Tiden mitt emellan

Det är en speciell känsla att köra hem genom skogen på natten och se en förnimmelse av sommarnattens ljus längs horisonten. Natten blir inte lika mörk längre. Och väldigt snart kommer stjärnhimlen att försvinna i ljuset, till en symfoni av fåglar som sjunger hela natten lång. Inte förrän i augusti syns den igen. Vi byter stjärnorna mot solljuset.
Livets eviga balans. Något slocknar, och något annat tänds.

Jag brukar stanna till varje natt och kliva ut på den leriga grusvägen och bara lyssna en stund. Känner luften som är både varm och kall samtidigt. Det är så stilla och tyst den här tiden innan allt vaknar till liv. Någon enstaka skogsduva hörs med sin dova sång en bit bort.
När jag ropar får jag bara svar av mitt eget eko.
Men den tystnaden är också så underbar. Även om jag tycker att tiden innan maj månad känns som en enda lång jobbig längtan, så är det också en tid för att bara låta lugnet vara sig själv en stund, innan stormen drar igång.
Snart är det sommar med sprudlande liv och rörelse.
Så nu njuter vi en stund av tiden mitt emellan.

Som elden i mitt hjärta

Varje år i juli har jag gett mig ut på de stora fälten av mjölkört. Eller rallarros. Eller himmelsgräs. Eller Almycke. Kärt barn har många namn. Men jag har börjat kalla den för Eldört. Från det engelska namnet fireweed.
Den växer där skogsbränderna härjat, eller där skogsmaskinerna skövlat. Som om själen från allt som dött lever vidare genom blommorna.
Den förvandlar de kala, karga fälten till ett brinnande kärlekshav av de allra vackraste färger.

Jag mäter alltid sommaren i hur långt det är kvar av blomningen. Den börjar blomma nedifrån, någon gång i mitten av juli. Då vet man att högsommaren börjat övergå till sensommar.
Alla knoppar slår inte ut samtidigt. De jobbar sig successivt uppåt.
Jag känner alltid glädje av att titta på eldörten och tänka ”Än är det många knoppar kvar av sommaren”.
I slutet av augusti blommar de allra sista knopparna på toppen av blomman, och då vet man att sommaren är inne på sin sista sång.
Men är alla andra blommor vissnar och dör, så lever eldörten vidare. I september månad släpper den sina fröer som svävar omkring i luften likt små bomullsänglar.
När man tror att den vackraste tiden är över, så visar den oss något ännu vackrare.
Det vackra i att släppa taget
.

Det är sommarens sista dag idag. Men tänk vad mycket vackert hösten kommer med.
September, du är mer än välkommen ♥

En torsdag hemma hos mig

Hej på er!
Torsdag mitt på dagen, och jag sitter i mitt lilla arbetsrum och försöker få lite saker gjort. Vill först och främst passa på att tacka för allt engagemang på mitt förra inlägg. Det är ju definitivt ett ämne som berör, oavsett åsikt. Och Sundsvalls tidning och Allehanda skrev en artikel igår om mitt blogginlägg och mitt ställningstagande, dock måste man vara prenumerant för att kunna läsa artikeln. Men jag är väldigt glad att debatten får ta mycket plats.

Idag kommer största delen av dagen spenderas här inne framför datorn. Jag städade äntligen mitt arbetsrum igår, så äntligen känns det mysigt att sitta här inne igen. Senaste dagarna har jag suttit i köket istället eftersom jag rymt iväg från röran. Men plötsligt fick jag den där känslan av ”get shit done” och röjde i stöket.

