Duett med mig och Stefan Sundström

Hej på er allihopa!

I mitt senaste inlägg så var ju jag på Sollefteå BB och ockuperade tillsammans med Stefan Sundström. En oförglömlig dag! Stefan har ju som sagt engagerat sig enormt mycket i debatten, och för ca en månad sedan skrev han en låt som handlar om just nedläggningen av Sollefteå BB, som han kallar för ”BB blues”. En helt fantastisk låt och text! De spelade upp den några gånger under ockupationen i onsdags, och jag sjöng gladeligen med. Det var då vi kom på den brillianta idén att sjunga den ihop! Så i lördags träffades vi hemma hos mina vänner Åsa och Arvid i Näsåker, och spelade in låten i deras kök!

Ni kan ju bara tänka er hur förbaskat STOLT och glad jag var över att få sitta där bredvid Stefan och sjunga! Vilken dröm alltså. Det kunde jag ju aldrig ana. Och det betyder extra mycket eftersom låten dessutom handlar om något som står mig väldigt varmt om hjärtat. Så, från mig och Stefan (och lite Malte också), här kommer BB BLUES!

ENJOY! ♥

Guld, is och dikeskörning

Hej på er!
Så var det återigen måndag och en ny vecka har tagit vid. Just den här veckan blir lite extra spännande då en liten resa och en speciell tillställning väntar till helgen. Jag kommer givetvis berätta mer om detta senare. Men det pirrar redan i magen av lite nervositet och förväntan.

Helgen har varit lugn, med långa sovmorgnar, spelkväll med vänner och en massa målande i ateljén. Precis sådär lagom för att jag ska känna mig redo för en ny vecka. Den här morgonen började dock inte alls som tänk.

Vädret har fortsatt att göra uppror med många plusgrader och ösande regn. Snart är all snö borta och det går liksom inte ens att tro sina ögon när man tittar ut och försöker intala sig att det är februari och inte slutet av april.
Men tråkigt väder brukar också innebära mer kreativitet inomhus. Jag har spenderat timtal i ateljén och påbörjat en ny kollektion. Jag har blivit som besatt av att måla med guld och rosa i kombination. Jag kan bara inte sluta. Så några nya mindre tavlor har påbörjats. Har ingen direkt plan på vad som ska bli av detta, men jag längtar redan tills jag får tid att fortsätta.

Men under nätterna har vintern gjort sig påmind med stjärnklara nätter, minusgrader och norrsken. Den här bilden tog jag i fredags kväll. Det var väldigt längesedan jag såg norrsken nu, så vi var glada att vi fick se lite av det vackra ljuset när vi var ute och gick en kvällspromenad med hundarna.
Jag och Nanook åkte iväg en sväng i morse för att fota lite. Men jag körde riktigt försiktigt, då vägarna verkligen inte är de bästa just nu efter allt regn i helgen. Eftersom det blev minusgrader i natt så frös allt vatten vilket gjorde att vägarna blev rena isbanan. Johan, som åkte iväg riktigt tidigt i morse då han återigen skulle till Hudiksvall för att jobba, kom hem igen vid 8 på morgonen,  efter en riktigt otäck morgon.

Han var på väg upp för en brant backe när bilen plötsligt gled tillbaks igen. I full fart åkte han ned för hela backen. Han var rädd att han skulle glida rakt in i ett träd, men som tur var lyckades tillslut bromsarna få fäste. Men hela bilen hamnade i diket. Han fick sedan hjälp av en bonde i närheten att dra upp bilen med hjälp av en traktor. Tyvärr skadade han ryggen när han försökte dra bilen med spännband, så han har varit hemma idag och vilat. Ush, jag tycker verkligen det är riktigt jobbigt ibland när han kör iväg till jobbet. Är alltid så orolig att något ska hända, speciellt nu när väglaget varit så fruktansvärt dåligt under den här konstiga vintern med regn och minusgrader om vartannat.

Är i alla fall så himla tacksam att det ändå gick bra. Att han kom hem igen välbehållen. Nu hoppas jag bara att ryggen blir bra fort.
Under helgen har ju gigantiska mängder med snö smält och gjort att grusvägarna översvämmats av vatten. Men Tage (min gammelmorbror och granne) var ute idag och skyfflade bort vattenmassor med traktorn för att rädda vägen.
Det brukar alltid bli en sjö där på vårkanten. Det är det första riktiga vårtecknet. Men aldrig i februari. Och aldrig en sådan stor sjö som det blivit nu. Tage fyllde skopan med vatten och skyfflade över till andra sidan vägen (då trumman frusit igen). Och sedan satte han en pump så att vatten hela tiden pumpas till andra sidan så att vägen inte ska bli översvämmad.

Ja jag säger då det. Vilken vinter.
Nu vill jag bara ha vår.

Hoppas ni haft en bra helg och en bra start på denna veckan!
Kram på er ♥

En ny vecka och nya tag

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte ”Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?” 

