Det vackra med mörkret

Det skulle bli en kall natt. Det kände jag redan när solen var på väg ner. Minusgraderna kom med mörket och när jag senare på kvällen skulle gå ut för att hämta in lite mer ved och lägga i pannan så såg jag att det var stjärnklart i natt igen. Men jag hade ännu inte blivit helt varmt efter kvällen nere vid sjön så jag bestämde mig för att gå ut lite senare.

Nu strax innan midnatt begav jag mig ut för att fota och titta på stjärnorna. Wow. Jag ryser och känner hur jag nästan krymper ihop mot marken för att det är så mäktigt. Nästan så jag blir rädd för avstånden. Även om jag varje vinterhalvår spenderar otaliga timmar ute för att titta på stjärnor och norrsken så kan jag aldrig vänja mig vid detta. Det är lika fascinerande varje gång.
100602

Vet ni varför svarta hål är svarta? Därför att gravitationen i ett svart hål är så starkt att ingenting, inte ens ljuset, kan ta sig därifrån. Därför går det egentligen inte att se svarta hål. Man kan bara upptäcka dom på grund av hur materien runt omkring uppför sig.
100604

Tittar på stjärnorna på grusvägen. En riktig klassiker.
Den här årstiden alltså. Det var alldeles nyss sommar och nu plötsligt är det minusgrader och jag har inte ens hunnit tänka tanken på att ta fram vinterkläder. Då blir det som det blir. En udda fingervante på ena handen och en arbetshandske på andra. Gummistövlar och två lager långkallingar.
100207

Visste ni att en dag på Venus är längre än ett år på Venus? Det är för att den snurrar ett varv kring solen på 225 jorddyng, men samtidigt roterar den så långsamt kring sin axel att det tar 243 jorddygn för den att snurra ett helt varv, medan det här på jorden bara tar 1 dygn. Det är så intressant att läsa om andra planeters år och årstider. Det är helt annorlunda än här.
100605

Nanook var med ute såklart men nästan hopplös att fånga på bild. Han har så mycket för sig på nätterna att han inte har tid att stanna en stund. Men den här bilden lyckades jag tajma in!
100601

När jag skulle gå in igen så kom det några slags ”norrskens-moln” på himlen. Det var svagt ljus av norrsken men samtidigt blev det disigt så det syntes inte så mycket. Jag vet inte, det blev någon mix där av allt, men väldigt vackert ändå. Som lysande moln.

FacebookTwitter

En helg med mycket kärlek

Godmorgon på er!
Jag sitter med morgonkaffet bredvid mig och vaknar upp till en solig lördag. Jag ska strax göra mig i ordning inför en bröllopsfotografering. Både igår och idag är jag fotograf på ett bröllop hos några vänner i grannbyn. Och idag är det dags för vigseln. Det ska bli spännande. Och jag är sååååå glad att det är fint väder idag eftersom vigseln skall hålla till utomhus. Det kommer bli så vackert. Och jag känner nästan redan nu hur rörd jag blir. Jag vet inte vad det är med mig nu mera, jag kan knappt se en film på något känslosamt/kärleksfullt/sorgligt utan att börja gråta. Vet inte om det brukar vara så, ju äldre man blir desto känsligare blir man?

Jag ville mest bara skriva något kort och berätta vad jag gör i helgen, eftersom jag inte hann skriva något igår. Vad ska ni göra den här helgen? ♥
082901

Augustihimmel. Som jag älskar kvällarna och färgerna i augusti.

FacebookTwitter

Fotografering med Fjällräven

Godkväll på er!
Jag är nu åter hemma igen efter ett väldigt roligt och intensivt dygn längs Nätraälven utanför Örnsköldsvik. Nu när jag kom hem och började packa upp väskan så fick jag en känsla av att jag varit borta minst en helg. Ändå har jag bara sovit borta en natt. Jag tror det känns så för det blev så mycket nya platser och upplevelser på så kort tid.

Jag hade otroligt kul! Jag var alltså där för att fotograferas med Fjällrävens kommande klädkollektion. Det var riktigt nice att gå runt med snygga kläder och väskor och samtidigt uppleva underbar natur tillsammans med ett gäng härliga människor. Det var intressant att se hur det går till, och jag tycker om att det är så äkta. Vi hade en filmare och en fotograf med oss men det kändes knappt som om vi var där för att fotograferas eftersom allt var på riktigt. Och dessutom är vi alla naturmänniskor, och inte hämtade från någon modellagentur. Det gillar jag!

Under måndagen paddlade vi kanot under några timmar för att sedan slå läger vid en mysig timmerstuga i skogen längs älven. Det lagades god mat över elden och vi satt uppe tills stjärnorna klädde natthimlen. Idag paddlade vi vidare längs älven fram till eftermiddagen. Jag har aldrig paddlat kanot sådär längs en älv och jag blev alldeles förtrollad över hur underbart det kändes att ljudlöst glida fram genom skogen. Det gav mig en sådan lugn och harmonisk känsla.

