Nya projekt

Alltså nu märks det verkligen att det är juli månad. Det är den där månaden som man i fantasin tänker sig som lugn och avslappnad, men i själva verket så är det månaden när allt ska hända. Som om vi bara har en månad på oss att leva om året, så då måste vi klämma in allt där. Det är alltid mycket som händer i juli. Mycket aktiviteter och grejer utöver den vanliga vardagen. I år tänkte jag försöka se till att juli blir mycket lugnare, men först har jag några projekt kvar som ska göras.

Efter att jag kom hem från Göteborg så har jag bara haft en sak i fokus. En kommande utställning! Jag ska nämligen har vernissage och utställning på Forum i Junsele, mellan 10-16 juli. Det är en årliga ”återvändarveckan”, så då är det mycket folk i rörelse i byn. Jag ska ha utställningen tillsammans med Moss Nilsson och en minnesutställning av Jonas Gulin.
Jag kommer visa upp lite blandade alster, både målade tavlor och fotografier. Vernissagen är måndag den 10 juli klockan 11-15. Därefter är utställningen öppen varje dag mellan 11-17. Jag kommer garanterat att vara där på vernissagen på måndagen, och förhoppningsvis på tisdagen också. Så om någon av er bor i närheten och vill komma förbi så är ni väldigt varmt välkomna! ♥
Mer info finns HÄR.

Det var så roligt, för jag hade inte riktigt förstått hur mycket plats jag faktiskt har på utställningen. Det var när jag kom hem från Göteborg som jag åkte och tittade och valde ut vart jag skulle hänga som jag insåg att jag hade 35 meter vägg att utnyttja. Det har liksom aldrig hänt förut. På tidigare utställningar har jag haft så hemskt lite plats att jag fått klämma in alla tavlor så det knappt ser bra ut. Det har aldrig funnits utrymme till det där lilla extra.

Så jag hade väntat mig ännu en liten skitvägg att hänga på haha, och trodde att jag knappt skulle få plats med de tavlor jag redan hade. Tills jag då såg att jag hade HUR mycket plats som helst. Då fick jag ju en massa inspiration och insåg att jag ville fixa iordning mycket fler tavlor och bilder än vad jag tänkt. Men jag hade ju inte väntat mig att jag skulle kunna ha så mycket bilder, så jag hade inga ramar. Så igår åkte jag och min mamma hela vägen till IKEA i Sundsvall och jag köpte så mycket ramar att det knappt fick plats i bilen.
Men jag ska ju inte ha alla ramarna till utställningen. Det är väldigt roligt att faktiskt ha ett gäng ramar hemma för mina bilder och målningar och för framtida projekt.
När vi ändå var inne på IKEA så ville vi ju ta en runda och titta på allt. Jag fastnade för det här köket. Så ljust och fint. Går ni också igenom en massa olika faser när ni är inne på IKEA?

För mig börjar det med en ”woow” känsla. Allt är så fint och jag blir så inspirerad. ”Så där vill jag ha det” och ”Åhh…gud vad fint…så vill jag att sovrummet ska se ut”. När man sett ett antal rum känns det som HELA ens hus är gjort av dynga. Ingenting är lika vackert som detta. ”Vart ska jag ens börja för att få iordning på allt?!”. Sen går känslan vidare i en matthet. Det brukar ske någonstans mellan kök och badrumsdelarna. Det känns inte ens roligt längre. Inspirationen är borta och jag orkar inte ta in mer vacker inredning. Det är liksom ingen idé. Som tur är så kommer man sen till restaurangen så man tröstar sig med lite god mat och en kaffe.

När man är mätt och glad igen så går man ner till favoritstället – undervåningen! Alla billiga grejer som man faktiskt har råd med. Man plockar på sig ett fint överkast och en vacker kaffemugg och lurar sig genast till känslan av att man nu kommer kunna få det där fina sovrummet eller det där fina köket. Sen, någonstans vid slutet så tvekar jag lite och kommer till en djupare insikt. Att ingenting av det jag handlar nu egentligen spelar någon roll. Ja det skulle ju vara ramarna i så fall. Jag kan få samma underbara känsla i mitt sovrum utan ett nytt överkast. Så då går jag och lite diskret lägger tillbaks några grejer igen.

