Mina 7 råd till att förverkliga sina drömmar

Jag får väldigt ofta långa, vackra och ärliga mail från läsare i olika åldrar som beskriver sin dröm om att göra något liknande det jag gjort. Att lämna stadslivet och flytta ut på landet och leva ett liv närmare naturen. Många av dessa mail berör mig djupt, eftersom jag verkligen känner igen mig så väl i deras längtan. Som att jag kan höra hur de kippar efter andan. Efter frisk luft. Jag känner så väl igen mig. Känslor från förr, när jag kände mig instängd i en lägenhet och inte visste hur jag skulle ta mig ut. När jag inte visste vad jag ville göra av mitt liv. Jag kunde inte hitta den där riktiga livsglädjen eller känna passion för något.

Jag hade en dröm. En dröm om att flytta till Grundtjärn och leva ett helt annat liv. Kunna försörja mig på mitt skapande och få uttrycka mig mer kreativt. Fota, skriva, måla. Ha en stor trädgård. Och en hund. Elda med ved och känna årstidernas skiftningar. Känna livskvalitet.
Jag tänkte på det varje dag. Men jag gjorde ingenting för att närma mig den eller förverkliga den. Jag snarare gick in i ett tillstånd av väntande. Jag väntade på att något skulle hända, eller förändras, så att jag skulle kunna flytta. Det var som att sätta sig i ett väntrum. Livets eviga väntrum, med ett sjusiffrigt nummer på kölappen.I väntan på bättre tider. I väntan på att bli serverad nya möjligheter.

Medan jag väntade på det jag egentligen ville göra, så gjorde jag sådant jag inte ville göra. Jag ställde mig fint i kön till ett liv jag inte alls längtade efter. Det var som att en del av mig redan accepterat att det skulle förbli en dröm. Något ouppnåeligt.
033004

För 6 år sedan, när jag nyligen tagit steget och flyttat för att följa mitt hjärta och förverkliga min dröm om ett annat liv.

För 6 år sedan, när jag nyligen tagit steget och flyttat för att följa mitt hjärta och förverkliga min dröm om ett annat liv.

Sedan hände något, sommaren 2010. Ingenting hade egentligen förändrats. Inga nya möjligheter hade öppnat upp sig. Men jag var trött på att ägna fler år av mitt liv på att vänta. Jag var trött på att bara drömma. Så jag bara gasade i full fart framåt och flyttade. Det tog två veckor från att jag bestämde mig tills att jag satt i kökssoffan i släktes sommarstuga här i Grundtjärn och sippade på en kopp kaffe. Helt ovetandes om allt som väntade. Nyss fyllda 21 år. Ingen plan. Inget jobb. Inga pengar. Ingen vetskap om hur det är att leva på landet. Men jag tänkte att det viktigaste av allt var att jag var där. Där mitt hjärta hör hemma. Att ta det där första steget. Sen får resten lösa sig.

Nu har det gått 6 år och jag bor fortfarande kvar, och lever det liv som jag en gång drömde om. Det har tagit många, långa år och vägen har minst sagt varit krokig och händelserik. Men jag har verkligt växt inuti av denna resa. Jag har lärt mig så mycket. Om mig själv och om livet.
Inte minst har jag lärt mig vikten av att lyssna på sitt hjärtas röst. Att även de mest långsökta drömmar kan bli möjliga, och att vi till stor del skapar våra egna liv genom våra tankar och beteenden. Att det är vi själva som sätter gränser för vad som är möjligt och inte.
021110
När jag får dessa vackra mail från läsare som berättar om sin dröm om att flytta eller en längtan efter ett annat liv, så får jag ofta frågor om hur jag bar mig åt för att göra verklighet av min dröm.

Hur gjorde du? Skulle vara jättetacksam om du kunde ge mig några tips och råd på vad jag bör tänka på? Det känns som jag sitter fast. Vill så gärna men vet inte hur jag ska börja.

