Mitt hem under stjärnorna

Godkväll på er!
Nu har kylan slagit till och i skrivande stund är det -29 här i Grundtjärn, och självklart blir allting bara sådär oförklarligt magiskt så fort det blir riktigt kallt ute. Stjärnhimlen blir extra skarp och klar, och frosten bäddar in varenda trädgren i ett skimmer likt diamanter. Och som pricken över i:et dansar norrskenet över trädtopparna ikväll.
Jag och Johan gick ut en stund nu på kvällskvisten för att titta på norrskenet och njuta en stund av den bitande kylan. Det är verkligen något magiskt över kyla. Svårt att sätta ord på varför. Jag gillar känslan av att känna hur elden i spisen plötsligt känns så extra viktig. Värmen värmer mig så extra skönt, och röken från skorstenen i vår röda stuga dansar så vackert upp mot stjärnorna.
Ville föreviga vår lilla stund ute i kylan under stjärnorna, framför vårt älskade hem.
Nu blir det till att hålla elden vid liv i natt nu när graderna säkerligen kommer sjunga till över -30. Men det känns bara mysigt. Jag älskar tanken av att det är varmt och skönt inne och riktigt kallt där ute.

Hoppas ni håller er varma i natt! Sov så gott allihopa så hörs vi i morgon.
Godnattkram ♥

FacebookTwitter

Några sekunder som påverkade hela mitt liv

112304

Tänk att en liten sekvens av en reklam på TV:n kan påverka en så starkt att det sätter spår i en resten av livet. I alla fall hände det mig. Det säger ju ganska mycket om hur kraftfull reklamen och TV:n är. Det är svårt att förstå hur mycket vi påverkas eftersom det sker så fint och omedvetet. Men den här gången var det inte så omedvetet. När jag såg reklamen på TV:n var och varannan dag så var det som om världen stannade. En kort sekvens som fick mig att känna något jag aldrig tidigare känt. Som väckte en märklig känsla av längtan, av förundran och fascination. En känsla av att bli lite rädd av allt det mäktiga, men ändå vilja se mer.

Jag var nog inte mer än 3-4 år när jag såg den här sekvensen på SVT för första gången, och den gick rakt in i hjärtat på mig. 
Nu sitter ni säkert där och undrar vad i hela fridens namn det var jag såg på TV:n som påverkade mig så starkt. Och jag kan ju säga att jag blev bubblande lycklig när jag hittade den sekvensen på Youtube för några år sedan, så att jag fick möjlighet att se den igen. Det var precis som att besöka en plats man minns från barndomen och inse hur litet allt var egentligen, allt som man som barn upplevde som så mäktigt och stort. Det var nästan skrattretande hur den lilla biten av musik och tecknat landskap kunde föra mig bort till fantasins värld så starkt. Samtidigt som jag kan förstå vad det var som väckte den känslan i mig. För jag valde att i mitt vuxna liv gå den väg som ledde mig till den känslan igen.

Det var en sekvens av Radiotjänst i Kiruna.
Tänk att Radiotjänst av alla skulle få mig på fall. Inte själva reklamen, utan den där biten i slutet, när bakgrunden blir blå och nattsvart, och olika städer nämns. Och sedan kom biten som verkligen bet tag i min lilla barnasjäl. Norrskenet över lapporten och den mystiska musikbiten. Åh. När jag skriver om detta vill jag nästan gråta haha. För jag känner det så starkt igen. Och det är ju löjligt nästan, men ändå så verkligt. Se själva i slutet av den här videon. Ni kan spola fram till 00:55.

När namnen på städerna räknades upp så satt jag alltid med förväntan och hoppades innerligt att min stad skulle nämnas, eftersom jag trodde att städerna som nämndes var de städer där dit det mystiska ljuset skulle komma.
Jag visste inte som fyraåring att de där mörka bergen i bakgrunden var Lapporten. Och jag visste inte heller att det där gröna skimrande ljuset var ett norrsken. Jag visste inte ens att det fanns i verkligheten. Men det var något utav det vackraste jag någonsin sett, och jag tror det var den sekvensen som fick mig att känna en viss känsla för allra första gången. En känsla som blivit grunden till mitt skapande idag. Grunden till min inspiration. Något nordiskt, mystiskt, magiskt. Nästan som om det bär på något sorgligt. Fast sorgligt på det mest kraftfulla och rena vis. Jag kan än idag inte förklara hur.

