Min nya arbetsplats

Hej mina kära vänner!

Vad underbart det känns att få skriva mitt första riktiga blogginlägg ifrån min nya arbetsplats. I min vackra lilla stuga, med utsikt över ängarna och sjön. Om några dagar kommer även min ko Stjärna vara på ängen framför gården och beta, och det kommer förhöja känslan ännu mer att få se henne och de andra kvigorna från fönstret.

(I videon längre ned får ni se mer av hur det ser ut här inne i min lilla stuga)

Just den här platsen där den här gamla stugan står är väldigt speciell. Det liksom känns i luften på något vis.
Stugan står på gårdens allra första husgrund. Dvs, det första huset som byggdes 400 år sedan. Runt den här stugan finns stengrunden kvar, och det är en märklig men häftigt känsla att veta att det varit så mycket som hänt är innan jag kom hit.
På något vis är det som om allt ändå finns kvar. Jag får ofta en känsla av att jag definitivt inte är ensam här. På ett väldigt bra vis.

Nu har det snart gått en månad sedan vi fick huset, och vi börjar sakta men säkert landa i att vi bor här. Det har nog varit den mest intensiva månad på länge. Inte så mycket jobb, men intensivt på andra sätt.

Att få återgå till vardagen, och till att jobba en hel dag utan att bli störd av diverse grejer/flyttjobb/folk/situationer känns nästan som en lyx nu. Speciellt när jag har den här nya vackra arbetsplatsen på gården.

Johan kommer snart ha sin smedja här på gården också, men tills den är klar jobbar han kvar i vårt förra hus.

Och nu befinner vi oss ju i den magiska månaden Juni, som när man minst anar det bjuder till nattliga mästerverk ute i naturen. En natt förra veckan var så magisk att jag spenderade nästan hela natten ute. Det gäller ju att passa på, medan dimmorna vandrar över ängarna.

I min senaste video kan du se mer av den natten, plus en massa annat som hände den veckan. Vi fick bland annat besök av min vän Julia och hennes syster Almina och Alminas man Quayle. Jag har inte träffat henne på massor av år och det var ett kärt återseende.
Det och mycket annat kan ni se i videon nedan!

Jag önskar er alla en fortsatt fin vecka! STOR KRAM PÅ ER! ♥

På plats i vårt nya, gamla hem

Jag kan verkligen förstå att mina förfäder valde just den här platsen att bygga upp sitt hemman på för nästan 400 år sedan. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur dom kände när dom flyttade hit för första gången.
Kände de samma lycka? Samma starka känsla av att verkligen ha hittat hem? Så som jag och Johan känner nu.
Det tror jag.

Och jag kan nästan känna hur dom står här på gården och hurrar för att vi äntligen hittat tillbaks till platsen där vi hör hemma.
Och jag lovar att överösa denna plats med kärlek så länge jag lever.

Kanske har mina förfäder också stått ute på ängen såhär för hundratals år sedan, och blickat ut över allt det vackra.

Efter två väldigt intensiva veckor har vi nu börjat landa i vårt nya hem. Vi har sovit i huset i fyra fantastiska nätter och ikväll kommer jag börja inreda mitt arbetsrum ute i “häbret” så att jag i morgon kan återgå till vardagen igen. Tror jag aldrig någonsin har tagit en sån här lång paus på två veckor där jag varken rört datorn eller mobilen, och det känns ovant. Men jag ville verkligen fokusera helt på flytten ett tag nu. Och ja, en flytt är verkligen energikrävande, men också så roligt!

Jag har filmat massor under den här tiden och har mycket att berätta om vad vi gjort och vad som händer härnäst, och hur det känts med flytten.
Ser verkligen fram emot att dela det med er.

Jag har senaste dagarna gått runt här hemma med gåshud och rysningar av och till, för att det helt enkelt är så vackert och berör mig så djupt.
Samma sak för Johan. Vi ryser av välbehag. Har aldrig tidigare känt det av ett hus innan. Men åh…här är så vackert.
När jag sitter vid köket på morgonen och blickar ut över sjön så känns allting lite för bra för att vara sant. Hur kunde det bli såhär? Jag är så tacksam.

Tänk att jag bott här i Grundtjärn i snart 9 år. Ändå känns allt så märkligt nytt. Som att få tillträde till ett helt nytt perspektiv. En helt ny upplevelse av Grundtjärn. Det är bara några minuters promenad från där vi bodde innan, men ändå…så annorlunda. Så rätt.

