Lugnet efter semestern


När jag för tre veckor sedan tog semester hade jag en bild i huvudet av hur mitt första inlägg efter semestern skulle se ut. En känsla av frid och harmoni. En utvilad, solbrun och pånyttfödd Jonna, drickandes ett gott te i en luftig kaftan. Vackra blommor på en välstruken duk på köksbordet i ett nystädat kök. En hög med utlästa böcker som sådär slarvigt vackert ligger på nattduksbordet och vittnar om all den tid jag haft över. Dofter av nytvättade lakan och såpa. Rena golv att gå barfota på utan att få smulor som fastnar mellan tårna.

Allt skulle kännas rent och lugnt. Ljust och fluffigt. Som om jag varit en stund i himmelen och just återvänt, redo att ta tag i jordelivet igen.

Inte riktigt såhär;
Ungefär som min beskrivning ovan, men byt ut alla ord till det totalt motsatta. Senaste veckan har känts lite som ett kaos. När man minst anar det så händer något oväntat och de är just i dom stunderna som man verkligen får sig en prövning i att inte lägga för stor vikt i vad som sker i livet, utan istället hur man reagerar på det. Att ta ett djupt andetag och tänka ”det löser sig”.

Det har ändå varit helt fantastiska veckor och vi har hunnit med så mycket. Och jag har mycket att berätta, både i bild och ord. Men jag kände att jag inte kunde berätta något om allt vi gjort under dessa veckor om jag inte först berättar om det som just nu är allra mest aktuellt i mitt och Johans liv. En vattenläcka i hallen. Både en ny (läckt under några år av och till) och en gammal (säkert 20-30 år gammal som resulterar i ruttna åsar).
Det var förra veckan som vi upptäckte den, i samma veva som vår tvättmaskin också gick sönder. Efter nästan två veckor av slit med att renovera ett vardagsrum på övervåningen och rensa och städa hela huset (en riktig flyttstädning) och varenda lada och uthus på gården så var vi snart klara. Nu var det bara det roliga kvar. Att göra fint, möblera och få det riktigt mysigt hemma. Så vi tänkte att vår sista vecka av semester sen skulle vara lugn och oplanerad. Kanske en liten roadtrip till fjällen eller något annat härligt eftersom vi kämpat på så bra och fått så otroligt mycket gjort.

Vi hade varit ute och vattnat träd som vi planterat i en ale längs vägen utanför vårt hus när vi plötsligt kom in och kände en stark jord/potatislukt i hela nedervåningen. Det luktade så starkt att jag på en gång insåg att något verkligen inte stod rätt till. Vi avvaktade någon dag och rådfrågade med min mamma och Tage. Nästa dag rev vi ut mattan i hallen där vi har inkommande vatten och hela mattan var blöt. Så vi fortsatte att riva ned mot trossbotten och det var fuktigt hela vägen. Samma sak inne i den gamla toaletten (till höger) som numera bara är ett förråd. Vi märkte att en slang läckte när man hade på vattenslangen ute så vi förstod att det delvis kom därifrån. Dessutom var där en gammal läcka från långt tillbaks som aldrig blivit åtgärdad, som både var ute i hallen och på flera olika ställen inne i den gamla toaletten. Man kan ju säga som så att man märker att det är ett gammalt hus. Varken vattenledningar, kopplingar, eller golv var vidare bra gjort. Mycket hemmafix.
Under veckan som var så har vi rivit hela gamla toaletten och golvet ned till marken. Den där gamla toaletten (förrådet) har jag ändå aldrig tyckt om. Det har känts som husets svarta hål, och jag har alltid mått dåligt av att gå in där. Riktigt dålig energi, och otroligt trångt, mörkt och unken lukt. Så nu när vi ändå var tvungna att riva upp en del av väggen och golvet så bestämde vi oss för att riva det helt och hållet. Jädrar vad skönt det kändes mitt i allt elände. Jag hade ju bestämt mig för att den här semestern till stor det skulle handla om att rensa i det gamla och ge plats för ny energi. Så även om vattenläckan var ett tungt besked så var det samtidigt befriande att ta tag i det rum som jag aldrig mått bra av. Att en gång för alla få fint och öppet i hallen.
Så det var verkligen en dubbel känsla. Varken jag eller Johan kände att vi egentligen hade någon energi kvar till ännu en renovering. Vi ville ju egentligen bara ägna sista veckan åt att faktiskt ta det lugnt och göra något annat. Men istället blev det tvärtom. Nu fick vi ta itu med det största projektet.
Ett tag kändes det riktigt jobbigt och jag satt i hallen och grät en kväll medan Johan upptäckte allt fler åsar som höll på att ruttna bort. Nog tycker jag vi är ganska händiga och envisa och klarar av att göra mycket själv, men sådana här saker…det var liksom bortom vår kunskap. En känsla av hjälplöshet. Dagarna var som en evig väntan. Vad skulle hända nu?

