En ny vecka och nya tag

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte ”Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?” 

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

En ny horisont

Dagens sysslor var klara, och kvällen hade lagt sig tillrätta. Milda vindar och starkt månljus.
Jag fick en sådan stark känsla av att ge mig ut på sparken en stund. Jag behövde komma ut. Och vägarna var som gjorda för en sparktur i månskenet.  Så jag tände en lykta och begav mig av.
Jag sparkade så fort jag bara kunde och bytte ben av och till för att inte få för mycket mjölksyra. Det var en härlig känsla att komma upp i sådan fart. Jag susade fram genom byn. Stannade till vid byns allra sista hus. Byns allra sista ljus. Innan den mörka, milslånga skogsvägen tar vid.


Jag fortsatte in på skogsvägen där månljuset bildade ett vackert skuggspel över vägen. Jag sparkade mig fram under den stjärnklara himlen tills svetten rann och benen nästan darrade. Som alltid när jag når den där känslan av att inte orka mer, så satte jag mig ner på sparken och kände pulsens tryck i hela kroppen. Blodets dån i öronen. Hjärtats slag under mitt bröst.
Jag lever. 
För allas hjärtan slår inte.
Någras hjärtan tystnar allt för tidigt. Och om man lyssnar noga kan man höra tystnaden som blir efteråt. Något märkligt stilla, innan tystnaden ersätts av fågelkvitter, eller vindarnas sus. En liten rytm av hjärtslag som saknas, i ett hav av andra hjärtslag. Men det hörs.

I helgen somnade en nära släkting in, efter många års kämpande i cancer. Trots att man under en tid vetat åt vilket håll det kommer gå, så verkar det aldrig gå att vara förberedd på att någon ska dö. När det väl händer, blir det en sådan våg av sorg som sköljer över.
Jag ville tända ett ljus, för Margareta. Och som så många, många gånger förut blickade jag frågande upp mot stjärnhimlen. Kände mig sådär obefintligt liten jämfört med oändligheten ovanför mig. Jag blir inte klok på livet, och dess mening. Och ibland är det som att jag letar efter ett svar där uppe bland stjärnorna. Men de blinkar bara gåtfullt tillbaks. Men kanske finns det någon mening med det. Så jag bara betraktar.
 Stjärnorna vandrar sin stilla gång över himlavalvet. Nästan obemärkt. En stor stjärna försvinner sakta ner bakom horisonten i väster. Den syns inte mer. Inte för oss.
Men någon annanstans reser den sig över en ny horisont och fortsätter sprida sitt stjärnljus.
Kvällsbrisen blev starkare och jag vände hemmåt, allt medan ett svagt norrsken uppenbarade sig bakom skogen i norr.
Små upplysta hus välkomnade mig i byn. Mina grannar, som går att räkna på två händer. Jag kände en värme av tanken på att vi ändå har varandra. Det kan inte vara en slump att av alla jordens miljarder människor, så har just vi hittat vår plats i denna lilla by i skogen. Ibland glömmer jag bort hur viktigt det är att vi har varandra.

Jag susade hem igen, denna gången i motvind. Men jag kände en lättnad hela vägen hem. Som om den här lilla kvällsturen gav mig något jag verkligen behövde. Norrskenet glödde i bakgrunden och jag var glad att jag hann hem innan Johan hade gått och lagt sig, så jag fick ge honom en godnattkyss.

Skickar en stor kram till er alla. Ta hand om er ♥

Ett avslut och en ny början

070501

Nu är min tid med rymdstenen över, och jag har nu lämnat tillbaks den efter två roliga och spännande månader. Jag fick låna bilen när jag gjorde ett samarbete med Hyundai. Många av er följde mig på min drömresa till Norrbotten i maj månad. En resa jag aldrig kommer glömma. Allt bara var sådär overkligt bra. Ni kan läsa mitt reportage och se ett kollage från resan HÄR. Sedan finns det ju massvis med blogginlägg från resan också!
Måste erkänna att det kändes lite sorgligt att lämna den nu, efter allt vi varit med om och alla vägar vi kört tillsammans. För nu var det mer på riktigt. Jag lämnade den egentligen sista maj enligt vårt avtal. Men fick åka och hämta den igen bara någon dag efteråt. De var så nöjda och älskade bilderna jag tagit och berättelserna från resan med bilen, så de ville fortsätta vårt samarbete. Den dagen ville jag nästan gråta av glädje. Jag visste att det skulle innebära en positiv förändring i mitt liv där jag fick ännu mer utrymme till att vara kreativ och fortsätta med det jag älskar, och samtidigt få göra spännande och roliga samarbeten som jag helhjärtat vill skriva och dela med mig av.

