Äventyr och gulddrömmar

Det är svårt att tro att det nästan bara är tre veckor sedan vi befann oss i Yosemite och Mariposa, i Kalifornien. En del av mig har haft svårt att förstå att vi verkligen varit där på riktigt. Speciellt eftersom tiden efteråt varit så otroligt intensiv.
Men idag, så har jag suttit här hemmat och redigerat film hela dagen med klipp från vår första dag i Mariposa. Och plötsligt är det som om poletten trillat ner. Alla fantastiska minnen börjar göra sig påminda igen och jag börjar verkligen att landa i allt som vi varit med om. Och jag blir så fruktansvärt nostalgisk när jag tittar på dessa bilder och klipp. Inte minst från denna dag, som på riktigt var en av de roligaste dagar i mitt liv.
093002
Så nu tänkte jag berätta och visa er lite mer! Detta är alltså vår allra första dag i Mariposa. Samma dag som jag bloggade om för några dagar sedan, när vi fick en rundtur i stan och fick lära oss om Mariposas spännande historia.

Efteråt åkte vi en liten bit utanför staden för att besöka ”Yosemite Ziplines and Adventure Ranch”. Det enda jag visste var att vi skulle åka någon slags linbana. Men när vi åkte därifrån så var det som om jag hade fått med mig så mycket, mycket mer i bagaget. Det var ju dels så otroligt roligt att åka linbana. Sällan har jag känt en sådan härlig kick innan. En känsla av frihet!
Och sen…människorna! Vi lärde känna Bryan och Vicky Imrie, som driver den här ranchen, och deras två medarbetare Jeff och Paul som var med oss när vi åkte linbanan. De var så fantastiska allihopa, och jag tyckte nästan det var jobbigt att åka därifrån. Vi hade så fruktansvärt roligt den här dagen och jag bara ler inombords när jag tittar på bilderna och filmerna.
Ja, utan tvekan så var det här en av de roligaste saker jag någonsin upplevt. Det var stundtals läskigt med tanke på de höga höjderna, men vilken känsla att bara kasta sig ut och se de vackra vyerna.
093001

Den här äventyrs ranchen var alltså belägen utanför Mariposa, på landsbygden. Jag bara älskar de vackra kullarna med det torra, gyllene gräset och de runda träden.
093003Här har vi Paul och Jeff som gjorde våran zipline-tur till något alldeles extra. Det var längesen jag skrattade så mycket!
093006Johan var först ut!
093004Och sen var det min tur. Första gången var den läskigaste. Men sedan kändes det bara helt fantastiskt. Som att få vingar en stund.
093005Bästa gänget! Älskade för övrigt den här coola bilen som tog sig fram precis överallt.
093007Och efter ziplinen så gick en av mina drömmar i uppfyllelse! Medan vi var där ute och åkte linbana så började vi prata om guld. Dessa områden har ju sedan 1800-talet varit känt för sitt guld och guldrushen. Så det är inget ovanligt med att folk och invånare vaskar guld här. Bryan brukar lära folk att vaska guld på ranchen, och håller på med det mycket själv också. Jag var jättenyfiken på detta, eftersom jag i många år haft en fascination av att just vaska guld och gräva efter guld (jag har provat här hemma i skogarna haha). Så efteråt ville Bryan visa och lära ut hur det går till när man vaskar guld. Det var inte ens planerat på schemat att vi skulle göra det, men han gjorde det ändå! Jag kan inte beskriva hur GLAD jag blev! Jag kände mig som ett barn på julafton. Det var så häftigt att få se hur det går till och prova på riktigt! Dessutom fick jag vaska fram riktigt guld också, som jag dessutom fick behålla. Helt, helt otroligt!
093008Innan vi började så frågade jag Bryan hur man vet om det är guld eller inte. ”Det märker du” sa han. Och han hade verkligen så rätt. Det går inte att ta miste på när man hittat riktigt guld. Det ser nästan overkligt ut. Det skiner och blänker på ett magiskt vis.
093009Titta, jag fick vaska fram äkta guld! Och Bryan sparade allt guld i en liten, lite glasflaska som jag fick med mig hem. Den kommer jag spara för alltid!

Det är något med den här dagen som påverkade mig väldigt mycket. Om jag hade haft två liv…om jag hade kunnat dela på mig, så skulle jag bosatt mig i Mariposa med Johan. Skaffat en häst och en hatt, och vaskat guld i bäckarna varje dag. Träffat alla vänner på någon av de mysiga barerna inne i stan på kvällarna och bott i ett hus vid en ranch, med en stor altan och en gungstol. Jag kanske är en obotlig romantiker. Men, av allt jag fick uppleva denna dagen så fanns faktiskt den här kulturen på riktigt. Och det är något med den som jag bara älskar.

Oavsett, så hade vi en helt fantastisk dag som jag alltid kommer minnas ♥
Nu önskar jag er en underbar helg allihopa!! Stor kram på er!

