Mitt livs bästa halvår

Jag kan inte bestämma mig för om ett halvår känns som en jättelång tid, eller en jättekort tid. Idag firar nämligen jag och Johan ett halvår tillsammans. På ett sätt låter det väldigt kort, men samtidigt har jag svårt att ens föreställa mig att jag levt utan honom. Det är svårt att sätta en tid på något som känns som bortom tid och rum.

041344Oavsett, så har det här halvåret varit det bästa och mest underbara halvår i hela mitt liv. Aldrig kunde jag tro att en annan människa kunde förgylla så mycket i ens liv. Det känns svindlande när jag tänker på det.  Så mycket vackert vi fått vara med om under dessa månader. Så mycket minnen som jag kommer bära med mig i hjärtat för alltid.
Att få dela livet med Johan är den största gåva jag någonsin fått. Bara tanken på att det kommer många, många mer halvår som dessa gör mig så bubblande lycklig. Det finns ingenting jag mer önskar än att få se hans leende varje dag i resten av mitt liv.
040813Det har ju verkligen varit en händelserik tid med så mycket glädje och så mycket nytt som hänt. Tänk vad livet kan förändrats på så kort tid. Men jag är så tacksam och glad över att jag fått dela lite av vårt halvår med er här på bloggen. Och jag ser fram emot ännu mer! Vet inte hur många gånger ni rört mig till tårar med era vackra kommentarer ♥
jj11 050108040503Nu ska vi fira med lite god middag här i kväll. Och så tänkte jag att vi ska öppna champagne-flaskan som jag fick när jag vann Finest Awards. Den har jag er att tacka för ♥ Det är inte så ofta man dricker champange här i Grundtjärn, men vid sådana här tillfällen så får man fira stort!

Önskar er en underbar fredagkväll, och TREVLIG helg på er! Massor med kramar ♥

FacebookTwitter

Mitt livs kärlek

Nu mina älskade bloggläsare, så ska jag äntligen öppna upp mitt hjärta för er och berätta om något nytt som kommit in i mitt liv och förgyllt hela min värld. Jag har de senaste månaderna fått vara med om det vackraste och starkaste jag någonsin upplevt. Jag har hållit det hemligt här på bloggen men gett små ledtrådar då och då, som säkert vissa lagt märke till. Det har varit svårt att inte säga något om detta, eftersom det har blivit en så stor del av mitt liv. Och nu, i skrivande stund, känns det nästan som jag ska explodera! Nu bara måste jag få uttrycka mina känslor och få berätta om vad som fått mig att känna en lycka så stark att jag knappt vet hur jag ska hantera det.

Jag har träffat mitt livs kärlek. Min själsfrände. Min andra hälft. Min Johan.
I den allra mörkaste tid på året möttes vi en höstkväll under månljuset, och sedan den kvällen har vi knappt kunnat släppa taget om varandra. Han fick den mörkaste tid att kännas som den allra ljusaste. Och den kallaste vinternatt att kännas som den allra varmaste. Johan har blivit som kärnan i mitt liv. Det allra vackraste och viktigaste. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är att just jag får uppleva detta.
jj16

Jag minns så tydligt en av de allra första kvällarna som vi träffades. Vi var ute med våra hundar, Nanook och Danny, och stod ute på grusvägen här i Grundtjärn och tittade upp mot himlen. Det var ett magiskt vackert norrsken ute den kvällen. Johan höll om mig och vi blickade tillsammans upp mot det dansande ljuset och då kände jag en lycka och en frid inuti mitt hjärta som jag aldrig någonsin känt. Det fanns ingen annanstans jag hellre velat vara än just där, just då, med Johan. Jag blev så tårögd och rörd över hela situationen. Jag bara visste i den stunden, att Johan är mannen som jag kommer spendera resten av mitt liv med. Jag kände det i varenda cell i min kropp. En känsla av att ha hittat hem.

Samma år som jag flyttade hit till Grundtjärn, flyttade han också från stan ut på landet.
Fem mil tvärs över skogen från mig har han bott i sitt hus, med hund och katt, precis som jag själv. Jag kan inte bestämma mig för om det känns bra eller jobbigt av tanken på att han under alla år har funnits så nära mig, utan att jag vetat om det. Att vi levt våra liv utan vetskapen om att vår andra hälft bara funnits en bit bort över skogen. Jag undrar hur många kvällar vi rastat våra hundar och samtidigt blickat upp över stjärnhimlen, som fascinerar oss båda lika mycket.
Men jag brukar tänka att allt händer i rätt tid. Det var meningen att vi skulle träffas nu.
jj11

Jag trodde inte ens att det var möjligt att känna en sådan här stark kärlek till en annan människa. Nu förstår jag varför det skrivs miljoner sånger om bara kärlek, och nu vet jag vad som menas med att hitta den rätta. Så många gånger jag undrat om det varit rätt, eller hur det ska kännas. Men nu vet jag, att när det är rätt, så existerar inte ens den frågan längre. Det finns inget alternativ. Allting bara stämmer, på det mest mirakulösa vis.

