Att bevara livets ögonblick

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Epson

Det känns lite märkligt att jag fotat i princip varje dag i 7 år, och har sammanlagt hundratusentals foton på alla mina externa hårddiskar.
Men, jag har inte ett enda fotoalbum med mina bilder. Det är här jag känner att den digitala världen tagit lite för mycket utrymme. Är det någonting jag verkligen inte vill ska försvinna, så är det ju känslan av att få bläddra i ett fotoalbum. Att få blicka tillbaks. Minnas.
Stanna lite extra vid varje bild.

Den känslan kan jag aldrig få av att scrolla igenom bilderna på hårddisken. Eller scrolla igenom min Instagram. Det är något helt annat, och har andra fördelar. Men känslan som jag får av att titta igenom bilder i ett album, det går inte att få på något annat sätt än att just bläddra i fotoalbum.

Och helt ärligt, det är lite skrämmande. Tänk att så stor del av ens liv kan finnas bevarat i filer på en dator. De finns egentligen inte. De existerar inte på jorden i fysisk form. De bara svävar runt där som ettor och nollor i något vi inte kan begripa oss på riktigt.
Nog för att livet är skört, men vad är då en hårddisk? För mig är bilderna otroligt viktiga. Vilket de även är för många andra.
Ofta när man frågar vad en person skulle rädda först om huset börjar brinna, så är svaret ofta fotoalbumen. Det säger ganska mycket.

Jag tror det är för att i våra bilder har vi lagt så mycket känslor som vi inte vill glömma bort. Vi vill kunna minnas och känna det igen.
Fotografierna blir en dörr till det förflutna, och ger oss en nyckel till att låsa upp gamla upplevelser och sinnesstämningar, och ändå kunna känna dom på ett behagligt avstånd.

I så många år har jag gått och tänkt att jag ska ta tag i det här med att göra fotoalbum, och sortera efter olika år och händelser. Av någon anledning har det inte blivit av, förrän nu. I mitt samarbete med Epson så ville jag lyfta vikten av att faktiskt göra fotoalbum av sina bilder som annars ligger på datorn eller glöms bort på hårddiskar. Med hjälp av en riktigt vass fotoskrivare från Epson så har jag nu påbörjat detta projekt och börjat skriva ut mina bilder och lagt in i fotoalbum. Det här är en väldigt rolig, kreativ process men som definitivt kommer ta lite tid innan jag fått in allt jag vill i fotoalbum.

Men i det här blogginlägget och i videobloggen får ni följa med från början och se lite hur det går till när jag skriver ut bilderna, vilka papper jag använder och vilka fotoalbum jag påbörjat. Kanske kan det vara till inspiration för er som går i liknande tankar att göra album av bilderna. Kommer även ha en liten tävling i slutet där jag tävlar ut tre av min favoritbilder som jag skrivit ut på ett riktigt vackert fotopapper. 
Enjoy! ♥

Fotoskrivaren jag har är en semi-proffs skrivare som heter Epson Surecolor P600. Jag har faktiskt aldrig haft en riktig bra fotoskrivare innan så det var helt fantastiskt att få se vilken otrolig skillnad det är. Plötsligt blev bilderna ännu mer levande än vad det är på datorn. Annars brukar jag uppleva det som tvärtom. Den kan skriva ut i många olika format upp till A3+, som är 33 x 48 cm. Och det går även att sätta dit en rulle med fotopapper för att skriva ut panoramafotografier.

Just att kunna skriva ut i större format är något jag verkligen uppskattar, då jag nu framöver även kommer kunna själv printa ut en del av bilderna som jag säljer i min webshop. Det blir en helt annan känsla att faktiskt få skriva ut bilderna själv än att skicka iväg dom till ett företag som gör det åt en. Det känns mer som ett hantverk. Att få vara med under hela processen.
Det roliga är att den här fotoskrivaren faktiskt blev en stor anledning till att jag renoverade i ateljén. Den var större än min tidigare lilla skrivare och därför behövde den en bättre plats. Så det började med att jag skulle möblera om för att få bättre plats med allt. När jag ändå skulle möblera om tänkte jag att jag kunde passa på att måla golvet vitt. Och sen brakade det bara lös. Väggarna blev målade och jag fixade bättre förvaring och nya möbler (väntar fortfarande på mitt nya hörnskrivbord) och plötsligt hade jag en helt ny ateljé. Hade det inte varit för skrivaren som behövde en bättre plats så hade jag förmodligen inte satt igång renoveringen. Jag är SÅ glad att jag gjorde det. Och skrivaren fick en hedersplats här inne.
Jag brukar ofta få frågan hur jag organiserar mina bilder, och jag har helt enkelt mappar i datum från varje fototillfälle. Sedan ligger de alla utspridda på väldigt många olika externa hårddiskar. När en extern hårddisk är full, så har jag behövt köpa en dubbelt så stor, så jag får plats att göra backup på den gamla hårddisken till den nya, samtidigt som jag vill få plats med nya bilder. Och så fortsätter det sådär i all oändlighet.
De allra viktigaste bilderna har jag även som backup på nätet.

