Nu & då

Att jag aldrig lär mig. Ni vet den här tiden på året när jag alltid tar ut våren i förskott så fort det kommer lite soliga dagar, och så säger några kloka läsare ”Men Jonna, du får allt räkna med några bakslag. Än är vintern inte över”, och jag tänker ”Äsh…vänta ni bara, våren är här, jag känner det på mig”.

Konstigt att jag aldrig lär mig!  Men det är väl min naiva sida som tar över där. För den sidan är stor, det kan jag lova.
Idag har det återigen snöat HELA dagen och plötsligt ser det nästan ut som december utanför fönstret. Jag är inte direkt jätteförvånad men jag har aldrig varit med om att det snöat såhär mycket i april förut. Och tydligen ska det fortsätta hela veckan.
042506Såhär ser det ut utanför mitt köksfönster i skrivande stund. Haha lite vackert ändå med ny snö sådär. Men jag måste erkänna att jag verkligen, verkligen älskade den där varma, gulbruna färgen från ängarna nu när snön hade smält. Ljuset som reflekteras blir så mycket mjukare för ögonen och allt ser så rent och vackert ut. Det är bara att hoppas att den smälter bort fort.
042505Igår så snöade det sådana där jättestora flingor igen. Då sprang jag ut och tog den här bilden. När det är riktigt vackra snöflingor så får jag alltid som ett lyckorus. Det ser ut som små änglar eller stora bomullstussar som faller från himlen.
042001 (2015)Det som är så himla roligt med att ha en blogg är ju att jag har bilder från nästan alla dagar på ett helt år, ända sedan jag började blogga. Ibland är det väldigt kul att gå tillbaks och titta. Ofta kollar jag hur mitt liv såg ut exakt för ett år sedan. Och den här tiden för ett år sedan så hade våren kommit mycket längre. Tydligen hade till och med tussilago vågat sig fram. Just nu känns tussilago väldigt långt bort.
042702(2018)Och isen hade öppnat sig på sjön! Så Nanook tog sitt första dopp. Just nu, ligger isen fortfarande som ett tjockt och frodigt täcke över sjön.
042912 (2015)Den här veckan, fast för ett år sedan, så höll jag som mest på att tappa björksav också! ÅHH jag har längtat SÅ länge efter att få tappa björksav, men tjälen är fortfarande kvar i marken så jag vill vänta tills det tinar. Jag hoppas att det blir av snart, så jag får fylla kylskåpet med nytappad björksav i vackra glasflaskor varje dag.
042109 (2015)Det var även i samma veva som jag fotades för ett litet modereportage. Känns helt sjukt när jag tänker tillbaks på att denna bilden togs för exakt ett år sedan, eftersom det här ser så vårigt och varmt ut.
041905 (2015)Snön hade smält helt och hållet och ängarna låg fria. Älskar den tiden! Då får jag alltid en sådan lust att springa på ängarna, eftersom man tar sig fram så snabbt och lätt när man slipper pulsa i djup snö.
041903 (2015)Åh blev nästan lite rörd när jag såg denna bilden, som också den är taget för exakt ett år sedan. Jag hade haft en lite jobbig period. En svacka. När jag kände mig sådär oinspirerad och allmänt vilsen, som man kan göra ibland. I alla fall händer det mig lite då och då. Men den här kvällen så lyste solen så vackert och jag fick en otrolig energi från den här lilla stunden ute i solen. Det var som om allt kom tillbaks igen! Jag minns den som den första riktiga vårkvällen, och den fyllde mig med ny kraft.

Åh, jag hoppas verkligen att snön smälter bort fort, för jag längtar något enormt efter den riktiga våren, när isen öppnar sig och när tussilago tittar fram ur jorden som små solar. Så länge får jag njuta av vårbilder från förra året.
Har våren kommit till er än? ♥