Så här ser det ut där jag sitter och jobbar om dagarna.
Jag fick en stor skärm av Johan i julklapp (!!!) och det känns nästan som att öppna dörren till en ny värld. Jag hade aldrig riktigt tänkt på vilken skillnad det är att t.ex redigera bilder och film på en större skärm. Ändå hade jag ofta fått frågan om jag bara redigerar mina bilder på laptopen. Men jag kunde inte ana att det faktiskt blev en sådan skillnad. Man ser allt så mycket tydligare. Dock känns det fortfarande ovanligt att se allt på den större skärmen, men jag har börjat lära mig nu.
Nanook satt i köket och filosoferade. Det såg så lugnt och mysigt ut. Men några sekunder efter att bilden togs hörde Nanook en bil som körde genom byn och hoppade upp med frambenen på köksbordet för att titta ut genom fönstret, och välte ut koppen med kaffe över den nytvättade duken. Bleh.
Blev så glad när jag hittade min lilla varg när jag rotade i kameraväskan idag. Min maskot.
Jag fick den av min syster Jannike. Nej, hon är inte min biologiska syster, men jag kallar henne för min syster, för det känns så. Hon bor i Göteborg, så vi träffas vääääldigt sällan numera. Sist var 2011. Men hon är en nära vän till både mig och min mamma. När jag bodde i Göteborg så drömde både jag och Jannike om att ha en varghund. En blandning av varg och hund helt enkelt. Det var en sådan där romantisk dröm som säkerligen inte är lika romantisk i verkligheten. Men då fick jag den här lilla varg-valpen av Jannike. Sedan dess har jag haft den i min kameraväska. Den har legat där i 7 år! Den har följt med mig överallt. Dag ut och dag in. Över skogar och berg. Över atlanten och till andra sidan jorden. Och varje gång jag ser den när jag rotar i väskan för extra batterier eller något annat som ligger i det där lilla facket så blir jag så otroligt glad. Jag tänker att det är den är vargen som ser till att det blir bra bilder.
Och den här lilla ekorren hängde jag upp på väggen för ett tag sedan. Den gör mig också glad varje dag. Fick den i ett jättevackert brev från en läsare som heter Michelle, och är illustrerad av finskan Henna Adel. Den är så söt att jag inte kan annat än le när jag ser den.
I skrivande stund sitter jag och lyssnar på Att resa-podden. Jag fick äran att träffa Annika och Lisa som skapat den här podden när jag var på Winter Workation i Åre för två veckor sedan. De driver båda två varsin reseblogg och startade tillsammans Sveriges första rese-podd! När vi sågs i Åre så passade de på att göra ett avsnitt där de intervjuar några av oss.

Så i det här avsnittet intervjuar det mig om bland annat glädjen i att resa inom Sverige och upptäcka platser på nära håll. Jag ger tips på min absoluta favoritplats i Sverige, och jag svarar också på frågan om varför jag inte skrivit så mycket om Göteborg, där jag växte upp.
De intervjuar också Jennifer Sandström som driver bloggen Forever Abroad, och hon berättar riktigt intressant om hennes upplevelser från när hon bott utomlands. Både med och motgångar. Vi får också otroligt bra och tänkvärda fototips från fotografen och resebloggaren Katarina som driver bloggen Äntligen VilseVill ni lyssna på avsnittet så hittar ni det här

Nu ska jag ta mig lite lunch. Lite senare i eftermiddag ska jag åka och hämta min storebror Isac på flygplatsen. En stor del av familjen kommer samlas nu till helgen. Inte av ett bra skäl egentligen. Vi ska på begravning för min nära släkting. Jag mår verkligen så dåligt inför begravningen då jag vet att sorgen kommer slå mig som ett slag i magen. Men samtidigt känns det fint att få samlas allihop och finnas där för varandra i livets tyngre stunder.

Nu hoppas jag att ni får en fortsatt fin torsdag! Sänder en stor kram till er alla ♥

Mitt hem under stjärnorna

Godkväll på er!
Nu har kylan slagit till och i skrivande stund är det -29 här i Grundtjärn, och självklart blir allting bara sådär oförklarligt magiskt så fort det blir riktigt kallt ute. Stjärnhimlen blir extra skarp och klar, och frosten bäddar in varenda trädgren i ett skimmer likt diamanter. Och som pricken över i:et dansar norrskenet över trädtopparna ikväll.
Jag och Johan gick ut en stund nu på kvällskvisten för att titta på norrskenet och njuta en stund av den bitande kylan. Det är verkligen något magiskt över kyla. Svårt att sätta ord på varför. Jag gillar känslan av att känna hur elden i spisen plötsligt känns så extra viktig. Värmen värmer mig så extra skönt, och röken från skorstenen i vår röda stuga dansar så vackert upp mot stjärnorna.
Ville föreviga vår lilla stund ute i kylan under stjärnorna, framför vårt älskade hem.
Nu blir det till att hålla elden vid liv i natt nu när graderna säkerligen kommer sjunga till över -30. Men det känns bara mysigt. Jag älskar tanken av att det är varmt och skönt inne och riktigt kallt där ute.

