Där nutiden och dåtiden möts

Hej på er!
Efter en härlig helg är det nu åter måndag igen. Efter några koppar kaffe ute i morgonsolen och lite fotograferande ute vid ladan sitter jag nu här vid mitt arbetsrum för att ta tag i lite jobb. Det härliga med måndagar är ändå att det alltid känns uppfriskande på något vis. Som att vända blad och påbörja något nytt.

Igår, den 31 juli så var det exakt sex år sedan flyttlasset gick från Göteborg till Grundtjärn. Och idag för sex år sedan gjorde jag mitt första inlägg på bloggen från Grundtjärn. Det känns så himla konstig med tiden ibland. När jag tänker på dessa sex år så känns det både som de har gått enormt fort, samtidigt som det var en hel evighet sedan som jag flyttade. Jag har nästan svårt att minnas livet innan Grundtjärn. Det känns som jag alltid bott här.

Igår firade jag årsdagen med att fara iväg på en liten utflykt till Näsåker. Vi gick på en loppis tillsammans med mina vänner och tremänningar Åsa och Per Henrik, och där inhandlade jag några riktigt fina presenter till mig själv. Jag kände mig rik när vi åkte därifrån.
Så nu tänkte jag visa lite bilder från min söndag!
073102Det här vackra stället kallas Fäbodammen och ligger bara en bit utanför Näsåker, i Lidgatu. Jag har kört förbi det tusen gånger och alltid tyckt det sett så otroligt fint ut. Så det var verkligen dags att fara hit och kolla läget.
073101Det var min mamma och pappa som berättade att de hade en jättefin loppis här, och det var på så vis jag och Johan kom på tanken att åka hit. Vi har länge sökt efter en sådan där gammeldags kökslampa, en fotogenlampa fast som också är omgjord till el. Så då tänkte vi fara hit och kolla. Vi hittade inte exakt en sådan vi sökte, men jag hittade däremot mycket annat spännande! Jag älskar verkligen loppisar. Ändå är jag så sällan på loppis. Det är så otroligt mycket roligare att gå på loppis och hitta vackra gamla saker än att åka och inhandla nya saker. Att veta att det finns en historia bakom gör att det känns så otroligt mycket mer värt på något vis.
073103Under ett parasoll vid det mysiga caféet satt dessa eldsjälar. Sture Persson som driver hela Fäbodammens verksamhet och Göran Sandman som har loppisen. Blir glad i hjärtat av att det finns sådana här platser att besöka. Det går aldrig att hitta på samma sätt i städerna.
073111Efter loppisen och besöket på Fäbodammen (Visar er mina fynd längre ner i inlägget) så åkte vi hem till Åsa och Arvid och böjds på gofika.
073104Äntligen fick jag träffa den här underbara guldklimpen igen. Malte! Den gamla själen i en liten kropp. Det är något väldigt fascinerande över denna lilla människa. Och han har redan blivit så stor, så att han till och med lärt sig gå på pottan! Minns ni i november när jag fotade honom hemma i mitt kök? Vad han har växt sedan dess!
073105Sommar, fika och underbara vänner. Sådana här stunder som betyder så mycket! ♥
073108Efter fikat gick jag och Johan ner till Nämforsen. Johan hade aldrig sett Nämforsen och därför kändes det så roligt att få visa honom den. Jag verkligen älskar denna plats. Det är något oförklarligt kraftfullt över allting.
Det var dock stora åskmoln på väg så det blev en väldigt kort visit. Men vi ska snart hit igen.
073106De vackra hällristningarna på bergen omrking forsen.
073107073110073109Och skogen runt om forsen är också så otroligt vacker. Älskar de höga gamla granarna och de lilla bäcken.
080101Och nu, titta vilken fin cykel jag fyndade på loppisen! För endast 400 spänn! Jag är så glad över den att jag nästan spricker. En gammal Puch från 70-talet. Göran på loppisen berättade att han övertagit den från en kvinna i 70-års åldern, som köpte den när hon var i 30 års åldern. Känns så fint att få veta lite om historien bakom den, och att den ägts av en och samma kvinna i alla dessa år. Och nu får jag äran att ta över den. Jag har länge velat haft en cykel då min förra gått sönder. Så nu ser jag fram emot många härliga cykelturer i Grundtjärn framöver.
080105080102Och sen hittade jag dessa vackra och väldigt gamla koklockorna! De satt till och med kvar i läderbanden som hängt runt kossornas halsar. Jag blev alldeles rörd av att se dessa. Jag tänker mig att de kanske hängt på kor som gått omkring på fäbodvallarna för länge sedan. Jag nästan ryser vid tanken. Och ljuden….åhh! Måste spela in ett filmklipp sedan så ni får höra. Alla klockor har olika klang, och det låter så vackert tillsammans. Igår kväll tog jag cykeln och hängde koklockorna på styret och det kändes som jag var en flock kor som sprang över ängarna 🙂
080103Två av klockorna hade inget band så de var lösa. Men lika fina ändå! Så jag fick fem koklockor allt som allt.
080104Jag hittar inget årtal på läderbanden men däremot hittade jag denna finna platta med ett namn inristad. Visst står det J.Stranqvist Edsele?
Jag undrar hur gamla dom är. Vackert är det i alla fall ♥