FacebookTwitter

Nu ska jag förverkliga en dröm

Som alltid när ett nytt år börjar så brukar jag ha några mål, förändringar eller drömmar som jag önskar uppfylla under året. Något av det som jag sett fram emot allra mest med 2016 är att jag det här året äntligen ska satsa mer på målandet. Det är något jag drömt om i flera år egentligen. Det har legat under ytan och velat bubbla till liv men på grund av tidsbrist och felprioriteringar så har jag aldrig satt igång med att måla på det sättet som jag egentligen vill. De som följt bloggen länge vet ju säkert att jag målar då och då, men det är något som jag bara kunnat göra de få kvällar då jag känner att allt annat är gjort. Det är som om jag inte kan måla om jag har annat runt omkring mig som stör. Jag måste nästan känna en sådan där ouppnåelig frid inombords för att jag ska kunna ta tag i penslarna. Och de flesta känner nog igen sig i att det är väldig sällan sådana stunder kommer.
010206
Men de senaste månaderna är det nästan som om jag törstat efter färg. Och jag har haft en oförklarlig längtan till att börja måla mer på riktigt. I september fick jag några slantar över och köpte nya färger och sedan dess har jag liksom inväntat att saker och ting ska lugna ner sig lite så jag kan sätta igång. Men då skulle jag fått vänta tills jag är 100 år. Så nu en natt i januari kände jag att den enda rätta stunden att börja är NU. Och det var även då jag insåg att jag inte behöver känna det där lugnet innan. För det kommer av sig själv när jag börjar måla. Få saker gör mig så harmoniskt som när jag målar. Det är ungefär som att vara i skogen. Det spelar ingen roll om man har mycket att tänka på eller känner sig stressad innan. Men när man väl går in i skogen så är det som att för varje andetag man tar så infinner sig ett lugn. En balans. Och precis så känner jag av att få vara inne i ateljén bland alla färger.
013005
Så nu har jag äntligen kommit igång med målandet och spenderar kvällar och nätter i ateljén så fort jag får tid. Jag har påbörjat en kollektion som ska heta ”Songs of the the winternights” och som kommer vara abstrakta tavlor som jag målat med inspiration från vinternätterna. Som jag skrivit innan så ligger det något alldeles magiskt i luften över de kyliga, stjärnklara nätterna med norrsken och rimfrost. Jag har alltid känt något sagolikt över det, som jag försökt spegla i mina foton också.
Och hela grejen med kollektionen är att jag ska måla dom under vinternätterna med norrskenet som dansar över snötyngda granar utanför fönstret i ateljén. Jag vill känna den känslan när jag målar så att magin liksom ska färga av sig på canvasduken. Så man kan väl säga att jag har drygt en månad till på mig innan vintern övergår till vårvinter.
010205
Min dröm i flera år har varit att jag någon gång ska få ställa ut mina målade tavlor i ett riktigt galleri. Helst en solo-utställning, så jag får allt utrymme för mig själv att skapa den där känslan precis som jag vill. Och nu när jag påbörjat en kollektion så känns det som den drömmen blivit allt starkare. Nu kan jag föreställa mig hur det skulle kunna se ut. Jag kan se framför mig hur det skulle vara på vernissagen.
Även om det på ett sätt borde vara helt omöjligt att drömmen om en soloutställning skulle slå in när man precis påbörjat sin första riktiga kollektion, så kommer jag ändå inte tänka att det är omöjligt. Det känns som det pirrar i magen av glädje när jag tänker på det. Som om det är en dröm jag kan förverkliga om jag verkligen vill det tillräckligt mycket.

013006Jag känner sådan glädje varje gång jag tänker på att måla nu. Förut kändes det som jag mådde dåligt varje gång jag tänkte på det, för det var något jag längtade efter men inte riktigt hade. Nu när jag kommit igång så ger det mig en kick varje gång jag tänker på att jag snart kommer vara inne i ateljén igen med en kopp kaffe, bra musik och vinternatten som sällskap.
013008013007013009

FacebookTwitter

Att sväva någonstans mitt emellan

012910
Åh vet ni vad jag egentligen är riktigt dålig på? Att argumentera. Jag tror jag skrivit om det lite tidigare, om varför jag ganska sällan gör ”debatt-blogginlägg” eller ger mig in i heta diskussioner. Det är för att jag ofta tycker det är väldigt svårt att välja en enda sida och gå all-in på den. Jag kan tycka något väldigt stark men sedan kommer någon annan in med en smart synvinkel som får mig att tänka på ett annat sätt, och sedan en annan som visar upp ännu ett perspektiv.