Ska göra ett inlägg senare där jag visar er runt i huset så ni kan få se lite mer av huset och hur det ser ut här inne. Och gården och trädgården såklart! Här finns så mycket att berätta om!

Så länge jag kan minnas har jag drömt om att ha ett hus med skog bakom huset, så man är fri från insyn och känner sig sådär trygg och omhuldad.

När jag ser den här bilden på vår gård så kan jag inte sluta le.
Äntligen fick jag min skog bakom huset. Tusen gånger om.
Jag har hela Norrland där bakom, och norrskenet om vinternätterna.

Gamla, ståtliga granar står som väktare kring gården och håller sina armar om oss. Och längre in börjar storskogen, med bär och björnar.
En liten bäck rinner förbi trädgården och ger ett lugnande ljud av porlande vatten. Allting här är allt jag någonsin drömt om.

Den här platsen har något alldeles speciellt. Den är vald med hjärtat. Och jag känner mig så hemma här att jag blir alldeles tårögd när jag skriver om det nu.

Nu börjar ett nytt, väldigt efterlängtat kapitel i vårt liv.
Som jag ser fram emot vår första sommar på gården. Och vi inviger den med ett gårdsbröllop om några veckor.
Tänk, att både få min drömgård och min drömman. Vilket år alltså!
Jag är så djupt tacksam för allt som livet ger nu.

Tack kära ni för ert tålamod dessa veckor (och månader). En väldigt intensiv period av allt möjligt börjar äntligen lugna sig lite. Vi kommer snart vara på banan igen med nya krafter.

Stor kram till er alla! ♥


Vår nya stuga i Marsfjällen

Hej på er!

Åh vad mycket roligt som hänt sedan sist jag skrev. Eller mycket och mycket. Det är en stor rolig nyhet som fortfarande får mig att ständigt vilja nypa mig i armen. Många av er har säkert redan sett vad det hela handlar om på Instagram eller YouTube. Jag och Johan har köpt en liten stuga i Marsfjällen! Vi har gått och drömt om detta varje dag sedan vi var där uppe i våras, och nu är det verklighet! Jag är så glad att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Det här var nog något av det bästa som hänt på länge.

Det finns så många olika anledningar till att just detta gör oss så himla glada. Men dels så är det ju för att vi båda älskar Marsfjällen. Det är något speciellt med naturen där, och det finns så mycket olika typer av landskap. Djupa skogar, höga fjäll och berg, och oändligt många bäckar och forsar och spegelblanka sjöar. Av alla ställen jag någonsin varit på så har faktiskt Marsfjällen varit min absoluta favorit.
Och sen känns det så otroligt rätt i tid att vi får ett eget litet place, där vi kan vara helt för oss själva. En plats att åka till för att slappna av, på riktigt. Det har jag längtat efter så himla länge.
För stugan ligger så ensamt, så vi har inte ens några grannar. Det är liksom…den absoluta drömmen.
Vilken otrolig kombination att få bo i vackra Grundtjärn, och ha en stuga i Marsfjällen. Jag kan nog inte tänka mig något finare.

ÅH, jag är så överlycklig över detta! I fredags skrev vi på kontraktet och nu väntar vi på att få nycklarna så att vi kan åka dit och börja göra iordning.
Ska visa några bilder såklart, men här kan ni också se min senaste videoblogg där vi berättar allt om det här med husköpet!

