Nya webshopen lanserad

Det här blogginlägget innehåller reklam för min egen webshop www.artbyjonna.com

Äntligen, äntligen! Som jag har längtat efter att bli klar med den nya webshopen! I flera månader har jag dagligen tänkt på detta, och det har stundtals känts som ett evighetsprojekt.
Men sista tiden, som ni kanske märkt av lite ovanligt mycket frånvaro på blogg och sociala meider, så har jag jobbat järnet med den nya sidan. Och nu kan jag äntligen meddela att den är lanserad och funkar utmärkt!
Det är inte bara att sätta upp en ny webshop. Även om jag gjort det två gånger tidigare, så var det lite mer att göra denna gången eftersom själva webshopen är mer avancerat byggd.

Anledningen till att jag ens gjorde en helt ny webshop från grunden var för att den förra webshopen inte hade de funktioner som jag nu behövde. Jag var inte riktigt beredd på det stora antalet ordrar jag började få utanför Sverige, och då krävdes det dels ett bättre fraktsystem, eftersom jag innan dess inte ens hade någon frakt för utländska beställningar, vilket såklart inte var så bra. I den här nya webshopen så är det ett jättebra fraktsystem som automatiskt räknar ut frakten beroende på vilket land man beställer ifrån, och hur stora paketen blir. Och dessutom så kommer det finnas mer valbarhet vad gäller betalmetoder. Inom kort kommer jag ha Klarna som alternativ, så att man kan välja att delbetala eller köpa via faktura, något som jag tycker är superbra!

Något annat som också är nytt är att man nu kan köpa presentkort! Just nu finns bara presentkort online, som skickas till mailen, men jag har beställt riktiga presentkort också, (både svenska och engelska) som kommer till nästa vecka! Om man t.ex vill ge bort ett presentkort till någon så tycker jag att det känns så mycket roligare att ge bort en ett riktigt fint designat och signerat presentkort i ett kuvert, istället för en kod på mailen. Så det kommer också finnas i sortimentet snart!
Än så länge så finns det bara fotoprints och canvastavlor till salu på webshopen, ca 135 olika bilder i valfri storlek. Men så fort jag målat klart några tavlor så kommer jag att lägga upp dom på shopen också. Har verkligen längtat efter att komma igång med det! Och längre fram, kanske i början av det nya året så hoppas jag att vi kommer kunna lägga ut några smycken igen. Det skulle kännas fantastiskt roligt. Nu är vi ju två som hjälps åt med allt, och då finns det mycket mer tid och utrymme för skapande!
Jag har ju också uppdaterat med lite nya bilder som jag tagit senaste året, och jag kommer såklart uppdatera med nya bilder så fort jag tar bilder som jag tycker passar att sälja som fotoprints. Om det är något bild ni eftersöker och saknar i webshopen, så säg gärna till! Det är lätt att missa bilder när man har flera tusen att gå igenom.
Bilden ovan heter ”Heaven on earth” och är tagen en tidig morgon vid den magiska skogstjärnen. Det är en 100 x 100 cm print. 
Små printar är underskattade. Det här är en A4 print (21 x 30 cm) och man kanske tror att en sådan liten print inte blir så mycket till världen. Men ramar man in den i en passande ram, och gärna med lite passepartout runt bilden så tycker jag en A4 print absolut räcker för att få en rejäl tavla. Den här bilden ovan heter Calling the ancient spritis.
Det känns så förbaskat roligt att äntligen få öppna upp webshopen igen. Jag har alltid älskat att hålla på med inslagningen av printar och få slå in i vackra paket, och därför kändes det så tråkigt när jag under en längre tid inte haft tid och möjlighet att ha den öppen. Men nu när min mamma Anita jobbar i företaget så kommer vi hjälpas åt med inslagning och allt annat jobb som det innebär med att skicka paket. Det kommer göra det ännu roligare än innan!

