Några tankar från en influencer – #jagärinos

För mig är det väldigt nytt det här med att bli kallad influencer. Det var inte förrän ganska nyligen som jag tog till mig vad det faktiskt betyder. Det är ett nytt ord för en relativt ny yrkesroll.
Influencer kallas man när man på olika sätt påverkar många människor via olika sociala plattformar, som t.ex en blogg, på Instagram eller en Youtube-kanal. Man delar helt enkelt med sig av något offentlig och på så sätt inspirerar andra människor med texter, videor, bilder eller annat kreativt som skapats. Som influencer har man en stor möjlighet till att just påverka andra.  Oftast så har man byggt upp ett förtroende till sina följare under många år, vilket också gör att de tar till sig väldigt starkt av det man skriver, berättar eller delar med sig av. Man påverkar helt enkelt, vare sig det är vardagsbetraktelser och personliga berättelser, eller samarbeten med andra företag. Detta är ju något som växt något enormt senaste åren. Det var inte längesedan som dessa plattformar inte ens fanns, så hela den här branschen är väldigt ny.

Att jobba som influencer är det bästa jag vet. Jag skulle för allt i världen inte kunna tänka mig ett bättre drömjobb. Det passar mig helt perfekt. Det ligger dock enormt mycket jobb bakom som aldrig riktigt syns, och det tog många år av slit innan jag kom till den här punkten, men nu är jag så evigt tacksam att jag inte gav upp. Jag är fri att skapa som jag vill. Jag är min egen chef och jag får både möjlighet till att vara kreativ samtidigt som jag får nå ut till människor som tycker om det jag gör. Jag får berätta och inspirera. Jag får chans att samarbeta med företag jag tycker om och jag kan använda mina sociala plattformar som ett sätt att marknadsföra det jag gör. Även om min inkomst inte alltid kommer direkt från blogg och Instagram så är det där min grund ligger, för det är där jag visar upp det jag gör. Det blir som en enorm portfolio.
Därifrån når jag ut och får nya spännande möjligheter till jobb, som t.ex min tapetkollektion.

Det är det jag älskar mest med dagens nya teknik, att vi har en mycket större möjlighet idag att nå ut till människor. Vi är inte längre lika beroende över ett bra betyg från skolan eller att vänta på att få ett godkännande från någon annan för att kunna leva på sin talang eller sin kreativitet. Vi är mer fria att prova våra egna vingar. Vi kan skapa, skriva, fota, filma och dela med världen och hitta just de människor som finner värde i det man gör. Det är precis det jag gjort nästan varje dag de senaste sju åren. Delat mina tankar och känslor. Visat upp mina bilder, mina filmer, mina målningar och mina sånger. Och på det viset sakta men säkert byggt upp en trogen skara följare. Det är fantastiskt, och jag är verkligen tacksam.
Jag var 21 år när jag startade bloggen, i samband med att jag flyttade från Göteborg till Grundtjärn. Och jag skulle kunna skriva en hel bok om hur min resa varit från att jag startade bloggen tills idag då jag lever helt och hållet på mitt yrke som influencer. Det känns verkligen som om jag spenderat en hel livstid på att bygga upp det som jag har idag. Det enda som fick mig att hålla ut och fortsätta kämpa var min kärlek till att skapa och berätta.
När jag började blogga och dela med mig av mina bilder, texter och filmer så fann jag min passion i livet. Att beröra andra människor. Att påverka.

Men det är allt annat än enkelt att vara influencer. Det ligger så enormt mycket jobb bakom.
Samtidigt som det ännu inte riktigt blivit en accepterad yrkesroll i samhället. 
Speciellt senaste året, när allting liksom tog fart och växte för mig, så har jag stundtals haft svårt att greppa hur jag någonsin ska hinna med allt. Man driver i princip en stor verksamhet alldeles ensam, där man själv ska ansvara för alla olika områden. För min del så innebär det att jag är fotograf och ska se till att ta foton till alla sociala kanaler – helst nya varje dag. Jag ska skriva inlägg, som kan liknas vid stora reportage eller artiklar i tidningar, också det helst varje dag – på alla kanaler. Jag ska redigera bilder och planera en passande layout. Filma och redigera videobloggar, helst en gång i veckan. Jag ska vara företagets kontaktperson och ansiktet utåt, och se till att svara på allt från telefonsamtal till mail. Med detta inräknas även sammanlagt ca 500 kommentarer varje dag från alla mina olika sociala kanaler. Jag hinner givetvis inte svara på allt, men försöker så gott jag kan.

