Natten i Grönland

Det var sent igår kväll. Jag satt inne i ateljén framför datorn och Johan satt i fåtöljen intill och gjorde mig sällskap innan han skulle gå och sova. Det var kolsvart utanför fönstret, och regned öste ned. En sådan där riktigt mysig höstkväll.
Jonna, är det något?” Sa Johan lite oroat när han tittade på mig där jag satt framför datorskärmen.
Va? Aha..nej, om jag såg lite spänd ut så är det bara för att det pirrar så himla mycket i magen när jag reser till Grönland. Med Google Earth.
Att utforska jordklotet med Google Earth är något jag alltid älskat. Att följa små vägar som jag vet att jag aldrig någonsin kommer vandra på. Att besöka små samhällen i utkanten av städer jag inte ens visste fanns. Försöka tänka mig in hur det är att leva där. Fantisera om de människorna som bor och lever där just nu. Det pirrar i magen på samma sätt som när jag blir höjdrädd. Eller när jag går in i en spännande skog. Eller utforskar ett mystiskt gammalt hus. Det är precis samma känsla.

Men igår blev det något helt annat. Jag reste till Grönland. En ö som inte såg så rolig ut uppifrån. Nästan helt täckt av vitt.
Jag scrollade mig ned och följde bergskanten längst havet. Förundrades över de små, helt ensamma byarna på de karga klipporna. Så fantastiskt.

Sen, började jag flyga över själva ön, och hittade plötsligt platser där satellitbilderna var så skarpa att jag nästan tappade hakan. Största delen av ön är som täckt av en vit bild. Men här och var gick det att komma ”under” och se själva ytan. Jag har aldrig blivit så fascinerad av något jag sett på Google Earth innan. Jag trodde på riktigt att jag råkade få komma in i någon hemlig databas med satellitbilder som det absolut inte var meningen att jag skulle se.

Johan satt med mig en stund men skulle sedan gå och lägga sig.
Jag kommer snart och lägger mig jag med, jag ska bara titta lite till” sa jag. Men det var bara början. Min resa i Grönland fortsatte långt in på natten. 
Jag var som uppslukad av de fantastiska vyer jag hittade på denna ödsliga plats på jorden. Varje gång jag såg något vackert så tog jag en printscreen.
Det dröjde inte länge tills jag liksom hamnade i samma mood som jag ofta gör när jag är ute och fotograferar. Allt var så vackert att jag nästan kände en frustration över hur jag någonsin skulle kunna fånga detta och sedan förmedla det vidare. Jag letade efter olika vinklar och sökte mig med spänning vidare över bergen och glaciärerna.

Jag lyssnade samtidigt på vacker musik, och i kombination med alla vackra mönster, isformationer och häpnadsväckande färger så blev det en så otroligt stark upplevelse att jag till och med fick tårar i ögonen. Det kändes som att uppleva en stark film ungefär. Som att slukas in i en annan värld ett tag. Jag reste över stora delar av Grönland denna natten och tog flera hundra bilder.

Idag samlade jag några av mina favoritbilder från Grönlands mystiska yta och gjorde en liten film. Kanske kan ni förstå och känna samma känsla som jag gjorde igår, om ni ser filmen?För mig är detta en av de starkaste konstupplevelser jag har haft. Jag har aldrig tidigare sett så vackra abstrakta mästerverk än Grönlands yta. Det var liksom…för bra för att vara sant. Förstår ni vad jag menar? Titta gärna på min video i HD, fullscreen och med bra ljud!

Jag begriper inte ens hur det är möjligt att det kan skapas så fantastiskt vackra former och färger på glaciären. Och här och var finns små sjöar mitt ute på isen, som är av den allra vackraste blåfärg man kan tänka sig. Ytan på glaciären ser ofta ut som huden på en gigantisk elefant, och på vissa ställen formar dessa ”hudveck” enorma geometriska konstverk. Grönland…vilket ställe. Jag skulle gjort vad som helst för att kunna flyga runt över ön i verkligheten och se dessa vyer som jag sett på satellitbilderna.

