Monday moments

Godkväll på er!
Den här dagen gick så väldigt fort, men som tur är så känns kvällarna ovanligt långa just nu. Jag tycker verkligen det påverkar mycket när man ställer om till vintertid. I flera dagar efteråt vaknar jag och blir glad över att klockan är så lite, och upplever att kvällarna är oändliga. Klockan i köket har jag ännu inte ställt om. Brukar alltid vänta ett tag. Jag får så sköna kickar av att titta på klockan och lura mig i några sekunder att klockan är mycket mer än vad den är. Det blir en sådan lättnad efteråt. En timma till! Vilken bonus!
Idag var jag ju som sagt i Sollefteå för att lämna pappa på busstationen. Jag passade på att ta en selfie med pappa innan jag åkte iväg. Det är ju faktiskt inte så ofta ni får se någon av mina föräldrar här i bloggen.
Sen åkte jag till affären för att handla lite. Ursäkta märkligt format på bilderna. Min kompaktkamera som jag annars brukar använda har varit trasig sedan två veckor tillbaks. Men det är ju tur att mobilen har en så bra kamera. Har bara svårt att ibland komma ihåg att fota bilderna liggande istället för stående. De blir så jädrans stora bilder när jag lägger upp dom här på bloggen.
Efter att jag handlat tänkte jag fara de 6 milen hem igen till Grundtjärn. Men så fick jag plötsligt en känsla av att jag ville gå till mormor och morfars grav. Det var så längesedan jag var där. Och så fort jag började tänka på dom så blev jag alldeles gråtig. Det är så konstigt det där…jag kan fortfarande ibland nästa få en chock när jag tänker på att dom inte finns längre. När jag flyttade till Grundtjärn för sju år sedan så levde dom båda, och att få åka till Sollefteå och hälsa på dom var något av det bästa med att bo här. Närheten till mormor och morfar.
Det känns inte alls som det var längesedan vi satt i deras kök och skrattade.
Haha ♥ Blir så glad när jag ser den här bilden. Jag, mormor och morfar för 6 år sedan, 2011.
Det kändes så himla konstigt att se Maggans grav bredvid, min morbrors fru, som gick bort i cancer tidigare i år. Det kändes så overkligt. Trots att jag visste om att hennes grav var bredvid så var jag inte alls beredd på det. Hjärtat liksom stannade en stund. Men det kändes också så fint, att de har gravarna bredvid varandra. De fick var sin ros ♥
Jag saknar dom så oändligt mycket.
Efter besöket på kyrkogården så åkte jag hemåt igen längs slingriga grusvägar och vackra, orörda landskap. Det var så vackert att jag var tvungen att stanna till några gånger. Det är det jag älskar med att bo här. Trots att jag kört dessa vägar hundratals gånger så slutar jag aldrig att förvånas över alla vyer. De skiftar jämt och ständigt. Olika dagar och olika årstider.
Jag gick ut för att få en stund i solens sista strålar innan den gick ned bakom skogen.

Väl hemma igen så fick jag syn på Toulouse, som ju låg inne och sov tidigare idag, så jag tog en bild så ni även skulle få en glimt av honom idag 🙂
Jag var på väg till vedboden för att hämta in lite ved för kvällen när jag fick syn på månen som reste sig ovanför byn. Det blev så vackert ljus. Synd bara med vår hög av rat som ska eldas upp. Det är halva vår hall som ligger där ute, från när vi fick vattenläckan i somras. Såg att det var någon som undrade om jag kunde visa nya bilder från hallen. Men det är faktiskt så att det inte hänt så mycket sedan vi la trossbotten och väggar. Det har stått stilla sedan dess, men någon helg snart ska vi lägga golvvärme och sedan på med golvet. Då lovar jag att ni ska få se resultatet!
Nu märks det att nätterna är kalla. Nu går det åt mycket ved.
När Johan kom hem så lagade vi mat. Det blev lax och potatis.
Det var några ögonblick från min måndag. Nu ska jag spendera resten av kvällen här inne i ateljén, och bland annat svara på några kommentarer som jag lovade tidigare idag!
Jag hoppas att ni haft en fin måndag allihopa! Kram på er och sov gott ♥