Så det var lite om mina äventyr från igår. Hoppas ni alla haft en underbar helg och att ni får en bra start på den nya veckan!
Kram på er! ♥

FacebookTwitter

Ett avslut och en ny början

070501

Nu är min tid med rymdstenen över, och jag har nu lämnat tillbaks den efter två roliga och spännande månader. Jag fick låna bilen när jag gjorde ett samarbete med Hyundai. Många av er följde mig på min drömresa till Norrbotten i maj månad. En resa jag aldrig kommer glömma. Allt bara var sådär overkligt bra. Ni kan läsa mitt reportage och se ett kollage från resan HÄR. Sedan finns det ju massvis med blogginlägg från resan också!
Måste erkänna att det kändes lite sorgligt att lämna den nu, efter allt vi varit med om och alla vägar vi kört tillsammans. För nu var det mer på riktigt. Jag lämnade den egentligen sista maj enligt vårt avtal. Men fick åka och hämta den igen bara någon dag efteråt. De var så nöjda och älskade bilderna jag tagit och berättelserna från resan med bilen, så de ville fortsätta vårt samarbete. Den dagen ville jag nästan gråta av glädje. Jag visste att det skulle innebära en positiv förändring i mitt liv där jag fick ännu mer utrymme till att vara kreativ och fortsätta med det jag älskar, och samtidigt få göra spännande och roliga samarbeten som jag helhjärtat vill skriva och dela med mig av.

Solen sken i förrgår, när vi i Sollefteå skrev på det nya avtalet. Nu kommer jag löpande att jobba som fotograf och influencer åt Hyundai, vilket innebär att jag redan nu har en annan bil hemma på gården som kommer få följa med på några äventyr under sommaren. Det jag älskar med detta är att det egentligen är ett jobb som smälter in i det jag redan gör. Det enda nya är att jag då och då ska fota bilbilder. Men efter resan i Norrbotten upptäckte jag att jag verkligen tycker om det så länge jag får fria händer och får göra det på mitt sätt.  Och en gång i månaden kommer jag att lägga upp ett litet blogginlägg i samarbete med Hyundai där jag skriver om någon resa eller utflykt med bilen. Jag vet att det finns några få som ogillar blogginlägg med samarbeten, men ni kan vara lugna. Jag kommer tydligt märka ut dom : )
Jag ser så mycket fram emot det här. Som sagt så är det en positiv förändring som gör det ännu mer möjligt för mig att fortsätta med det jag redan gör.
052809Det är så mycket bra saker som hänt sista tiden, och jag känner sådan tacksamhet för alla nya möjligheter som hela tiden öppnar upp sig. Kärleken, utställningar, resor, roliga samarbeten, magiska stunder och nya vänner. Som att allt jag drömt om under mina 6 år i Grundtjärn plötsligt händer på en och samma gång. Det tog tid. Många tårar, mycket kämpande. Kanske den värsta, men också den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Och varje dag är som ett nytt äventyr. Jag vet aldrig riktigt vad som väntar nästa vecka, eller nästa månad. Skillnaden nu är att jag känner mycket mer trygghet. Därför älskar jag att få fortsätta ha det såhär. Leva så fritt och spontant som det bara går i balans med rutiner och vardag.