Tänk vad fort allting gått. För exakt en vecka sedan åkte vi upp för att titta på stugan. Och nu är det vårt. Jag sitter och bläddrar i pärmen med fastighetsbeskrivningen och tittar på bilderna tusen gånger om. Våran lilla stuga.
Vi blev båda ganska chockade när vi kom hit, för det var så mycket finare än vad vi hade tänkt. Det fanns inte så mycket bilder inifrån stugan på annonsen. T.ex hade vi ingen aning om att det var en otroligt vacker inglasad altan med träpanel. Nu har jag inte heller några bra bilder på det att visa er, men snart ska vi ju upp hit för att fixa iordning och då lovar jag att ta massor med bilder och filmer.
Då säljaren inte kunde behålla stuga på grund av sjukdom, så såldes stugan med alla grejer. Alltså, allt som fanns i stugan tillhör nu oss. Bara det är…helt otroligt. För det finns så mycket vackra gamla grejer här inne som är så fina! Ni vet, sådana där saker som man desperat letar efter på loppisar. Gamla, vackra kökssoffor och gamla fotogenlampor…och ja, allt! Så det mesta av grejerna kommer vi behålla.  Däremot kommer vi göra en ordentligt städning såklart. Jag bara längtar efter att komma hit igen och gå igenom allting och börja bona in oss.
Den här vackra kaminen blev ju såklart en favorit.
Och det här tycker jag är så charmigt! Med gamla hus som har sådana här träluckor framför fönstren. Dels så är det ju superbra nu på vintern när vi kanske inte kommer vara här så ofta, för att skydda fönstren mot stormar och annat. Men sen ser det ju också så mysigt ut när man öppnat upp dom och de liksom ramar in fönstren.
Tänk att få ha en stuga fem minuters promenad från detta. Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni anar inte hur mycket vi pratat och drömt om just detta.
Jag vet att det låter så otroligt klyschigt att säga att tankens kraft och positivt tänkande är så viktigt. Men det är verkligen det. Vissa kanske tänker att allt är en slump. Men jag tänker att ingenting är en slump. Jag har fått för många bevis nu på att det vi tänker och sänder ut kommer tillbaks till oss på olika sätt. Det är lite så jag navigerat från första stund jag flyttade till Grundtjärn.
Det är så jäkla fascinerande.

I alla fall, som ni förstår är jag SÅ glad över detta och jag ser så mycket fram emot att visa mer från vårt lilla paradis i Marsfjällen.

KRAM PÅ ER! Och hoppas ni får en jättefin dag! ♥

Lansering av min nya tapetkollektion – Northern Wilderness

-Det här inlägget innehåller reklam för min egen fototapet-kollektion Northern Wilderness hos Photowall-

Det var nu över två år sedan som jag lanserade min första kollektion tapeter med Photowall. På ett sätt känns det som mycket längre, för det kändes som min tapetkollektion liksom blev starten på en helt ny tid i mitt liv. Jag skulle precis ge upp mina drömmar om att kunna leva på min kreativitet, och börja leta efter ett “vanligt” jobb. Men så plötsligt kom den här möjligheten, med en egen fototapet-kollektion. I samma veva som mycket annat spännande hände.

Jag hade inte så stor inblick då i hur det skulle gå. Men för mig var det liksom en rejäl kick. Det kändes äntligen som om jag för första gången fick göra något som också ansågs “på riktigt” utifrån.
På den tiden var alltid väldigt annorlunda, och jag var väldigt osäker när någon frågade vad jag jobbade med, men jag minns att efter det så brukade jag alltid säga “Jag har bland annat gett ut en tapetkollektion” haha. Jag fick inte bara fototapeterna, utan också en vägg att luta mig mot. Något som gav substans och verklighet till min lilla värld.
Jag är så otroligt tacksam och glad över samarbetet jag haft med Photowall.

Därför känns det så otroligt roligt att vi nu lagt ny ved på brasan och gett ut en ny tapetkollektion tillsammans, som fått namnet Northern Wilderness!  En samling bilder som alla betyder väldigt mycket för mig. HÄR kan ni se både hela den nya och den gamla kollektionen.

Den här tapetkollektion ligger mig varmt om hjärtat, och jag ler inombords när jag tänker på att dessa bilder, som jag tagit på platser jag älskar, kommer få sitta på människors väggar och förhoppningsvis ge en gnutta inspiration i vardagen.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “Northern Wilderness” kan ni hitta hela tre bilder tagna från den här magiska platsen.
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den HÄR.
Och här finns en intervju med mig på där jag pratar lite om mina tankar kring kollektionen och om hur mina fotorutiner ser ut, och vad jag inspireras av.

Hoppas ni tycker om den! ♥

En ny början i mitt nya lilla place

Hej mina vänner!
Om ni undrar vart jag hållit hus senaste veckan eftersom jag inte gjort ett enda inlägg, så beror det på att jag väldigt spontant startade upp ett litet projekt som tog upp i princip all min tid under en vecka. Och jag ville bli klar med det så fort som möjligt, så jag la allt annat vid sidan om så jag fullt ut kunde fokusera på att få klart allting. Nu är det klart! Bara några smådetaljer kvar.
Får jag lov att presentera min nya arbetsplats!

