Livet just nu

Idag har det varit en så fantastiskt fin dag. Nästan som om sommaren kommit tillbaks igen.
Fast det är något alldeles speciellt med varma höstdagar. Det tycker jag är härligare än varma sommardagar. Det är något med den höga luften som gör det blir så skönt att andas. Man slipper det där kvava som högsommardagar har. Och myggen försvinner allt mer för var dag som går.

Jag har nog aldrig varit med om att det är så mycket blommor kvar i september. Ängarna har liksom börjat blomstra på nytt. Nya prästkragar och blåklockor.
Jag plockade in en bukett med blommor för att ha inne i ateljén medan jag jobbar. Jag älskar att ha en bukett med blommor inne. Jag blir så glad varje gång jag tittar på den och det känns som att man får in en liten bit av naturen.

Även om det varit så otroligt fint ute idag så har jag spenderat mesta delen av dagen inne. Jobb med mail, bildredigering och lite smått och gott. Bland annat har jag skrivit ut en bild på fine art paper och ramat in. Jag ska nämligen skänka en vinst till Röda Korsets lotteri i Junsele, som jag ska åka och leverera i morgon.
Det blev en av mina favoritbilder. Mellan dröm och verklighet. Jag hoppas vinnaren kommer tycka om den!
Och jag blev så himla glad när jag gick och hämtade posten och fick se att halsbandet jag köpte i förrgår redan hade anlänt i postlådan! Det är ett halsband som min ”granne” Hanna i Skalmsjö gjort. Hon bor bara några mil bort härifrån och driver bloggen Bland skog och havHon har börjat tillverka smycken under namnet Hannas Finheter av återvunnet tyg, och jag tycker de är så galet vackra. När jag fick syn på det här blåa halsbandet blev jag kär direkt. Och när jag fick syn på det i verkligheten var det ÄNNU vackrare än jag kunnat ana. Jag tycker idén om att använda gamla tyger i smycken är så himla fint. Att låta något gammalt få ett nytt liv.

Farmors vind skulle rensas och där fanns en drös gamla tygsnuttar, trasiga förkläden och delar av kläder som blivit sparade i många år. Ja, förr sparade man på det mesta för att kunna återanvända det på något vis. Istället för att kasta detta tog jag reda på det. Det tog ett tag innan jag kom vad jag skulle göra men sedan fick jag en idé om smycken. Det ni ser nedan är exempel är resultatet! Jag kan ju inte behålla alla själv och därför väljer jag att sälja. ” – Hanna

Gå gärna in på hennes Instagram om ni vill se mer av hennes vackra smycken.
I somras skickade hon en jättefin ring till mig med ett vackert brev, efter att jag hade skrivit inlägget om att inte räcka till. Jag blev så rörd och glad. Det blev en sådan uppmuntran, och tänk vad mycket det gör att få känna att man inte är ensam. Att få stötta varandra när saker och ting känns tunga. Det är ovärderligt. Trots att vi aldrig träffats (vilket är helt galet eftersom vi bor så nära!!!) så känns hon som min granne en bit bort i byn 🙂
Haha, jag som hade tänkt ta en fin outfit bild med smyckena. Men allt katt-och hundhår på min kjol sänkte kvalitén på den där bilden rejält. Haha, men det är verkligheten med att ha djur. Kan ju säga att jag är en flitig användare av klädvårdsrulle (haha vilket roligt ord, visste inte att de hette så…googlade på ”rullar som man tar bort hårt från kläder med”). Tack gode gud för klädvårdsrullar.
Jag unnade mig också en stunds målning idag. Började med andra lagret av en målning jag påbörjade för ett tag sedan. Oftast målar jag flera lager, som jag låter torka emellan. Det ger målningen mer djup. För övrigt är jag SÅ peppad på att göra inlägget om målning längre fram, som många önskat. Ska göra en video också, och verkligen ta er in i min värld av målning. Det ska bli så galet roligt, och jag hoppas att många kommer kunna känna sig inspirerade efteråt och våga ta fram färger och börja leka. För det är precis det jag gör. Leker mig fram.
Jag har ju nämt tidigare att jag ska jobba stenhårt med min kommande kulnings-CD nu under hösten och vintern. Målet är ju att den ska bli klar under 2018. Så nu har jag riggat upp min lilla studio här hemma, med ett keyboard som jag köpte förra vintern för att bland annat experimentera med melodier. Sen har jag en mikrofon och ett musikprogram som jag köpte till den nya datorn, Logic X Pro. Alltså, när jag för första gången startade programmet här om kvällen och började sjunga i mikrofonen och leka mig fram med olika effekter så var det som om jag upptäckte en ny mening med livet haha! Alltså, SÅ roligt det är att skapa musik!