FacebookTwitter

Till solen och tillbaks

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Hyundai

083021

Det blev ganska hastigt bestämt att jag skulle ge mig ut på vägarna igen. Jag hade knappt förberett något. Men jag längtade så efter de öppna vidderna igen. Jag längtade efter att få känna den där speciella frihetskänslan igen, som jag får av att åka iväg med en bil under oplanerade förhållanden. Jag ville av hela mitt hjärta ge Nanook den bästa present han någonsin kunnat drömma om. En resa med mig till nya platser. Och samtidigt ville jag fota några riktigt fina bilder till mitt samarbete med Hyundai. Jag har ju sedan juli kört deras Hyundai i30 och detta var sista månaden med den bilen så jag ville verkligen göra en sista, rolig resa med bilen innan det var dags att lämna ifrån sig den. Jag visste att om jag inte gör de nu, så kommer jag inte hinna innan snön faller. Fyra starka anledningar räckte. Så då packade jag mina grejer på några timmar, och gav mig av. En roadtrip till Stekenjokk.
083003Jag hade ju sett lite bilder från Stekenjokk innan och hade lite koll på hur det såg ut. Men jag var på riktigt nästan lite chockad när jag verkligen kom dit på kvällen. Det var mer än vackert. Det var som om jag kom till mina drömmars landskap. Jag kände sådan lycka över att få spendera två dagar här, även om jag önskat att det var en vecka. Minst.
083005Det hade regnat nästan hela resan men när jag kom fram till Stekenjokk på kvällen så upphörde regnet, och jag var ute och fotade en hel del innan det blev för mörkt.
083025Det var så mycket jag ville göra. Det blir alltid så när jag kommer till en plats som inspirerar mig. Det bara bubblar inom mig och jag får tusen, miljoner bildidéer. Jag sprang hit och dit för att hinna fota landskapet, bilen, solnedgången, Nanook…ja allt! Jag skrattade för mig själv när jag såg den här bilden som jag råkat knäppa av i farten. Den säger så mycket om hur det ser ut ”bakom” alla bilder. Mycket, mycket spring. Men det är på ett härligt sätt. Ofta i dessa stunder blir jag varken trött, kall eller andfådd. Ja bara kör på, och jag älskar när det blir så.
083006

Även under denna resa så sov jag i bilen. Jag visste inte riktigt hur det skulle gå med tanke på att denna bilen ändå är mycket mindre än Santa Fe’n som jag körde i våras. Men det gick hur bra som helst!
Detta är ju egentligen en mer ”vardaglig” bil för mer vanlig körning. Deras storsäljare till och med! Vilket jag kan förstå nu efter att jag lånat den under sommaren. En bekväm, lättsam bil som är otroligt bränslesnål. Med mig har den dock fått utstå med lite annan typ av körning eftersom jag bor som jag gör. Mer skogsvägar och nu en roadtrip till fjällen. Men jag kunde inte vara mer nöjd. Med bravur tog den mig och Nanook till fjällvärden och även gav oss värme och tak över huvudet.
083004083002
083008Vår första morgon i Stekenjokk. Jag var så lycklig denna stunden. Jag åt fruktsoppa och mackor till frukost och tittade ut över landskapet och kände förväntan inför dagen då jag skulle få upptäcka denna plats mer. Nanook var nog lite förväntansfull han med.
083007083011En glad Nanook i bilen innan vi for iväg en sväng längs den långa vägen genom Stekenjokk.
083012
082509

083022Det är så märkligt egentligen. Jag har så länge jag kan minnas drömt om att få ge mig ut såhär. Åka på roadtrips alldeles själv och upptäcka vackra platser. Senaste åren i Grundtjärn så har jag tänkt på det jättemycket. Jag har verkligen känt en längtan. Ibland har jag tänkt ”Nej, nu tar jag bara bilen och drar iväg!”. Kan ni känna igen den känslan?

Nu, efter att jag gjort min andra resa såhär, så frågar jag mig själv ”Varför gjorde jag det aldrig?”.
Det var som om att jag förut tyckte det var ett enormt stort projekt att åka iväg på en roadtrip. Något jag måste planera länge. Något som skulle bli jättedyrt och som jag inte skulle ha råd med. Vart ska man bo? Vad ska man äta? Allt det där gjorde att jag tänkte att det var något svårt. Ett stort steg. Men sedan min resa i maj när jag gjorde min livs första roadtrip i samband med mitt samarbete med Hyundai, så var det som om en ny värld öppnade sig. Efter att jag gjorde den resan och tog det steget så försvann den där ”muren” som jag byggt upp. Plötsligt kändes det inte alls som något vidare stort projekt.
083023Speciellt nu när jag varit ute en andra gång, så inser jag att det inte alls behöver bli varken en lång, dyr eller stor resa. Att bara åka iväg några mil kan få en att upptäcka nära platser man aldrig tidigare sett. Och bara den där känslan av att lämna hemmet och vardagen en stund. Det behövs ingen hundramils resa för det.
Den här resan blev ungefär 60 mil, som jag delade upp på tre dagar. Jag tyckte inte alls att det blev så farligt mycket körning. Helt lagom när jag reste med hund och stannade mycket. Jag tror allt som allt att denna resan kostade mig 800 kr ungefär. Jag tankade bilen full i Junsele för 520 kr, och sedan köpte jag mat till mig och Nanook för 280 kr. Det var den enda jag köpte under hela resan.
083001Egentligen kostade det mig mindre än 800 kr för resan om man ska vara petig, eftersom strax under halva tanken fortfarande var fylld när jag kom hem igen. Så strax över 500 kr för en roadtrip. Fast, det beror ju såklart på vilken bil man har, hur långt man kör och hur man bor/äter osv. Men det är ett exempel i alla fall. Och som jag sa innan så är den här bilen så otroligt bränslesnål. Trodde något hade blivit fel när den fortfarande hade så mycket diesel kvar.
083015Jag är så glad att jag nu kommit över det där jobbiga steget och faktiskt vågat ge mig ut mer, och insett att det inte alltid behövs så mycket. I och med samarbetet så har jag ju ”tvingat” mig själv att ta det steget. Annars kanske jag skulle ha tänkt ”Jag vill åka iväg men jag borde inte prioritera det nu”, och så skjuter jag upp det till nästa vår…till nästa höst osv. Det är bara att göra det. 
083013Tänk vilken lycka att få ha så mycket utrymme helt för sig själv. Det är konstigt ibland tycker jag, att vi bor så många här på jorden och trängs i städer och lider av bostadsbrist. Men här…just då, var jag helt själv. Det blir ett knepigt perspektiv, som jag gillar att grubbla på medan jag blickar ut över fjällen.
083010083018Sista solnedgången i Stekenjokk, strax innan jag tog med mig Nanook ut på fälten med vita ängsull för att fånga det sista av solen tillsammans. Jag stannade bilen för att ta lite bilder i det vackra motljuset. Ljuset är allt i fotografering. Verkligen allt. Att vara fotograf är att ständigt jaga ljuset i alla dess olika former och nyanser.
083019 083020082543083026Ännu en resa i bagaget. En resa i hjärtat. I mig själv. Med Nanook. Jag är så tacksam för alla upplevelser som jag får vara med om som blir till de vackraste minnen. Nu väntar fler resor.