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

Fria vägar och tunga beslut

Det är något med ljuset i januari som ibland får mig att tro att jag ser ljuset för allra första gången. Den där stunden på förmiddagen, när solen precis stigit upp bakom skogen och sprider sitt mjuka ljus bakom snöbeklädda träd i skogsdungen intill vägen.

Jag vill bara stanna där en stund. I en strimma av ljus som snuddar vid mitt ansikte. 
Äntligen känner jag hur jag börjar få tillbaks energi igen. Den där energin som jag saknat i flera månaders tid. Kanske har det varit på grund av mörkret. Kanske på grund av en långvarig intensiv tid som efterlämnade sig en ihållande trötthet. Eller kanske bara på grund av naturens egen rytm. Sedan mitten av oktober har allting liksom varit lite mer tungrott. Den där naturliga viljan att göra vissa saker försvann, och det gick åt mer energi åt att bara få vardagen att rulla på.

Men senaste tiden nu har jag känt att min eld äntligen fått syre igen. Januari har verkligen blivit en nystart. Efter en tid av lugnare tempo och vila känner jag mig så redo och förväntansfull inför det nya året. Det är nästan så att det pirrar i magen. Fast jag vet inte varför. Men det känns bra.
Den här morgonen i förrgår, efter min underbara helg i Åre, kändes verkligen som den första dagen på en ny era. Det där ljuset satte nog igång någon process i kroppen på mig. Ännu ett bevis på hur viktigt solljuset är.

Jag tog med mig Nanook och kameran på en uppfriskande morgonpromenad. Det var -20 grader ute och solen var precis på väg upp. Sedan förra veckan har de dagliga promenaderna och min vardag i sin helhet blivit lättare för mig. Ni kanske undrar vart Danny är? Johans hund, som jag sedan ett år har haft hemma hos mig på dagarna. Efter lång tid av funderingar och ett halvår där jag mått dåligt över min ohållbara arbetssituation med alla djur hemma, så tog vi ett tungt beslut att ha Danny på pensionat under vardagarna, för att sedan vara hemma med oss under helgerna. Men inte vilket pensionat som helst, utan det mest fantastiska, underbara ställe som heter Gårdsbackens hundcenter. Både Nanook och Danny har varit där flera gånger innan då vi själva inte haft möjlighet att ta hand om dom, som när vi t.ex åkte till Yosemite i höstas. Och jag vet på riktigt inte vad jag skulle ta mig till om vi inte hade dom i den här situationen som vi hamnat i nu. Är så obeskrivligt tacksam.

Det är såklart ett jobbigt beslut, men nu såhär i efterhand känns det så himla bra. Johan lämnar honom där på vägen till sitt jobb på måndagarna, och hämtar hem honom på vägen hem på fredagarna. Så får vi helt enkelt avvakta och se hur det här känns och funkar under en tid. Vi vet att Danny har det bra under vardagarna och jag får en hund mindre att ta ansvar för. Jag tänkte skriva ett längre inlägg om det här senare, och förklara lite djupare kring detta.
Nu har vi haft det såhär i en dryg vecka och jag känner redan vilken stor skillnad det gjort för mig under dagarna. Att ha en hund innebär ett stort ansvar, och jag har många gånger under åren verkligen fått kämpa med att få tid till Nanook. Det hade varit omöjligt för mig att ha en hund om jag inte hade haft min mamma som kunde ta honom under de dagar jag inte har tid eller måste åka bort.

Så det är klart att det blev en stor förändring förra året när jag plötsligt fick en till hund att ta hand om samtidigt som jag fick dubbelt så mycket jobb. Två starka konkurrerande hanhundar som helt enkelt blev för mycket för mig. Jag brukar vara bra på att bita ihop och försöka se till att saker fungerar ändå.
Men ibland, så är det bästa man kan göra att lyssna på sitt inre och inse när man inte orkar mer. 


Något som jag tycker är viktigt när ett nytt år sätter fart, är att verkligen ta tag i sådana problem som ligger och tynger en. ”Rensa i alla skrymslen” som min mamma brukar säga. Det är ju egentligen lika viktigt att göra än vilken tid det är på året. Men just när ett nytt år börjar, så känns det för mig ännu viktigare än någonsin. Jag vill kunna känna att det just är en ny start. Ny, fräsch energi, utan att man släpar med sig något gammalt och tungt in i det nya året.

Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Ibland känns det som man sitter fast, och att det inte finns någon lösning.
Men allt går att lösa på något sätt.
Kanske kommer det krävas uppoffringar och tunga beslut, men om det i slutändan gör dig lyckligare, så är det så värt det.
Det viktigaste är att man mår bra och trivs med sin vardag.
Den här vackra förmiddagen i januari kändes nog lite som den första dagen på året för mig. På riktigt liksom. Nu längtar jag efter att ta tag i ännu fler saker jag bara låtit ligga och tynga ner. Nu blir det bland annat stortstädning i mina arbetsrum och att se till att hamna i fas med saker och ting. Se till att vägen är fri.
Tänk vad lite vackert väder kan göra. Bara att få se solens ljus mot de röda ladorna gav mig nästan gåshud. Så vackert.