Det här lilla stugan/boden kanske många av er känner igen? Den står ute i vår trädgård och förr i tiden var det byns kiosk. Sedan jag flyttade hit har den bara använts som förvaring av t.ex gräsklippare och verktyg. Och för två år sedan byggde jag och Johan en hundgård runt den, som vi sedan nästan aldrig använde. Och sedan dess har den stått här inburad och gjort sig bra som förvaring.
Jag har aldrig reflekterat över att den lilla boden skulle kunna användas till något annat, just eftersom den är så liten. Men allting är ju relativt.

Det var i onsdags förra veckan som jag och mamma gick runt på gården och tittade vart man skulle kunna ställa en barack. Ja, jag funderade på att göra ännu ett försök att kunna ha min studio och arbetsplats här hemma i Grundtjärn. Ni som följt bloggen vet ju att jag just nu har min studio i den vackra grannbyn Myckelgensjö i ett hus jag hyr där. Jag var så otroligt glad när den möjligheten kom upp eftersom jag snabbt behövde en plats att jobba på, och jag har nu hyrt huset i fem månader och spenderat många kvällar i min lilla inredda studio i ett av rummen.

Av lite olika anledningar har jag sista tiden känt att jag skulle må bättre av att kunna jobba här hemma i Grundtjärn. Dels har jag stundtals känt mig otrygg och det är något jag tyvärr inte kan skriva om mer här än. Men jag kan säga såhär; att vara offentlig kan ibland leda till vissa nackdelar.
Men sen, så har jag såklart hela tiden önskat att kunna ha allt på samma plats oavsett. Jag har insett att jag inte jobbar lika bra när jag måste planera vilka tider jag ska vara på olika platser. Jag kan inte planera när jag ska vara ute och fota eller när jag ska spela in musik eller när jag ska måla, eller när jag ska skriva blogginlägg. Den kreativa delen funkar allra bäst för mig när jag får låta det komma naturligt. Följa känslan och göra det jag känner för just i stunden.
Det är det jag är van vid, att ha allting nära så att jag kan ta kameran och springa ut en stund och sen sätta mig och skriva eller göra något annat.

Det här med att “åka till jobbet för att jobba tre timmar med ett visst projekt”, det funkar inte så bra för mig. Jag blir låst.
Och sen, jag har känt mig lite splittrad. Vart ska jag ha mina kameragrejer? Hemma i Grundtjärn eller i studion i Myckelgensjö? Om jag har min dator i Myckelgensjö så kan jag inte blogga hemifrån. Men den måste jag ha där i studion för att jobba med musiken.
Det har varit ett problem för mig länge. Det skär sig på så många vis och jag har fått så svårt att känna det där kreativa flowet.
Jag har behövt planera min kreativitet till vissa specifika tider, och jag kan inte det. Jag kan inte tvinga fram något. Det har jag verkligen lärt mig nu.

Min dröm har ju i alla år varit att kunna ta cykeln eller gå till min lilla stuga där jag jobbar. Att kunna ha mitt hem som bara hem, och min arbetsplats för mitt jobb. I det lilla huset skulle det finnas plats för allt. Studio, ateljé, kontor och kanske till och med en liten utställningssal där jag kan ha öppet vissa helger för folk att komma på utställning. Och en mysig liten altan där man kan sitta på morgnarna i solen med en kopp kaffe och planera dagen (drömmer stort!!). Den möjligheten har inte öppnats upp än, men är det något jag lärt mig efter alla år så är det att ta ett steg i taget.
Att se vad som finns just nu och göra det bästa av det.

Först och främst nu, så är det allra viktigast för mig att i alla fall ha en plats där jag kan spela in min skiva som jag jobbar med detta året. Och som tur är så är det till och med bra med ett litet utrymme för det, eftersom det blir bättre dämpad akustisk då. Så även om mina drömmar om min framtida arbetsplats är helt uppe i det blå, så kände jag att i denna stunden så har jag bara två kriterier för att jag ska kunna jobba bra. Att platsen är nära mitt hem (alltså här i Grundtjärn) och att det är tillräckligt stort för ett skrivbord och en stol. Då tänkte jag återigen att jag ska hyra en barack så länge och ställa ute på gården. Det får duga!