Så i diskussioner så brukar jag vara väldigt lätt att påverka. Inte så att jag ger upp det jag tänker och känner, men jag tycker ofta att det finns så många bra synvinklar, och jag brukar inte vara den som stänger ute andra sätt att tänka på. Jag tycker om att försöka förstå andra också. Och tillslut känner jag mig vilsen eftersom jag tycker att det finns något bra i det som alla säger. Det är som i politiken. Jag tycker inte det finns ett enda parti som har allt. Ena stunden kan jag tycka att ett parti säger något som låter jättebra, och i nästa sekund säger något annat parti något som jag kan hålla med om. Det är så med mycket i mitt liv. Jag har alltid haft svårt att liksom välja en enda sida. Samma med religion. Jag kan nog hitta något fint med alla religioner som jag kan tycka om, men jag skulle aldrig kunna ”välja” en religion som jag resten av mitt liv skulle kunna tro på.

Det funkar bra, men ibland känner jag mig lite vilsen när det gäller vissa diskussioner. Som den jag startade idag angående mjölkbönder och gårdar som läggs ned. Jag vart lite chockad över responsen eftersom 90% av mailen och kommentarerna som trillade in efter det handlade om en helt annan synvinkel vad gäller djurens välbefinnande och de mer negativa aspekterna av bondgårdar. Och grejen men den responsen är att jag även kan finna viss förståelse i det också. Det är en del tankar som jag själv brukar tänka. Samtidigt som jag blir jätteledsen när våra mjölkbönder måste lägga ned sina gårdar. Oavsett så tror jag starkt på att ingenting blir bättre av att våra svenska gårdar läggs ned, eftersom det endast kommer innebära mer importerat från utlandet. Men sen finns det ju alltid helt andra synvinklar att se på det också. Det är ju det som är jobbigt, hur ska man kunna ta ställning till precis alla perspektiv? Jag förstår inte hur så många verkar ha så lätt för att tro stenhårt på en sak och hitta tusen bra argument till varför, utan att färgas av andra sätt att se saken på.

Sen är det väl kanske också för att i grund och botten så vill vi alla samma sak. Ingen vill att djur ska fara illa. Ingen vill att vi ska importera mjölk och kött från utlandet. Ingen vill att mjölkbönderna ska hamna i ekonomisk kris och slita sönder sig.
Alla vill att alla ska må bra. Bara på olika sätt. Med eller utan mjölk. 

Jag brukar ofta må lite smått dåligt efter att jag gett mig in i en diskussion eftersom jag just känner den där vilsenheten och tar åt mig ganska hårt av kritik eller argument. Så kände jag lite tidigare idag. Jag vart nästan lite ledsen, eftersom det känns som vilket håll man än går åt så drabbas några av det på ett negativt sätt. Ingen sida känns 100% rätt och då blir det att man fastnar i mitten någonstans. Då känns det som jag tycker det känns bättre att bara öppna upp sinnena, lyssna och ta in det som folk skriver och säger. Skapa sig förståelse för allas synpunkter och inte stänga dörrar till olika sätt att se på saken. Och kanske går det senare att skapa sig en starkare uppfattning om vad som känns rätt för en själv. Det är väl ändå det som kanske i slutändan är bra med inlägg som dessa. Även om jag inte alltid tycker om att ge mig in i stormen sådär så hoppas och tror jag att vi kan sprida kunskap och förståelse till varandra genom att diskutera.

Nu får det allt vara slut-babblat för idag : ) Det är fredag kväll och jag tror jag ska ge mig ut med kameran istället och göra det som jag känner mig bra på. Önskar er alla en underbar helg. Tack för att ni är så engagerade och för att ni tar er tid till att dela med er av era tankar kring olika saker. Oavsett åsikter så är det alltid lika intressant att läsa ♥

Förresten, igår natt när jag var ute och fotade stjärnhimlen så fick jag två olika stjärnfall på bild! Det har aldrig hänt tidigare. Så jag tror nog att det är ett tecken på något bra. Eller vad tror ni ? 🙂

012908

Önska er något <3

Önska er något <3

FacebookTwitter

Nu måste det till en förändring

Nog för att jag känt mig sådär extra känslig sista tiden och lätt blivit berörd av olika saker, negativa som positiva. Men när jag nyligen öppnade datorn för att sätta igång med dagens arbete och möttes av en tråkig nyhet så bara brast det. Tårarna rann och jag kände mig så himla ledsen över hur samhället ser ut idag och att de bara tycks gå utför.