Sen vid kassan är man helt utmattad. Man vill bara ta sig igenom det.
Jag har som vanligt råkat plocka på mig visningsexemplar så kassören får säga ”Det här är ett visningsexemplar, så det går tyvärr inte att köpa. Men jag lägger det åt sidan bara, du behöver inte gå och lämna tillbaks det”. Jag bryr mig inte ens, och inser att jag nog inte behövde den där saftkannan heller.
Sen när man äntligen sitter i bilen igen så finns det ingenting jag längtar efter mer än att komma hem igen. Till allt som inte luktar nytt. Till ärvda möbler och urtvättade lakan.
Jag köpte i alla fall en gris åt Nanook som jag verkligen inte ångrar. Gud vad glad han blev för grisen. Jag tror aldrig jag sett en hund som blir så glad för presenter som Nanook blir.  Han springer runt i flera minuter i total eufori.
På kvällen efter att vi hade kommit hem så ville jag bara sätta igång med allt arbete inför utställningen. Skriva ut bilder och rama in och greja. Men jag kunde inte koncentrera mig, för min annars vita, rena vägg var nu nedkladdad av både mig och några söta barn som fick lov att måla när den ändå var täckt med färg. Det var ju för filmen jag gjorde i mitt samarbete med Samsung som jag målade den. Det var väldigt roligt att måla på väggen, och även om jag tyckte om färgerna, så tyckte jag inte om att ha en sådan vägg i min ateljé. Det kändes rörigt.
Så innan jag satte igång att jobba så var jag tvungen att måla den en första omgång.
Medan färgen torkade började jag sedan skriva ut bilder. Jag har ju en grym fotoskrivare nu men det tar ju extremt lång tid att skriva ut stora bilder i högsta kvalitet. Vilket var bra, för vid halv fyra på natten/morgonen kunde jag måla den en andra omgång innan jag gick och la mig.
Solen hade redan börjat lysa på träden på andra sidan sjön när jag gick och la mig. Det känns alltid märkligt att gå och lägga sig när den nya dagen precis vaknat. Men nu kommer det bli många sena nätter innan utställningen på måndag om jag ska hinna med allt som jag vill.
Idag har jag målat väggen en tredje omgång (den skulle behöva en fjärde men den struntar jag i ) och fortsatt med bilderna. Nanook har varit med mig hela tiden och legat på golvet i ateljén med grisen. Min lilla älskling ♥

Det var en liten update från senaste dygnet, så nu vet ni vad jag håller på med just nu! Ikväll blir det till att fortsätta här inne i ateljén. Hoppas att allt är bra med er!! Och ha en superfin kväll. Stor kram på er♥

Mot nya äventyr

Efter några helt underbara dagar i Saltoluokta fortsatte mitt äventyr mot Stora Sjöfallets nationalpark. Jag var där för första gången i våras och har längtat efter att få komma dit igen varje dag sedan dess. Det är något väldigt speciellt med den platsen, därför kändes det helt fantastiskt att nu få återkomma dit.
Jag har som vanligt gjort en videoblogg, och denna gången en mycket längre version eftersom det är blandade klipp från både måndag, tisdag och onsdag. En video som verkligen innehåller lite allt möjligt. Allt från en spännande pratstund med en same från Saltoluokta som heter Mats Spiik, till stormigt väder och fotoäventyr bakom kulisserna. Och självklart några glimtar från Stora Sjöfallets mäktiga landskap.

