I min värld av guld

Hej på er allihopa!
Jag har verkligen bloggat väldigt sporadiskt den här veckan, och inte alls hunnit med att svara på era kommentarer. Så jag tänkte börja med att säga TACK för att ni är så himla goa och skriver så mycket fint. Blev också så himla glad att ni tyckte om mitt förra inlägg om isbadet. Det är nu bestämt att det blir ännu ett dopp i sjön till påsken, då min bror Isac så gärna också ville prova att bada isvak. Längtar redan efter att få uppleva den känslan igen. Men i alla fall, tack för er fina respons på mina blogginlägg. Jag ska ägna lite av min fredagkväll sedan till att svara på era härliga kommentarer och ta igen det jag missat.

Denna fredag har mest spenderats här hemma i ateljén och framför datorn, med en paus i form av en promenad i den värmande vårsolen. Idag smälter all snö och fåglarna kvittrar. Återigen har vårkänslorna vågat sig fram och jag bara njuter av att få känna den där värmen i ansiktet igen. Underbara vårvinter!

Johan kom hem från Hudiksvall igår och hade handlat en massa gott. Bland annat glass, med chokladkross. Min absoluta favorit. Och så fick jag ett fång med röda rosor. Det var lite extra glädje över hans hemkomst igår då hans resejobb i Hudiksvall nu är över. Så nu kommer vardagen återgå lite mer till det vanliga. Förhoppningsvis får jag ordning på min dygnsrytm igen. Och på min matlagning. När jag är själv går jag och lägger mig klockan 3 på natten och äter mestadels havregrynsgröt och bananer till middag.
Blir lycklig över vårsolen som lyser in i köket. Men det är på gott och ont. Det får också köket att se smutsigare ut än aldrig förr. Varenda dammkorn syns.
Jag städade lite i arbetsrummet i natt innan jag gick och la mig. Det var så skönt i morse att komma in här och känna att man kan andas igen.
Det gyllene råddjuret ligger och vaktar min lilla önskeask.
Dagens inspiration.
Jag har ju som vissa av er vet påbörjat en ny kollektion med tavlor. Jag har snöat in på guld. Guld och rosa. Och jag tänkte för någon vecka sedan att jag skulle släppa den idén, eftersom det kändes så konstigt. Så inte mig. Men jag kan inte släppa det och bestämde mig igår för att ta tag i det igen eftersom jag är rädd att jag aldrig kommer släppa det om jag inte får göra verklighet av det. Å andra sidan så har ju det här med guld förföljt mig ett tag.
För några år sedan fick jag en idé om att måla mina vedträn i guld. Jag tyckte det blev så himla fint, samtidigt som det blev en slags symbol. Man brukar ju säga att ved är guld. När man är klar med årets ved så känns det som att ha vedboden fylld med guld. Och kanske har just det talesättet betytt lite extra mycket för mig under åren jag bott här. Ved har verkligen varit guld för mig. Speciellt de första åren. Veden blev källan till liv. Värmen. Kanske därför kändes det helt logiskt för mig att måla ved i guld och göra konstverk av dom.

Jag hade nästan slut på ved den vintern. Och det var lite så idén kom till. Varje gång jag gick och hämtade ved så la jag undan de vedträn som var lite extra vackra. Som hade lite extra speciella mönster. Eller som bara tilltalade mig på något sätt. De eldade jag inte upp, utan la undan och målade i guld. Jag hade som tanke att sedan rista in mitt namn och numrera varje vedträd och sälja dom som konstverk och använda pengarna till att köpa ny ved för nästa år (jag hade det himla kämpigt just då). Jag gillade tanken om att vedbodens vackraste vedträn skulle bli till guld, och sedan ge mig ny ved som skulle hålla mig varm ännu en vinter i Grundtjärn.
Jag slutförde dock aldrig det projektet. Jag tror en känsla av rädsla satte stopp. En känsla av att det kanske skulle ses som desperat. Eller bara väldigt konstigt. Att ingen skulle förstå symboliken. Eller att ingen skulle tycka om dom. Alla dessa ”tänk om”…
Men jag var väldigt nöjd med mina vedträd i alla fall, och några av dom har sedan dess legat inne i min glasmonter i ateljén, där de lyser upp och skänker lite guld-inspiration.
Denna gång tänker jag dock inte stoppas av något jäkla ”tänk om”. Jag ska måla mina guldtavlor även om det så kommer bli de fulaste målningar i hela världen. För mig känns 2017 som ett guldår. Och jag har redan beställt nya guldfärger och nya linnedukar på kilramar för mitt projekt. Så nu finns ingen återvändo. Dessutom har jag tackat ja till att vara med på en konstutställning i Junsele i juli. Så det är bara att go with the flow.
Det jag gjorde i ateljén idag var att måla över vissa dukar som jag bara påbörjat med målning sedan innan. Det som är så underbart med akryl är att man kan göra hur mycket misstag som helst, och sedan måla över. Så nu håller jag på att måla över en stor duk som innan var målad i blått. Det går dock åt mycket färg till att måla över, eftersom man ofta måste göra det i flera lager för att täcka allt. Men jag kan också gilla den där effekten som blir av att vissa delar inte är helt täckta. Att det gamla skiner igenom.

Sen gillar jag tanken att övermålade tavlor har ett djup i sig som ingen annan vet om. Att bakom den där synliga färgkombinationen gömmer sig andra lager av färger som aldrig någonsin kommer få synas längre. Men kanske påverkar de ändå känslan i den färdiga målningen. På något sätt.
Att även om det inte syns, så finns det ju där.
Det är något med kombinationen av varma rosa toner tillsammans med guld som fångat mitt intresse. Det känns så fel, men ändå så rätt. Det ska bli intressant att se var det blir av det här. Jag hoppas få lite tid nu i helgen till att måla i ateljén.
Vad ska ni göra i helgen allihopa? Hoppas oavsett att ni får en riktigt härlig helg. Ska som sagt svara på lite kommentarer senare ikväll, så ni inte undrar varför jag inte svarat på några dagar. Stor kram till er alla ♥

FacebookTwitter

I min lilla studio

Visst har jag väl nämnt att min stora dröm detta året är att lansera en alldeles egen skiva med min kulningsmusik? Det har blivit ett sådant där projekt som tar upp väldigt stor del av min tankeprocess just nu. Jag går hela tiden och tänker och fantiserar på hur det ska vara, och försöker att komma på hur jag ska lägga upp allting. Jag har ingen erfarenhet av den här branschen överhuvudtaget, och att göra en skiva trodde jag först inte behövde bli så stort projekt. Men oj, ska man göra det här riktigt proffsigt så är det ett enormt arbete bakom och en hel del moment. Men jag är SÅ beredd att lägga ner all min energi på att göra detta så det blir precis som jag önskar.