Alldeles nyligen blev det också klart att en riktigt stor resa väntar till hösten. Till ett ställe som jag bara sett på film, och bara kunnat drömma om.  Många, många timmars flygresa. Men där borta väntar ett paradis av höga berg, stora granar, spegelblanka sjöar och vildmark. Ännu ett jobb, där jag får åka och bara göra det jag älskar. Och dessutom får jag ta med min Johan.
Kan ni gissa vart? Det känns fortfarande lite overkligt. Men ÅH, som jag ser fram emot att berätta mer om detta sen och ta er med på resan i minsta detalj.
040702Kanske är det alla fluffiga maskrosor jag blåst iväg med önskningar som gjort att så många drömmar går i uppfyllelse. Eller så är det alla stjärnfall jag bevittnat under vinternätternas mörka natthimmel. Oavsett, så har jag verkligen insett att det viktigaste av allt, är att aldrig ge upp. Fortsätta följa sin inre röst och känsla, även om det innebär att under lång tid ensam trampa upp en ny stig. Svårt, tungt, långt, men den leder alltid till något vackert.
070506

FacebookTwitter

En natt av kärlek och magi

Så kom natten, som jag under alla mina år i Grundtjärn spenderat ute bland skogarna och dimmorna. Natten mot min födelsedag, den 29 juni. Det bara blev så, att just dessa nätter varit så vackra och att jag därför velat fira genom att befinna mig i naturen. På platser som jag älskar allra mest. Få vandra bland dimman över ängarna som en gång i tiden brukats av mina förfäder. Få se den spegelblanka sjön breda ut sig mot horisonten och få känna doften av alla nyutslagna blommor. Höra nattfåglarna sjunga och vara mitt i den där stämningen som bara en natt i juni kan skapa.

0629111

Jag åkte först ut med bilen på ensliga grusvägar och stannade till lite här och där. Precis sådär som jag älskar att göra. Jag såg tre stora älgar vid olika tillfällen, som med sina mäktiga steg skyndande över vägen för att sedan försvinna in i skogen igen. Det kändes fint att tänka på att alla skogens djur finns där omkring mig, och gör mig sällskap i den stilla natten.
0629112Sedan åkte jag hemåt till Grundtjärn. Dimman var tjock och kom dansade över ängarna och skogarna. I nattens tystnad hördes det vackra ljudet av koklockorna som ekade över byn. Jag gick ner till ängen mot sjön där de stilla betade i det daggvåta gräset, och började kula för dom. Jag har länge undrat om de någonstans i sitt allra djupaste inre kan känna igen ljudet av kulning. En gång i tiden var det så man kallade hem korna. Jag gillade tanken på att de kanske kände den känslan. Som att bli påmind om något som fanns för länge, länge sedan, men som de fortfarande bär med sig i sitt blod, och i sina hjärtan.
0629113