Jag har så mycket mer bilder och annat att visa er sedan, men har inte hunnit bearbeta allt material än. Men det känns roligt att ha en massa sådant att gå igenom och jobba med framöver. Men, här kommer videobloggen från mina sista dagar ute i vildmarken!
Och i vanligt ordning kommer jag också dela lite bilder från dessa dagar.
Igår (tisdag) lämnade jag Saltoluokta och åkte i släden över isen med all min packning. På andra sidan sjön stod bilen på parkeringen och så körde jag sedan vidare mot Stora Sjöfallet Mountain Center där jag bokat två nätter.
Framme i vackra Stora Sjöfallet Mountain Center. Här var allt sig likt sedan förra året jag var här.
Jag checkade in och fick ett rum med en galet vacker lampa. Blev så inspirerad. En sådan skulle jag vilja göra av alla renhorn jag hittar i skogarna hemma.
Som jag berättade i videobloggen så väntades det komma en storm denna dag. Så jag höll mig inne på eftermiddagen för att sedan åka ut en sväng kring solnedgången för att kolla om blåsten lugnat sig. Men det råkade bli den värsta tiden så det var bara blåst, regn och dis. Så det blev bara en snabb tur med bilen innan jag sedan vände om igen och höll mig inne resten av kvällen.
Så istället satt jag och jobbade och redigerade videoblogg och bilder. Och så skrev jag lite med min älskade Johan. Skrattade så jag fick ont i magen av det nya smeknamnet jag fått. Fjällfia. Undrar om det är ett tecken på att jag borde komma hem snart? 😀
I morse hade de tunga molnen och regnet försvunnit så jag gick ut i gryningen för att fota och möta den nya dagen på en av de platser jag älskar allra mest här på jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Vilken känsla!!
Jag var ute några timmar med kameran i den iskalla blåsten. Som tur var hade jag med mig min polar-parka från när jag var med i Fjällräven Polar 2013. Den jackan är som ett stort, varmt tält. För det blåste så otroligt mycket att jag nästan trodde jag skulle flyga iväg ibland. Och när det blåser blir allt så väldigt mycket kyligare.
Men vad gjorde blåsten när morgonen bjöd på de mest fantastiska färger? Det var så vackert att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Ville vara överallt samtidigt.
Jag fick filmat några idéer till en film jag ska klippa ihop senare. Ni fick se lite bakom kulisserna i videobloggen ovan. Att stå i en klänning i dessa isande vindar gick nästan att likna med att bada isvak. Jag fick liksom samma kick på något vis. Världens glädjerus efteråt när jag fick upp värmen igen.
Efter morgonturen åkte jag tillbaks för att äta lite frukost. Sedan begav jag mig ut igen. Ville inte missa en sekund av min enda dag här i Stora Sjöfallet.
Den här stunden var en av de bästa på hela dagen. Vinden hade lugnat sig och jag bara satt här länge, länge och funderade över allt och inget.
Sedan gick jag till Mountain Center och satte mig och jobbade en stund. Bara älskar inredningen de har! Minns att jag vart alldeles lyrisk över detta rummet sist jag var här. Och det var ju precis så fint som jag mindes det.
Det här ser lite ut som min dröm-ateljé. Och de stora fönstren vid borden har utsikt över Stora Sjöfallet. Magiskt.
Jag vet inte hur jag kan ha sådan här tur, men jag beställde middag eftersom det var min allra sista kväll ute på äventyr, och Stora Sjöfallet bjöd mig på middag! De var så glada över att jag kom och hälsade på igen. Snacka om att få känna sig välkommen. Så jag fick mumsa i mig röding och en riktigt god efterrätt. Blev så himla glad. Så tacksam att det var svårt att hitta orden. Kan inte begripa hur all personal här är så underbara. TACK Stora Sjöfallet! ♥
Efter middagen gick jag ut igen för att njuta av den sista solnedgången på resan. Jag filmade lite för videobloggen och i slutet kom en riktigt stor rovfågel och flög omkring mig. Har ingen aning om vilken fågel det var, men ni som är duktiga kanske kan se från videon? Det var så vackert att se den sväva där ovan. Vilket avslut. Det var som om den vinkade mig hejdå med sina vingslag.

Lycka.

En ny vecka och nya tag

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte ”Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?” 

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

Helgen i Åre

Tänk att man över en helg kan få växa så mycket inombords. Jag känner verkligen att jag gjort det, efter en Winter Workation i Åre tillsammans med Influencers of Sweden och trettio andra branschkollegor. Trettio andra fantastiska människor som jag fått dela både erfarenheter, skratt och gråt tillsammans med. Jag som först inte ens tänkte åka, på grund av någon slags rädsla inför den sociala situation som det skulle innebära. Men jag är så evigt tacksam att min vän Linda peppade mig till detta. Jag känner att den här helgen blev den bästa tänkbara inledning på det nya året. Plus att jag fått många nya vänner som jag redan längtar efter att träffa igen. Vilken lycka!