Men även om de finns där på datorn och hårddiskar att titta på och leta fram, så är det ju en helt annan sak att faktiskt ha bilderna sorterade i fina fotoalbum. Bara den tanken gör mig alldeles lyrisk. Att kunna ta fram ett album från ett visst år och bara sätta sig i fåtöljen en stund och titta. Minnas. Känna. Åh, jag längtar tills alla mina album är klara!
Det tog lite tid innan jag ens visste var jag skulle börja. Jag har så oändligt mycket bilder som jag vill sätta in i album. Men det tar också väldigt mycket tid för mig att leta fram bilderna och kunna sätta de i rätt ordning. Så jag valde att börja med något enkelt. Jag skrev ut bilder från resan till USA förra året så att jag kunde göra ett helt eget album för det. Och så skrev ut lite gamla godingar, när Nanook var valp och från min första vinter. Och så lite bilder från mitt och Johans första år tillsammans.

Jag skrev också ut en hel del bilder i A4 storlek för att sätta in i ett större album där jag ville ha lite mer ”konstnärlig” känsla. De där bilderna som betyder lite extra mycket för mig.

Detta är de olika fotopappren som jag använt mig av till utskrifterna. De två stora kartongerna är riktigt fine art paper i A3+ format, med 100% bomullsfiber. Det vänstra pappret ”Cold press bright” blev ett favoritpapper som ni kanske såg i videobloggen. De har lite lätt struktur, som ett akvarellpapper, och gör att bilderna får en väldigt levande och målande effekt. A4 bilderna skrev jag ut på ett papper som heter ”Archival matte paper”. Länk till fotopappren finns HÄR, och i videobloggen berättar jag lite mer i detalj om de olika fotopappren.
Jag har insett att själva fotopappret är jätteviktigt. Det är ungefär samma sak som med kameror. Det spelar ingen roll om du har ett grymt kamerahus, om du har usla objektiv. En sådan här fotoskrivare gör ju sig allra bäst med riktigt bra fotopapper.
Den här bilden skrev jag ut på pappret ”Cold press bright” som hade lite svag akvarellstruktur, och det blev så fantastiskt fint. Jag har aldrig tidigare sett den här bilden göra sig så bra som utskrift innan. Det blir så fin kvalité att det nästan känns som man kan gå in i bilden.
Det var verkligen svårt att sluta skriva ut när jag väl hade kommit igång. Det var så roligt att få greja med albumen och hela tiden såg jag nya bilder som jag ville skriva ut och sätta in. Jag höll på från tidig morgon till mitt i natten, och skrivaren gick varm hela tiden. Ändå behövde jag bara byta en enda färgpatron under hela tiden. DET gillade jag starkt.
Skrev ut dessa tre bilder som jag bestämde mig för att tävla ut här i blogginlägget. Läs mer om det längre ned.
Avslutade kvällen med något jag länge längtat efter att få göra. Sitta och bläddra i ett fotoalbum! Här med bilder från resan till Yosemite förra året. Nu måste jag införskaffa lite fler fotoalbum att fylla med bilder.

 

Tävling

Jag skrev ut tre av mina favoritbilder på pappret med struktur på, och dessa tre signerade bilder tänkte jag nu tävla ut här på bloggen.  De är i storlek A3+ format, alltså 33 x 48 cm. Från vänster uppifrån har vi ”Gryningen”, ”Andromeda” och ”Mellan dröm och verklighet”. Se tävlingsinstruktioner nedan. Jag meddelar de tre vinnarna på måndag! Glöm inte skriva in din mail-adress så jag kan kontakta dig om du vunnit.