Jag önskar att jag hade massor med bilder att visa er men jag tog inte med mig någon kamera eftersom jag ändå knappt skulle få tillfälle till att använda den. Denna gången var det inte jag som var fotografen och det kändes helt ärligt lite skönt att bara uppleva utan att fånga allt på kameran. Och dessutom så kommer det ju riktigt fina bilder och filmer från detta senare, och det lovar jag att visa er så fort det kommer ut!

Men jag tog någon mobilbild och filmade lite, som jag tänkte visa er här bara så att ni får en liten känsla av hur det var 🙂

Hoppas ni mår bra ♥ Sov gott så hörs vi i morgon!
082501

Här är vi hela gänget som fotades i klädkollektionen. Johan, Andreas, Micke och jag! Precis innan vi ska fara iväg med våra kanoter.
082506

Foto: Jerry Engström

FacebookTwitter

Tillbaka med nattljuset

I natt såg jag det första norrskenet sedan i vintras. Har nog aldrig sett ett norrsken i augusti förut så det kändes lite konstigt. Men det var så vackert! Det kom precis i lagom tid efter att jag och min mamma varit ute hela kvällen fram till midnatt för att leta efter våra hundar som sprungit bort. De försvann båda två och var borta i fyra timmar. Kan inte minnas senast jag var så rädd och orolig. Vi stod och ropade på en höjd i skogen medan mörkret föll, men det enda vi hörde var våra egna ekon. Jag trodde att något hade hänt och att jag aldrig skulle få se Nanook igen. Vi pratade om hur vi aldrig mer skulle klaga på allt hundhår.

Men vid midnatt så kom dom springnade på grusvägen och jag önskar så att jag kunde fråga dom var dom varit under alla timmar. Sedan körde jag hem med Nanook i bakluckan samtidigt som norrskenet vaknade till liv på natthimlen. Det påminde om första gången jag hämtade Nanook när han var en liten valp. Jag döpte honom till ”Nanook of the northern lights” och den kvällen när jag åkte hem med honom i bilen så dansade norrskenet över hela himlen.
081701

Vill också passa på att tacka er alla för all inspiration ni ger mig. Kan inte i ord förklara vilken glädje och värme det ger mig att läsa era kommentarer. Är så tacksam för att ni följer mig här. Bloggen vore ingenting utan er. Vi skapar det fina tillsammans ♡ Tack! 

FacebookTwitter

Blogbusiness med Linda Hörnfeldt

Alltså vilken härlig människa jag fått träffa idag! Linda Hörnfeldt som är grundaren av Betterbloggers och driver bloggen lalinda.se kom hit idag för att spela in podcasten Blogbusiness med mig. Det var så himla roligt. Jag klickade verkligen med henne och jag önskar att vi hade haft flera timmar till att prata om allt. Jag kände mig så glad och pepp efter hennes besök! ♥
Dessutom fick jag lite coaching när det gäller bloggandet, annonser och att våga ta betalt. Hon är otroligt proffsig när det gäller den biten och jag har verkligen mycket att lära där.

Så det var ett roligt besök idag, och jag ser fram emot när podcasten kommer ut så ni får lyssna på vårt samtal!

Gå gärna in och läs hennes blogginlägg från besöket hos mig HÄR!

Podinspelning med kokkaffe och bullar :)

Podinspelning med kokkaffe och bullar 🙂

Jag och Linda Hörnfeldt!

Jag och Linda Hörnfeldt!

FacebookTwitter

Vaknar med skogen

Ingenstans upplever jag sådan magi som en tidig, tidig morgon i skogen när de första ljusstrålarna tränger igenom de tunga granarna. Där inne skapas en egen liten värld. Väl isolerad från allt annat med den mjuka mossan och blåbärsriset som täcker marken. Dit morgonbrisen inte når och där fåglarnas kvitter ekar till det dova ljudet av rötterna som bryts under mossan när jag smyger fram genom skogen. De hundraåriga granarna är lika förundrade över min närvaro som jag av deras.

Det spelar ingen roll hur trött jag än är när jag ställer klockan på 03.30 och hasar mig ut genom dörren med kameraväskan kring axeln. För jag vet att när jag väl kommit ut i skogen så finns det inget annanstans jag hellre vill vara. Att börja min morgon här kommer göra resten av dagen lika underbar.

060908060907060902060911060905060901060910060906

FacebookTwitter

Med rytmen av dina hjärtslag

Under helgen städade jag här hemma och gick igenom en massa gamla grejer. Jag ville rensa grundligt.
Som vanligt hittade jag en massa gamla papper som jag fastnade med. En mapp fastnade jag vid särskilt länge. Det var några papper och anteckningar ifrån spanskan i gymnasiet. Jag läste spanska från att jag var 12 år tills jag slutade gymnasiet vid 18 års ålder. Jag läste tillslut den allra högsta kursen man kan göra på gymnasienivå. Det spanska språket var en viktig del under min uppväxt. Jag hade en enorm passion för både Spanien och Sydamerika. Jag har dansat salsa i många år, och andra latinamerikanska danser. Jag älskade rytmen. Musiken. Språket. Känslan. Människorna. Kulturen.