Nu är det ju inte långt kvar till jul, och det brukar ju såklart vara den mest intensiva tiden med webshopen. Sena kvällar, med en kopp glögg och inslagning av paket och julmusik i bakgrunden, det är bland det bästa jag vet!
Om det är så att du funderar på att beställa något och vill ha printen/tavlan innan julen, så ha i åtanke att gärna lägga beställningen så tidigt så möjligt, gärna innan lucia, för att vara helt säker på att du får paketet innan jul. Av erfarenhet vet jag ju att leveranserna kan bli något kaotiska innan jul, så då är det bra att vara ute i god tid! 🙂

Hoppas ni tycker om den nya webshopen! KRAM på er! ♥

Nya vägar ut

Igår vaknade vi till -13 grader här i Grundtjärn. Vi hade glömt sätta i sladden till värmeslingan under golvet så vattnet hade frusit. Jag undrar alltid hur de gjorde förr, innan det fanns el? Fast då var det väl vanligast att hämta vatten ute i brunnen istället för att ha indraget vatten i huset. Tänk vad lite vi måste kämpa idag för våra dagliga basbehov jämfört med förr. Gillar att tänka på det när saker och ting ibland känns lite extra motigt. Att jämföra med hur de hade det förr. Då känns det plötsligt inte så jobbigt längre.
Som alltid när det är väldigt kallt så är det också väldigt vackert. Vilken morgon! Det tyckte nog Nanook också när han stod och blickade ut över våra ägor.
Denna dag kom även MW bygg hit för att sätta in ett nytt fönster på övervåningen. Det var i juli när vi påbörjade en renovering på övervåningen för att äntligen skaffa oss ett vardagsrum som vi bestämde oss för att byta ut ett stort fönster som inte gick att öppna. Nästan inget fönster på övervåningen går att öppna, vilket gör att både jag och Johan håller på att kvävas av den instängda luften på övervåningen under sommarmånaderna. Det blir så varmt och kvavt. Och dessutom har jag alltid känt mig en aning instängd där uppe när det är så få fönster som går att öppna. Så vi kände att det var dags att göra något åt det. Det var då vi hörde av oss till snickaren Mats Webiörn från Myckelgensjö. I samma veva upptäckte vi vattenläckan så då var det istället prio nummer ett att få ett golv i hallen. Men fönstret blev beställt och nu äntligen var det levererat. Så igår kom dom och satte in det nya fönstret. Det blev SÅ jädrans fint!
Vi ville ha samma gammeldags stil som de fönstren som var innan, med tre fönster i rad. Det kändes viktigt att det skulle vara riktiga träfönster, och att de skulle öppnas utåt, alltså som fönster öppnades förut. Numera öppnas det oftast underifrån, men jag vill kunna ställa fönstret sådär vackert på glänt på våren när alla nattfåglarna sjunger.  Tanken är sen att vi ska skaffa oss en soffa (som vi har längtat efter en soffa!!!) och den kommer stå under fönstret. Då kan man ligga där och titta ut mot norrskenet och stjärnorna på vintern. Jag kommer visa er fler bilder från hur resultatet med fönstret blev sen! Det blev i alla fall så otroligt fint.
Eftersom det var en sådan otroligt vacker dag och ett fint snöfall så tog jag med mig Nanook en stund och gick ut i skogen.
Kan säga att mina ögon i princip är helt återställda nu. Är så glad att det gått så fort. Enda gången jag känner att allt inte är som vanligt är på kvällarna när jag ägnat mycket tid framför datorskärmen. Då brukar jag se lite halvdåligt innan jag går och lägger mig. Så jag försöker att ta mycket pauser när jag sitter vid datorn, så att de inte ska bli så ansträngda. Men annars ser jag helt som vanligt igen. Så innerligt tacksam för det.
Vackra vinter. Du är så välkommen.
Home sweet home.

Brukar nästan alltid gå ut en stund strax innan solen går ned. Det ljuset är så makalöst fint.
Tänk vad många gånger min gammelmormor Lilly har vandrat på den här vägen. Och alla mina andra släktingar från 11 generationer tillbaks. Ja, jag hade nog inte riktigt förstått att jag faktiskt är den 11 generationen i rakt nedgående led som fortfarande bor i Grundtjärn. Jag undrar vad han tänkte, min förfader Anders Andersson från 16oo-talet som var den allra första att bosätta sig och slå upp mark här. Jag hade gjort vad som helst för att få några ord med honom. Och för att tacka honom, för att han valde en sådan vacker plats.