Nanook väntade tålmodigt medan jag lufsade in i skogen intill vägen för att fota ljuset mellan träden. En vacker morgon, som blev en vacker start på den här veckan.

Nu ser jag fram emot att komma igång med lite tempo igen. Men först, en kopp kaffe!

Om ni har några tankar kring detta, eller kanske vill dela med er av något som tynger er och som ni vill förändra inför det nya året, eller som ni kanske redan har förändrat, lämna gärna en kommentar. Älskar som sagt att läsa era tankar och känslor.
Ta hand om er! Kramar ♥

Vid slutet och början

Tänk att jag återigen får sitta här på årets sista dag och skriva en nyårshälsning till er. Jag tycker alltid det känns lika speciellt. Blir rörd på många olika sätt. Ännu ett år jag fått dela med er och inte minst detta året har varit utöver det vanliga. Det kommer jag försöka sammanfatta lite bättre i ett årsinlägg om några dagar. Men just nu vill jag bara skriva en liten hälsning inför det nya året.

För mig har alltid nyårsafton varit en starkt symbolisk dag. Ett avslut, och en ny början. En dag när man skriver sista sidan på sitt 2016, och tar fram en ny, helt blank bok med oskrivna blad. En dag att känna förväntan inför en ny soluppgång. Ett nytt år på jorden.
Men också en dag att minnas, sorg och glädje. Förlåta. Släppa taget om sådant som inte får en att må bra. Känna efter vad man vill förändra, och hitta kraften att göra det. 

Och inte minst, känna tacksamhet för de erfarenheter som det gångna året givit. För de stunder vi fått känna lycka, glädje och kärlek. Och för de stunder som kanske inte fått oss att må bra, men som i slutändan stärkt oss och lett oss in på rätt väg.

Nu går vi tillsammans in i 2017, och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig på livets resa ännu ett år. Ni är kärnan till att den här bloggen finns, och för det är jag er evigt tacksam för. Ett nytt år väntar oss nu, och jag sänder er mina starkaste, varmaste önskningar om att ni ska få ett år som blir precis så som ni önskar.

GOTT NYTT ÅR! ♥

Konstiga drömmar och nomineringsträff

Dagarna nu såhär innan jul går i rekordfart och jag känner mig nästan lite ”dagvill” som man säger här uppe. Lite vilsen när det gäller dag och tid. Allting liksom klumpas ihop, och jag drömmer mardrömmar om att mina julbeställningar rivs sönder av katterna eller inte hinner fram till mina kunder innan jul. Här om natten letade jag efter dammsugaren i sovrummet eftersom jag trodde att kudden var en fotoprint som skulle slås in, men jag tyckte det låg hundhår överallt och tänkte att jag skulle dammsuga bort det. Jag hittade ingen dammsugare intill sängen så jag la mig ner igen och smågrät med huvudet i kudden och kunde inte förstå varför allt gick fel. Haha, ja nu börjar jag bli sådär knäpp i sömnen som jag alltid blir när det är mycket av något. Det liksom sätter sig i hjärnan på mig. Men jag är ändå så glad att jag haft mycket att göra, och nu börjar det lugna sig så smått. Det är ändå skönt att jobba riktigt hårt nu innan jul och sedan njuta extra mycket av lugnet och stillheten efter julen.
Och mitt i allt åkte jag igårkväll in till Örnsköldsvik för att göra något riktigt roligt. Det var ett informationsmöte inför Företagarkvällen den 2 februari. Jag har ju fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare” av Örnsköldsviks kommun och nätverket ”Klöverdam”, så igår fick jag träffa alla andra nominerade i både samma och olika kategorier, och få reda på lite info om den stora kvällen som väntar framöver.
Här står vi hela gänget som blivit nominerade till ”Årets normbrytare”. Till vänster har vi Birgitta Ricklund som är en samisk möbelhantverkare och skapar helt fantastiska möbler med samisk inspiration under varumärket ”Geerje”. Och sedan har vi tre härliga eldsjälar från Mellansels IF, Marina Viström, Göran Wåhlstedth och Roger Fjeldseth. Det är verkligen en stor ära att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Blev så glad och inspirerad efter att ha träffat dessa fantastiska människor.
Det var jättekul att också få se alla andra som blivit nominerade i andra kategorier, som t.ex ”Årets företagare” och ”Årets ledare”. Vi bjöds dessutom på god mat och fika.
Vi normbrytare höll ihop 😀
Nu har jag den här fina nomineringen att hänga på väggen. Åh…blir så rörd. Hela detta året har varit så fantastiskt på alla dess vis. Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi ana att även denna fina nominering skulle klämma sig in såhär vid årets slut. När jag körde hem de 9 milen mot Grundtjärn igår kväll så låg priset så fint på passagerarsätet och lyste upp av månljuset som letade sig in genom skogen och bilrutan. Jag slängde en blick dit lite då och då och fick ett sådant där fånigt leende på läpparna. Jag kände mig så glad och sjöng med högt i varenda låt på radion hela vägen hem.

