Fria vägar och tunga beslut

Det är något med ljuset i januari som ibland får mig att tro att jag ser ljuset för allra första gången. Den där stunden på förmiddagen, när solen precis stigit upp bakom skogen och sprider sitt mjuka ljus bakom snöbeklädda träd i skogsdungen intill vägen.

Jag vill bara stanna där en stund. I en strimma av ljus som snuddar vid mitt ansikte. 
Äntligen känner jag hur jag börjar få tillbaks energi igen. Den där energin som jag saknat i flera månaders tid. Kanske har det varit på grund av mörkret. Kanske på grund av en långvarig intensiv tid som efterlämnade sig en ihållande trötthet. Eller kanske bara på grund av naturens egen rytm. Sedan mitten av oktober har allting liksom varit lite mer tungrott. Den där naturliga viljan att göra vissa saker försvann, och det gick åt mer energi åt att bara få vardagen att rulla på.

Men senaste tiden nu har jag känt att min eld äntligen fått syre igen. Januari har verkligen blivit en nystart. Efter en tid av lugnare tempo och vila känner jag mig så redo och förväntansfull inför det nya året. Det är nästan så att det pirrar i magen. Fast jag vet inte varför. Men det känns bra.
Den här morgonen i förrgår, efter min underbara helg i Åre, kändes verkligen som den första dagen på en ny era. Det där ljuset satte nog igång någon process i kroppen på mig. Ännu ett bevis på hur viktigt solljuset är.

Jag tog med mig Nanook och kameran på en uppfriskande morgonpromenad. Det var -20 grader ute och solen var precis på väg upp. Sedan förra veckan har de dagliga promenaderna och min vardag i sin helhet blivit lättare för mig. Ni kanske undrar vart Danny är? Johans hund, som jag sedan ett år har haft hemma hos mig på dagarna. Efter lång tid av funderingar och ett halvår där jag mått dåligt över min ohållbara arbetssituation med alla djur hemma, så tog vi ett tungt beslut att ha Danny på pensionat under vardagarna, för att sedan vara hemma med oss under helgerna. Men inte vilket pensionat som helst, utan det mest fantastiska, underbara ställe som heter Gårdsbackens hundcenter. Både Nanook och Danny har varit där flera gånger innan då vi själva inte haft möjlighet att ta hand om dom, som när vi t.ex åkte till Yosemite i höstas. Och jag vet på riktigt inte vad jag skulle ta mig till om vi inte hade dom i den här situationen som vi hamnat i nu. Är så obeskrivligt tacksam.

Det är såklart ett jobbigt beslut, men nu såhär i efterhand känns det så himla bra. Johan lämnar honom där på vägen till sitt jobb på måndagarna, och hämtar hem honom på vägen hem på fredagarna. Så får vi helt enkelt avvakta och se hur det här känns och funkar under en tid. Vi vet att Danny har det bra under vardagarna och jag får en hund mindre att ta ansvar för. Jag tänkte skriva ett längre inlägg om det här senare, och förklara lite djupare kring detta.
Nu har vi haft det såhär i en dryg vecka och jag känner redan vilken stor skillnad det gjort för mig under dagarna. Att ha en hund innebär ett stort ansvar, och jag har många gånger under åren verkligen fått kämpa med att få tid till Nanook. Det hade varit omöjligt för mig att ha en hund om jag inte hade haft min mamma som kunde ta honom under de dagar jag inte har tid eller måste åka bort.

Så det är klart att det blev en stor förändring förra året när jag plötsligt fick en till hund att ta hand om samtidigt som jag fick dubbelt så mycket jobb. Två starka konkurrerande hanhundar som helt enkelt blev för mycket för mig. Jag brukar vara bra på att bita ihop och försöka se till att saker fungerar ändå.
Men ibland, så är det bästa man kan göra att lyssna på sitt inre och inse när man inte orkar mer. 


Något som jag tycker är viktigt när ett nytt år sätter fart, är att verkligen ta tag i sådana problem som ligger och tynger en. ”Rensa i alla skrymslen” som min mamma brukar säga. Det är ju egentligen lika viktigt att göra än vilken tid det är på året. Men just när ett nytt år börjar, så känns det för mig ännu viktigare än någonsin. Jag vill kunna känna att det just är en ny start. Ny, fräsch energi, utan att man släpar med sig något gammalt och tungt in i det nya året.

Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Ibland känns det som man sitter fast, och att det inte finns någon lösning.
Men allt går att lösa på något sätt.
Kanske kommer det krävas uppoffringar och tunga beslut, men om det i slutändan gör dig lyckligare, så är det så värt det.
Det viktigaste är att man mår bra och trivs med sin vardag.
Den här vackra förmiddagen i januari kändes nog lite som den första dagen på året för mig. På riktigt liksom. Nu längtar jag efter att ta tag i ännu fler saker jag bara låtit ligga och tynga ner. Nu blir det bland annat stortstädning i mina arbetsrum och att se till att hamna i fas med saker och ting. Se till att vägen är fri.
Tänk vad lite vackert väder kan göra. Bara att få se solens ljus mot de röda ladorna gav mig nästan gåshud. Så vackert.

Nanook väntade tålmodigt medan jag lufsade in i skogen intill vägen för att fota ljuset mellan träden. En vacker morgon, som blev en vacker start på den här veckan.

Nu ser jag fram emot att komma igång med lite tempo igen. Men först, en kopp kaffe!

Om ni har några tankar kring detta, eller kanske vill dela med er av något som tynger er och som ni vill förändra inför det nya året, eller som ni kanske redan har förändrat, lämna gärna en kommentar. Älskar som sagt att läsa era tankar och känslor.
Ta hand om er! Kramar ♥

FacebookTwitter

Vid slutet och början

Tänk att jag återigen får sitta här på årets sista dag och skriva en nyårshälsning till er. Jag tycker alltid det känns lika speciellt. Blir rörd på många olika sätt. Ännu ett år jag fått dela med er och inte minst detta året har varit utöver det vanliga. Det kommer jag försöka sammanfatta lite bättre i ett årsinlägg om några dagar. Men just nu vill jag bara skriva en liten hälsning inför det nya året.

För mig har alltid nyårsafton varit en starkt symbolisk dag. Ett avslut, och en ny början. En dag när man skriver sista sidan på sitt 2016, och tar fram en ny, helt blank bok med oskrivna blad. En dag att känna förväntan inför en ny soluppgång. Ett nytt år på jorden.
Men också en dag att minnas, sorg och glädje. Förlåta. Släppa taget om sådant som inte får en att må bra. Känna efter vad man vill förändra, och hitta kraften att göra det. 