012902

Vissa av er kanske sett TV-programmet ”Unga bönder” och följt Paulina och Charlie West som driver en mjölkggård här uppe i Höga Kusten. Jag har följt dom lite här och där och för ett år sedan fick de en liten bebis. Det kändes så hoppfullt med två unga människor som satsar på bondelivet. Men idag kom den tråkiga nyheten att de måste lägga ned mjölkggården, på grund av de fruktansvärt låga mjölkpriserna och för de dåliga arbetsvillkoren. Ni kan läsa reportaget HÄR , och Paulinas eget blogginlägg om beslutet HÄR. De höll båda på att gå in i väggen och jobbade mer än vad någon människa någonsin borde behöva göra för att få det att gå runt. Det är ett stort beslut de har tagit och jag är på det sättet glad att de förhoppningsvis kan få en lugnare tillvaro nu. Men deras dröm om en mjölkgård gick i kras.

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Det gör mig så fruktansvärt ont att det ska behöva vara såhär. De läggs ned mjölkgårdar hela tiden nu, för våra svenska bönder kämpar och sliter och får ingenting över. Jag förstår inte vad som är problemet? Varför gör inte regeringen någonting? Varför höjer de inte priset på mjölken? Alla jag pratat med skulle utan tvekan tänka sig att betala mer för mjölken.

Jag skulle mer än gärna betala det dubbla bara för att vara säker på att mjölken jag dricker kommer från en svensk gård där djuren behandlas väl, OCH där våra kära bönder slipper slita ont, jobba 15-20 timmar per dag och ändå oroa sig för inkomsten nästa månad. Det här kan väl för sjutton inte vara Sverige idag? 

Vad kan vi göra? Något måste väl vi svenska folket kunna göra. Jag vet att jag inte är ensam om att vilja förändra detta. Varför ska acceptera att det importeras billig mjölk från andra länder när vi kan köpa svenskt och närproducerat, och se till att våra bondgårdar runt om i landet får växa och frodas istället för att läggas ned.

För att ändå få ett positivt avslut på det här inlägget vill jag dela en liten video som mjölkboden Elin Svärdh la ut här om dagen, och som fick viral succé! Den har fått 350 000 visningar på facebook och spridits runt om i hela landet. En kort, vacker film av glada kor som springer och hoppar ute i kylan, och som visar vikten av att köpa svenskt. Det gör mig nästan tårögd, fast på ett bra sätt denna gång, att det är så många där ute som ville dela den och föra budskapet vidare. För att en förändring ska ske tror jag att det behövs en känsla av hopp någonstans. Av en ljuspunkt att sikta mot. Och det tycker jag att den här lilla filmen ger.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

012903

FacebookTwitter

Nu börjar det

Nu har den där tiden kommit när jag börjar varje morgon med att göra upp en eld, och sedan invänta att värmen sprider sig lite innan jag är kapabel till att göra något annat. Jag tycker det är lite mysigt ändå. Ett tag till ; )
I slutet av vintern, i mars någon gång, så brukar det inte kännas lika mysigt. Då längtar jag bara efter att kunna kliva upp och börja morgonen utan att småfrysa. Utan att invänta värmen från vedpannan.

Men, ändå kan jag inte låta bli att år efter år uppleva något alldeles magiskt med att sitta på den gamla trästolen bredvid vedpannan, inlindad i en filt, känna hur värmen sprider sig i köket och doften av nykokat kaffe. Det är som att börja morgonen med en stund av avslappning. Jag kan inte rusa runt och påbörja massa projekt direkt efter jag vaknat. Jag tror det är något bra med det. Det får mig att komma in i ett lugnare tempo. 
102901102902

De allra första små snöflingorna föll i morse! De var så små och tunna att man var tvungen att koncentrera sig för att kunna se dom. Så små och oskyldiga. Sedan försvann dom. Snön får gärna vänta ett litet tag till.
102903

Nayeli är inte lika morgonpigg när det är kyligt ute. Men hon får gärna ligga kvar i sängen och kurra ♥

FacebookTwitter

Andra avsnittet ute nu!