Det är något fascinerade med vetskapen om hur öde det är. Att på de flesta av dessa ställen har nog ingen människa satt sin fot. Och tanken av att befinna sig där…mitt ute i ingenstans…den är så ljuvligt otäck. Och där, under den flera kilometer tjocka isen gömmer sig jordens historia.
Jag gjorde även ett litet kollage med några av mina favoritbilder från min resa, haha 🙂
Efter nattens resa i Grönland kände jag mig så inspirerad av alla vackra färger och former. Jag kanske borde gått och lagt mig, men istället tog jag fram mina målargrejer. Jag kunde inte bara sova bort all den här inspiration. Jag ville måla, med inspiration av Grönlands glaciärer.
Jag klurade länge, och försökte komma fram till något sätt att skapa samma textur på duken som Grönlands yta har. Det där veckade, rutiga, skrynkliga, streckade.
Jag blandade spackel, texturpasta och vitfärg.
Sedan jag la på tunt med plast och skapade veckade mönster. Idag drog jag bort plasten och det blev bättre än jag hade vågat hoppats på. Men den där texturen med sprickor, det måste jag försöka klura ut. Jag har verkligen lust till att göra min nästa kollektion tavlor med inspiration från Grönland.
Nanook låg och sov bredvid mig i ateljén. Innan det blev morgon kröp jag ned i sängen bredvid Johan. Det kändes verkligen som om jag hade varit ute på en lång resa till en annan värld. Och sen drömde jag om Grönland hela resten av natten. Dit ska jag åka någon dag.

Natten så fager, ljus som en dager

Tiden är här, när jag kan springa ut vid midnatt under de skiftande blå ljuset från himlen. Dimman dansar, fåglarna kvittrar och Nanook springer i lyckorus precis som jag.
Det här är ren lycka för mig. De ljusa nätterna och den där alldeles speciella stämningen som bara kan bli under maj och juni. Det känns som jag får en sådan kraft av allt det vackra att jag bara flyger fram. Åt vilket håll jag än tittar så ser och känner jag något som liksom tar andan ur mig.
Isen släppte äntligen taget och sjönk ned i vattnet. Dagen därpå var hela sjön öppen. Så fantastiskt att äntligen få se vattnet och himlens spegelbilder igen.
Nayeli följde också med ned till sjön. Det var så fint att få ha både Nanook och Nayeli vid min sida denna första riktiga ljusa natt.

En ny tid börjar nu. De ljusa nätternas tid. Och jag ska vara där för att uppleva varenda sekund.

Trevlig helg på er mina älskade läsare ♥

Twistin’ the night away

Åh, jag tror aldrig tidigare att jag haft så svårt att hitta orden för att inleda ett blogginlägg. Jag är så fylld av känslor efter all den respons jag fick av er på mitt förra inlägg. Och att uttrycka dom i ord känns nu helt omöjligt. Dessa två dagar efter att jag la upp inlägget har känts lite overkliga. Att läsa den ena fantastiska kommentaren efter den andra har fått mig att nästan brista inombords. På ett helt underbart sätt. Det har stundtals varit svårt att läsa därför att jag blir så berörd.
Att skriva tack känns så fruktansvärt litet jämfört med hur jag önskar att jag kunde uttrycka mig. Men det är ett tack som är fyllt till bristningsgränsen av den djupa tacksamhet jag känner. Så, tack. Tack.

092802Ni har slagit rekordet för antalet kommentarer i min blogg, och att det hände på just det inlägget känns helt fantastiskt. Det var ett inlägg som krävde en hel del energi för att skriva. Och ett inlägg som jag själv känner är en av de viktigaste blogginlägg jag någonsin skrivit, eftersom det berör så många olika delar av mitt liv, och min blogg.