Jag har alltid tyckt det varit svårt att ge några konkreta tips utifrån hur jag gjorde. Därför att vi alla har så olika livssituationer och olika utgångspunkter. Om jag ger tips på exakt vad jag gjorde och hur det ena ledde till det andra, så är jag rädd att det istället sätter stopp för andra. Eftersom ingens väg egentligen ser likadan ut. Det beror på så mycket. Det finns miljoner olika utfall och därför tänker jag istället dela med mig av lite mer tips och råd kring det som jag anser var det allra viktigaste när man strävar efter att förverkliga en dröm eller nå ett mål.
Detta är helt skrivet utifrån mina egna erfarenheter och perspektiv, med full förståelse för att andra kanske tänker och tycker på andra sätt.

Om mina råd och tips på något sätt kan skänka en gnutta hopp eller inspiration till alla ni som skrivit mail och ställt frågor, eller till alla ni läsare där ute som har en dröm som ni vill förverkliga, så vore jag överlycklig! ♥
070801

Inte tänka för mycket i förväg

Vi människor har verkligen en förmåga av att hela tiden vilja ligga flera steg framför. Det kan vara väldigt bra ibland, men det kan också hindra oss på många sätt. Om jag skulle gjort så som man ”borde” göra, och innan flytten kollat upp vilka möjligheter som finns för mig att bo i Grundtjärn, så skulle jag förmodligen aldrig flyttat. För ingen av de möjligheter som öppnade upp sig för mig fanns ens på kartan i mitt huvud innan jag flyttade. Det lilla målarjobbet jag fick hade aldrig kommit ut på arbetsförmedlingens hemsida. Tankar på hur jag skulle klara av vintern skulle säkert avskräcka mig. Att jag skulle starta en blogg och sedan få börja blogga på lokaltidningen var inte heller något som existerade i tankarna innan jag flyttat. Det var som om en helt ny värld öppnade upp sig när jag tog det där allra första steget. Och det hade jag aldrig tagit om jag innan skulle försökt tänka mig hur jag skulle göra och hur det skulle bli. För då hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka ut de möjligheterna som sedan kom. De skapades ju i samband med att jag flyttade.

Sedan förstår jag ju att det i vissa fall inte går att bara kasta sig ut. Det är lättare om man är helt själv, och bara har sig själv att tänka på. Men det jag vill förmedla är att om man bara tar det där första steget, så kommer det något nytt utifrån det. Tänk dig en väldigt lång trappuppgång. För varje steg du tar ser du lite mer av våningen ovanför. Något nytt visar sig hela tiden. Nya våningar, nya dörrar. Men innan man tar det där första steget så kan man inte ens se våningen ovanför. Men bara för att den inte syns från det perspektivet man befinner sig i stunden, så betyder det inte att det inte finns. Det vecklar ut sig för varje steg.

070803

Skapa möjligheter istället för problem

Det är väldigt lätt att alltid tänka på det negativa. På konsekvenser av våra handlingar och på det som oroar oss. ”Om jag gör så, så kommer det och det hända, och då kommer det bli så”. Vi skapar ett negativt mönster av handlingar i huvudet, trots att det inte ens har hänt. Förväntar oss motgångar. Vi liksom skapar problem som inte finns och som inte har hänt. ”Om jag flyttar till Grundtjärn, så kommer jag inte få något jobb, jag kommer inte ha råd med bensin, jag kommer inte kunna handla mat. Jag vet inte vart jag ska få tag på ved och jag kommer frysa ihjäl”. Typ så. Då brukar jag tänka att det är bättre att skapa möjligheter som inte finns, istället för problem som inte finns. Så när du tänker på något du vill uppnå, försök lek med tanken på möjligheter som kan hända istället. Du kommer känna hur svårt det är till en början, att ändra det tankemönstret. Men när det väl släpper och tankarna går från problem till möjligheter, så är det en enorm befrielse. De höjer energin och den positiva kraften blir starkare.
070806

Släppa rädslan

Jag skulle nog vilja påstå att rädslan är vår allra största fiende. Rädslan för att tappa vår trygghet, vår fasad, våra pengar, vår karriär. Rädslan för att sticka ut, vara annorlunda, bli ensam. Rädslan för att misslyckas i livet äter upp oss inifrån. Jag vet inte vart den kommer ifrån riktigt, den där fruktansvärda känslan som kontrollerar våra liv. Men den hindrar oss från att vara fria och våga gå vår egen väg.