Jag tycker min studio ser mycket mer proffsig ut än vad jag är. Skäms nästan om någon kommer in och tror att jag är haj på det här. Men jag håller precis på att lära mig, och det är så galet roligt. Jag kommer ju inte använda min hemmastudio för att spela in skivan, men jag använder det för att jobba fram mina låtar och för att spela in olika kulningar som jag sedan skickar till Mats, en otroligt duktig musiker som jag samarbetar ihop med.
Det ”jobbiga” är att när jag sitter och spelar in melodier och annat så får jag så mycket inspiration. Jag får idéer till filmer jag vill göra. Till foton jag vill ta. Till sagor och berättelser. Det är helt galet. Jag kommer behöva fara till Stora Sjöfallet väldigt snart, på grund av att jag fått en idé som jag inte kan släppa taget om. Så snart blir det en roadtrip igen.
Kan inte hjälpa det. Det är någon inre röst som tvingar mig 🙂
Avslutar med en bild på Nanook i hans nya favoritfåtölj. Mitt hjärta brukar smälta när jag sitter framför datorn och jobbar och sedan får syn på att han lagt sig i fåtöljen. Det ser bara för gulligt ut.

Det var lite från min torsdag, och livet som det ser ut just nu.
Hoppas ni haft en jättefin torsdag! KRAM på er ♥

Livet just nu

Godkväll på er!
Den här händelserika veckan börjar gå mot sitt slut, även om helgen definitivt inte blir mindre händelserik. Mitt i natten åker jag och Johan till Örnsköldsvik för att hinna på tåget klockan 5 på morgonen som går till Luleå, där vi senare på dagen ska på filmvisningen av dokumentärfilmen om  mig, som Mitra Sohrabian gjort. Det ska bli riktigt roligt, och lite nervöst. Och underbart kul att få träffa Mitra igen.
Så just nu sitter jag nyduschad framför datorn och ska strax packa lite lätt, och förbereda inför morgondagen. Sedan ska vi laga lite sen middag i form av varma mackor och nyponsoppa. Åh vad gott det ska bli!

Den här veckan har som sagt varit ganska intensiv. Har känt att jag halkat efter lite med bloggen de senaste två veckorna. Har t.ex varit usel på att svara kommentar, FÖRLÅT! Men jag har läst allt ni skrivit såklart och hoppas få lite tid till att svara nu när vi har några timmar på tåget i morgon.
Just mars månad har varit lite som september månad var för mig förra året. Allt händer på samma gång. Flera stora och långvariga jobb har avslutats, och mycket tid har spenderats framför datorskärmen. Men nu känns det faktiskt skönt att den här månaden börjar gå mot sitt slut.

Nu återstår bara ett stort jobb kvar, och det är jag rätt så nervös för! Men ser väldigt mycket fram emot det. Så jag tänkte tipsa er om det nu.

På tisdag ska jag nämligen i samarbete med Adobe (!!!) hålla ett live seminarium där jag kommer visa hur jag redigerar mina bilder. Man får alltså hänga med mig live, chatta och ställa frågor medan jag visar hur jag redigerar några av mina populäraste bilder i Photoshop och Lightroom. Det här projektet startade för några veckor sedan, då jag och fyra andra fotografer från norden fick teama upp med Adobe. Tre av oss har redan gjort sitt ”live webinair” som det kallas, och det har varit helt fantastiskt kul att se hur de skapar sina foton. Vi har alla helt olika stilar vilket gör det lite extra roligt.

När jag först fick frågan tänkte jag bara ”NEJ!!!”.
Jag har under senaste året samarbetat med Adobe via Instagram, men att hålla i ett seminarium live där jag visar hur jag gör kändes som ett galet missförstånd. Vilken drömförfrågan av ett drömföretag, men min första reaktion var att tacka nej. ”Jag är ju inget proffs på att redigera. Jag kan ju inte alls mycket egentligen. Jag har aldrig gått en endaste kurs i fotoredigering och jag gör säker helt fel när jag redigerar”. Ungefär så gick mina tankar. Men sen insåg jag att det just är det som det här handlar om.