Winter Workation var den perfekta blandningen av jobb och semester. Vi blandade helt enkelt föreläsningar och diskussioner med härliga aktiviteter som bland annat skoteråkning, skidåkning, yoga, bastu och spa. Hela grejen var att vi tillsammans skulle dela med oss av erfarenheter och stärka varandra, nätverka och ha roligt. Föreläsningarna, eller ”sessionerna” som vi kallade det, hölls av oss själva. Vi är alla inom samma bransch men har alla helt olika erfarenheter, så de som ville fick helt enkelt en avsatt tid att dela med sig av något som kunde va till inspiration för de andra.
Det kunde bland annat handla om hur man tar kontakt med företag man vill samarbeta med, hur man enklast använder sig av SEO, hur man tar bra bloggbilder och hur man tacklar företag som ”inte har någon budget” men ändå vill samarbeta.
Vi har även delat mycket känslor.  Med och motgångar. Prestationsångest och svackor. Men mest av allt, peppat och inspirerat varandra. 

Jag har verkligen lärt mig så mycket av detta. Jag känner verkligen en helt annat ”power” nu. Redo att ta tag i saker som jag varit osäker på. Redo att fortsätta utvecklas och jobba framåt med det jag älskar.
På förmiddagar och eftermiddagar hade vi ”sessioner”. Vi var många som hade frågor kring att sälja och samarbeta med företag. Här hade vi våra experter inom just de området som berättade och svarade på frågor. Från vänster, Maria Strömberg Bååth, Sara Rönne, Emelia Arvidsson och Linda Hörnfeldt.
På dagarna hade vi fritid och gjorde en massa roliga aktiviteter. Första dagen var det skoteråkning, och jag delade skoter med den fantastiskt grymma Maryem Nasri.
Jag tror vi alla upplevde samma sköna känsla av att vara bland så många andra människor som gör precis samma sak som en själv. Alla sprang vi runt med kamerorna, filmade videobloggar och letade efter rätt ljus. Här har vi Katta, Linda, Helena och Elin.

Såhär såg det ut mest hela tiden! Elin, Emilia och Helena
På lördag och söndag var vi ett gäng som åkte skidor.Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt som det faktiskt var. Jag blev helt förtrollad! Jag bara längtar igen tills jag får åka skidor. Gärna med detta gänget; Helena Gunnare, Linda Hörnfeldt, Elin Kero och Emelia Westerström.

Foto: Helena Gunnare (www.ohdarling.org)

Jag hade ju som sagt aldrigt åkt skidor innan. Men det var ändå inte riktigt så svårt som jag hade föreställt mig. Jag övade tre gånger i barnbacken, och sedan tog vi de stora liftarna upp mot toppen av ett fjäll. Jag trodde först jag aldrig skulle ta mig ner. Men jag hade tur som fick lära mig att åka skidor med mina vänner, som hade överseende med min ”ankröv” som putade ut i syfte att försöka hålla balansen. Och som alla tålmodigt väntade på mig medan jag plogade mig ner för de brantaste ställena. Och när jag väl började komma in in i tekniken så var det som värdlens lyckorus bubblade inom mig. Vilken känsla! Vilken frihet. Mer, mer, mer!

Ni kan bland annat se en av mina vurpor i Elin’s (Nevnarien.se) fantastiska videoblogg här nedan. Hon har verkligen fångat vackra stunder från helgen och jag blev alldeles gråtig när jag såg den nu. Så jag kände att jag ville dela den här med er för er som vill få en liten bättre inblick i vad vi gjorde. Ni får även se lite fuldans, skoteråkning och lyckan över en kopp varm choklad. Tack Elin för att du gjorde denna fina videoblogg!

Helgen är över men i hjärtat bubblar en lycka över alla nya vänner jag funnit. Alla vackra stunder och skratt. Alla gånger vi peppade varandra till att doppa oss i ”isvaken” på kvällarna i spat. Och applåderna man fick om man klarade det. Alla mysiga pratstunder och alla de gånger man haft så hög igenkänningsfaktor när något delat tankar och känslor att jag nästan fått rysningar. Vilken jäkla girl-power helg. Jag kunde inte varit mer tacksam.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses och forsätter stärka våra band. Och vår bransch.

Tack till Linda Hörnfeldt och Sara Rönne som gjorde det här möjligt och ordnade ett event jag kommer minnas för resten av livet. Och tack också till Holiday Club där vi bodde och spenderade den här helgen, och till Skistar som gjorde mig helt hooked på skidåkning, och till Camp Åre för den roliga skotersafarin. Och inte minst, tack till alla andra bloggare som inspirerat och gjort helgen till ett minne för livet. Det har varit den bästa kick-offen för 2017! Nu kör vi.

