Drömmen om en ranch

Jag har nog alltid haft en sådan där romantisk dröm om att bo på en ranch med hästar och ha en egen vingård. Jag vet inte varför det känns så vackert på något vis. Kanske för att jag sett så många filmer med de inslagen. Det är något obeskrivligt lockande med hela den livsstilen.

Nu när vi var i Mariposa i Kalifornien så avslutade vi dagen med att besöka just en sådan ranch. Jag har alltid velat göra det, så även där gick en liten dröm i uppfyllelse. Och även om jag verkligen insåg att det måste ligga så enormt mycket jobb bakom en sådan ranch mest hästar, kor och en stor vingård, så kan jag ändå inte säga att min romantiska bild av det försvann. Snarare tvärtom. Jag älskade verkligen hela känslan över den platsen. Och någon gång, kanske i nästa liv, så vill jag ha en egen ranch i Mariposa.
100401Vi åkte ut till landsbygden utanför staden Mariposa, och där fanns ”Rauch Ranch Rusty Nail” som den så vackert heter.
100402Leslie Rauch som ägde ranchen mötte upp oss och visade oss runt på gården.
100405Det var inte bara jag och Johan som var där, utan vi åkte dit tillsammans med Julie som var min kontaktperson från Yosemite under resan, och Vicky som driver äventyrsranchen som vi var på innan vi kom hit (ziplinen och guldvaskningen) och som är fru till Bryan som visade mig hur man vaskade guld, om ni minns från förra inlägget. Så vi var ett helt gäng!
100403100408100406De hade några rejäla kor, och en tjur, som de ville att jag skulle ”kula” för haha.
100407Och en jättesöt hund som hette ”Spit” och som tyckte om att springa till till tjuren och leka och stångas, som ni kan se på videobloggen. Modig hund!
100411100410Allt var så vackert här! De hade ett litet hus som de hyr ut, och där fanns en vacker veranda och en gungstol, precis så som i filmerna! En sådan här veranda med en gungstol vill jag också fixa här i Grundtjärn någon gång.
100413Och så fick vi se den vackra vingården! Jag nästan smälte inombords. Såååå vackert! Jag kan inte ens tänka mig in i vilket jobb det måste vara att ta hand om allting. Rensa från ogräs och plocka alla druvor. Men åh, resultatet blir ju fantastiskt!
100409Vi fick ju sedan gå in i deras vinkällare och smaka på både rött och vitt vin från gården. Jag är inte så duktig på viner men de smakade riktigt gott. En väldigt speciell smak. Det gav ju också lite extra känsla av vetskapen att vinet är gjort på druvorna från vingården.
100414Vilken plats! Jag var som sagt ganska berörd efter alla vackra upplevelser denna dagen. Alltså alla mina tre senaste inlägg från Mariposa (rundturen i staden, linbanan och guldvaskningen, och nu besöket på ranchen) är alla från en och samma dag. Vår allra första dag i Kalifornien. Så ni kan ju tänka er att vi var helt fyllda av alla upplevelser och nya intryck efteråt. Det var som om jag drömt eller klivit in i en film för en stund.

Och här kommer en liten videoblogg från vårt besök på ranchen, och även lite videoklipp från senare på kvällen. Enjoy ♥

Tankar om att skaffa barn

Redan tidigt i våras började några kommentarer trilla in. Och senaste tiden, för att inte tala om inlägget från midsommarafton, så har spekulationerna varit i full gång. Är Jonna gravid?

Jag tänkte att jag bara måste ta upp detta nu så ni slipper undra och spekulera kring detta. Det var bilden på ängen när jag och Johan håller om varandra som satte igång allt, eftersom Johan höll sin hand på min mage. Jag kan hålla med om att det kan väcka tankar om att vi väntar barn, eftersom just en hand på en mage ofta symboliserar just det. Men vi hade inte en tanke på det när vi tog bilderna. Vi bubblade av kärlek och ville bara föreviga vår första midsommarafton på bild. Så handen på magen var bara av kärlek. Så jag är alltså inte gravid : )

Jag tar absolut inte illa upp av spekulationerna. Jag kan förstå att tankarna går åt det hållet och det är ju egentligen bara bra att ni är öppna och vågar fråga, så att jag får en chans att reda ut det hela. Det här med att få barn är ju något av livets största mirakel, och man vill ju inte att andra ska tro eller hoppas något som inte är sant.

