Nominerad till Årets normbrytare

Det känns så himla häftigt att nu få berätta att jag fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare”  på Företagarkvällen 2017 i Örnsköldsvik. Jag tror inte själv jag förstått det riktigt förrän nu när jag såg en artikel på Allehanda där de listat alla nominerade till olika kategorier. Där stod mitt namn tillsammans med två andra i samma kategori. Jag är så GLAD och så obeskrivligt tacksam över detta. Den 15 december ska vi träffas i Örnsköldsvik och få lite information om företagarkvällen som sedan går av stapeln den 2 februari 2017.  Jag ser fram emot den kvällen så otroligt mycket. Vilken grej att få uppleva detta! Tänk om jag anat vad mycket fantastiskt min flytt till Grundtjärn skulle innebära. Blir nästan tårögd när jag tänker på allt som hänt. Och nu det här. Årets normbrytare. Snacka om kraftfull titel att få bli nominerad till.
Tack. Tack tack tack tack!

Det blev så blandade känslor idag. För jag hade tänkt skriva ett inlägg idag och berätta att jag just nu är lite ledsen över en sak. Men mitt i allt är jag också överlycklig över nomineringen, så jag visste liksom inte vilken väg jag skulle välja haha. Vilken känsla jag skulle känna mest. Men precis som att inget bara är svart eller vitt, så är jag inte heller bara glad eller ledsen. Så jag tänkte att jag ju lika gärna kan berätta också att anledningen till att blogginläggen blivit lite mer utspridda den här veckan är för att jag helt enkelt är så sjukt deppad över en sak.
Jag kan inte berätta exalt varför nu, men oavsett så kommer ni få reda på det om ett par dagar.

Jag har hållit på med ett projekt en längre tid som jag blivit sådär eld och lågor för, och som snart skulle vara klart. Ni vet när jag inte kan tänka på något annat för att det blivit det viktigaste jag någonsin gjort. Så blir det alltid när jag får en lite större kreativ idé. Det blir hela min värld och jag lägger ner all min fokus på att få det som jag vill, och resultatet brukar också bli bra när jag hamnar i det…ska man säga…tillståndet? Jag pratar lite om liknande känslor i videobloggen i det här inlägget från i våras. Eftersom jag lägger ner hela min själ i det så brukar det bli till något jag är väldigt nöjd med. Nu har jag dock senaste tiden inte kunnat komma längre på grund av saker som jag själv inte kan kontrollera. Jag kan inte slutföra det eftersom jag behöver vissa pusselbitar som jag själv inte kan lägga på plats. Jag är beroende av något utanför min egen förmåga och kreativitet. Och det känns så fruktansvärt hjälplöst.

Jag har i flera veckor gått och väntat på att den sista pusselbiten ska läggas på plats så att jag kan slutföra mitt projekt. Men tiden börjar rinna ut och igår insåg jag att det antagligen inte kommer bli något. Och jag blev så fruktansvärt ledsen. Som om jorden slutade snurra. Och den där deppiga känslan ligger kvar i mig fortfarande. Så igår kände jag inte alls för att blogga. Jag kände inte för att göra någonting. Jag är helt tom inombords och jag kunde aldrig ana hur hjärtekrossande det är att bära på en värld inom sig som jag inte får ge i uttryck. Som om hela min själ skriker vad jag ska göra, men jag är fastbunden och kan inte röra mig. Åh, nu låter det här så himla stort. Det är ju egentligen inte det. Men för mig är det väldigt stort. Och som sagt, ni kommer snart få reda på vad det handlar om, oavsett om ett mirakel sker och jag får slutföra projektet eller om det helt enkelt inte blir av. Men håll era tummar, snälla ♥

Åh vad skönt, nu har jag fått skriva av mig om detta. Nu vet ni varför om jag verkat lite nere sista tiden.
Men som tur är så kom den här nomineringen som en skinande sol och väger upp det hela. Mitt i all deppighet så ler jag stort när jag tänker på den ärofyllda känslan att få vara nominerad, och att få gå på Företagarkvällen med min älskade Johan i februari. Lycka!
Lycka och vedmod. Precis så som livet är.

Nu är det fredag och jag önskar er en underbar helg! Tack för att ni finns!
Kramar i massor ♥

FacebookTwitter