Hoppas ni håller er varma i natt! Sov så gott allihopa så hörs vi i morgon.
Godnattkram ♥

Några sekunder som påverkade hela mitt liv

112304

Tänk att en liten sekvens av en reklam på TV:n kan påverka en så starkt att det sätter spår i en resten av livet. I alla fall hände det mig. Det säger ju ganska mycket om hur kraftfull reklamen och TV:n är. Det är svårt att förstå hur mycket vi påverkas eftersom det sker så fint och omedvetet. Men den här gången var det inte så omedvetet. När jag såg reklamen på TV:n var och varannan dag så var det som om världen stannade. En kort sekvens som fick mig att känna något jag aldrig tidigare känt. Som väckte en märklig känsla av längtan, av förundran och fascination. En känsla av att bli lite rädd av allt det mäktiga, men ändå vilja se mer.

Jag var nog inte mer än 3-4 år när jag såg den här sekvensen på SVT för första gången, och den gick rakt in i hjärtat på mig. 
Nu sitter ni säkert där och undrar vad i hela fridens namn det var jag såg på TV:n som påverkade mig så starkt. Och jag kan ju säga att jag blev bubblande lycklig när jag hittade den sekvensen på Youtube för några år sedan, så att jag fick möjlighet att se den igen. Det var precis som att besöka en plats man minns från barndomen och inse hur litet allt var egentligen, allt som man som barn upplevde som så mäktigt och stort. Det var nästan skrattretande hur den lilla biten av musik och tecknat landskap kunde föra mig bort till fantasins värld så starkt. Samtidigt som jag kan förstå vad det var som väckte den känslan i mig. För jag valde att i mitt vuxna liv gå den väg som ledde mig till den känslan igen.

Det var en sekvens av Radiotjänst i Kiruna.
Tänk att Radiotjänst av alla skulle få mig på fall. Inte själva reklamen, utan den där biten i slutet, när bakgrunden blir blå och nattsvart, och olika städer nämns. Och sedan kom biten som verkligen bet tag i min lilla barnasjäl. Norrskenet över lapporten och den mystiska musikbiten. Åh. När jag skriver om detta vill jag nästan gråta haha. För jag känner det så starkt igen. Och det är ju löjligt nästan, men ändå så verkligt. Se själva i slutet av den här videon. Ni kan spola fram till 00:55.

När namnen på städerna räknades upp så satt jag alltid med förväntan och hoppades innerligt att min stad skulle nämnas, eftersom jag trodde att städerna som nämndes var de städer där dit det mystiska ljuset skulle komma.
Jag visste inte som fyraåring att de där mörka bergen i bakgrunden var Lapporten. Och jag visste inte heller att det där gröna skimrande ljuset var ett norrsken. Jag visste inte ens att det fanns i verkligheten. Men det var något utav det vackraste jag någonsin sett, och jag tror det var den sekvensen som fick mig att känna en viss känsla för allra första gången. En känsla som blivit grunden till mitt skapande idag. Grunden till min inspiration. Något nordiskt, mystiskt, magiskt. Nästan som om det bär på något sorgligt. Fast sorgligt på det mest kraftfulla och rena vis. Jag kan än idag inte förklara hur.