Hoppas att ni har haft en superfin dag allihopa! Sänder er en stor kram ♥

Min nya familjemedlem – Stjärna

Vet ni vad? Jag är så glad så jag nästan spricker idag. Jag har nu nämligen köpt den vackraste, finaste lilla kon i hela världen. Jag är nu ägare till Stjärna, som jag skrev om för någon månad sedan här på bloggen. Hon är egentligen ingen ko, utan en kviga, eftersom hon ännu inte fått någon kalv.
Varje sommar så kommer mjölkbonden Frida Bylund’s kvigor hit för att beta på ängarna i Grundtjärn. Varje år blir jag lika lycklig när de kommer hit och livar upp byn. Ljudet av koskällor i den tysta sommarnatten är bland det bästa ljud jag vet.

Men i år var det lite extra speciellt. Samma kväll som kvigorna kommit till byn så gick jag och hälsade på dom, och jag fick syn på en kviga som fångade mitt hjärta vid första ögonblick. Hon hade en helt annan teckning än alla andra, och hon utstrålade något ovanligt mjukt och snällt. Hon var den första som kom fram och hälsade, och så blev det resten av sommaren. Varje dag som jag gick och hälsade på kvigorna så var hon den första att komma fram. Vi liksom fann varandra direkt, och jag döpte henne till Stjärna.
Nu i september så var det dags för kvigorna att åka tillbaks till bondgården igen över vintern, och jag kände verkligen en sorg när det var dags för mig att säga farväl till Stjärna. Det var inte så stor chans att hon skulle få komma tillbaks till Grundtjärn nästa sommar, eftersom det snart var dags för henne att få en kalv och bli mjölkko. Tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte flera gånger att jag önskar att jag kunde köpa henne så att jag kunde säkra att hon fick komma hit till Grundtjärn varje sommar, och så att jag kunde åka och hälsa på henne på bondgården när jag vill. Jag förstod ju att jag inte kan ha henne här i Grundtjärn, i alla fall inte än, eftersom en ko inte mår bra av att vara ensam.

Någon vecka senare skrev jag till Frida och frågade om jag fick köpa Stjärna. Haha, kan ju säga att det blev många skratt i den konversationen vi hade. Hon tyckte nog jag var lite tokig. Men som tur är så är Frida minst lika tokig. Roligare och spontanare människa får man leta efter. Men hon sa att det var möjligt och jag bad henne kolla upp vad det skulle kosta att köpa henne + kostnader för mat och hyra. Jag hade redan googlat lite på vad en kviga kostar och det är såklart inte jättebilligt. Och maten kostar en hel del den också. Kanske inte vad jag borde prioritera och lägga pengar på just nu. Men jag kände samtidigt att det inte spelar någon roll. Jag bara måste köpa Stjärna. Det är värt varenda krona!

Så igår kväll blev det klart. Jag köpte en livs levande kviga. Min Stjärna.
Jag kan inte ens beskriva i ord hur glad jag var när det blev klart. Jag visste ju först inte om den ens var möjligt att genomföra. Jag ville ju inte att det skulle bli till en börda för Frida att jag köper en av hennes kvigor. Så det blev en sådan lättnad när jag visste att det gick att ordna. Så nu kommer hon alltså ägas av mig, även om hon tillhör Fridas gård. Och jag har valt att inte inseminera henne nu, så hon kommer alltså inte att få en kalv. Då kommer hon tillbaks till Grundtjärn nästa sommar. Ni kan ju ana att jag längtar!

I morgon kommer Frida hit med ett köpekontrakt, så det känns verkligen på riktigt. Och dessutom ska jag få hennes stamtavla. ÅH, jag är så överlycklig! Till och med Johan är glad! Och hela min familj blev superglad idag när jag berättade om min nya familjemedlem. Är så tacksam att jag har så öppna och härliga människor i min omgivning som glädjs med mig, oavsett vad. Till och med när jag köpt en ko ♥
Jag anar att även ni läsare kommer bli glada över denna nyhet.
Och min Stjärna har ju dessutom setts av miljoner människor över hela världen nu! Som Frida skrev idag ”Säg inte vart hon bor, jag vill inte ha några groupies här” hahaha.