Solen sken i förrgår, när vi i Sollefteå skrev på det nya avtalet. Nu kommer jag löpande att jobba som fotograf och influencer åt Hyundai, vilket innebär att jag redan nu har en annan bil hemma på gården som kommer få följa med på några äventyr under sommaren. Det jag älskar med detta är att det egentligen är ett jobb som smälter in i det jag redan gör. Det enda nya är att jag då och då ska fota bilbilder. Men efter resan i Norrbotten upptäckte jag att jag verkligen tycker om det så länge jag får fria händer och får göra det på mitt sätt.  Och en gång i månaden kommer jag att lägga upp ett litet blogginlägg i samarbete med Hyundai där jag skriver om någon resa eller utflykt med bilen. Jag vet att det finns några få som ogillar blogginlägg med samarbeten, men ni kan vara lugna. Jag kommer tydligt märka ut dom : )
Jag ser så mycket fram emot det här. Som sagt så är det en positiv förändring som gör det ännu mer möjligt för mig att fortsätta med det jag redan gör.
052809Det är så mycket bra saker som hänt sista tiden, och jag känner sådan tacksamhet för alla nya möjligheter som hela tiden öppnar upp sig. Kärleken, utställningar, resor, roliga samarbeten, magiska stunder och nya vänner. Som att allt jag drömt om under mina 6 år i Grundtjärn plötsligt händer på en och samma gång. Det tog tid. Många tårar, mycket kämpande. Kanske den värsta, men också den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Och varje dag är som ett nytt äventyr. Jag vet aldrig riktigt vad som väntar nästa vecka, eller nästa månad. Skillnaden nu är att jag känner mycket mer trygghet. Därför älskar jag att få fortsätta ha det såhär. Leva så fritt och spontant som det bara går i balans med rutiner och vardag.

Alldeles nyligen blev det också klart att en riktigt stor resa väntar till hösten. Till ett ställe som jag bara sett på film, och bara kunnat drömma om.  Många, många timmars flygresa. Men där borta väntar ett paradis av höga berg, stora granar, spegelblanka sjöar och vildmark. Ännu ett jobb, där jag får åka och bara göra det jag älskar. Och dessutom får jag ta med min Johan.
Kan ni gissa vart? Det känns fortfarande lite overkligt. Men ÅH, som jag ser fram emot att berätta mer om detta sen och ta er med på resan i minsta detalj.
040702Kanske är det alla fluffiga maskrosor jag blåst iväg med önskningar som gjort att så många drömmar går i uppfyllelse. Eller så är det alla stjärnfall jag bevittnat under vinternätternas mörka natthimmel. Oavsett, så har jag verkligen insett att det viktigaste av allt, är att aldrig ge upp. Fortsätta följa sin inre röst och känsla, även om det innebär att under lång tid ensam trampa upp en ny stig. Svårt, tungt, långt, men den leder alltid till något vackert.
070506

Hemkommen med ny inspiration

Hej på er!
Jag vet inte riktigt hur dagarna den här veckan kunde rusa fram såhär. Det var inte planerat att ta två dagars  blogg-paus, om ni undrade vart jag tog vägen. Det råkade bara bli så eftersom det blev så mycket på samma gång, så då var jag tvungen att prioritera tiden lite : ) Men nu är jag back on track igen, och fullproppad med ny inspiration efter en väldigt rolig dag igår. Jag åkte till Umeå för att föreläsa på en träff för DKN, ett nätverk för kvinnliga företagare, som anordnas av Deloitte. Vi höll till vid Västerbottens museum, i en helt otroligt vacker gammal byggnad. Jag var ju såklart dödligt nervös innan, men det var så otroligt många trevliga människor där och jag kände mig alldeles varm av alla fina ord efteråt. Dessutom fick jag träffa nina.elisbeth som var en av de som anordnade träffen. Jag visste inte först att det var hon jag sett på Instagram flera gånger, som tar så vackra och fina bilder från sin släktgård. Men poletten trillade ner sedan. Och vilken härlig människa! Hon la upp en bild på oss där som ni kan se på länken. Och så fick jag träffa den otroligt duktiga designern Kajsa Nilsson. Och många fler inspirerande kvinnor.
Jag kände mig så stärkt efteråt. Jag insåg verkligen hur viktigt det är med sådana här träffar för kvinnliga företagare. Det känns som man verkligen kan ge varandra något. Boosta varandra med pepp! Det behövs ibland.

