Vaknar med värme

120101Något av det mysigaste jag vet är den här stunden tidigt på morgonen, innan dagen sätter igång på riktigt. Jag och Johan brukar kliva upp strax innan fem på morgonen och äta frukost eftersom han jobbar nio mil härifrån och har en lång bit att köra. När han har åkt så brukar jag ibland känna mig pigg och sätta igång att jobba lite. Speciellt om jag gått och lagt mig i tid. Men ibland har jag varit uppe ganska sent och då brukar jag gå och lägga mig en stund till.

Senaste tiden har jag känt mig väldigt trött på morgonen och inte kunnat tänka på annat än att få lägga mig och vila igen. Men eftersom det är lite kyligt inne den här tiden på året så gör jag upp en eld innan vi äter frukost, och för att kunna hålla den vid liv tills det blir varmt inne så måste jag ju vara kvar i köket och lägga i mer ved i pannan lite då och då. Så då hämtar jag ”soffan” som vi kallar den. En madrass som jag lägger ut på golvet intill kaminen. Alla djuren älskar när madrassen läggs ut på golvet. Speciellt hundarna.
Så jag kryper ner under några filtar med hundarna tätt intill mig och känner den mysiga värmen från kaminen. Jag somnar och vaknar lite av och till, och lägger i mer ved i kaminen. Jag kan inte ens beskriva hur skönt jag sover den här stunden på morgonen innan ljuset vaknat utanför fönstret. Det här är verkligen bland det mysigaste med vinterhalvåret.
120102Denna morgon kändes lite extra mysig eftersom det är 1 december. Det blir en slags annan stämning i luften på något vis.
Och jag fick äntligen prova första tepåsen ur min ”tekalender” som jag fick av en jättesnäll läsare. Massor av olika tesorter fram till 24 december.
120103Jag tände lite extra många ljus i morse för att riktigt njuta av den första decembermorgonen.
120105Jag hann få se lite vackert, blått gryningsljus innan molnen lade sig som ett täcke över himlen.
120104Åh, nu har vi tagit oss igenom mörka november, och nu är det äntligen december. Årets absolut mysigaste månad enligt mig. Så nu håller jag bara tummarna att vi får lite vinter att njuta av.
I skrivande stund har det nu ljusnat ute så nu blir det en promenad med hundarna, och så får vi se vad resten av dagen bjuder på.
Önskar er en jättefin torsdag! Kramar ♥

FacebookTwitter

Att leva med tre lömska katter

När jag och Johan flyttade ihop blev vi inte bara ett par. Vi blev en väldigt stor familj på köpet. På gott och ont. Jag hade en hund och en katt, och han hade en hund och två katter. Så det blev jag och Johan, och fem underbara, fruktansvärda, älskvärda husdjur.
Innan vi tittar på filmen nedan, vill jag ge er en liten kort presentation om våra katter.

Nayeli, som jag hade sen innan. Hon kallar vi ofta för "Tonåringen", eftersom hon beter sig mycket som en tonåring. Vill helst vara för sig själv, är bara social på sina egna villkor och kan ge ganska kalla blickar om man pratar gulligt till henne. Men hon är också väldigt fin och trogen. Följer med oss på varenda promenad med hundarna. Dag som natt. Hon följer till och med ut i skogen.

Nayeli, som jag hade sen innan. Hon kallar vi ofta för ”Tonåringen”, eftersom hon beter sig mycket som en tonåring. Vill helst vara för sig själv, är bara social på sina egna villkor och kan ge ganska kalla blickar om man pratar gulligt till henne. Men hon är också väldigt fin och trogen. Följer med oss på varenda promenad med hundarna. Dag som natt. Hon följer till och med ut i skogen.

Och här har vi Toulouse, en av Johans katter. Ja...vart ska man börja? Haha. Han får ofta smeknamnet "Den dumma katten". Det är inget illa menat, utan säger ganska mycket om hans personlighet. Han gör allt för att jävlas. Han liksom gillar att få oss att reagera på hans bus. Väldigt krävande. Hörs och syns mycket. Fast också en väldigt lugn katt. Han sover mest hela dagarna uppe i sängen och älskar när vi går och lägger oss så han kan ligga på brösten och få en att drömma hemska mardrömmar om att man drunknar eller stryps. Sen tycker han om att stampa lite extra över känsliga delar på magen så man vaknar med panik. Men han är gosig. Han älskar närhet. Han är bara lite tung.