För ett tag sedan så skaffade jag ett midi-keyboard och en mikrofon så att jag ska kunna spela in melodier och leka mig fram lite, både med kulning och instrument. I slutändan kommer jag spela in kulningen i en studio för att få bästa kvalitet, men det är verkligen så roligt att ha en liten ”ministudio” här hemma och kunna experimentera med ljuden och komma fram till olika fina melodier. Bara att sitta och sjunga i mikrofonen och höra rösten i hörlurarna är som att försvinna in i en annan värld. Speciellt om man lägger till lite eko. Det är helt fantastiskt vilken teknik det finns idag! Man kan göra så mycket själv. Och man har tillgång till en hel kunskapsbank på nätet. Finns det något man behöver lära sig så finns i princip allting där. Just den biten tycker jag verkligen om.

Jag tänkte att ni bara skulle få se lite vad jag kommer ägna min fredagkväll åt. Timmarna flyger lätt förbi när man sitter här och grejar.

Kom också på att jag ju inte visat min senaste lilla film med kulning här på bloggen. Jag spelade in en kort melodi med mikrofonen och la till ett svagt ljud av stråkar med pianot, och sedan ljudet av vinande vindar. Sedan la jag över det på några vackra scener som jag spelade in i våras, i Stora Sjöfallet och i Abisko. Såhär blev resultatet!

Nu vill jag passa på att önska er en jättefin helg! Och tack för att ni skriver så mycket vackert och gör mig så glad! Kram på er ♥

FacebookTwitter

Min årskrönika 2016

Året 2016 var utan tvekan det mest fantastiska och händelserika år i hela mitt liv. Och det känns så himla underbart att få känna så. Att året som var verkligen var det bästa någonsin. Även om tidigare år också varit helt fantastiska på sitt vis, så har jag ändå alltid stått där på nyårsafton vid tolvslaget och önskat av hela mitt hjärta nästa år ska bli året som tar mig till en trygg punkt. En punkt där jag inte ständigt behöver leva med osäkerheten och med tanken på att behöva ge upp allt.
Nu förstår jag. Jag behövde fem år för att lära mig tålamod. Jag behövde få lära mig vad det verkligen innebär med att aldrig ge upp, och fortsätta kämpa trots att allt ibland känns helt hopplöst. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det. För nu såhär i efterhand känner jag en djup tacksamhet åt alla kämpiga år med dalar och toppar. Det har lärt mig så mycket och format mitt liv till så som det ser ut idag.
Och jag vet nu att jag från mitt allra djupaste inre ärligt kan säga till någon annan att ”ge aldrig upp dina drömmar”.
Tänk positivt och fortsätt lunka framåt. Ibland kommer en storm och kastar dig bakåt. Men efter det, fortsätt framåt. Fokusera inte på det du inte har, utan på det du har. Känn tacksamhet för något varje dag.

Det är okej att vara rädd. Det är okej att ibland känna sig förvirrad och osäker. Men det viktigaste av allt;
Låt aldrig rädslan för att misslyckas bli större än drömmen om att lyckas.

År 2016 känns som året då fröna jag sådde för länge, länge sedan äntligen blommade ut. Allt kom liksom på en gång. 2016 är kärlekens år. Det blev mitt allra första år tillsammans med Johan. Mannen i mitt liv som aldrig slutar fascinera mig. Vi flyttade ihop. Vi förlovade oss.
År 2016 blev året när mina drömmar om att få resa och se lite av vårt fantastiska jordklot kom i uppfyllelse. Jag fick se mer av våra nordliga delar i Sverige, och åka över atlanten och resa till mina drömmars paradis.
År 2016 blev året när jag för första gången fick känna ekonomisk trygghet. Alla möjliga dörrar till inkomst öppnade upp sig och jag fick göra några riktiga drömjobb.
År 2016 blev året när alla mina sociala kanaler som jag kämpat med i många år ökade med flera hundra procent. I början av förra året hade jag 4000 följare på min Facebooksida. Nu 120 000. Allting, från alla håll, liksom exploderade. Allt bra hände och jag är så evigt tacksam för alla möjligheter som öppnat upp sig under året. Jag finner inga ord. Och jag är också så evigt tacksam för att ni, mina älskade bloggläsare, har följt med under året. Att jag fått dela all glädje med er. Och alla motgångar också förstås. Den här bloggen är min grundsten i allt mitt skapande. Jag vet inte vad jag skulle göra utan den och er. Så tack från djupet av mitt hjärta, för ännu ett år ♥

Nu tänkte jag göra en liten tillbakablick från extra roliga och minnesvärda stunder och upplevelser under året. Sådant som verkligen gjorde det här året till det lilla extra. Det känns som ett fint avslut av 2016 att få lyfta fram dessa stunder en extra gång. Och roligt att göra en liten sammanfattning av året som gått. Så nu kör vi tycker jag!

Januari

Redan i januari hade jag bestämt mig för att jag under 2016 skulle uppfylla en av mina drömmar; att ägna mer tid och fokus åt mina målningar och komma ut med min allra första kollektion tavlor. Många sena, magiska vinternätter ägnades i ateljén och det blev slutligen en kollektion ”Songs of the winternight” bestående av fem tavlor.


Februari

I början av det nya året gick den gamla ytterdörren sönder helt och hållet, så jag bokstavligen fick hoppa in genom fönstret och använda en kofot som nyckel för att ta mig in varje dag. Den hade varit sönder under lång tid, men nu hade den gett upp helt och hållet. Men tänk, då investerade jag i en ny ytterdörr (Johan också, men såhär tidigt på året visste ni inte att han fanns i mitt liv än) och det blev SÅ BRA! Jag var så överlycklig över den nya ytterdörren. Jag riktigt kände på mig att det skulle förändra livet till det bättre.
Och ganska nyligen fick jag ett mail från en läsare som skrev något som fick mig att tänka till lite. ”Tänk vad mycket bra som hände i ditt liv efter att du bytt ytterdörr”. Ja, det är ju faktiskt helt sant! Enligt den gamla kinesiska läran Feng shui är ju just en fungerande ytterdörr bland det viktigaste för ett harmoniskt hem och liv. Intressant!