Jag och mamma gick ut och kollade vart den skulle stå, och det var då mamma sa “Men kiosken då, det är ju nästan som en liten barack!
På en gång fick den lilla boden som ett helt nytt skimmer över sig. Från att jag nästan inte lagt märke till den så blev den plötsligt centrum i mitt universum.
Det kändes så rätt på en gång. Där ska jag ha min studio och arbetsplats! 
På en gång gick vi upp till mammas morbror Tage och bad han komma och titta på hur vi skulle göra med golvet, för det var väldigt gammalt och skadat och ett stort hål mitt i rummet. Efter hans råd åkte vi sedan på en gång till Sollefteå och köpte virke och allt som behövdes. Samma kväll rev vi upp hela golvet.
Alla var där och hjälpte till. Mamma, Johan och Tage, så det gick väldigt fort att komma igång.
Vi bestämde oss helt enkelt för att lägga ett helt nytt golv och göra ny trossbotten på de värsta ställena.
Tage kom med traktorn och lastade av virke som han hade och som jag fick använda för att lägga grunden till golvet. TACK Tage! ♥

Nästa dag var jag och mamma uppe tidigt för att fortsätta renoveringen av den gamla kiosken. Då var det dags att lägga själva “fingolvet”.
För varje planka som kom på plats blev det bara vackrare och vackrare. Och doften av trä. Så underbart!
När golvet var lagt ägnade jag resten av kvällen åt att sätta upp madrasser och hundratals äggkartonger på väggarna för att få ljudet riktigt bra för skivinspelningen. Dock satte jag upp dom en dubbelhäftande tejp som släppte nästa morgon så då fick jag spika upp alla igen haha. Nu sitter dom i alla fall!
Mamma var med och hjälpte till varje dag från morgon till kväll. Bland annat så gjorde hon iordning fönstren. Kittade om dom och skaffade två nya fönsterglas som var trasiga.
Jag målade fönstren på insidan.
Det känns så märkligt att det här faktiskt har varit en riktig kiosk en gång i tiden. Det här fönstret, som är det enda som går att öppna, var det som användes när man skulle handla här. Då stod man där ute och sa vad man ville ha. Haha, så mysigt!
Mamma som ju är född här i byn minns när hon va liten och stod här och knappt räckte upp till fönstret och köpte kola. Tänk vad tiden är märklig.
Det var ju över 50 år sedan nu. Och nu står vi här och gör ordning kiosken för att jag ska ha den som studio och kontor.
Johan ägnade varje kväll efter jobbet åt att fixa med nya vindskivor (alla är inte på plats ännu) och dra el. Vilken himla tur att jag har min alldeles egna elektriker!
Det blev långa dagar även för djuren. Nayeli som alltid ska vara med tog sig en liten tupplur i skuggan.
Exakt en vecka senare så var allting klart invändigt och jag kunde flytta in mina grejer! Nu väntar jag bara på att fönsterkitet ska torka så jag kan måla fönstren ute en gång till och sen ska vi upp med de sista vindskivorna. Visst ser det mysigt ut?
Och titta så bra det blev här inne! Allting fick plats! Och jag stortrivs verkligen. Igår morse satt jag här inne för första gången och jobbade, och idag är det min andra dag här. Jag myser ända in i benmärgen. Det blev SÅ bra!
Och vi lyckades till och med pressa in min fåtölj genom den lilla dörren, så jag fick plats med en liten myshörna också.
Det är inte illa att få till detta på 8 kvadratmeter.
Det känns fortfarande lite overkligt bra. Jag behöver bara gå några meter över gräsmattan för att komma hit. Och det ser så mysigt och välkomnande ut.
Jag kan ha med mig Nanook och han kan gå lös utanför, eftersom vi ändå är inne i en hundgård haha. Han har aldrig gillat att sitta i en hundgård, men nu när jag också gör det så stortrivs han. Så det känns så skönt att få vara med honom på dagarna också. Och dessutom har jag ju nu nära till Stjärna som går och betar på ängarna här i Grundtjärn på sommaren. Underbart! Allt jag älskar finns nära.

Jag tror att jag hittat en pusselbit nu som jag letat länge efter. Ja, jag kan inte riktigt förklara. Men det här känns bara väldigt, väldigt bra.
Vill verkligen tacka mamma, Johan och Tage som häjlpt mig så mycket så detta kunde bli klart så fort! ♥

Vad tycker ni om min nya arbetsplats? 🙂

Hoppas ni mår bra allihopa och att ni har en härlig vecka!
KRAM PÅ ER ♥

Uppäten och vissen – men full av nya insikter

Hej mina vänner!
Den här veckan har verkligen varit en av de värsta på länge. I mitt senaste inlägg som jag gjorde i måndags så berättade jag ju att jag blivit sjuk igen, men det var verkligen bara början. Jag hade redan då på känn att det rörde sig om något än ännu en förkylning. Mest på grunden av de blodiga såren jag fick i näsan.
För varje dag som gick så fick jag sår på fler ställen. På munnen. I munnen. Ont i öronen och halsen.
Infekterat tandkött som gjorde så fruktansvärt ont. Ända in i käkbenet. Det värsta av allt var ändå näsan. Varje dag som jag vaknade upp så var det som om någon skärt med en kniv i näsan. Har aldrig haft så ont på så många ställen samtidigt.