Hoppas ni tyckte om bilderna och att ni kanske känner er lite inspirerade till att göra en liten roadtrip själv. Tack för att ni finns och gör det här möjligt! Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Vardagsögonblick och en tävling

Första dagen efter semestertiderna, och jag har liksom gått runt hela dagen och känt mig väldigt glad över att saker och ting kommer igång igen. Jag känner också en djup tacksamhet över att just få känna så, eftersom det annars brukar pratas mycket om ångest inför att jobbet börjar igen eftersom sommarvilan. Den där ångesten inför att gå till jobbet har jag känt väldigt starkt i mitt tidigare liv, innan jag flyttade till Grundtjärn och successivt började göra min hobby till mitt jobb. Därför är jag så innerligt glad över att inte behöva känna så längre, utan istället tvärtom. En bubblande glädje och iver i att få hugga tänderna i alla projekt. Jag önskar bara alla fick känna så.

Denna måndag bjöd på en härlig energi, och jag tänkte dela med mig lite av ögonblick från min dag.
081518Idag har jag suttit största delen av dagen och kollat upp och beställt ramar och annat material till mina målningar och foton inför utställningen i Norrköping som närmar sig med stormsteg. Förra året när jag hade min allra första utställning i Sollefteå så insåg jag verkligen hur mycket jobb det ligger bakom en utställning. För att inte tala om alla kostnader. Och nu är det så mycket mer på alla plan.
Har gjort en budget för vad det kommer kosta att köpa in ramar till alla stora tavlor och fotoramar till mina bilder och det är nästan så jag bara vill lägga mig i sängen och ta kudden över huvudet en stund. Samtidigt så är det så viktigt för mig att allt blir bra. Att ha utställningar har varit min dröm sedan jag var tonåring. Så jag nöjer mig inte med billigare alternativ. Ingen mellanmjölk här inte. Ska jag ha utställning ska det banne mig vara kvalitet.
081519Så nu blir det snart dags för inramning här hemma. Jag vill vara ute i god tid och se till att alla tavlor och foton är klara innan september, eftersom jag är bortrest en stor del av den månaden. Men mer om det senare 😉
081510Det har varit rysligt kallt senaste veckan, nästan så jag velat ta på mig vinterjackan vissa gånger. Men idag var vindarna lite mildare, så måndag till ära tog jag på mig min mormors gamla kjol.
081511Hon hade på sig den väldigt ofta året innan hon gick bort. Jag minns hur vacker jag tyckte hon var i den där hon stod i köket och kokade kaffe och visslade på någon gammal visa. Det känns fint att få bära den nu, och ge den nytt liv.
Även om hon säkerligen skrattar nu och tänker ”Men va i renaste helvete ta du på dig töcken gammtrasa?”. Åh, ingen kunde svära på ett så hjärtligt sätt som henne. Eller jo, hennes bror Tage som bor här i byn, min gammelmorbror, han kan det också.
081512Jag passade på att ta en kopp kaffe där ute medan solen syntes i några minuter mellan molnen. Det kändes som det var längesedan jag kände solen i ansiktet. Det var så otroligt mysigt. Nu längtar jag efter lite mer värme innan hösten får börja.
081516Vid växthuset har en stor solros slagit ut och varje gång jag ser den blir jag lika glad. Jag funderade på om jag skulle plocka in den och sätta den i en vas, men jag lät den få stå kvar. Den lyser upp så vackert mot den röda ladugårdsväggen.
081517Det har varit ovanligt mycket blommor i år, och även om det är mitten på augusti så ser det nästan ut som mitten av juli när man ser alla blommor överallt. Jag tog med mig en sax ut för att plocka in lite av sommaren och ta in i köket.
081514Jag hade nämligen hunnit städa undan lite här idag. Diskat och dammsugit så det skulle kännas lite fräscht inför den nya veckan. Och då kan en vas med blommor förhöja hela köket.
081513Prästkragar och rallarrosor, och några vackra gula blommor som jag inte vet vad dom heter. Vet ni?
081507Och sen när jag gick till brevlådan låg där ett paket som nästan fick mig att fälla en liten tår när jag öppnade det. Det var en bok från min bloggvän Maria Strömberg Bååth, också känd som Made by Mary och som är en av Sveriges största matbloggare. Även om jag aldrig träffat henne så känns det som om jag känner henne. Antagligen för att hon under några år följt min blogg och med ett öppet hjärta delat med sig så mycket av tankar och känslor. Om jag träffade henne känns det som om vi skulle kunna sitta uppe en hel natt och prata om allt och ingenting. Under lång tid har hon längtat bort från lägenheten och stadslivet, och hon har verkligen beskrivit denna längtan så stark att jag ibland rörts till tårar.
Nu 2016, har hon gjort verklighet av sin dröm och flyttat ut till ett hus på landet,
och dessutom get ut sin allra första kokbok, ”Made by Marys Gröna Frukost”. Så inspirerande att jag ryser.
081505Hon hade skrivit så fina ord att jag blev alldeles varm i hjärtat. Så personligt och vackert. Och bilderna i boken som hon själv tagit är så vackra att jag nästan vill äta upp sidorna.
081508Eftersom hon följt bloggen en längre tid så hade hon koll på att jag verkligen är ointresserad av matlagning. Det är något jag mest tycker tar tid. Ett nödvändigt ont. Och att läsa kokböcker är något som händer väldigt sällan. Mest om jag ska kolla upp receptet till sockerkaka eller liknande. Men när vi hade mailkontakt för ett tag sedan så berättade hon att den här boken innehåller recept på goda och nyttiga frukostar med mackor och liknande, och att den därför kanske ändå skulle kunna komma till användning även för en sådan som mig. Jag tyckte det lät helt fantastiskt. Om jag i mina drömmar fick äga en kokbok med recept som jag verkligen skulle vilja följa, så skulle den se ut såhär. Mackor och frukostar är det bästa jag vet. Det är den måltiden som jag ser fram emot allra mest på dagen, och jag skulle säkerligen kunna äta frukost till alla måltider egentligen. Så det känns så roligt att få lite goda, nyttiga recept nu. Jag vill testa varenda en!
081509Jag fick också äran att tävla ut två böcker till er, mina kära läsare. Så om ni vill vara med och tävla om hennes vackra kokbok, lämna en kommentar nedan och skriv en kort motivering till varför just du skulle vilja vinna den. Jag väljer ut två vinnare på onsdag! ♥ (Glöm inte skriva in din mailadress så jag kan kontakta dig om du vunnit)