Och inte minst, känna tacksamhet för de erfarenheter som det gångna året givit. För de stunder vi fått känna lycka, glädje och kärlek. Och för de stunder som kanske inte fått oss att må bra, men som i slutändan stärkt oss och lett oss in på rätt väg.

Nu går vi tillsammans in i 2017, och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig på livets resa ännu ett år. Ni är kärnan till att den här bloggen finns, och för det är jag er evigt tacksam för. Ett nytt år väntar oss nu, och jag sänder er mina starkaste, varmaste önskningar om att ni ska få ett år som blir precis så som ni önskar.

GOTT NYTT ÅR! ♥

FacebookTwitter

Konstiga drömmar och nomineringsträff

Dagarna nu såhär innan jul går i rekordfart och jag känner mig nästan lite ”dagvill” som man säger här uppe. Lite vilsen när det gäller dag och tid. Allting liksom klumpas ihop, och jag drömmer mardrömmar om att mina julbeställningar rivs sönder av katterna eller inte hinner fram till mina kunder innan jul. Här om natten letade jag efter dammsugaren i sovrummet eftersom jag trodde att kudden var en fotoprint som skulle slås in, men jag tyckte det låg hundhår överallt och tänkte att jag skulle dammsuga bort det. Jag hittade ingen dammsugare intill sängen så jag la mig ner igen och smågrät med huvudet i kudden och kunde inte förstå varför allt gick fel. Haha, ja nu börjar jag bli sådär knäpp i sömnen som jag alltid blir när det är mycket av något. Det liksom sätter sig i hjärnan på mig. Men jag är ändå så glad att jag haft mycket att göra, och nu börjar det lugna sig så smått. Det är ändå skönt att jobba riktigt hårt nu innan jul och sedan njuta extra mycket av lugnet och stillheten efter julen.
Och mitt i allt åkte jag igårkväll in till Örnsköldsvik för att göra något riktigt roligt. Det var ett informationsmöte inför Företagarkvällen den 2 februari. Jag har ju fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare” av Örnsköldsviks kommun och nätverket ”Klöverdam”, så igår fick jag träffa alla andra nominerade i både samma och olika kategorier, och få reda på lite info om den stora kvällen som väntar framöver.
Här står vi hela gänget som blivit nominerade till ”Årets normbrytare”. Till vänster har vi Birgitta Ricklund som är en samisk möbelhantverkare och skapar helt fantastiska möbler med samisk inspiration under varumärket ”Geerje”. Och sedan har vi tre härliga eldsjälar från Mellansels IF, Marina Viström, Göran Wåhlstedth och Roger Fjeldseth. Det är verkligen en stor ära att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Blev så glad och inspirerad efter att ha träffat dessa fantastiska människor.
Det var jättekul att också få se alla andra som blivit nominerade i andra kategorier, som t.ex ”Årets företagare” och ”Årets ledare”. Vi bjöds dessutom på god mat och fika.
Vi normbrytare höll ihop 😀
Nu har jag den här fina nomineringen att hänga på väggen. Åh…blir så rörd. Hela detta året har varit så fantastiskt på alla dess vis. Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi ana att även denna fina nominering skulle klämma sig in såhär vid årets slut. När jag körde hem de 9 milen mot Grundtjärn igår kväll så låg priset så fint på passagerarsätet och lyste upp av månljuset som letade sig in genom skogen och bilrutan. Jag slängde en blick dit lite då och då och fick ett sådant där fånigt leende på läpparna. Jag kände mig så glad och sjöng med högt i varenda låt på radion hela vägen hem.

Nu är det helg men det blir en ”get shit done” helg med en hel del jobb, och en mysig middag hos Johans föräldrar. Vad ska ni göra i helgen?
Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Tårar, dans och en lång videoblogg

Hej på er underbara ni!
Efter en vecka som kändes lite ovanligt tung, seg och mörk så känns det nu skönt att det är fredag. Även om helgen främst kommer bestå av flyttstädning i Johans hus. Men att bara göra något helt annat kan vara rätt så befriande ibland. Och skönt att göra något som måste göras, och bli av med en punkt i att-göra-listan. Och ikväll ska jag, Johan, mamma och Tage åka in till Junsele och ta en pizza. Det är sådant man får göra en fredagkväll!

Den här vecka var verkligen konstig. Som om allt bara stod helt stilla. Men en läsare i förra inlägget tipsade om ett podavsnitt (tack!!) som handlade om just de här stilla stunderna när inspirationen är som bortblåst….och jösses, tårarna bara föll och jag kände hur jag bara kapitulerade, på ett skönt och fridfullt vis. Som ett löv som släpper taget och struntar i vilket håll det blåser. Bara följer med i den stilla vinden och njuter av färden. Det var det vackraste jag hört på länge och det var som om varje ord rörde i min själ. Jag tog åt mig så hårt. Det var meningen att jag skulle lyssna på det där. Det var precis vad jag behövde höra. Efteråt var det som att det riktiga lugnet la sig. Jag njöt av stillheten och då tog det plötsligt inte lång tid innan jag kände hur den där energin sipprade in igen. Sån himla fin upplevelse. Lyssna gärna ni också om ni någonsin känner er totalt oinspirerade och ofrivilligt stilla på ett sätt som stressar en eftersom man desperat försöker få igång allt igen.

111802Idag har jag suttit större delen av dagen och redigerat en film! Alltså, jag älskar verkligen att göra små filmer och videobloggar. Det är så förbaskat roligt! Speciellt om man har mycket material att jobba med, och det hade jag nu.

Förra helgen när jag och Johan firade ett år tillsammans, så bestämde jag mig för att filma i princip hela lördagen och söndagen. Jag visste inte om jag skulle få användning för det, men jag ville oavsett dokumentera vår helg tillsammans. Efteråt kändes det självklart att jag skulle göra en videoblogg av det. Som nu blev nästan en halvtimme lång haha.
Men jag tyckte det var roligt att få dela med lite av vårt ”vardagliga” liv, även om detta ju var på en helg. Men jag minns att någon frågade för ett tag sedan vad jag och Johan brukade göra på kvällarna. Och då väcktes idén om att visa lite av vårt liv bakom det jag vanligtvis bloggar om. Just helger brukar jag numera försöka vara ledig från datorjobb och annat, så därför tänkte jag att det var lite extra kul att få visa hur en helg hemma hos oss kan se ut. Och kanske för att lära känna oss lite mer på hemmaplan. Just denna helg var lite extra mysig, eftersom vi ville fira vårt år tillsammans och i princip bara hade tid för varandra. Det var en väldigt fin helg som jag är glad att jag sparat i en film.