När jag såg den där sekvensen så började jag alltid att fantisera om att jag helt ensam vandrade på de där mörka bergen i bakgrunden, med natten och det gröna ljuset ovanför mig. Jag älskade den där skräckblandade förtjusningen som den tanken gav mig. Så otäckt utelämnad i mörkret på en plats långt, långt borta, men med sällskap av det magiska ljuset och de karga bergens uråldriga själ.
Det är precis samma skräckblandade förtjusning som jag känner idag som vuxen när jag står i närheten av nordens fjäll och berg. Snövita toppar och branta klippor. Eller när jag blickar upp mot stjärnhimlen. När jag ser norrskenets dans på den nattsvarta himlen. När jag lyssnar till isens råmande, trygga sång inför vinterns begynnelse.
112301Det är ju självklart väldigt mycket mer som påverkat och inspirerat mig under livets färd och som lett mig dit jag är idag. Men jag tror att den lilla sekvensen har en liten betydande roll i allting ändå. Den väckte en känsla så stark att jag i vuxen ålder valde att söka mig till den igen. Och jag tycker om att tänka på att jag idag faktiskt lever ett liv där jag då och då får uppleva det. Jag får uppleva samma magi som den reklamen fick mig att känna. Ett liv där jag får blicka upp och se det dansande skimrande ljuset på himlen, och stå vid foten av Lapporten.
112303112302Har ni något speciellt som ni minns påverkade er starkt som barn, och som på något sätt satt spår i även ert vuxna liv? Det kan vara litet som stort. En livshändelse eller så knasigt som en TV reklam. Skulle vara roligt o höra era tankar och berättelser! Älskar när ni delar med er ♥

FacebookTwitter

Ett rum för inspiration

Idag öser regnet ner utanför fönstret och luften är sådär riktigt rå och kall. Det var längesedan nu som jag behövde elda i spisen. Men idag har jag eldat hela dagen, och jag riktigt myser av att få känna den där trygga värmen igen.

Semestertiderna börjar ta slut, och jag kan ana svag förnimmelse av höstens ankomst, även om sommaren fortfarande är kvar nästan en månad till. Men det är som om jag börjar komma in i en annan fas. Även om sommaren på ett sätt känns mer intensiv än andra tider på året, så är det ändå något slags lugn över den. Och även om jag inte haft någon riktig semestervecka i år så har jag ändå tagit allt i ett lugnare tempo.
Men nu när vi börjar närma oss mitten på augusti och Johan är inne på sin sista semestervecka, så är det som om jag mentalt börjar förbereda mig för ”vardagen” igen. Lite som man kände när man var liten innan skolstarten. Men det känns på ett bra sätt. Lite som en ny början.

För att få igång känslorna av en nystart efter sommaren, så bestämde jag mig i förrgår för att göra en riktigt stort rensning i mitt arbetsrum. Senaste tiden har jag nästan inte velat sitta där inne och jobba, eftersom det varit så rörigt. Tung energi på något vis.
Men jag har liksom inväntat det där naturliga rycket man kan få ibland när kroppen nästan fylls av en stark instikt av att städa och röja. Den kommer inte så ofta, men när den väl kommer så är det som att min största passion i livet är att städa och göra fint. Jag blir stark som ett berg och kan bära möbler jag annars inte orkar. Och jag kan städa i flera timmar utan uppehåll. Jag kan slänga gammal skit som jag annars har svårt för att slänga därför att jag tänker ”men åh..jag kan ju behöva den någon gång”.