Man behöver inte vara ett proffs på photoshop för att skapa fantastiska bilder. Allt jag lärt mig har varit genom att leka mig fram. Och plötsligt så kändes det roligt att faktiskt få chans att inspirera andra till det. Att leka sig fram med dessa fantastiska verktyg som varit en sådan stor del av mitt liv sedan jag började fotografera. Jag skulle aldrig kunnat skapa de bilder jag gör idag utan Photoshop och Lightroom. Och det är inte alls så svårt som det kanske verkar. Det är så pinsamt lätt. Så jag tackade tillslut JA och nu sitter jag här och känner pirret i kroppen närma sig.
Jag hade nyss ett telefonmöte med Adobe där vi gick igenom allt tekniskt. ÅHH så spännande, nervöst, fruktansvärt, superkul. Allt på samma gång!

TISDAG klockan 19.30 går jag live med Adobe. Då kommer jag sitta här och redigera live, och om ni vill hänga med mig på tisdag kväll och se lite bakom kulisserna av min redigering och få chans att få svar på en massa frågor så kan ni gå in och reservera er plats HÄR så får ni länken till mitt seminarium i mailen några timmar innan det går igång. Det är bara de 1000 första som är online som kommer ha chans att chatta. Så om man vill vara helt bombsäker på att få tillgång till chatten är det bra om man går in på länken en stund innan 19.30. Men det går såklart bra att bara komma in och titta om man vill det.

Tog en screenshot från sidan, så ni kan se vilka de andra fotograferna är. Åh så spännande detta ska bli. Och tänk vad tekniken gått framåt. Att man nu kan sitta hemma i sitt lilla Grundtjärn och sända live till hela världen.
Tänkte jag skulle försöka få med lite av vad jag gjort resten av veckan. Bland annat städat i sovrummet och bäddat rent. Nanook var med och hjälpte till såklart.
Och i tisdags var jag ju i Örnsköldsvik för att gå få en föreläsning med min kära vän Linda. Hon var så fantastiskt duktig, som alltid! Sedan var jag faktiskt i Örnsköldsvik på onsdag också, fast med min mamma. Vi hade en sådan där riktigt rolig stads-dag som man behöver någon gång ibland. Vi mindes inte senaste vi hade åkt in till stan tillsammans utan att ha en massa tidspress och ärenden att göra. Vi gick runt och tittade i butiker. Fikade. Skrattade. Pratade. Och jag köpte en jättefin hatt som ni ska få se någon dag.
Tog den här bilden för en liten stund sedan. Vi hade besök av våra grannar Christer och Laila ikväll, så vi drack lite kaffe och åt bullar. Jag hade tagit ett foto till dom på deras hus med fullmånen lysandes ovanför. Och de var så nöjda och glada så de kom hit med en fin present!
En flaska Amarone från 2012! Vilken lyx. Har aldrig ägt en sådan fin flaska rödvin förut. Den ska vi öppna någon kväll när det behöver firas lite extra.
Så nu ska vi snart äta lite mackor och jag ska försöka få mitt hår att torka i tid innan jag lägger mig (och jag ens kommer hinna lägga mig med tanke på att vi måste kliva upp vid 02.00 i natt). Men först ska jag gå med Nanook till mamma som ska passa honom medan vi är i Luleå.

Vilket rörigt inlägg det här kändes som haha. Kändes som jag bara spydde ut allt möjligt på samma gång. Ville bara att ni skulle få lite inblick i vad som sker och händer nu. Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas ni får en fortsatt fin fredagkväll, och en skön helg! Vi hörs snart.
Stor kram på er allihopa ♥

Sikta framåt när livet drar dig bakåt

Åh jag kan inte nog uttrycka hur lättad och tacksam jag är över att förra veckans blogg och serverkrasch är över. Jag såg att vissa av er lagt märke till att jag lagt upp de ”förlorade” blogginläggen igen. Jag gick upp vid 04 i morse och satt vid datorn med en kopp kaffe fram tills solen gick upp och gjorde bloggen hel igen, och det kändes som en enorm lättnad när det var klart.