Jag gjorde mitt allt för att försöka klara av det själv. Ville inte behöva ringa vårdcentralen. Kanske mest för att jag tycker det är så himla jobbigt att ringa ett sådant samtal. Läste alla era fina tips som ni gav på förra inlägget. Jag tog kraft till mig att koka en liter lingonsaft för jag tänkte att det skulle göra susen. Haha.
På onsdag morgon hade jag nästan panik. Det kändes som om något åt upp mig inifrån. Såren blev större och spred sig som en löpeld och det gjorde så ont överallt att jag knappt ville andas, prata och svälja. Jag ringde vårdcentralen direkt på morgonen och fick en tid en timma senare! Johan, min ängel, skjutsade mig in. När vi åkte hem igen med penicillinförpackningarna kändes det som det bästa som någonsin uppfunnits. Tack gode gud för penicillin. Jag köpte en flaska vatten på affären så jag kunde ta de första tabletterna med en gång.
Sen dess har jag spenderat dagarna i sängen. Pendlat mellan att känna mig bättre och känna mig sämre. Men det tar ju alltid några dagar innan penicillinet verkligen börjar verka. Jag har fått hjälp av min mamma och av Johan att gå ut med Nanook, och jag är så tacksam för det. Har verkligen inte haft någon ork till någonting.
Katterna har legat i sängen och sovit med mig hela dagarna ♥
Stundtals har jag känt mig så himla ledsen. Senaste tre månaderna har verkligen varit en prövning. Det började med blodproppen, och sen i nästan tre månader i sträck har det varit något som tyngt ned mig fysiskt (det har varit mer än det jag delat med mig av på bloggen) och det är så himla olikt mig. Jag har verkligen fått mig en tankeställare. Jag har insett hur viktig hälsan är, och hur otroligt tacksam jag ska vara varje dag som jag får vara frisk.

Hälsan har aldrig varit ett problem för mig. Jag har alltid varit ovanligt frisk. Har haft ett ovanligt starkt immunförsvar och aldrig behövt lida av värk eller annat. Dessa dagar har jag tänkt mycket på alla människor som är kroniskt sjuka. De som dagligen måste kämpa sig igenom sjukdom eller värk. Fysiskt eller psykiskt. Det finns så många som nästan aldrig får uppleva hur det är att känna sig helt frisk och full av livskraft. Och det gör så ont att tänka mig in i det. Att vissa människors vardag i stort sett handlar om att ta sig igenom ännu en dag med en sjukdom. Vilken jäkla styrka dessa människor besitter. På riktigt. Det är beundransvärt.

Jag har aldrig trott att jag tagit hälsan för givet. Men det har jag verkligen gjort. Det insåg jag nu. Jag har aldrig ens behövt prioritera min hälsa, för den har funkat automatiskt. Jag har fått med mig något utav detta. Dessa tre väldigt jobbiga, händelserika månader har gett mig insikten att hälsan går före allt. Vår kropp är vårt tempel. Om vi inte mår bra och inte känner oss friska, så går det ut över allt annat. Hälsan först.
Alltid.

Och när vi har vår hälsa i balans, när vi mår bra och känner livskraft; känn tacksamhet. Varenda minut.
Jag har legat i sängen och känt hur dagarna passerat förbi mig. Tänk på hur ingenting jag vill göra blir gjort. Att jag sabbar hela året på grund av denna långvariga period av sjukdom och annat. Scrollat i Instagram-flödet och sett alla friska, kreativa människor som mår bra. Känt mig vissen. Ledsen. Uppäten.

Sen har jag tänkt på det jag skrev om ovan. Om hur tacksam jag ska vara egentligen. Att det enda jag kan göra är att acceptera läget och lära mig något av detta.