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle tas emot såhär av er. Jag kan inte beskriva vilken lättnad jag känner över att det ändå är så otroligt många som har förståelse för hur det funkar med samarbeten. Och för att inte tala om alla vackra ord och inspirerande kommentarer. Tänk att ni är så många som lagt ner tid på att skriva och dela med er av era tankar. Era ord har rört mig i hjärtat, och ändå har jag inte ens hunnit läsa alla kommentarer än. Ska fortsätta nu under kvällen. Men ville verkligen skriva och visa min tacksamhet.
Ni inspirerar mig så det är inte klokt.

Något jag älskar att göra när jag behöver lite ny energi är att dansa. Ni vet, bara sätta på någon riktigt bra låt och dansa loss i köket. Det är något magiskt med den där känslan när man känner hur varje cell i kroppen vaknar till liv och pressar ut all tung energi som man burit på. Idag hörde jag någon bra låt på nätet och sedan kände jag hur jag bara ville dansa. Så jag gjorde det. Och fy sjutton vad bra det kändes!

Så vad säger ni mina älskade läsare, ska vi inte ta en dans nu efter allt?
Får jag lov? 😉

Färder genom natten

samarbete3Det var snart en månad sedan nu som jag lämnade ”rymdstenen”, eller Santa Fe’n som den egentligen heter, efter vår fantastiska resa norrut. Ett fotosamarbete med Hyundai som egentligen var menat för bara en månad. Men till min stora glädje blev de så nöjda att de ville fortsätta samarbetet med mig som fotograf och influencer, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Så även om tiden med rymdstenen i början av juli var över, så fick jag istället med mig en annan bil hem, som jag nu kört och fotat i snart en månad. En blå Hyundai i30.
Eller den ”blå draken” som jag kallar den. Gissar att varenda bil kommer få ett smeknamn framöver. Men det bara blir så, av första intrycken och känslan som jag får.
072815Om någon hade sagt till mig för några år sedan att jag vid sidan om allt annat jag gör också skulle fota bilar, så skulle jag skakat på huvudet. Jag som inte ens tycker om att fota saker/produktbilder/studiobilder/människor. Att ens fota något på beställning brukar få mig att tappa lusten direkt. Att behöva prestera något och känna press på att göra någon annan nöjd, det får min kreativitet att försvinna på en sekund.
Men när jag först fick frågan om samarbetet med Hyundai och Santa Fe´n, så kändes det bra. Jag fick fria händer och de hade inga krav på hur bilderna skulle se ut. Och någonstans så visste jag att de antagligen inte ville ha ”vanliga” snygga, rena produktbilder, för i så fall skulle de anlitat en annan fotograf. Så jag kände mig säker av tanken på att de nog ville ha bilbilder med en touch av Jonna, och därför kändes det plötsligt väldigt roligt. Som något nytt och spännande.
072811Jag gillade utamningen på något vis, och mitt i allt så upptäckte jag hur roligt det var att försöka få ett sådant modernt och tekniskt objekt att smälta in i naturen. Att få den att passa in bland allt det andra. Jag kunde ägna timmar åt att bara försöka hitta rätt vinklar, ljus och reflektioner. Så i Norrbotten trädde en ny dimension fram inom mitt fotograferande, och därför känns det nu så roligt att få fortsätta utveckla det. Att varje månad leverera ett antal bilder till Hyundai känns som en extra krydda till allt annat. En rolig utmaning.
Det bästa är nog att det smälter in så mycket i det jag gör ändå. Jag tar ju för det mesta bilen med mig när jag ska ut och fota, så den är ju med på alla mina äventyr. Dag som natt. Därför tänkte jag nu visa lite bilder från våra små äventyr under månaden som varit.
072810Förutom att den här bilen är väldigt smidig och lättsam så är den också väldigt bränslesnål. Något jag tyckte var bra nu under sommaren då blir väldigt mycket bilkörning. Speciellt under sommaren så kör jag mycket bil. Inte så långa turer, men många små korta turer. Ofta på kvällar och nätter när ljuset och dimmorna lockar ut mig med kameran för att leta upp de rätta platserna att fota på. Även om jag egentligen inte kör så långt hemifrån så kan ändå milen dra iväg fort.
Som jag skrivit många gånger tidigare, så är det bland det bästa jag vet. Att packa kameraväskan och en termos med kaffe och sedan ge mig ut med bilen och köra ut på ensliga skogsvägar. Hitta nya spännande vägar jag aldrig kört på och upptäcka nya platser. Det är något så obeskrivligt mysigt med just de stunderna.