Tävlingen består av en fråga och en motivering. För att vara med och tävla, så svara på följande i en kommentar till detta inlägg:

1. Hur många färgpatroner använder fotoskrivaren Epson P600
2. Vilken bild vill du helst vinna? Motivera kort varför.  (”Gryningen”, ”Andromeda” eller ”Mellan dröm och verklighet”)

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig helg! ♥

Genom livets berg och dalbana

Jag tycker det är något obeskrivligt fint över människor som kan känna med andra, och som kan glädjas åt när någon är glad, och tvärtom. Det är en av de sakerna jag älskar med att blogga. För jag känner på riktigt att ni läsare bryr er. I motgångar och medgångar så känner jag alltid att det är så himla många som hoppas och hejar. Som tröstar, som peppar. Som förstår och som sprider glädje. Det är bara så fint att jag blir rörd. Så jag ville egentligen bara klämma in ett litet tack här. Tack, för att ni följer mig genom livets berg och dalbana ♥

Jag tänkte att jag skulle skriva och påminna om dokumentärserien om mig i två delar som finns på SVT-play. Många av er har säkert sett den redan men det kommer ju ständigt nya läsare och de som inte läst bloggen på ett tag. Så, om ni inte sett den redan så finns första avsnittet HÄR, och andra avsnittet hittar ni på samma länk. 
55.Beauty of life - L

Jag har ägnat hela dagen åt att ladda upp produkter och bilder på webshopen. Har laddat upp 300 bilder nu, och ändå har jag över det dubbla kvar. Det blir en lång kväll framför datorn. Tur att det finns kaffe! 😀

Hoppas att ni haft en fantastisk dag och att ni får en härlig kväll! Kramar ♥

Livets andra sida

Godkväll på er fina läsare!
Jag är nyss hemkommen från Sollefteå, där jag varit på sjukhuset hos min mormor. Det har varit några jobbiga dagar, och jag har inte haft orken att skriva om det på bloggen än. Min mormor hade äntligen tillfrisknat och blivit piggare igen efter att hon bröt benet och legat på sjukhuset länge. Hon och morfar fick nyss flytta in till en jättefin lägenhet på ett underbart äldreboende i Näsåker. Sedan dess har det bara blivit bättre.

När jag, min mamma och min bror var och hälsade på dem i Näsåker här om dagen var mormor så härligt pigg och glad. Hon pratade och skrattade och för första gången på jättelänge satt hon uppe med oss och fikade vid köksbordet i rullstolen. Jag var så glad. Både vi och hon kände ett hopp igen om att hon skulle kunna vara på benen snart och själv kunna gå runt i lägenheten, och börja leva som vanligt. Inte på väldigt länge hade jag hört henne prata och skämta sådär som hon gjorde den dagen, som hon alltid gjort förut. När vi åkte där i från kände vi sådan glädje att hon började bli pigg igen efter att varit sängliggande i många veckor.

I förrgår på kvällen, fick min mamma ett telefonsamtal om att mormor var på väg med ambulans till sjukhuset i Sollefteå. Hon var medvetslös och det visade sig sedan att hon fått en kraftig stroke. Vi har varit med henne hela tiden på sjukhuset nu. Hon kan inte längre röra sig eller prata, endast titta med ögonen, och röra lite på vänsterhanden. Det känns så sorgligt. När hon äntligen hade blivit pigg igen. Men jag blir så glad varje gång jag frågar henne ”Mormor, hör du mig?” och hon svarar genom att klämma med sin hand som jag håller i min hand. Då vet jag att hon är med, även om hon inte kan svara.

Jag vet inte hur det kommer att bli nu. Jag ska in till sjukhuset i morgon igen. Det gör bara så ont att se henne ligga sådär. Jag önskar att jag hade vetat den dagen jag var och hälsade på dem, att det kanske var sista gången någonsin som jag fick höra henne skratta och prata, och se henne le. I så fall, hade jag stannat där ännu längre, bara för att ta in varje sekund och varje ord, varje skratt och varje leende.

Jag hoppas så innerligt att hon ska tillfriskna. Att allt bara ska bli bra igen, att hon ska kunna röra sig och prata igen. Jag vet att det är näst intill omöjligt för hennes del. Hon är så orkeslös, eftersom hon dessutom har en sjukdom som gör att hon nu inte kan syresätta sig bra, inte ens med syrgas längre. Men jag hoppas ändå på ett mirakel. För mirakel sker hela tiden 🙂

Det ska bli skönt att få komma dit i morgon igen och träffa henne. Men det är också skönt att vara här hemma i stugan i kväll och rensa tankarna och känslorna lite. Det behövs också.

Hoppas att ni har en mysig helg allihopa.
Kramar i massor till er! <3

En bild från igår när jag var på sjukhuset. Morfar sitter och håller mormors hand.

Min mormor Iris. Denna bilden togs för 9 månader sedan. Tänk vad mycket som kan ändras fort. Livet är verkligen märkligt, på så många sätt.