Korna kom springande och jag älskade känslan av att få kula för dom, trots att de också tog med sig miljoner små knott och myggor. Men känslan av att få stå där och dela en stund med korna var oslagbar. För att inte tala om avslutet.
Efter kulningen mötte min katt Nayeli upp mig vid grusvägen. Även hon brukar lystra till kulning och komma springande. Sedan begav vi oss tillsammans hem igen. Klänningen och skorna var genomblöta av allt dagg, och knotten hade tagit sig in i håret och under kläderna och bitit mig i ögonlocken. Jag frös lite, men kände mig ändå varm efter allt fint jag fått uppleva under natten.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn för att ladda in bilderna och filmerna jag tagit under natten. När jag öppnade Facebook fick jag se att Johan nyss hade lagt upp en text, skrivet för fem minuter sedan. Han låg ju uppe i sovrummet och sov sedan länge? Trodde jag.
När jag började läsa tog det inte lång tid innan tårarna rann. Återigen hade han skrivit en text som totalt fick mig att tappa andan. Orden gick rakt in i hjärtat och berörde mig så djupt att jag bara satt där och grät en stund och stirrade rakt in i skärmen. Sedan rusade jag upp i sovrummet och där låg han med ett leende. Det var svårt att få fram ord när jag slängde mig i hans famn i min blöta,kalla klänning och med myggbitna armar. Aldrig tidigare har jag fått uppleva en sådan kärlek som Johan ger mig. Varje dag, varje sekund. Hans sätt att beskriva sina känslor och beskriva kärlek är det vackraste jag någonsin sett.

0629114Jag fick lov att lägga ut Johans text, eftersom den berörde mig så djupt.
Och jag som trodde att ingen hörde mig i natt… : )

”Jag tittar ut genom sovrumsfönstret, ut i den svala sommarnatten. Dimman ligger tät, tusen fåglar sjunger sin sång och ljudet av koskällor hörs eka över de blomtäckta ängarna. Ur dimmans djup framträder den vackraste av röster. Behagliga toner som hämtade från den mest uråldriga tid. Likt magi från en saga, vävs intrycken ihop. Platsen, lukten, ljuden och lugnet. Naturens orörda ting visar sig en aning. En ung kvinna som sjunger till så många som redan sover, samt till de få som fortfarande är vaken… Hon sjunger till alla, när alla egentligen bör sjunga för henne.
Det har nu blivit din födelsedag. Den första jag får uppleva med dig. Tänk att för 27 år sedan föddes just du, en liten flicka som skulle uppfostras och utvecklas till att bli världens finaste människa.
Aldrig har någon fått mig att tappa så många ord och uttryck, då de känts så otillräckliga. Aldrig har jag grävt så djupt i mitt inre efter sanningen bakom så många känslor. Aldrig har jag varit så stum av förundran, men samtidigt har aldrig så mycket blivit nedskrivet och berättat som nu, sen jag träffade dig.

Om du bara visste…
Om jag bara kunde förklara, mitt hjärtas otaliga ord. Allt som det berättar, intygar och ger till känna varje minut som går. Ett språk bortom vår uppfattning, tecken som saknar begrepp, en röst utan stämma… men som sjunger starkare än något annat.
Om du bara visste…
Om du bara kunde se med mina ögon, vad jag ser varje dag. Ditt ljus, din värme och din oförklarliga utstrålning. Skönhet som ingen spegel kan reflektera, ljuvlighet som ingen kamera kan fånga. En beskådning ingen tavla kan återge. Hur någon från den här jorden kan ha blivit så vacker och praktfull. En skimrande diamant bland grus, en strålande sol bland månar, en skinande ängel bland så många människor.
Om du bara visste…
Om du bara kunde ana hur stolt du gör mig, för varje stund som går. Hur du jämt och ständigt gör det svårt för mig att finna de rätta orden. Hur du alltid fascinerar mig med din syn på livet och på världen. Alla dina funderingar, all konst och magi i ditt sinne, som likt en pensel målar mina dagar från morgon till kväll. Ditt tålamod, din styrka och ditt fantastiska sätt. Din godhet och ömhet i allt vad det innebär, som aldrig tar slut.
Om du bara visste…
Om jag ändå kunde visa, varje del av det jag känner. Hur min själ blir berörd av dina tankar, din vackra röst och din trygga famn. Hur ditt leende får eldar att blossa upp i mina innersta vrår. Hur din blick släpper lös tusen och åter tusen fjärilar i min mage. Hur ditt skratt får både hjärta och själ att dansa av glädje. Lyckan i att få leva vid din sida och dela min tid i denna verklighet med dig. Att få känna din sagolika kärlek. Att få hålla handen med den underbaraste människan jag kan tänka mig…
Om du bara visste…
Om du bara visste…
…hur mycket jag älskar dig…”
Grattis på födelsedagen, min underbara Jonna. Du är mitt liv, min värld och mitt allt…
0629116

Efter en magisk natt och med den allra vackraste kärleksförklaring i hjärtat somnade jag gott. Nu är jag 27 år och aldrig har jag känt mig lyckligare någonsin. Och som pricken över i:et blir det idag en stor jordgubbstårta!