Och här har vi Toulouse, en av Johans katter. Ja…vart ska man börja? Haha. Han gör allt för att jävlas. Han liksom gillar att få oss att reagera på hans bus. Väldigt krävande. Undviker alltid ögonkontakt. Hörs och syns mycket. Fast också en väldigt lugn katt. Är knappt ute någonting. Det är som om han bara går ut och tar lite luft en stund. Han sover mest hela dagarna uppe i sängen och älskar när vi går och lägger oss så han kan lägga sig och sova på bröstkorgen och få en att drömma hemska mardrömmar om att man drunknar eller stryps. Sen tycker han om att stampa lite extra över känsliga delar på magen så man vaknar med panik. Men han är gosig. Han älskar närhet. Han är bara lite tung.

Nayeli var olyckligt kär i Toulouse sedan han flyttade in i februari. Men det har som tur är börjat släppa just nu. Det var nästan plågsam och se hur hon gjorde allt för att han skulle se henne. Men eftersom han är kastrerad så förstår han inte riktigt vad han ska göra, så istället brukade han örfila henne. Så kärlekssagan är krossad, men de är bästa vänner!

Nayeli blev olyckligt kär i Toulouse när han flyttade in i februari. Men det har som tur är börjat släppa just nu. Det var nästan plågsamt att se hur hon gjorde allt för att han skulle se henne. Men eftersom han är kastrerad så förstår han inte riktigt vad han ska göra, så istället brukade han örfila henne. Så kärlekssagan är krossad, men de är bästa vänner!

Och så har vi Kira, som är syster till Toulouse från samma kull. Också Johans katt. Hon kallar vi för "mormor". Inte för att hon är särskilt gammal, men för att hon är så lugn och går lite knackligt. Hon vill helst ligga i fåtöljen i köket och sova. Men när hon är ute är hon en extremt duktig jägare. Möss och fåglar ligger utanför dörren varje dag under sommarhalvåret. Så därför behöver Toulouse aldrig jaga, eftersom Kira kommer med fångst till honom. Hon älskar hundarna, och sover alltid med dom på nedervåningen. Hon gör inte mycket väsen av sig och är väldigt tacksam och kärleksfull och älskar ögonkontakt.

Och så har vi Kira, som är syster till Toulouse från samma kull. Också Johans katt. Hon kallar vi för ”mormor”. Inte för att hon är särskilt gammal, men för att hon är så lugn och går lite knackligt. Precis som Nayeli så vill hon också följa med mig och Johan ut på hundpromenaderna, hon brukar dock ligga ca 50 meter efter oss alla andra. Som om hon var en mycket gammal tant med rullator och som kämpar för att komma ikapp. Så vi blir som ett långt tåg som går genom byn. Hon vill helst ligga i fåtöljen i köket och sova. Men när hon är ute är hon en extremt duktig jägare. Möss och fåglar ligger utanför dörren varje dag under sommarhalvåret. Så därför behöver Toulouse aldrig jaga, eftersom Kira kommer med fångst till honom.
Hon älskar hundarna, och sover alltid med dom på nedervåningen. Hon gör inte mycket väsen av sig och är väldigt tacksam och kärleksfull och älskar ögonkontakt.

Såhär kan en vanlig tisdagkväll se ut hemma hos oss, om man äter grillad kyckling och potatissallad, och lever ihop med tre gangster katter. Innan jag skaffade katt så hade jag fördomar om att katter är lömska och luriga. Jag kan ju säga att jag inte ändrat den åsikten.