Jag ska även vara säljare (åt mig själv), skicka välgjorda offerter till olika jobbförfrågningar, och ansvara för fakturor, budget och ekonomin. Jag ska också göra redovisningar efter samtliga samarbeten med statistik och siffror. Jag ska vara mitt företags talesman och ställa upp på intervjuer och reportage, som kan ta så mycket mer tid och energi än någon kan ana. Jag ska vara ansvarig för administration och se till att allt tekniskt funkar. Utöver det säljer jag produkter och ska paketera varor och sköta en webshop. Sen, ska jag behålla kreativiteten mitt i allt sorl av jobb, eftersom det är det jag lever på i grunden. Min kreativitet.

Men jag väljer det själv, och trots att det ibland innebär så galet mycket jobb så älskar jag det, och skulle aldrig vilja göra något annat än det jag gör nu.
Trots alla dessa ansvarsområden och det omfattande jobb som det innebär med att vara influencer, så har det än idag inte blivit ett helt respekterat yrke. Företag jagar oss ständigt med de mest skamlösa förslag och nästan dagligen måste vi på olika sätt kämpa för att bli respekterade. Och den jobbigaste biten har inte varit allt jobb som det inneburit. Utan att stå ensam med alla frågor. Eftersom det är en helt ny bransch så har det inte funnits några tydliga riktlinjer, vilket gör att det varken blir lätt för företagen eller influencers. Missförstånd och osäkerhet.

Det är inte helt lätt att komma in in en nystartad bransch, där ingen riktigt vet vad som gäller. Hur funkar det att jobba som influencer? Hur ska jag märka ut inläggen när jag gör samarbeten? Måste jag märka ut inlägg om jag länkar till min egen webshop? Vad är reklam?  Vad kostar en bild att sälja? Vad menas med PR? Om ett företag skickar en produkt utan att jag bett om det, måste jag skatta? Vad får jag skriva och inte skriva?
Vad är mitt värde? Vad ska ett sponsrat Instagram-inlägg kosta?

Så många frågor, och så lite svar. Inga kollegor att bolla idéer med. Ingen att fråga om råd.
Den biten höll på att krossa mina drömmar. Jag undvek alla mail som handlade om samarbeten eftersom jag överhuvud taget inte visste vad jag skulle svara. Jag vågade inte ta betalt och kände att själva business-biten var som ett enda stort mörker. Om något företag ville köpa bilder eller om någon ville göra ett samarbete så hade jag ångest i flera dagar för att jag inte visste vad jag skulle svara. Ändå är det en sådan otroligt viktigt del i att vara influencer, annars kommer ekonomin aldrig att gå runt. Precis som för vilken företagare som helst.

I samma veva som jag var på väg att ge upp, på grund av att jag inte klarade mig ekonomiskt (som jag skrev om i det här inlägget) så lärde jag känna Linda Hörnfeldt, som är VD och grundare för Influencers of Sweden, som startades för ett år sedan. Då hette det Better Bloggers, och var även då som ett nätverk för bloggare. Linda fick mig att se på mitt jobb med helt nya ögon. Jag kunde ställa alla de där frågorna jag innan varit helt ensam i, och hon gav sitt perspektiv på saken. Herregud, det var på riktigt som att öppna en ny dörr. För första gången fick jag en uppfattning om mitt eget värde som influencer. Jag fick självförtroende och ryckte upp mig.

Efter det ändrades allt. Och för ett år sedan startade hon Influencers of Sweden, tillsammans med Sara Rönne och Clara Lidström. En branschorganisation för bloggare. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på hur mycket detta betytt för mig.

I en bransch där man så länge varit ensam och famlat omkring i mörkret, så finns nu en plats där man kan fråga om ALLT som rör vårt yrke. Det blir en otrolig gemenskap och en plats för alla, såväl nya som gamla influencers att hämta information och hjälpa varandra. Det blir som en fackorganisation för bloggare, där kan man diskutera om allt från hur man ska ta betalt eller hur man ska bemöta företag som kommer med skamlösa förslag. Jag här lärt mig så otroligt mycket därifrån.
Därför blev jag så otroligt illa berörd idag när jag såg en artikel som handlar om olika stora influencernätverk (de som kopplar samman företag med influencers för samarbeten) som gjort uppror mot Influencers of Sweden (Inos). De påstår kort och gott att InoS driver sin egen agenda, för egen ekonomisk vinning. Detta är så fel som det bara går att bli, därav det här långa blogginlägget. Dock har Linda nu gett ett briljant svar på tal, som ni kan läsa här. Och Clara Lidström har precis lagt ut ett inlägg som sätter huvudet på spiken.