Nu är det helg men det blir en ”get shit done” helg med en hel del jobb, och en mysig middag hos Johans föräldrar. Vad ska ni göra i helgen?
Stor kram på er ♥

Tårar, dans och en lång videoblogg

Hej på er underbara ni!
Efter en vecka som kändes lite ovanligt tung, seg och mörk så känns det nu skönt att det är fredag. Även om helgen främst kommer bestå av flyttstädning i Johans hus. Men att bara göra något helt annat kan vara rätt så befriande ibland. Och skönt att göra något som måste göras, och bli av med en punkt i att-göra-listan. Och ikväll ska jag, Johan, mamma och Tage åka in till Junsele och ta en pizza. Det är sådant man får göra en fredagkväll!

Den här vecka var verkligen konstig. Som om allt bara stod helt stilla. Men en läsare i förra inlägget tipsade om ett podavsnitt (tack!!) som handlade om just de här stilla stunderna när inspirationen är som bortblåst….och jösses, tårarna bara föll och jag kände hur jag bara kapitulerade, på ett skönt och fridfullt vis. Som ett löv som släpper taget och struntar i vilket håll det blåser. Bara följer med i den stilla vinden och njuter av färden. Det var det vackraste jag hört på länge och det var som om varje ord rörde i min själ. Jag tog åt mig så hårt. Det var meningen att jag skulle lyssna på det där. Det var precis vad jag behövde höra. Efteråt var det som att det riktiga lugnet la sig. Jag njöt av stillheten och då tog det plötsligt inte lång tid innan jag kände hur den där energin sipprade in igen. Sån himla fin upplevelse. Lyssna gärna ni också om ni någonsin känner er totalt oinspirerade och ofrivilligt stilla på ett sätt som stressar en eftersom man desperat försöker få igång allt igen.

111802Idag har jag suttit större delen av dagen och redigerat en film! Alltså, jag älskar verkligen att göra små filmer och videobloggar. Det är så förbaskat roligt! Speciellt om man har mycket material att jobba med, och det hade jag nu.

Förra helgen när jag och Johan firade ett år tillsammans, så bestämde jag mig för att filma i princip hela lördagen och söndagen. Jag visste inte om jag skulle få användning för det, men jag ville oavsett dokumentera vår helg tillsammans. Efteråt kändes det självklart att jag skulle göra en videoblogg av det. Som nu blev nästan en halvtimme lång haha.
Men jag tyckte det var roligt att få dela med lite av vårt ”vardagliga” liv, även om detta ju var på en helg. Men jag minns att någon frågade för ett tag sedan vad jag och Johan brukade göra på kvällarna. Och då väcktes idén om att visa lite av vårt liv bakom det jag vanligtvis bloggar om. Just helger brukar jag numera försöka vara ledig från datorjobb och annat, så därför tänkte jag att det var lite extra kul att få visa hur en helg hemma hos oss kan se ut. Och kanske för att lära känna oss lite mer på hemmaplan. Just denna helg var lite extra mysig, eftersom vi ville fira vårt år tillsammans och i princip bara hade tid för varandra. Det var en väldigt fin helg som jag är glad att jag sparat i en film.

Så, här kommer en halvtimmes lång videoblogg från förra lördagen och söndagen. Den innehåller allt från dans på isen, utegöra, nattliga äventyr och smärtsamma bilfärder till tysta kaffestunder och märkliga diskussioner om hur pinsamt och svårt det var att äta på vår första dejt. När eller om ni har tid och lust att titta på den, så kolla gärna i fullscreen och HD om ni har möjlighet, för bästa upplevelse 🙂 ENJOY ♥

111801 111804 111805 111806

Nu önskar jag er en underbar helg! Tack för att ni finns ♥ Stor kram på er!

Videoblogg – frågor och svar

102802

Hej på er allihopa!
Fredagen till ära kommer äntligen videobloggen med svar på några av era frågor som ni fick ställa i ett blogginlägg jag gjorde förra veckan. Videobloggen blev otroligt mycket längre än vad jag hade trott, och jag han med otroligt mycket mindre frågor än tänkt. Därför svarar jag på fler frågor i textform här nedan också, så ni ska få svar på så mycket som möjligt.

