Mot nya äventyr

Efter några helt underbara dagar i Saltoluokta fortsatte mitt äventyr mot Stora Sjöfallets nationalpark. Jag var där för första gången i våras och har längtat efter att få komma dit igen varje dag sedan dess. Det är något väldigt speciellt med den platsen, därför kändes det helt fantastiskt att nu få återkomma dit.
Jag har som vanligt gjort en videoblogg, och denna gången en mycket längre version eftersom det är blandade klipp från både måndag, tisdag och onsdag. En video som verkligen innehåller lite allt möjligt. Allt från en spännande pratstund med en same från Saltoluokta som heter Mats Spiik, till stormigt väder och fotoäventyr bakom kulisserna. Och självklart några glimtar från Stora Sjöfallets mäktiga landskap.

Jag har så mycket mer bilder och annat att visa er sedan, men har inte hunnit bearbeta allt material än. Men det känns roligt att ha en massa sådant att gå igenom och jobba med framöver. Men, här kommer videobloggen från mina sista dagar ute i vildmarken!
Och i vanligt ordning kommer jag också dela lite bilder från dessa dagar.
Igår (tisdag) lämnade jag Saltoluokta och åkte i släden över isen med all min packning. På andra sidan sjön stod bilen på parkeringen och så körde jag sedan vidare mot Stora Sjöfallet Mountain Center där jag bokat två nätter.
Framme i vackra Stora Sjöfallet Mountain Center. Här var allt sig likt sedan förra året jag var här.
Jag checkade in och fick ett rum med en galet vacker lampa. Blev så inspirerad. En sådan skulle jag vilja göra av alla renhorn jag hittar i skogarna hemma.
Som jag berättade i videobloggen så väntades det komma en storm denna dag. Så jag höll mig inne på eftermiddagen för att sedan åka ut en sväng kring solnedgången för att kolla om blåsten lugnat sig. Men det råkade bli den värsta tiden så det var bara blåst, regn och dis. Så det blev bara en snabb tur med bilen innan jag sedan vände om igen och höll mig inne resten av kvällen.
Så istället satt jag och jobbade och redigerade videoblogg och bilder. Och så skrev jag lite med min älskade Johan. Skrattade så jag fick ont i magen av det nya smeknamnet jag fått. Fjällfia. Undrar om det är ett tecken på att jag borde komma hem snart? 😀
I morse hade de tunga molnen och regnet försvunnit så jag gick ut i gryningen för att fota och möta den nya dagen på en av de platser jag älskar allra mest här på jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Vilken känsla!!
Jag var ute några timmar med kameran i den iskalla blåsten. Som tur var hade jag med mig min polar-parka från när jag var med i Fjällräven Polar 2013. Den jackan är som ett stort, varmt tält. För det blåste så otroligt mycket att jag nästan trodde jag skulle flyga iväg ibland. Och när det blåser blir allt så väldigt mycket kyligare.
Men vad gjorde blåsten när morgonen bjöd på de mest fantastiska färger? Det var så vackert att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Ville vara överallt samtidigt.
Jag fick filmat några idéer till en film jag ska klippa ihop senare. Ni fick se lite bakom kulisserna i videobloggen ovan. Att stå i en klänning i dessa isande vindar gick nästan att likna med att bada isvak. Jag fick liksom samma kick på något vis. Världens glädjerus efteråt när jag fick upp värmen igen.
Efter morgonturen åkte jag tillbaks för att äta lite frukost. Sedan begav jag mig ut igen. Ville inte missa en sekund av min enda dag här i Stora Sjöfallet.
Den här stunden var en av de bästa på hela dagen. Vinden hade lugnat sig och jag bara satt här länge, länge och funderade över allt och inget.
Sedan gick jag till Mountain Center och satte mig och jobbade en stund. Bara älskar inredningen de har! Minns att jag vart alldeles lyrisk över detta rummet sist jag var här. Och det var ju precis så fint som jag mindes det.
Det här ser lite ut som min dröm-ateljé. Och de stora fönstren vid borden har utsikt över Stora Sjöfallet. Magiskt.
Jag vet inte hur jag kan ha sådan här tur, men jag beställde middag eftersom det var min allra sista kväll ute på äventyr, och Stora Sjöfallet bjöd mig på middag! De var så glada över att jag kom och hälsade på igen. Snacka om att få känna sig välkommen. Så jag fick mumsa i mig röding och en riktigt god efterrätt. Blev så himla glad. Så tacksam att det var svårt att hitta orden. Kan inte begripa hur all personal här är så underbara. TACK Stora Sjöfallet! ♥
Efter middagen gick jag ut igen för att njuta av den sista solnedgången på resan. Jag filmade lite för videobloggen och i slutet kom en riktigt stor rovfågel och flög omkring mig. Har ingen aning om vilken fågel det var, men ni som är duktiga kanske kan se från videon? Det var så vackert att se den sväva där ovan. Vilket avslut. Det var som om den vinkade mig hejdå med sina vingslag.