Att släppa rädslan är lätt sagt. Men det skulle nog ta ett antal livstider att verkligen bemästra det. Men det kan göra underverk genom att bara påminna sig själv om det och börja bli mer medveten om när rädslan stoppar oss från något. För i vissa fall, tror jag att vi är mer rädda för att leva, än för att dö.

När jag känner rädsla brukar jag tänka att livet är så himla kort. Om vi har väldigt tur, så lever vi i kanske 80-90 år. Det finns ingen mening med att spendera de åren på att vara rädda att förlora det som vi ändå kommer att förlora en dag. Speciellt inte om det hindrar oss från att verkligen göra det vi vill göra. Och det som verkligen betyder något, tror jag vi får med oss ändå.
Att tänka så gör det lättare att släppa taget om rädslan. Det finns inget att förlora. Och jag brukar tänka att jag hellre lever lite osäkert men får göra det jag älskar i livet, än att leva i en trygg fasad men vara olycklig och göra sådant som får mig att må dåligt.

Livet är nu.

070805

Nära och kära

Vad andra säger och tycker spelar ju ofta väldigt stor roll för oss, även om vi inte alltid är medvetna om det. Jag är en sådan person som väldigt starkt kan påverkas av vad andra tycker och säger, trots att jag inte ens kanske känner den personen. Om man har en dröm, eller ett specifikt mål man vill uppnå, så gäller det ju därför att inte tryckas ned av de som inte tror på dig eller de som säger att det är omöjligt. Om du har en genialisk idé som bubblar inom dig och som du berättar för någon som inte alls håller med, så kan det vara som att släppa ut luften ur en ballong. Din energi försvann och idén blir aldrig till verklighet.

Därför är det så väldigt viktigt att omge sig av människor som tror på dig. Som vill dig väl. Som du kan lita på och som peppar dig genom dina galna drömmar eller idéer, hur omöjliga de än kan låta för andra. Mina föräldrar har trott på mig från första dagen jag flyttade. Det spelar ingen roll hur många motgångar jag än haft, och hur många tårar jag fällt, så har de ändå peppat mig och fått mig att hamna på banan igen med ny kraft att följa mina drömmar. Det har betytt så obeskrivligt mycket. Om de inte hade tyckt om mitt beslut att flytta till Grundtjärn, så hade jag kanske aldrig gjort det. Det har även gett mig en insikt om hur viktigt det är att också ge tillbaks till andra. Om någon anförtror mig med en dröm eller en idé, så vill jag att den personen ska känna sig stärkt efteråt, och känna ännu mer kraft till att förverkliga den.
För jag vet nu, att bara en sådan simpel sak som att tro på någon och ge sitt stöd, kan förändra någons liv.

041511

Uppoffringar

Ofta när man har en dröm eller en idé eller en vision, så ser man resultatet framför sig. Man ser bilden framför sig hur det kommer vara när det är uppnått. Ofta kan ju vägen dit vara väldigt lång. Det tog mig fem år att bygga upp ett liv här i Grundtjärn som ungefär matchade drömmen som jag hade innan jag flyttade. Ett bekvämt boende, ett kreativt jobb, och en lugn och trygg tillvaro.
När man gör någon stor förändring i livet så är det ju inte säkert att alla bitar hamnar på plats med en gång. Det kanske tar ett tag. Kanske flera år. Men för varje steg man tar så närmar man sig något. Och resan undertiden är lika mycket värt den också, även om man kanske i stunden inte befinner sig i den livssituation man drömmer om.