Maria, författaren själv har också en tävling på sin blogg där man kan vinna böcker. Så ni kan vara med och tävla där också för ännu större chans att vinna. 

Nu har ni fått en liten inblick i vad min dag innehållit. Hoppas ni alla haft en jättefin måndag. Stor kram till er ♥

FacebookTwitter

Där nutiden och dåtiden möts

Hej på er!
Efter en härlig helg är det nu åter måndag igen. Efter några koppar kaffe ute i morgonsolen och lite fotograferande ute vid ladan sitter jag nu här vid mitt arbetsrum för att ta tag i lite jobb. Det härliga med måndagar är ändå att det alltid känns uppfriskande på något vis. Som att vända blad och påbörja något nytt.

Igår, den 31 juli så var det exakt sex år sedan flyttlasset gick från Göteborg till Grundtjärn. Och idag för sex år sedan gjorde jag mitt första inlägg på bloggen från Grundtjärn. Det känns så himla konstig med tiden ibland. När jag tänker på dessa sex år så känns det både som de har gått enormt fort, samtidigt som det var en hel evighet sedan som jag flyttade. Jag har nästan svårt att minnas livet innan Grundtjärn. Det känns som jag alltid bott här.

Igår firade jag årsdagen med att fara iväg på en liten utflykt till Näsåker. Vi gick på en loppis tillsammans med mina vänner och tremänningar Åsa och Per Henrik, och där inhandlade jag några riktigt fina presenter till mig själv. Jag kände mig rik när vi åkte därifrån.
Så nu tänkte jag visa lite bilder från min söndag!
073102Det här vackra stället kallas Fäbodammen och ligger bara en bit utanför Näsåker, i Lidgatu. Jag har kört förbi det tusen gånger och alltid tyckt det sett så otroligt fint ut. Så det var verkligen dags att fara hit och kolla läget.
073101Det var min mamma och pappa som berättade att de hade en jättefin loppis här, och det var på så vis jag och Johan kom på tanken att åka hit. Vi har länge sökt efter en sådan där gammeldags kökslampa, en fotogenlampa fast som också är omgjord till el. Så då tänkte vi fara hit och kolla. Vi hittade inte exakt en sådan vi sökte, men jag hittade däremot mycket annat spännande! Jag älskar verkligen loppisar. Ändå är jag så sällan på loppis. Det är så otroligt mycket roligare att gå på loppis och hitta vackra gamla saker än att åka och inhandla nya saker. Att veta att det finns en historia bakom gör att det känns så otroligt mycket mer värt på något vis.
073103Under ett parasoll vid det mysiga caféet satt dessa eldsjälar. Sture Persson som driver hela Fäbodammens verksamhet och Göran Sandman som har loppisen. Blir glad i hjärtat av att det finns sådana här platser att besöka. Det går aldrig att hitta på samma sätt i städerna.
073111Efter loppisen och besöket på Fäbodammen (Visar er mina fynd längre ner i inlägget) så åkte vi hem till Åsa och Arvid och böjds på gofika.
073104Äntligen fick jag träffa den här underbara guldklimpen igen. Malte! Den gamla själen i en liten kropp. Det är något väldigt fascinerande över denna lilla människa. Och han har redan blivit så stor, så att han till och med lärt sig gå på pottan! Minns ni i november när jag fotade honom hemma i mitt kök? Vad han har växt sedan dess!
073105Sommar, fika och underbara vänner. Sådana här stunder som betyder så mycket! ♥
073108Efter fikat gick jag och Johan ner till Nämforsen. Johan hade aldrig sett Nämforsen och därför kändes det så roligt att få visa honom den. Jag verkligen älskar denna plats. Det är något oförklarligt kraftfullt över allting.
Det var dock stora åskmoln på väg så det blev en väldigt kort visit. Men vi ska snart hit igen.
073106De vackra hällristningarna på bergen omrking forsen.
073107073110073109Och skogen runt om forsen är också så otroligt vacker. Älskar de höga gamla granarna och de lilla bäcken.
080101Och nu, titta vilken fin cykel jag fyndade på loppisen! För endast 400 spänn! Jag är så glad över den att jag nästan spricker. En gammal Puch från 70-talet. Göran på loppisen berättade att han övertagit den från en kvinna i 70-års åldern, som köpte den när hon var i 30 års åldern. Känns så fint att få veta lite om historien bakom den, och att den ägts av en och samma kvinna i alla dessa år. Och nu får jag äran att ta över den. Jag har länge velat haft en cykel då min förra gått sönder. Så nu ser jag fram emot många härliga cykelturer i Grundtjärn framöver.