Nu kom de där rycket i förrgår, så jag bara lät det komma till uttryck och röjde och möblerade om. Tre stora sopsäckar fyllde jag med skräp, och jag kan för mitt liv inte förstå hur allt det fick plats i arbetsrummet. Men nu sitter jag här och känner att jag kan andas igen. Varje gång jag städat ett rum som tyngt mig så inser jag hur viktigt det är att ha det fint runt om sig för att få saker gjort. För att kunna känna inspiration.
081004Tog lite bilder idag så att ni skulle få se hur det ser ut här nu. Jag möblerade om lite och ställde ut mitt skrivbord från väggen till mitten av rummet istället. Det blev så mycket härligare och kreativare känsla här inne då. Och dessutom köpte jag en ny skrivare här om dagen som redan nu förenklat mitt liv tusen, miljoner gånger. Min förra skrivare har varit trasig länge vilket resulterat i att jag var och varannan dag behövt springa med datorn hem till min mamma för att låna hennes skrivare. Men nu kände jag att det var dags att göra något åt det också. Ett nystädat arbetsrum och en fungerande skrivare, det behöver jag unna mig för att få en bra start nu efter sommaren. För att få lite workflow.
081005

Jag ägnade mycket tid och eftertanke till hur jag skulle få rummet både fint, inspirerande och med mycket plats för att jobba. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Och det känns så luftigt nu om jag jämför med innan. Men det är inte konstigt när tre stora sopsäckar med skräp försvunnit härifrån.
081006Eftersom det är här inne jag sitter största delen av tiden när jag bloggar, redigerar bilder och gör annat jobb framför datorn, så är det viktigt för mig att jag känner mig inspirerad här inne. Att det är ett rum som får mig att må bra och som sätter igång kreativiteten. Det känner jag verkligen att det gör nu.
081007Finns det något mysigare än att ha en sovande hund under skrivbordet? Min tjocka lilla gris ♥ Jag minns att jag drömde om det när jag bodde i Göteborg. Att jag skulle ha eget företag och sitta och jobba hemifrån i min lilla stuga i Grundtjärn med en sovande hund som värmde mina fötter. Känns så häftigt när jag tänker på att det liv jag drömde om då stämmer ganska bra överens med det liv jag lever nu, även om jag då inte hade någon aning om vad jag skulle jobba med och hur det skulle vara möjligt. Jag är så tacksam att 6 långa år lett mig hi081003Igår satt jag i flera timmar och höll på med momsredovisningen till sena kvällen. Det hade jag aldrig börjat med igår om det inte vore för att det var så rent och fint där inne. Jag liksom fick en naturlig lust till att få ordning på papper och sådant som jag annars tycker är så fruktansvärt tråkigt. Men ett rent och fint arbetsrum gör att jag blir mer effektiv. Jag blev nästan klar med allt, och det kändes så otroligt skönt. Jag tände lite ljus och bara myste där inne.
081001Jag städade i min bokhylla också, och just denna mittenhyllan har jag fyllt med sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Några viktiga böcker, bland annat några av Nicke Sjödins böcker. ”På annersia” var den sista han gav ut innan han dog, och den tycker jag om så mycket. Och ett väldigt gammalt exemplar av en bok med John Bauers illustrationer som jag fick av min vän Lasse. Den boken älskar jag att bläddra i. Den tar mig till en annan värld. Och sen den vackra sagolika ljuslyktan från Wik & Walsøe, och en handgjord keramikhäst som jag fick av en bloggläsare vid namn Jenny som är keramiker, efter att hon lyssnat på min föreläsning i Kisa.
081002Jag tycker om att inreda med sådant som jag berörs av. Som väcker varma minnen och som får mig att hamna i en kreativ stämning. Är så glad för den stora städningen i arbetsrummet. Jag känner att detta verkligen var något som behövdes. Nu är jag redo för nya tag och alla de utmaningar som väntar till hösten.

Hoppas ni alla har en jättefin onsdag. Kramar i massor ♥

FacebookTwitter

Mitt livs bästa halvår

Jag kan inte bestämma mig för om ett halvår känns som en jättelång tid, eller en jättekort tid. Idag firar nämligen jag och Johan ett halvår tillsammans. På ett sätt låter det väldigt kort, men samtidigt har jag svårt att ens föreställa mig att jag levt utan honom. Det är svårt att sätta en tid på något som känns som bortom tid och rum.