Man kan behöva vara beredd att göra vissa uppoffringar. Rejält sänka sin levnadsstandard eller prioritera bort en del saker. Att förverkliga en dröm är nog sällan lätt. Det kan vara otroligt mycket motgångar och svåra stunder när tålamodet och hoppet är i botten. Men det gäller att då påminna sig själv om varför man gör det. Att försöka se varje motgång som en ny möjlighet att göra något bättre. Och aldrig ge upp.

Jag har många gånger de första åren legat på köksgolvet i gråtit och känt att allt är hopplöst. Efter en stund har jag rest på mig och istället nästan blivit lite förbannad och känt ”jävlar anamma” och gett mig sjutton på att ta mig igenom och klara av det som nu fick mig att bli så ledsen. Ofta har de där stunderna i botten istället gett mig otroligt mycket ny kraft till att vilja ta mig upp och förbättra saker.

Tänk såhär; att en pil bara kan skjutas iväg om den först dras bakåt. Så när livet drar dig tillbaka med svårigheter och motgångar, så är du snart på väg att skjutas iväg mot något ännu bättre. 

070807

Tacksamhet

Att förverkliga en dröm eller att vilja uppnå ett mål, ska ju inte kännas som en flykt ifrån din nuvarande livssituation. Jag har under dessa år lärt mig att nyckeln till framgång och till lycka, är att känna tacksamhet. Även för minsta lilla. Glöm inte bort att känna glädje i det du redan har. För alla har vi något att känna tacksamhet över. Om det så må vara att du har skor på fötterna eller mat för dagen. Eller ögon att se med.

Man kanske inte har det man önskar att man har. Men man har något. Och känslan av tacksamhet, även för det lilla, tror jag är en otroligt viktig del för välmåendet.

Det är lätt att bli förblindad i sökandet efter något bättre. Att bara se det man vill ha, och inte det man har.
Att varje dag känna en äkta och djup tacksamhet över det man har i livet kan verkligen skapa mirakel. Att uppskatta små ting och uppmärksamma vardagens små guldögonblick.

Det är först när vi är tacksamma för det vi har, så vi kan få ännu mer.

070810

Sist men inte minst

Jag är helt övertygad om att vi styr våra liv utifrån våra tankar och vårt inre. Hur vi upplever världen utanför oss beror helt och hållet på oss själva. Likaså på vad som är möjligt och omöjligt. Det som är sant för någon, är fantasi för någon annan.

 När du tänker på din dröm, gör du det då med oro, rädsla eller bitterhet för att du inte nått den? Eller tänker du på den med bubblande glädje, hoppfullhet och förväntan? Det är där, i tankarna och känslorna, som du bygger hela grunden.

Vare sig du tror att du kan, eller inte kan, så har du rätt.
080409Har ni några tips och råd hur man ska göra för att våga följa sitt hjärta eller förverkliga en dröm? Skulle vara underbart om fler ville dela med sig av sina erfarenheter ♥ Önskar er också en alldeles underbar helg! Kram på er!

Mina drömmars resa

051610Vårvindarna. Vårforsen. Vårsolen. Allting med våren älskar jag. Det känns som jag, liksom alla knoppar, blommar ut för varje dag som går. Det här är tiden på året jag älskar allra mest. Idag när jag for till Junsele för att posta lite paket med fotoprintar så stannade jag vid forsen, som jag annars bara tagit kort på när den varit torr. Jag brukar ju gå hit för att balansera stenar ibland. Visst känner ni igen platsen? Men nu forsade det av liv och det kändes mäktigt att få va alldeles intill och höra det dånande ljudet.

Åh vet ni! Jag är så innerligt glad över allt roligt som väntar nu framöver. Jag har ju gett er en ledtråd om att jag ska iväg på en resa. Och nu är det bara några dagar kvar innan jag åker, så jag tänkte berätta för er vad det är för resa.