Om jag har riktigt tur så får jag också köra hem i gryningen igen med kameran fullproppad av bilder jag tagit i naturen under natten. Den känslan är också helt oslagbar. Att känna sig sådär lite trött och nöjd och med vetskapen att några riktiga guldklimpar till foton finns fångade på minneskortet.
072801Till skillnad från tidigare så kan jag nu också dela sådana mysiga stunder med min andra hälft. Aldrig hade jag vågat hoppats på att Johan också skulle älska att spontant åka ut med bilen på kvällarna och bara upptäcka nya platser. Några kvällar denna månaden har vi packat lite gott att äta och gett oss ut på skogsvägarna. Den här kvällen skulle vi åka till ett ställe som heter ”Mobodarna” och som är en gammal fäbodvall som ligger i Oringsjö naturreservat bara några mil från Grundtjärn. Först körde vi upp på en gammal grusväg upp till en höjd för att se solnedgången.
Ja, vi var ganska sent ute.
072802Jag trodde att jag visste vägen dit men råkade ta en väldig omväg. Men vi stannade till på en massa vackra platser och jag fick gå loss med kameran.
072804
072803
072805Och det var när vi kom till denna platsen kring midnatt, som jag insåg att det fanns en mening med att jag körde fel. Jag tappade nästan andan när vi gick genom en liten skogsstig och sedan kom fram till detta. Som om naturen just skapat den vackraste tavla. Allting var så magiskt vackert.
072806Det kändes nästan lite trolskt att få se hur svanen med sin lilla bebis simmade där i dimman.
072807072809Vi stannade länge vid denna plats och bara betraktade naturens skådespel. Jag var så tacksam att jag kört fel så jag fick uppleva denna stund.
072808Efter att ha kört fel några ytterligare gånger och kört förbi infarten till Mobodarna hade det mörknat ute när vi väl kom fram. Eller, det var egentligen inte mörkt, men eftersom det var en bit att gå igenom skogen kände vi att det var tillräckligt mörkt för att skjuta på det till en annan kväll. Men det gjorde inget alls. Vi fick uppleva så mycket fint på vägen dit, och nu har vi fortfarande Mobodarna kvar att se.
072812På grusvägen hemma i Grundtjärn. Jag gjorde mig redo för att ge mig ut i natten och fota. Det hade varit en regnig kväll och molnen höll precis på att spricka upp. Om det har regnat på kvällen så brukar det alltid bli väldigt mycket dimma på natten, så därför brukar jag ofta ge mig ut med kameran då. Jag älskar dimma. Det kan förvandla vilken plats som helst till en helt annan.
072814