Allt med dig är som önskningar som slagit in från tusen stjärnfall.
Så skrev han till mig strax efter vi lärt känna varandra. Och jag kände precis samma sak för honom. Det är som om universum plötsligt ger en alla önskningar i en enda människa.

Jag har fått lära känna Johan under några månader nu, och fortfarande förvånar han mig varje dag med sitt stora hjärta som tycks rymma en hel värld. Många gånger har jag tittat in i hans ögon och frågat ”Vart kommer du ifrån egentligen?”.
Han är så overkligt fin på alla dess vis. Om jag fick chansen att skapa en människa som skulle bli min livskamrat så skulle jag inte ens i min vildaste fantasi kunna skapa ihop någon så fin som Johan. Han har allt, och ännu mer. Små detaljer som jag aldrig innan ens vetat om att jag älskar. Bara hur han rör sig. Hans skratt. Hans blickar. Ömheten i hans röst. Alla hans små egenheter som får mig att le av lycka.
jj13
Jag har aldrig någonsin upplevt någon som tittat på mig så som Johan gör. Nästan varje gång jag vänder mig om för att titta på Johan, så tittar han redan på mig. Och hans stora varma ögon blir som ett oändligt universum av ren kärlek. Det är så vackert att se det. Jag smälter varje gång och släpper allt jag håller på med. Jag hittar inga ord som kan beskriva den känslan. De blickarna säger verkligen ”Jag älskar dig”.

Att få älska Johan, och få vara älskad av honom tillbaks, är det mest kraftfulla jag upplevt i hela mitt liv. Det känns inte längre som om några yttre omständigheter kan rubba den här grunden av lycka som jag känner i livet nu. Bara jag får vara med Johan, så spelar inte resten så stor roll. Allting ordnar sig om vi är tillsammans. Precis så känns det.

Jag förstår inte hur vi även kunnat haft sån tur med våra hundar som går så otroligt bra ihop! De har blivit som bästa vänner och har så roligt ihop varje dag.

Jag förstår inte hur vi även kunnat haft sån tur med våra hundar som går så otroligt bra ihop! De har blivit som bästa vänner och har så roligt ihop varje dag.

Den här vintern har känts som den lättaste vintern någonsin, eftersom jag haft Johan vid min sida. Inte bara att vi tillsammans burit in ved och hjälpts åt hemma med att hålla värmen, utan också för han gör mig så galet lycklig. Jag får energi utöver det vanliga och ingenting känns riktigt jobbigt längre.

Vi har för det mesta varit hemma hos mig här i Grundtjärn, även om det blir väldigt långt för Johan att köra på vardagarna när han ska till jobbet utanför Örnsköldsvik. Vi kliver upp vid 04.00 morgonen och äter frukost tillsammans. Trots att jag är världens mest morgontrötta människa så har det aldrig känts så enkelt att kliva upp på morgonen som nu. Nu har jag ju en viktig anledning till att göra det och då känns det så lättsamt. Att kliva upp och ställa fram frukost och sedan äta tillsammans innan vi skiljs åt för dagen är bland de bästa stunder jag vet. Hur trötta vi än är när vi sitter där vid köksbordet framför elden och sörplar i oss vår yoghurt, så kan vi bara inte sluta le när våra blickar möts.
jj14

Många, många timmar har vi spenderat framför elden denna vinter. Vi har pratat om allt. Om livet. Om drömmar. Om funderingar. Om oss. Gjort otaliga försök till att sätta ord på kärleken vi känner. Vi har berättat och lyssnat. Och ibland bara delat tystnaden tillsammans. För ja, Johan är en sådan som jag kan vara helt tyst med. Och helt ensam med. Jag som aldrig trodde jag skulle klara av att vara med någon annan mer än några veckor. Men med Johan, så kan jag alltid vara helt mig själv.  Han kan på något magiskt vis ge mig oändligt med utrymme samtidigt som det alltid känns som om jag är i hans varma närhet. För mig är det obegripligt hur vi kan matcha varandra så bra. Vi är som varandras drömmar och vi gör varandra hela på alla dess vis.
Ja, det är verkligen som en dröm. Trots att det gått några månader nu så känns det nästan overkligt när jag tänker på det. Jag nästan skakar på huvudet och nyper mig på armen.