Det var också i februari som jag för allra första gången la upp ett klipp när jag ”kulade”. Något jag ganska nyligen hade börjat lära mig. Videon gjorde viral succé och fick flera miljoner visningar på Facebook. Det kändes helt otroligt häftigt! Och jag blev såklart väldigt inspirerad till att fortsätta lära mig denna uråldriga röstteknik. HÄR kan ni läsa inlägget jag skrev då och berättade hur jag började lära mig kulning.
Och i februari släppte jag den stora nyheten här på bloggen. Att jag hade funnit den stora kärleken. Jag och Johan hade träffats sedan november så jag kände nu att det var dags att äntligen dela mina glädje med er. Mitt livs kärlek hette inlägget jag skrev då. Och ett tag därefter skrev jag och berättade i detalj om hur vi träffades.


Mars

I början av mars fick jag den fantastiska nyheten om att jag (tack vare er!!!) blev nominerad i två kategorier till nordens största bloggtävling, Finest Awards. Tillsammans med giganter som Kenza, Zara Larsson och Blondinbella blev jag nominerad till Årets personliga blogg och Årets inspiratör. När jag fick beskedet var jag tvungen att springa ut i skogen och göra ett glädjeskrik! : )

Jag och Johan hade ingen tid att förlora, så vi flyttade ihop i mars månad. Men först flyttade hans djur in. Hans hund Danny och hans två katter Kira och Toulouse. Vi hade väntat oss flera veckor av kaos med tanke på att jag redan hade en hund och en katt. Men som ett mirakel gick det hur bra som helst. Inte ens ett endaste bråk mellan några av djuren. Så skönt!


April

Våren var på ingående och jag fick den här vackra tröjan av min mamma som hon stickat själv. Lycka! Hade alltid drömt om en sådan här tröja.

Min första vår med Johan, och vi var ute och grejade så mycket vi bara kunde. Vi hjälpte till att smälta snön och planterade så mycket växter att hela vår övervåning tillslut skulle bli ett enda stort växthus.

Den stora galan för Finest Awards närmade sig, och min mamma hade tillverkat de vackraste silversmycken jag någonsin sett. Ett armband format som en björkkvist som slingrade sig längs handleden. Och så hade hon gjort en vacker stel halskedja i hamrat silver åt min björnklo som jag annars brukade ha i en vanlig kedja. Det blev så häftigt!

I slutet av april var det dags för den stora bloggalan Finest Awards. Tillsammans med Johan och min fina vän Linda minglade vi runt på Café Opera i Stockholm. En helt ny värld kan jag lova.
Och till min stora glädje vann jag Årets Inspiratör! Tack vare alla ni som röstat på mig. TACK IGEN! ♥
Jag vann inte bara. Jag lyckades även snubbla när jag skulle upp på scenen för att ta emot pris, trots att jag med all säkerhet var den enda kvinnan på galan som inte bar högklackat. Och som pricken över i:et höll jag mitt pris åt fel håll under fotograferingen. Haha! HÄR kan ni se blogginlägget med video och fler bilder.


Maj
Ljuvliga maj månad var här, och den kom med rejält mycket värme. Såpass att vi kunde gå klädd i sommarkläder. Och vi ägnade all vår lediga tid åt att göra fint i vårt trädgårdsland.

Och vi provade att bygga en gärdsgård!

Jag fick ett galet roligt samarbete med Hyundai. I en Santa Fé begav jag mig iväg på mina drömmars roadtrip till Sveriges nordligaste delar. Stora Sjöfallets nationalpark och Abisko. Resultatet blev så bra att jag fick fortsätta jobba som fotograf och influencer åt dom resten av 2016. Lycka!
Om ni vill läsa inläggen och se videorna från resan så kan ni börja HÄR, och sedan klicka er framåt efter inlägget.


I maj lanserade jag också min egen tapetkollektion tillsammans med Photowall. Nu kunde man bokstavligen tapetsera mina bilder på väggarna.

Juni


I juni tilldelades jag Örnsköldsviks ”Stjärndiplom” för att ha erhållit uppmärksamhet och prisats regionalt och internationellt och på så sätt bidragit till Örnsköldsviks tillväxt. Blev så galet glad för detta!

Och natten till min födelsedag, den 29 juni, var jag ute och kulade för korna i byn. Det var miljoner mygg och svemygg som bet mig i ögonlocken medan jag försökte kula och locka på korna. Jag tänkte ”jaja…det blev ju en liten film i alla fall”. Tänk om jag vetat då att den här lilla sekvensen på ett halvår skulle delas över hela världen. Den gick viral på min egen facebooksida, och på min youtubekanal, och sedan delades den av andra stora facebooksidor, vilket gör att den har sammanlagt visats över 50 miljoner gånger. Den har bland annat delats av självaste Instagram’s officiella konto. Ja, internet är verkligen en spännande värld. Några minuter ute bland mygg och kodynga och plötsligt är man över hela världen. Men åh så glad jag är över detta! Tack vare den stora spridningen fick jag en stora skara följare från andra delar av världen! Nu får jag förfrågningar varje dag från alla håll och kanter om vart man kan köpa min musik. Så, ett av mina mål 2017 är att ge ut en CD skiva med min kulning.


Juli

Efter många veckor med hårt jobb lanserade jag äntligen min nya webshop artbyjonna.com . Där la jag bland annat ut min första kollektion med tavlor (som jag hade målat under vintern) och fick sålt min allra första tavla redan första dygnet. Ni skulle hört det glädjetjutet!

En av de lyckligaste stunder i hela mitt liv var när Johan blev min fästman. Vi åkte ut i gryningen och firade vår förlovning medan solen steg över skogen. Jag får tårar varje gång jag ser bilderna eller tittar på filmen från denna natt i juli. Jag trodde aldrig det var möjligt att älska en annan människa på detta sätt. Eller att få känna sig så älskad, så som Johan får mig att känna.