Men sen kändes det lättare igen. Till och med bra.
Jag kände mig så tacksam över så mycket. Tacksam över att det hände nu mitt i sommaren, och inte mitt i vintern. Då hade vi i princip behövt flytta ut under tiden skadorna åtgärdades. Tacksam över att Johan har sådant tålamod och orkar engagera sig. Ingenting är omöjligt i hans värld, och han får mig glad även i de jobbigaste situationer. Tacksam över att mamma hjälpt oss varenda dag med att röja och fixat fika och middag och passat Nanook så vi kunnat koncentrera oss på renoveringen. Tacksam över att min gammelmorbror Tage varit här och erbjudit sig att hjälpa till. Tacksam över att Mats Webiörn, en fantastiskt duktig snickare i grannbyn Myckelgensjö kom hit en fredagkväll för att göra en bedömning, och sen kunde åta sig jobbet redan nu på måndag (idag!!). Allt ordnar sig.
Så mitt i allt kaos så har det ändå känts bra. Det kunde inte hänt än bättre tid än nu. Och jag är SÅ glad att vi upptäckte skadan nu. Det hade varit så hemskt om vi fortsatt som ingenting och den här läckan varat hela hösten och vintern. Nu får vi dessutom chans att göra fint här inne. Hallen är så mycket större nu när den gamla toaletten är bortriven. Det känns så mycket luftigare. Trots att vi har stora hål ned till marken i hallen så mår jag nästan bättre att gå in här nu än innan. Det liksom känns i energin, att det där gamla ratet är utrivet. Nu ska här bytas åsar, läggas ny isolering och trossbotten. Sen ska vi lägga in ett nytt laminatgolv. Vilken känsla att få riktigt golv här inne istället för den gamla mattan som hade samma färg som om någon spytt på den.

Sen ska vi fixa väggarna och taket. Låta träväggarna och trätaket vara kvar men måla om och fixa nya lister. Det kommer bli så fint när det är klart.
Nu när vi varit utan tvättmaskin en vecka också så kommer det kännas helt underbart att få hem den nya tvättmaskinen. Man får verkligen perspektiv på saker och ting. Vilken lycka att kunna tvätta hemma egentligen. Det kommer jag verkligen känna varje gång jag lägger i en ny tvätt nu.
Den här semestern blev inte som jag tänkt mig, men det känns ändå så skönt att fått ägna tid åt allt som behövde göras. Varje morgon har vi klätt på oss arbetskläderna och fortsatt med alla olika projekt. Varje dag har något mer blivit gjort och det har varit en sådan glädje att få se resultatet av allt jobb. Det känns som en lättnad nu efteråt. En skön känsla av att det är rent och fint i varenda vrå och att vi till hösten kommer ha ett mysigt vardagsrum och en soffa att slappna av i. Och nu också en ljus och fin hall utan vattenläckor, och som känns välkomnande. Det ser jag så mycket fram emot.
Men än är det kvar av sommaren även om vardagen nu börjar igen. Jag sitter i en nystädat ateljé i skrivande stund och njuter av ljudet från hallen där snickarna och Johan håller på för fullt. Jag har verkligen längtat efter att få börja vardagen igen. Även om semestern varit intensiv med olika projekt så känns det så obeskrivligt roligt att få börja jobba igen. Kreativiteten har fått gro och växa sig till liv igen, och nu är jag redo för nya tag. Och framöver väntar en positiv förändring som kommer underlätta för mig på så många olika vis. Allt blir bra.

Även om saker och ting inte blev riktigt som planerat, så känns det väldigt skönt. Det är ju precis sådär livet är.
Jag kanske inte är utvilad, solbrun och pånyttfödd. Men jag har banne mig blivit lite starkare och lite klokare. Och det är inte illa det heller.
 Hur har er sommar varit? Vad har ni haft för er? Jag hoppas att den varit underbar, oavsett om ni jobbat eller haft semester.