(Haha, och notera att jag knäppt upp gylfen på mina byxor i slutet. Jag hade ätit så magen inte fick plats i byxorna, om ni undrar varför)
Med detta önskar jag er en underbar helg! Kram på er ♥

FacebookTwitter

Hemkommen med ny inspiration

Hej på er!
Jag vet inte riktigt hur dagarna den här veckan kunde rusa fram såhär. Det var inte planerat att ta två dagars  blogg-paus, om ni undrade vart jag tog vägen. Det råkade bara bli så eftersom det blev så mycket på samma gång, så då var jag tvungen att prioritera tiden lite : ) Men nu är jag back on track igen, och fullproppad med ny inspiration efter en väldigt rolig dag igår. Jag åkte till Umeå för att föreläsa på en träff för DKN, ett nätverk för kvinnliga företagare, som anordnas av Deloitte. Vi höll till vid Västerbottens museum, i en helt otroligt vacker gammal byggnad. Jag var ju såklart dödligt nervös innan, men det var så otroligt många trevliga människor där och jag kände mig alldeles varm av alla fina ord efteråt. Dessutom fick jag träffa nina.elisbeth som var en av de som anordnade träffen. Jag visste inte först att det var hon jag sett på Instagram flera gånger, som tar så vackra och fina bilder från sin släktgård. Men poletten trillade ner sedan. Och vilken härlig människa! Hon la upp en bild på oss där som ni kan se på länken. Och så fick jag träffa den otroligt duktiga designern Kajsa Nilsson. Och många fler inspirerande kvinnor.
Jag kände mig så stärkt efteråt. Jag insåg verkligen hur viktigt det är med sådana här träffar för kvinnliga företagare. Det känns som man verkligen kan ge varandra något. Boosta varandra med pepp! Det behövs ibland.

Jag vet att jag normalt sett brukar bli lite körd i huvudet efter en föreläsning. Liksom som om jag tappar vissa funktioner i hjärnan. Det blir väl en sådan urladdning på något vis haha. Det måste ha blivit så denna gången också, eftersom jag endast tog en enda bild från denna dagen. En enda (!!!). Innan så var jag nog så fokuserad att jag glömde bort att fota, och efteråt så fanns det så många intressanta att prata med att jag inte tänkte på att dokumentera något. Önskar jag hade tagit lite fler bilder, eftersom det var en otroligt vacker plats. Men det blev endast denna.
061006Huset där föreläsningen höll till var ett gammalt, gammalt hus som kallas Wallmansgården. Det här var ett av rummen. Så himla fint. Och inne i rummet där vi var så brann en eld i en öppen spis. Jag har då aldrig varit och föreläst på ett ställe som är så vackert innan. Jag kände mig verkligen hemma i miljön. Skulle gärna spenderat mer tid där och bara gått runt och tittat. Ska definitivt göra det någon gång framöver. Hela platsen kring museet var magiskt. Så välbevarat.
061001Jag kom hem sent igår och somnade ganska direkt. Idag har jag mest tagit igen lite jobb som jag missat under dagarna, och varit en sväng till Junsele för att posta paket. Nu är det fredag och en helg väntar. Det känns faktiskt väldigt skönt. Vi ska nog jobba på med hundgården så gott det går. Längtar så tills den är klar!
061002De här bilderna tog jag en vacker kväll alldeles nyligen. Det är något med juni och det vackra kvällsljuset. Älskar att fota i juni. Får ofta så mycket inspiration att det liksom bubblar över. Just nu är det dock mulet och väldigt kallt men jag hoppas verkligen att helgen blir fin så det bjuds på lite juni-magi.
061004På somrarna kommer även Frida Bylunds kvigor till byn, som annars bor i Myckelgensjö. Jag blir alltid SÅ glad när kvigorna kommer hit. De får hela byn att kännas mer levande. Och på kvällarna så hör man det där vackra ljudet av koklockorna. Jag går förbi dom varje dag med hundarna, och de är så nyfikna.
061005061003Vill önska er en riktigt fin helg! Och passa på att tacka er för alla fina kommentarer på tidigare inlägget. Jag ska svara på varenda en senare! Så ni vet ♥ Kram på er!