Så, här kommer en halvtimmes lång videoblogg från förra lördagen och söndagen. Den innehåller allt från dans på isen, utegöra, nattliga äventyr och smärtsamma bilfärder till tysta kaffestunder och märkliga diskussioner om hur pinsamt och svårt det var att äta på vår första dejt. När eller om ni har tid och lust att titta på den, så kolla gärna i fullscreen och HD om ni har möjlighet, för bästa upplevelse 🙂 ENJOY ♥

111801 111804 111805 111806

Nu önskar jag er en underbar helg! Tack för att ni finns ♥ Stor kram på er!

FacebookTwitter

Videoblogg – frågor och svar

102802

Hej på er allihopa!
Fredagen till ära kommer äntligen videobloggen med svar på några av era frågor som ni fick ställa i ett blogginlägg jag gjorde förra veckan. Videobloggen blev otroligt mycket längre än vad jag hade trott, och jag han med otroligt mycket mindre frågor än tänkt. Därför svarar jag på fler frågor i textform här nedan också, så ni ska få svar på så mycket som möjligt.

Det var jättekul att ni ställde så många olika frågor. Jag gick ut med Nanook i skogen och tog en kopp kaffe och gjorde upp en eld och tänkte att det skulle vara en perfekt plats att göra den här videobloggen på. Dock hade jag inte räknat med röken som ett störande moment, men jag hoppas ni har överseende med det haha : ) Det var i alla fall en härlig stund ute i skogen!
Hoppas ni blir nöjda med svaren! ♥


Min fråga är vad för märke/märken du använder på din akrylfärg när du målar (jag antar att det är akrylfärg)? / Malin
Jag har faktiskt skrivit ett helt inlägg som handlar just om vilka färger och redskap jag använder när jag målar. Du hittar det inlägget här. 

OM du skulle flytta från Grundtjärn, vart skulle du/ni flytta då? / Ingela
Åh vad svårt. Jag kan verkligen inte ens tänka mig in i vart jag skulle flytta. Det känns nästan omöjligt att svara på. Men om jag verkligen var tvungen att välja så skulle jag flytta någonstans i närheten av Grundtjärn. Kanske till Näsåker som ligger tre mil bort. Eller ännu mer norrut. Kanske…Vilhelmina? Det låter så vackert.

Jag har skrivit tidigare och är nyfiken på hur du ser på vänskap. Ifall du har kvar några nära vänner på platser du bott/sen barndomen kvar. Eller ifall du blivit sviken mycket. Och hur du ser på vänskap idag, kan du sakna att ha någon riktigt nära tjejkompis och träffa upp regelbundet och få det där systraskapet-känslan som faktiskt inte går att dela med sin kille 😉 Stor kram! / Mikaela
Vilken bra fråga Mikaela! Det där med vänner har aldrig varit min starka sida. Jag måste vara ärlig och säga att jag alltid varit dålig på att vårda vänskap. Jag har sällan varit den som tagit initiativ till att umgås med vänner. Och så har det varit sedan jag var jätteliten. Jag tyckte verkligen om att vara själv. Vilket gjort att jag egentligen inte har några riktiga barndomsvänner. Men jag har vänner kvar, som jag aldrig träffar längre då vi alla splittrats åt olika håll, men som jag ändå ser som mina vänner från skoltiden. Sådana som jag alltid tänker och minns med värme. Några från högstadiet och några från gymnasiet. Och jag kan verkligen känna att det var så synd att jag inte tog till vara på den tiden mer, när de fanns så nära! Även om jag tyckte om att vara själv på min fritid så vet jag också att jag hade mått väldigt bra av att ha ett mer socialt liv med vänner. För idag kan jag verkligen inse att vänner är bland det viktigaste man har. Men som sagt, jag har ändå vänner som jag alltid ser som mina vänner, även om 100 år.
Och i dagsläget så känner jag inte att vänner är något jag saknar direkt. Jag tycker jag fått en bra balans med det. Men jag förstår absolut vad du menar. Jag har sedan något år tillbaks funnit fina vänner i Åsa, Arvid och Per Henrik som ni kunnat läsa om i bloggen en hel del, och som bara bor tre mil bort. Så där känner jag att jag får min dos av vänskap 🙂

Hej, Läser du några bloggar själv? Vilka då? / Matts
Jag har gjort ett inlägg där jag tipsar om några av de bloggar som jag läser och tycker om. Du kan hitta inlägget här

Jag är också nyfiken på din kamerautrustning! Vilken kamera och objektiv har du? Vilket är ditt favoritobjektiv? Vilka inställningar har du när du fotar norrsken? Hur gör man för att fånga vintergatan? Förstår att du använder photoshop (eller lightroom) har precis börjat använda ps, himla roligt men svårt 🙂 Alltid kul att lära nytt inom fotandet det finns alltid nya fix och trix att prova. Hoppas, hoppas att du svarar 🙂 / Ellen
Klart du ska få svar på din fråga! 🙂 Jag har en Nikon D810 med fyra objektiv. Ett 28-300 mm, ett fast 28 mm’s vidvinkelobjektiv, ett 60 mm’s macroobjektiv och ett 50 mm’s objektiv. Mitt favorit är som jag sa i videobloggen vidvinkelobjektivet, eftersom det är så bra att fota stjärnhimlen med. Men jag använder nog mitt allroundobjektiv mest, alltså 28-300 mm. Och när jag fotar norrskenet så har jag inte några direkt färdiga inställningar som alltid funkar. Det är så himla olika på vilket typ av norrsken det är. Hur ljust det lyser och om t.ex det är månljus ute. Så jag ställer helt enkelt upp kameran och provar mig fram lite. Testar lite olika slutartider och ISO för att komma fram till något som ser bra ut. Men oftast brukar jag ha mellan 10-30 sekunders slutartid, ISO mellan 500-1000, och F 1,8.
Och sedan redigerar jag bilderna i Photoshop och Lightroom för att få fram ljuset och kontrasten lite starkare. Kul att du nyss börjat med Photoshop! Lycka till!

Vad tycker du om att Sollefteå och Ö-viks sjukhus ska läggas ner, trots alla omfattande protester, och att Löfven lovade i senaste valet att detta inte skulle ske? Tala om att lura sina väljare, det är socialdemokraterna som har bestämt detta! / Daniel
Vad jag hört nu senaste så är det att BB och kvinnokliniken ska läggas ned i Sollefteå sjukhus (som är vårt närmaste sjukhus, 6 mil bort) och jag finner inga ord för hur fruktansvärt jag tycker detta är. Jag är så djupt besviken på landstinget i Västernorrland att jag inte ens tycker de förtjänar att nämnas i detta blogginlägget. Men vill ju också uttrycka min besvikelse. Förstår inte hur de kan lägga ned något som är kärnan till att unga människor och barnfamiljer flyttar till kommunen. Kärnan till ny generationer och framtiden. Kärnan till trygghet för kvinnor och barn. Tyvärr är det nog bara ännu ett strategiskt steg i deras plan på att ödelägga landsbygden. Och det sker i hela Sverige.
Dock har Sollefteå kommun tagit täten. 