När jag såg den där sekvensen så började jag alltid att fantisera om att jag helt ensam vandrade på de där mörka bergen i bakgrunden, med natten och det gröna ljuset ovanför mig. Jag älskade den där skräckblandade förtjusningen som den tanken gav mig. Så otäckt utelämnad i mörkret på en plats långt, långt borta, men med sällskap av det magiska ljuset och de karga bergens uråldriga själ.
Det är precis samma skräckblandade förtjusning som jag känner idag som vuxen när jag står i närheten av nordens fjäll och berg. Snövita toppar och branta klippor. Eller när jag blickar upp mot stjärnhimlen. När jag ser norrskenets dans på den nattsvarta himlen. När jag lyssnar till isens råmande, trygga sång inför vinterns begynnelse.
112301Det är ju självklart väldigt mycket mer som påverkat och inspirerat mig under livets färd och som lett mig dit jag är idag. Men jag tror att den lilla sekvensen har en liten betydande roll i allting ändå. Den väckte en känsla så stark att jag i vuxen ålder valde att söka mig till den igen. Och jag tycker om att tänka på att jag idag faktiskt lever ett liv där jag då och då får uppleva det. Jag får uppleva samma magi som den reklamen fick mig att känna. Ett liv där jag får blicka upp och se det dansande skimrande ljuset på himlen, och stå vid foten av Lapporten.
112303112302Har ni något speciellt som ni minns påverkade er starkt som barn, och som på något sätt satt spår i även ert vuxna liv? Det kan vara litet som stort. En livshändelse eller så knasigt som en TV reklam. Skulle vara roligt o höra era tankar och berättelser! Älskar när ni delar med er ♥

Ett rum för inspiration

Idag öser regnet ner utanför fönstret och luften är sådär riktigt rå och kall. Det var längesedan nu som jag behövde elda i spisen. Men idag har jag eldat hela dagen, och jag riktigt myser av att få känna den där trygga värmen igen.

Semestertiderna börjar ta slut, och jag kan ana svag förnimmelse av höstens ankomst, även om sommaren fortfarande är kvar nästan en månad till. Men det är som om jag börjar komma in i en annan fas. Även om sommaren på ett sätt känns mer intensiv än andra tider på året, så är det ändå något slags lugn över den. Och även om jag inte haft någon riktig semestervecka i år så har jag ändå tagit allt i ett lugnare tempo.
Men nu när vi börjar närma oss mitten på augusti och Johan är inne på sin sista semestervecka, så är det som om jag mentalt börjar förbereda mig för ”vardagen” igen. Lite som man kände när man var liten innan skolstarten. Men det känns på ett bra sätt. Lite som en ny början.

För att få igång känslorna av en nystart efter sommaren, så bestämde jag mig i förrgår för att göra en riktigt stort rensning i mitt arbetsrum. Senaste tiden har jag nästan inte velat sitta där inne och jobba, eftersom det varit så rörigt. Tung energi på något vis.
Men jag har liksom inväntat det där naturliga rycket man kan få ibland när kroppen nästan fylls av en stark instikt av att städa och röja. Den kommer inte så ofta, men när den väl kommer så är det som att min största passion i livet är att städa och göra fint. Jag blir stark som ett berg och kan bära möbler jag annars inte orkar. Och jag kan städa i flera timmar utan uppehåll. Jag kan slänga gammal skit som jag annars har svårt för att slänga därför att jag tänker ”men åh..jag kan ju behöva den någon gång”.

Nu kom de där rycket i förrgår, så jag bara lät det komma till uttryck och röjde och möblerade om. Tre stora sopsäckar fyllde jag med skräp, och jag kan för mitt liv inte förstå hur allt det fick plats i arbetsrummet. Men nu sitter jag här och känner att jag kan andas igen. Varje gång jag städat ett rum som tyngt mig så inser jag hur viktigt det är att ha det fint runt om sig för att få saker gjort. För att kunna känna inspiration.
081004Tog lite bilder idag så att ni skulle få se hur det ser ut här nu. Jag möblerade om lite och ställde ut mitt skrivbord från väggen till mitten av rummet istället. Det blev så mycket härligare och kreativare känsla här inne då. Och dessutom köpte jag en ny skrivare här om dagen som redan nu förenklat mitt liv tusen, miljoner gånger. Min förra skrivare har varit trasig länge vilket resulterat i att jag var och varannan dag behövt springa med datorn hem till min mamma för att låna hennes skrivare. Men nu kände jag att det var dags att göra något åt det också. Ett nystädat arbetsrum och en fungerande skrivare, det behöver jag unna mig för att få en bra start nu efter sommaren. För att få lite workflow.
081005