Jag kurar jag ihop mig i fosterställning under täcket. Fryser.
Tänker att jag är en liten boll som ligger i en slangbella. Allting i livet går bakåt just nu.
Men det är bara för att gummibanden spänns åt. Snart skjuter jag iväg med en jävla fart.

Så ska vi alltid tänka, när livet känns motigt.
KRAM på er älskade vänner. Ha en underbar helg ♥

Nya webshopen lanserad

Det här blogginlägget innehåller reklam för min egen webshop www.artbyjonna.com

Äntligen, äntligen! Som jag har längtat efter att bli klar med den nya webshopen! I flera månader har jag dagligen tänkt på detta, och det har stundtals känts som ett evighetsprojekt.
Men sista tiden, som ni kanske märkt av lite ovanligt mycket frånvaro på blogg och sociala meider, så har jag jobbat järnet med den nya sidan. Och nu kan jag äntligen meddela att den är lanserad och funkar utmärkt!
Det är inte bara att sätta upp en ny webshop. Även om jag gjort det två gånger tidigare, så var det lite mer att göra denna gången eftersom själva webshopen är mer avancerat byggd.

Anledningen till att jag ens gjorde en helt ny webshop från grunden var för att den förra webshopen inte hade de funktioner som jag nu behövde. Jag var inte riktigt beredd på det stora antalet ordrar jag började få utanför Sverige, och då krävdes det dels ett bättre fraktsystem, eftersom jag innan dess inte ens hade någon frakt för utländska beställningar, vilket såklart inte var så bra. I den här nya webshopen så är det ett jättebra fraktsystem som automatiskt räknar ut frakten beroende på vilket land man beställer ifrån, och hur stora paketen blir. Och dessutom så kommer det finnas mer valbarhet vad gäller betalmetoder. Inom kort kommer jag ha Klarna som alternativ, så att man kan välja att delbetala eller köpa via faktura, något som jag tycker är superbra!

Något annat som också är nytt är att man nu kan köpa presentkort! Just nu finns bara presentkort online, som skickas till mailen, men jag har beställt riktiga presentkort också, (både svenska och engelska) som kommer till nästa vecka! Om man t.ex vill ge bort ett presentkort till någon så tycker jag att det känns så mycket roligare att ge bort en ett riktigt fint designat och signerat presentkort i ett kuvert, istället för en kod på mailen. Så det kommer också finnas i sortimentet snart!
Än så länge så finns det bara fotoprints och canvastavlor till salu på webshopen, ca 135 olika bilder i valfri storlek. Men så fort jag målat klart några tavlor så kommer jag att lägga upp dom på shopen också. Har verkligen längtat efter att komma igång med det! Och längre fram, kanske i början av det nya året så hoppas jag att vi kommer kunna lägga ut några smycken igen. Det skulle kännas fantastiskt roligt. Nu är vi ju två som hjälps åt med allt, och då finns det mycket mer tid och utrymme för skapande!
Jag har ju också uppdaterat med lite nya bilder som jag tagit senaste året, och jag kommer såklart uppdatera med nya bilder så fort jag tar bilder som jag tycker passar att sälja som fotoprints. Om det är något bild ni eftersöker och saknar i webshopen, så säg gärna till! Det är lätt att missa bilder när man har flera tusen att gå igenom.
Bilden ovan heter “Heaven on earth” och är tagen en tidig morgon vid den magiska skogstjärnen. Det är en 100 x 100 cm print. 
Små printar är underskattade. Det här är en A4 print (21 x 30 cm) och man kanske tror att en sådan liten print inte blir så mycket till världen. Men ramar man in den i en passande ram, och gärna med lite passepartout runt bilden så tycker jag en A4 print absolut räcker för att få en rejäl tavla. Den här bilden ovan heter Calling the ancient spritis.
Det känns så förbaskat roligt att äntligen få öppna upp webshopen igen. Jag har alltid älskat att hålla på med inslagningen av printar och få slå in i vackra paket, och därför kändes det så tråkigt när jag under en längre tid inte haft tid och möjlighet att ha den öppen. Men nu när min mamma Anita jobbar i företaget så kommer vi hjälpas åt med inslagning och allt annat jobb som det innebär med att skicka paket. Det kommer göra det ännu roligare än innan!