Det känns väldigt roligt att vara tillbaks här på bloggen igen, och få ”träffa” er igen! Ser fram emot att berätta lite händelser och små äventyr från sommaren och visa lite bilder jag tagit. Ha en underbar måndag allihopa! Stor kram på er ♥

När lugnet återkommer

Så var påsken över. Det är vardag igen, och allt har återgått till det normala. Det är intressant att uppleva hur allt liksom lever upp här i byn när det är storhelger. De senaste dagarna har luften vibrerat av ljudet från skotrar och lukten av kolbullar och kaffe. Röster av skratt och prat i den annars så knäpptysta miljön. Människor som promenerar på vägen genom byn, där jag aldrig annars möter någon på promenaden med Nanook. Det blir en sådant kontrast, som man bara kan uppleva om man bor här året om. Men jag gillar det. Jag gillar att få båda delarna, och det är roligt när folk kommer hit som älskar Grundtjärn lika mycket som jag. Jag gillar att känna den där känslan av att byn är fylld med liv och människor.
Men helt ärligt, är det också ganska skönt efteråt när jag har byn nästan för mig själv igen. Ängarna, vägarna, sjön. Ingen ser mig när jag hittar på tokerier och Nanook har inte längre någon förbigående att skälla på. Tystnaden och lugnet blir som extra starkt just då.

Det kändes som en väldigt lång påskhelg denna gången. Kanske för att jag mesta tiden jobbat och tyckt det varit segt med heldagar då posten inte går och paket inte kan skickas. Haha. Men det var en mysig påsk. När påsken är över är det ju nästan vår. Även om det just nu fortfarande känns väldigt mitt emellan, så är ju den ”värsta” tiden över. Det känns fantastiskt.

Hade ni en bra påskhelg? Hoppas det ♥ Kram på er
040701

På påskafton fick jag besök av min mammas kusin Anna-Karin och hennes familj. Jag fick en jättefin påskblomma, bullar i massor och en underbar bok om inget mindre än VED! Hahaha. Jag som trodde att jag nästan redan var expert på denna ved som blivit min källa till liv sedan jag flyttade hit. Men nu kommer jag snart veta allt som går att veta. Jätterolig och intressant bok som jag redan börjat läsa ♥

Lugnet

Det första jag tänkte på i morse när jag vaknade var ”Oj…vad fint det är ute”. Det var nog för att solen sken och allt var helt stilla igen. Det har varit några dagar med väldigt stark blåst. Ja, storm rentav. Det är så skönt när det där lugnet återkommer igen.

Jag har suttit ute en stund nu, med en kopp kaffe och med ryggen längs husväggen, som jag alltid brukade göra på våren. Det luktar fortfarande nymålat av husväggarna. Det var exakt en månad sedan nu som jag blev klar med målningen av huset. En månad som känts som ett halvår.

Det är så skönt att börja dagen sådär, sittandes ute i solen. Varje gång tänker jag att jag borde börja varje dag sådär. Det är så skönt och avslappnande, till skillnad från att börja dagen med frukost framför datorn. Det blir en helt annan känsla att sitta ute och sakta vakna till liv av fågelkvitter och frisk luft.  Ja, så länge det känns tillräckligt varmt ute så ska jag försöka dricka mitt morgonkaffe längs husväggen.

093001 093002

Tillbaka i lugnet

Det är natt och jag kom precis hem efter en helt underbart rolig helg i Stockholm tillsammans med min fina kompis Mathias. Jag har haft så himla kul och jag är så otroligt tacksam för denna helgen.

Det känns riktigt märkligt att sitta här i köket nu, med ett tänt ljus och klockans tickande som det enda ljudet jag hör. För några timmar sedan var jag mitt i storstadens puls och buller. Det är egentligen helt fantastiskt hur vi kan färdas så långt inom loppet på några timmar. Det känns som om man teleporterat sig till olika världar.

Jag är så himla trött nu efter allt roligt jag vart med om i helgen, så jag tänkte gå och lägga mig direkt. I morgon laddar jag upp lite bilder i från Stockholmsresan här på bloggen, så ni får se vad jag haft för mig under helgen, eftersom jag inte ens öppnat datorn och bloggat någonting. Men man kan behöva det ibland 🙂

En bild kan jag i alla fall ladda upp nu. Kommer fler i morgon!
Sov gott allihopa! Kram på er <3

För bara tio timmar sedan satt jag här, i Kungsträdgården och fikade och tittade på fåglar. Nu är jag tillbaks i min lilla värld i Grundtjärn. Häftigt att det kan funka så 🙂

Omgiven av lugnet

En av alla tusen saker jag älskar med att bo såhär mitt ute i ingenstans, är att man alltid kan finna lugnet även om man är stressad eller har mycket att göra. När man är omgiven av fridfull natur och fullständig tystnad, så kan man alltid stanna upp, om så bara för några sekunder, och andas ut och landa i sig själv, och tänka " Ja, jag lever nu".