041344Oavsett, så har det här halvåret varit det bästa och mest underbara halvår i hela mitt liv. Aldrig kunde jag tro att en annan människa kunde förgylla så mycket i ens liv. Det känns svindlande när jag tänker på det.  Så mycket vackert vi fått vara med om under dessa månader. Så mycket minnen som jag kommer bära med mig i hjärtat för alltid.
Att få dela livet med Johan är den största gåva jag någonsin fått. Bara tanken på att det kommer många, många mer halvår som dessa gör mig så bubblande lycklig. Det finns ingenting jag mer önskar än att få se hans leende varje dag i resten av mitt liv.
040813Det har ju verkligen varit en händelserik tid med så mycket glädje och så mycket nytt som hänt. Tänk vad livet kan förändrats på så kort tid. Men jag är så tacksam och glad över att jag fått dela lite av vårt halvår med er här på bloggen. Och jag ser fram emot ännu mer! Vet inte hur många gånger ni rört mig till tårar med era vackra kommentarer ♥
jj11 050108040503Nu ska vi fira med lite god middag här i kväll. Och så tänkte jag att vi ska öppna champagne-flaskan som jag fick när jag vann Finest Awards. Den har jag er att tacka för ♥ Det är inte så ofta man dricker champange här i Grundtjärn, men vid sådana här tillfällen så får man fira stort!

Önskar er en underbar fredagkväll, och TREVLIG helg på er! Massor med kramar ♥

FacebookTwitter

Den vackraste våren

Åhh är det verkligen sant att det är maj nu? Det känns nästan för bra för att vara på riktigt. Igår när jag och Johan stod och räffsade i trädgårdslandet och jag sa ”Det är första maj idag” så var det som om vi båda nästan vart lite chockade. Det är nu det börjar. Den underbaraste och allra mest magiska tiden på året. Vi har hela maj och juni framför oss nu, och de månaderna älskar jag så mycket att jag knappt vet hur jag ska uttrycka mig. Nu ska jag verkligen ta vara på varenda dag!

050101Under helgen kom äntligen solen och värmen fram efter en lång tid med mulet och kallt väder. Det kändes som hela min själ törstade efter sol. Gårdagen var därför väldigt behövlig! Jag och Johan var ute på gården och grejade hela dagen. Vi planterade om våra plantor och börja göra ordning i trädgårdslandet där vi sedan ska sätta potatis och morötter.
050102Det är konstigt det där vad fint väder gör mycket. Jag vet att vi svenskar är beroende av att prata om väder och jag tror jag definitivt tillhör den skaran, men det är för att jag nästan upplever världen som två olika platser om det är mulet eller soligt. Och nästan mig själv som två olika människor haha. Det är något med den där känslan i luften, som inte riktigt går att förklara. Jag känner hur hela naturen lever upp när solen och värmen kommer, och hur jag själv lever upp. Det är alldeles underbart. Och det går ändå inte att jämföra med att vara utomlands och få massa sol. Det är just den här första värmen och vårsolen som är så otroligt speciell.
050103050110Det växer så det knakar och snart känns det som hela övervåningen är fylld av krukor, eftersom alla hela tiden behöver flytta till större krukor. Snart får det inte plats mer, men jag hoppas att maj blir riktigt fint nu så man kanske kan börja plantera ut lite tomater i växthuset i början av juni.
050104Danny sitter och tittar ut över sina ägor.
050105Och Nanook suckar åt vårvärmen. Så fort det blir lite varmt så börjar han gräva gropar för att komma ner till kylan. Knasbollen.
050106Ute i trädgårdslandet och räffsar upp allt hö som växt över jordgubbslandet. Jag hade inte rensat det på två somrar nu så det vart nästan en gräsmatta där, och jag trodde inte jordgubbarna skulle klara sig. Men nu såg jag att små jordgubbsplantor börjat växa så då bestämde vi oss för att ta oss an det stora jobbet med att rensa det. Jag räknade ut att varje fåra kommer ta ca 3 timmar att rensa. Nu har vi det vi gör!
050107Lyckliga katter. Nayeli och Kira.
050108Det spelar ingen roll om landet skulle ta fem veckor att rensa. Det är ändå så otroligt rogivande och härligt att vara ute och greja, och att dessutom få göra det tillsammans med Johan. Allt blir så mycket lättare när man är två. Att kämpa tillsammans och glädjas över alla små steg man tar framåt. Det är så vackert och jag blev nästan tårögd igår när jag såg Johan stå där och räffsa och alla små katter som sprang omkring över ängarna. De små molnen som dansade över himlen och den där underbara känslan när solen tittade fram. Även om jag haft allt det här i flera år så är det som om glädjen och lyckan har blivit tusen gånger starkare just för att jag får dela den med någon.
050109Det här kommer bli den bästa våren i mitt liv. Det bara vet jag! Och det väntar så mycket spännande grejer nu i maj som jag ser fram emot att berätta om!