Jag vet att jag normalt sett brukar bli lite körd i huvudet efter en föreläsning. Liksom som om jag tappar vissa funktioner i hjärnan. Det blir väl en sådan urladdning på något vis haha. Det måste ha blivit så denna gången också, eftersom jag endast tog en enda bild från denna dagen. En enda (!!!). Innan så var jag nog så fokuserad att jag glömde bort att fota, och efteråt så fanns det så många intressanta att prata med att jag inte tänkte på att dokumentera något. Önskar jag hade tagit lite fler bilder, eftersom det var en otroligt vacker plats. Men det blev endast denna.
061006Huset där föreläsningen höll till var ett gammalt, gammalt hus som kallas Wallmansgården. Det här var ett av rummen. Så himla fint. Och inne i rummet där vi var så brann en eld i en öppen spis. Jag har då aldrig varit och föreläst på ett ställe som är så vackert innan. Jag kände mig verkligen hemma i miljön. Skulle gärna spenderat mer tid där och bara gått runt och tittat. Ska definitivt göra det någon gång framöver. Hela platsen kring museet var magiskt. Så välbevarat.
061001Jag kom hem sent igår och somnade ganska direkt. Idag har jag mest tagit igen lite jobb som jag missat under dagarna, och varit en sväng till Junsele för att posta paket. Nu är det fredag och en helg väntar. Det känns faktiskt väldigt skönt. Vi ska nog jobba på med hundgården så gott det går. Längtar så tills den är klar!
061002De här bilderna tog jag en vacker kväll alldeles nyligen. Det är något med juni och det vackra kvällsljuset. Älskar att fota i juni. Får ofta så mycket inspiration att det liksom bubblar över. Just nu är det dock mulet och väldigt kallt men jag hoppas verkligen att helgen blir fin så det bjuds på lite juni-magi.
061004På somrarna kommer även Frida Bylunds kvigor till byn, som annars bor i Myckelgensjö. Jag blir alltid SÅ glad när kvigorna kommer hit. De får hela byn att kännas mer levande. Och på kvällarna så hör man det där vackra ljudet av koklockorna. Jag går förbi dom varje dag med hundarna, och de är så nyfikna.
061005061003Vill önska er en riktigt fin helg! Och passa på att tacka er för alla fina kommentarer på tidigare inlägget. Jag ska svara på varenda en senare! Så ni vet ♥ Kram på er!

En ny dag

Gryningsljuset vaknar utanför mitt köksfönster och en ny dag föds. Det är tidig måndag morgon och jag sitter med en kaffe kopp tätt intill och känner mig utvilad efter en ledig och lugn helg, och förväntansfull inför veckan som precis börjat.

Förra veckan var utöver det vanliga. Det hände så mycket roligt och nytt i och med att min kulnings-film spred sig som en löpeld över världen.
Två miljoner visningar har den nu och det känns svindlande att tänka på. Men åh så mycket gott det förde med sig. Det blev lite som att jag fick ta en taxi fram till nästa destination istället för att gå i flera mil. Jag har fått nya följare och läsare från många olika delar av världen och jag känner mig så enormt tacksam över allt som hänt. Och mer inspirerad och peppad än någonsin! Jag vill bara fortsätta ge mitt allt nu och se vart det leder.
022201

Jag har en känsla av att veckan som väntar kommer bli väldigt bra den också. Jag har mycket jag vill hinna med och mycket jobb framför datorn som behöver göras, så jag hoppas att tiden ska räcka till och att solen ska titta fram.