Hej Jonna! Tack för att du inspirerar mig varje dag till att följa mina drömmar. Jag har en fråga till dig om du har några bra tips på bra objektiv för naturfoto och filmning som helst inte kostar mer än 7000 kr? Vad använder du själv för kamera och objektiv? Ha det bäst! <3 /Mikaela
Åh men tack, vad glad jag blir o höra det! Hmm, när det gäller objektiv så är jag nog egentligen inte rätt person att fråga, eftersom jag endast fotat med Nikon och de objektiv jag har. Men mitt allroundobjektiv 28-300 mm tycker jag är jättebra att fota i naturen med, eftersom det är bra zoom. Det kostade 7000 kr när jag köpte det för 3 år sedan. Lycka till!

Känner du dig aldrig rädd när du är ensam ute i naturen? Du är en söt tjej och tyvärr så är ju inte alla människor snälla.
Tack för en härlig blogg <3 /Evelyn
Tack Evelyn! <3 Hmm, jag har nog aldrig någonsin känt mig rädd på det sättet när jag är ute i naturen. Har aldrig varit ute i skogen och gått själv och sedan stött på en människa där. Den chansen är så brutalt liten. Jag var mycket mer rädd när jag gick själv i Göteborg vid kvällstid. Där vet man ju aldrig vem man möter. Men när jag är ute i skogen så vet jag att det bara är träd och djur runt omkring mig 🙂

Undrar om dina fantastiska målningar och kreativitet! Hur lång tid tar det för dig att måla en tavla ungefär? Vem har du fått all talang ifrån? Ligger det i släkten? / Nettan
Åh tack vad glad jag blir att du gillar mina målningar! Det är så himla olika hur lång tid det tar att måla en tavla. Allt från en kväll till en-två veckor. Ibland målar jag flera olika lager som måste torka emellan och då tar det lite tid. Hmm…när det gäller målning så har min mamma målat en hel del i akvarell. Så har nog fått en hel del inspiration därifrån.

Ååhh, vilken bra idé med ”frågestund”! 😀 Har så mycket saker jag skulle vilja veta så jag nästan blir helt tom i huvudet istället…o.O 😉
Men det finns en fråga som ganska snabbt blir tydlig, trots allt! För mig och för många andra är du en förebild och inspiration på så många sätt. Det skulle vara intressant att höra om det finns någon speciell människa som Du ser upp till, och som betytt något alldeles särskilt i ditt liv..Och i såfall vem och varför? /Lindan
Åh men tack fina du! Och hmm…vilken bra/svår fråga! Det där med förebild har jag alltid haft svårt att svara på. Inte för att jag inte har några förebilder, men för att jag tycker det finns SÅ många människor som har så många fina kvalitéer och som jag på så vis ser lite som en förebild. Så egentligen har jag liksom inte en eller någon specifik person som förebild. Jag plockar bitar från alla möjliga håll. Det känns som alla människor har något, och speciellt människor som är sådär genuint snälla och som kan glädjas med andra…de är mina förebilder. Människor som sprider glädje genom att bara vara som dom är. Sådant blir jag väldigt berörd av. Och dessa människor finns överallt. I TV, i min familj, i vänner och i er bloggläsare. I dig <3

Min fråga är om du har några planer att längre fram ha någon fotokurs eller målarkurs? Skulle vara otroligt roligt ifall du gör något sånt längre fram ifall du känner för det <3 /Felicia
Tack för din fråga och för din idé om fotokurs och målarkurs. När det gäller fotokurser så har jag fått den frågan några gånger men aldrig tackat ja. Det känns helt enkelt inte som min grej. Känner mig alldeles för lite ”teknisk” för att kunna lära ut foto. Vet liksom inte ens hur man lär ut något när det känns som allt handlar om stämning/känslor osv. Och det är lite samma med målning. Men önskar att jag var lite mer lagd åt att lära ut. Det vore roligt! Men tack ändå <3

Vad är ditt bästa tips till en person som är social och älskar människor men som fortfarande är introvert och behöver mycket egentid? (Följdfråga:) Hur balanserar du själv upp det där? Tack för en FANTASTISK blogg, min favorit hela dan varje dag! Kram <3 /Victoria Warg
Tack så jättemycket för dina fina ord! Och bra fråga. Det där låter ju väldigt mycket som mig själv. Social, utåtriktad och älskar människor, men ändå introvert och som lätt blir dränerad i sociala sammanhang och kräver mycket egentid. Precis så funkar jag. Himla svårt att ge något bra svar där. Men jag har ju ändå på något sätt skapat hela mitt liv kring att få den balansen, även om det är ganska omedvetet. Jag får ju jättemycket egentid eftersom jag jobbar hemifrån. Har inga arbetskamrater och inga människor omkring mig på dagarna. Så den sociala biten sker mycket på mina egna villkor. Och att ha det så funkar så himla bra. Har ju haft jobb tidigare där jag jobbat bland människor hela dagarna och det har verkligen tagit musten ur mig. Så det biten funkar inte för mig. Men när jag kan vara social på egna villkor så funkar det väldigt bra. Då känns det roligt även om det ibland kan innebära att jag får gå in på toan bara för att få en stunds egentid och landa 🙂
Hoppas du hittar en balans i ditt liv när det gäller detta. Det är viktigt <3

 

Hur träffades du och Johan?
Om du fick välja att skaffa ett djur till, vad skulle det då vara? Det får inte vara något som du redan har 🙂Kram bästa du!! <3 / Malin Bengtsson
Jag har skrivit ett låååångt inlägg om hur vi träffades 🙂 Det kan du läsa här.
Och vilken gullig fråga. Hmm…alltså jag skulle inte frivilligt skaffa ett till djur nu, men om tiden var rätt och jag hade möjlighet…så skulle jag vilja ha en häst! Älskar hästar, de är helt fantastiska djur. Kram på dig med! ♥

Har du haft något långt förhållande innan Johan? Vill ni ha barn? Puss! Du är bäst! / Mia
Åh tack ♥ Nej jag skulle nog inte säga att jag haft något långt förhållande innan Johan. Runt 9 månader som längst. Vi har pratat om barn och jag hoppas att jag får uppleva lyckan i att få barn tillsammans med Johan någon gång i framtiden. Men vi känner oss inte redo för den biten just nu 🙂

