Vårfunderingar, tillbakablickar och massor av vinnare

Hej på er mina kära vänner!

Hoppas att ni hade en fin helg och att er första dag på den nya veckan varit bra. Själv har jag inte alls känt mig särskilt pigg idag. Jag vet inte om det beror på att jag vaknade till ett snötäckt Grundtjärn i morse eller om jag helt enkelt bara känt mig allmänt trött. Och det har varit så rysligt rått och kallt ute idag att jag nästan blivit sur av att gå ut på promenad haha. Och det hjälper verkligen inte att titta på gamla bilder från tidigare år i maj och insett att jag då gick barfota, tappade björksav, grejade i trädgårdslandet och doppade mina fötter i sjön där isen nyss smält. I natt ska det bli -7 grader här så jag gissar att vi bara fick ett litet smakprov på vårvärmen förra veckan.

För exakt ett år sedan hade isen på sjön smält och jag njöt av den vackra vårkvällen och de ljumma vindarna. Både jag och Johan blev alldeles chockade när vi såg tillbaks på bilder från förra året. Våren kom så mycket tidigare då och början av maj bjöd på sommarvärme. Just nu känns det så väldigt långt bort. Men den som väntar på något gott…
För tre år sedan den här tiden så hade redan knopparna på häggen blivit jättestora och nästan redo att börja brista.
Då satte jag mig under trädet i kvällssolen med en kopp kaffe och en bulle. Åh, minns denna kvällen så himla väl!
Och förra året, under helgen som precis var, så var det sommarvärme och vi hade precis blivit klara med jordgubbslandet. Det känns helt galet med tanke på att tjälen inte ens gått ur marken på vissa ställen här nu. Men det är himla roligt med bloggen, för då kan jag alltid gå tillbaks och kolla hur det såg ut tidigare år. Dock så kan det ju vara både för och nackdelar att sitta och jämföra. Speciellt en sådan här dag när man är lite surpuppig över köldslaget 🙂
Men jag har så mycket annat att vara glad för. Som t.ex era helt otroligt vackra kommentarer på förra inlägget. Alltså, ni anar inte vad svårt ni gjorde det för mig haha. Jag har nästan gått och haft lite småångest över att välja bara tre vinnare. Det kändes helt omöjligt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så drar jag mig ofta för att tävla ut grejer här i bloggen, just för att jag inte vill göra någon ledsen.

Så några timmar efter att jag la ut inlägget i fredags så kom jag på en brilliant idé tyckte jag. Det hade väl trillat in sisådär 30 kommentarer ungefär och jag var hos min mamma då när jag plötsligt sa ”NU vet jag vad jag ska göra! Jag ska välja tre vinnare, men sen ska jag överraska ALLA andra som varit med och tävlat, med att de ska få vinna sin favoritbild utskriven på ett A4 format istället”.

Jag kände mig överlycklig över idén och längtade tills jag nu på måndag skulle överraska alla er läsare som varit med och tävlat med att alla utöver vinnarna också skulle få en signerad print hemskickad. Tills jag på lördagen började se att kommentarerna steg över 100 stycken. Och sedan över 180 idag. Jag insåg att det skulle bli en hel veckas jobb (minst) med att maila alla, få in allas adresser, printa ut och slå in över 180 paket. Och bara kostnaden. Skulle behöva beställa en ny pall med emballage. Och flera paket med nya fine-art papper. Och säkerligen ett gäng nya färgpatroner. Och sedan portot på allt. Jag ville så gärna, men insåg att det skulle bli ett sådant enormt projekt. Men jäklar vilken lycka att få göra alla så glada. Ni anar inte hur hårt det tog mig att behöva ge upp den idén.

Det blir liksom något speciellt med att få läsa era motiveringar kring något jag själv skapat. Det vore annorlunda om jag tävlade ut en annans företags produkt eller liknande. Men när jag får läsa om era känslor och tankar kring mina bilder så blir det så extra känsligt. Har suttit med tårar i ögonen när jag läst era vackra motiveringar.