För det är ju också en fantastiskt rolig nyhet för er som inte vet. Min senaste kulningsfilm som jag la upp på min Facebook-sida för två veckor sedan, där min älskade Stjärna kommer gående över ängen till min kulning, har nu fått över 10 miljoner visningar!!! Den har delats 240 000 gånger och har fått 33 000 kommentarer. Ni kan ju ana att dessa två veckor har varit helt galna. Alla mail-inkorgar svämmar över, företag och filmproduktioner hör av sig varje dag och vill använda min kulning, och jag har tiotusentals personer som efterfrågar min kommande kulnings-skiva. Snacka om att bli inspirerad och få en spark i baken till att faktiskt göra verklighet av den här skivan.

Är så tacksam för Stjärna. Det var hon som gjorde succén. Tänk om hon visste hur många som just i denna sekund sitter och tittar på henne. Min älskade Stjärna! ♥

Till sommaren ska jag lära henne att gå i grimma så att jag kan ta med henne ut på promenader i vår vackra by. Och en dröm vore att ta henne med några dagar till den gamla fäbodvallen utanför Myckelgensjö, ”Östalbodarna” och låta henne beta på det gröna gräset där hennes förfäder en gång för länge sedan spenderade sina somrar. Vet inte om det är möjligt att göra så, men det vore underbart!

Åh, jag är verkligen så himla glad över detta. Tänk vad en kviga kan skänka mycket glädje!
Hoppas att ni också tycker det här var en bra idé! Om ni har några tips eller annat som ni vill dela med er av till en nybliven koägare så får ni gärna dela med er av det.
Kram på er ♥

Nya projekt

Alltså nu märks det verkligen att det är juli månad. Det är den där månaden som man i fantasin tänker sig som lugn och avslappnad, men i själva verket så är det månaden när allt ska hända. Som om vi bara har en månad på oss att leva om året, så då måste vi klämma in allt där. Det är alltid mycket som händer i juli. Mycket aktiviteter och grejer utöver den vanliga vardagen. I år tänkte jag försöka se till att juli blir mycket lugnare, men först har jag några projekt kvar som ska göras.

Efter att jag kom hem från Göteborg så har jag bara haft en sak i fokus. En kommande utställning! Jag ska nämligen har vernissage och utställning på Forum i Junsele, mellan 10-16 juli. Det är en årliga ”återvändarveckan”, så då är det mycket folk i rörelse i byn. Jag ska ha utställningen tillsammans med Moss Nilsson och en minnesutställning av Jonas Gulin.
Jag kommer visa upp lite blandade alster, både målade tavlor och fotografier. Vernissagen är måndag den 10 juli klockan 11-15. Därefter är utställningen öppen varje dag mellan 11-17. Jag kommer garanterat att vara där på vernissagen på måndagen, och förhoppningsvis på tisdagen också. Så om någon av er bor i närheten och vill komma förbi så är ni väldigt varmt välkomna! ♥
Mer info finns HÄR.

Det var så roligt, för jag hade inte riktigt förstått hur mycket plats jag faktiskt har på utställningen. Det var när jag kom hem från Göteborg som jag åkte och tittade och valde ut vart jag skulle hänga som jag insåg att jag hade 35 meter vägg att utnyttja. Det har liksom aldrig hänt förut. På tidigare utställningar har jag haft så hemskt lite plats att jag fått klämma in alla tavlor så det knappt ser bra ut. Det har aldrig funnits utrymme till det där lilla extra.

Så jag hade väntat mig ännu en liten skitvägg att hänga på haha, och trodde att jag knappt skulle få plats med de tavlor jag redan hade. Tills jag då såg att jag hade HUR mycket plats som helst. Då fick jag ju en massa inspiration och insåg att jag ville fixa iordning mycket fler tavlor och bilder än vad jag tänkt. Men jag hade ju inte väntat mig att jag skulle kunna ha så mycket bilder, så jag hade inga ramar. Så igår åkte jag och min mamma hela vägen till IKEA i Sundsvall och jag köpte så mycket ramar att det knappt fick plats i bilen.
Men jag ska ju inte ha alla ramarna till utställningen. Det är väldigt roligt att faktiskt ha ett gäng ramar hemma för mina bilder och målningar och för framtida projekt.
När vi ändå var inne på IKEA så ville vi ju ta en runda och titta på allt. Jag fastnade för det här köket. Så ljust och fint. Går ni också igenom en massa olika faser när ni är inne på IKEA?