Utdrag ur Clara’s blogginlägg;
Jag känner mig alldeles trött av tanken på det. Att ännu en gång kommer ett gäng chefer (som själva inte producerar innehåll utan bara profiterar på det) och berättar vad influencers ska göra. Kritiserar en organisation som kämpar för influencers men som samtidigt motarbetas av de företag som omsätter mångmiljonbelopp på att knyta dessa till sig.

Till skillnad från InoS så tjänar dessa företag och influencernätverk pengar på att koppla ihop företag med influencers. Influencers of Sweden är en ekonomisk förening där all vinst går tillbaka till medlemmarna. Det fungerar ungefär som vårt fackförbund, som jag skrev tidigare. Därför kändes det bara så orättvist att läsa artikeln. InoS står på medlemmarnas sida och alla har möjlighet att vara med och bestämma agendan. Det stärker oss i vårt yrke så att vi kan fortsätta jobba med det vi älskar. Jag är så evigt tacksam för det, och vet att det är många fler därute som delar min tacksamhet.

Ja, som ni kanske märker så var den här biten väldigt viktig för mig. Har knappt kunnat tänka på annat idag, och jag kände att jag ville skriva lite om detta, från en influencers perspektiv. Nu när jag ändå har möjlighet att påverka 🙂 Och samtidigt dela med mig lite av hur yrket som influencer faktiskt fungerar.

KRAM på er ♥

Några ögonblick från söndagen

Oktoberluften är så speciell. Så kall och rå men ändå så klar och ren. Med inslag av den kryddiga doften från den färglada löven. Tänk att det redan är oktober. På något sätt känns det som vi hoppade över september i år, men jag gissar att jag får den känslan eftersom jag under nästan hela september var på resande fot.

Men nu är jag hemma igen. Och i går kändes det äntligen som jag fick lugn och ro att landa.
Jag spenderade största delen av söndagen ute i skogen. Det var en märklig känsla att gå ut i skogen igen med kameran över axeln.
Det känns så längesen sist. Men vad härligt att få komma tillbaks till skogen och känna hur den omfamnar mig igen.
100301Det är så vackert med ljuset i oktober. Det är så försiktigt på något vis. Letar sig så fint in genom skogen och träffar några gulnade löv på ett litet träd och får det att lysa upp som guld.
100313100308Tänk att naturen kan skapa så vackra färgskalor. Utan att ens försöka. Det bara sker. Och det blir magi.
100306100305Nayeli är ute och jagar i höstljuset. Hon har blivit så rund och frodig igen. Vinterpälsen gör sig redo för kallare tider.
100302100304Efter min härliga skogspromenad mötte jag upp med min gammelmorbror Tage som var ute och höll på att klyva nästa vinters ved. Jag frågade om han trodde att det var försent att plocka lingon, eftersom det varit flera minusgrader senaste nätterna. Men han trodde att det fortfarande gick att plocka, så jag fick låna en plockare och begav mig sedan ut i skogen en sväng igen för att plocka lingon, så jag kunde fylla på med lite lingondricka och lingonsylt inför vintern.
100311Jag älskar att plocka lingon. Det går så fort! Det tar inte lång tid innan man fyllt en hink om man är på rätt ställe.
100310Det var så skönt att komma ut i skogen och plocka bär. Jag har verkligen sett fram emot oktober. Jag har tänkt att saker och ting kommer lugna sig nu. Just september var ju den mest intensiva tiden jag någonsin varit med om. Så oktober tänker jag blir lite lugnare. Ett lugnare tempo.
100312Vilken lycka att få bo intill skogen, och bara kunna gå ut en söndagseftermiddag och plocka bär och tanka sig full av ny energi. Jag är glad att lingonen inte hade frusit sönder än. Söndagkvällen ägnade jag åt att koka flera liter saft, så nu har vi så det räcker ett tag.

Hoppas ni hade en jättefin helg allihopa! Stor kram på er ♥

Några kvällsord

Godkväll på er!
Efter en lugn och skön helg med en hel del städning och hemmafix känner jag mig utvilad och redo inför den nya veckan i morgon. Klockan är strax tio på kvällen och jag ska just gå in i ateljén och jobba en sista timma med att slå in lite fotoprints som ska med posten i morgon. Jag tycker alltid om att få klart så mycket som möjligt på söndagkvällarna så man inte måste börja morgonen med en massa jobb från förra veckan. Jag vill att det ska kännas som att man vänder blad och börjar kladda på en ny vit sida. Helt orörd och utan färdiga riktlinjer.