FacebookTwitter

En videoblogg med det ni inte fick se

Nu är det snart två veckor sedan som jag var på galan Finest Awards i Stockholm och vann ”Årets inspiratör”. En del av mig har nog inte riktigt hunnit smälta allt än. I över en månad kunde jag knappt tänka på annat, och nu plötsligt hänger det där guld-diplomet på väggen i arbetsrummet. Jag ler alltid när jag ser det, eftersom det får mig att tänka på hur ni läsare engagerade er och fick något som borde vara omöjligt att bli möjligt. Jag känner en sådan enorm tacksamhet ska ni veta! ♥

Inne på Finest Awards med min älskade Johan och min fina vän Linda.

Inne på Finest Awards med min älskade Johan och min fina vän Linda.

Min fina vän La Linda som var med mig och Johan på galan filmade lite under kvällen, och hon har nu klippt ihop en liten videoblogg av detta. Ni minns väl att jag berättade att jag ramlade när jag skulle upp på scenen för att ta emot priset? Jag trodde ju inte att det fastnade på film, men så FEL jag hade! Linda filmade tydligen detta, och jag blev så glad när jag fick reda på det nu. Trots att det i den sekunden kändes lite pinsamt så tyckte jag ändå det var lite komiskt över det hela, eftersom jag förmodligen hade de minst högklackade skorna på hela galan och ändå ramlade haha. Men jag vart helt enkelt så glad att jag skuttade fram och mitt i allt råkade jag nog halka på något. Men det bjuder jag på!

I videobloggen här kan ni se bland annat mitt fall, men även mitt lilla tacktal till er läsare och lite annat smått och gott från galan som Linda fångade på film! Enjoy!

FacebookTwitter

Collab-video med La Linda

Förra veckan träffade ju jag La Linda i Örnsköldsvik, och vi hade en rolig dag ihop. Linda kom på den briljanta idén att vi skulle spela in en collab, som det så fint heter. Jag har aldrig gjort det förut men det är när man helt enkelt spelar in en video tillsammans där man t.ex frågar varandra saker. Vi valde att fråga varandra om vår vänskap och hur bra vi känner varandra,  vilket egentligen var ganska svårt eftersom vi bara träffat varandra en gång innan detta. Men det var väldigt roligt!

Vi spelade in var sin video, en till hennes youtube kanal, och en till min. Vi började med hennes, så vill ni se den först så kan ni gå in på hennes youtube kanal här och se den.

Så, here we go. Enjoy! ♥

(Rösta på mig i Finest Awards här. Man kan rösta 1 gång/dag. Tusen tack ♥)

FacebookTwitter

För och nackdelar med att jobba hemifrån

I hela fem år har jag nu jobbat hemifrån min stuga här i Grundtjärn. Jag har nästan glömt bort hur det var att inte jobba hemifrån, eftersom jag knappt fick någon erfarenhet av det ”riktiga” arbetslivet innan jag flyttade hit. I princip hela mitt vuxna liv har jag drivit eget företag. Först ett företag som jag startade ihop med min mamma, där vi tillverkade och sålde smycken, och numera driver jag min egen firma ”Jonna Jinton Sweden” som innefattar allt jag håller på med idag; foto, konst, bloggande, webshop, föreläsningar osv.

022301

Jag och Kira denna soliga tisdag. Ja, henne ska ni också snart få veta mer om.

Att jobba hemifrån, hur det då? Jag kan tänka mig att det låter som en riktig dröm för de flesta. Och ja helt ärligt så tycker jag verkligen att det är toppen! Jag är väldigt glad att den möjligheten har funnits då jag valt att bosätta mig långt till närmaste tätort och stad. Och min dröm när jag flyttade till Grundtjärn var ju just att jag skulle kunna jobba hemifrån, även om jag då inte hade någon riktig klar bild över vad jag skulle göra och hur det skulle kunna gå till.

Men nu sitter jag här efter fem år, vid mitt skrivbord intill köket, en helt vanlig tisdag och jobbar. Precis det jag drömde om. Och nu när jag gjort det i ett antal år så har jag ju faktiskt lite erfarenhet över hur det är att kombinera eget företag med att jobba hemifrån.