Hoppas ni haft en riktigt härlig helg och valborg! Nu är det ny vecka med nya möjligheter. Kram på er underbara ni ♥

FacebookTwitter

Mitt livs kärlek

Nu mina älskade bloggläsare, så ska jag äntligen öppna upp mitt hjärta för er och berätta om något nytt som kommit in i mitt liv och förgyllt hela min värld. Jag har de senaste månaderna fått vara med om det vackraste och starkaste jag någonsin upplevt. Jag har hållit det hemligt här på bloggen men gett små ledtrådar då och då, som säkert vissa lagt märke till. Det har varit svårt att inte säga något om detta, eftersom det har blivit en så stor del av mitt liv. Och nu, i skrivande stund, känns det nästan som jag ska explodera! Nu bara måste jag få uttrycka mina känslor och få berätta om vad som fått mig att känna en lycka så stark att jag knappt vet hur jag ska hantera det.

Jag har träffat mitt livs kärlek. Min själsfrände. Min andra hälft. Min Johan.
I den allra mörkaste tid på året möttes vi en höstkväll under månljuset, och sedan den kvällen har vi knappt kunnat släppa taget om varandra. Han fick den mörkaste tid att kännas som den allra ljusaste. Och den kallaste vinternatt att kännas som den allra varmaste. Johan har blivit som kärnan i mitt liv. Det allra vackraste och viktigaste. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är att just jag får uppleva detta.
jj16

Jag minns så tydligt en av de allra första kvällarna som vi träffades. Vi var ute med våra hundar, Nanook och Danny, och stod ute på grusvägen här i Grundtjärn och tittade upp mot himlen. Det var ett magiskt vackert norrsken ute den kvällen. Johan höll om mig och vi blickade tillsammans upp mot det dansande ljuset och då kände jag en lycka och en frid inuti mitt hjärta som jag aldrig någonsin känt. Det fanns ingen annanstans jag hellre velat vara än just där, just då, med Johan. Jag blev så tårögd och rörd över hela situationen. Jag bara visste i den stunden, att Johan är mannen som jag kommer spendera resten av mitt liv med. Jag kände det i varenda cell i min kropp. En känsla av att ha hittat hem.

Samma år som jag flyttade hit till Grundtjärn, flyttade han också från stan ut på landet.
Fem mil tvärs över skogen från mig har han bott i sitt hus, med hund och katt, precis som jag själv. Jag kan inte bestämma mig för om det känns bra eller jobbigt av tanken på att han under alla år har funnits så nära mig, utan att jag vetat om det. Att vi levt våra liv utan vetskapen om att vår andra hälft bara funnits en bit bort över skogen. Jag undrar hur många kvällar vi rastat våra hundar och samtidigt blickat upp över stjärnhimlen, som fascinerar oss båda lika mycket.
Men jag brukar tänka att allt händer i rätt tid. Det var meningen att vi skulle träffas nu.
jj11

Jag trodde inte ens att det var möjligt att känna en sådan här stark kärlek till en annan människa. Nu förstår jag varför det skrivs miljoner sånger om bara kärlek, och nu vet jag vad som menas med att hitta den rätta. Så många gånger jag undrat om det varit rätt, eller hur det ska kännas. Men nu vet jag, att när det är rätt, så existerar inte ens den frågan längre. Det finns inget alternativ. Allting bara stämmer, på det mest mirakulösa vis.

Allt med dig är som önskningar som slagit in från tusen stjärnfall.
Så skrev han till mig strax efter vi lärt känna varandra. Och jag kände precis samma sak för honom. Det är som om universum plötsligt ger en alla önskningar i en enda människa.