Augusti

I augusti fyllde Nanook 6 år, och som en födelsedagspresent åt honom tog jag med honom på en tre dagars roadtrip till Stekenjokk. HÄR kan ni läsa hela inlägget om våra dagar ute i vildmarken.

September
September blev årets mest intensiva månad. Det började med att jag fick ett stort jobberbjudande om att fota kampanjbilder åt Hyundai. Med min mamma som resesällskap och fotoassistent åkte vi på en resa vi sent kommer glömma. HÄR kan ni läsa mer om våra dagar med blod, svett och tårar. Men resultatet blev bra tillslut och jag fick de där bilderna jag verkligen hoppades på. Denna bilden prydde förstasidan på Hyundai’s hemsida i oktober.

Och bara några dagar senare bar det iväg till andra sidan jorden! Jag fick ett drömjobb i en drömvärld. Via ett samarbete med Flygstolen fick jag bli ambassadör för Yosemite Nationalpark i Kalifornien, och fick ett ärofyllt uppdrag att visa upp denna magiska plats för Sverige, genom mina bilder och texter. I nästan två veckor reste jag och Johan runt i parken och fick se de mest spektakulära platser.

Jag gjord en lång videoblogg från våra dagar i Yosemite som ni kan titta på här. Jag skrev även ett enormt stort blogginlägg med massor av bild och berättelser från resan, som ni kan läsa HÄR.

Bara någon dag efter att vi kommit tillbaks till Sverige igen så hade jag vernissage för min nya kollektion tavlor på Norrköpings kulturnatt. Det blev några sena nätter med förberedelser, och jag hade tur som fick hjälp av min bror Filip att köra ner till Norrköping. Väl på plats kom även min pappa Ulf dit och hjälpte till. Sen väntade en otroligt rolig kväll där jag säkert fick träffa minst 100 bloggläsare som kom förbi och hälsade. En fantastisk kväll! ♥

Jag grät hela vägen hem från utställningen i Norrköping dagen därpå. Inte på grund av utställningen, men på grund av en våg av kritik som sköljde över mig det dygnet. Jag var lite extra känslig då. Helt dränerad på energi efter en långvarig intensiv tid, och otroligt trött. Så därför slog det till extra hårt. Det hade redan pågått ett bra tag men just det dygnet trillade det in mail och kommentarer från alla håll och kanter. Kritik för att jag börjat göra samarbeten med företag. För att jag börjat tjäna pengar på min blogg. För att jag samarbetade med ett bilföretag och ett resebolag, och därför var med och bidrog till jordens miljöförstöring. För att jag inte längre kändes äkta och genuin. För att jag sålt min själ.
Några dagar senare skrev jag mitt längsta blogginlägg genom tiderna, som också blev det allra mest uppskattade och kommenterade blogginlägget jag någonsin gjort. HÄR kan ni läsa det. Den värmen jag fick från er läsare efteråt var helt oförklarlig. I flera dagar satt jag och läste kommentarer och tårarna bara rann. Definitivt ett bevis på hur något negativt kan vändas till något vackert. Tack ♥


Oktober

Oktober kom med det vackraste norrskenet någonsin, och jag och Johan firade 11 månader tillsammans just denna kväll.

Det var mycket jobb i ateljén denna månaden, och jag fick skicka iväg flera av mina tavlor till nya ägare. En enorm lycka.


November

Det var i november som min tapetkollektion blev omskriven i en jättefin artikel i inredningstidningen ”Home & Country”.


December

I slutet av året spelade jag in en ny film med lite spontan kulning ute i skogen, som även den fick flera miljoner visningar på Facebook. Blev definitivt ännu stor dos med inspiration att göra verklighet av min dröm; att spela in en CD med kulning.
Och en sista fantastisk händelse lyckades klämma sig in i 2016. Jag blev nominerad till ”Årets normbrytare” här i Örnsköldsvik. Så otroligt glad och stolt att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Den 2 februari blir det en stor företagarkväll i Örnsköldsvik, och då får vi se hur det går! Men oavsett är jag överlycklig över att bara bli nominerad.

Jag avslutar året med bilden jag tog nu i slutet av december, och som blev årets mest ”gillade” inlägg både här på bloggen och Instagram.


Vilket alldeles magiskt år. Jag känner mig alldeles fylld av tacksamhet nu efter att ha ägnat några timmar med att sätta ihop det här inlägget. Jag blir påmind om så många vackra händelser igen. År 2016 kommer jag alltid minnas med så mycket lycka och glädje. Tack för att ni följt mig det här året, och delat mina ögonblick av glädje, sorg och allt däremellan.

Har ni något ni vill dela från ett år? Något speciellt som ni var med om, bra eller dåligt. Något som satte prägel på ert år? Dela gärna med er i så fall. Skulle vara underbart att få läsa hur ert 2016 var.

Nu är det 2017. Nu ser vi till att det blir att fantastiskt år. Eller hur?

Kärlek till er alla ♥

FacebookTwitter

Min egen tomteverkstad

120508

I december månad brukar jag ha som allra mest att göra inne i ateljén, eftersom det är den tid på året som jag får som allra mest beställningar i webshopen. Det brukar vara en ganska hektiskt tid, men också så otroligt mysig. Så länge posten går som den ska och beställningarna kommer fram i tid och paketen är oskadda så brukar det kännas riktigt roligt.  Många, långa kvällar och nätter i ateljén och mängder med fotoprints och tavlor i olika storlekar som ska skickas iväg för att sedan bli julklappar.

Det brukar bli många körningar till posten i Junsele för att både hämta ut och skicka paket som är för stora för att skickas med lantbrevbäraren. Men till och med bilturerna kan kännas ganska härliga. I en påse bak i bilen ligger de inslagna paketen och på något vis känner jag mig som en tomte som är ute och far med sina renar och som ska se till att rätt paket hamnar till rätt person. Bara det att jag åker i en bil istället för en släde.

Under december månad brukar det kännas som jag har min alldeles egen lilla tomteverkstad. Och det är alltid en lika stor glädje att få skicka iväg mina bilder i olika storlekar och material till någon som förhoppningsvis kommer uppskatta det. En film som jag spelade in i december förra året visar ganska bra på hur det brukar se ut i min ateljé om kvällarna.