Ville bara säga godnatt till er! Hoppas att ni haft en jättefin helg allihopa ♥ Kramar

Just i natt är det dimmigt, mulet och mystiskt väder ute. Men det var inte längesedan jag fick avsluta dagen med den här synen. Jag hoppas på lite stjärnklara nätter den här veckan.

Just i natt är det dimmigt, mulet och mystiskt väder ute. Men det var inte längesedan jag fick avsluta dagen med den här synen. Jag hoppas på lite stjärnklara nätter den här veckan.

Några ord om att vara mörkrädd

Ibland får jag frågan vem jag var innan jag flyttade till Grundtjärn för fem år sedan. Det är en svår fråga att svara på. Men en sak vet jag säkert att jag var då, som jag inte är längre. Mörkrädd.
Det är så märkligt, för jag var verkligen jättemörkrädd under min uppväxt. Jag hade mycket fantasi och lätt för att skrämma upp mig själv. Till och med i vuxen ålder, strax innan jag flyttade hit, så vågade jag ibland inte gå upp på toa på natten för jag var så mörkrädd. Jag kunde till och med bli rädd mitt på ljusa dagen för att jag skrämde upp mig med läskiga tankar och scener från hemska skräckfilmer, eftersom jag ändå inte kunde låta bli att liksom söka mig till att skrämma upp mig själv.

Konstigt nog så tänkte jag inte på min mörkerrädsla alls när jag bestämde mig för att flytta till Grundtjärn, in till den gamla skolan från 1800-talet som jag bodde i under första året här. Och det som är ännu mer konstigt är att min mörkerrädsla helt försvann från den dag jag satte min fot här. Jag har ingen aning om varför och hur jag bara kunde sluta vara mörkrädd sådär. Det är för mig en gåta. Men det är en himla tur, för annars hade jag aldrig kunnat bott kvar.

020816
Den första vintern i den gamla skolan var verkligen utöver det vanliga. Det känns ju som en typisk myt att det ska spöka i gamla skolor. Men det jag upplevde på nätterna under det året som jag bodde där går verkligen inte att förklara på något annat sätt än att det spökade. I alla fall i min verklighet. Ingen behöver tro mig eller hålla med. Det är bara min egen upplevelse.
Men jag anpassade mig ganska fort. I november, fyra månader efter att jag flyttat upp, så hände något var och varannan natt. Under vintern hade jag till och med döpt ett ”spöke” till eldvaktaren, eftersom det varje natt hördes tydliga steg ifrån hallen där elden brann i kaminen. Nanook skällde på nätterna åt ingenting och jag gjorde en kort liten film på det som ni kan se HÄR. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla nattliga upplevelser som jag fick vara med om. Men ändå kände jag mig aldrig så rädd att jag ville flytta ut. Kanske för att jag visste att om jag tillät mig att bli för rädd så skulle jag behöva flytta. Och det ville jag verkligen inte. Så då stängdes de känslorna av och sedan dess kan jag knappt bli mörkrädd.

Jag tror att vi människor kan anpassa oss till nästan allting. Jag har varit livrädd för mörker, och det kan jag knappt tro idag när jag är ute i mörkret i skogarna om nätterna eller hämtar ved mitt i natten i vedboden. De känslorna är som bortblåsta. Och den enda förklaringen jag har till det är att jag insåg att jag var tvungen att anpassa mig, annars skulle det inte gå.
020817
Jag får ofta frågan om jag varit eller är rädd ibland, och många som skriver att de aldrig skulle våga bo själva i en stuga för att mörkret skrämmer dom för mycket. Och jag kan verkligen förstå känslan, eftersom jag själv varit mörkrädd innan. Men jag kan också säga att vi människor är helt fantastiska på att anpassa oss. Det är något jag verkligen fått bevis för. Rädsla är ju egentligen bara en slags illusion som skapas av våra tankar. Och att låta rädslan styra oss i våra livsval gör ju att vi blir som fångar. Så om någon frågar om ett tips på hur jag gjorde, så brukar jag bara säga att det bästa är möta rädslan i en situation där du inte har så många andra val än att faktiskt bara ge dig hän, och anpassa dig. Plötsligt så är det som om den inte existerar längre, och du blir fri. Det kanske låter lättare än vad det är, men det funkade för mig : )

Någon här som är mörkrädd, eller har varit? Och i så fall, hur blev ni av med er mörkerrädsla?