080105080102Och sen hittade jag dessa vackra och väldigt gamla koklockorna! De satt till och med kvar i läderbanden som hängt runt kossornas halsar. Jag blev alldeles rörd av att se dessa. Jag tänker mig att de kanske hängt på kor som gått omkring på fäbodvallarna för länge sedan. Jag nästan ryser vid tanken. Och ljuden….åhh! Måste spela in ett filmklipp sedan så ni får höra. Alla klockor har olika klang, och det låter så vackert tillsammans. Igår kväll tog jag cykeln och hängde koklockorna på styret och det kändes som jag var en flock kor som sprang över ängarna 🙂
080103Två av klockorna hade inget band så de var lösa. Men lika fina ändå! Så jag fick fem koklockor allt som allt.
080104Jag hittar inget årtal på läderbanden men däremot hittade jag denna finna platta med ett namn inristad. Visst står det J.Stranqvist Edsele?
Jag undrar hur gamla dom är. Vackert är det i alla fall ♥

Så det var lite om mina äventyr från igår. Hoppas ni alla haft en underbar helg och att ni får en bra start på den nya veckan!
Kram på er! ♥

FacebookTwitter

Ett avslut och en ny början

070501

Nu är min tid med rymdstenen över, och jag har nu lämnat tillbaks den efter två roliga och spännande månader. Jag fick låna bilen när jag gjorde ett samarbete med Hyundai. Många av er följde mig på min drömresa till Norrbotten i maj månad. En resa jag aldrig kommer glömma. Allt bara var sådär overkligt bra. Ni kan läsa mitt reportage och se ett kollage från resan HÄR. Sedan finns det ju massvis med blogginlägg från resan också!
Måste erkänna att det kändes lite sorgligt att lämna den nu, efter allt vi varit med om och alla vägar vi kört tillsammans. För nu var det mer på riktigt. Jag lämnade den egentligen sista maj enligt vårt avtal. Men fick åka och hämta den igen bara någon dag efteråt. De var så nöjda och älskade bilderna jag tagit och berättelserna från resan med bilen, så de ville fortsätta vårt samarbete. Den dagen ville jag nästan gråta av glädje. Jag visste att det skulle innebära en positiv förändring i mitt liv där jag fick ännu mer utrymme till att vara kreativ och fortsätta med det jag älskar, och samtidigt få göra spännande och roliga samarbeten som jag helhjärtat vill skriva och dela med mig av.

Solen sken i förrgår, när vi i Sollefteå skrev på det nya avtalet. Nu kommer jag löpande att jobba som fotograf och influencer åt Hyundai, vilket innebär att jag redan nu har en annan bil hemma på gården som kommer få följa med på några äventyr under sommaren. Det jag älskar med detta är att det egentligen är ett jobb som smälter in i det jag redan gör. Det enda nya är att jag då och då ska fota bilbilder. Men efter resan i Norrbotten upptäckte jag att jag verkligen tycker om det så länge jag får fria händer och får göra det på mitt sätt.  Och en gång i månaden kommer jag att lägga upp ett litet blogginlägg i samarbete med Hyundai där jag skriver om någon resa eller utflykt med bilen. Jag vet att det finns några få som ogillar blogginlägg med samarbeten, men ni kan vara lugna. Jag kommer tydligt märka ut dom : )
Jag ser så mycket fram emot det här. Som sagt så är det en positiv förändring som gör det ännu mer möjligt för mig att fortsätta med det jag redan gör.
052809Det är så mycket bra saker som hänt sista tiden, och jag känner sådan tacksamhet för alla nya möjligheter som hela tiden öppnar upp sig. Kärleken, utställningar, resor, roliga samarbeten, magiska stunder och nya vänner. Som att allt jag drömt om under mina 6 år i Grundtjärn plötsligt händer på en och samma gång. Det tog tid. Många tårar, mycket kämpande. Kanske den värsta, men också den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Och varje dag är som ett nytt äventyr. Jag vet aldrig riktigt vad som väntar nästa vecka, eller nästa månad. Skillnaden nu är att jag känner mycket mer trygghet. Därför älskar jag att få fortsätta ha det såhär. Leva så fritt och spontant som det bara går i balans med rutiner och vardag.