Som jag skrev tidigare så trivs jag väldigt bra med det, men det finns absolut både för och nackdelar med att jobba hemifrån. Och nu tänkte jag lista några av dessa för och nackdelar, utifrån mitt perspektiv och mina erfarenheter. En del för och nackdelar går in i varandra, alltså att de kan ses både som bra och dåligt, beroende på situation. So, here we go!


Fördelar

    • Man slipper pendla eller ta sig till jobbet på olika sätt varje morgon, och likadant när man ska hem igen. Om jag jämför med hur det såg ut när jag jobbade på olika ställen i Göteborg så sparar jag idag enormt mycket tid på att inte behöva ta mig till och från jobbet. Jag är ju redan på jobbet när jag vaknar!

 

      • Det är lätt att ta tillvara på tiden och vara väldigt effektiv. Äta frukost och lunch framför datorn medan man svarar mail, eller gå in och lägga i en tvätt i tvättmaskinen. Jag kan kombinera jobbet med hushållssysslorna utan att det egentligen stör.022310
        • Jag väljer själv när jag ska jobba och när jag inte ska jobba. Jag styr all min tid helt själv vilket ger mig enormt mycket frihet. Om det är soligt ute en dag och jag känner för att ta en promenad eller gå ut i skogen eller bara vara ledig, då kan jag för det mesta göra det, och sedan jobba på kvällen istället. Om jag är rysligt trött en morgon kan jag sova lite längre och jobba lite senare.

021704

        • Jag känner inget krav på att jag måste klä mig på ett visst sätt eller göra mig iordning varje dag om jag vet att jag bara ska vara hemma och jobba framför datorn eller i ateljén. Jag kan sitta i min pyjamas. Det spelar ingen roll.

 

        • Jag har ingen chef eller några andra som säger till mig vad jag ska göra. Jag behöver inte vara rädd för att bli uppsagd eller prestera dåligt inför någon annan. Det är ingen som ställer några som helst krav på mig vad gäller mitt jobb, utöver mig själv.

 

        • Det är lättsamt att ha djur. Jag älskar mina djur och dom hade jag inte kunnat haft om jag inte jobbat hemifrån. Eller, det hade i alla fall varit mycket svårare. Så svårt att det antagligen inte känts värt det då det blivit väldigt dyrt med hunddagis.

020201

        • Det är en trivsam miljö att jobba i. Jag är i mitt hem. Nära till allt jag tycker om. Så långt ifrån kontorslandskap man kan tänka sig. Och utanför har jag den vackra naturen som varje dag får mig att må bra.

 

        • Eftersom jag värmer upp mitt hus med ved så är det ju ett måste att jag är hemma och håller elden vid liv under vinterhalvåret. Om jag jobbat någon annanstans så skulle huset vara kallt varje dag om jag inte värmt upp det med el och det hade blivit för dyrt för mig i längden. Men nu när jag är hemma och jobbar så kan jag samtidigt lägga i ved och hålla huset varmt.

121102

        • Friheten. Jag har nämt det i en punkt tidigare, men nu såhär vid sista punkten så vill jag förstärka det, eftersom det ordet står för så många olika situationer som jag inte kan lista upp här. För mig är det en perfekt balans av frihet och ansvar att jobba hemifrån. Det passar mig som person. Jag har aldrig trivs på en vanlig arbetsplats, utan mest mått dåligt på grund av stress och prestationsångest. Men när jag jobbar här hemma känner jag mig trygg. Jag får det utrymmet som jag behöver, och jag får helt bestämma själv hur jag lägger upp min tid utan att vara rädd för vad någon ska tycka eller tänka. Jag är på den plats jag mår som allra bäst och jag får vara helt mig själv. Därför älskar jag att jobba hemifrån!

          Nackdelar
        • Att ha sitt jobb och sitt hem under samma tak kan ibland vara frustrerande. Det blir en ”varken eller” känsla över det hela. Det känns varken som jag är på mitt jobb eller i mitt hem. Det blir en salig blandning, och då kan det vara svårt att känna att man är på jobbet eller att man är hemma. Det är viktigt att skilja på sitt jobb och sitt hem, för att man ska må bra och kunna slappna av, men det är inte alltid så lätt. Jag har väldigt svårt för det stundtals. Min största dröm är att faktiskt bygga ut en ateljé på gården där jag har mitt arbetsrum och plats för allt som jag håller på med. Då blir det på ett sätt som att jag ändå jobbar hemifrån, men jag får känna känslan av att ”Gå till jobbet” och ”Gå hem från jobbet och låsa dörren”.