Några ord av tacksamhet

Tack för era fantastiska kommentarer som fått mig att le hela dagen. Vilken våg med massa positivt på samma gång. Vinsten, responsen och alla vackra ord. Det värmer i hjärtat ska ni veta ♥

Idag vaknade jag bokstavligen med ett leende. Jag tänkte på allt bra som har hänt allt spännande och roligt som väntar. Jag vaknade med energi och idéer och hoppade upp ur sängen. Tills jag plötsligt kände att förkylningen slog ner mig. Jag som nästan kände mig helt frisk igår. Men idag var jag matt och svag och orkade knappt gå upp för trappan. Så idag lät jag kroppen vila och gjorde inte så mycket vettigt alls. Det kändes tråkigt med en sådan här dag, samtidigt som jag inser att den nog behövdes.

Men nu på kvällen så föll ett magiskt ljus över byn och jag hämtade kameran och sprang ner till sjön. Det var så vackert där nere att jag trodde att jag stigit in i en annan värld. Jag får ofta uppleva sådana stunder när jag blir alldeles förtrollad av det vackra, och detta var verkligen en sådan stund. Plötsligt kändes det som om förkylningen lättade och jag kunde plötsligt andas igen, genom näsan till och med. Matthetskänslan försvann och jag kunde hoppa och springa som vanligt. Energin kom tillbaks. Den där stunden nere vid sjön var allt som behövdes.

Det var en vacker avslutning på fredagen. Jag önskar er en riktigt fin helg allihopa.  Och tack för att ni finns ♥
090401

En stark känsla av glädje och tacksamhet har jag känt idag, över allt som händer i mitt liv och över allt vackert jag får se och uppleva. Varje dag tänker jag på allt ont som händer i världen nu, och på alla som lider. Alla som saknar hem och som kämpar för sina liv. Men just därför, vill jag vara tacksam för varje andetag av frisk luft jag får ta, och för varje dag som jag får leva, må bra och göra det jag älskar. Jag önskar att jag kunde förändra världen, men för att visa den tacksamhet jag känner över livet, så ska jag leva det fullt ut. Varje dag.
090402

There’s a sunrise and sunset every day. You can choose to be there for it. You can put yourself in the way of beauty.” ~Cheryl Strayed.

Lite tankar om allt

Hej på er!
Det är lördag kväll och jag sitter här i soffan hemma hos min mamma. Jag hade ju egentligen planerat att flytta hem nu igen och börja leva som vanligt efter operationen men jag kände att jag behövde några dagar till. Jag var i Näsåker i går hos distriktsköterskan för att kolla så allt såg bra ut. ”Såret” satt ihop med små metallgrejer, såg exakt ut som om de häftat ihop de med en häftapparat, och de här grejerna skulle nu tas bort. Ju fortare man får bort dom desto finare blir ärret sedan. Nästan hela såret hade läkt bra förutom vänstersidan, så jag kunde nästan ta bort alla. Så det kändes ju bra. Ska dit nästa vecka igen och se hur vänstersidan läkt.

Men i alla fall så känner jag att det är bäst att bo kvar här hos mamma tills såret i alla fall läkt ihop bra och jag kan röra mig helt som vanligt utan att känna obehag. Lika bra att vara försiktig nu i början så man slipper problem sedan.
Jag bara längtar nu tills jag kan springa runt och leva som vanligt, bära ved och hålla på med allt sådant där som jag är van med. Känns som jag varit stilla så länge nu. Ibland blir jag lite deppig av hela det här. Samtidigt som jag är glad att det hände nu och inte senare så jag fått ställa in ”Fjällräven Polar” resan i april.