 

Hej Jonna! Undrar också om du är vegetarian? Om inte är du mån om att handla kött som till exempel är ekologiskt, svenskt eller närproducerat? Tack för en underbar blogg fina <3! /Anna
Hej Anna! Jag är inte vegetarian, men har varit tidigare (innan jag flyttade till Grundtjärn) och har mycket tankar på att återgå till vegetarisk kost. Dels för att jag mår bättre av det, och tycker att det är så otroligt gott med vegetarisk mat. Och självklart också för att köttindustrin är bland det vidrigaste på vår jord. När jag äter kött är jag dock väldigt mån om att det ska vara just svenskt och helst ekologiskt och närproducerat också.
Den här frågan tänker jag på ofta och grubblar lite kring mitt val. Så just nu står jag lite i mitten någonstans. Det är en stor, känslig och viktig fråga.
Kram på dig ♥

Saknar du aldrig stan? Tänker på att shoppa, gå i butiker, café/restauranger, bio, krogen? /Elina
Helt ärligt så har jag aldrig saknat stan på det viset. Men det är för att jag ändå känner att jag kan få en dos av stan när jag vill. Om jag vill har jag möjlighet att ta bilen någon timma och åka in till Örnsköldsvik, eller tre timmar till Sundsvall. Ibland åker jag ner till Stockholm och då kan jag göra alla de där roliga sakerna. Och efter en dag eller två känner jag mig så nöjd, och längtar efter lugnet i Grundtjärn.
Så jag känner att jag uppskattar stan mycket mer nu än när jag faktiskt bodde mitt i den. För nu blir det mer en rolig helhetsupplevelse att faktiskt åka in till stan. Att gå på café och gå runt i butiker. Så det passar mig perfekt att bo såhär ute på vischan men ändå få tillgång till det någon gång då och då 🙂

Hur ser du på tid? Upplever du att tiden går mer långsamt i o m att du lever naturnära och utan fasta rutiner? Jag har filosoferat kring det i min jakt på sätt att försöka få tiden att inte upplevas så snabb (kanske svårt för dig att jämföra, men vad tror du..?) Tycker du att du har mycket tid över i vardagen, eller är tiden för dig en bristvara? Förstår att det ser olika ut beroende på om du har massa projekt igång etc. men generellt.. / Amanda
Åh bra fråga. Egentligen, så känner jag att tiden är mer av en bristvara sedan jag flyttade hit. När jag bodde i stan så kändes det som det var så mycket mer dötid. När jag kom hem från skolan/jobbet till lägenheten så upplevde jag inte att det fanns något att göra. Titta på TV. Sitta framför datorn. Invänta nästa dag. Det blev liksom både mindre och mer tid på samma gång. Men det beror ju mycket på mig som person. Jag levde ett helt annat liv och gjorde ingenting av det jag gör idag.
Så livet här blev ju så mycket mer intensivt. Så mycket mer att göra. Mycket mer rutiner för att få vardagen att gå ihop. Hund, ved, snöskottning, gräsklippning och långa avstånd för att handla. Och för att inte tala om att driva eget företag och jobba dygnets alla timmar. Men däremot så känner jag att tiden här har så mycket mer kvalitet, så på ett vis upplever jag det ändå som jag har mer tid. För jag utnyttjar den på ett helt annat sätt. Och jag tror att tiden upplevs mycket fortare om man är väldigt stressad. Och jag tyckte stan i sig var en plats som fick mig stressad. Så även om jag egentligen hade mer tid där, så kände jag en viss stress jämt som jag inte kunde komma ifrån. Medan här så bor jag på en plats som är allt annat än stressig. Jag har naturen precis utanför mig där jag snabbt kan ”landa” och stressa av.
Jag tror det gör mycket för min tidsuppfattning också. 

 

Hello again,
it’s been a while since I have written for the last time, but I’m still here. In the meantime my husband had overcome cancer and we have bought an old farmhouse in the middle of the woods. (in Germany) So my first question is:
In the years you lived there ”alone” (I know your mother and your uncle were near, but never in the same house I think?) were you ever afraid there or did you suffer much from loneliness? Were there exspecial frightening moments or situations? (I remember the ghost in the schoolhouse)
Maybe you have the patience for a second one: What is your favourite noise and smell?
Thank you for everything. / Nadine S
So glad to hear from you again Nadine! And I am so sorry to hear that your husband had cancer…but wonderful, lovely news that he overcome it ♥ Of course I will answer your questions.
I wrote a long blogpost once about how I feel about being alone. It is in swedish but I’m sure you can translate it. You can find it here.
I loved your questions about favourite noise and smell.
My favourite noise is the singing ice that you can hear by the lake here every winter when the ice is growing. It sounds almost like it comes from a science fiction movie. So loud and so beautiful. It makes me shiver in a good way. And I also love the sound of the singing birds in the spring.
And my favourite smell…it must be the smell of new brewed coffée. Especially if you have not done it yourself. If you come from outside and step into a kitchen where it smells coffée, or if you wake up and go to the kitchen and feel the smell. That smell gives me such a comfortable feeling.
And another smell I love is the smell in the early spring when the trees are blooming. It smells like the most wonderful perfume in the world 🙂


Hej Jonna! HUR bra är inte du och din blogg?! Så inspirerande! Jag undrar vad den där piano-låten heter/vem kompositören är som spelas i dina målar-filmer? Har för mig att den återkommit några gånger, men den jag menar är den som hörs i youtube filmen som är på toppen av din artbyjonna hemsida 🙂 Stor kram! /Nicole
Men åh tusen tack Nicole! Vad glad jag blir! Låten som du nämner är en låt jag köpt på en hemsida som säljer just låtar som kan användas i filmer och annat. Det kallas royaltee free musik. Så att om jag t.ex laddar upp en film med den låten på Youtube eller Facebook så får jag inga problem med rättigheter och annat. Låten tror jag att jag köpte på en sida som heter pond5.com, och den heter ”Inspirational piano arpeggios”.

Jag och min sambo ska göra en road trip i USA nästa år, och vi kommer att spendera en dag i Yosemite. Har du några tips på vad vi ska se och göra under den dagen? En dag är så lite men det blev så eftersom vi har så mycket andra platser att se också! /Madeleine
Åh gud vad kul att ni ska till Yosemite! En dag är ju så himla lite men om jag var ni skulle jag absolut se Tunnel View och sedan ta en tur till Glacier point. De var mäktiga platser. Och min favoritplats var Tuolumne Meadows. Så har ni tid att åka tid rekommenderar jag det också.