Jag ska ha ett samarbete med Hyundai och deras nya kampanj ”Vad längar du till?”. Under en månad får jag låna deras nya Santa Fe, för att sedan dokumentera när jag upplever det som jag längtar till. När jag fick förfrågan om samarbetet så visste jag direkt vart mitt hjärta längtade. Det var som om en önskan slog in och jag fick plötsligt möjlighet att göra verklighet av en dröm jag haft i många år.

051611Det blir en resa upp till norr. Kanske nästan hundra mil mer norrut än var jag är just nu. Till Lappland. Till fjällens och midnattssolens land. Det pirrar verkligen i magen när jag tänker på att detta verkligen kommer ske. Även om jag varit uppe vid polcirkeln ett flertal gånger så har det aldrig varit på detta sättet.

I flera år har jag verkligen drömt om att bara sätta mig i bilen och köra norrut. Jag vet inte varför egentligen. Det är någon slags djup längtan efter den friheten som det innebär. En resa utan något specifikt mål. Bara norrut. Jag älskar ju annars att bara köra runt här i skogarna och leta efter nya vackra platser att fota. Men att just få göra en sådan här lång resa, där jag får packa med mig allt jag behöver och inte känna någon som helst tidspress….wow, det är verkligen min dröm!
Även om någon erbjöd mig en två veckors semester på Mallorca istället så skulle jag ändå välja att göra denna resan. Jag vill detta av hela mitt hjärta.

Jag ser framför mig hur jag kör i gryningen, bland vackra nya landskap som jag aldrig tidigare sett. Jag kan stanna vart jag vill. När jag vill. Kanske kör jag in på en mack och köper en kopp kaffe och lite fika. Sedan brummar jag vidare. Jag har ingenstans jag måste till. Ingen tid att passa eller mål att nå. Om jag ser en spännande väg så kan jag köra in på den. Eller om jag stannar vid en vacker plats så kan jag stanna där hur länge jag vill. Fri som vinden.
Det är något alldeles magiskt över allt det där. Kanske romantiserar jag, eftersom det är något jag brukar göra om det mesta. Men jag brukar heller aldrig besviken. Det mesta blir ju så som vi gör det till, och hur vi upplever allt. Kan ni känna igen den där längtan efter att sätta sig i en bil och bara köra och se hur landskapet ändras för varje mil?

 

051612
Jag blir nästan tårögd när jag skriver om denna resan, eftersom jag velat det så länge, och riktigt känner hur hela min själ längtar efter att få göra det. Nu blir det verklighet! Och dessutom så är det ju inte bara en resa och en upplevelse. Jag åker iväg för att samtidigt göra ett jobb, för Hyundai! Jag kanske borde spela cool och liksom ”Äsh…det är väl inte så stort?”. Men jag tycker verkligen det känns jätteroligt att få göra detta. Det är en ära att få fota för deras nya kampanj och jag vet att jag kommer lägga min själ i att leverera bra bilder. Och jag är inte det minsta nervös eller känner någon jobbig press, därför att när jag gör något jag älskar, något som får mig att känna den där passionen, då blir det bra. Jag kommer älska varenda sekund av min resa och det kommer utan tvekan återspegla sig i bilderna och blogg /Instagram-inläggen.

Sen är det ju såklart en alldeles fantastisk känsla att få åka iväg i en splitterny Santa Fe 2016. Det är som att åka i ett rymdskepp. Den svävar fram. Jag kallar den för min rymdsten. Jag har haft den sedan början av maj så jag har fått lite tid på mig att köra in den och lära känna alla olika funktioner. Jag kan ju säga såhär; jag kommer sakna den när denna månaden är slut haha. Men nu har vi en vacker resa framför oss, bilen och jag. 
051613Jag planerar att åka på fredag om vädret ser bra ut. Och jag vet inte exakt hur många dagar jag blir borta men jag räknar med 5-6 dagar. Det enda som känns jobbigt är att lämna Johan och alla djuren under så lång tid. Men jag vet att de har de bra där hemma och att vi ses snart igen.