121502

        • Det kan ibland vara svårt att hålla den disciplinen som behövs när man jobbar hemifrån. Jag mår bäst av att känna att jag jobbar som mest under de timmar när de flesta andra också jobbar. Jag ser min arbetsdag som mellan klockan 8-18. Men det kan vara svårt att hålla sig inom de ramarna. Ibland sover jag längre, eftersom jag natten innan kanske varit uppe och hållit på med något kreativt. Men då får jag ändå dåligt samvete om jag sovit lite längre, trots att jag faktiskt jobbade på natten. Men det känns inte lika ”på riktigt” då. Samtidigt som mitt jobb omöjligt går att hålla inom vissa tidsramar. Men att få en bra balans av den disciplinen, tidsrytmen och riktiga arbetstider är jättesvår!

 

        • Att jobba hemifrån får sällan samma respekt som de som faktiskt går till ett jobb eller en arbetsplats. Detta är bara utifrån mina egna erfarenheter. Men är man hemma och jobbar, så ser inte folk att man jobbar, de ser bara att man är hemma. Under de första åren hade jag väldiga problem med att jag fick besök titt som tätt under vanliga arbetsdagar. Jag hade svårare att säga nej förut och kände mig tvungen att ge av min arbetstid för att sitta och fika eller vara trevlig, men det drabbade mig ofta hårt och gjorde mig väldigt stressad och ledsen. När man jobbar hemifrån så vill man känna den respekten från andra att man faktiskt också jobbar, även om det inte är på en arbetsplats. Jag går inte och hälsar på min kompis som jobbar som undersköterska på sjukhuset under hennes arbetstid och förväntar mig att hon ska ha tid att fika med mig i två timmar. Det skulle ju inte se klokt ut! Men är man hemma och jobbar, då tycker en del snarare att man är otrevlig om man inte bjuder in och tar sig tid till att umgås, trots att det kan vara en måndag klockan 11 på förmiddagen. Det spelar ingen roll om man egentligen skulle vilja det. Oftast så vill jag ju ta den där fikan eller umgås en stund om jag får besök, det är ju bara roligt! Men jag brukar ofta ha planerat mina dagar utifrån vissa tider som är viktiga, då jag t.ex ska posta paket, göra blogginlägg, svara viktiga mail, uppdatera sociala medier, ut och fota i ett speciellt ljus osv, och om någon då kommer mitt i och tar en halvtimma eller timma så skjuter det upp allting resten av dagen vilket gör att det blir stressigt och svårt att hamna på banan igen. Dock ska ju tilläggas att ingen av besökarna, vare sig det är vänner, grannar, släkt, bekanta eller helt okända, menar något illa med detta. Alla vill ju bara väl med att träffas en stund, vilket bara är fint och snällt egentligen! Jag tror det i grunden handlar om att det inte är lika vanligt med att jobba hemifrån vilket leder till att det blir brist på förståelse om hur det är att jobba hemma. Och det dömer jag ingen för.

011802

        • Den sociala biten när det gäller jobbet kan ju bli väldigt liten. I min del närmast obefintlig. Jag har inga arbetskamrater som jag träffar varje dag och blir glad av att se. Inga att bolla mina idéer eller funderingar med. Inga roliga after-works. Jag har ingen att gå ut på lunch med och prata strunt om allt och ingenting, och egentligen inte något ställe att ens äta lunch på, förutom vid mitt köksbord. Att jag inte har den sociala biten i mitt jobb är ingenting jag egentligen tänker på eller saknar, men det är ju ändå en punkt som bör nämnas. Arbetskamrater är nog en stor och viktig del i många jobb och av den lilla erfarenhet jag har så vet jag att rätt arbetskamrater kan göra även det värsta, stressigaste jobb helt underbart.

