Att slitas mellan två språk och en liten tillbakablick från förr

Hej på er!
Tack snälla för all fin respons på mitt förra inlägg om webshopen. Så roligt och höra att ni tycker om den! För er som undrade så kommer jag senare försöka göra en svensk version av sidan också om det inte är allt för krångligt. Ska kolla upp det! Det är jobbigt det där med språket ibland. Har många gånger de senaste året hamnat i funderingar och grubblerier kring om jag ska göra något på svenska eller engelska. Även om bloggen har mest svenska läsare, och för alltid kommer vara skriven på svenska, så har jag i det stora hela numera en mycket större skara följare utanför Sverige på de andra sociala plattformarna. Vilket såklart känns helt fantastiskt roligt! Det är en sådan fin möjlighet att få nå ut med det jag gör utanför landets gränser, och det är såklart en dröm på ett vis. Men då har ju jag många gånger behövt ta beslut om jag ska göra något på svenska eller engelska, vilket inte alltid varit enkelt.

Som t.ex min Youtube-kanal där 95% av mina 75 000 följare inte pratar svenska. Efter många råd och tips och en lång tid av grubblerier så valde jag att börja göra mina videor på engelska istället. Det kändes egentligen från mitt håll ganska roligt och spännande, men det fanns också en rädsla att göra några av mina svenska följare besvikna. Jag förstår ju om det inte längre blir samma sak, och att några kanske tappar intresset för mina videor, speciellt om man har svårt att förstå engelska. Så under en lång tid gjorde jag inga videor, för jag orkade inte ta ett beslut av rädslan att såra eller göra folk besvikna. Men tillslut tänkte jag såhär; vad vill jag? Vilket alternativ känns bäst och får mig att bli mer inspirerad till att skapa videor och vloggar? Och då kändes det plötsligt inte svårt att ta ett beslut. Och jag blev faktiskt så otroligt lättad över att jag inte fick så mycket negativ respons för det som jag först hade trott. Men det är ju så, när man har de finaste och mest förstående läsarna och följarna i världen. För det har jag verkligen. Det är inte många gånger som det blivit en massa negativ respons, och det är jag så tacksam över.

Lite så blev det ju med min webshop också, men beslutet att göra den på engelska tog jag redan vid en min förra webshop, så därför ville jag fortsätta med det. Men som sagt så hoppas jag kunna göra en svensk version också! Vill inte att några ska känna sig utestängda på grund av svårigheter med språket ♥
Den här veckan har varit speciell på många vis. Mamma har ju börjat jobba i företaget och nu håller vi som mest på att gå igenom en massa saker så att mamma får chans att rensa i röran. Det är så skönt att ha någon som tar itu med allt det där svåra. Som att ringa Tullverket och ta reda på allt hur det fungerar med leveranser och frakter till andra länder. Sådant som bara känts som en stor svart ångestklump för mig innan. Någon som tar tag i allt som jag annars skjuter upp.

Dessutom har den här veckan varit så obeskrivligt vacker. Det har varit kallt minsann. Runt -23 på nätterna. Men som alltid när det blir riktigt kallt så blir det också väldigt vackert. På dagarna har jag fått några minuters sol i ansiktet, och det har betytt så mycket. Och sen, att bara få andas den här krispiga luften! När det är kallt ute så känns det alltid som om jag äntligen kan andas på riktigt igen. Kan ni känna igen er i det?
Den här morgonen tog jag med mig datorväskan på sparken för att åka till mamma och ha ett litet möte. När jag åkte där på sparken i solskenet så kom jag att tänka på kontrasterna mot förr, innan jag bodde här. Det såg lite annorlunda ut när jag åkte till jobbet då. Trängsel på spårvagnar och bussar. Stress genom stan. Inte som nu, när jag har tusen kvadratmeter för mig själv åt alla håll. Inga människor att trängas med. Inga starka parfymer att må illa av. Ingen cigarettrök på perrongen. Ingen stress över att missa nästa buss. Här kan jag gå i det tempot som passar mig. Jag kan glida fram över det isiga underlaget utan att behöva väja för mötande människor. Jag flyger fram.

Här stannar jag till en stund varje dag. Andas in av solskenet för att få lite energi. För ja, jag känner att mörkret tär, även om jag också älskar det. Tröttheten kryper sig på, men samtidigt ska jag i år ha i åtanke att vi under vintertiden får lov att vara trötta. Vi får sakta ned vårt tempo. Vi får lov att sova mer och bli mindre produktiva. Det är ju trots allt naturens egen cykel. Vi behöver spara på den lilla energi vi får nu, till att må bra. Inte till att ägna den åt att hacka ned på oss själva för att vi inte är tillräckligt duktiga eller för att vi inte får gjort lika mycket som vi annars får. Nej, vi rår om oss själv nu tycker jag, i den här mörka tiden. När solen inte lyser lika starkt får vi bli vårt egen och varandras ljus.
Tänk vad mycket som är sig likt ändå. Här är jag, min första vinter i Grundtjärn, 2010. Samma grusväg, samma hund och samma kameraväska som slarvigt ligger nedkastad på marken. Samma glädje över att få bo här.