Jag har fått lära känna Johan under några månader nu, och fortfarande förvånar han mig varje dag med sitt stora hjärta som tycks rymma en hel värld. Många gånger har jag tittat in i hans ögon och frågat ”Vart kommer du ifrån egentligen?”.
Han är så overkligt fin på alla dess vis. Om jag fick chansen att skapa en människa som skulle bli min livskamrat så skulle jag inte ens i min vildaste fantasi kunna skapa ihop någon så fin som Johan. Han har allt, och ännu mer. Små detaljer som jag aldrig innan ens vetat om att jag älskar. Bara hur han rör sig. Hans skratt. Hans blickar. Ömheten i hans röst. Alla hans små egenheter som får mig att le av lycka.
jj13
Jag har aldrig någonsin upplevt någon som tittat på mig så som Johan gör. Nästan varje gång jag vänder mig om för att titta på Johan, så tittar han redan på mig. Och hans stora varma ögon blir som ett oändligt universum av ren kärlek. Det är så vackert att se det. Jag smälter varje gång och släpper allt jag håller på med. Jag hittar inga ord som kan beskriva den känslan. De blickarna säger verkligen ”Jag älskar dig”.

Att få älska Johan, och få vara älskad av honom tillbaks, är det mest kraftfulla jag upplevt i hela mitt liv. Det känns inte längre som om några yttre omständigheter kan rubba den här grunden av lycka som jag känner i livet nu. Bara jag får vara med Johan, så spelar inte resten så stor roll. Allting ordnar sig om vi är tillsammans. Precis så känns det.

Jag förstår inte hur vi även kunnat haft sån tur med våra hundar som går så otroligt bra ihop! De har blivit som bästa vänner och har så roligt ihop varje dag.

Jag förstår inte hur vi även kunnat haft sån tur med våra hundar som går så otroligt bra ihop! De har blivit som bästa vänner och har så roligt ihop varje dag.

Den här vintern har känts som den lättaste vintern någonsin, eftersom jag haft Johan vid min sida. Inte bara att vi tillsammans burit in ved och hjälpts åt hemma med att hålla värmen, utan också för han gör mig så galet lycklig. Jag får energi utöver det vanliga och ingenting känns riktigt jobbigt längre.

Vi har för det mesta varit hemma hos mig här i Grundtjärn, även om det blir väldigt långt för Johan att köra på vardagarna när han ska till jobbet utanför Örnsköldsvik. Vi kliver upp vid 04.00 morgonen och äter frukost tillsammans. Trots att jag är världens mest morgontrötta människa så har det aldrig känts så enkelt att kliva upp på morgonen som nu. Nu har jag ju en viktig anledning till att göra det och då känns det så lättsamt. Att kliva upp och ställa fram frukost och sedan äta tillsammans innan vi skiljs åt för dagen är bland de bästa stunder jag vet. Hur trötta vi än är när vi sitter där vid köksbordet framför elden och sörplar i oss vår yoghurt, så kan vi bara inte sluta le när våra blickar möts.
jj14

Många, många timmar har vi spenderat framför elden denna vinter. Vi har pratat om allt. Om livet. Om drömmar. Om funderingar. Om oss. Gjort otaliga försök till att sätta ord på kärleken vi känner. Vi har berättat och lyssnat. Och ibland bara delat tystnaden tillsammans. För ja, Johan är en sådan som jag kan vara helt tyst med. Och helt ensam med. Jag som aldrig trodde jag skulle klara av att vara med någon annan mer än några veckor. Men med Johan, så kan jag alltid vara helt mig själv.  Han kan på något magiskt vis ge mig oändligt med utrymme samtidigt som det alltid känns som om jag är i hans varma närhet. För mig är det obegripligt hur vi kan matcha varandra så bra. Vi är som varandras drömmar och vi gör varandra hela på alla dess vis.
Ja, det är verkligen som en dröm. Trots att det gått några månader nu så känns det nästan overkligt när jag tänker på det. Jag nästan skakar på huvudet och nyper mig på armen.