Jag hade en utbytesstudent hemma hos mig ett tag, han var från Chile, och sedan dess blev jag förälskad i landet Chile. På somrarna hängde jag en Chilensk flagga utanför vårt hem (haha). Jag läste böcker om landet, om författare, om kulturen och om vackra platser att besöka. Min underbara spanskalärare Patricia i högstadiet var också från Chile. Hon var även min danslärare och hon inspirerade mig otroligt mycket. Några år senare, i gymnasiet, så åkte även jag till Spanien som utbytesstudent ett tag.

Min stora dröm ända sedan jag var tonåring är att få åka till Sydamerika och resa runt och besöka vackra länder. Chile. Peru. Colombia. Se Machu Picchu, Atacama öknen, vandra på gamla pilgrimsleder, dansa på små salsabarer, äta tapas och uppleva magiska platser. Någon gång, förhoppningsvis snart, hoppas jag att den drömmen kan bli sann.

Det här med spanskan i skolan var dock inte något som alltid var positivt. I högstadiet så började det blomstra ordentligt men i gymnasiet så tappade jag fokus när det gäller skolbiten. Jag var ganska skoltrött. Jag älskade fortfarande språket lika mycket och pratade lika mycket spanska, men den grammatiska delen höll på att ta död på allt intresse.

För mig var det som två olika världar. Spanska lektionerna i skolan, och spanskan som jag använde på min fritid. Det gick inte ihop där. Jag tyckte ändå jag var bra på spanska, men det visade sig inte riktigt i skolan och jag tyckte det kändes så orättvist. När jag hittade det här pappret från gymnasiet nu så fick jag en klump i magen. Det skar nästan till i hjärtat på mig. För jag minns hur jag kände då. Jag minns hur ofta jag gick ifrån lektionen med gråt i halsen och hur ofta jag kände mig totalt värdelös på spanska.
042007

Jag minns denna uppgiften mycket väl. Jag kan erkänna att jag nog inte la hela mitt hjärta i att göra dessa skoluppgifter. För mig var det en annan värld som lockade. Jag ville lära mig spanska genom att prata. Genom att uppleva. Genom att lyssna på texterna i musiken. Genom att prata med härliga latinamerikaner på La Sombrita (en restaurang med salsa musik i Göteborg där jag ofta var med min familj). För mig var det så jag lärde mig och det var det jag behövde för att utvecklas och förstå.

Att trycka ner ansiktet en skolbok med grammatik som bara blir till jobbiga bokstäver, det funkade inte för mig. Lektionerna, proven, pressen. Jag förstod inte då att alla inte kan lära på samma sätt. Det enda jag tänkte då var att jag var hemskt urusel på spanska och att jag aldrig skulle kunna lära mig grammatiken. Intresset försvann lite under denna period. Men jag kämpade mig ändå igenom och valde frivilligt att läsa den högsta, sista och svåraste kursen. Jag valde det till och med före Fotografisk Bild som jag av hela mitt hjärta också ville läsa. 

Den dagen när jag tog studenten och fick gå upp på scenen och ta emot stipendium tillsammans med de andra som läst högsta kursen var helt underbar! Då kändes det som det var värt allt slit. Trots att jag ibland snuddade vid Icke Godkänt på proven så klarade jag mig.

Nu slipper jag jobbiga lektioner och försöker att hålla språket vid liv så gott det går genom filmer och musik och texter. Det finns inte så många här i Grundtjärn att prata spanska med. Men jag tror att det ligger inom mig och när jag börjar prata så kommer det tillslut naturligt. Och som sagt så hoppas jag att få använda språket på plats i Chile någon dag…eller Spanien eller något annat spansktalande land 🙂

042004

Jag hittade ett papper med den här dikten, och blev nästan tårögd. Vi hade en skoluppgift där vi skulle tolka dikter och den här dikten tyckte jag var så otroligt vacker, så jag sparade den. Jag tänkte att jag skulle översätta den åt er men jag har svårt att finna ord som passar på svenska…det blir inte alls samma sak. Den ska liksom vara på spanska.
Men här har jag översatt ett litet utdrag bara så ni ska få känslan för vad den handlar om.

”En dag ska jag skriva en dikt till dig, utan att nämna luften eller natten.
En dikt som utelämnar namnen på blommorna, som inte har jasminer eller magnolior.
En dag ska jag skriva en dikt till dig, utan fåglar och källor. En dikt som kringgår havet och som inte tittar på stjärnorna.
En dag ska jag skriva en dikt som doftar av dig, en dikt med rytmen av dina hjärtslag, med den krossande intensiteten från din famn
algundia

 

FacebookTwitter

Möte med våren

041903

En konstig dag. En massa oroliga tankar och ängslan. Skör som en nykläckt fågelunge efter ännu en lång vinter steg jag ikväll ut på ängen som inte längre var täckt av snö. Jag hade ett möte med våren. Den sa att allt blir bra.
Solen lyste med sitt gyllene sken och stormvindarna blåste så starkt igenom mig att all skrot från min själ blåste bort.
Nu kände jag att inget i världen kunde stoppa mig. 

041906

041907041905

FacebookTwitter