Ibland så börjar jag oroa mig för att det ändå ska bli några konsekvenser av det här, eftersom det nu fattas en äggstock. Den andra äggstocken hade nämligen också en cysta, fast den var så liten så den kunde de bara ta bort. Men det är klart att det känns jobbigt att man är 23 år, med bara en äggstock kvar, och den sista stackars äggstocken också var attackerad av en cysta. Hur kan jag vara säker på att den klarar sig bra nu då? Så att det inte händer igen. Även om det här med barn känns väldigt,väldigt långt bort just nu, så skulle jag ju ändå vara världens lyckligaste om jag någon gång i livet skulle få uppleva att få barn. Därför kommer de här jobbiga tankarna ändå upp ibland, eftersom det känns så viktigt för mig att inget mer händer. Men jag ska i alla fall se till att gå på kontroller 1 gång i halvåret för att se till att allt ser bra ut. Kanske mest för att jag inte ska gå och vara orolig och få de här dumma tankarna 🙂
Jag blev i alla fall väldigt glad när jag låg på sjukhuset och fick läsa några kommentarer från olika kvinnor som själva gått igenom samma sak men som nu hade barn och allt. Det känns så bra att höra det. Och då inser jag också hur otroligt vanligt det här är. Mer vanligt än vad jag någonsin hade trott.

Så jag ska nog bara vara väldigt glad att allt faktiskt gått bra. Snart kommer jag flytta hem med Nanook igen och återgå till vardagen. Det ser jag fram emot 🙂

Men nu, nu ska jag dricka lite kaffe och se om det går något bra på TV ikväll. Jag passar verkligen på att mysa ordentligt här hemma hos mamma. Och det är ju faktiskt lördag 🙂

KRAM på er <3 Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

När jag var i Näsåker i går köpte jag en jättecool hatt inne på världens mysigaste butik. Vad jag älskar Näsåker, och alla som bor där. Lär känna nya människor varje gång jag är där känns det som.

Såret är omlagt så nu fick jag äntligen ta bort den stora tejpbiten och byta ut mot en vit och fin, fräsch kompress 🙂

Jag har åkt iväg en kort sväng med bilen en stund varje dag så att Nanook får springa av sig lite. Han är så överlycklig när han får göra det, och jag blir så glad när jag får se honom så lycklig. Och så mår både jag och han så otroligt bra av att få komma ut i skogen en stund.

Några tankar så här på en lördag

Hej på er!
Det är lördag eftermiddag och solen gick ner för en stund sedan så det är alldeles kolsvart ute. Jag sitter här med en kopp kaffe och värmer mig och ska strax sätta mig vid arbetsbänken och jobba. Mycket att göra nu inför jul och de kommande utställningarna som jag skall skriva mer om sedan 🙂

I natt drömde jag mardrömmar hela natten om att jag tappade röster på tävlingen och tillslut försvann från topplistan. Jag vaknade flera gånger och gnydde av oro och ibland nästan grät i sömnen. Och på morgonen när jag vaknade på riktigt så sprang jag till datorn och var livrädd att mina drömmar hade blivit sanna. MEN vilken lättnad jag kände när jag såg att jag fortfarande leder och att ni till och med röstat ännu mer så jag hade över 500 röster. Kommer nog gå på helspänn fram till 10 december när röstningen tar slut. Men åh jag är så himla glad för att ni engagerar er så mycket. Tack igen för all hjälp! <3

Jag var nyss ute en stund med Nanook. Ofta på lördagar brukar jag åka iväg en sväng för att låta honom springa lite fritt i skogen och så kan jag passa på att fota eller något annat. Älskar de där stunderna. Känner mig alltid lite som ny när jag kommer hem 🙂 Nu har jag fått lite frisk skogsluft så nu kan jag jobba bra ikväll.

Hoppas ni har en jättebra lördag! Kramar <3

Solnedgången var så vacker

Jag hittade ett ställe där jag aldrig varit, där jorden hade röjts upp vid ett kalhygge, och där fanns massivs med jättecoola stenar. Tyvärr så var marken stelfrusen och det gick inte att gräva eller lyfta på stenarna, men så fort våren kommer och marken tinar så ska jag fara hit. Har alltid gillat att leta efter häftiga stenar. Och senaste tiden har jag börjat läsa mycket om hur man hittar olika mineraler och kristaller. Jätteintressant! Här kan jag tänka mig att man kan hitta en del 🙂

Jonna was here 😀

Några korta ord såhär på söndag

Godkväll!
Det är söndagkväll och helgen har som vanligt rusat förbi. Var till Sollefteå igår med morfar och mamma, men annars har jag inte gjort så mycket mer. I kväll ska jag försöka att lägga mig tidigt för jag har vänt upp och ner på dygnsrytmen ganska rejält den senaste tiden. Det är synd att det är så mysigt att vara uppe sent på nätterna 🙂

Hoppas ni haft en underbar helg mina kära bloggläsare 🙂 <3

I brist på bilder så fick jag ta en bild med webcamen istället 🙂