Eftersom det är december och julen närmar sig så tänkte jag ge lite julklappstips från min webshop och visa lite av sortimentet som finns där. Min webshop hittar ni HÄR.
120503

Jag har en hel del nyheter sedan förra året. Bland annat dessa signerade konsttryck i en begränsad upplaga av 20 st/målning. Det är alltså en print från mina originalmålningar på 100 x 100 cm på matt högkvalitativt fotopapper. Varje print är signerad med namn och numrering på framsidan.
120501De är alltså gjorda för att ramas in. Och såhär kan en sådan print se ut inramad med svart träram och plexiglasskiva. Detta är ett bra alternativ om man vill ha en mer ekonomisk variant än originalmålningarna eller om originalmålningen är såld, och ändå vara säker på att ha en relativt unik tavla då upplagan endast är 20 st. Printen på bilden är ett tryck från målningen Arctic soul och den printen hittar ni HÄR.
120502Till vänster har jag ramat in en print från målningen Vackerland, och printen jag håller i är från målningen Fjällvind. Om ni vill se alla printar som finns tillgängliga så kan ni gå in HÄR.
120504Och så har  jag några originalmålningar kvar som väntar på ett nytt hem. Inramade i svensk furu och färdiga att hängas upp. Till vänster har vi ”Silence” från min vinterkollektion och till höger ”Skogstjärnen” från sommarkollektionen. Alla målningar hittar ni HÄR.
120505Och såklart har jag mängder med fotografier i olika storlekar. Fotoprints, som jag kallar dom. Allt ifrån A4 storlek upp till 70 x 100 cm. Alla storlekar som finns att välja på är storlekar som det är lätt att hitta ramar åt. Varje bild går även att få som canvastavla, också det i olika storlekar. Ni hittar alla fotoprints HÄR, och när man klickar sig in på en bild så finns alla valmöjligheter. Både storlek och kvalitet på fotopapper/canvas.
120506Kanske ge bort ett norrsken i julklapp? 🙂
120507Och här har vi Kaffekoppen, som blivit den bild jag sålt allra mest av. Här i storlek 30 x 30 cm. Kaffekoppen hittar ni HÄR.
120511Små bilder, som A4 (21 x 30 cm) och kvadratiska 30 x 30 cm kan ändå bli lite större tavlor om man ramar in dom med passepartout. Jag föredrar alltid att rama in bilderna med passepartout eftersom de ger mer fokus åt bilden och dessutom får det att se mer harmoniskt och elegant ut.
120510

Det var lite julklappstips från min webshop! Om du funderar på att göra en beställning och vill vara säker på att den hinner fram innan jul, så lägg gärna beställningen innan den 12 december. Det går självklart bra att beställa efteråt också, och med största sannolikhet borde det hinna fram även några dagar efter det, men jag vill vara på den säkra sidan eftersom man aldrig kan räkna med att leveranserna går lika fort under de stressiga jultiderna.

Har ni några julklappstips?
KRAM ♥

FacebookTwitter

Bränsle till min själ

För två veckor sedan fick jag besök av en journalist och en fotograf som skulle göra ett reportage för finsk TV, närmare bestämt ett kultur och samhällsprogram som heter Lasso och som sänds i en av deras public service kanaler Yle Fem. Temat för programmet var nämligen skogen, och eftersom skogen och naturen är den största grundstenen i allt mitt kreativa skapande, och min allra största inspirationskälla, så ville de hälsa på mig här i Grundtjärn och höra lite om mina tankar kring skogen. De hade även en hel del andra intressanta inslag om skogen i avsnittet, så om ni vill titta på det så kan ni göra det HÄR. Inslagen om mig är i början, och i slutet av programmet. Fanns även andra intressanta Lasso avsnitt att titta på. Älskar sådana där program som handlar om lite allt möjligt intressant! När jag fikar/äter lunch på dagarna så brukar jag älska att sätta på något intressant program eller någon dokumentär eller liknande medan jag äter. Då känns det både som jag får en paus samtidigt som jag lär mig något och får inspiration.
101302På tal om skogen så tog jag med mig hundarna i bilen idag och for iväg en sväng för att rensa skallen lite. Jag har dragit på mig en rejäl förkylning och kände inte alls för att ta mig an allt jobb jag egentligen skulle gjort idag. Med en hjärna full av snor funkar saker och ting inte riktigt som det ska. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk men så fort jag kom ut i skogen så släppte det. Finns ingen plats som får mig att må så bra.
Jag skulle inte överleva utan närheten till skogen. Inte nu när jag i sex år vant mig vid att ha den så nära mig. Den är som bränslet till min själ.
101303

101305101301Jag tog med mig en skrivbok som jag ofta gör när jag känner att jag sitter fast och behöver få lite ny energi och lite bra idéer. Ibland skriver jag inte ett ord. Och ibland blir det flera sidor med tankar och visioner. Nu vart det inte så mycket. Men bara den stunden ute i skogen gav mig mer än ord kan beskriva. Att kliva in i en skog täckt av mossa och granris med det mjuka ljuset som strilas in mellan trädkronorna känns som att kliva in i en värld av mjuka kuddar och mysbelysning. Precis vad jag behövde idag.

Vad betyder skogen för er?
STOR kram på er allihopa ♥

FacebookTwitter

Min längtan har fört mig hit

samarbete3

052920

I en veckas tid har vi varit på resande fot, rymdstenen och jag. Vi har susat fram över ödsliga landsvägar och sett hur de djupa skogarna övergått till snövita fjäll. Jag har vandrat över dimmiga berg och känt fjällvindarna i mitt hår. Druckit vatten från Silverfallet och sett isen smälta i Torneträsk. Dansat på en bergstopp och tvättat mig i vilda forsar.

Jag har känt doften av nyutslagna fjällbjörkar och sett renar med nyfödda kalvar. Sjungit så det ekat över berg och dal, och lyssnat till vildmarkens viskningar. Jag har sett månen resa sig över Lapporten, och känt midnattssolen lysa i mitt ansikte.