Så TACK, tack från djupet av mitt hjärta. Jag har valt ut tre vinnare, och utöver det så valde jag 46 andra personer med mina favoritmotiveringar som jag tänkte skicka en signerad A4 print till. Tills jag insåg att jag bara hade ca 19 fotopapper kvar så jag var tvungen att lotta fram 19 personer utav de 46 jag från början valde. Haha, värsta utslagningen. Ni kan ju tänka er att den här tävlingen tagit upp i princip hela dagens tankeverksamhet.

Ett stort grattis till Dixi, Katarina Eriksson och Monnah för era vackra motiveringar. Ni har vunnit printen ni önskade, och jag kommer inom kort maila er för att få era adresser.

Av alla favoritmotiveringar så lottade jag fram 19 extra personer som kommer få en signerad A4 print i det motiv som önskades i kommentaren. Grattis Sabina Ströberg, Whit, Jorma, Ulla, Cecilia, Maria Björkman, Leif, Emmeli, Evy, PJ, Anders, Lovisa, Helena W, Sandra (Lovlilett), Marit (skicka din mail till mig!), Lars, Diana, Jonnah och Petra. Jag kontaktar er på mail inom kort ♥

Och tack alla som var med om tävlade. Det var väldigt fint att se ett sådant stort engagemang. Det värmde i hjärtat. Önskar verkligen att ni alla kunde få en print. Men hoppas på fler tävlingar snart framöver så ni får fler chanser.

Kärlek ♥

Duett med mig och Stefan Sundström

Hej på er allihopa!

I mitt senaste inlägg så var ju jag på Sollefteå BB och ockuperade tillsammans med Stefan Sundström. En oförglömlig dag! Stefan har ju som sagt engagerat sig enormt mycket i debatten, och för ca en månad sedan skrev han en låt som handlar om just nedläggningen av Sollefteå BB, som han kallar för ”BB blues”. En helt fantastisk låt och text! De spelade upp den några gånger under ockupationen i onsdags, och jag sjöng gladeligen med. Det var då vi kom på den brillianta idén att sjunga den ihop! Så i lördags träffades vi hemma hos mina vänner Åsa och Arvid i Näsåker, och spelade in låten i deras kök!

Ni kan ju bara tänka er hur förbaskat STOLT och glad jag var över att få sitta där bredvid Stefan och sjunga! Vilken dröm alltså. Det kunde jag ju aldrig ana. Och det betyder extra mycket eftersom låten dessutom handlar om något som står mig väldigt varmt om hjärtat. Så, från mig och Stefan (och lite Malte också), här kommer BB BLUES!

ENJOY! ♥

Guld, is och dikeskörning

Hej på er!
Så var det återigen måndag och en ny vecka har tagit vid. Just den här veckan blir lite extra spännande då en liten resa och en speciell tillställning väntar till helgen. Jag kommer givetvis berätta mer om detta senare. Men det pirrar redan i magen av lite nervositet och förväntan.

Helgen har varit lugn, med långa sovmorgnar, spelkväll med vänner och en massa målande i ateljén. Precis sådär lagom för att jag ska känna mig redo för en ny vecka. Den här morgonen började dock inte alls som tänk.

Vädret har fortsatt att göra uppror med många plusgrader och ösande regn. Snart är all snö borta och det går liksom inte ens att tro sina ögon när man tittar ut och försöker intala sig att det är februari och inte slutet av april.
Men tråkigt väder brukar också innebära mer kreativitet inomhus. Jag har spenderat timtal i ateljén och påbörjat en ny kollektion. Jag har blivit som besatt av att måla med guld och rosa i kombination. Jag kan bara inte sluta. Så några nya mindre tavlor har påbörjats. Har ingen direkt plan på vad som ska bli av detta, men jag längtar redan tills jag får tid att fortsätta.