Nu blir det en till kopp kaffe innan dagen börjar. Önskar er alla en underbar måndag och en bra start på den här nya veckan. Tack för att ni finns ♥ Här kommer ett litet filmklipp från förra veckan att vakna till.

En ny vecka

Efter en härlig, ledig helg är det nu måndag och en alldeles ny vecka. Solen skiner över ett snötäckt landskap idag och det börjar kännas att vintern övergår till vårvinter. Jag ska strax fara iväg till Sollefteå för några ärenden idag, men ville först bara skriva och önska er en underbar måndag!

Och, så vill jag också tacka för era fantastiska kommentarer på förra inlägget ♥ Så himla fint att ni vill berätta om er drivkraft och tankar kring det. En sak jag verkligen älskar med att blogga är att det alltid känns som ett utbyte. Att om jag delar med mig av något, så får jag tusenfalt tillbaks. Det ger mig så mycket inspiration och glädje!
Jag ska svara på kommentarerna lite senare idag när jag kommit hem. Nu blir det en promenad med Nanook i solen innan jag drar mig iväg mot civilisationen.

Ha nu en fantastisk dag så hörs vi lite senare. Kram på er!
021501

En ny början

Åh äntligen är är bloggen tillbaks igen efter databaskraschen på webbhotellet. Ni anar inte vilken lättnad. Min bror Isac satt uppe halva natten och hjälpte mig flytta hela bloggen till ett annat webbhotell. Efter mycket strul var den äntligen på plats. Under nästan hela denna veckan har bloggen legat nere och det har verkligen känts fruktansvärt jobbigt. Har ägnat mycket tid åt detta varje dag men jag har inte kunnat göra så mycket eftersom problemet låg hos mitt webbhotell. Och tyvärr så hade tydligen deras back up också kraschat så jag har förlorat en hel veckas blogginlägg. Det har gjort ont eftersom jag la ner väldigt mycket tid på blogginläggen senaste veckan. De finns kvar i sparade filer som jag fått av snäll bloggläsare men själva inläggen är ju raderade så jag måste lägga upp dom på nytt och det blir ju inte riktigt samma sak, eftersom alla respons och kommentarer är borta. Men jag kommer göra det sedan ändå.

Ville i alla fall bara snabbt meddela er att bloggen nu uppe igen. Det har varit några jobbiga dagar med känslor av hopplöshet, men nu går jag vidare från det och ser det här som en ny början. Istället för att tänka på allt jag förlorat på detta så ska jag fokusera på att göra mitt allra bästa för att få fart på allt igen.

Tack för att ni haft ett sådant tålamod. Hoppas ni har en alldeles fantastisk helg. Kramar i massor ♥

012301

En ny horisont närmar sig

Så var det bara en dag kvar innan nyårsafton och det där årliga pirret börjar kännas i magen. Spänning och förväntan inför ett helt nytt år som snart sätter fart samtidigt som det känns konstigt att släppa taget om året som var. Jag minns den här dagen förra året. Aldrig tidigare hade jag laddat upp med en sådan kraft inför det nya året. Det var som om jag satte ned foten och bestämde mig för att jag aldrig, aldrig mer skulle känna mig nedstämd på nyår över att jag inte riktigt uppnått det jag ville och drömt om.

Så hela det här året har egentligen varit en slags nystart. Från första dagen i januari bestämde jag mig för att det här skulle bli ett väldigt bra år. Och det blev det. Jag har aldrig tidigare känt mig så nöjd och lycklig över allt jag fått vara med om under dessa tolv månader. Jag har gett mitt allt i att bryta gamla mönster och släppt så mycket oro och rädsla och det har verkligen förändrat allt. Så inför det nya året känner jag mig bara väldigt pirrig och glad. För jag känner på mig att det väntar en ny horisont där framme, med ett 2016 som kommer bli helt fantastiskt. Känner ni det också? ♥
123001Jag kommer skriva ett inlägg sedan med lite olika händelser från året. Lite tillbakablickar från bloggen och en liten sammanfattning om vad jag ändrat på för att nå en positiv förändring och vad jag ser fram emot under 2016 : )