Den nya tiden

Så kom den här morgonen när allt återgår till vardagen igen. Vi gick upp vid femtiden för att äta frukost och dricka kaffe framför köksbordet med ett tänt ljus. Utanför yrde blåsten och ännu en kylig augustidag verkade vara på ingående. Men vi satt och log och kände oss ovanligt pigga. Johan skulle tillbaks till jobbet igen efter sommarens semester, och även om jag inte haft någon riktig semester under sommaren, så hade jag också en känsla av att jag skulle tillbaks till jobbet. Kanske tillbaks till ett annat tempo. Till en annan känsla. Lite som en nystart, när vissa projekt sätter igång igen som varit vilande under sommaren. Allt känns lite nytt och spännande, och jag känner mig laddad och redo inför allt som väntar nu. Inför en väldigt händelserik höst som jag ser fram emot att dela med er.

Även om det nu varit overkligt kallt i en vecka med regn och blåst så vet jag ju att sommaren fortfarande har mycket kvar att bjuda på om man har tur. Så jag hoppas på några vackra sensommarkvällar framöver.

Jag har börjat den här dagen ganska lugnt. Lyssnat på radion, gått igenom lite mail och druckit kaffe. Hundarna har sovit tungt men nu börjat vakna till liv, så jag tänkte gå en liten promenad med dom innan dagen fortsätter. Bjuder på några lugna, harmoniska bilder också för att komma in i rätt stämning.

En ny vecka med nya möjligheter. Nu kör vi ♥ Stor kram till er!

081501
081503

081502

Lansering av nya hemsidan

Hej på er kära ni!
Det var något med den här helgen som kändes som världens längsta helg. Ändå gick den så fort att jag inte han med min deadline att bli klar med min hemsida på söndag natt. Vid tvåtiden i natt satt jag och försökte klämma ut det allra sista av min kreativitet efter allt för många dygn på en en hård trästol framför datorskärmen. Men runt tvåtiden brast det när det var dags att skriva köpvillkor. Terms and conditions. På engelska. Det slutade med att jag stängde ner datorn och gick in i duschen och grät en skvätt. Haha. Men åh vad bra det kändes efteråt. Som en ny människa!
Så jag öppnade sedan datorn igen och redigerade klart den fruktansvärda texten och fortsatte tills jag blev så trött att jag nästan somnade framför skärmen.

När jag vaknade i morse kändes det mycket bättre. Deadlines har jag aldrig varit bra på. Men vem bryr sig om sidan blev klar några timmar för sent. Inte jag i alla fall. Jag känner mig bara överväldigad och så lättad att den äntligen är uppe! Så länge som jag drömt om detta.
Så nu kan ni hitta min nya hemsida och webshop på www.artbyjonna.com
071801
Inom en snar framtid kommer jag även lägga upp fotoprints till försäljning här. Jag har alltså flyttat över min gamla webshop hit, då denna sidan har så mycket bättre teknik och gör det lättare att t.ex skicka varor med olika fraktpriser och till olika länder. Så jag kommer uppdatera den allt eftersom.

Nu har också Norrköpings Kulturnatt kommit ut med att jag ska ha vernissage för den nya kollektionen i Värmekyrkan den 24 september. Ni som är intresserade och vill läsa mer kan gå in HÄR.
071802Vill också tacka igen för alla era underbara kommentarer! Jag har svarat på en massa kommentarer idag från tre inlägg tillbaks, så gå gärna tillbaks och kika om ni skrivit något och väntade på svar ♥

Nu ska jag stänga ner datorn ett tag i kväll och städa upp i arbetsrummet och ateljén. Och kanske ta ett uppfriskande kvällsdopp om kvällen blir varm. Det skulle sitta fint efter alla dagar framför skärmen.

Hoppas ni får en underbar start på denna veckan! Kram på er ♥

Om trötthet och nya möjligheter

Åh, vad jag blev glad för era kommentarer på mitt tidigare inlägg idag. Jag skrev ju om hur jag alltid känner mig så trött den här tiden på året. Mars och april är två kämpiga månader för mig, på flera olika sätt. Dels känns det som om jag bara har halva min energi kvar och jag känner mig matt, blek och genomskinlig. Och sedan har jag alltid svårt att hitta inspiration när det gäller fotografering i naturen under dessa månader. Här uppe ligger snön kvar till maj men det är liksom varken vinter eller vår under mars och april. Det blir ofta ett ganska svartvitt landskap. Mörka träd och kritvit mark.