Men under nätterna har vintern gjort sig påmind med stjärnklara nätter, minusgrader och norrsken. Den här bilden tog jag i fredags kväll. Det var väldigt längesedan jag såg norrsken nu, så vi var glada att vi fick se lite av det vackra ljuset när vi var ute och gick en kvällspromenad med hundarna.
Jag och Nanook åkte iväg en sväng i morse för att fota lite. Men jag körde riktigt försiktigt, då vägarna verkligen inte är de bästa just nu efter allt regn i helgen. Eftersom det blev minusgrader i natt så frös allt vatten vilket gjorde att vägarna blev rena isbanan. Johan, som åkte iväg riktigt tidigt i morse då han återigen skulle till Hudiksvall för att jobba, kom hem igen vid 8 på morgonen,  efter en riktigt otäck morgon.

Han var på väg upp för en brant backe när bilen plötsligt gled tillbaks igen. I full fart åkte han ned för hela backen. Han var rädd att han skulle glida rakt in i ett träd, men som tur var lyckades tillslut bromsarna få fäste. Men hela bilen hamnade i diket. Han fick sedan hjälp av en bonde i närheten att dra upp bilen med hjälp av en traktor. Tyvärr skadade han ryggen när han försökte dra bilen med spännband, så han har varit hemma idag och vilat. Ush, jag tycker verkligen det är riktigt jobbigt ibland när han kör iväg till jobbet. Är alltid så orolig att något ska hända, speciellt nu när väglaget varit så fruktansvärt dåligt under den här konstiga vintern med regn och minusgrader om vartannat.

Är i alla fall så himla tacksam att det ändå gick bra. Att han kom hem igen välbehållen. Nu hoppas jag bara att ryggen blir bra fort.
Under helgen har ju gigantiska mängder med snö smält och gjort att grusvägarna översvämmats av vatten. Men Tage (min gammelmorbror och granne) var ute idag och skyfflade bort vattenmassor med traktorn för att rädda vägen.
Det brukar alltid bli en sjö där på vårkanten. Det är det första riktiga vårtecknet. Men aldrig i februari. Och aldrig en sådan stor sjö som det blivit nu. Tage fyllde skopan med vatten och skyfflade över till andra sidan vägen (då trumman frusit igen). Och sedan satte han en pump så att vatten hela tiden pumpas till andra sidan så att vägen inte ska bli översvämmad.

Ja jag säger då det. Vilken vinter.
Nu vill jag bara ha vår.

Hoppas ni haft en bra helg och en bra start på denna veckan!
Kram på er ♥

En ny vecka och nya tag

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte ”Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?” 

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

Fria vägar och tunga beslut

Det är något med ljuset i januari som ibland får mig att tro att jag ser ljuset för allra första gången. Den där stunden på förmiddagen, när solen precis stigit upp bakom skogen och sprider sitt mjuka ljus bakom snöbeklädda träd i skogsdungen intill vägen.

Jag vill bara stanna där en stund. I en strimma av ljus som snuddar vid mitt ansikte. 
Äntligen känner jag hur jag börjar få tillbaks energi igen. Den där energin som jag saknat i flera månaders tid. Kanske har det varit på grund av mörkret. Kanske på grund av en långvarig intensiv tid som efterlämnade sig en ihållande trötthet. Eller kanske bara på grund av naturens egen rytm. Sedan mitten av oktober har allting liksom varit lite mer tungrott. Den där naturliga viljan att göra vissa saker försvann, och det gick åt mer energi åt att bara få vardagen att rulla på.

Men senaste tiden nu har jag känt att min eld äntligen fått syre igen. Januari har verkligen blivit en nystart. Efter en tid av lugnare tempo och vila känner jag mig så redo och förväntansfull inför det nya året. Det är nästan så att det pirrar i magen. Fast jag vet inte varför. Men det känns bra.
Den här morgonen i förrgår, efter min underbara helg i Åre, kändes verkligen som den första dagen på en ny era. Det där ljuset satte nog igång någon process i kroppen på mig. Ännu ett bevis på hur viktigt solljuset är.