Tänk om jag visste då att jag skulle bo kvar här sju år senare. Att allt skulle ordna sig. Att jag skulle få fortsätta på den kreativa vägen och driva eget företag. Att bloggen skulle vara mer levande än någonsin och att jag skulle ha alla er att dela min vardag med. Att jag skulle få hitta min själsfrände och dela livet med en man jag älskar mer än något annat. Att Nanook fortfarande skulle vara frisk och pigg och springa omkring och leka i snön, och att jag dessutom skulle ha två katter och en stjärnkviga. Att få tänka sig in i något så vackert, det skulle nog knappt vara möjligt då.  Jag är så väldigt tacksam att jag är kvar här, och det hoppas jag får vara länge, länge till. 

Nu börjar mörket lägga sig här och jag ska ut på en promenad med Nanook igen innan det blir kolsvart. Jag hoppas att ni har en jättebra torsdag allihopa!
Kram på er ♥

Tiden mellan natt och dag

080813

Det var efter att jag flyttade till Grundtjärn som jag förälskade mig i riktigt tidiga morgnar. Såpass mycket att det vägde tyngre än min morgontrötthet. Att tvinga mig upp ur sängen i gryningen brukar oftast resultera i de mest magiska naturupplevelser. Jag kan vara hur trött som helst, men när jag öppnar ytterdörren och kliver ut och tar mitt allra första andetag av den fuktiga, friska morgonluften så försvinner all trötthet. Istället fylls jag av energi och förväntan inför vad den vackra morgonen kommer bjuda på.
080811Den här vackra morgonen förra veckan så hälsade jag på kvigorna som trötta låg och sov i det daggvåta gräset. Några reste sig upp för att hälsa. Jag tror även de njöt av den vackra, dimmiga morgonen.
080812080810Åkte iväg en sväng över de ensliga grusvägarna. Mina absolut favoritvägar. De leder alltid till något vackert.
080814Jag kom upp på höjden och fick se solen stiga upp genom den tjocka dimman.
080815Det är verkligen något speciellt med tidiga morgnar. Ingen annan tid på dygnet bär på så mycket lugn och harmoni som just den timmen när natten övergår till morgon.
080816Jag fick känslan av att jag svävade högt upp i himlen. Blickade ner över trädtopparna och den dansade dimman.
080818Sen när solen kommit upp en bit så är det som om en annan fas tar vid. En annan slags morgonkänsla. Den råa luften och den tysta tystnaden ersätts med liv och rörelse. Svaga morgonvindar och fågelkvitter. Den nya dagen har börjat.
080819Alltid när jag är ute såhär på morgonen, så lovar jag mig själv att försöka göra det så ofta jag bara kan. Börja morgonen med solens första strålar. Även om det ibland innebär mindre timmars sömn så ger det ändå mer energi. En annan slags energi. Och att bara få börja dagen med det lugnet…med den luften och med den känslan, gör att jag påverkas positivt resten av dagen.

Vad tycker ni om tidiga morgnar? ♥

Mellan vinter och vår

Börjar helgen med att gå ner till sjön och se på solnedgången och alla vackra färger på himlen. Så lugnt och stilla. Sådana här små stunder som betyder så mycket. Som gör att allt kämpande är värt det. En stund som denna, känns det som man får tillbaks allt. Gånger tusen.
030605Luften var så mild och frisk. En blandning av vinter och vår.
030606

Himlen i brand
030609

Behind the scenes 😉
030604

I sällskap av kameran och solnedgången ♥ (Ja, jag har hål i vanten 🙂 )

Balans mellan manligt och kvinnligt

En sak som jag tycker är väldigt roligt med min blogg är att jag nästan har lika många kvinnliga och manliga läsare. Vad jag har förstått är det ganska unikt. Det verkar i bloggvärlden som om kvinnliga bloggare ofta har just en majoritet av kvinnliga läsare, i alla fall om man ser till kommentarerna. Detta är väldigt intressant tycker jag. Bland mina kommentarer brukar det vara ungefär hälften manliga och hälften kvinnliga. Vad beror det på att jag har nästan 50/50?  Att jag har ovanligt många manliga läsare är något som även Bloggkommentarorerna på Stureplan.se uppmärksammat. De skrev ett inlägg om detta för ganska länge sedan; ”Poppis bland karlarna

Jag är jätteglad för detta. Det känns otroligt ärofyllt att jag når ut till både kvinnor och män, och även i många olika åldrar. Jag hoppas att det är för att bloggens innehåll når många olika målgrupper. Att det finns något för alla.
Vad tror ni? Och ni manliga läsare där ute, har ni någon tanke kring detta? Vilka bloggar brukar ni läsa och varför läser ni min blogg? Självklart är frågan riktad till mina kvinnliga läsare också. Skulle vara roligt att höra lite tankar kring detta ♥

jonna-jinton-balance