Jag kommer självklart att ta er med på denna resan in i minsta detalj. Har fixat med router så jag ska kunna ha uppkoppling i princip överallt där ute i vildmarken, och Johan har köpt en spänningsomvandlare som gör att jag kommer kunna ladda datorn, mobilen, kameran osv inifrån bilen. Även om jag säkerligen kommer ta in på något vandrarhem längs vägen så känns det ändå skönt att helt och hållet vara fri och oberoende av något annat än bilen. Och jag kommer ta med mig triangakök så jag kan laga mat vart jag vill! Åhh…vad roligt det här ska bli!

Nu tänkte jag passa på att fråga er om tips på sevärdheter i Lappland. Jag har redan några platser som jag tittat ut på kartan som jag bestämt att jag ska åka till, och jag har som mål att ta mig upp till Abisko innan resan går hemåt igen. Förhoppningsvis kommer jag kunna se midnattssolen (som börjar nu i slutet av maj), och så vill jag gärna se lapporten igen. Men känner ni till vackra platser längs vägen eller annat ni vill tipsa om så tas det tacksamt emot! ♥

Bara några dagar kvar nu, sedan bär det av! Visst kommer ni göra mig sällskap på resan? 🙂

I mina förfäders fotspår

080606

Efter mitt blogginlägg igår så fick jag en hel drös med mail från läsare som undrade vart mitt virkade överkast kommer ifrån och om jag vet vart det går att få tag på mönstret. Jag blev så himla glad att folk ens la märke till det! Jag tycker det är så roligt att ni har ögon för sådana detaljer.

080601

Det värmde lite extra i hjärtat att det virkade överkastet drog till sig uppmärksamhet, så att jag nu får en möjlighet att berätta om vart det kommer ifrån. Det är faktiskt min gammelmormor Lilly, som bodde här i Grundtjärn, som virkat överkastet. Men sorgligt nog dog hon innan det blev helt klart. Men min mormor Iris virkade klart de sista längderna. När min mamma var i min ålder så fick hon ärva det av min mormor. Och nu har jag ärvt det av min mamma.

Det var några som frågade om mönster till det, och tyvärr har jag inte det. Men jag tänkte visa er närbilder av överkastet så att ni som är duktiga kanske kan klura ut mönstret. Min mamma berättade att det är virkat i längder. Och varje längd är ca 14 cm bred. Och det ser ut som om det är gjort av stolpar och luftmaskor.
080602 080604

080609

Ute på ängen idag i min mormors kjol.

080603
080605Det känns så fint att få ha ett överkast som min gammelmormor och mormor gjort. Det betyder mycket för mig. Jag har alltid tyckt om saker som gått i arv och som jag vet har en historia. Nästan alla mina saker i mitt hem är saker jag ärvt från olika håll. Jag gillar att veta att det ligger kärlek och tid bakom föremålen. Inte bara något som gjorts i en fabrik.

Som det här överkastet. Tänk vilken tid det ligger bakom det. Jag tycker om att tänka mig hur det såg ut när gammelmormor satt och virkade längderna. Hur hon satt bredvid vedspisen en kylig decemberkväll här i Grundtjärn, lyssnade på radion och drack kokkaffe. Jag fick aldrig träffa Lilly, men jag önskar så att jag hade fått gjort det. Mamma och mormor har berättat att vi var lite lika. Hon älskade att skriva och om hon hade levt nu hade hon säkert bloggat också : ) Jag gillar att tänka att jag fått mitt skrivande ifrån henne.

Det hade kanske kunnat varit min gammelmormor Lilly :)

Det hade kanske kunnat varit min gammelmormor Lilly 🙂

Jag tänker väldigt ofta på mina förfäder som bodde här, eftersom vi från min mormors sida härstammar i ett rakt led från Grundtjärns begynnelse.  Det har funnits här, gått på grusvägarna, brukat jorden, vallat kor, jobbat i skogen, byggt husen. För mig betyder rötterna otroligt mycket. Jag tror jag kände det redan när jag var liten, att det här var mitt hem. Lukterna, namnen på byarna, känslan av att gå barfota på grusvägarna. Allting berörde mig så starkt redan när jag var några år gammal.