Jag tog med mig Nanook och kameran på en uppfriskande morgonpromenad. Det var -20 grader ute och solen var precis på väg upp. Sedan förra veckan har de dagliga promenaderna och min vardag i sin helhet blivit lättare för mig. Ni kanske undrar vart Danny är? Johans hund, som jag sedan ett år har haft hemma hos mig på dagarna. Efter lång tid av funderingar och ett halvår där jag mått dåligt över min ohållbara arbetssituation med alla djur hemma, så tog vi ett tungt beslut att ha Danny på pensionat under vardagarna, för att sedan vara hemma med oss under helgerna. Men inte vilket pensionat som helst, utan det mest fantastiska, underbara ställe som heter Gårdsbackens hundcenter. Både Nanook och Danny har varit där flera gånger innan då vi själva inte haft möjlighet att ta hand om dom, som när vi t.ex åkte till Yosemite i höstas. Och jag vet på riktigt inte vad jag skulle ta mig till om vi inte hade dom i den här situationen som vi hamnat i nu. Är så obeskrivligt tacksam.

Det är såklart ett jobbigt beslut, men nu såhär i efterhand känns det så himla bra. Johan lämnar honom där på vägen till sitt jobb på måndagarna, och hämtar hem honom på vägen hem på fredagarna. Så får vi helt enkelt avvakta och se hur det här känns och funkar under en tid. Vi vet att Danny har det bra under vardagarna och jag får en hund mindre att ta ansvar för. Jag tänkte skriva ett längre inlägg om det här senare, och förklara lite djupare kring detta.
Nu har vi haft det såhär i en dryg vecka och jag känner redan vilken stor skillnad det gjort för mig under dagarna. Att ha en hund innebär ett stort ansvar, och jag har många gånger under åren verkligen fått kämpa med att få tid till Nanook. Det hade varit omöjligt för mig att ha en hund om jag inte hade haft min mamma som kunde ta honom under de dagar jag inte har tid eller måste åka bort.

Så det är klart att det blev en stor förändring förra året när jag plötsligt fick en till hund att ta hand om samtidigt som jag fick dubbelt så mycket jobb. Två starka konkurrerande hanhundar som helt enkelt blev för mycket för mig. Jag brukar vara bra på att bita ihop och försöka se till att saker fungerar ändå.
Men ibland, så är det bästa man kan göra att lyssna på sitt inre och inse när man inte orkar mer. 


Något som jag tycker är viktigt när ett nytt år sätter fart, är att verkligen ta tag i sådana problem som ligger och tynger en. ”Rensa i alla skrymslen” som min mamma brukar säga. Det är ju egentligen lika viktigt att göra än vilken tid det är på året. Men just när ett nytt år börjar, så känns det för mig ännu viktigare än någonsin. Jag vill kunna känna att det just är en ny start. Ny, fräsch energi, utan att man släpar med sig något gammalt och tungt in i det nya året.

Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Ibland känns det som man sitter fast, och att det inte finns någon lösning.
Men allt går att lösa på något sätt.
Kanske kommer det krävas uppoffringar och tunga beslut, men om det i slutändan gör dig lyckligare, så är det så värt det.
Det viktigaste är att man mår bra och trivs med sin vardag.
Den här vackra förmiddagen i januari kändes nog lite som den första dagen på året för mig. På riktigt liksom. Nu längtar jag efter att ta tag i ännu fler saker jag bara låtit ligga och tynga ner. Nu blir det bland annat stortstädning i mina arbetsrum och att se till att hamna i fas med saker och ting. Se till att vägen är fri.
Tänk vad lite vackert väder kan göra. Bara att få se solens ljus mot de röda ladorna gav mig nästan gåshud. Så vackert.

Nanook väntade tålmodigt medan jag lufsade in i skogen intill vägen för att fota ljuset mellan träden. En vacker morgon, som blev en vacker start på den här veckan.

Nu ser jag fram emot att komma igång med lite tempo igen. Men först, en kopp kaffe!

Om ni har några tankar kring detta, eller kanske vill dela med er av något som tynger er och som ni vill förändra inför det nya året, eller som ni kanske redan har förändrat, lämna gärna en kommentar. Älskar som sagt att läsa era tankar och känslor.
Ta hand om er! Kramar ♥

Vid slutet och början

Tänk att jag återigen får sitta här på årets sista dag och skriva en nyårshälsning till er. Jag tycker alltid det känns lika speciellt. Blir rörd på många olika sätt. Ännu ett år jag fått dela med er och inte minst detta året har varit utöver det vanliga. Det kommer jag försöka sammanfatta lite bättre i ett årsinlägg om några dagar. Men just nu vill jag bara skriva en liten hälsning inför det nya året.