Kram på er underbara ni! ♥

FacebookTwitter

Bilder och videoblogg från Finest Awards 2016

Åhhh vad ni gör mig tårögd med era alldeles fantastiskt vackra ord och gratulationer. Varje gång jag går in och läser era kommentarer så blir jag så djupt rörd. Hur kan det här vara sant? Det är många, liksom jag, som förundrats över mina läsares kärlek och engagemang. Det är något så varmt och äkta bakom allt ni skriver och ni ska bara veta vilken glädje i hjärtat det ger mig. Jag har bestämt mig för att svara på alla era fina gratulationer ikväll, hur lång tid det än må ta. Jag är bara så evigt tacksam för all glädje ni sprider och för priset ni röstade fram mig till att vinna.

NU tänkte jag visa lite bilder från den häftiga gala-kvällen, Finest Awards 2016, på Café Opera i Stockholm. Precis som jag anat så var det som att för en kväll få uppleva en helt annan värld. Jag var beredd på att det skulle bli något jag aldrig tidigare ens varit i närheten av men istället för att bli nervös över det så bestämde jag mig för att njuta av varje sekund fullt ut. Och det gjorde jag verkligen. Det blev en kväll som jag kommer minnas för resten av livet.
fa2Jag och Johan innan det var dags att gå in på galan!
fa3Vi mötte upp med Linda utanför Café Opera. Jag hade bästa tänkbara sällskapet!
fa1Ingången till Café Opera. Det var första gången som mina fötter fick gå på röda mattan. Det kändes roligt!
fa4Väl inne så var det mingel i någon timma innan själva galan drog igång. Det var fullt med folk och vi bjöds på god champagne och gick omkring och hälsade och lärde känna några nya människor.
fa5Vi fann en ny vän i den härliga Louise Nordahl som bland annat är en grym imitatör! Vi blev som ett litet gäng som höll ihop en stor del av kvällen.
fa6Dags att ta plats inne på galan. Såååå spännande!
fa7Det var den fantastiske Daniel Paris som ledde galan och han bjöd på många skratt med sin härliga personlighet. Han och Ida Warg som vann årets träningsblogg var för övrigt med i TV4 nyhetsmorgon i går efter galan och Daniel pratar lite om mig där. Blev SÅ glad. Ni kan se klippet HÄR.
042104Det var ett pris för varje kategori som skulle delas ut, och när det var dags för Årets Inspiratör så trodde jag nästan att jag skulle svimma av nervositet. Men ÅHH vilken glädje när Anita Schulman ropade upp mitt namn!!
fa16En bild lånad från Finest.se. Här stod jag och tackade alla som röstat. Jag önskar ni fått höra på det, eftersom det var just NI mina älskade läsare som jag tackade. Om ni vill se fler bilder från de andra lyckliga vinnarna så kan ni gå in HÄR.
fa8En väldigt lycklig stund!
fa17Galan avslutades med att själva Arne Weise kom in på scenen! Han gjorde succé!
fa9Sedan var det dags för den stora efterfesten! Jag fick ett drinkbord på VIP-hyllan med egen bartender dit jag fick ta med mina vänner. Oj oj säger jag bara. Snacka om att jag den stunden befann mig väldigt långt ifrån det jag vanligtvis är van vid. Det var verkligen fest där inne! Men även om det var så långt ifrån min egen värld man kan komma så hade jag superkul och bara njöt av att faktiskt få uppleva det.
fa11fa14Det var smockat med folk där inne!
fa10Jag fick äran att träffa den här underbara människan som driver bloggen Knivlisa. Åh vad hon spred kärlek och glädje och hennes ögon glittrade som tusen diamanter.
fa13Daniel Paris och Louise Nordahl.
fa12
Som sagt så var varje sekund av galan en helt ny upplevelse. Efterfesten var väldigt pampig och jag som knappt minns när jag var ute på krogen senast (många år sedan). Därför var det extra roligt, att få uppleva det tillsammans med min älskade Johan och med fina vänner. Att få ett eget drinkbord var ju också något helt nytt. Det serverades nya drinkar hela tiden och det var som gjort för att få en minneslucka hela kvällen haha. Men jag var väldigt försiktig och sippade på nästan samma drink hela kvällen. Det kan ju annars sluta illa om man inte är van att dricka såhär.

