Att sväva någonstans mitt emellan

012910
Åh vet ni vad jag egentligen är riktigt dålig på? Att argumentera. Jag tror jag skrivit om det lite tidigare, om varför jag ganska sällan gör “debatt-blogginlägg” eller ger mig in i heta diskussioner. Det är för att jag ofta tycker det är väldigt svårt att välja en enda sida och gå all-in på den. Jag kan tycka något väldigt stark men sedan kommer någon annan in med en smart synvinkel som får mig att tänka på ett annat sätt, och sedan en annan som visar upp ännu ett perspektiv.

Så i diskussioner så brukar jag vara väldigt lätt att påverka. Inte så att jag ger upp det jag tänker och känner, men jag tycker ofta att det finns så många bra synvinklar, och jag brukar inte vara den som stänger ute andra sätt att tänka på. Jag tycker om att försöka förstå andra också. Och tillslut känner jag mig vilsen eftersom jag tycker att det finns något bra i det som alla säger. Det är som i politiken. Jag tycker inte det finns ett enda parti som har allt. Ena stunden kan jag tycka att ett parti säger något som låter jättebra, och i nästa sekund säger något annat parti något som jag kan hålla med om. Det är så med mycket i mitt liv. Jag har alltid haft svårt att liksom välja en enda sida. Samma med religion. Jag kan nog hitta något fint med alla religioner som jag kan tycka om, men jag skulle aldrig kunna “välja” en religion som jag resten av mitt liv skulle kunna tro på.

Det funkar bra, men ibland känner jag mig lite vilsen när det gäller vissa diskussioner. Som den jag startade idag angående mjölkbönder och gårdar som läggs ned. Jag vart lite chockad över responsen eftersom 90% av mailen och kommentarerna som trillade in efter det handlade om en helt annan synvinkel vad gäller djurens välbefinnande och de mer negativa aspekterna av bondgårdar. Och grejen men den responsen är att jag även kan finna viss förståelse i det också. Det är en del tankar som jag själv brukar tänka. Samtidigt som jag blir jätteledsen när våra mjölkbönder måste lägga ned sina gårdar. Oavsett så tror jag starkt på att ingenting blir bättre av att våra svenska gårdar läggs ned, eftersom det endast kommer innebära mer importerat från utlandet. Men sen finns det ju alltid helt andra synvinklar att se på det också. Det är ju det som är jobbigt, hur ska man kunna ta ställning till precis alla perspektiv? Jag förstår inte hur så många verkar ha så lätt för att tro stenhårt på en sak och hitta tusen bra argument till varför, utan att färgas av andra sätt att se saken på.

Sen är det väl kanske också för att i grund och botten så vill vi alla samma sak. Ingen vill att djur ska fara illa. Ingen vill att vi ska importera mjölk och kött från utlandet. Ingen vill att mjölkbönderna ska hamna i ekonomisk kris och slita sönder sig.
Alla vill att alla ska må bra. Bara på olika sätt. Med eller utan mjölk. 

Jag brukar ofta må lite smått dåligt efter att jag gett mig in i en diskussion eftersom jag just känner den där vilsenheten och tar åt mig ganska hårt av kritik eller argument. Så kände jag lite tidigare idag. Jag vart nästan lite ledsen, eftersom det känns som vilket håll man än går åt så drabbas några av det på ett negativt sätt. Ingen sida känns 100% rätt och då blir det att man fastnar i mitten någonstans. Då känns det som jag tycker det känns bättre att bara öppna upp sinnena, lyssna och ta in det som folk skriver och säger. Skapa sig förståelse för allas synpunkter och inte stänga dörrar till olika sätt att se på saken. Och kanske går det senare att skapa sig en starkare uppfattning om vad som känns rätt för en själv. Det är väl ändå det som kanske i slutändan är bra med inlägg som dessa. Även om jag inte alltid tycker om att ge mig in i stormen sådär så hoppas och tror jag att vi kan sprida kunskap och förståelse till varandra genom att diskutera.

Nu får det allt vara slut-babblat för idag : ) Det är fredag kväll och jag tror jag ska ge mig ut med kameran istället och göra det som jag känner mig bra på. Önskar er alla en underbar helg. Tack för att ni är så engagerade och för att ni tar er tid till att dela med er av era tankar kring olika saker. Oavsett åsikter så är det alltid lika intressant att läsa ♥

Förresten, igår natt när jag var ute och fotade stjärnhimlen så fick jag två olika stjärnfall på bild! Det har aldrig hänt tidigare. Så jag tror nog att det är ett tecken på något bra. Eller vad tror ni ? 🙂

012908

Önska er något <3

Önska er något <3

Som om det inte vore nog

Jag har tagit en paus från städningen här hemma och sitter nu på en stol bredvid vedspisen med en kopp kaffe. Det behövdes nu kände jag. Köksmöblerna står huller om buller här inne och jag sitter och funderar på om jag ska skratta eller gråta.

Som om det inte vore nog med att jag senaste tiden fått fightas med getingar här inne, så har jag ställts inför ännu ett problem. Fast snäppet värre. Senaste två veckorna så har jag vaknat på morgonen med små blodiga bett på kroppen. Har inte tänkt så mycket på det förrän igår när jag vaknade med 3 bett på halsen. Liknar myggbett och kliar.
När jag var hemma hos mamma igår så visade jag halsen och sa “Hmm jag undrar var de här betten kommer ifrån som jag vaknar med ibland“. Mammas ögon blev stora och hon utbrast i ett suckande “åhhhh nej“. Vissa av er kanske redan listat ut vad det här handlar om. Allas er mardröm. BEDBUGS. De små äckliga krypen som gömmer sig på dagarna och kryper fram på nätterna och biter och suger blod när man sover.

Så idag gällde det att handla snabbt. För sprider sig detta i hemmet så är det inte lätt att få bort dem. Som tur är, så tror jag mig vara ganska säker på vart de kommer ifrån. Jag har ju nu sovit i kökssoffan i snart en månad och mycket tyder på att det är därifrån de kommer. Och jag har läst att de ofta sprider sig genom secondhand-möbler.
Så jag har nyss burit ut min kära kökssoffa. Det kändes så ledsamt och jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt då jag verkligen hade sett fram emot att sova i den under vintern. Men jag vet också att jag inte kan ta några risker nu. Jag måste bli av med det här, och det är fort.

Så kvällen ägnar jag nu åt att städa här. Dammsuga bakom listerna, bära ut alla mattor och tvätta alla sängkläder. Sen kommer jag sova på madrassen på golvet framför vedspisen istället. Sen får jag helt enkelt hålla tummarna att jag inte vaknar med några fler bett. Får i så fall är det anticimex som gäller.

Haha jaa, tänk att det alltid ska vara något. Jag tänkte först “Nej det här kan jag absolut inte skriva om på bloggen“. Men sen ångrade jag mig. Jag är inte den som vill hålla uppe någon fasad av att allt är finare än vad det är. Ni kommer ju ändå undra vart kökssoffan tog vägen och just nu känns det som jag och min lilla stuga är ett lysande exempel på hur man gärna inte vill ha det hemma. Kallt, getingar och bedbugs. Någon som vill komma hit på en fika? Muahahah 😀

Städar 🙂

Nog för att jag var ledsen för det här…men Nanook, han såg så bedrövad ut att jag nästan trodde jorden skulle sluta snurra. Lille plutten. Han har gått runt och tittat på mig medan jag städar som om jag inte vore riktigt klok.