Det var jättekul att ni ställde så många olika frågor. Jag gick ut med Nanook i skogen och tog en kopp kaffe och gjorde upp en eld och tänkte att det skulle vara en perfekt plats att göra den här videobloggen på. Dock hade jag inte räknat med röken som ett störande moment, men jag hoppas ni har överseende med det haha : ) Det var i alla fall en härlig stund ute i skogen!
Hoppas ni blir nöjda med svaren! ♥


Min fråga är vad för märke/märken du använder på din akrylfärg när du målar (jag antar att det är akrylfärg)? / Malin
Jag har faktiskt skrivit ett helt inlägg som handlar just om vilka färger och redskap jag använder när jag målar. Du hittar det inlägget här. 

OM du skulle flytta från Grundtjärn, vart skulle du/ni flytta då? / Ingela
Åh vad svårt. Jag kan verkligen inte ens tänka mig in i vart jag skulle flytta. Det känns nästan omöjligt att svara på. Men om jag verkligen var tvungen att välja så skulle jag flytta någonstans i närheten av Grundtjärn. Kanske till Näsåker som ligger tre mil bort. Eller ännu mer norrut. Kanske…Vilhelmina? Det låter så vackert.

Jag har skrivit tidigare och är nyfiken på hur du ser på vänskap. Ifall du har kvar några nära vänner på platser du bott/sen barndomen kvar. Eller ifall du blivit sviken mycket. Och hur du ser på vänskap idag, kan du sakna att ha någon riktigt nära tjejkompis och träffa upp regelbundet och få det där systraskapet-känslan som faktiskt inte går att dela med sin kille 😉 Stor kram! / Mikaela
Vilken bra fråga Mikaela! Det där med vänner har aldrig varit min starka sida. Jag måste vara ärlig och säga att jag alltid varit dålig på att vårda vänskap. Jag har sällan varit den som tagit initiativ till att umgås med vänner. Och så har det varit sedan jag var jätteliten. Jag tyckte verkligen om att vara själv. Vilket gjort att jag egentligen inte har några riktiga barndomsvänner. Men jag har vänner kvar, som jag aldrig träffar längre då vi alla splittrats åt olika håll, men som jag ändå ser som mina vänner från skoltiden. Sådana som jag alltid tänker och minns med värme. Några från högstadiet och några från gymnasiet. Och jag kan verkligen känna att det var så synd att jag inte tog till vara på den tiden mer, när de fanns så nära! Även om jag tyckte om att vara själv på min fritid så vet jag också att jag hade mått väldigt bra av att ha ett mer socialt liv med vänner. För idag kan jag verkligen inse att vänner är bland det viktigaste man har. Men som sagt, jag har ändå vänner som jag alltid ser som mina vänner, även om 100 år.
Och i dagsläget så känner jag inte att vänner är något jag saknar direkt. Jag tycker jag fått en bra balans med det. Men jag förstår absolut vad du menar. Jag har sedan något år tillbaks funnit fina vänner i Åsa, Arvid och Per Henrik som ni kunnat läsa om i bloggen en hel del, och som bara bor tre mil bort. Så där känner jag att jag får min dos av vänskap 🙂

Hej, Läser du några bloggar själv? Vilka då? / Matts
Jag har gjort ett inlägg där jag tipsar om några av de bloggar som jag läser och tycker om. Du kan hitta inlägget här

Jag är också nyfiken på din kamerautrustning! Vilken kamera och objektiv har du? Vilket är ditt favoritobjektiv? Vilka inställningar har du när du fotar norrsken? Hur gör man för att fånga vintergatan? Förstår att du använder photoshop (eller lightroom) har precis börjat använda ps, himla roligt men svårt 🙂 Alltid kul att lära nytt inom fotandet det finns alltid nya fix och trix att prova. Hoppas, hoppas att du svarar 🙂 / Ellen
Klart du ska få svar på din fråga! 🙂 Jag har en Nikon D810 med fyra objektiv. Ett 28-300 mm, ett fast 28 mm’s vidvinkelobjektiv, ett 60 mm’s macroobjektiv och ett 50 mm’s objektiv. Mitt favorit är som jag sa i videobloggen vidvinkelobjektivet, eftersom det är så bra att fota stjärnhimlen med. Men jag använder nog mitt allroundobjektiv mest, alltså 28-300 mm. Och när jag fotar norrskenet så har jag inte några direkt färdiga inställningar som alltid funkar. Det är så himla olika på vilket typ av norrsken det är. Hur ljust det lyser och om t.ex det är månljus ute. Så jag ställer helt enkelt upp kameran och provar mig fram lite. Testar lite olika slutartider och ISO för att komma fram till något som ser bra ut. Men oftast brukar jag ha mellan 10-30 sekunders slutartid, ISO mellan 500-1000, och F 1,8.
Och sedan redigerar jag bilderna i Photoshop och Lightroom för att få fram ljuset och kontrasten lite starkare. Kul att du nyss börjat med Photoshop! Lycka till!