Jag har gjort en resa, som tog mig till min längtan.
052904

Jag visste redan innan att den här resan skulle bli något alldeles speciellt. Jag kände det på mig. Det bubblade inom mig när jag tänkte på att jag äntligen fick en chans att leva ut en dröm jag haft i flera år. En dröm om att sätta mig i en bil och bara köra norrut, utan varken tidsplan eller specifika mål. Som en vacker scen i en film. Köra mot friheten i gryningen och stanna på varenda plats som tilltalade mig.

Det var när jag fick förfrågan om ett samarbete med Hyundai och deras nya kampanj ”Vad längtar du till?”, som jag bestämde mig för att göra verklighet av min dröm. Jag skulle få färdas i deras alldeles nya Santa Fe, för att ta mig till det jag längtade till, och dokumentera min resa med bilen och fota när jag upplevde just det som jag längtade till. Inte bara en drömresa, utan även ett drömjobb. En kombination av allt jag älskar.
052917

Dagarna som jag nu fått uppleva ute i det fria har varit några av de bästa dagarna i mitt liv. Jag har fått vara med om så mycket vackert att jag nästan har svårt att få fram orden i skrivande stund. Jag blir rörd. Det är som om alla känslorna vill komma ut på en och samma gång. Ni som följt mig under resans gång har säkert märkt att de här dagarna har varit väldigt speciella för mig. Det har inte bara varit en resa till Norrbotten. Det har varit en resa i mig själv. En inre resa. 

Det konstiga är att trots att tiden gått fort och dagarna liksom nästlas in i varandra, så känns det som jag varit borta jättelänge. Det känns som jag varit med om så mycket. Sådana där stunder och ögonblick som egentligen knappt går att återberätta eftersom de är så simpla. Inget speciellt hände. Men känslan fanns där. Hela stämningen gjorde just den stunden till något alldeles oförglömligt. Och det kan handla om stunden när jag öppnade bildörren efter många mils resa och tog ett djupt andetag av frisk fjälluft. Eller när jag satt på en sten och såg hur ljuset ändrade sig i takt med att solen steg ovanför bergen. Efter dessa dagar är hela mitt hjärta fyllt av sådana där ögonblick som får mig att le bara jag tänker på det.
052909Mitt i alla vackra, stilla stunder, så har jag också jobbat hårt under både dagarna och nätterna. Jag tror sällan min hjärna gått i högvarv under så lång tid som den gjort under denna veckan. Det var så mycket som jag ville hinna med under resan, och samtidigt så kände jag mig så otroligt inspirerad av alla vackra landskap att det omöjligt gick att trycka på ”av-knappen”.
Min huvudsakliga uppgift med resan var att göra ett fotojobb, och jag hade bestämt mig redan innan för att verkligen lägga ner min själ i att ta bra foton på bilen i olika miljöer. En riktigt utmaning, eftersom jag aldrig tidigare gjort något liknande. Men jag ville ändå försöka lägga min touch på det hela och verkligen försöka att få även bilbilderna att väcka känslor. Och jag upptäckte att jag kunde bli väldigt passionerad i att fota bilen i olika vinklar, ljus och miljöer.
052926052927 052928 052929
Utöver fotojobbet, så fanns så mycket annat jag ville få ut av resan. Även om resan kom till på grund av samarbetet, så var ju också huvudsaken att jag faktiskt skulle få uppleva allt det som jag längtade till. Det här var ju en resa jag drömt om i flera år. Jag ville njuta av varje sekund och riktigt känna friheten i att vara på den plats jag var på. Att känna friheten i att susa omkring på vägarna, fri som vinden och få upptäcka nya platser.

Den känslan gav mig så mycket inspiration, vilket gjorde att jag samtidigt ville dela med mig av så mycket jag bara kunde till er. Jag fick tusen fotoidéer och tusen blogginlägg jag ville skriva. Samtidigt fick jag en filmidé som jag ägnade flera nätter åt att spela in. All denna inspiration bara öste över mig och jag önskar att jag hade kunnat pausa tiden så att jag fått ta en sak i taget. Men å andra sidan, så älskade jag känslan av att vara helt fullständigt uppslukad av alla visioner. Och samtidigt få ägna all min tid åt att bara vara kreativ. Inget kontorsarbete. Inga tider att hålla. Inget hus att städa. Ingen hund att gå ut med. Jag fick ägna all tid åt att uppleva, skapa och ta in. Det var en väldigt härlig känsla.
052930Och bilen. Min rymdsten, som jag kallat den för sedan första sekund jag såg den. Den väntade tålmodigt på mig medan jag stannade längs vägarna för att ge mig ut och fota, filma och uppleva. Sedan, när jag kom tillbaks någon timma senare, så var det så skönt att få sätta sig i bilen och värma mig. Jag brukade ta något att äta, medan jag lyssnade på radion, laddade kamerabatteriet och tinade upp. Älskade de stunderna. Som en vilopaus för att ladda upp inför nästa äventyr.
052913Det var just nätterna som lockade mig mest. Ljuset var alldeles magiskt och en dröm för en fotograf. Även om de soliga, varma dagarna mot slutet också var helt underbara så var det nätterna som satte allra störst avtryck. Sedan är det något med mig och nätter också. Aldrig känner jag väl sådan inspiration som på natten. Allt liksom kommer upp till ytan då.
Jag tyckte det var komiskt, eftersom jag bokat tre nätters rum på ett vandrarhem i Abisko, men aldrig sov där på nätterna. Jag hade det mest för att kunna få ladda kamerorna och datorn, och för att sova en stund på morgonen.
052921Hälften av tiden sov jag i bilen. Och även om det är skönare att få sträcka ut sig i en riktigt säng, så är det inget som slår att få öppna bagagelyckan på morgonen och blicka ut över denna utsikt. Att vakna till den friska fjälluften och höra vårfåglarnas sång.