Jag tänkte visa er en liten videoblogg med små klipp från galan och efterfesten. Det blir en videoblogg där ni kommer se mig i en miljö ni aldrig tidigare sett mig. Men jag tycker det är roligt med kontrast. Nu i skrivande stund sitter jag hemma vid mitt skrivbord och med skogen och ängarna utanför fönstret igen, och kan med glädje titta tillbaks på dessa ögonblick från kvällen när jag vann Årets Inspiratör och fick fira på pampigaste vis.
När klockan var runt 1 på natten så kände jag mig nöjd med festandet och ropade genom den höga musiken till Johan ”Nu tror jag att jag vill hem”. Han nickade och höll med. Så vi tog varandra i händerna och smet ut till en taxi som tog oss tillbaks till hotellet. Det var en underbar känsla att komma in i det tysta rummet igen. Vilken kväll. Vilken upplevelse! Jag kände mig så lycklig, nöjd och tacksam efter allting, och redo att fara hem till lugnet i Grundtjärn igen.
fa20Nästa dag satt vi trötta på bussen och allting kändes helt overkligt. Tre intensiva, roliga och spännande dagar i en annan värld. En känsla av lättnad låg i luften och tanken på att jag snart skulle få komma hem igen kändes underbar. Jag tog upp telefonen ibland och läste era kommentarer på mitt inlägg och smågrät mellan varven. Jag hade lindat in priset i en tröja och försiktigt lagt ner det i min handväska. Vilken lycka att få komma hem med det guldskimrande priset till skogarna.
Och bredvid mig satt en sovande, underbar Johan. Mitt livs största vinst. 

Tack återigen, från djupet av mitt hjärta för att ni är så obeskrivligt fina och underbara. Massor av kramar och kärlek till er ♥

FacebookTwitter

Farväl skogarna och tystnaden

I kväll åkte jag upp på en hög höjd ovanför Grundtjärn. En plats jag ofta återkommer till för att få njuta av den vackra utsikten över sjön och över byn. Jag hoppades få se solnedgången en sista gång innan jag far iväg mot Stockholm, men mörka moln låg tungt över himlen och medan jag stod där och viskade hejdå till mina älskade skogar så kom vindarna med snöflingor. Vårvintern ville göra sig påmind om att den fortfarande lever, och det blev en vacker stund med virvlande flingor, kalla vindar och en dramatisk himmel. Grundtjärn vinkar av mig på det bästa tänkbara sätt. Nu är jag härdad och redo för nya vidder!
041815041817041816Nu blir det huvudstaden nästa. Som att kliva in i en annan värld. Jag ser fram emot det. Nya äventyr. Människor. Lukter och ljud. Att resa ser jag alltid som ett sätt att fånga in nya perspektiv. Och oavsett vart jag reser, så stärker det bara min kärlek till denna plats. Vi ses snart, Grundtjärn.

FacebookTwitter

Videoblogg och bilder från helgen

Trots att det är måndag idag så lever jag fortfarande kvar på allt det fina från helgen. Den var verkligen sådär som jag vill att en helg ska vara. Speciellt söndagen. Solen lyste hela dagen och jag och Johan spenderade mesta tiden ute i trädgården. Om vi inte krattade löv, så planterade vi frön eller bar in ved. Eller, så satt vi bara på våra stolar längs husväggen med en kopp kaffe och kisade mot solen.