Jag ägnade mycket tid och eftertanke till hur jag skulle få rummet både fint, inspirerande och med mycket plats för att jobba. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Och det känns så luftigt nu om jag jämför med innan. Men det är inte konstigt när tre stora sopsäckar med skräp försvunnit härifrån.
081006Eftersom det är här inne jag sitter största delen av tiden när jag bloggar, redigerar bilder och gör annat jobb framför datorn, så är det viktigt för mig att jag känner mig inspirerad här inne. Att det är ett rum som får mig att må bra och som sätter igång kreativiteten. Det känner jag verkligen att det gör nu.
081007Finns det något mysigare än att ha en sovande hund under skrivbordet? Min tjocka lilla gris ♥ Jag minns att jag drömde om det när jag bodde i Göteborg. Att jag skulle ha eget företag och sitta och jobba hemifrån i min lilla stuga i Grundtjärn med en sovande hund som värmde mina fötter. Känns så häftigt när jag tänker på att det liv jag drömde om då stämmer ganska bra överens med det liv jag lever nu, även om jag då inte hade någon aning om vad jag skulle jobba med och hur det skulle vara möjligt. Jag är så tacksam att 6 långa år lett mig hi081003Igår satt jag i flera timmar och höll på med momsredovisningen till sena kvällen. Det hade jag aldrig börjat med igår om det inte vore för att det var så rent och fint där inne. Jag liksom fick en naturlig lust till att få ordning på papper och sådant som jag annars tycker är så fruktansvärt tråkigt. Men ett rent och fint arbetsrum gör att jag blir mer effektiv. Jag blev nästan klar med allt, och det kändes så otroligt skönt. Jag tände lite ljus och bara myste där inne.
081001Jag städade i min bokhylla också, och just denna mittenhyllan har jag fyllt med sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Några viktiga böcker, bland annat några av Nicke Sjödins böcker. ”På annersia” var den sista han gav ut innan han dog, och den tycker jag om så mycket. Och ett väldigt gammalt exemplar av en bok med John Bauers illustrationer som jag fick av min vän Lasse. Den boken älskar jag att bläddra i. Den tar mig till en annan värld. Och sen den vackra sagolika ljuslyktan från Wik & Walsøe, och en handgjord keramikhäst som jag fick av en bloggläsare vid namn Jenny som är keramiker, efter att hon lyssnat på min föreläsning i Kisa.
081002Jag tycker om att inreda med sådant som jag berörs av. Som väcker varma minnen och som får mig att hamna i en kreativ stämning. Är så glad för den stora städningen i arbetsrummet. Jag känner att detta verkligen var något som behövdes. Nu är jag redo för nya tag och alla de utmaningar som väntar till hösten.

Hoppas ni alla har en jättefin onsdag. Kramar i massor ♥

Mitt livs bästa halvår

Jag kan inte bestämma mig för om ett halvår känns som en jättelång tid, eller en jättekort tid. Idag firar nämligen jag och Johan ett halvår tillsammans. På ett sätt låter det väldigt kort, men samtidigt har jag svårt att ens föreställa mig att jag levt utan honom. Det är svårt att sätta en tid på något som känns som bortom tid och rum.

041344Oavsett, så har det här halvåret varit det bästa och mest underbara halvår i hela mitt liv. Aldrig kunde jag tro att en annan människa kunde förgylla så mycket i ens liv. Det känns svindlande när jag tänker på det.  Så mycket vackert vi fått vara med om under dessa månader. Så mycket minnen som jag kommer bära med mig i hjärtat för alltid.
Att få dela livet med Johan är den största gåva jag någonsin fått. Bara tanken på att det kommer många, många mer halvår som dessa gör mig så bubblande lycklig. Det finns ingenting jag mer önskar än att få se hans leende varje dag i resten av mitt liv.
040813Det har ju verkligen varit en händelserik tid med så mycket glädje och så mycket nytt som hänt. Tänk vad livet kan förändrats på så kort tid. Men jag är så tacksam och glad över att jag fått dela lite av vårt halvår med er här på bloggen. Och jag ser fram emot ännu mer! Vet inte hur många gånger ni rört mig till tårar med era vackra kommentarer ♥
jj11 050108040503Nu ska vi fira med lite god middag här i kväll. Och så tänkte jag att vi ska öppna champagne-flaskan som jag fick när jag vann Finest Awards. Den har jag er att tacka för ♥ Det är inte så ofta man dricker champange här i Grundtjärn, men vid sådana här tillfällen så får man fira stort!