För mig börjar det med en ”woow” känsla. Allt är så fint och jag blir så inspirerad. ”Så där vill jag ha det” och ”Åhh…gud vad fint…så vill jag att sovrummet ska se ut”. När man sett ett antal rum känns det som HELA ens hus är gjort av dynga. Ingenting är lika vackert som detta. ”Vart ska jag ens börja för att få iordning på allt?!”. Sen går känslan vidare i en matthet. Det brukar ske någonstans mellan kök och badrumsdelarna. Det känns inte ens roligt längre. Inspirationen är borta och jag orkar inte ta in mer vacker inredning. Det är liksom ingen idé. Som tur är så kommer man sen till restaurangen så man tröstar sig med lite god mat och en kaffe.

När man är mätt och glad igen så går man ner till favoritstället – undervåningen! Alla billiga grejer som man faktiskt har råd med. Man plockar på sig ett fint överkast och en vacker kaffemugg och lurar sig genast till känslan av att man nu kommer kunna få det där fina sovrummet eller det där fina köket. Sen, någonstans vid slutet så tvekar jag lite och kommer till en djupare insikt. Att ingenting av det jag handlar nu egentligen spelar någon roll. Ja det skulle ju vara ramarna i så fall. Jag kan få samma underbara känsla i mitt sovrum utan ett nytt överkast. Så då går jag och lite diskret lägger tillbaks några grejer igen.

Sen vid kassan är man helt utmattad. Man vill bara ta sig igenom det.
Jag har som vanligt råkat plocka på mig visningsexemplar så kassören får säga ”Det här är ett visningsexemplar, så det går tyvärr inte att köpa. Men jag lägger det åt sidan bara, du behöver inte gå och lämna tillbaks det”. Jag bryr mig inte ens, och inser att jag nog inte behövde den där saftkannan heller.
Sen när man äntligen sitter i bilen igen så finns det ingenting jag längtar efter mer än att komma hem igen. Till allt som inte luktar nytt. Till ärvda möbler och urtvättade lakan.
Jag köpte i alla fall en gris åt Nanook som jag verkligen inte ångrar. Gud vad glad han blev för grisen. Jag tror aldrig jag sett en hund som blir så glad för presenter som Nanook blir.  Han springer runt i flera minuter i total eufori.
På kvällen efter att vi hade kommit hem så ville jag bara sätta igång med allt arbete inför utställningen. Skriva ut bilder och rama in och greja. Men jag kunde inte koncentrera mig, för min annars vita, rena vägg var nu nedkladdad av både mig och några söta barn som fick lov att måla när den ändå var täckt med färg. Det var ju för filmen jag gjorde i mitt samarbete med Samsung som jag målade den. Det var väldigt roligt att måla på väggen, och även om jag tyckte om färgerna, så tyckte jag inte om att ha en sådan vägg i min ateljé. Det kändes rörigt.
Så innan jag satte igång att jobba så var jag tvungen att måla den en första omgång.
Medan färgen torkade började jag sedan skriva ut bilder. Jag har ju en grym fotoskrivare nu men det tar ju extremt lång tid att skriva ut stora bilder i högsta kvalitet. Vilket var bra, för vid halv fyra på natten/morgonen kunde jag måla den en andra omgång innan jag gick och la mig.
Solen hade redan börjat lysa på träden på andra sidan sjön när jag gick och la mig. Det känns alltid märkligt att gå och lägga sig när den nya dagen precis vaknat. Men nu kommer det bli många sena nätter innan utställningen på måndag om jag ska hinna med allt som jag vill.
Idag har jag målat väggen en tredje omgång (den skulle behöva en fjärde men den struntar jag i ) och fortsatt med bilderna. Nanook har varit med mig hela tiden och legat på golvet i ateljén med grisen. Min lilla älskling ♥