På lördagen var jag och Johan in till Örnsköldsvik för att kolla på en kostym som han ska ha på Finest Awards-galan den 20 april. Det börjar verkligen närma sig nu, det är bara fyra dagar kvar tills röstningen avslutas! Så otroligt spännande. Jag såg att någon undrade om jag kommer få reda på hur det har gått i tävlingen innan vi ska på galan. Men det får vi inte reda på innan. Jag kommer inte veta någonting förrän på galakvällen när vinnarna koras. Så det blir verkligen spännande! Jag ser sååå mycket fram emot den här galan. Det känns väldigt stort att få gå på röda mattan tillsammans med Johan. Och nu har han hittat en så fin kostym också! Jag kommer göra ett litet blogginlägg om någon dag där jag kommer visa vad jag ska ha på mig ; )

Visar en liten videoblogg från min och Johans lilla tur till stan lite längre ner i blogginlägget.
Nu först lite bilder från söndagen! ♥

041110Tidig söndag morgon och jag bakar frukostbullar. Det har nästan börjat bli en helg-tradition nu. Men de är ju sååå goda och enkla. Receptet hittar ni HÄR.
041112Danny ligger och sover i fåtöljen.
041111Och Nanook väntar på att bullarna ska bli klara.
041113041114Söndagsfrukost. Mums!
041115Det har växt ordentligt från alla fröer så nu var det dags att plantera om i egna små krukor.
041117Åh…jag kan inte finna ord till hur mysigt det var ute. Solen värmde i ansiktet och det doftade vår. Fåglarna sjöng och man kunde höra vattnet porla i bäcken. Några flugor hade vaknat och surrade längs huskanten. Underbara, älskade vår.
041116Hade köpt lite nya fröer också, som jag även visade i videobloggen här nedan. Det blev lite luktärt och solrosor! Jag vill ha massor med solrosor, som jag kan plantera ut längs alla röda laduväggar. Tänk vad fint!
041118En spontan fikastund med mamma, Johan och Tage. Åh, det här väcker så mycket minnen till liv. Det här med att sitta ute en tidig vårdag och känna doften kan kaffe. Och så Tage, som berättar om gamla minnen från Grundtjärn, om tider långt innan jag levde. Det är bland det bästa jag vet, att få höra om förr och förundras över livet och tiden. Att få känna en annan dimension av Grundtjärn som jag aldrig upplevt, men kan göra mig en uppfattning om genom att lyssna på de som berättar. Underbar kaffepaus!
041120
Nu tänkte jag visa en liten videoblogg som jag klippte ihop från det jag filmade när jag och Johan var i stan. Haha, jag måste verkligen börja tänka på hur jag filmar när jag gör sådana här videobloggar. Jag vet att jag filmar väldigt ryckigt och med hastiga rörelser. Jag tror det beror på att jag är ivrig och glad och då tänker jag inte riktigt. Men ska bli bättre på det innan, så ni inte blir åksjuka 🙂 Jaja, nu får ni hänga med oss på en tur till stan och prova kostym! Enjoy ♥

(Rösta på mig i Finest Awards här! Man kan rösta 1 gång/dag. Tusen tack♥)

FacebookTwitter

Bland dimmor och skog

Dimman låg tjock denna tidiga torsdags morgon. Jag satt i min fåtölj i köket, drack starkt kokkaffe och tittade ut genom fönstret. Gryning var på väg och då bestämde jag mig för att bege mig ut och möta morgonen. Jag klädde mig varmt och tog kameraväskan över axeln och stativet i handen. Sedan gled jag ljudlöst iväg med sparken genom byn och genom tjocka lager av dimma. Det kändes nästan som om jag var uppe i himlen en stund.
031005

Och sparkföret var sådär overkligt bra så man knappt behövde sparka något alls. Så tillslut la jag mina kameragrejer på sparken och åkte ut i skogen en sväng.
031003

Det var något vackert, melankoliskt över denna morgon. Färglöst, skirt och svagt. Men ändå stark.
031002
031001

Det var alldeles tyst i skogen. Inte ett endaste ljud av fågelkvitter. Som om allting fortfarande sover djupt, trots att det redan börjat ljusna vid halv sju. Men om det är något jag aldrig tröttnar att lyssna på så är det tystnaden.