För mig har alltid nyårsafton varit en starkt symbolisk dag. Ett avslut, och en ny början. En dag när man skriver sista sidan på sitt 2016, och tar fram en ny, helt blank bok med oskrivna blad. En dag att känna förväntan inför en ny soluppgång. Ett nytt år på jorden.
Men också en dag att minnas, sorg och glädje. Förlåta. Släppa taget om sådant som inte får en att må bra. Känna efter vad man vill förändra, och hitta kraften att göra det. 

Och inte minst, känna tacksamhet för de erfarenheter som det gångna året givit. För de stunder vi fått känna lycka, glädje och kärlek. Och för de stunder som kanske inte fått oss att må bra, men som i slutändan stärkt oss och lett oss in på rätt väg.

Nu går vi tillsammans in i 2017, och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig på livets resa ännu ett år. Ni är kärnan till att den här bloggen finns, och för det är jag er evigt tacksam för. Ett nytt år väntar oss nu, och jag sänder er mina starkaste, varmaste önskningar om att ni ska få ett år som blir precis så som ni önskar.

GOTT NYTT ÅR! ♥

Konstiga drömmar och nomineringsträff

Dagarna nu såhär innan jul går i rekordfart och jag känner mig nästan lite ”dagvill” som man säger här uppe. Lite vilsen när det gäller dag och tid. Allting liksom klumpas ihop, och jag drömmer mardrömmar om att mina julbeställningar rivs sönder av katterna eller inte hinner fram till mina kunder innan jul. Här om natten letade jag efter dammsugaren i sovrummet eftersom jag trodde att kudden var en fotoprint som skulle slås in, men jag tyckte det låg hundhår överallt och tänkte att jag skulle dammsuga bort det. Jag hittade ingen dammsugare intill sängen så jag la mig ner igen och smågrät med huvudet i kudden och kunde inte förstå varför allt gick fel. Haha, ja nu börjar jag bli sådär knäpp i sömnen som jag alltid blir när det är mycket av något. Det liksom sätter sig i hjärnan på mig. Men jag är ändå så glad att jag haft mycket att göra, och nu börjar det lugna sig så smått. Det är ändå skönt att jobba riktigt hårt nu innan jul och sedan njuta extra mycket av lugnet och stillheten efter julen.
Och mitt i allt åkte jag igårkväll in till Örnsköldsvik för att göra något riktigt roligt. Det var ett informationsmöte inför Företagarkvällen den 2 februari. Jag har ju fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare” av Örnsköldsviks kommun och nätverket ”Klöverdam”, så igår fick jag träffa alla andra nominerade i både samma och olika kategorier, och få reda på lite info om den stora kvällen som väntar framöver.
Här står vi hela gänget som blivit nominerade till ”Årets normbrytare”. Till vänster har vi Birgitta Ricklund som är en samisk möbelhantverkare och skapar helt fantastiska möbler med samisk inspiration under varumärket ”Geerje”. Och sedan har vi tre härliga eldsjälar från Mellansels IF, Marina Viström, Göran Wåhlstedth och Roger Fjeldseth. Det är verkligen en stor ära att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Blev så glad och inspirerad efter att ha träffat dessa fantastiska människor.
Det var jättekul att också få se alla andra som blivit nominerade i andra kategorier, som t.ex ”Årets företagare” och ”Årets ledare”. Vi bjöds dessutom på god mat och fika.
Vi normbrytare höll ihop 😀
Nu har jag den här fina nomineringen att hänga på väggen. Åh…blir så rörd. Hela detta året har varit så fantastiskt på alla dess vis. Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi ana att även denna fina nominering skulle klämma sig in såhär vid årets slut. När jag körde hem de 9 milen mot Grundtjärn igår kväll så låg priset så fint på passagerarsätet och lyste upp av månljuset som letade sig in genom skogen och bilrutan. Jag slängde en blick dit lite då och då och fick ett sådant där fånigt leende på läpparna. Jag kände mig så glad och sjöng med högt i varenda låt på radion hela vägen hem.