Hei!
Mitt spørsmål til deg er, er du noen gang redd for bjørn når du er ute i skogen? eller elg. Og finnes det bjørn i området der du bor? /Marthine B.G
Hej! Ja det finns björnar och älgar där jag bor. Ganska mycket björn just nu. Så jag kan nog lite då och då känna lite rädsla om jag är långt ifrån bilen och är på områden jag aldrig tidigare varit på. Men jag skulle nog säga att jag känner mer respekt än rädsla. Vet ju att chansen till att se björn är så himla liten eftersom de är så skygga. Jag brukar låta mycket när jag är i skogen för att inte överraska någon björnmamma, så då känns det ändå ganska säkert.
102805

Nu önskar jag er alla en trevlig helg! Kram på er ♥

FacebookTwitter

Äventyr och gulddrömmar

Det är svårt att tro att det nästan bara är tre veckor sedan vi befann oss i Yosemite och Mariposa, i Kalifornien. En del av mig har haft svårt att förstå att vi verkligen varit där på riktigt. Speciellt eftersom tiden efteråt varit så otroligt intensiv.
Men idag, så har jag suttit här hemmat och redigerat film hela dagen med klipp från vår första dag i Mariposa. Och plötsligt är det som om poletten trillat ner. Alla fantastiska minnen börjar göra sig påminda igen och jag börjar verkligen att landa i allt som vi varit med om. Och jag blir så fruktansvärt nostalgisk när jag tittar på dessa bilder och klipp. Inte minst från denna dag, som på riktigt var en av de roligaste dagar i mitt liv.
093002
Så nu tänkte jag berätta och visa er lite mer! Detta är alltså vår allra första dag i Mariposa. Samma dag som jag bloggade om för några dagar sedan, när vi fick en rundtur i stan och fick lära oss om Mariposas spännande historia.

Efteråt åkte vi en liten bit utanför staden för att besöka ”Yosemite Ziplines and Adventure Ranch”. Det enda jag visste var att vi skulle åka någon slags linbana. Men när vi åkte därifrån så var det som om jag hade fått med mig så mycket, mycket mer i bagaget. Det var ju dels så otroligt roligt att åka linbana. Sällan har jag känt en sådan härlig kick innan. En känsla av frihet!
Och sen…människorna! Vi lärde känna Bryan och Vicky Imrie, som driver den här ranchen, och deras två medarbetare Jeff och Paul som var med oss när vi åkte linbanan. De var så fantastiska allihopa, och jag tyckte nästan det var jobbigt att åka därifrån. Vi hade så fruktansvärt roligt den här dagen och jag bara ler inombords när jag tittar på bilderna och filmerna.
Ja, utan tvekan så var det här en av de roligaste saker jag någonsin upplevt. Det var stundtals läskigt med tanke på de höga höjderna, men vilken känsla att bara kasta sig ut och se de vackra vyerna.
093001

Den här äventyrs ranchen var alltså belägen utanför Mariposa, på landsbygden. Jag bara älskar de vackra kullarna med det torra, gyllene gräset och de runda träden.
093003Här har vi Paul och Jeff som gjorde våran zipline-tur till något alldeles extra. Det var längesen jag skrattade så mycket!
093006Johan var först ut!
093004Och sen var det min tur. Första gången var den läskigaste. Men sedan kändes det bara helt fantastiskt. Som att få vingar en stund.
093005Bästa gänget! Älskade för övrigt den här coola bilen som tog sig fram precis överallt.
093007Och efter ziplinen så gick en av mina drömmar i uppfyllelse! Medan vi var där ute och åkte linbana så började vi prata om guld. Dessa områden har ju sedan 1800-talet varit känt för sitt guld och guldrushen. Så det är inget ovanligt med att folk och invånare vaskar guld här. Bryan brukar lära folk att vaska guld på ranchen, och håller på med det mycket själv också. Jag var jättenyfiken på detta, eftersom jag i många år haft en fascination av att just vaska guld och gräva efter guld (jag har provat här hemma i skogarna haha). Så efteråt ville Bryan visa och lära ut hur det går till när man vaskar guld. Det var inte ens planerat på schemat att vi skulle göra det, men han gjorde det ändå! Jag kan inte beskriva hur GLAD jag blev! Jag kände mig som ett barn på julafton. Det var så häftigt att få se hur det går till och prova på riktigt! Dessutom fick jag vaska fram riktigt guld också, som jag dessutom fick behålla. Helt, helt otroligt!
093008Innan vi började så frågade jag Bryan hur man vet om det är guld eller inte. ”Det märker du” sa han. Och han hade verkligen så rätt. Det går inte att ta miste på när man hittat riktigt guld. Det ser nästan overkligt ut. Det skiner och blänker på ett magiskt vis.
093009Titta, jag fick vaska fram äkta guld! Och Bryan sparade allt guld i en liten, lite glasflaska som jag fick med mig hem. Den kommer jag spara för alltid!

Det är något med den här dagen som påverkade mig väldigt mycket. Om jag hade haft två liv…om jag hade kunnat dela på mig, så skulle jag bosatt mig i Mariposa med Johan. Skaffat en häst och en hatt, och vaskat guld i bäckarna varje dag. Träffat alla vänner på någon av de mysiga barerna inne i stan på kvällarna och bott i ett hus vid en ranch, med en stor altan och en gungstol. Jag kanske är en obotlig romantiker. Men, av allt jag fick uppleva denna dagen så fanns faktiskt den här kulturen på riktigt. Och det är något med den som jag bara älskar.

Oavsett, så hade vi en helt fantastisk dag som jag alltid kommer minnas ♥
Nu önskar jag er en underbar helg allihopa!! Stor kram på er!