Jag och min älskade brorson Noak

Jag och min älskade brorson Noak

Det är så himla märkligt nu när jag kommit upp i en viss ålder där det faktiskt är vanligt att man skaffar barn. Jag känner verkligen en skillnad om jag jämför på hur det var för några år sedan. Plötsligt är det ett aktuellt ämne att prata om. Plötsligt har många av ens vänner ett barn eller två. På facebook dyker det upp bilder på nyfödda bebisar från bekanta nästan dagligen.  Jag fyller 27 år om några dagar. Herregud. Jag minns när jag var liten och mamma berättade att hon fick min storebror Isac när hon var 27 år. Då tänkte jag ”Oj vad gammalt, jag vill ha barn mycket tidigare”. Haha, och nu tänker jag ”Oj…hon var lika gammal som jag är nu…vad tidigt!
Det är inte klokt vad konstigt det känns att jag faktiskt befinner mig där just nu. I den där åldern, när man utifrån plötsligt ses som en potentiell mamma istället för att få höra ”ha ingen brådska med barn, de kan du ta senare”. Att nu är jag i en ålder där jag börjar förväntas att längta efter att bilda en egen familj. Det är lite läskigt och häftigt på samma gång.

Jag och lilla Malte, som är son till mina vänner Åsa och Arvid.

Jag och lilla Malte, som är son till mina vänner Åsa och Arvid.

Jag har egentligen aldrig varit någon som längtat efter barn och egen familj. Det känns så hårt och ”fel” att skriva det, men jag tror definitivt inte att jag är den enda. Jag har aldrig känt att barn är meningen med livet, som en del känner och säger. Jag tror att vi alla har vår egen mening med livet. Men jag kan definitivt förstå om barn blir någons allra största mening med livet. Som sagt, vi tycker ju alla olika.
Jag har alltid tänkt att den där längtan efter barn kanske kommer någon gång i framtiden. Men bara om jag finner den som jag vill dela mitt liv med. Eftersom jag senaste året tänkt att jag säkerligen inte kommer göra det, och leva själv hela livet, så kändes det inte heller som att jag någonsin skulle få uppleva att få egna barn. Den längtan skulle inte komma naturligt om jag levde själv, eftersom det då fanns så mycket annat jag vill göra. Det var ingen tanke som kändes det minsta jobbig heller. Jag kände mig nöjd ändå. Jag skulle aldrig ha svårt att fylla livet med mening utan barn.

Sen kom Johan in i mitt liv, och hela min värld och min syn på hur framtiden ändrades. Sidor som jag aldrig tidigare sett hos mig själv började allt mer framträda. Och ganska snabbt började tankarna på barn att snurra i huvudet. Någonstans började jag känna den där längtan över att någon gång få barn, med Johan. Den tanken som innan känts så främmande och långt bort var nu nära och på riktigt.
På ett sätt kändes det som en lättnad. Jag som trodde att jag aldrig skulle känna den längtan.
062704
Vi får frågan lite då och då. ”Jaha…nu är det utökning som väntar förstår jag?”.

Men vi skakar på huvudet med ett leende. Inte just nu. Vi är inte redo för det än.
Och även om vi vore det, så brukar jag också säga att man ju aldrig heller kan ta det för givet, att man kan få barn, eller ens vill ha barn. Det är ju helt upp till var och en. Och det är ju ett mirakel egentligen. Som det största uttryck för kärlek i fysisk form. Att skapa ett nytt liv med någon. Bara tanken på att det ändå så ofta fungerar gör mig snurrig av livets storhet och mysterium.

062706
Jag och Johan brukar ändå prata om barn ganska ofta. Vi älskar att fantisera, drömma och försöka se framför oss hur det skulle vara att få barn. Hur det skulle kännas att se sitt barn för allra första gången. Ofta får vi tårar i ögonen när vi pratar om det, eftersom bara tanken av det gör oss så rörda. Det känns så stort. Så vackert. Det skulle vara en enorm lycka om jag någon gång fick uppleva att få ett barn med Johan. Men just nu vill jag bara att det ska stanna där, som en tanke och något som känns roligt att fantisera kring.