052903

052902

Jag har alltid älskat att köra bil. Eller, inte när jag bodde i Göteborg. Då stressade det mig på grund av trafiken. Men att köra bil här hemma, på ensliga grusvägar genom skogarna, det är bland det bästa jag vet. Eller som vägen upp mot norr, som jag körde nu. Det var verkligen en drömväg att köra på. Lite trafik, bra vägar och vackra omgivningar. Då njuter jag verkligen av att köra. Jag har alltid upplevt det nästan som en slags meditation. När man kör bil kan man inte göra något annat, vilket gör att det blir avslappnande på något vis.  Tankarna flyger fram så lätt och jag tycker ofta att jag får så bra idéer. Som om jag ser allting klarare.
052922Och bilen jag fått köra under resan har ju verkligen gjort det till ännu en upplevelse. Det har känts så himla lättsamt att köra, trots att jag inte alls är van att köra sådana långa sträckor som jag gjort. Men det har gått så bra på alla sätt och vis. Som jag skrev i tidigare inlägg så har bilen varit som mitt hem och min trygga punkt. Bland det mysigaste stunderna under resan var när jag körde sent på kvällarna och nätterna och lyssnade på radion, sjöng med i låtar och samtidigt njöt av det vackra landskapen utanför fönstren. Jag kände sådan trygghet där inne, och jag älskade känslan av att inte behöva åka ”hem” någonstans. Jag hade allt jag behövde i bilen.
053010Det är några som efterfrågat rutten som jag kört, så jag tänkte att jag skulle visa den här för er som är intresserade. Jag valde att köra inlandsvägen då många tipsat om att det är mycket finare upplevelse att köra just den vägen. Och jag tyckte verkligen det var en helt fantastisk väg. Jag började från Grundtjärn, sedan Junsele, Åsele, Vilhelmina, Storuman, Arvidsjaur, Jokkmokk, Stora Sjöfallets Nationalpark, Gällivare, Kiruna, Nikkaloukta och till sist Abisko.
052919052910Natten när jag körde mot riksgränsen minns jag extra starkt. Det var något mystiskt i luften, och dimman låg tät över fjällen. Jag kom till en plats med helt fantastiska vyer. Berg så lågt ögat kan nå. Det var något hisnande vackert. Och jag gillade tanken på att jag var vid Sveriges ände. Och det kändes som världens ände.
052912052923Den ser ut som en rymdsten på utsidan, och som ett rymdskepp på insidan. Den här natten var också alldeles magisk. Midnattssolens ljus lyste upp himlen i så vackra färger att jag nästan blev knäsvag.
052925Jag packade ut allt bagage (mycket!!) ur bilen för att kunna ställa kamerastativet och kameran i bagageluckan och ta den här bilden. Haha. Bara så ni vet ♥
052931Under de här dagarna har jag fått uppleva allt det där som jag längtade efter och drömde om med den här resan. Och mer därtill. Även om jag visste att den här resan skulle bli helt fantastiskt, så kunde jag aldrig ana att den skulle bli såhär. Varje dag har varit ett äventyr, och jag har fått styrt det precis som jag vill. Varje dag har jag fått känna den där känslan av frihet i att köra iväg i en bil utan att veta vart nästa mål blir. Jag har fått uppleva norra Sveriges hjärta och det är något jag kommer ta med mig för resten av livet.
052315 052932Jag känner en djup tacksamhet över veckan som varit. Den kommer lämna spår efter sig. Vackra spår. Jag är så glad att jag fick möjligheten till att göra det här samarbetet som ledde till att jag fick åka iväg på min drömresa. Jag känner mig så upplyft av dagarna som varit, och jag får dessutom komma hem med hjärtat fyllt av vackra minnen. Det kommer nog ta ett tag innan jag landat i allt fint som jag fått vara med om.
Jag är också så överlycklig över att ni är så många som följt mig under resans gång. Det har verkligen varit SÅ roligt att få dela den med er. Ni har varit så otroligt engagerade och det har verkligen peppat mig! Ni skänker så mycket glädje. Om ni bara det visste. Så tack kära ni! Tack ♥

Om det är något ni undrar om resan så får ni gärna ställa frågor! Nu kommer jag ha mer tid till att svara på era kommentarer igen.
Kram på er ♥

FacebookTwitter

Min outfit till Finest Awards

Nästa vecka är det äntligen dags för Nordens största blogg gala, Finest Awards 2016. Det känns enormt pirrigt, nervöst och spännande. En sådan där kväll jag säkerligen kommer minnas för resten av livet.

När det gäller klädsel inför galan, så tänkte jag först att jag skulle ha på mig något riktigt glamouröst. Något jag aldrig brukar ha på mig. Högklackar och en klänning i något fancy märke, eftersom det är så man brukar gå klädd på galor. Jag provade klänningar och letade efter skor, men jag kan knappt gå i högklackar, och ingenting kändes helt rätt. Tillslut tänkte jag efter.

Jag har fått en chans att gå på röda mattan, och då ska jag gå som mig själv.

Efter många försök till att hitta rätt klädsel, så tog jag tillslut på mig min favoritklänning, och mina favoritskor, och plötsligt så kände jag mig vackrare än vad jag gjort i några andra kläder jag provat. Jag snurrade runt i köket framför Johan, och hans leende sa allt. Det kändes rätt. Nu visste jag vad jag skulle ha på mig på galan!

Så nu tänkte jag visa er min outfit som jag omsorgsfullt valt ut, och hoppas på att ni tycker om den : )