Lycka.

Natten mot december

Himlen sprack upp under kvällen och minusgraderna steg allt eftersom timmarna vandrade mot midnatt. Jag tog med mig en lykta och gick ut för att hämta in lite ved inför nästa morgon, och jag riktigt kunde känna december i luften. Månen lyste upp snön på taken så de glittrade som miljoner kristaller, och jag kunde höra hur isen sjöng längre bort. Som långsamma andetag. Nu sover sjön.

Natten mot första december. Natten mot en månad som är fylld med kyla, värme, ljus och magi.

120102Aldrig är väl vedboden så vacker som i ett fladdrande sken av levande ljus. Allt gammalt trä vaknar till liv, och tiden mellan då och nu känns plötsligt som bortsuddad. Det var inte så längesedan ändå, som min gammelmormor Lilly gick ut en decembermorgon i Grundtjärn med lyktan i handen för att mjölka korna. Jag liksom förnimmer det, hur allting finns kvar av allt som hänt, bara att vi inte ser det. Men det känns.
120104120307Ett svagt norrsken lyste upp i natten alldeles ovanför skogen mot norr. Och mitt hus lyser som aldrig förr, med ljusstakar och stjärnor i varje fönster. Jag tittar mot huset, hur det står där så vackert och ser så varmt och välkomnande ut. ”Bor jag verkligen här?” tänker jag och ler.
120108Och jag hittade en frusen tomte ute i snön som blev kidnappad av en stor hund. Nu tinar han upp inne i värmen och berättar om sina dygn ute i vildmarken : ) ♥ ♥ ♥
120809120106

Mot nya vyer

Godmorgon på er!
Tack för alla era goa kommentarer. Kan inte annat än få en bra start på dagen av att gå in här och läsa vad ni skrivit ♥
Idag sätter jag mig på bussen för att 8 timmar senare vara framme i Stockholm. Jag ska på dop i helgen. Det är min lilla brorsdotter Klara som ska döpas. Jag ska få bli ”fadder” till henne. Det känns väldigt fint. Jag vet inte riktigt vad det går ut på men jag ska vara hennes skyddsängel tänker jag mig. ♥

Så det blir en rolig helg. Ska bli underbart att samlas hela familjen. Det är man ju inte bortskämd med längre. Och jag längtar så efter att få krama om mina brorsbarn.
Nu måste jag packa ihop det sista, dricka lite kaffe och sedan köra in till Sollefteå där jag åker med bussen. Just nu ser jag nästan fram emot den långa bussresan så jag får sova läääänge.

Jag kommer hålla er uppdaterade om helgen i Stockholm 😀 Så vi hörs senare.
Ha en underbar dag och en härlig helg. Kram på er ♥

041001

Redo för resan

Godkväll på er! Håller som mest på att packa här hemma nu. Tidigt i morgonbitti åker jag med bussen mot Stockholm, och på söndag bär det av till Finland. Åh vad roligt det ska bli! Ser verkligen fram emot konferensen och föredraget på Hanaholmen i Helsingfors skärgård. Verkar vara ett otroligt vackert ställe. Kommer också bli så roligt att träffa de andra som ska vara med och prata.

Visste ni förresten att Jonna är ett finskt namn? Det är lite roligt tycker jag. Det är väldigt få i Sverige som heter Jonna, men i Finland finns det massor av Jonnor.
Och när man tänker på det, så låter det väldigt finskt. Skulle jag inte passa väldigt bra som Jonna Jintonen? 🙂

012210 copy
Nanook förstår såklart att något är på gång. De är smarta dom där djuren. Nanook och Nayeli får vara hos mamma under tiden.

012213
Passar på att gosa ordentligt nu ♥

012211
Sista promenaden i Grundtjärn i -17 grader. Nu är jag redo för de två huvudstäderna, Stockholm och Helsingfors! ♥

Natten mot midsommar

Det är midnatt. Natten mot midsommarafton. Det är för mig alltid en natt som känns lite extra magisk.
Nu är vi här. Just nu är den där tiden som jag i den kalla, karga decembernatten brukar längta och drömma om. Den ljusaste tiden på året. Och jag vill njuta av varje sekund. Även om den innebär en mindre släng av sömnbrist.

Jag blickar ut genom fönstret, och det är ljust. Trots att ett tungt molntäcke kastar ett grått sken över sommarängen som annars brukar lysa upp av midnattsljuset. Jag önskade en klar himmel och en alldeles vindstilla natt. Och en solig, vacker morgon där jag barfota går genom gräset till växthuset med kaffekoppen i handen. Men det gör inget. Midsommar kommer bli fantastisk ändå.
Kall, men varm ♥

062001