FacebookTwitter

Till solen och tillbaks

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Hyundai

083021

Det blev ganska hastigt bestämt att jag skulle ge mig ut på vägarna igen. Jag hade knappt förberett något. Men jag längtade så efter de öppna vidderna igen. Jag längtade efter att få känna den där speciella frihetskänslan igen, som jag får av att åka iväg med en bil under oplanerade förhållanden. Jag ville av hela mitt hjärta ge Nanook den bästa present han någonsin kunnat drömma om. En resa med mig till nya platser. Och samtidigt ville jag fota några riktigt fina bilder till mitt samarbete med Hyundai. Jag har ju sedan juli kört deras Hyundai i30 och detta var sista månaden med den bilen så jag ville verkligen göra en sista, rolig resa med bilen innan det var dags att lämna ifrån sig den. Jag visste att om jag inte gör de nu, så kommer jag inte hinna innan snön faller. Fyra starka anledningar räckte. Så då packade jag mina grejer på några timmar, och gav mig av. En roadtrip till Stekenjokk.
083003Jag hade ju sett lite bilder från Stekenjokk innan och hade lite koll på hur det såg ut. Men jag var på riktigt nästan lite chockad när jag verkligen kom dit på kvällen. Det var mer än vackert. Det var som om jag kom till mina drömmars landskap. Jag kände sådan lycka över att få spendera två dagar här, även om jag önskat att det var en vecka. Minst.
083005Det hade regnat nästan hela resan men när jag kom fram till Stekenjokk på kvällen så upphörde regnet, och jag var ute och fotade en hel del innan det blev för mörkt.
083025Det var så mycket jag ville göra. Det blir alltid så när jag kommer till en plats som inspirerar mig. Det bara bubblar inom mig och jag får tusen, miljoner bildidéer. Jag sprang hit och dit för att hinna fota landskapet, bilen, solnedgången, Nanook…ja allt! Jag skrattade för mig själv när jag såg den här bilden som jag råkat knäppa av i farten. Den säger så mycket om hur det ser ut ”bakom” alla bilder. Mycket, mycket spring. Men det är på ett härligt sätt. Ofta i dessa stunder blir jag varken trött, kall eller andfådd. Ja bara kör på, och jag älskar när det blir så.
083006

Även under denna resa så sov jag i bilen. Jag visste inte riktigt hur det skulle gå med tanke på att denna bilen ändå är mycket mindre än Santa Fe’n som jag körde i våras. Men det gick hur bra som helst!
Detta är ju egentligen en mer ”vardaglig” bil för mer vanlig körning. Deras storsäljare till och med! Vilket jag kan förstå nu efter att jag lånat den under sommaren. En bekväm, lättsam bil som är otroligt bränslesnål. Med mig har den dock fått utstå med lite annan typ av körning eftersom jag bor som jag gör. Mer skogsvägar och nu en roadtrip till fjällen. Men jag kunde inte vara mer nöjd. Med bravur tog den mig och Nanook till fjällvärden och även gav oss värme och tak över huvudet.
083004083002
083008Vår första morgon i Stekenjokk. Jag var så lycklig denna stunden. Jag åt fruktsoppa och mackor till frukost och tittade ut över landskapet och kände förväntan inför dagen då jag skulle få upptäcka denna plats mer. Nanook var nog lite förväntansfull han med.
083007083011En glad Nanook i bilen innan vi for iväg en sväng längs den långa vägen genom Stekenjokk.
083012
082509

083022Det är så märkligt egentligen. Jag har så länge jag kan minnas drömt om att få ge mig ut såhär. Åka på roadtrips alldeles själv och upptäcka vackra platser. Senaste åren i Grundtjärn så har jag tänkt på det jättemycket. Jag har verkligen känt en längtan. Ibland har jag tänkt ”Nej, nu tar jag bara bilen och drar iväg!”. Kan ni känna igen den känslan?

Nu, efter att jag gjort min andra resa såhär, så frågar jag mig själv ”Varför gjorde jag det aldrig?”.
Det var som om att jag förut tyckte det var ett enormt stort projekt att åka iväg på en roadtrip. Något jag måste planera länge. Något som skulle bli jättedyrt och som jag inte skulle ha råd med. Vart ska man bo? Vad ska man äta? Allt det där gjorde att jag tänkte att det var något svårt. Ett stort steg. Men sedan min resa i maj när jag gjorde min livs första roadtrip i samband med mitt samarbete med Hyundai, så var det som om en ny värld öppnade sig. Efter att jag gjorde den resan och tog det steget så försvann den där ”muren” som jag byggt upp. Plötsligt kändes det inte alls som något vidare stort projekt.
083023Speciellt nu när jag varit ute en andra gång, så inser jag att det inte alls behöver bli varken en lång, dyr eller stor resa. Att bara åka iväg några mil kan få en att upptäcka nära platser man aldrig tidigare sett. Och bara den där känslan av att lämna hemmet och vardagen en stund. Det behövs ingen hundramils resa för det.
Den här resan blev ungefär 60 mil, som jag delade upp på tre dagar. Jag tyckte inte alls att det blev så farligt mycket körning. Helt lagom när jag reste med hund och stannade mycket. Jag tror allt som allt att denna resan kostade mig 800 kr ungefär. Jag tankade bilen full i Junsele för 520 kr, och sedan köpte jag mat till mig och Nanook för 280 kr. Det var den enda jag köpte under hela resan.
083001Egentligen kostade det mig mindre än 800 kr för resan om man ska vara petig, eftersom strax under halva tanken fortfarande var fylld när jag kom hem igen. Så strax över 500 kr för en roadtrip. Fast, det beror ju såklart på vilken bil man har, hur långt man kör och hur man bor/äter osv. Men det är ett exempel i alla fall. Och som jag sa innan så är den här bilen så otroligt bränslesnål. Trodde något hade blivit fel när den fortfarande hade så mycket diesel kvar.
083015Jag är så glad att jag nu kommit över det där jobbiga steget och faktiskt vågat ge mig ut mer, och insett att det inte alltid behövs så mycket. I och med samarbetet så har jag ju ”tvingat” mig själv att ta det steget. Annars kanske jag skulle ha tänkt ”Jag vill åka iväg men jag borde inte prioritera det nu”, och så skjuter jag upp det till nästa vår…till nästa höst osv. Det är bara att göra det. 
083013Tänk vilken lycka att få ha så mycket utrymme helt för sig själv. Det är konstigt ibland tycker jag, att vi bor så många här på jorden och trängs i städer och lider av bostadsbrist. Men här…just då, var jag helt själv. Det blir ett knepigt perspektiv, som jag gillar att grubbla på medan jag blickar ut över fjällen.
083010083018Sista solnedgången i Stekenjokk, strax innan jag tog med mig Nanook ut på fälten med vita ängsull för att fånga det sista av solen tillsammans. Jag stannade bilen för att ta lite bilder i det vackra motljuset. Ljuset är allt i fotografering. Verkligen allt. Att vara fotograf är att ständigt jaga ljuset i alla dess olika former och nyanser.
083019 083020082543083026Ännu en resa i bagaget. En resa i hjärtat. I mig själv. Med Nanook. Jag är så tacksam för alla upplevelser som jag får vara med om som blir till de vackraste minnen. Nu väntar fler resor.