Det var en liten update från senaste dygnet, så nu vet ni vad jag håller på med just nu! Ikväll blir det till att fortsätta här inne i ateljén. Hoppas att allt är bra med er!! Och ha en superfin kväll. Stor kram på er♥

Mot nya äventyr

Efter några helt underbara dagar i Saltoluokta fortsatte mitt äventyr mot Stora Sjöfallets nationalpark. Jag var där för första gången i våras och har längtat efter att få komma dit igen varje dag sedan dess. Det är något väldigt speciellt med den platsen, därför kändes det helt fantastiskt att nu få återkomma dit.
Jag har som vanligt gjort en videoblogg, och denna gången en mycket längre version eftersom det är blandade klipp från både måndag, tisdag och onsdag. En video som verkligen innehåller lite allt möjligt. Allt från en spännande pratstund med en same från Saltoluokta som heter Mats Spiik, till stormigt väder och fotoäventyr bakom kulisserna. Och självklart några glimtar från Stora Sjöfallets mäktiga landskap.

Jag har så mycket mer bilder och annat att visa er sedan, men har inte hunnit bearbeta allt material än. Men det känns roligt att ha en massa sådant att gå igenom och jobba med framöver. Men, här kommer videobloggen från mina sista dagar ute i vildmarken!
Och i vanligt ordning kommer jag också dela lite bilder från dessa dagar.
Igår (tisdag) lämnade jag Saltoluokta och åkte i släden över isen med all min packning. På andra sidan sjön stod bilen på parkeringen och så körde jag sedan vidare mot Stora Sjöfallet Mountain Center där jag bokat två nätter.
Framme i vackra Stora Sjöfallet Mountain Center. Här var allt sig likt sedan förra året jag var här.
Jag checkade in och fick ett rum med en galet vacker lampa. Blev så inspirerad. En sådan skulle jag vilja göra av alla renhorn jag hittar i skogarna hemma.
Som jag berättade i videobloggen så väntades det komma en storm denna dag. Så jag höll mig inne på eftermiddagen för att sedan åka ut en sväng kring solnedgången för att kolla om blåsten lugnat sig. Men det råkade bli den värsta tiden så det var bara blåst, regn och dis. Så det blev bara en snabb tur med bilen innan jag sedan vände om igen och höll mig inne resten av kvällen.
Så istället satt jag och jobbade och redigerade videoblogg och bilder. Och så skrev jag lite med min älskade Johan. Skrattade så jag fick ont i magen av det nya smeknamnet jag fått. Fjällfia. Undrar om det är ett tecken på att jag borde komma hem snart? 😀
I morse hade de tunga molnen och regnet försvunnit så jag gick ut i gryningen för att fota och möta den nya dagen på en av de platser jag älskar allra mest här på jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Vilken känsla!!
Jag var ute några timmar med kameran i den iskalla blåsten. Som tur var hade jag med mig min polar-parka från när jag var med i Fjällräven Polar 2013. Den jackan är som ett stort, varmt tält. För det blåste så otroligt mycket att jag nästan trodde jag skulle flyga iväg ibland. Och när det blåser blir allt så väldigt mycket kyligare.
Men vad gjorde blåsten när morgonen bjöd på de mest fantastiska färger? Det var så vackert att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Ville vara överallt samtidigt.
Jag fick filmat några idéer till en film jag ska klippa ihop senare. Ni fick se lite bakom kulisserna i videobloggen ovan. Att stå i en klänning i dessa isande vindar gick nästan att likna med att bada isvak. Jag fick liksom samma kick på något vis. Världens glädjerus efteråt när jag fick upp värmen igen.
Efter morgonturen åkte jag tillbaks för att äta lite frukost. Sedan begav jag mig ut igen. Ville inte missa en sekund av min enda dag här i Stora Sjöfallet.
Den här stunden var en av de bästa på hela dagen. Vinden hade lugnat sig och jag bara satt här länge, länge och funderade över allt och inget.
Sedan gick jag till Mountain Center och satte mig och jobbade en stund. Bara älskar inredningen de har! Minns att jag vart alldeles lyrisk över detta rummet sist jag var här. Och det var ju precis så fint som jag mindes det.
Det här ser lite ut som min dröm-ateljé. Och de stora fönstren vid borden har utsikt över Stora Sjöfallet. Magiskt.
Jag vet inte hur jag kan ha sådan här tur, men jag beställde middag eftersom det var min allra sista kväll ute på äventyr, och Stora Sjöfallet bjöd mig på middag! De var så glada över att jag kom och hälsade på igen. Snacka om att få känna sig välkommen. Så jag fick mumsa i mig röding och en riktigt god efterrätt. Blev så himla glad. Så tacksam att det var svårt att hitta orden. Kan inte begripa hur all personal här är så underbara. TACK Stora Sjöfallet! ♥
Efter middagen gick jag ut igen för att njuta av den sista solnedgången på resan. Jag filmade lite för videobloggen och i slutet kom en riktigt stor rovfågel och flög omkring mig. Har ingen aning om vilken fågel det var, men ni som är duktiga kanske kan se från videon? Det var så vackert att se den sväva där ovan. Vilket avslut. Det var som om den vinkade mig hejdå med sina vingslag.