Dimman gör också att ljuset från bilen sprider sig på ett så mjukt sätt. Hela den natten kändes sådär mystiskt vacker. Jag åkte omkring och lyssnade på musik och stannade till på några platser för att fota. Det var dock fasligt mycket mygg ute den natten. Det brukar bli så när det är fuktigt ute. Därför njöt jag mest av att uppleva natten genom bilrutan och se hur de dimmiga skogarna bredde ut sig intill grusvägen.
072816072817Och den här natten kommer jag såklart aldrig glömma. När vi firade vår förlovning ♥ Självklart var bilen med på ett hörn där med, eftersom vi med den tog oss ut i naturen till en plats vi tycker mycket om. Vi hade varit ute under natten och fotat och filmat, och blivit illa bitna av alla miljoner mygg. Speciellt Johan som på något vis lyckas dra åt sig mycket mer mygg än jag själv.
Solen hade gått upp och vi var lite trötta efter natten, och skulle precis sätta oss i bilen och köra hemåt.
Vänta lite! Jag måste bara fota bilen i detta ljuset!”, sa jag och sprang iväg med kameran och ställde upp den på stativet.
072819Jag minns inte varför men vi fick ett skrattanfall åt allt möjligt under denna stunden. Antagligen var vi så trötta efter natten att allt blev roligt. Eller så var vi bara så väldigt lyckliga och glada åt allt vi fått vara med om, och för den vackra, vackra morgonen som lyste upp som guld.
072820Jag fick i alla fall fotat några bilder på bilen i det vackra morgonljuset, och det var ju en bonus efter den fantastiska natten med alla bilder som togs för att föreviga vår förlovning.
072822Sen körde vi hemåt i soluppgången. Med den där underbara känslan av lättnad och lycka. Trötta och nöjda, efter ännu en magisk natt ute i naturen. Och jag visste, att i kameran hade jag massvis med bilder jag snart skulle få dela med er.

Nu väntar en ny månad med nya äventyr. Ser fram emot att se vad som väntar härnäst ♥

Första natten i vildmarken

Hej på er!
I skrivande stund sitter jag på ”Tant Sveas Kafé” i Arvidsjaur. Tror det är det mysigaste kafé jag någonsin varit på. Jag vet inte om det är för den gammeldags inredningen eller sorlet av mysig norrländska i bakgrunden. Kanske en mix av båda. Dialekten här uppe är ju bara för underbar!
052106052107Det var egentligen meningen att det här inlägget skulle komma upp i morse men med lite teknikstrul så blev det försenat. Men bättre sent än aldrig! Jag är så glad att allting ordnade sig. Jag trodde ett tag att jag inte skulle kunna blogga överhuvudtaget idag. När jag vaknade i morse och skulle lägga upp ett inlägg från bilen så funkande inte datorns touchpad. Jag tror att den är känslig för fukt, för det har hänt en gång tidigare. Så jag fick bege mig in till Arvidsjaur för att leta upp en teknikaffär där jag kunde köpa en datormus istället. Som tur är ordnade sig allting, och jag har filmat under morgonen så att ni skulle få hänga med!
052101Jag stannade inte i Storuman igår. Men innan jag körde vidare så körde jag upp till ”Utsikten” som några tipsade om på min Instagram. Det var ju tyvärr väldigt molnigt men utsikten var oslagbar ändå.
052102Så vackert när man ser fjällen där borta vid horisonten.
052103Jag körde vidare mot Arvidsjaur på kvällen. Vägen dit var riktigt fin. Det kändes som jag var på väg mot världens ände. Jag riktigt myste i bilen medan jag körde längs de vackra landskapen. Lyssnade på Karlavagnen och drack sockerdrika.
052104052105Strax innan midnatt var jag någon mil utanför Arvidsjaur. Jag körde in på en sidoväg mot Vittjåkk för att slå läger över natten. Jag bäddade bak i bilen med kudde, sovsäck och filtar. Det var så skönt att få lägga sig ner och jag tror knappt jag vaknade en enda gång under natten. Så jag vaknade pigg i morse! 🙂

Så nu ska jag nog passa på att äta lite lunch här för att sedan fortsätta norrut. Ska bli skönt att sätta sig i bilen igen och susa iväg! Jag håller tummarna att vädret spricker upp sen också. Skulle vara underbart med lite klar himmel och solsken. Hoppas att ni får en jättefin lördag så hörs vi lite senare! Kram på er! ♥

Natten mot december

Himlen sprack upp under kvällen och minusgraderna steg allt eftersom timmarna vandrade mot midnatt. Jag tog med mig en lykta och gick ut för att hämta in lite ved inför nästa morgon, och jag riktigt kunde känna december i luften. Månen lyste upp snön på taken så de glittrade som miljoner kristaller, och jag kunde höra hur isen sjöng längre bort. Som långsamma andetag. Nu sover sjön.