Det känns ändå skönt att vi båda känner samma sak, att vi vill vänta. Även om man inte alltid har makten att bestämma om eller när man ska få barn, så känner jag mig inte alls redo för att bli mamma nu. Jag är så himla nöjd med livet just nu och jag har så mycket projekt och idéer som jag vill förverkliga och utveckla och lägga min tid och fokus på. Det känns inte alls som någon brådska med familjelivet och på något sätt känns det som jag verkligen vill att vi först ska få massor med tid tillsammans och bara göra vad vi vill. Leva fritt utan för mycket att anpassa sig till. Verkligen njuta av tiden när vi bara har varandra att tänka på. Så får vi se sedan vad framtiden kommer med ♥
062707
Hur tänker ni kring barn? Har ni egna barn eller drömmer om att skaffa barn? Eller kanske har ni valt att inte ha barn?Hur länge väntade ni innan ni kände er redo? Eller blev det en överraskning? Skulle vara så intressant att höra era tankar kring detta stora ämne ♥

10 konstiga saker jag trodde när jag var liten

Det underbara med barn är ju att de har en helt annan uppfattning om verkligheten än vi vuxna. Utan spärrar eller ramar. De skapar en uppfattning om omvärlden på ett sätt som egentligen kan verka ganska logiskt, men som ändå är helt fel mot hur det egentligen funkar. Att lyssna på ett barns tankar kan ju vara bland det roligaste som finns.

Jag minns själva några uppfattningar jag hade om livet och världen som egentligen var helt fel men som för mig var hur verkligt och normalt som helst. Så nu tänkte jag dela med mig av några tankar från en liten Jonna för länge sedan.

Jag och min brorsson Noak förra sommaren. Nu är han i den där underbara åldern då han börjar fundera och uttrycka sina tankar om livet.

Jag och min brorsson Noak förra sommaren. Nu är han i den där underbara åldern då han börjar fundera och uttrycka sina tankar om livet.

  • Att en bankomat funkande så att man bankade på den för att få ut pengar. Jag minns när jag var liten och satt i bilen och pappa sa ”Jag ska bara gå till bankomaten och ta ut pengar”. Jag var kanske 3-4 år då. Jag tänkte då på alla gånger som jag velat ha något, en leksak eller något gott, och tjatat i affären och mamma och pappa sagt ”Nej, vi har inte pengar till det”. Jag förstod inte varför de inte hade kommit på den briljanta idén som jag redan listat ut. Det var väl bara att gå och banka lite på bankomaten så kommer det mer?

  • Att ordet ”Spann” och ”Spanien” var samma sak. Jag förstod aldrig det där med att landet Spanien låg inuti en hink.

  • Att om man drack såpbubblor så skulle det bli pratbubblor när man pratade. Jag drack en hel klunk med såpbubblor i hopp om detta, men det slutade istället med att det kändes som jag skulle kvävas och hostade i panik. Inga bubblor.

  • Att den värsta smärtan med att få barn var att bebisen skulle bita så hårt i bröstet när man ammade den.

  • Att EU var ett land. Jag minns när det var omröstning om Sverige skulle gå med i EU. Jag blev jätterädd när jag tittade på TV:n och trodde att hela Sverige skulle behöva flytta till EU. Och det såg inte vackert ut där! (Tror det var något TV inslag från Stockholm när stressade folk gick omkring på plattan).

  • Att alla som hette Oskar var elaka pojkar. Det var för att en väldigt högljudd och bråkig kille hette Oskar på mitt dagis. Han gjorde sönder sandleksaker och stängde in mig i en sådan där grön låda med grus ute på gården. Och jag var ju helt övertygad om att han hette Oskar därför att han var som ett åskväder. Oskar = Åskar.

  • Att rumpor var fyllda med bajs. Så de som hade väldigt stora rumpor hade helt enkelt inte varit på toaletten på väldigt, väldigt länge.

  • Att ”Bregott” betydde godis. Jag minns så väl när jag var ca 3 år och mamma och pappa hade nattat mig men jag hörde från mitt rum att de sa till min storebror Isac ”Kan du gå och köpa ett paket Bregott?”. Jag blev så himla sur därför att jag ju förstod att de lurat mig och tänkte sitta uppe hela kvällen och äta massa gott utan mig. Massa Bregott.
Jag räfsar löv i Grundtjärn för många herrans år sedan :)

Jag räfsar löv i Grundtjärn för många herrans år sedan 🙂

  • Att jag inte skulle kunna skaffa barn eftersom jag var så dålig på matte och inte skulle kunna hjälpa mitt barn med matteläxorna. (Ja, mamma satt med mig varje vecka medan jag grät över matteböckerna, redan från första klass).

  • Att om man råkade svälja kärnor från t.ex äpplen så skulle det växa äppelträd i magen. Jag var väldigt noga med att rensa bort alla kärnor så jag inte skulle få det problemet.