Hoppas ni tyckte om bilderna och att ni kanske känner er lite inspirerade till att göra en liten roadtrip själv. Tack för att ni finns och gör det här möjligt! Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Vardagsögonblick och en tävling

Första dagen efter semestertiderna, och jag har liksom gått runt hela dagen och känt mig väldigt glad över att saker och ting kommer igång igen. Jag känner också en djup tacksamhet över att just få känna så, eftersom det annars brukar pratas mycket om ångest inför att jobbet börjar igen eftersom sommarvilan. Den där ångesten inför att gå till jobbet har jag känt väldigt starkt i mitt tidigare liv, innan jag flyttade till Grundtjärn och successivt började göra min hobby till mitt jobb. Därför är jag så innerligt glad över att inte behöva känna så längre, utan istället tvärtom. En bubblande glädje och iver i att få hugga tänderna i alla projekt. Jag önskar bara alla fick känna så.

Denna måndag bjöd på en härlig energi, och jag tänkte dela med mig lite av ögonblick från min dag.
081518Idag har jag suttit största delen av dagen och kollat upp och beställt ramar och annat material till mina målningar och foton inför utställningen i Norrköping som närmar sig med stormsteg. Förra året när jag hade min allra första utställning i Sollefteå så insåg jag verkligen hur mycket jobb det ligger bakom en utställning. För att inte tala om alla kostnader. Och nu är det så mycket mer på alla plan.
Har gjort en budget för vad det kommer kosta att köpa in ramar till alla stora tavlor och fotoramar till mina bilder och det är nästan så jag bara vill lägga mig i sängen och ta kudden över huvudet en stund. Samtidigt så är det så viktigt för mig att allt blir bra. Att ha utställningar har varit min dröm sedan jag var tonåring. Så jag nöjer mig inte med billigare alternativ. Ingen mellanmjölk här inte. Ska jag ha utställning ska det banne mig vara kvalitet.
081519Så nu blir det snart dags för inramning här hemma. Jag vill vara ute i god tid och se till att alla tavlor och foton är klara innan september, eftersom jag är bortrest en stor del av den månaden. Men mer om det senare 😉
081510Det har varit rysligt kallt senaste veckan, nästan så jag velat ta på mig vinterjackan vissa gånger. Men idag var vindarna lite mildare, så måndag till ära tog jag på mig min mormors gamla kjol.
081511Hon hade på sig den väldigt ofta året innan hon gick bort. Jag minns hur vacker jag tyckte hon var i den där hon stod i köket och kokade kaffe och visslade på någon gammal visa. Det känns fint att få bära den nu, och ge den nytt liv.
Även om hon säkerligen skrattar nu och tänker ”Men va i renaste helvete ta du på dig töcken gammtrasa?”. Åh, ingen kunde svära på ett så hjärtligt sätt som henne. Eller jo, hennes bror Tage som bor här i byn, min gammelmorbror, han kan det också.
081512Jag passade på att ta en kopp kaffe där ute medan solen syntes i några minuter mellan molnen. Det kändes som det var längesedan jag kände solen i ansiktet. Det var så otroligt mysigt. Nu längtar jag efter lite mer värme innan hösten får börja.
081516Vid växthuset har en stor solros slagit ut och varje gång jag ser den blir jag lika glad. Jag funderade på om jag skulle plocka in den och sätta den i en vas, men jag lät den få stå kvar. Den lyser upp så vackert mot den röda ladugårdsväggen.
081517Det har varit ovanligt mycket blommor i år, och även om det är mitten på augusti så ser det nästan ut som mitten av juli när man ser alla blommor överallt. Jag tog med mig en sax ut för att plocka in lite av sommaren och ta in i köket.
081514Jag hade nämligen hunnit städa undan lite här idag. Diskat och dammsugit så det skulle kännas lite fräscht inför den nya veckan. Och då kan en vas med blommor förhöja hela köket.
081513Prästkragar och rallarrosor, och några vackra gula blommor som jag inte vet vad dom heter. Vet ni?
081507Och sen när jag gick till brevlådan låg där ett paket som nästan fick mig att fälla en liten tår när jag öppnade det. Det var en bok från min bloggvän Maria Strömberg Bååth, också känd som Made by Mary och som är en av Sveriges största matbloggare. Även om jag aldrig träffat henne så känns det som om jag känner henne. Antagligen för att hon under några år följt min blogg och med ett öppet hjärta delat med sig så mycket av tankar och känslor. Om jag träffade henne känns det som om vi skulle kunna sitta uppe en hel natt och prata om allt och ingenting. Under lång tid har hon längtat bort från lägenheten och stadslivet, och hon har verkligen beskrivit denna längtan så stark att jag ibland rörts till tårar.
Nu 2016, har hon gjort verklighet av sin dröm och flyttat ut till ett hus på landet,
och dessutom get ut sin allra första kokbok, ”Made by Marys Gröna Frukost”. Så inspirerande att jag ryser.
081505Hon hade skrivit så fina ord att jag blev alldeles varm i hjärtat. Så personligt och vackert. Och bilderna i boken som hon själv tagit är så vackra att jag nästan vill äta upp sidorna.
081508Eftersom hon följt bloggen en längre tid så hade hon koll på att jag verkligen är ointresserad av matlagning. Det är något jag mest tycker tar tid. Ett nödvändigt ont. Och att läsa kokböcker är något som händer väldigt sällan. Mest om jag ska kolla upp receptet till sockerkaka eller liknande. Men när vi hade mailkontakt för ett tag sedan så berättade hon att den här boken innehåller recept på goda och nyttiga frukostar med mackor och liknande, och att den därför kanske ändå skulle kunna komma till användning även för en sådan som mig. Jag tyckte det lät helt fantastiskt. Om jag i mina drömmar fick äga en kokbok med recept som jag verkligen skulle vilja följa, så skulle den se ut såhär. Mackor och frukostar är det bästa jag vet. Det är den måltiden som jag ser fram emot allra mest på dagen, och jag skulle säkerligen kunna äta frukost till alla måltider egentligen. Så det känns så roligt att få lite goda, nyttiga recept nu. Jag vill testa varenda en!
081509Jag fick också äran att tävla ut två böcker till er, mina kära läsare. Så om ni vill vara med och tävla om hennes vackra kokbok, lämna en kommentar nedan och skriv en kort motivering till varför just du skulle vilja vinna den. Jag väljer ut två vinnare på onsdag! ♥ (Glöm inte skriva in din mailadress så jag kan kontakta dig om du vunnit)

Maria, författaren själv har också en tävling på sin blogg där man kan vinna böcker. Så ni kan vara med och tävla där också för ännu större chans att vinna. 

Nu har ni fått en liten inblick i vad min dag innehållit. Hoppas ni alla haft en jättefin måndag. Stor kram till er ♥

FacebookTwitter