Lycka.

En ny vecka och nya tag

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte ”Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?” 

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

Helgen i Åre

Tänk att man över en helg kan få växa så mycket inombords. Jag känner verkligen att jag gjort det, efter en Winter Workation i Åre tillsammans med Influencers of Sweden och trettio andra branschkollegor. Trettio andra fantastiska människor som jag fått dela både erfarenheter, skratt och gråt tillsammans med. Jag som först inte ens tänkte åka, på grund av någon slags rädsla inför den sociala situation som det skulle innebära. Men jag är så evigt tacksam att min vän Linda peppade mig till detta. Jag känner att den här helgen blev den bästa tänkbara inledning på det nya året. Plus att jag fått många nya vänner som jag redan längtar efter att träffa igen. Vilken lycka!


Winter Workation var den perfekta blandningen av jobb och semester. Vi blandade helt enkelt föreläsningar och diskussioner med härliga aktiviteter som bland annat skoteråkning, skidåkning, yoga, bastu och spa. Hela grejen var att vi tillsammans skulle dela med oss av erfarenheter och stärka varandra, nätverka och ha roligt. Föreläsningarna, eller ”sessionerna” som vi kallade det, hölls av oss själva. Vi är alla inom samma bransch men har alla helt olika erfarenheter, så de som ville fick helt enkelt en avsatt tid att dela med sig av något som kunde va till inspiration för de andra.
Det kunde bland annat handla om hur man tar kontakt med företag man vill samarbeta med, hur man enklast använder sig av SEO, hur man tar bra bloggbilder och hur man tacklar företag som ”inte har någon budget” men ändå vill samarbeta.
Vi har även delat mycket känslor.  Med och motgångar. Prestationsångest och svackor. Men mest av allt, peppat och inspirerat varandra. 

Jag har verkligen lärt mig så mycket av detta. Jag känner verkligen en helt annat ”power” nu. Redo att ta tag i saker som jag varit osäker på. Redo att fortsätta utvecklas och jobba framåt med det jag älskar.
På förmiddagar och eftermiddagar hade vi ”sessioner”. Vi var många som hade frågor kring att sälja och samarbeta med företag. Här hade vi våra experter inom just de området som berättade och svarade på frågor. Från vänster, Maria Strömberg Bååth, Sara Rönne, Emelia Arvidsson och Linda Hörnfeldt.
På dagarna hade vi fritid och gjorde en massa roliga aktiviteter. Första dagen var det skoteråkning, och jag delade skoter med den fantastiskt grymma Maryem Nasri.
Jag tror vi alla upplevde samma sköna känsla av att vara bland så många andra människor som gör precis samma sak som en själv. Alla sprang vi runt med kamerorna, filmade videobloggar och letade efter rätt ljus. Här har vi Katta, Linda, Helena och Elin.