Nu är det helg men det blir en ”get shit done” helg med en hel del jobb, och en mysig middag hos Johans föräldrar. Vad ska ni göra i helgen?
Stor kram på er ♥

Tårar, dans och en lång videoblogg

Hej på er underbara ni!
Efter en vecka som kändes lite ovanligt tung, seg och mörk så känns det nu skönt att det är fredag. Även om helgen främst kommer bestå av flyttstädning i Johans hus. Men att bara göra något helt annat kan vara rätt så befriande ibland. Och skönt att göra något som måste göras, och bli av med en punkt i att-göra-listan. Och ikväll ska jag, Johan, mamma och Tage åka in till Junsele och ta en pizza. Det är sådant man får göra en fredagkväll!

Den här vecka var verkligen konstig. Som om allt bara stod helt stilla. Men en läsare i förra inlägget tipsade om ett podavsnitt (tack!!) som handlade om just de här stilla stunderna när inspirationen är som bortblåst….och jösses, tårarna bara föll och jag kände hur jag bara kapitulerade, på ett skönt och fridfullt vis. Som ett löv som släpper taget och struntar i vilket håll det blåser. Bara följer med i den stilla vinden och njuter av färden. Det var det vackraste jag hört på länge och det var som om varje ord rörde i min själ. Jag tog åt mig så hårt. Det var meningen att jag skulle lyssna på det där. Det var precis vad jag behövde höra. Efteråt var det som att det riktiga lugnet la sig. Jag njöt av stillheten och då tog det plötsligt inte lång tid innan jag kände hur den där energin sipprade in igen. Sån himla fin upplevelse. Lyssna gärna ni också om ni någonsin känner er totalt oinspirerade och ofrivilligt stilla på ett sätt som stressar en eftersom man desperat försöker få igång allt igen.

111802Idag har jag suttit större delen av dagen och redigerat en film! Alltså, jag älskar verkligen att göra små filmer och videobloggar. Det är så förbaskat roligt! Speciellt om man har mycket material att jobba med, och det hade jag nu.

Förra helgen när jag och Johan firade ett år tillsammans, så bestämde jag mig för att filma i princip hela lördagen och söndagen. Jag visste inte om jag skulle få användning för det, men jag ville oavsett dokumentera vår helg tillsammans. Efteråt kändes det självklart att jag skulle göra en videoblogg av det. Som nu blev nästan en halvtimme lång haha.
Men jag tyckte det var roligt att få dela med lite av vårt ”vardagliga” liv, även om detta ju var på en helg. Men jag minns att någon frågade för ett tag sedan vad jag och Johan brukade göra på kvällarna. Och då väcktes idén om att visa lite av vårt liv bakom det jag vanligtvis bloggar om. Just helger brukar jag numera försöka vara ledig från datorjobb och annat, så därför tänkte jag att det var lite extra kul att få visa hur en helg hemma hos oss kan se ut. Och kanske för att lära känna oss lite mer på hemmaplan. Just denna helg var lite extra mysig, eftersom vi ville fira vårt år tillsammans och i princip bara hade tid för varandra. Det var en väldigt fin helg som jag är glad att jag sparat i en film.

Så, här kommer en halvtimmes lång videoblogg från förra lördagen och söndagen. Den innehåller allt från dans på isen, utegöra, nattliga äventyr och smärtsamma bilfärder till tysta kaffestunder och märkliga diskussioner om hur pinsamt och svårt det var att äta på vår första dejt. När eller om ni har tid och lust att titta på den, så kolla gärna i fullscreen och HD om ni har möjlighet, för bästa upplevelse 🙂 ENJOY ♥

111801 111804 111805 111806

Nu önskar jag er en underbar helg! Tack för att ni finns ♥ Stor kram på er!