 

        • Jag nämnde på listan med fördelar att man inte behöver klä upp sig eller göra sig iordning för att gå till jobbet om man jobbar hemifrån. Men det kan också vara en nackdel. Det har funnits perioder när jag dag efter dag går runt i mina långkallingar och tjockstrumpor. Jag sover och jobbar i samma kläder (oftast på vintern) och känner mig allmänt sunkig. Det är inte bra. Jag jobbar mycket bättre när jag gör mig iordning, som om jag faktiskt skulle gå till en arbetsplats. Då känner jag mig mer pigg och alert. Det är väl den där fina balansen som det hänger på igen, att känna friheten att inte behöva göra sig i ordning samtidigt som man inte ska sunka ner sig totalt.

 

        • Att ha sin ateljé i samma hus som djur göra att det ibland blir många omgångar med dammsugaren varje dag. Jag tror ibland att jag ska dammsuga ihjäl mig. Och bara en kort stund efteråt så är det hår överallt igen. Jag svär ibland för mig själv när jag ska påbörja en tavla och det fastnat hår på penslar och på duken. Eller när jag ska slå in fotoprint och tusen hundår och katthår fastnar på varenda tejpbit eller mellan varje lager av silkepapper. Det tar så mycket extra tid. Sådana gånger längtar jag alltid extra mycket efter en ateljé utanför huset.

013005

        • Som en sista punkt vill jag återigen belysa lite av det jag nämt tidigare. Att jobba hemifrån kan verkligen sudda ut gränserna mellan jobb och hem. Det kan självklart bero på vilket typ av jobb man har. Jag har svårt att känna mig helt ledig, eftersom jag hela tiden befinner mig i mitt jobb, samtidigt som jag har svårt att känna den där riktiga känslan av att jag är på jobbet. Jag låtsas ha kafferaster och försöker göra det så på riktigt som möjligt, men mer än så blir det nog inte. Jag har mitt hem och mitt jobb under samma tak, och därför blir det ibland svårt att hitta en gräns där emellan. Men det tror jag helt enkelt är en naturlig nackdel av att jobba hemifrån.
          012403Det här var några av de för och nackdelar som jag tänkte på när det gäller att jobba hemifrån. Kanske ni har någon erfarenhet av detta också kan lägga till några punkter på listan? Drömmer ni om att jobba hemifrån eller gör ni redan det? Dela gärna med er ♥

 

FacebookTwitter

Borta med vinden

Jag måste bara berätta om vilken antiklimax jag upplevde idag. Haha, som tur är kan jag redan nu skratta åt det, även om jag fortfarande känner mig så himla snopen över allt.
Jag hade sett fram emot att få skriva ett blogginlägg denna måndag morgon och berätta om vilken spännande vecka som nu väntade! Jag skulle nu på onsdag fara ner till Stockholm för en TV-inspelning i en känt program på TV4 där jag skulle medverka och bli intervjuad och få berätta om mitt liv, om vad jag gör och visa upp min fotokonst, som sedan skulle sändas nu på fredag (!!!) Jag har vetat om det här i över en månad och bara räknat ner dagarna till detta. Och efter inspelningen skulle jag möta upp med den fantastiska kvinnan Linda som driver bloggen La linda och yrkesnätverket Better bloggers, och hitta på massa roligt med henne, och sedan spendera resten av helgen i Stockholm och träffa vänner och ha kul. Helt enkelt en väldigt spännande och rolig vecka!

Jag vaknade i morse till regnet som slog mot rutorna, och det första jag såg när jag öppnade mail-inkorgen var ett mail från TV4 där jag fick reda på att det inte blir någon inspelning på torsdag. Framskjutet kanske till våren.
Alltså, jag önskar att ni hade kunnat fått sett mitt ansiktsuttryck i det ögonblicket. Det var som om luften gick ur mig. Som om motorn stannade.