Såhär såg det ut mest hela tiden! Elin, Emilia och Helena
På lördag och söndag var vi ett gäng som åkte skidor.Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt som det faktiskt var. Jag blev helt förtrollad! Jag bara längtar igen tills jag får åka skidor. Gärna med detta gänget; Helena Gunnare, Linda Hörnfeldt, Elin Kero och Emelia Westerström.

Foto: Helena Gunnare (www.ohdarling.org)

Jag hade ju som sagt aldrigt åkt skidor innan. Men det var ändå inte riktigt så svårt som jag hade föreställt mig. Jag övade tre gånger i barnbacken, och sedan tog vi de stora liftarna upp mot toppen av ett fjäll. Jag trodde först jag aldrig skulle ta mig ner. Men jag hade tur som fick lära mig att åka skidor med mina vänner, som hade överseende med min ”ankröv” som putade ut i syfte att försöka hålla balansen. Och som alla tålmodigt väntade på mig medan jag plogade mig ner för de brantaste ställena. Och när jag väl började komma in in i tekniken så var det som värdlens lyckorus bubblade inom mig. Vilken känsla! Vilken frihet. Mer, mer, mer!

Ni kan bland annat se en av mina vurpor i Elin’s (Nevnarien.se) fantastiska videoblogg här nedan. Hon har verkligen fångat vackra stunder från helgen och jag blev alldeles gråtig när jag såg den nu. Så jag kände att jag ville dela den här med er för er som vill få en liten bättre inblick i vad vi gjorde. Ni får även se lite fuldans, skoteråkning och lyckan över en kopp varm choklad. Tack Elin för att du gjorde denna fina videoblogg!

Helgen är över men i hjärtat bubblar en lycka över alla nya vänner jag funnit. Alla vackra stunder och skratt. Alla gånger vi peppade varandra till att doppa oss i ”isvaken” på kvällarna i spat. Och applåderna man fick om man klarade det. Alla mysiga pratstunder och alla de gånger man haft så hög igenkänningsfaktor när något delat tankar och känslor att jag nästan fått rysningar. Vilken jäkla girl-power helg. Jag kunde inte varit mer tacksam.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses och forsätter stärka våra band. Och vår bransch.

Tack till Linda Hörnfeldt och Sara Rönne som gjorde det här möjligt och ordnade ett event jag kommer minnas för resten av livet. Och tack också till Holiday Club där vi bodde och spenderade den här helgen, och till Skistar som gjorde mig helt hooked på skidåkning, och till Camp Åre för den roliga skotersafarin. Och inte minst, tack till alla andra bloggare som inspirerat och gjort helgen till ett minne för livet. Det har varit den bästa kick-offen för 2017! Nu kör vi.

Den nya tiden

Så kom den här morgonen när allt återgår till vardagen igen. Vi gick upp vid femtiden för att äta frukost och dricka kaffe framför köksbordet med ett tänt ljus. Utanför yrde blåsten och ännu en kylig augustidag verkade vara på ingående. Men vi satt och log och kände oss ovanligt pigga. Johan skulle tillbaks till jobbet igen efter sommarens semester, och även om jag inte haft någon riktig semester under sommaren, så hade jag också en känsla av att jag skulle tillbaks till jobbet. Kanske tillbaks till ett annat tempo. Till en annan känsla. Lite som en nystart, när vissa projekt sätter igång igen som varit vilande under sommaren. Allt känns lite nytt och spännande, och jag känner mig laddad och redo inför allt som väntar nu. Inför en väldigt händelserik höst som jag ser fram emot att dela med er.

Även om det nu varit overkligt kallt i en vecka med regn och blåst så vet jag ju att sommaren fortfarande har mycket kvar att bjuda på om man har tur. Så jag hoppas på några vackra sensommarkvällar framöver.

Jag har börjat den här dagen ganska lugnt. Lyssnat på radion, gått igenom lite mail och druckit kaffe. Hundarna har sovit tungt men nu börjat vakna till liv, så jag tänkte gå en liten promenad med dom innan dagen fortsätter. Bjuder på några lugna, harmoniska bilder också för att komma in i rätt stämning.

En ny vecka med nya möjligheter. Nu kör vi ♥ Stor kram till er!

081501
081503

081502