Natten mot första december. Natten mot en månad som är fylld med kyla, värme, ljus och magi.

120102Aldrig är väl vedboden så vacker som i ett fladdrande sken av levande ljus. Allt gammalt trä vaknar till liv, och tiden mellan då och nu känns plötsligt som bortsuddad. Det var inte så längesedan ändå, som min gammelmormor Lilly gick ut en decembermorgon i Grundtjärn med lyktan i handen för att mjölka korna. Jag liksom förnimmer det, hur allting finns kvar av allt som hänt, bara att vi inte ser det. Men det känns.
120104120307Ett svagt norrsken lyste upp i natten alldeles ovanför skogen mot norr. Och mitt hus lyser som aldrig förr, med ljusstakar och stjärnor i varje fönster. Jag tittar mot huset, hur det står där så vackert och ser så varmt och välkomnande ut. ”Bor jag verkligen här?” tänker jag och ler.
120108Och jag hittade en frusen tomte ute i snön som blev kidnappad av en stor hund. Nu tinar han upp inne i värmen och berättar om sina dygn ute i vildmarken : ) ♥ ♥ ♥
120809120106

Natten

Tack underbara ni för alla fina gratulationer. Blir ju alldeles varm i hjärtat ♥
Natten mot min födelsedag var jag uppe hela natten. Jag har gjort det lite som tradition sedan mitt första år här, 2011. Då gick jag ut för att se soluppgången och spelade in en liten video. Jag skrattade lite för mig själv när jag såg att jag hade precis samma tjocktröja på mig i videon som jag hade denna natten. Inte har man ändrats så mycket på fyra år haha.
Men sedan dess har jag alltid varit uppe hela natten mot min födelsedag om det varit fint väder. Inte för att det är något ovanligt egentligen. Jag tror jag är uppe fler nätter i juni än vad jag sover om nätterna : ) Men det blir alltid lite extra speciellt.

Och den här natten var utan tvekan den vackraste och mest magiska natt på det här året hittills. Jag finner inga ord att beskriva det. Allt var så stilla. Ljuset. Dofterna. Himlen. Jag önskar att jag kunnat ta er med dit.
Ta er med till natten jag satt på Tages flotte i nästan två timmar och bara betraktade hur ljuset och molnen ändras på himlen. Hur lila, rosa och aprikos skiftade allteftersom solen rörde sig längs horisonten. Dimmorna svepte över sjön och blommorna på ängen vaggade i nattbrisen.

Jag hade såklart med mig kameran ut. Men jag tänkte först att det absolut inte skulle göra någonting om jag inte fotade något alls under natten. Att bara låta mig ta in allt utan att försöka fånga det i bilder. Men jag kunde inte hålla mig. Jag fotade ändå en hel del, även om jag stundtals lät kameraväskan ligga orörd vid sidan om. Att fota är ju en del av upplevelsen och lyckan. Känslan av att vilja föra det vackra vidare och uttrycka det jag ser och känner är så stark. Och jag älskar att göra det. Så att fira min födelsedag ute i juninatten, med sällskap av natten, naturen och kameran; det är lycka för mig ♥
062920Här satt jag länge, länge. Det var så stilla och vackert. Tills jag blev attackerad av två arga måsar som skrek och sedan dök mot mitt huvud. Men då ställde jag mig upp hastigt med armarna i vädret, och skrek så det ekade i berg och dal. Då flög dom sin kos.
062921062924Himlen var ibland så vacker att jag knappt kunde tro mina ögon. Detta var strax innan solen var på väg upp.
062923062925Jag fastnade länge liggandes i det daggvåta gräset med kameran tätt intill blommor och maskrosor. Att komma riktigt nära växter känns ibland som att kliva in i en annan värld.
062926Jag gick ut på blomsterängen och satte mig där för att möta solens första strålar. Det ljuset är bland det vackraste ljus jag vet. Och känslan av värmen i ansiktet från solen efter en kylig natt känns underbart.
062927062928