Har ni något roligt ni minns att ni trodde eller tänkte när ni var små? ♥

Om trötthet och nya möjligheter

Åh, vad jag blev glad för era kommentarer på mitt tidigare inlägg idag. Jag skrev ju om hur jag alltid känner mig så trött den här tiden på året. Mars och april är två kämpiga månader för mig, på flera olika sätt. Dels känns det som om jag bara har halva min energi kvar och jag känner mig matt, blek och genomskinlig. Och sedan har jag alltid svårt att hitta inspiration när det gäller fotografering i naturen under dessa månader. Här uppe ligger snön kvar till maj men det är liksom varken vinter eller vår under mars och april. Det blir ofta ett ganska svartvitt landskap. Mörka träd och kritvit mark.

Men det gjorde mig så himla lättad och glad att läsa att jag inte var ensam om att känna den där tröttheten på våren. Ja, det är näst intill att jag ibland kan känna mig deppig. Men som många skrev, så beror det nog en hel del på D vitamin brist. Det är bara det att det ofta verkar utåt som om alla blomstrar den här tiden på året, medan jag ofta känner att jag vissnar. Men skönt, vi är flera som går igenom samma sak och det är bara att hålla ut och följa med i årstidernas skiftningar och acceptera hur det påverkar oss. När maj kommer med sin magi så får vi dubbelt tillbaka!
030902

När jag gick in och la mig på golvet i ateljén och hoppades få lite ny energi så kom de här söta katterna och spred glädje. Det är så roligt, för jag har helt ärligt inte varit någon kattmänniska. Jag har alltid upplevt katter som lite lömska och oärliga. Jag skaffade min katt av en enda anledning. Att jag hade möss inne, och behövde få bort dom. Men sedan vart jag ju förälskad i den lilla varelsen som tog mitt hjärta med storm. Och nu när två nya katter flyttat in så kan jag inget annat säga än att jag både är hund och kattmänniska nu. Jag älskar hundarnas och katternas extrema olikheter. Jag gillar att få båda delarna.
030910

Speciellt Kira har jag fått starka känslor för. Redan när jag såg henne för första gången hos Johan så fick hon en speciell plats i mitt hjärta. Under dagarna när jag är hemma och jobbar så är hon med mig hela tiden, utan att störa! Hon bara finns där och sprider sådan värme och glädje. Hon kräver aldrig något. När jag tittar på henne kisar hon med sina nöjda ögon och nästan ger ifrån sig ett leende. Det är så härligt.
030907

Jag går in i ateljén varje dag och sneglar mot färgburkarna och längtar så starkt efter att jag ska få mer tid till att måla nu igen. Det har bara blivit några korta stunder senaste tiden. Men så fort saker lugnat sig ska jag ägna så mycket tid jag bara kan. Det har ju nästan börjat bli på allvar nu.
030903

Senaste tiden har jag fått många förfrågningar om mina målningar från Kina. Ja, sedan några veckor tillbaks har jag varit med i massvis av olika artiklar i Kina (här är ett exempel från senaste veckan) vilket gjort att jag börjat få möjligheter till samarbeten. Nu bland annat med ett kinesiskt designföretag som vill börja samarbeta och sälja mina målningar i just Kina. Tänk vad häftigt om det slutar med att jag får ha min vernissage i Kina! Då skulle jag kunna säga ”Släng er i väggen Liljevalchs…hello Shangai!!” 😀
030906

Så jag ska se till att få mer tid till målningen nu framöver. Det känns ju onekligen som en spännande möjlighet har öppnat upp sig. Man vet ju aldrig vart det kan leda, men det ska jag ta reda på 🙂
030905

Älskade lilla Kira ♥
030904

Hoppas ni haft en helt underbar onsdag! ♥ Kram på er!

Några ord om att vara mörkrädd

Ibland får jag frågan vem jag var innan jag flyttade till Grundtjärn för fem år sedan. Det är en svår fråga att svara på. Men en sak vet jag säkert att jag var då, som jag inte är längre. Mörkrädd.
Det är så märkligt, för jag var verkligen jättemörkrädd under min uppväxt. Jag hade mycket fantasi och lätt för att skrämma upp mig själv. Till och med i vuxen ålder, strax innan jag flyttade hit, så vågade jag ibland inte gå upp på toa på natten för jag var så mörkrädd. Jag kunde till och med bli rädd mitt på ljusa dagen för att jag skrämde upp mig med läskiga tankar och scener från hemska skräckfilmer, eftersom jag ändå inte kunde låta bli att liksom söka mig till att skrämma upp mig själv.