Jag brukar tänka på hur det hade varit att träffa alla. Att få spola tillbaks tiden 70 år och få gå runt här i Grundtjärn, som då var en levande by med affär, skola och posthus. Vilken känsla det vore. Nu är vi bara tio personer som bor här året om och det finns inte mycket kvar som påminner om allt liv som en gång fanns här.

Men jag bär med mig det i mitt hjärta och tänker att det som en gång varit ändå alltid finns kvar. För de lever vidare i oss.

080610

Mina drömmars vandring

Jag ska få vara med om ett alldeles fantastiskt äventyr. I natt kommer jag att sitta på tåget mot Kiruna, för att sedan gå Fjällräven Classic, en 110 km lång vandring längs kungsleden, från Nikkaloukta till Abisko.
Så länge jag kan minnas har jag velat vandra i fjällen. Jag vet inte hur många gånger jag läst och tittat på bilder från folk som vandrat mil efter mil i något av världens vackraste miljöer. Och nu ska jag göra just det! Det känns nästan lite overkligt.

Jag håller som mest på att packa allt just nu. Det är mycket att tänka på. Jag försöker klura ut på vilket sätt jag ska packa allt för att få i så mycket som möjligt, samtidigt som jag vill undvika att packa den för tungt. Det här med vandring är nytt för mig. Enda gången jag vandrat tidigare var i höstas när jag gjorde en dagsvandring i Tyresta nationalpark. Att gå från det till att nu vandra tre mil om dagen, det är ett stort steg. Jag inser att det kommer bli en utmaning för mig.

Jag måste nog vara ärlig och säga att jag är lite nervös.  Just nu känner jag mig ganska svag både fysiskt och psykiskt. Kanske att min drömvandring inte kunde komma på en mer olämplig tid.
Och de två senaste dygnen har jag känt att jag har ett litet virus i mig. Jag har ont i halsen och har snart tappat rösten helt. Som tur är har jag ingen feber och jag känner mig inte sådär sjuk på det sättet. Men jag känner absolut att jag är svagare än annars. Jag har försökt på alla sätt att göra mig friskare. Druckit ingefära-te och vilat. Men än så länge har det känts sämre för varje dag. Men vandringen börjar inte förrän på fredag, och jag har sängplats på tåget i natt så jag kan sova ut.

Jag har drömt om att få göra en sådan här vandring sedan jag var liten. Och nu har jag fått en alldeles speciell och unik chans att få vara med på den här vandringen, som jag annars inte hade haft möjlighet till att göra. Så inget i världen får stoppa det här nu.
Jag ska försöka njuta av vandringen och den magiska miljön så mycket jag bara kan. Dessutom kommer jag att vandra tillsammans med några riktigt underbara människor som jag lärde känna i höstas. Angeliqa Mejstedt som driver Sveriges största vandringsblogg, Nils Grundberg som jobbar på Fjällräven och är grundaren av Outdrr.com, och Johan Forsberg som är expert på överlevnad i vildmarken och driver Nordic Buschraft. Sedan kommer även en filmare vara med som jag inte lärt känna än. Så jag kan ju inte annat än vara tacksam att jag kommer vara omgiven av så duktiga människor 🙂

Jag ser fram emot den här resan. Den betyder mycket för mig. Jag tror att jag kommer få vara med om en upplevelse som kommer lämna spår i mig på många bra sätt. Och jag ser fram emot att få fota i en sådan vacker miljö som jag kommer befinna mig i.

Nu ska jag fortsätta packa och greja! Kommer skriva några ord ikväll innan jag ger mig av. Kramar ♥

Packning på gång!

Packning på gång!