådär. Det är så fint.

Så nu när jag kom hem ikväll kände jag mig så lugn och glad. Har varit ute på en lång promenad med Nanook nu, och gjort upp en eld. Nu blir det en kopp te och lite jobb framför datorn.

Hoppas ni har en mysig kväll! ♥
1000814

Varför jag valt ett liv i Grundtjärn

Jag tycker alltid det är svårt att hitta ord för att beskriva det som gjort att jag valt ett liv i Grundtjärn, långt bort från det mesta. Kanske för att jag istället tycker att det är nära till det som verkligen är viktigt. Nära till naturen och livskvalitet.

Jag skulle aldrig mer frivilligt välja att bosätta mig inne i staden på heltid. Inte när jag fått uppleva hur det är att bo granne med ängar och skogar, och norrsken och stjärnor på himlen, och sjöar och tjärnar, fågelsång och tystnad, årstidernas skiftningar och den söta doften av nyutslagen björk en tidig vårdag.
Jag skulle aldrig kunna byta bort det som betyder så mycket för mig. Det är naturen som ger mig all inspiration och energi. Även när det är stressigt och mycket jobb att göra så finns den alltid här omkring mig och påminner mig, och får mig ibland att stanna upp, titta mig omkring och förundras över allt det vackra. En stark känsla av tacksamhet över att jag får uppleva detta, som ibland till och med ger mig tårar i ögonen.

Det är svårt att argumentera för något som handlar om känslor. För mitt liv här har inget med konkreta fördelar att göra. Livet på landet är ärligt talat inte lättare på något sätt. Ofta tvärtom. Men det är den här känslan av livskvalitet som överväger allt annat. Som gör att jag valt att bo på landsbygden.

Idag har tidningen METRO publicerat en debattartikel som jag skrivit om just detta ämne, både i tidningen och på webben, så gå hemskt gärna in och läs den HÄR! Ni kan även diskutera kring detta i kommentarsfältet nedanför artikeln, och dela gärna vidare! 🙂

hus1

Jag bytte storstadslivet och lägenheten mot ett liv här. Under åren har många undrat och tyckt det varit ett konstigt val. Men helt ärligt, är det så konstigt? När jag ser den här bilden på mitt hus med det dansade norrskenet ovanför skulle jag nog tycka det är mer konstigt om jag bott kvar i lägenheten. Om jag får möjlighet att bo på en plats som denna, så väljer jag det alla gånger.
010701011403 011901 011502 vinterland 030905 030204

 

En stor förändring i mitt liv

Nu är det exakt ett år sedan som jag vände upp och ner på hela köket och huset och påbörjade en renovering mot ett bekvämare liv. Efter fyra hårda vintrar med väldigt kallt inomhus gjorde jag ett val. Antingen bor jag kvar och investerar i ett värmesystem, eller så flyttar jag. Jag orkade inte frysa en vinter till och var tvungen att göra en förändring i livet.

012101

Jag bytte ut min lilla vedspis mot en vattenburen vedpanna istället. Rör och element drogs runt i hela huset och efter en månad behövde jag inte längre stänga in mig i köket under hela vinterhalvåret. Nu hade jag värme i hela huset när jag eldade i min nya, fina kamin/vedpanna. Samtidigt passade jag på att måla om i köket. Bort med det bruna, in med ljust och grönt. Vilken enorm förändring det blev!

012104
Först efter renoveringen kände jag att jag faktiskt kunde njuta av att bo här fullt ut. Jag är en extrem frusen människa som inte mår bra av för kallt inomhus. Att vakna till 4 grader på morgonen må vara charmigt en vinter. Men fyra vintrar är alldeles för länge.

Det som är positivt är att jag idag fortfarande kan känna lika stor glädje över värmesystemet som första dagen jag fick tända elden i pannan. Jag är så förbaskat lycklig över värmen. Varje dag! Efter så många år i kylan kommer jag nog aldrig kunna sluta uppskatta att ha varmt inomhus. Och att kunna röra mig i fler rum under vintern. Ha en garderob, ett sovrum, ett arbetsrum. Det är helt fantastiskt! Värme is the shit ♥

012103

Det var en märklig tid i mitt liv just då. Mycket känslomässigt hände samtidigt. Renoveringen blev som en terapi för mig. Jag grejade från tidig morgon till sena natten. Målade hela köket i tre (3!!!) omgångar, murade för första gången i mitt liv, bar cementsäckar tills jag fick en blödning i bukväggen, spenderade halva nätterna med att slipa och måla köksluckor, och lister. Ibland tog jag en paus. Tittade mig omkring och kände ”Det här blir bra de”. Allt till ljudet av Karlavagnen och Vaken i P4. Himla speciell tid ♥

012105

En liten före-bild, hur köket såg ut innan. Mysigt, men lite väl brunt för min smak.

012106
Jag älskade min vedspis. Men den kunde bara ta in två vedträn åt gången vilket gjorde att elden slocknade så fort jag tittade åt ett annat håll. Och den kunde bara värma upp köket, vilket gjorde att jag under vintern sov på en madrass framför vedspisen. Det var inte helt fel det heller kan jag lova. Men en säng, det är grejer det ♥
012109

012108

Och tänk vad svårt det var att torka tvätten på den tiden! Nu går det på ett kick med alla varma element.

012107

Tadaaa! Såhär ser köket ut idag. Ganska obegripligt att det var ett år sedan nu. Men som jag njutit av värmen och det ”nya” ljusa, fräscha köket under året.