Nu är det ju inte långt kvar till jul, och det brukar ju såklart vara den mest intensiva tiden med webshopen. Sena kvällar, med en kopp glögg och inslagning av paket och julmusik i bakgrunden, det är bland det bästa jag vet!
Om det är så att du funderar på att beställa något och vill ha printen/tavlan innan julen, så ha i åtanke att gärna lägga beställningen så tidigt så möjligt, gärna innan lucia, för att vara helt säker på att du får paketet innan jul. Av erfarenhet vet jag ju att leveranserna kan bli något kaotiska innan jul, så då är det bra att vara ute i god tid! 🙂

Hoppas ni tycker om den nya webshopen! KRAM på er! ♥

Nya vägar ut

Igår vaknade vi till -13 grader här i Grundtjärn. Vi hade glömt sätta i sladden till värmeslingan under golvet så vattnet hade frusit. Jag undrar alltid hur de gjorde förr, innan det fanns el? Fast då var det väl vanligast att hämta vatten ute i brunnen istället för att ha indraget vatten i huset. Tänk vad lite vi måste kämpa idag för våra dagliga basbehov jämfört med förr. Gillar att tänka på det när saker och ting ibland känns lite extra motigt. Att jämföra med hur de hade det förr. Då känns det plötsligt inte så jobbigt längre.
Som alltid när det är väldigt kallt så är det också väldigt vackert. Vilken morgon! Det tyckte nog Nanook också när han stod och blickade ut över våra ägor.
Denna dag kom även MW bygg hit för att sätta in ett nytt fönster på övervåningen. Det var i juli när vi påbörjade en renovering på övervåningen för att äntligen skaffa oss ett vardagsrum som vi bestämde oss för att byta ut ett stort fönster som inte gick att öppna. Nästan inget fönster på övervåningen går att öppna, vilket gör att både jag och Johan håller på att kvävas av den instängda luften på övervåningen under sommarmånaderna. Det blir så varmt och kvavt. Och dessutom har jag alltid känt mig en aning instängd där uppe när det är så få fönster som går att öppna. Så vi kände att det var dags att göra något åt det. Det var då vi hörde av oss till snickaren Mats Webiörn från Myckelgensjö. I samma veva upptäckte vi vattenläckan så då var det istället prio nummer ett att få ett golv i hallen. Men fönstret blev beställt och nu äntligen var det levererat. Så igår kom dom och satte in det nya fönstret. Det blev SÅ jädrans fint!
Vi ville ha samma gammeldags stil som de fönstren som var innan, med tre fönster i rad. Det kändes viktigt att det skulle vara riktiga träfönster, och att de skulle öppnas utåt, alltså som fönster öppnades förut. Numera öppnas det oftast underifrån, men jag vill kunna ställa fönstret sådär vackert på glänt på våren när alla nattfåglarna sjunger.  Tanken är sen att vi ska skaffa oss en soffa (som vi har längtat efter en soffa!!!) och den kommer stå under fönstret. Då kan man ligga där och titta ut mot norrskenet och stjärnorna på vintern. Jag kommer visa er fler bilder från hur resultatet med fönstret blev sen! Det blev i alla fall så otroligt fint.
Eftersom det var en sådan otroligt vacker dag och ett fint snöfall så tog jag med mig Nanook en stund och gick ut i skogen.
Kan säga att mina ögon i princip är helt återställda nu. Är så glad att det gått så fort. Enda gången jag känner att allt inte är som vanligt är på kvällarna när jag ägnat mycket tid framför datorskärmen. Då brukar jag se lite halvdåligt innan jag går och lägger mig. Så jag försöker att ta mycket pauser när jag sitter vid datorn, så att de inte ska bli så ansträngda. Men annars ser jag helt som vanligt igen. Så innerligt tacksam för det.
Vackra vinter. Du är så välkommen.
Home sweet home.

Brukar nästan alltid gå ut en stund strax innan solen går ned. Det ljuset är så makalöst fint.
Tänk vad många gånger min gammelmormor Lilly har vandrat på den här vägen. Och alla mina andra släktingar från 11 generationer tillbaks. Ja, jag hade nog inte riktigt förstått att jag faktiskt är den 11 generationen i rakt nedgående led som fortfarande bor i Grundtjärn. Jag undrar vad han tänkte, min förfader Anders Andersson från 16oo-talet som var den allra första att bosätta sig och slå upp mark här. Jag hade gjort vad som helst för att få några ord med honom. Och för att tacka honom, för att han valde en sådan vacker plats.

Hoppas att ni har haft en superfin dag allihopa! Sänder er en stor kram ♥