Vad tycker du om att Sollefteå och Ö-viks sjukhus ska läggas ner, trots alla omfattande protester, och att Löfven lovade i senaste valet att detta inte skulle ske? Tala om att lura sina väljare, det är socialdemokraterna som har bestämt detta! / Daniel
Vad jag hört nu senaste så är det att BB och kvinnokliniken ska läggas ned i Sollefteå sjukhus (som är vårt närmaste sjukhus, 6 mil bort) och jag finner inga ord för hur fruktansvärt jag tycker detta är. Jag är så djupt besviken på landstinget i Västernorrland att jag inte ens tycker de förtjänar att nämnas i detta blogginlägget. Men vill ju också uttrycka min besvikelse. Förstår inte hur de kan lägga ned något som är kärnan till att unga människor och barnfamiljer flyttar till kommunen. Kärnan till ny generationer och framtiden. Kärnan till trygghet för kvinnor och barn. Tyvärr är det nog bara ännu ett strategiskt steg i deras plan på att ödelägga landsbygden. Och det sker i hela Sverige.
Dock har Sollefteå kommun tagit täten. 

Hej Jonna! Tack för att du inspirerar mig varje dag till att följa mina drömmar. Jag har en fråga till dig om du har några bra tips på bra objektiv för naturfoto och filmning som helst inte kostar mer än 7000 kr? Vad använder du själv för kamera och objektiv? Ha det bäst! <3 /Mikaela
Åh men tack, vad glad jag blir o höra det! Hmm, när det gäller objektiv så är jag nog egentligen inte rätt person att fråga, eftersom jag endast fotat med Nikon och de objektiv jag har. Men mitt allroundobjektiv 28-300 mm tycker jag är jättebra att fota i naturen med, eftersom det är bra zoom. Det kostade 7000 kr när jag köpte det för 3 år sedan. Lycka till!

Känner du dig aldrig rädd när du är ensam ute i naturen? Du är en söt tjej och tyvärr så är ju inte alla människor snälla.
Tack för en härlig blogg <3 /Evelyn
Tack Evelyn! <3 Hmm, jag har nog aldrig någonsin känt mig rädd på det sättet när jag är ute i naturen. Har aldrig varit ute i skogen och gått själv och sedan stött på en människa där. Den chansen är så brutalt liten. Jag var mycket mer rädd när jag gick själv i Göteborg vid kvällstid. Där vet man ju aldrig vem man möter. Men när jag är ute i skogen så vet jag att det bara är träd och djur runt omkring mig 🙂

Undrar om dina fantastiska målningar och kreativitet! Hur lång tid tar det för dig att måla en tavla ungefär? Vem har du fått all talang ifrån? Ligger det i släkten? / Nettan
Åh tack vad glad jag blir att du gillar mina målningar! Det är så himla olika hur lång tid det tar att måla en tavla. Allt från en kväll till en-två veckor. Ibland målar jag flera olika lager som måste torka emellan och då tar det lite tid. Hmm…när det gäller målning så har min mamma målat en hel del i akvarell. Så har nog fått en hel del inspiration därifrån.

Ååhh, vilken bra idé med ”frågestund”! 😀 Har så mycket saker jag skulle vilja veta så jag nästan blir helt tom i huvudet istället…o.O 😉
Men det finns en fråga som ganska snabbt blir tydlig, trots allt! För mig och för många andra är du en förebild och inspiration på så många sätt. Det skulle vara intressant att höra om det finns någon speciell människa som Du ser upp till, och som betytt något alldeles särskilt i ditt liv..Och i såfall vem och varför? /Lindan
Åh men tack fina du! Och hmm…vilken bra/svår fråga! Det där med förebild har jag alltid haft svårt att svara på. Inte för att jag inte har några förebilder, men för att jag tycker det finns SÅ många människor som har så många fina kvalitéer och som jag på så vis ser lite som en förebild. Så egentligen har jag liksom inte en eller någon specifik person som förebild. Jag plockar bitar från alla möjliga håll. Det känns som alla människor har något, och speciellt människor som är sådär genuint snälla och som kan glädjas med andra…de är mina förebilder. Människor som sprider glädje genom att bara vara som dom är. Sådant blir jag väldigt berörd av. Och dessa människor finns överallt. I TV, i min familj, i vänner och i er bloggläsare. I dig <3

Min fråga är om du har några planer att längre fram ha någon fotokurs eller målarkurs? Skulle vara otroligt roligt ifall du gör något sånt längre fram ifall du känner för det <3 /Felicia
Tack för din fråga och för din idé om fotokurs och målarkurs. När det gäller fotokurser så har jag fått den frågan några gånger men aldrig tackat ja. Det känns helt enkelt inte som min grej. Känner mig alldeles för lite ”teknisk” för att kunna lära ut foto. Vet liksom inte ens hur man lär ut något när det känns som allt handlar om stämning/känslor osv. Och det är lite samma med målning. Men önskar att jag var lite mer lagd åt att lära ut. Det vore roligt! Men tack ändå <3