Men det gjorde mig så himla lättad och glad att läsa att jag inte var ensam om att känna den där tröttheten på våren. Ja, det är näst intill att jag ibland kan känna mig deppig. Men som många skrev, så beror det nog en hel del på D vitamin brist. Det är bara det att det ofta verkar utåt som om alla blomstrar den här tiden på året, medan jag ofta känner att jag vissnar. Men skönt, vi är flera som går igenom samma sak och det är bara att hålla ut och följa med i årstidernas skiftningar och acceptera hur det påverkar oss. När maj kommer med sin magi så får vi dubbelt tillbaka!
030902

När jag gick in och la mig på golvet i ateljén och hoppades få lite ny energi så kom de här söta katterna och spred glädje. Det är så roligt, för jag har helt ärligt inte varit någon kattmänniska. Jag har alltid upplevt katter som lite lömska och oärliga. Jag skaffade min katt av en enda anledning. Att jag hade möss inne, och behövde få bort dom. Men sedan vart jag ju förälskad i den lilla varelsen som tog mitt hjärta med storm. Och nu när två nya katter flyttat in så kan jag inget annat säga än att jag både är hund och kattmänniska nu. Jag älskar hundarnas och katternas extrema olikheter. Jag gillar att få båda delarna.
030910

Speciellt Kira har jag fått starka känslor för. Redan när jag såg henne för första gången hos Johan så fick hon en speciell plats i mitt hjärta. Under dagarna när jag är hemma och jobbar så är hon med mig hela tiden, utan att störa! Hon bara finns där och sprider sådan värme och glädje. Hon kräver aldrig något. När jag tittar på henne kisar hon med sina nöjda ögon och nästan ger ifrån sig ett leende. Det är så härligt.
030907

Jag går in i ateljén varje dag och sneglar mot färgburkarna och längtar så starkt efter att jag ska få mer tid till att måla nu igen. Det har bara blivit några korta stunder senaste tiden. Men så fort saker lugnat sig ska jag ägna så mycket tid jag bara kan. Det har ju nästan börjat bli på allvar nu.
030903

Senaste tiden har jag fått många förfrågningar om mina målningar från Kina. Ja, sedan några veckor tillbaks har jag varit med i massvis av olika artiklar i Kina (här är ett exempel från senaste veckan) vilket gjort att jag börjat få möjligheter till samarbeten. Nu bland annat med ett kinesiskt designföretag som vill börja samarbeta och sälja mina målningar i just Kina. Tänk vad häftigt om det slutar med att jag får ha min vernissage i Kina! Då skulle jag kunna säga ”Släng er i väggen Liljevalchs…hello Shangai!!” 😀
030906

Så jag ska se till att få mer tid till målningen nu framöver. Det känns ju onekligen som en spännande möjlighet har öppnat upp sig. Man vet ju aldrig vart det kan leda, men det ska jag ta reda på 🙂
030905

Älskade lilla Kira ♥
030904

Hoppas ni haft en helt underbar onsdag! ♥ Kram på er!

Mot nya vyer

Godmorgon på er!
Tack för alla era goa kommentarer. Kan inte annat än få en bra start på dagen av att gå in här och läsa vad ni skrivit ♥
Idag sätter jag mig på bussen för att 8 timmar senare vara framme i Stockholm. Jag ska på dop i helgen. Det är min lilla brorsdotter Klara som ska döpas. Jag ska få bli ”fadder” till henne. Det känns väldigt fint. Jag vet inte riktigt vad det går ut på men jag ska vara hennes skyddsängel tänker jag mig. ♥

Så det blir en rolig helg. Ska bli underbart att samlas hela familjen. Det är man ju inte bortskämd med längre. Och jag längtar så efter att få krama om mina brorsbarn.
Nu måste jag packa ihop det sista, dricka lite kaffe och sedan köra in till Sollefteå där jag åker med bussen. Just nu ser jag nästan fram emot den långa bussresan så jag får sova läääänge.

Jag kommer hålla er uppdaterade om helgen i Stockholm 😀 Så vi hörs senare.
Ha en underbar dag och en härlig helg. Kram på er ♥

041001