Och jag var så himla glad över att det var måndag idag. Nu kan jag lämna förra veckan bakom mig och komma igång med allt igen. När jag var som mest ledsen över allt som kraschade för mig förra veckan (för tro mig, det är inte bara bloggen som strulat sista tiden) så tänkte jag på ett citat som jag verkligen älskar, och som alltid får mig att känna lite jävlar anamma och inte ge upp.

”An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back with difficulties, it means that it’s going to launch you into something great. So just focus, and keep aiming!”

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

012506

Natthimlen och meningen med livet

Åhh vilket vackert norrsken jag nyss fått sett på natthimlen. Wow säger jag bara. Det är så fint att det gör ont. Jag fylls med sådan lycka av att få se norrsken. Samtidigt som jag känner ett slags vemod. När jag står där under det dansade norrskenet får jag som ett annat perspektiv på allt. På livet. Allt känns så konstigt och det går inte att sluta undra över hur allt fick en början, vad som är meningen till någonting och vart vi är, vilka vi är. Frågor jag grubblar på dagligen, men under stjärnhimlen förstärks allt. Det går inte att INTE undra när man inser att alla de små miljontals prickar är solar och planeter i något oändligt stort. Jag inser ju att det är så mycket vi inte vet. Så mycket.

Det är lite komiskt när man tänker på det. Här går vi runt på vår planet. Vi vaknar varje morgon och gör vad vi ska, men ingen, INGEN vet säkert varför vi är här, vart universum slutar/börjar eller hur allt kommit till. Vi grubblar mer på vilken dressing man ska ha till salladen än att undra vad sjutton vi gör här. Haha, jag hoppas så innerligt att jag någon dag får veta. Kärnan till livet. Till att allt finns. Jag vill veta hur tiden fungerar. För jag tror inte den är linjär så som vi upplever den. Jag vill veta allt! Jag blir nästan deppig ibland för att det är så mycket jag undrar men inte får svar på. Allting är så stort, så fantastiskt, att små saker som kanske är viktiga i vår vardag nästan känns alldeles meningslösa när man inser att det är så mycket mer…och vad är meningen med allt? Varför ska jag stå här och skaka mina mattor och äta rostat bröd med marmelad när universum är så stort? Samtidigt så kan man ju inte sluta ”leva” bara för det. Men det är ibland som om jag längtar efter att leva på ett annat sätt. Typ, bli ett med norrskenet istället 🙂
Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig , desto mer inser jag hur lite jag vet om allt.

Åhh…ja jag blir alldeles mållös av att vara ute under stjärnhimlen. Jag brukar önska att ett stort rymdskepp skall komma och ta med mig på en guidad tur i universum, och ge svar på allt. Det hade varit något 🙂

Här kommer kvällens bilder på norrskenet!
101404

101405101407101406

När livet bjuder på lite utmaningar

Hej på er!
Oj vad allt känns som ett totalt kaos just nu. Precis som det brukar göra innan jul i och för sig 🙂 Klockan är halv fyra på natten och jag har precis jobbat klart. Var i Sollefteå hela dagen och kom hem sent på kvällen. Har varit i Sollefteå jättemycket nu de senaste veckorna som ni säkert märkt, eftersom mormor är på sjukhuset och inte blivit bättre. Så det har varit en väldigt tuff tid, och svårt att hinna med allt. Känns som jag bara springer mellan allt som måste göras och kör de 6 milen fram och tillbaks mellan Grundtjärn och Sollefteå. Men ibland bjuder livet på lite motgångar och stunder då det känns omöjligt att hinna med. Det kan ni nog alla känna igen er i. Då gäller det att vara extra stark och tänka positivt. När allt känns som absolut jävligast, och det känns som allt bara ska braka samman, då brukar jag skratta åt eländet istället. Och det är så underbar känsla. Då ser man plötsligt allt från ett helt annat perspektiv. Skrattet är så helande 🙂