Alldeles nyligen blev det också klart att en riktigt stor resa väntar till hösten. Till ett ställe som jag bara sett på film, och bara kunnat drömma om.  Många, många timmars flygresa. Men där borta väntar ett paradis av höga berg, stora granar, spegelblanka sjöar och vildmark. Ännu ett jobb, där jag får åka och bara göra det jag älskar. Och dessutom får jag ta med min Johan.
Kan ni gissa vart? Det känns fortfarande lite overkligt. Men ÅH, som jag ser fram emot att berätta mer om detta sen och ta er med på resan i minsta detalj.
040702Kanske är det alla fluffiga maskrosor jag blåst iväg med önskningar som gjort att så många drömmar går i uppfyllelse. Eller så är det alla stjärnfall jag bevittnat under vinternätternas mörka natthimmel. Oavsett, så har jag verkligen insett att det viktigaste av allt, är att aldrig ge upp. Fortsätta följa sin inre röst och känsla, även om det innebär att under lång tid ensam trampa upp en ny stig. Svårt, tungt, långt, men den leder alltid till något vackert.
070506

FacebookTwitter

En natt av kärlek och magi

Så kom natten, som jag under alla mina år i Grundtjärn spenderat ute bland skogarna och dimmorna. Natten mot min födelsedag, den 29 juni. Det bara blev så, att just dessa nätter varit så vackra och att jag därför velat fira genom att befinna mig i naturen. På platser som jag älskar allra mest. Få vandra bland dimman över ängarna som en gång i tiden brukats av mina förfäder. Få se den spegelblanka sjön breda ut sig mot horisonten och få känna doften av alla nyutslagna blommor. Höra nattfåglarna sjunga och vara mitt i den där stämningen som bara en natt i juni kan skapa.

0629111

Jag åkte först ut med bilen på ensliga grusvägar och stannade till lite här och där. Precis sådär som jag älskar att göra. Jag såg tre stora älgar vid olika tillfällen, som med sina mäktiga steg skyndande över vägen för att sedan försvinna in i skogen igen. Det kändes fint att tänka på att alla skogens djur finns där omkring mig, och gör mig sällskap i den stilla natten.
0629112Sedan åkte jag hemåt till Grundtjärn. Dimman var tjock och kom dansade över ängarna och skogarna. I nattens tystnad hördes det vackra ljudet av koklockorna som ekade över byn. Jag gick ner till ängen mot sjön där de stilla betade i det daggvåta gräset, och började kula för dom. Jag har länge undrat om de någonstans i sitt allra djupaste inre kan känna igen ljudet av kulning. En gång i tiden var det så man kallade hem korna. Jag gillade tanken på att de kanske kände den känslan. Som att bli påmind om något som fanns för länge, länge sedan, men som de fortfarande bär med sig i sitt blod, och i sina hjärtan.
0629113

Korna kom springande och jag älskade känslan av att få kula för dom, trots att de också tog med sig miljoner små knott och myggor. Men känslan av att få stå där och dela en stund med korna var oslagbar. För att inte tala om avslutet.
Efter kulningen mötte min katt Nayeli upp mig vid grusvägen. Även hon brukar lystra till kulning och komma springande. Sedan begav vi oss tillsammans hem igen. Klänningen och skorna var genomblöta av allt dagg, och knotten hade tagit sig in i håret och under kläderna och bitit mig i ögonlocken. Jag frös lite, men kände mig ändå varm efter allt fint jag fått uppleva under natten.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn för att ladda in bilderna och filmerna jag tagit under natten. När jag öppnade Facebook fick jag se att Johan nyss hade lagt upp en text, skrivet för fem minuter sedan. Han låg ju uppe i sovrummet och sov sedan länge? Trodde jag.
När jag började läsa tog det inte lång tid innan tårarna rann. Återigen hade han skrivit en text som totalt fick mig att tappa andan. Orden gick rakt in i hjärtat och berörde mig så djupt att jag bara satt där och grät en stund och stirrade rakt in i skärmen. Sedan rusade jag upp i sovrummet och där låg han med ett leende. Det var svårt att få fram ord när jag slängde mig i hans famn i min blöta,kalla klänning och med myggbitna armar. Aldrig tidigare har jag fått uppleva en sådan kärlek som Johan ger mig. Varje dag, varje sekund. Hans sätt att beskriva sina känslor och beskriva kärlek är det vackraste jag någonsin sett.