Konstigt nog så tänkte jag inte på min mörkerrädsla alls när jag bestämde mig för att flytta till Grundtjärn, in till den gamla skolan från 1800-talet som jag bodde i under första året här. Och det som är ännu mer konstigt är att min mörkerrädsla helt försvann från den dag jag satte min fot här. Jag har ingen aning om varför och hur jag bara kunde sluta vara mörkrädd sådär. Det är för mig en gåta. Men det är en himla tur, för annars hade jag aldrig kunnat bott kvar.

020816
Den första vintern i den gamla skolan var verkligen utöver det vanliga. Det känns ju som en typisk myt att det ska spöka i gamla skolor. Men det jag upplevde på nätterna under det året som jag bodde där går verkligen inte att förklara på något annat sätt än att det spökade. I alla fall i min verklighet. Ingen behöver tro mig eller hålla med. Det är bara min egen upplevelse.
Men jag anpassade mig ganska fort. I november, fyra månader efter att jag flyttat upp, så hände något var och varannan natt. Under vintern hade jag till och med döpt ett ”spöke” till eldvaktaren, eftersom det varje natt hördes tydliga steg ifrån hallen där elden brann i kaminen. Nanook skällde på nätterna åt ingenting och jag gjorde en kort liten film på det som ni kan se HÄR. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla nattliga upplevelser som jag fick vara med om. Men ändå kände jag mig aldrig så rädd att jag ville flytta ut. Kanske för att jag visste att om jag tillät mig att bli för rädd så skulle jag behöva flytta. Och det ville jag verkligen inte. Så då stängdes de känslorna av och sedan dess kan jag knappt bli mörkrädd.

Jag tror att vi människor kan anpassa oss till nästan allting. Jag har varit livrädd för mörker, och det kan jag knappt tro idag när jag är ute i mörkret i skogarna om nätterna eller hämtar ved mitt i natten i vedboden. De känslorna är som bortblåsta. Och den enda förklaringen jag har till det är att jag insåg att jag var tvungen att anpassa mig, annars skulle det inte gå.
020817
Jag får ofta frågan om jag varit eller är rädd ibland, och många som skriver att de aldrig skulle våga bo själva i en stuga för att mörkret skrämmer dom för mycket. Och jag kan verkligen förstå känslan, eftersom jag själv varit mörkrädd innan. Men jag kan också säga att vi människor är helt fantastiska på att anpassa oss. Det är något jag verkligen fått bevis för. Rädsla är ju egentligen bara en slags illusion som skapas av våra tankar. Och att låta rädslan styra oss i våra livsval gör ju att vi blir som fångar. Så om någon frågar om ett tips på hur jag gjorde, så brukar jag bara säga att det bästa är möta rädslan i en situation där du inte har så många andra val än att faktiskt bara ge dig hän, och anpassa dig. Plötsligt så är det som om den inte existerar längre, och du blir fri. Det kanske låter lättare än vad det är, men det funkade för mig : )

Någon här som är mörkrädd, eller har varit? Och i så fall, hur blev ni av med er mörkerrädsla?

Om tårar, bullar och livsenergi

Vissa kanske la märke till att min blogg legat nere sedan igår. I alla fall för vissa. Min domän fördes över till mitt nya webbhotell igår och det blev väl något strul med det som gjorde att det ännu inte uppdaterats för vissa. Jag fick precis igång min blogg igen när jag startade om routern nyss. När supportern sa att det kunde ta upp till två dygn kändes det som all min ”nystarts-energi” försvann i en enda suck. ”Inte två dygn till…det går inte” tänkte jag för mig själv. Dfter serverkraschen förra veckan kändes det just i den stunden som om jag var tillbaks i januaris motgångar igen.
Jag bara satt och stirrade på skärmen och kände mig alldeles tom. Sen stängde jag ner datorn, gick raka vägen upp i sängen och somnade med kläderna på. Vaknade inte en enda gång förrän 6 i morse när klockan ringde.