Önskar er en underbar fredagkväll, och TREVLIG helg på er! Massor med kramar ♥

Den vackraste våren

Åhh är det verkligen sant att det är maj nu? Det känns nästan för bra för att vara på riktigt. Igår när jag och Johan stod och räffsade i trädgårdslandet och jag sa ”Det är första maj idag” så var det som om vi båda nästan vart lite chockade. Det är nu det börjar. Den underbaraste och allra mest magiska tiden på året. Vi har hela maj och juni framför oss nu, och de månaderna älskar jag så mycket att jag knappt vet hur jag ska uttrycka mig. Nu ska jag verkligen ta vara på varenda dag!

050101Under helgen kom äntligen solen och värmen fram efter en lång tid med mulet och kallt väder. Det kändes som hela min själ törstade efter sol. Gårdagen var därför väldigt behövlig! Jag och Johan var ute på gården och grejade hela dagen. Vi planterade om våra plantor och börja göra ordning i trädgårdslandet där vi sedan ska sätta potatis och morötter.
050102Det är konstigt det där vad fint väder gör mycket. Jag vet att vi svenskar är beroende av att prata om väder och jag tror jag definitivt tillhör den skaran, men det är för att jag nästan upplever världen som två olika platser om det är mulet eller soligt. Och nästan mig själv som två olika människor haha. Det är något med den där känslan i luften, som inte riktigt går att förklara. Jag känner hur hela naturen lever upp när solen och värmen kommer, och hur jag själv lever upp. Det är alldeles underbart. Och det går ändå inte att jämföra med att vara utomlands och få massa sol. Det är just den här första värmen och vårsolen som är så otroligt speciell.
050103050110Det växer så det knakar och snart känns det som hela övervåningen är fylld av krukor, eftersom alla hela tiden behöver flytta till större krukor. Snart får det inte plats mer, men jag hoppas att maj blir riktigt fint nu så man kanske kan börja plantera ut lite tomater i växthuset i början av juni.
050104Danny sitter och tittar ut över sina ägor.
050105Och Nanook suckar åt vårvärmen. Så fort det blir lite varmt så börjar han gräva gropar för att komma ner till kylan. Knasbollen.
050106Ute i trädgårdslandet och räffsar upp allt hö som växt över jordgubbslandet. Jag hade inte rensat det på två somrar nu så det vart nästan en gräsmatta där, och jag trodde inte jordgubbarna skulle klara sig. Men nu såg jag att små jordgubbsplantor börjat växa så då bestämde vi oss för att ta oss an det stora jobbet med att rensa det. Jag räknade ut att varje fåra kommer ta ca 3 timmar att rensa. Nu har vi det vi gör!
050107Lyckliga katter. Nayeli och Kira.
050108Det spelar ingen roll om landet skulle ta fem veckor att rensa. Det är ändå så otroligt rogivande och härligt att vara ute och greja, och att dessutom få göra det tillsammans med Johan. Allt blir så mycket lättare när man är två. Att kämpa tillsammans och glädjas över alla små steg man tar framåt. Det är så vackert och jag blev nästan tårögd igår när jag såg Johan stå där och räffsa och alla små katter som sprang omkring över ängarna. De små molnen som dansade över himlen och den där underbara känslan när solen tittade fram. Även om jag haft allt det här i flera år så är det som om glädjen och lyckan har blivit tusen gånger starkare just för att jag får dela den med någon.
050109Det här kommer bli den bästa våren i mitt liv. Det bara vet jag! Och det väntar så mycket spännande grejer nu i maj som jag ser fram emot att berätta om!

Hoppas ni haft en riktigt härlig helg och valborg! Nu är det ny vecka med nya möjligheter. Kram på er underbara ni ♥