0629114Jag fick lov att lägga ut Johans text, eftersom den berörde mig så djupt.
Och jag som trodde att ingen hörde mig i natt… : )

”Jag tittar ut genom sovrumsfönstret, ut i den svala sommarnatten. Dimman ligger tät, tusen fåglar sjunger sin sång och ljudet av koskällor hörs eka över de blomtäckta ängarna. Ur dimmans djup framträder den vackraste av röster. Behagliga toner som hämtade från den mest uråldriga tid. Likt magi från en saga, vävs intrycken ihop. Platsen, lukten, ljuden och lugnet. Naturens orörda ting visar sig en aning. En ung kvinna som sjunger till så många som redan sover, samt till de få som fortfarande är vaken… Hon sjunger till alla, när alla egentligen bör sjunga för henne.
Det har nu blivit din födelsedag. Den första jag får uppleva med dig. Tänk att för 27 år sedan föddes just du, en liten flicka som skulle uppfostras och utvecklas till att bli världens finaste människa.
Aldrig har någon fått mig att tappa så många ord och uttryck, då de känts så otillräckliga. Aldrig har jag grävt så djupt i mitt inre efter sanningen bakom så många känslor. Aldrig har jag varit så stum av förundran, men samtidigt har aldrig så mycket blivit nedskrivet och berättat som nu, sen jag träffade dig.

Om du bara visste…
Om jag bara kunde förklara, mitt hjärtas otaliga ord. Allt som det berättar, intygar och ger till känna varje minut som går. Ett språk bortom vår uppfattning, tecken som saknar begrepp, en röst utan stämma… men som sjunger starkare än något annat.
Om du bara visste…
Om du bara kunde se med mina ögon, vad jag ser varje dag. Ditt ljus, din värme och din oförklarliga utstrålning. Skönhet som ingen spegel kan reflektera, ljuvlighet som ingen kamera kan fånga. En beskådning ingen tavla kan återge. Hur någon från den här jorden kan ha blivit så vacker och praktfull. En skimrande diamant bland grus, en strålande sol bland månar, en skinande ängel bland så många människor.
Om du bara visste…
Om du bara kunde ana hur stolt du gör mig, för varje stund som går. Hur du jämt och ständigt gör det svårt för mig att finna de rätta orden. Hur du alltid fascinerar mig med din syn på livet och på världen. Alla dina funderingar, all konst och magi i ditt sinne, som likt en pensel målar mina dagar från morgon till kväll. Ditt tålamod, din styrka och ditt fantastiska sätt. Din godhet och ömhet i allt vad det innebär, som aldrig tar slut.
Om du bara visste…
Om jag ändå kunde visa, varje del av det jag känner. Hur min själ blir berörd av dina tankar, din vackra röst och din trygga famn. Hur ditt leende får eldar att blossa upp i mina innersta vrår. Hur din blick släpper lös tusen och åter tusen fjärilar i min mage. Hur ditt skratt får både hjärta och själ att dansa av glädje. Lyckan i att få leva vid din sida och dela min tid i denna verklighet med dig. Att få känna din sagolika kärlek. Att få hålla handen med den underbaraste människan jag kan tänka mig…
Om du bara visste…
Om du bara visste…
…hur mycket jag älskar dig…”
Grattis på födelsedagen, min underbara Jonna. Du är mitt liv, min värld och mitt allt…
0629116

Efter en magisk natt och med den allra vackraste kärleksförklaring i hjärtat somnade jag gott. Nu är jag 27 år och aldrig har jag känt mig lyckligare någonsin. Och som pricken över i:et blir det idag en stor jordgubbstårta!

Kram på er underbara ni! ♥

FacebookTwitter

Bilder och videoblogg från Finest Awards 2016

Åhhh vad ni gör mig tårögd med era alldeles fantastiskt vackra ord och gratulationer. Varje gång jag går in och läser era kommentarer så blir jag så djupt rörd. Hur kan det här vara sant? Det är många, liksom jag, som förundrats över mina läsares kärlek och engagemang. Det är något så varmt och äkta bakom allt ni skriver och ni ska bara veta vilken glädje i hjärtat det ger mig. Jag har bestämt mig för att svara på alla era fina gratulationer ikväll, hur lång tid det än må ta. Jag är bara så evigt tacksam för all glädje ni sprider och för priset ni röstade fram mig till att vinna.