Vad är ditt bästa tips till en person som är social och älskar människor men som fortfarande är introvert och behöver mycket egentid? (Följdfråga:) Hur balanserar du själv upp det där? Tack för en FANTASTISK blogg, min favorit hela dan varje dag! Kram <3 /Victoria Warg
Tack så jättemycket för dina fina ord! Och bra fråga. Det där låter ju väldigt mycket som mig själv. Social, utåtriktad och älskar människor, men ändå introvert och som lätt blir dränerad i sociala sammanhang och kräver mycket egentid. Precis så funkar jag. Himla svårt att ge något bra svar där. Men jag har ju ändå på något sätt skapat hela mitt liv kring att få den balansen, även om det är ganska omedvetet. Jag får ju jättemycket egentid eftersom jag jobbar hemifrån. Har inga arbetskamrater och inga människor omkring mig på dagarna. Så den sociala biten sker mycket på mina egna villkor. Och att ha det så funkar så himla bra. Har ju haft jobb tidigare där jag jobbat bland människor hela dagarna och det har verkligen tagit musten ur mig. Så det biten funkar inte för mig. Men när jag kan vara social på egna villkor så funkar det väldigt bra. Då känns det roligt även om det ibland kan innebära att jag får gå in på toan bara för att få en stunds egentid och landa 🙂
Hoppas du hittar en balans i ditt liv när det gäller detta. Det är viktigt <3

 

Hur träffades du och Johan?
Om du fick välja att skaffa ett djur till, vad skulle det då vara? Det får inte vara något som du redan har 🙂Kram bästa du!! <3 / Malin Bengtsson
Jag har skrivit ett låååångt inlägg om hur vi träffades 🙂 Det kan du läsa här.
Och vilken gullig fråga. Hmm…alltså jag skulle inte frivilligt skaffa ett till djur nu, men om tiden var rätt och jag hade möjlighet…så skulle jag vilja ha en häst! Älskar hästar, de är helt fantastiska djur. Kram på dig med! ♥

Har du haft något långt förhållande innan Johan? Vill ni ha barn? Puss! Du är bäst! / Mia
Åh tack ♥ Nej jag skulle nog inte säga att jag haft något långt förhållande innan Johan. Runt 9 månader som längst. Vi har pratat om barn och jag hoppas att jag får uppleva lyckan i att få barn tillsammans med Johan någon gång i framtiden. Men vi känner oss inte redo för den biten just nu 🙂

 

Hej Jonna! Undrar också om du är vegetarian? Om inte är du mån om att handla kött som till exempel är ekologiskt, svenskt eller närproducerat? Tack för en underbar blogg fina <3! /Anna
Hej Anna! Jag är inte vegetarian, men har varit tidigare (innan jag flyttade till Grundtjärn) och har mycket tankar på att återgå till vegetarisk kost. Dels för att jag mår bättre av det, och tycker att det är så otroligt gott med vegetarisk mat. Och självklart också för att köttindustrin är bland det vidrigaste på vår jord. När jag äter kött är jag dock väldigt mån om att det ska vara just svenskt och helst ekologiskt och närproducerat också.
Den här frågan tänker jag på ofta och grubblar lite kring mitt val. Så just nu står jag lite i mitten någonstans. Det är en stor, känslig och viktig fråga.
Kram på dig ♥

Saknar du aldrig stan? Tänker på att shoppa, gå i butiker, café/restauranger, bio, krogen? /Elina
Helt ärligt så har jag aldrig saknat stan på det viset. Men det är för att jag ändå känner att jag kan få en dos av stan när jag vill. Om jag vill har jag möjlighet att ta bilen någon timma och åka in till Örnsköldsvik, eller tre timmar till Sundsvall. Ibland åker jag ner till Stockholm och då kan jag göra alla de där roliga sakerna. Och efter en dag eller två känner jag mig så nöjd, och längtar efter lugnet i Grundtjärn.
Så jag känner att jag uppskattar stan mycket mer nu än när jag faktiskt bodde mitt i den. För nu blir det mer en rolig helhetsupplevelse att faktiskt åka in till stan. Att gå på café och gå runt i butiker. Så det passar mig perfekt att bo såhär ute på vischan men ändå få tillgång till det någon gång då och då 🙂