FacebookTwitter

Om trötthet och nya möjligheter

Åh, vad jag blev glad för era kommentarer på mitt tidigare inlägg idag. Jag skrev ju om hur jag alltid känner mig så trött den här tiden på året. Mars och april är två kämpiga månader för mig, på flera olika sätt. Dels känns det som om jag bara har halva min energi kvar och jag känner mig matt, blek och genomskinlig. Och sedan har jag alltid svårt att hitta inspiration när det gäller fotografering i naturen under dessa månader. Här uppe ligger snön kvar till maj men det är liksom varken vinter eller vår under mars och april. Det blir ofta ett ganska svartvitt landskap. Mörka träd och kritvit mark.

Men det gjorde mig så himla lättad och glad att läsa att jag inte var ensam om att känna den där tröttheten på våren. Ja, det är näst intill att jag ibland kan känna mig deppig. Men som många skrev, så beror det nog en hel del på D vitamin brist. Det är bara det att det ofta verkar utåt som om alla blomstrar den här tiden på året, medan jag ofta känner att jag vissnar. Men skönt, vi är flera som går igenom samma sak och det är bara att hålla ut och följa med i årstidernas skiftningar och acceptera hur det påverkar oss. När maj kommer med sin magi så får vi dubbelt tillbaka!
030902

När jag gick in och la mig på golvet i ateljén och hoppades få lite ny energi så kom de här söta katterna och spred glädje. Det är så roligt, för jag har helt ärligt inte varit någon kattmänniska. Jag har alltid upplevt katter som lite lömska och oärliga. Jag skaffade min katt av en enda anledning. Att jag hade möss inne, och behövde få bort dom. Men sedan vart jag ju förälskad i den lilla varelsen som tog mitt hjärta med storm. Och nu när två nya katter flyttat in så kan jag inget annat säga än att jag både är hund och kattmänniska nu. Jag älskar hundarnas och katternas extrema olikheter. Jag gillar att få båda delarna.
030910

Speciellt Kira har jag fått starka känslor för. Redan när jag såg henne för första gången hos Johan så fick hon en speciell plats i mitt hjärta. Under dagarna när jag är hemma och jobbar så är hon med mig hela tiden, utan att störa! Hon bara finns där och sprider sådan värme och glädje. Hon kräver aldrig något. När jag tittar på henne kisar hon med sina nöjda ögon och nästan ger ifrån sig ett leende. Det är så härligt.
030907

Jag går in i ateljén varje dag och sneglar mot färgburkarna och längtar så starkt efter att jag ska få mer tid till att måla nu igen. Det har bara blivit några korta stunder senaste tiden. Men så fort saker lugnat sig ska jag ägna så mycket tid jag bara kan. Det har ju nästan börjat bli på allvar nu.
030903

Senaste tiden har jag fått många förfrågningar om mina målningar från Kina. Ja, sedan några veckor tillbaks har jag varit med i massvis av olika artiklar i Kina (här är ett exempel från senaste veckan) vilket gjort att jag börjat få möjligheter till samarbeten. Nu bland annat med ett kinesiskt designföretag som vill börja samarbeta och sälja mina målningar i just Kina. Tänk vad häftigt om det slutar med att jag får ha min vernissage i Kina! Då skulle jag kunna säga ”Släng er i väggen Liljevalchs…hello Shangai!!” 😀
030906

Så jag ska se till att få mer tid till målningen nu framöver. Det känns ju onekligen som en spännande möjlighet har öppnat upp sig. Man vet ju aldrig vart det kan leda, men det ska jag ta reda på 🙂
030905

Älskade lilla Kira ♥
030904

Hoppas ni haft en helt underbar onsdag! ♥ Kram på er!

FacebookTwitter