NU tänkte jag visa lite bilder från den häftiga gala-kvällen, Finest Awards 2016, på Café Opera i Stockholm. Precis som jag anat så var det som att för en kväll få uppleva en helt annan värld. Jag var beredd på att det skulle bli något jag aldrig tidigare ens varit i närheten av men istället för att bli nervös över det så bestämde jag mig för att njuta av varje sekund fullt ut. Och det gjorde jag verkligen. Det blev en kväll som jag kommer minnas för resten av livet.
fa2Jag och Johan innan det var dags att gå in på galan!
fa3Vi mötte upp med Linda utanför Café Opera. Jag hade bästa tänkbara sällskapet!
fa1Ingången till Café Opera. Det var första gången som mina fötter fick gå på röda mattan. Det kändes roligt!
fa4Väl inne så var det mingel i någon timma innan själva galan drog igång. Det var fullt med folk och vi bjöds på god champagne och gick omkring och hälsade och lärde känna några nya människor.
fa5Vi fann en ny vän i den härliga Louise Nordahl som bland annat är en grym imitatör! Vi blev som ett litet gäng som höll ihop en stor del av kvällen.
fa6Dags att ta plats inne på galan. Såååå spännande!
fa7Det var den fantastiske Daniel Paris som ledde galan och han bjöd på många skratt med sin härliga personlighet. Han och Ida Warg som vann årets träningsblogg var för övrigt med i TV4 nyhetsmorgon i går efter galan och Daniel pratar lite om mig där. Blev SÅ glad. Ni kan se klippet HÄR.
042104Det var ett pris för varje kategori som skulle delas ut, och när det var dags för Årets Inspiratör så trodde jag nästan att jag skulle svimma av nervositet. Men ÅHH vilken glädje när Anita Schulman ropade upp mitt namn!!
fa16En bild lånad från Finest.se. Här stod jag och tackade alla som röstat. Jag önskar ni fått höra på det, eftersom det var just NI mina älskade läsare som jag tackade. Om ni vill se fler bilder från de andra lyckliga vinnarna så kan ni gå in HÄR.
fa8En väldigt lycklig stund!
fa17Galan avslutades med att själva Arne Weise kom in på scenen! Han gjorde succé!
fa9Sedan var det dags för den stora efterfesten! Jag fick ett drinkbord på VIP-hyllan med egen bartender dit jag fick ta med mina vänner. Oj oj säger jag bara. Snacka om att jag den stunden befann mig väldigt långt ifrån det jag vanligtvis är van vid. Det var verkligen fest där inne! Men även om det var så långt ifrån min egen värld man kan komma så hade jag superkul och bara njöt av att faktiskt få uppleva det.
fa11fa14Det var smockat med folk där inne!
fa10Jag fick äran att träffa den här underbara människan som driver bloggen Knivlisa. Åh vad hon spred kärlek och glädje och hennes ögon glittrade som tusen diamanter.
fa13Daniel Paris och Louise Nordahl.
fa12
Som sagt så var varje sekund av galan en helt ny upplevelse. Efterfesten var väldigt pampig och jag som knappt minns när jag var ute på krogen senast (många år sedan). Därför var det extra roligt, att få uppleva det tillsammans med min älskade Johan och med fina vänner. Att få ett eget drinkbord var ju också något helt nytt. Det serverades nya drinkar hela tiden och det var som gjort för att få en minneslucka hela kvällen haha. Men jag var väldigt försiktig och sippade på nästan samma drink hela kvällen. Det kan ju annars sluta illa om man inte är van att dricka såhär.

Jag tänkte visa er en liten videoblogg med små klipp från galan och efterfesten. Det blir en videoblogg där ni kommer se mig i en miljö ni aldrig tidigare sett mig. Men jag tycker det är roligt med kontrast. Nu i skrivande stund sitter jag hemma vid mitt skrivbord och med skogen och ängarna utanför fönstret igen, och kan med glädje titta tillbaks på dessa ögonblick från kvällen när jag vann Årets Inspiratör och fick fira på pampigaste vis.
När klockan var runt 1 på natten så kände jag mig nöjd med festandet och ropade genom den höga musiken till Johan ”Nu tror jag att jag vill hem”. Han nickade och höll med. Så vi tog varandra i händerna och smet ut till en taxi som tog oss tillbaks till hotellet. Det var en underbar känsla att komma in i det tysta rummet igen. Vilken kväll. Vilken upplevelse! Jag kände mig så lycklig, nöjd och tacksam efter allting, och redo att fara hem till lugnet i Grundtjärn igen.
fa20Nästa dag satt vi trötta på bussen och allting kändes helt overkligt. Tre intensiva, roliga och spännande dagar i en annan värld. En känsla av lättnad låg i luften och tanken på att jag snart skulle få komma hem igen kändes underbar. Jag tog upp telefonen ibland och läste era kommentarer på mitt inlägg och smågrät mellan varven. Jag hade lindat in priset i en tröja och försiktigt lagt ner det i min handväska. Vilken lycka att få komma hem med det guldskimrande priset till skogarna.
Och bredvid mig satt en sovande, underbar Johan. Mitt livs största vinst. 

Tack återigen, från djupet av mitt hjärta för att ni är så obeskrivligt fina och underbara. Massor av kramar och kärlek till er ♥

FacebookTwitter

Farväl skogarna och tystnaden

I kväll åkte jag upp på en hög höjd ovanför Grundtjärn. En plats jag ofta återkommer till för att få njuta av den vackra utsikten över sjön och över byn. Jag hoppades få se solnedgången en sista gång innan jag far iväg mot Stockholm, men mörka moln låg tungt över himlen och medan jag stod där och viskade hejdå till mina älskade skogar så kom vindarna med snöflingor. Vårvintern ville göra sig påmind om att den fortfarande lever, och det blev en vacker stund med virvlande flingor, kalla vindar och en dramatisk himmel. Grundtjärn vinkar av mig på det bästa tänkbara sätt. Nu är jag härdad och redo för nya vidder!
041815041817041816Nu blir det huvudstaden nästa. Som att kliva in i en annan värld. Jag ser fram emot det. Nya äventyr. Människor. Lukter och ljud. Att resa ser jag alltid som ett sätt att fånga in nya perspektiv. Och oavsett vart jag reser, så stärker det bara min kärlek till denna plats. Vi ses snart, Grundtjärn.

FacebookTwitter