Det har inte bara varit mycket att göra, jag tror dessutom att jag håller på att bli alldeles galen och snurrig haha! Vad jag än gör så blir det alldeles på tok. Igår kväll (söndag) skulle jag fara in till Sollefteå. Det snöade massor och mamma som var hemma hos morfar tyckte inte att jag skulle åka. Men envis som jag är så begav jag mig av ändå. Det första jag gör är att fastna med bilen i en stor snödriva precis utanför huset. Det tog lång tid innan jag hade lyckats skotta loss bilen. När jag väl hade fått loss bilen och börjat köra iväg så såg jag att jag nästan var helt utan bensin. Stannade bilen på Grundtjärnsvägen och pulsade hem i djupsnön och famlade fram i mörkret och letade upp en bensindunk i en av bodarna. Tankande bilen, gick hem med dunken och satte mig i bilen, med skorna fulla av snö, eftersom jag hade tagit på mig mina ”stadsskor” som jag bara har när jag ska in till stan 😉

Med bilen tankad körde jag iväg och efter ca 3 km kom jag in på den smala skogsvägen som naturligtvis inte var plogad. Jag körde sakta och funderade på om det skulle gå eller inte. När jag hade kört alldeles för lång insåg jag att det inte skulle gå. Jag tänkte vända på en mötesplats men såg att det inte skulle gå utan att jag skulle fastna. Jag blev lite rädd och fick tillslut börja backa bilen en bra bit tills jag kom tillbaks till en korsning. När jag hade lyckats backa och skulle vända, så fastnade jag igen. Bilen bara spann och jag fick panik. Jag började tänka på att det var en lång bit att gå hem, och jag hade inga varma skor på mig, ingen mössa, ingen ficklampa, ingen spade, ingen mobiltäckning, och två gnälliga hundar i baksätet (Nanook och min mammas hund som jag passar nu medan mamma tar hand om morfar).
Tillslut började jag gasa och backa, gasa och backa, tills jag hade nästan plogat en liten väg med hjulen, och till min lättnad kom jag loss. Jag körde hem och var så glad att jag slapp gå hela vägen hem i mörkret och kylan.

I morse gjorde jag ett nytt försök att åka in, och då lyckades jag ta mig till Sollefteå utan problem eftersom vägen äntligen plogats. Men istället tappade jag mina bilnycklar när jag väl var framme. Jag letade överallt, i alla väskor och fickor. Jag gick till bilen och hoppade in genom bakluckan som en inbrottstjuv (låset är paj så jag kan inte låsa bakluckan) för att se om jag kanske på något vis glömt dom där inne (?). Jag gick flera gånger fram och tillbaks på gångvägen för att se om jag tappat dem på vägen och folk undrade nog vad jag höll på med. Tillslut, såg jag nycklarna ligga där nertrampade i snön på marken. Jag gav till ett glädjetjut och ville nästan börja gråta av lycka.

Så nu är nycklarna tillbaks, bilen fulltankad och jag tog mig hem till Grundtjärn utan att fastna i någon snödriva. Om 4 timmar ska jag köra in till Sollefteå igen så jag får se hur det går då. Det verkar inte ha snöat jättemycket nu som tur är, så förhoppningsvis ska jag ta mig dit utan större problem denna gång 😉

Vilket långt inlägg det här blev! Men det är så skönt att skriva av sig ibland om dagens händelser. Man samlar tankarna på något sätt. Det är ju som att skriva i en dagbok 🙂

Jag ska hoppa in i duschen nu och fräscha upp mig lite. Sedan blir det ännu en dag med mycket kaffe 😉

Tack för era fina kommentarer! Hoppas allt är bra med er läsare!
Skriver mer i morgon! Puss och kram <3

Såhär såg det ut när jag fastnade med bilen första gången 😉

Skottade loss den

Sen var det soppatorsk! Tack gode gud för reservdunken! 😉 Den har räddat mig många gånger!

Livet på landet

I somras var journaliststudenten Linn Elmervik här tillsammans med fotografen Erik Nordenström och gjorde ett reportage om mig för den nya tidningen ”Livet på landet”. Idag fick jag det nya numret av Livet på landet i brevlådan där jag är med, och fick läsa reportaget på hela 6 sidor! Det var jättekul att få läsa, och nervöst som alltid 🙂
Tidningen, som för övrigt är en riktigt bra tidning, finns ute i de flesta butiker om ni skulle vilja läsa reportaget 🙂

Tidningen! Är med få framsidan till vänster.

En sida ur reportaget