Hur ser du på tid? Upplever du att tiden går mer långsamt i o m att du lever naturnära och utan fasta rutiner? Jag har filosoferat kring det i min jakt på sätt att försöka få tiden att inte upplevas så snabb (kanske svårt för dig att jämföra, men vad tror du..?) Tycker du att du har mycket tid över i vardagen, eller är tiden för dig en bristvara? Förstår att det ser olika ut beroende på om du har massa projekt igång etc. men generellt.. / Amanda
Åh bra fråga. Egentligen, så känner jag att tiden är mer av en bristvara sedan jag flyttade hit. När jag bodde i stan så kändes det som det var så mycket mer dötid. När jag kom hem från skolan/jobbet till lägenheten så upplevde jag inte att det fanns något att göra. Titta på TV. Sitta framför datorn. Invänta nästa dag. Det blev liksom både mindre och mer tid på samma gång. Men det beror ju mycket på mig som person. Jag levde ett helt annat liv och gjorde ingenting av det jag gör idag.
Så livet här blev ju så mycket mer intensivt. Så mycket mer att göra. Mycket mer rutiner för att få vardagen att gå ihop. Hund, ved, snöskottning, gräsklippning och långa avstånd för att handla. Och för att inte tala om att driva eget företag och jobba dygnets alla timmar. Men däremot så känner jag att tiden här har så mycket mer kvalitet, så på ett vis upplever jag det ändå som jag har mer tid. För jag utnyttjar den på ett helt annat sätt. Och jag tror att tiden upplevs mycket fortare om man är väldigt stressad. Och jag tyckte stan i sig var en plats som fick mig stressad. Så även om jag egentligen hade mer tid där, så kände jag en viss stress jämt som jag inte kunde komma ifrån. Medan här så bor jag på en plats som är allt annat än stressig. Jag har naturen precis utanför mig där jag snabbt kan ”landa” och stressa av.
Jag tror det gör mycket för min tidsuppfattning också. 

 

Hello again,
it’s been a while since I have written for the last time, but I’m still here. In the meantime my husband had overcome cancer and we have bought an old farmhouse in the middle of the woods. (in Germany) So my first question is:
In the years you lived there ”alone” (I know your mother and your uncle were near, but never in the same house I think?) were you ever afraid there or did you suffer much from loneliness? Were there exspecial frightening moments or situations? (I remember the ghost in the schoolhouse)
Maybe you have the patience for a second one: What is your favourite noise and smell?
Thank you for everything. / Nadine S
So glad to hear from you again Nadine! And I am so sorry to hear that your husband had cancer…but wonderful, lovely news that he overcome it ♥ Of course I will answer your questions.
I wrote a long blogpost once about how I feel about being alone. It is in swedish but I’m sure you can translate it. You can find it here.
I loved your questions about favourite noise and smell.
My favourite noise is the singing ice that you can hear by the lake here every winter when the ice is growing. It sounds almost like it comes from a science fiction movie. So loud and so beautiful. It makes me shiver in a good way. And I also love the sound of the singing birds in the spring.
And my favourite smell…it must be the smell of new brewed coffée. Especially if you have not done it yourself. If you come from outside and step into a kitchen where it smells coffée, or if you wake up and go to the kitchen and feel the smell. That smell gives me such a comfortable feeling.
And another smell I love is the smell in the early spring when the trees are blooming. It smells like the most wonderful perfume in the world 🙂


Hej Jonna! HUR bra är inte du och din blogg?! Så inspirerande! Jag undrar vad den där piano-låten heter/vem kompositören är som spelas i dina målar-filmer? Har för mig att den återkommit några gånger, men den jag menar är den som hörs i youtube filmen som är på toppen av din artbyjonna hemsida 🙂 Stor kram! /Nicole
Men åh tusen tack Nicole! Vad glad jag blir! Låten som du nämner är en låt jag köpt på en hemsida som säljer just låtar som kan användas i filmer och annat. Det kallas royaltee free musik. Så att om jag t.ex laddar upp en film med den låten på Youtube eller Facebook så får jag inga problem med rättigheter och annat. Låten tror jag att jag köpte på en sida som heter pond5.com, och den heter ”Inspirational piano arpeggios”.

Jag och min sambo ska göra en road trip i USA nästa år, och vi kommer att spendera en dag i Yosemite. Har du några tips på vad vi ska se och göra under den dagen? En dag är så lite men det blev så eftersom vi har så mycket andra platser att se också! /Madeleine
Åh gud vad kul att ni ska till Yosemite! En dag är ju så himla lite men om jag var ni skulle jag absolut se Tunnel View och sedan ta en tur till Glacier point. De var mäktiga platser. Och min favoritplats var Tuolumne Meadows. Så har ni tid att åka tid rekommenderar jag det också.

Hei!
Mitt spørsmål til deg er, er du noen gang redd for bjørn når du er ute i skogen? eller elg. Og finnes det bjørn i området der du bor? /Marthine B.G
Hej! Ja det finns björnar och älgar där jag bor. Ganska mycket björn just nu. Så jag kan nog lite då och då känna lite rädsla om jag är långt ifrån bilen och är på områden jag aldrig tidigare varit på. Men jag skulle nog säga att jag känner mer respekt än rädsla. Vet ju att chansen till att se björn är så himla liten eftersom de är så skygga. Jag brukar låta mycket när jag är i skogen för att inte överraska någon björnmamma, så då känns det ändå ganska säkert.
102805

Nu önskar jag er alla en trevlig helg! Kram på er ♥