Haha, det bara kändes så himla trist och snopet. I en månads tid har jag tänkt på det här och varit dyng-nervös av bara tanken på att jag skulle sitta där 15-20 minuter inför svenska folket. Men ändå, vilken CHANS! Vilken enorm glädje att få visa upp det jag gör inför så stor publik! Jag hade taggat och peppat inför detta, handlat nya kläder som jag skulle ha på mig, intervjuat mig själv, spenderat timmar med att fixa och välja bilderna som skulle visas i TV, varit så nervös att jag skakat och fått hjärtklappning, och samtidigt känt att det är en chans jag bara måste, måste ta, hur läskigt det än känns. Och nu, två dagar innan jag skulle åka, så får jag reda på detta. Det kändes som någon viftat med en guldbiljett precis framför ögonen på mig och när jag sträcker mig fram för att ta den så dras den bort från mig. ”HAH, gick du på den lätta!?

Ja, jag måste medge att jag blev lite ledsen. Det kändes ju så himla stort att få sådan enorm publicitet och få nå ut så mycket med det jag brinner för att göra. Veckan som jag sett fram emot var borta med vinden. Men jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att inte deppa över detta nu. Det har redan tagit nog mycket tid och energi från mig. Så jag gick ut i skogen med mina nya kläder och gick ner till den magiska tjärnen en stund. Plötsligt kändes allt så mycket bättre igen och jag kunde skratta lite åt situationen. Jag har så rysligt mycket att vara tacksam för. Trots dagens bakslag så är det ändå världens bästa måndag ♥

Så det blir inget Stockholm för mig denna veckan. Men det är väl lika bra det. Om inte bättre.
Jag passar bäst i skogarna ändå!
110902110903110901

Mitt vackra Grundtjärn, som naket ligger och väntar på snötäcket.

FacebookTwitter

Det vackra med mörkret

Det skulle bli en kall natt. Det kände jag redan när solen var på väg ner. Minusgraderna kom med mörket och när jag senare på kvällen skulle gå ut för att hämta in lite mer ved och lägga i pannan så såg jag att det var stjärnklart i natt igen. Men jag hade ännu inte blivit helt varmt efter kvällen nere vid sjön så jag bestämde mig för att gå ut lite senare.

Nu strax innan midnatt begav jag mig ut för att fota och titta på stjärnorna. Wow. Jag ryser och känner hur jag nästan krymper ihop mot marken för att det är så mäktigt. Nästan så jag blir rädd för avstånden. Även om jag varje vinterhalvår spenderar otaliga timmar ute för att titta på stjärnor och norrsken så kan jag aldrig vänja mig vid detta. Det är lika fascinerande varje gång.
100602

Vet ni varför svarta hål är svarta? Därför att gravitationen i ett svart hål är så starkt att ingenting, inte ens ljuset, kan ta sig därifrån. Därför går det egentligen inte att se svarta hål. Man kan bara upptäcka dom på grund av hur materien runt omkring uppför sig.
100604

Tittar på stjärnorna på grusvägen. En riktig klassiker.
Den här årstiden alltså. Det var alldeles nyss sommar och nu plötsligt är det minusgrader och jag har inte ens hunnit tänka tanken på att ta fram vinterkläder. Då blir det som det blir. En udda fingervante på ena handen och en arbetshandske på andra. Gummistövlar och två lager långkallingar.
100207

Visste ni att en dag på Venus är längre än ett år på Venus? Det är för att den snurrar ett varv kring solen på 225 jorddyng, men samtidigt roterar den så långsamt kring sin axel att det tar 243 jorddygn för den att snurra ett helt varv, medan det här på jorden bara tar 1 dygn. Det är så intressant att läsa om andra planeters år och årstider. Det är helt annorlunda än här.
100605

Nanook var med ute såklart men nästan hopplös att fånga på bild. Han har så mycket för sig på nätterna att han inte har tid att stanna en stund. Men den här bilden lyckades jag tajma in!
100601

När jag skulle gå in igen så kom det några slags ”norrskens-moln” på himlen. Det var svagt ljus av norrsken men samtidigt blev det disigt så det syntes inte så mycket. Jag vet inte, det blev någon mix där av allt, men väldigt vackert ändå. Som lysande moln.

FacebookTwitter