Hej på er!
Nu ligger nästa avsnitt av dokumentärserien om mig på SVT-play. Närmare bestämt HÄR . Jag kom precis in efter en lång dag med slyröjning ute på markerna igen. Händerna nästan darrar fortfarande efter vibrationen från röjsågen. Jag fick nästan ett vredesutbrott på slyet och de envisa enbuskarna idag. Jag ville nästan bara gråta och skrika åt allt. Ni vet sådana dagar när man bara känner att det blir FÖR mycket. Orken tar slut!
MEN nu är det helt klart. Allting. Inget mer skogsarbete eller röjning för det här året. Om jag hade en flaska champagne skulle jag spruta ut den över ängarna och tjoa så det hördes över berg och dal. Jag är så himla lättad och glad nu!
Nu kan livet återgå till det normala och jag kan äntligen få lite rutiner igen.

Så nu ska jag också sätta mig ner och se på nästa avsnitt. Spännande. Nervöst. Hoppas ni tycker om det!
Och om ni har några frågor eller funderingar efter ni sett det så är det bara att fråga här! Jag ska gå igenom era kommentarer i morgon och svara.

Ha en underbar kväll ♥ Kram på er
100101

FacebookTwitter

Vinnaren av ”Lev nu” armbandet

Nu är en vinnare av ”Lev nu” armbandet utsedd! Efter att först ha läst era nära 400 fina kommentarer beslutade jag mig för att blunda och skrolla upp och ner bland kommentarerna några gånger och sedan stanna till och låta slumpen avgöra en vinnare.

Det blev Ninni med kommentaren:
”Men ÅH! Det där armbandet skulle jag ha på mig jämt. Det är nämligen mitt motto.
Så kort, så enkelt, men samtidigt så svårt. Lev NU. ♥
Skulle bära det varje dag.
Så givetvis vill jag vara med i utlottningen. ♥
Kram ♥”

Grattis Ninni!! Jag skickar iväg ett mail till dig nu så jag kan få din adress och skicka armbandet till dig som landar i din brevlåda i början på nästa vecka 😀

Och stort tack till alla ni som var med och tävlade och skrev kommentarer! Jättekul att ni är så många som tycker om armbandet. Det värmer i hjärtat! Jag kommer fortsätta lotta ut smycken lite då och då, så håll utkik! ♥

032710

FacebookTwitter

Lev nu

För ett tag sedan gjorde jag ett armband till mig själv där jag stämplade in orden ”Lev nu” på en silverplatta. Jag brukar säga det till mig själv ibland när jag känner att jag tappar fotfästet och lever för mycket i det förflutna eller i framtiden. Ofta säger jag det högt, rakt ut till mig själv. Jag gillar effekten det har på mig. Jag liksom stannar upp och tänker ”Ja, det är just nu jag lever. Inte då. Inte sen”. Ibland behöver jag bli påmind om det.

Nu har jag gjort fem till sådana armband. Ett av dom ska jag lotta ut här på bloggen som någon av er kommer vinna! Och de fyra andra har jag lagt ut i webshopen som precis öppnat ögonen för första gången. Precis i skrivande stund faktiskt. Äntligen! Det finns fortfarande en hel del kvar att jobba på men nu är grunden klar, några smycken ligger ute och en hel del fotoprints. Dock endast i små storlekar än så länge ( ca A4 storlek). Så fort jag fixat kuvert och inslag för större bilder kommer jag att lägga upp dem i större storlekar också. Kommer också inom kort att lägga upp tavlor, målningar och digital konst som jag skapat.

Och smycken kommer vi att tillverka och fylla på allt eftersom. Som jag skrivit tidigare så jobbar vi inte med ett färdigt sortiment. Utan vi skapar fritt, och lägger ut det vi har. Ibland blir det bara ett enda smycke av en specifik design, ibland fler. Men det känns mer roligt, skapande och unikt på det viset!

Nu första veckan kan man få 10% rabatt på alla smycken om man skriver in koden : JJ150402
Koden gäller från och med idag till den 2 april! Hurra 🙂

För att vara med och tävla om ”Lev nu” armbandet så skriv bara en kommentar här nere om att ni vill vara med! Och glöm inte skriva din mailadress så jag kan kontakta dig om du vunnit. Jag kommer att lotta en vinnare i morgon (fredag 27 mars) klockan 21.00! Lycka till! ♥
levnulevnu2

FacebookTwitter