020201
Då kändes allt lite bättre. Senare på morgonen fick jag igång bloggen igen och sedan kom MW Bygg hit, snickarna som ska sätta in min nya ytterdörr. Och strax efter det kom min mamma hit med ett paket kaffe (som jag hade slut på!) och en påse med 10 (tio!!!!) kanelbullar! Jag vet inte vad som hände, men när jag fick syn på alla bullarna där i påsen så blev jag så glad att jag började gråta haha. Jag skrattade och grät i några sekunder samtidigt, och jag kände mig så himla löjlig. Om jag hade varit själv hade jag vågat gråta ut ännu mer haha. Det kändes som hela min kropp ville det. Jag känner nästan hur gråten kommer nu när jag skriver om det hahaha. (Herregud…)

020202
Mamma skrattade och jag berättade att det var precis samma sorts känsla av glädjegråt som när jag vandrade 11 mil i fjällen och kom fram till en station där vi fick pannkakor. Jag hade så ont i fötterna och var så obeskrivligt trött i hela kroppen. Jag trodde vi bara skulle få en pannkaka var, men tanten som serverade frågade ”Hur många pannkakor vill du ha?”. Förvånat frågar jag ”Va? Får man inte bara ta en?”, och tanten svarar med ett varmt leende, ”Du får ta hur många du vill”. Varpå jag börjar gråta för det blev så mycket känslor haha. En känsla av tröst på något vis. Som en varm stor famn som bara säger ”Allt ordnar sig vännen, här får du massor med bullar och pannkakor så länge”.

Japp, så stabil är jag just nu. Gråta för en påse med bullar. Men nu känns allt så himla bra och jag sitter här vid mitt skrivbord med en bulle och en kopp kaffe och utifrån hallen hör jag hur snickarna håller på att sätta in min nya dörr. Jag tror den där dörren kommer förändra hela mitt liv. På riktigt.

020205
020203
Jag fick ett jättefint och intressant mail från en kvinna som är Feng Shui konsult, och hon berättade om hur viktig just ytterdörren är i vårt hem. Det är där livsenergin chi ska kunna flöda in på ett behagligt sätt, utan hinder. Därför är just entrén till vårt hus och dörren bland det viktigaste vi har i vårt hem. Och har man då t.ex en trög ytterdörr så kan det stoppa ett flöde och få saker att tyckas gå trögt i ens liv. Och har man en dörr som inte går att öppna eller stänga alls så kan det ge sig uttryck i att man fastnar och inte tycks kunna komma framåt.

Jag anar att det säkert kan låta flummigt i vissas öron, och det gör inget om ni tycker det. Men själv har jag läst en bok om just Feng Shui en gång och det är inte klokt vad jag känner att det finns mycket visdom att hämta där. Det handlar ju om hur våra hem kan inredas på ett sätt som gör att vi mår bra och där energin kan flöda fritt. Jag är väldigt känsligt för sådant och tänker ibland enligt det jag lärt mig från boken och har tänkt på min dörr många gånger eftersom jag läst om hur viktig ingången är i vårt hem.

Så ja, nu när en ny fin dörr sätts in så är jag säker på att det kommer kännas så mycket bättre här hemma. En dörr som inte låser in mig och som går att stänga, och som håller inne i värmen i huset. Och en ny nyckel. Åhhh ♥

Nayeli undrar vad det är som händer här hemma.

Nayeli undrar vad det är som händer här hemma.

Nanook ligger ofta under skrivbordet och värmer fötterna medan jag sitter och skriver. Precis som han gör just nu.

Nanook ligger ofta under skrivbordet och värmer fötterna medan jag sitter och skriver. Precis som han gör just nu.

Nu ska jag dricka upp kaffet och gå och kolla hur det går för snickarna med dörren. Kan knappt förstå att jag i kväll kommer ha en riktig dörr att gå ut och in genom. Åh, spännande! Ska självklart ta lite bilder sedan när det är klart så ni får se när den är på plats! Önskar er en underbar tisdag. Kram på er ♥

Sången som bara hörs när det är alldeles stjärnklart

Jag har varit ner till isen två gånger under kvällen. Sista gången nu strax innan midnatt. Jag hade ju hoppats på att fånga ljudet av den sjungande isen men under kvällen så har det blivit molningare. Det är så märkligt, men jag har märkt under åren att isen bara sjunger om det går mot det kallare. Om det sjunker i grader så sjunger den inte. Lite konstigt egentligen. Men så fort något litet moln visar sig på himlen så tystnar den. Så det vart ingen is-sång, men den kommer säkerligen fler tillfällen. Jag ska vara på min vakt : )
112312
Men isen kan låta häftigt på andra sätt också. Spelade in en liten video när jag kastade stenar på isen. Det blir ett häftigt vobblande ljud.

112310

Letade fram min allra varmaste vinterjacka, som jag fick när jag var på Fjällräven Polar. Man ser ut som ett tält, och känner sig som ett sådant också, men den håller mig i alla fall väldigt varm när det är kalla vinternätter och jag är ute med kameran.
112311Kvällens mindre bra bild : )