041307Klänningen som jag ska ha på mig på galan är en vit, lång klänning som jag har haft på mig oändligt många gånger när jag varit ute i skogarna. Många av er trogna läsare känner säkert igen den från många fotografier jag tagit. Bland annat min header-bild högst upp på bloggen. Jag älskar den här klänningen, och det finns ingen annan klänning jag hellre går i när jag ska på galan. Den här klänningen har varit med mig så många gånger och det är ett under att den inte gått sönder när jag snubblat på den i mossiga skogar eller när trädens grenar fastnat i den.
041308Det är egentligen min mammas klänning, som jag lånat av henne. Hon har dock inte haft den på sig mer än en gång eftersom jag använt den själv så mycket 🙂
041309Den är kortare där fram och längre där bak, och jag älskar de vackra mönstren vid midjan.
041313På fötterna ska jag ha på mig mina näbbstövlar, som är gjorda i renskinn. Kanske känns det märkligt att ha på sig något som jag har på mig till vardags, men jag känner mig aldrig så fin som när jag har mina näbbstövlar på mig. Så därför känns det som en självklarhet att det är dom jag ska gå i på galan.
041311De gör sig faktiskt väldigt bra till klänningen, speciellt eftersom klänningen är kortare där fram så näbbstövlarna syns tydligt och ger ett vackert kontrast till de vita, skira.
041310Det känns skönt också att jag inte behöver vingla runt i högklackat, eftersom jag inte är van vid det. I dessa skor nuddar jag jorden med hela foten och jag går stabilt som en elefant. Inget kan rubba mig! Precis så känns det.
041317Och åhh….jag blir nästan lite tårögd nu när jag ska skriva om detta armbandet. Det är det vackraste armband jag sett. Som hämtat ur mina drömmar, och det är min mamma som smitt detta i silver åt mig. Hon gjorde det förra veckan. När hon berättade om idén till armbandet så blev jag helt till mig. Det lät sååå vackert, men jag trodde aldrig att det skulle gå att göra. Men hon satt flera kvällar i verkstaden och skapade detta mästerverk. Ett armband som är som en gren som slingrar sig runt armleden, och med vackra små nyutslagna björklöv. Jag slutar verkligen aldrig förvånas över min mammas envishet och hur hon kan lära sig precis allting. Nog för att hon i flera år hållit på med silver (vi drev ju företaget ihop förut där vi tillverkade och sålde silversmycken), men just att hon har tålamod att verkligen skapa något hon aldrig tidigare gjort. Jag är så glad och tacksam att få bära detta armband på galan!
041318När jag har på mig armbandet så tycker jag det känns som om en björkgren växer runt min handled. Det är lite som att bära med sig en del av naturen.

041319Hon har även tillverkat ett annat armband som liknar ett jag har sedan innan, och det är också så otroligt fint! Armbandet till höger gjorde hon till mig för många år sedan, och jag har haft på mig det varje dag sedan dess. Det var även det armbandet jag glömde vid skogstjärnen när jag fotade Förtrollningen. Det nya armbandet hon gjort är i lite samma stuk, fast med en blomma istället för cirklar. Jag kommer att ha på mig båda två på galan 🙂
041323041324041320Inte nog med det, så har hon även gjort ett halsband till mig! Vet inte om ni lagt märke till det, men jag har under några år haft på mig en björnklo runt halsen, i en silverkedja. Alltid om jag ska göra något speciellt så tar jag på mig min björnklo, eftersom jag då gillar att tänka att jag får styrkan av en björn. Och om jag är i skogarna, så tänker jag att björnklon beskyddar mig från att just möta björn. Ja, jätteflummigt jag vet. Men så’n är jag : )
Jag visste från början att jag skulle ha på min björnklon på galan, men mamma bytte ut kedjan och smidde istället ett stelt halsband i hamrat silver, och det blev SÅ fint!
041321Det känns väldigt mäktigt att ha på sig detta halsband. Jag älskar det!
041322041314Ska man på gala så är ju en kuvertväska pricken över i:et! Den här vackra kuvertväskan från Kero kommer jag att bära mina allra viktigaste grejer i.
041315Även den är gjord i renskinn och har samma färg som mina näbbstövlar. Så de kommer matcha fint till den vita klänningen!
041326

Jag ser verkligen fram emot att gå på galan i denna outfit, eftersom jag valt ut det som jag tycker om allra mest. Och det känns också som jag med detta kommer bära med mig en del av naturen. Det är ändå naturen som varje dag inspirerat mig och fått mig att vilja uttrycka mig när orden inte räcker till.

Jag gjord en liten film där jag också visar upp kläderna och accessoarerna som jag ska ha på galan, så ni får lite mer känsla. Jag gillade den där stunden i skogen när jag fotade allting. Solen lyste och det var en sådan där harmonisk stämningen. Och så gillade jag tanken på att alla grejerna låg i skogen i några timmar. Klänningen dinglade vid tallstammen och smyckena låg utspritt på mossan. Jag tror det för tur med sig 🙂 ♥

Åh, nu är jag verkligen jättenyfiken på vad ni tycker om min outfit för Finest Awards! Bu eller bä? Det är ju ni som nominerat mig och gjort det möjligt för mig att få gå på galan, så därför skulle det vara roligt att få veta om ni känner er nöjda med mitt val? 🙂

(Rösta på mig i Finest Awards här! Det är sista dagen med röstning! Tusen tack♥)

FacebookTwitter

Min vän i stjärnorna

Det var inte längesedan som jag vandrade ut på kvällarna med stjärnorna och vintergatan som sällskap i mörkret. Nu är det istället det vackra vårljuset som lyser upp längs horisonten. För varje dag som går så blir kvällarna allt ljusare. Om en kort tid är det ljust dygnet runt.
041305När jag var ute och tittade på stjärnorna här om kvällen så insåg jag att det kanske var en av de sista kvällar som jag får se stjärnorna så klart som jag gjorde då. Utan minsta påverkan av det nattliga solljuset. När de lyser så starkt att det inte går att göra annat än att blicka upp och förundras.

Det känns underbart med den ljusa tid som väntar nu, men jag kommer också sakna stjärnorna. Under mina långa, kalla och mörka vintrar här i Grundtjärn, så har jag alltid hämtat så mycket kraft från att just blicka om mot stjärnhimlen. Det har blivit som en trogen vän som alltid berättar för mig att jag inte ska oroa mig för något, för allt som sker är ett mirakel i ett oändligt universum. Att det finns så mycket mer än det vi kan se och ta på och att jag aldrig ska vara rädd, för livet är ett ögonblick och det är värt att satsa allt på att göra det ögonblicket till något vackert, för det finns inget att förlora. Och när jag saknat ljus så har stjärnorna lyst upp i min tillvaro.
041302Jag kommer sakna stjärnhimlen och den mäktiga vintergatan som sträcker sig över hela himlavalvet. Jag kommer sakna alla kvällar och nätter som jag står under stjärnorna med frusna fingrar som fifflar med kameran i mörkret för att sedan känna lyckan i att ha fångat en bild på stjärnorna, precis så som jag önskade.
041304Jag vet inte om det var sista natten med en sådan här stjärnhimmel, men det är definitivt en av de allra sista. Och jag är glad att ett litet stjärnfall visade sig i mitten av bilden. Nu får vi önska oss något ♥

Hoppas ni får en vacker dag mina kära vänner!

(Rösta på mig i Finest Awards här! Man kan rösta 1 gång/dag. Tusen tack♥)

FacebookTwitter