Bara tanken på att något skulle hända Johan har fått mig att hysteriskt gråta och få panik. Jag minns särskilt en kväll när jag inbillat mig att han var med i en trafikolycka som rapporterades på radion, när han var på väg till mig. Har aldrig fått sådan panik innan och jag grät så mycket att maten jag höll på att laga nästan översvämmades av mina tårar. När jag efter en stund fick kontakt med honom på telefonen och fick reda på att allt var lugnt, så sprang jag till mamma och frågade vad som var fel på mig.
Hon log och sa ”Jadu Jonna…det är så det blir när man hittat rätt
jj10

Jag är så evigt tacksam över att jag får uppleva detta under min livstid. Att just jag fått hitta min livs kärlek. Det kunde jag aldrig tro. För jag bara vet det, att jag och Johan är menade för varandra. Plötsligt känns framtiden bara som en vacker, ljus port där kärleken strömmar in. Hela livet har förgyllts och fått en helt ny mening.
jj12

I förrgår skickade Johan in sin adressändring. Snart kommer det stå på pappret att vi bor tillsammans.
Ja, jag kan ana att många tänker att det är tidigt att flytta ihop redan.
Men om ni kunde känna det som jag känner, så skulle ni inte oroa er. För jag och Johan har redan varit ifrån varandra tillräcklig stor del av vårt liv. Vi har ingen tid att förlora. Jag är så redo som jag kan bli. Även om själva flytten och försäljningen av han hus osv kommer ta längre tid, så ser vi det redan som att han bor här i Grundtjärn nu. Han kommer vara här så många dagar i veckan som han bara kan. Och förra helgen flyttade hans två katter in.

Så nu mina kära läsare, bor jag inte själv i Grundtjärn längre. En ny fas i livet har tagit sin början, och det känns så underbart och nästan overkligt! Nu bor jag med Johan, två hundar och tre katter. Nu är vi en stor familj med mycket kärlek.

Bara tanken på att jag nu kommer få börja ett liv tillsammans med mannen som jag älskar över hela mitt hjärta, får mig att gråta av lycka. Jag är så kär, och så lycklig 

FacebookTwitter

Mitt emellan natt och morgon

Denna morgon var jag återigen uppe och vaken någonstans mitt mellan natt och morgon. När jag gick ut på en promenad med hunden var månen precis på väg ner bakom skogen och på andra sidan himlen syntes en svag förnimmelse av en kommande gryning. Älskar den där tiden på dygnet. Morgonen blir så lång och det känns alltid som om jag får en så bra början på dagen när jag är vaken den tiden, även om det blir några timmars mindre sömn.
021901

Det såg helt magiskt ut när månen gick ned bakom horisonten. Som en solnedgång, fast med månljus istället. Lite mer mystiskt, svagt ljus.
021904

 

När jag kom in kokade jag lite mer kaffe och tände några ljus.
021902

Och satt framför elden en stund. Det bästa jag vet är att släcka ner alla lampor i köket så bara ljusen och elden lyser upp. Då blir det så mysig stämning och varmt, fladdrande ljus.
021903021905
Godmorgon allihopa ♥ Hoppas ni får en bra start på dagen och en riktigt mysig fredag! Kram på er!

FacebookTwitter

Hjärtats eld

Jag minns det så starkt. Den där känslan i kroppen som infann sig samma sekund som jag öppnade bildörren efter den hundra mil långa resan. Det var vindstilla, solen var på väg ner vid sjön och jag sa högt för mig själv ”Nu är det här mitt hem”.
Jag log när jag uttalade orden. Jag visste ingenting. Jag hade ingenting. Bara en dröm. Men det räckte.

För från den stunden jag hamnade på platsen som jag älskade så tändes en eld upp inom mig, som jag aldrig tidigare känt. Den höll mig varm i de kallaste vinternätter och fick mig att aldrig ge upp. Den öppnade upp mina sinnen med en sådan kraft att det kändes som jag upplevde livet för första gången på riktigt. Dofterna, ljuden. Känslorna.
Den fick mig att våga tro på att nästa steg skulle veckla ut sig, trots att jag inte i stunden kunde se hur det skulle vara möjligt. Den fick mig att känna en magi så stark att den överröstade rädslan. Den fick mitt hjärta att vilja skapa.

Hjärtats eld

Det finns en eld i oss alla som vill brinna av passion. Blås liv i den ♥

FacebookTwitter