Bara tanken på att något skulle hända Johan har fått mig att hysteriskt gråta och få panik. Jag minns särskilt en kväll när jag inbillat mig att han var med i en trafikolycka som rapporterades på radion, när han var på väg till mig. Har aldrig fått sådan panik innan och jag grät så mycket att maten jag höll på att laga nästan översvämmades av mina tårar. När jag efter en stund fick kontakt med honom på telefonen och fick reda på att allt var lugnt, så sprang jag till mamma och frågade vad som var fel på mig.
Hon log och sa ”Jadu Jonna…det är så det blir när man hittat rätt
jj10

Jag är så evigt tacksam över att jag får uppleva detta under min livstid. Att just jag fått hitta min livs kärlek. Det kunde jag aldrig tro. För jag bara vet det, att jag och Johan är menade för varandra. Plötsligt känns framtiden bara som en vacker, ljus port där kärleken strömmar in. Hela livet har förgyllts och fått en helt ny mening.
jj12

I förrgår skickade Johan in sin adressändring. Snart kommer det stå på pappret att vi bor tillsammans.
Ja, jag kan ana att många tänker att det är tidigt att flytta ihop redan.
Men om ni kunde känna det som jag känner, så skulle ni inte oroa er. För jag och Johan har redan varit ifrån varandra tillräcklig stor del av vårt liv. Vi har ingen tid att förlora. Jag är så redo som jag kan bli. Även om själva flytten och försäljningen av han hus osv kommer ta längre tid, så ser vi det redan som att han bor här i Grundtjärn nu. Han kommer vara här så många dagar i veckan som han bara kan. Och förra helgen flyttade hans två katter in.

Så nu mina kära läsare, bor jag inte själv i Grundtjärn längre. En ny fas i livet har tagit sin början, och det känns så underbart och nästan overkligt! Nu bor jag med Johan, två hundar och tre katter. Nu är vi en stor familj med mycket kärlek.

Bara tanken på att jag nu kommer få börja ett liv tillsammans med mannen som jag älskar över hela mitt hjärta, får mig att gråta av lycka. Jag är så kär, och så lycklig 

FacebookTwitter

Fjällräven Polar, mitt livs äventyr

Nu är jag hemma igen efter den mest fantastiska resa jag någonsin varit med om. Fjällräven Polar 2013, där jag tillsammans med ca 30 andra deltagare från olika länder färdats 300 kilometer genom polcirkeln med hundspann. Jag är helt uppfylld av känslor efter allt det som jag fått upplevt under den senaste veckan. Det känns som om jag varit borta väldigt, väldigt länge. Varje dag, varje minut har varit ett äventyr utöver det vanliga, med både glädje och tårar.

Det har utan tvekan varit något av det mest utmanande jag varit med om, men det har också fått mig att utvecklas och det känns i hjärtat att jag på något sätt växt inuti.

I natt när jag kom hem till min stuga igen kändes det helt overkligt med alla bekvämligheter. Jag tog en lång varm dusch och sedan kröp jag ner i sängen. Jag har nog aldrig uppskattat det så mycket som då.
Sedan låg jag där och tänkte på allt underbart som jag fått vara med om, och då kunde jag inte hålla glädjetårarna borta. Alla otroliga människor jag fått lära känna under dessa dagar. De har blivit som mina bröder och systrar. Och de fantastiska 6 alaskan huskies som drog mig på släden varje dag genom väder och vind. Saknaden efter dem är enorm. Det är så mycket jag fått vara med om, att det nästan inte går att få fram några ord. Jag har färdats genom de mest fantastiska, mäktiga landskap man kan tänka sig. Från nord-Norges höga berg och fjäll till inlandets backiga skogar och isar.
Det känns som en dröm när jag tänker tillbaks på allt nu. Det var sådana intensiva dagar och man är fortfarande helt uppfylld av allt att man nästan känner sig snurrig nu när man är tillbaks till det normala livet.

Jag är så djupt tacksam över denna resa. Den har gett mig något alldeles unikt som jag kommer att bevara i hjärtat för resten av mitt liv 🙂

jonnap1polar700polar74 polar75 polar76

Fjällrävens foto på hela gruppen tillsammans med våra ledare Andreas Cederlund och Johan Skullman.

Fjällrävens foto på hela gruppen tillsammans med våra ledare Andreas Cederlund och Johan Skullman.

Jag har självklart så mycket att berätta om de här dagarna och det kommer jag att skriva mer om i bloggen sen, och det kommer även mer bilder såklart! Det har även varit filmteam och fotografer runt oss hela tiden så det finns oändligt med material från resan, som kommer komma fram allt eftersom 🙂 Även en riktig film som jag verkligen ser fram emot att se när den är redigerad och klar.
Och för er som inte sett så finns det filmklipp från varje dag på här Fjällrävens hemsida. Jag är med i klippen några gånger och pratar, men det är lite svårt och se ibland eftersom vi alla nästan är likadant klädda! 🙂

Nu ska jag åka och hälsa på min morfar!  Hörs senare underbara ni! <3

FacebookTwitter